om den börjas spelas i mobilen så passar jag alltid på att sätta den på repeat,
och sedan går jag bara runt och ryser i hela kroppen.
Har nog gjort sådär i närmare ett år nu tror jag.
Och det är fortfarande samma kick jag får.
Samma berusande känsla i hela kroppen.
Låten gör mig hög.
Det är något med Adeles underbara röst och den vackra, men oerhört sorgliga,
texten som gör att jag måste höra låten igen, och igen, och igen.
Jag får verkligen rysningar i hela kroppen.
Ofta blir det att jag börjar tänka på M när jag hör den.
Tänker på andra personer också, i synnerhet män, just när jag har låten på repeat.
Det är mixade minnen av flera olika män som spelas upp i mina tankar,
som om Set Fire To The Rain var temalåten för alla mina olika förhållanden till dessa män.
Fadersgestalter.
Killkompisar.
Surrogatbröder.
Pojkvänner.
Män som älskade mig mer än vad jag älskade dem.
Män som jag älskade mer än vad de älskade mig.
Grannar som visar intresse.
Blivande vänner.
Expojkvänner som spökar.
Trevliga snubbar som dolde sina otrevliga avsikter.
Otrevliga snubbar som aldrig fick en chans att visa sina trevliga avsikter.
Älskare.
Minnesbilder av dem alla, mix, mix, mix.
Brukar tänka på vad som gick fel.
Vem som gjorde fel, jag eller han?
Vem utnyttjade vems känslor?
Vem begick det större klavertrampet?
Vem bär skulden för att jag idag inte har någon vidare god kontakt med någon av dem?
M ringer ju bara för att få telefonsex, pappa ringer bara för att krossa min självkänsla, och om någon av de andra männen hör av sig så ska jag nog ta och satsa allt jag äger på Stryktipset, för då är det dags för det otroliga att bli sant.
Är väl något sjukt självplågeriliknande jag håller på med kanske.
Brukar tänka att på vissa ställen i låten borde Adele sjunga "set fire to the blame" istället eftersom det passar mina tankar bättre.
Men det är väl det hon menar med rain, att det är en metafor för blame.
Jag har sedan en tid tillbaka haft en lång konversation på Facebook med, mestadels, amerikanska tjejer och kvinnor om vilka manliga skådisar vi är lite smått förälskade i. För att citera mailrubriken i startmailet: "Okay ladies, be honest: which male actor do you have a crush on/makes your heart beat a little faster?" och sedan följer en rätt lång lista på skådisar som inte får nämnas eftersom det i princip är en självklarhet att enbart namnen på de här snubbarna får majoriteten av tjejernas hjärtan att slå lite snabbare.
Dregelklassikerna typ.
Till exempel ultracoola Johnny Depp är (såklart) etta, Brad Pitt helt rätt tvåa, Sean Connery är föga överraskande trea, och så vidare. Syftet med mailkonversationen är alltså att man ska lyfta fram de kanske lite mindre kända skådisarna som man av någon anledning har fäst sig vid.
Jag drogs in i konversationen av en Farmville-kompis strax efter nyår någon gång men såvitt jag kan se så har denna dregeldiskussion pågått i snart ett år.
Andrahandssyftet har helt automatiskt blivit att diskutera vad det är med en viss manlig skådis som man gillar, vad det är som den snubben har som gör att man blir lite förälskad i honom. I typ hälften av fallen har tjejerna som är med i konversationen också kunnat likna sina respektive vid den där skådisen de gillar. Andra gånger kan tjejerna istället hitta liknelser mellan vilken typ av män de faller för, och vilket typ av karaktär deras favvoskådis oftast spelar. Till exempel så skrev en tjej rätt nyligen att hon gillade John C McGinley, som spelade Dr Cox i "Scrubs", och som i typ varenda roll innan "Scrubs" har spelat en Dr Cox-liknande karaktär. Den tjejen skrev att hon alltid attraherades av sådana där lite känslomässigt handikappade och halvt aggressiva killar. Det var rätt tragiskt att läsa eftersom en av de Dr Cox-liknande killarna hon hade dejtat hade misshandlat henne, men bortsett från det så brukar den här lååååånga mailkonverationen bara vara rolig. Är också rätt många tjejer som spinner vidare på vad de attraheras av och avslöjar sådant om sig själva som vi kvinnor bara kan berätta för andra kvinnor. Det finns ju en hel del "kvinnogrejer" som män aldrig kommer att förstå, sådant som bara kvinnor kan greppa så att säga. När jag läser sådana grejer i den här långa mailkonversationen så blir jag inte så lite imponerad av hur universiellt det här med kvinnligt förstående är. Bara som exempel, (alltför) många tjejer skriver om problem med att vara intima med en man, inte nödvändigtvis på ett sexuellt sätt, utan ofta bara att våga vara intim med en man. Till exempel en blick kan vara intim och svår att hantera, och speciellt om den kommer från fel man så kan den framkalla ren och skär rädsla. Det där är en rädsla som män aldrig ens kommer att komma i närheten av att förstå. Jag som sätter en stolthet i att alltid kunna uttrycka mig i ord, oavsett vad det gäller, går faktiskt bet där. Eventuellt skulle jag kunna förklara det till hälften, men orden skulle inte räcka till eftersom den där rädslan inte går att förklara. Den är så djup.
Den där förståelsen kvinnor emellan blir jag ibland väldigt imponerad av alltså.
Den senaste månaden har väldigt många tjejer skrivit att de har en crush på Ryan Gosling efter att de sett antingen den smått sexiga men mycket blodiga "Drive" eller den skrattframkallande "Crazy Stupid Love" och dött litegrann i scenen med det så kallade Dirty Dancing-tricket. Jag som har sett båda filmerna kan verkligen rekommendera båda två, även om den sistnämnda kanske är lite mer av en tjejfilm. "Crazy Stupid Love" är dock rolig nog att vända sig till både flickor och pojkar, även om flickorna nog garvar mer än pojkarna åt just Dirty Dancing-tricket (som för övrigt bara är en enda scen, men som tjej är det den scenen man minns bäst...eller fan, scenen i bastun går inte av för hackor den heller...).
När jag har läst vad andra tjejer (i alla åldrar) har skrivit så har jag fram tills väldigt nyligen bara läst för att få filmtips. En tjej skrev att hon hade en crush på Brendan Fraser efter att ha sett honom som musklig snygging i "George of the jungle", och när jag kollade IMDB efter filmer där han var med så hittade jag en film som gick på tv för inte så länge sedan, vackra "The air I breathe" med min tonårshjältinna Sarah Michelle Gellar. "The air I breathe" är en otroligt vacker film! Tror det var kanal 5 som visade den för några månader sedan och jag grät lite när jag såg den då.
Majoriteten av tjejerna skrev också specifikt vilken film det var som fick dem att bli lite förälskade i en viss skådis, och det underlättade ju min jakt på filmer att se. Som svensk är det också rätt kul att se hur allt fler amerikanska tjejer börjar få upp ögonen för Joel Kinnaman.
Men vilken manlig skådis är det jag erkände förra veckan att jag är lite oskyligt förälskad i...? När jag precis hade dragits in i konversationen efter nyår så tänkte jag skriva direkt att det var Kiefer Sutherland som fick mitt hjärta att hoppa ett par slag, men såg sedan att han fanns fan med på listan över förbjudna skådisar i det första mailet. Egentligen ingen överraskning: han är ju så himla sexig att man vill slita av sig kläderna så fort man hör hans namn... Hans röst är ju bara sååå, ååååh, också att min behå knäpps upp till hälften av sig själv. Dock blev jag överraskad av att se Kiefer på listan över självklara dregelobjekt som nummer 13. Jag skulle nog vilja ha honom på tredje plats. Eller delad andra plats med Pitten.
Men förra veckan gav jag mig in i mailkonversationen för första gången efter att ha sett "Romeo + Juliet" två gånger samma natt, och det var INTE Leo DiCaprio jag erkände att jag hade en crush på. No way, aldrig i livet... Han är en bra skådis men, nä tack, han ser ju ut som en liten pojke fastän han bara är ett par år från att fylla 40. Jag vill ha mina män manliga som fan ju.
Baz Luhrmann's "Romeo + Juliet" från 1996 är ju en underbar film. Jag har sett den så himla många gånger förr men det var inte förrän förra veckan som jag kom på att det är en skådis i den filmen som jag faktiskt måste erkänna att jag har en liten oskyldig crush på... Jag kollade min filmsamling och överraskades av mitt undermedvetna när jag sedan kollade på "min" skådespelares sida på IMDB.
Bland filmerna jag har samlat på mig genom åren så finns hela sju av hans filmer med och alla sju är sådana filmer jag aldrig tröttnar på.
:-o
De filmerna har något visst, kanske gillar jag dem bara för att han är med eftersom rollerna han oftast spelar är sådana där charmiga och lite lätt blyga typer som bara är biroller. Dock är det något oerhört manligt med alla roller han spelar. Något genuint manligt alltså. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men han har något visst.
Bäst är han dock i "Romeo + Juliet" tycker jag. Där spelar han inte någon mjukiskaraktär direkt, vilket är liiite knasigt eftersom jag gillar honom bäst i den rollen. Han är i Romeos gäng, en av Montagues hantlangare, och är verkligen ledartypen i början av filmen. Han skjuter hejvilt med pistol men försöker samtidigt lugna ner och kontrollera situationen där i filmens första scener. När jag började fundera på vilka paralleler jag kunde dra från min skådisförälskelses filmroller till typen av män jag attraheras av i verkliga livet, så kunde jag faktiskt inte komma på någon överhuvudtaget. Men så började det kopplas ihop i huvudet på mig... No shit att jag gillar honom bäst i "Romeo + Juliet"! Hans roll där påminner mig väldigt mycket om hur M är. Inte för att M någonsin har skjutit hejvilt omkring sig, vad jag vet iallafall, men M är den lugna typen som alltid tar kontrollen och leder alla andra, samtidigt som han några sekunder senare kan sätta sig och snacka och skämta som om ingenting hänt. M kan också hålla på och leka och lattja med sina killkompisar på ett ganska så töntigt och typiskt manligt sätt (som finns bra porträtterat lite senare i "Romeo + Juliet").
Direkt liknelse med "min" skådisförälskelses roll i "Romeo + Juliet" hahahahahaha!!!
Men okej... Ska jag i all pinsamhet avslöja vilken manlig skådis det är som jag har en liten crush på?
Nu när jag tänker efter så kan jag faktiskt se liknelser mellan hans olika filmroller och flera andra killar jag gillat genom åren. Till och med så långt tillbaka som till min första pojkvän.
Typ alla killar jag har dragits till genom åren har antingen varit sådär charmigt bortkommna och blyga som han är i "The Day After Tomorrow", eller direkta ledartyper av det ödmjuka slaget som ändå osar coolhet som han är i "Romeo + Juliet". Om jag ska jämföra min skådisförälskelse med snubbarna jag dejtat som vuxen, så kan jag nog även se en viss fysisk likhet. Inte jättetydlig men om man kollar på min skådis i "The Thin Red Line" så ser man ju rätt väl vilken kroppstyp han har och det är faktiskt samma kroppstyp som mina ex har haft (bortsett från M som var mer åt muskelbergshållet).
Hmm, alltså har jag en viss typ av män jag gillar. Eller rättare sagt, två typer. Det stämmer fan alltså. Jag dras till två typer av män:
Typ 1: charmtrollet som jag får leda eftersom han är så blyg och försiktig...
Typ 2: ledaren som omgiven av coolhet lugnt kontrollerar situationen...
Kort sagt så vill jag alltså antingen bossa eller bli bossad. Hmmm... Är ju lite pest eller kolera över det.
Rent kroppstypsmässigt som har jag nog ingen preferens även om de flesta av killarna jag dejtat i vuxen ålder allihop har varit långa som fan, smala och liksom lite gängliga, men vältränade på det där sexiga seniga sättet. När jag var yngre, i tonåren, föredrog jag nog mulliga killar som var lite nallebjörnsaktiga av sig. Såvitt jag kan komma på nu när jag tänker efter så är det bara två killar jag attraherats av i vuxen ålder som har haft en annan typ av kropp, M som var lite åt muskelbergshållet, och så en kille (som jag är ute efter just nu :-P) som är den mulliga och kramgoa nallebjörnstypen.
Är ju lite motsägelsefullt på något sätt: antingen vill jag ha bossiga muskelmän, eller så vill jag ha mesiga mulliga nallebjörnar.
Hmm. Jag kan nog se kopplingen mellan ledartypen och det där "bad boy"-draget och förstå attraktionen till den typen, men varför jag också attraheras av charmiga nallebjörnstyper kan jag inte fatta. Båda typerna är ju snälla liksom, annars skulle jag inte gilla dem för tro mig: jag har fått nog av arsel för evigheter sedan.
Att jag alltid ska ha så svårt för att bestämma mig.
Men hur som helst, me likeee Dash! Honom har jag en liten crush på, helt klart.
Oavsett humör, oasett hur min dag har varit, oavsett hur kasst eller hur bra jag mår, så är den här låten alltid skön att lyssna på. Den passar att tänka till, oavsett vem eller vad jag tänker på. Ibland får den här låten gå på repeat i flera timmar, bara för att jag ska kunna tänka klart.
It's a thinking song :-)
Just nu tänker jag på dig.
Och jag saknar dig.
Men det visste du nog redan.
*
If I could turn the page In time then I'd rearrange just a day or two Close my, close my, close my eyes * But I couldn't find a way So I'll settle for one day to believe in you Tell me, tell me, tell me lies * Tell me lies Tell me sweet little lies (Tell me lies, tell me, tell me lies) Oh, no, no you can't disguise (You can't disguise, no you can't disguise) Tell me lies Tell me sweet little lies * Although I'm not making plans I hope that you understand there's a reason why Close your, close your, close your eyes * No more broken hearts We're better off apart let's give it a try Tell me, tell me, tell me lies * Tell me lies Tell me sweet little lies (Tell me lies, tell me, tell me lies) Oh, no, no you can't disguise (You can't disguise, no you can't disguise) Tell me lies Tell me sweet little lies * If I could turn the page In time then I'd rearrange just a day or two Close my, close my, close my eyes * But I couldn't find a way So I'll settle for one day to believe in you Tell me, tell me, tell me lies * Tell me lies Tell me sweet little lies (Tell me lies, tell me, tell me lies) Oh, no, no you can't disguise (You can't disguise, no you can't disguise) * Tell me lies Tell me sweet little lies (Tell me lies, tell me, tell me lies) Oh, no, no you can't disguise (You can't disguise, no you can't disguise) Tell me lies Tell me sweet little lies (Tell me, tell me lies)
* Undrar varför jag vaknade 04.11 och hade den här låten på hjärnan redan innan jag fattade att jag var vaken? Är ju ingen låt som spelas ofta på radio liksom. Fin låt iallafall. Jag har den i min samling sedan typ 10 år tillbaka och lyssnade mycket på den som tonåring, men jag kan inte minnas att jag hört den nyligen. Tror inte ens jag hört låten det här året. Så det är lite skumt att jag vaknade idag och hade en låt från 1953 i huvudet. Trevlig låt åtminstone, den säger jag godmorgon med idag.
My dearest, my darling, tomorrow is near The sun will bring showers of sadness I fear Your lips won't be smiling, your eyes will not shine For I know tomorrow that your love won't be mine
*
It's almost tomorrow, but what can I do
Your kisses all tell me that your love is untrue
I'll love you forever 'til stars cease to shine
And hope someday darling that, you'll always be mine
*
Your heart was so warm dear, it now has turned cold
You no longer love me, for your memories grow old
It's almost tomorrow, for here comes the sun
But still I am hoping that tomorrow won't come
* It's almost tomorrow, but what can I do Your kisses all tell me that your love is untrue I'll love you forever 'til stars cease to shine And hope someday darling that, you'll always be mine *
Hörde den här låten på radio för rätt länge sedan. En månad sedan kanske. Låg vaken en natt i mörkret och lyssnade på P3 och P4's nattprogram "Vaken" som jag nästan alltid gör när jag är vaken på nätterna, och så spelades den här låten. Jag låg ner i sängen helt stilla men tyckte att hela min existens gungade till när jag kände igen låten redan efter ett par sekunder. Jag kastades långt tillbaka i tiden så fort jag hörde det där första "pa pam, pa pam" i början. Jag åkte så långt tillbaka i tiden att jag inte var säker på vart jag hamnade, men någonstans åkte jag iallafall. Fick en hel tsunamivåg av nostalgi som sköljde över mig. Men det var något som kändes väldigt obekant med låten samtidigt som jag tyckte jag kände igen den. Det var något som inte stämde i mitt minne liksom.
Visste inte vad låten hette och radiopratarna brukar inte vara så tydliga när de talar om låtinfon. De anser väl inte att det är viktigt att berätta kanske (trots att jag brukar sitta och väsa att de ska berätta vad låtarna heter och sedan sluta snacka). Jag anade att de inte skulle berätta vem artisten var så medan låten fortfarande spelades fick min underbara mobil jobba. Har en app på mobilen som heter "Soundhound" och som är himla bra. Min fina HTC Desire Z visade strax att låten hette "Ver Weg Van Eden" och artisten var Dana Winner. Huuuh, det borde jag har vetat av mig själv. Har ett par Dana Winner-låtar sedan tidigare.
Sedan somnade jag och glömde bort min smått religiösa nostalgitripp på natten där. "Soundhound" håller dock reda på sådant. Jag satt häromdagen och dödade tid genom att kolla alla sökningar jag gjort på "Soundhound" och såg då den här låten under bokmärkesfliken. Kunde inte komma på vad det var för låt så jag gick in på Youtube och sökte där. Och fick ännu en tsunamivåg av nostalgi över mig. Just det... Det var den där låten ja.
Fast det var ändå något som inte stämde. När jag lyssnade på just den versionen, "Ver Weg Van Eden", mindes jag att jag brukade gå runt och sjunga med i låten - fast på engelska. Alltså var det inte den nederländska versionen av låten jag egentligen kände igen. Men melodin var exakt den jag mindes...
Efter någon timmes detektivjobb med Google Translate, Wikipedia och mina sega minnen från mitten av 90-talet så listade jag ut att det, som mina vaga minnen antydde, faktiskt fanns en engelsk version av låten och att det var den jag mindes.
"Guardian Angel" heter den på engelska iallafall, vilket är en lite knepig översättning eftersom "Ver Weg Van Eden" översätts till "långt borta från Eden" enligt Google Translate. Men shit the same. Jag hittade ju låten jag nostalgitrippade rejält till när jag låg där i min säng för någon månad sedan.
Sedan dess kan jag inte sluta lyssna på låten. Den får mig att minnas något alltså. Först tyckte jag att jag mindes något sedan jag var riktigt liten, fem år eller så, men läste sedan på på Holländska Wikipedia att låten inte kom förrän 1996 så det kunde ju inte stämma. Knasigt eftersom jag var och fortfarande är bergsäker på att låten skickar mig minst 20 år tillbaka i tiden. Är dock motbevisad av Wikipedia... Kan ju i och för sig vara att melodin är samplad från en äldre låt och då speciellt det där "pa pam, pa pam"-ljudet som jag nostalgitrippar allra mest av.
Who knows? Det är ett mysterium... Eller så är det min hjärna som blandar ihop alla minnen. Yup. Mycket möjligt. Jag har ofta en känsla av att min hjärna är lite halvt skadad av alla förträngda minnen. Typ, om min hjärna var en dator så skulle den verkligen behöva formateras om. Brukar åtminstone kännas som så. Har tänkt det ofta och också sagt det till en del människor, bland annat min psykolog, att jag skulle vilja göra en "Eternal Sunshine of the Spotless Mind"-grej bara för att slippa allt.
Fast sedan finns det stunder, som när jag hör den här låten, då allt jag vill är att minnas allt jag förträngt. Ibland är jag till och med fascinerad av hur lite jag minns av viktiga grejer, som min barndom, med fortfarande minns oviktiga grejer, som varje ton av låten melodi.
Ibland tycker jag att jag måste gränsa till helknäpp alltså...
Är rejäla höft och rumpskakningar på gång hos mig nu! Kan inte sluta lyssna på Rihannas nya låt "Man Down". Jag står och skakar rumpa hela tiiiiiden!!!!
Fy fan vilken obehaglig film som nyss slutade på tv3. Urggh, fattar inte varför jag ens såg den. "Quarantine" hette den. Sjukt obehaglig film. Äcklig också. Så äcklig och obehaglig att jag blev helt spänd i hela kroppen liksom. Bläää. Vidrofilm, verkligen en vidrofilm.
Jag kommer fan inte att kunna sova nu ju. Fuck. Varför bytte jag inte kanal? Eller, varför tittade jag överhuvudtaget på tv3? Är ju bara skit där och jag kollar aldrig på tv3 nu för tiden.
"Quarantine" fyyyyy faaaaaan säger jag bara. GUD vad obehaglig den var!!! Om jag ska få någon sömn inatt vette fanken. Är helt spänd fortfarande efter äckelfilmen. Kanske hjälper att titta på tecknat i och för sig. Det brukar åtminstone jag bli lugn av.
Eller någon snäll film. Typ något med nyfödda kattungar som sover sött ihop med nyfödda kaninungar på en bädd av nyfödda hundvalpar. Eller nej, inte något med hundar förresten. Inte efter "Quarantine" där det var med en galen hund. Typ 50 gånger mer galen än Cujo.
Det där var verkligen en sjuuuukt obehaglig film! Satt med min nallebjörn framför ansiktet typ hela tiden.
Satt och var fortfarande rätt arg och besviken på män i allmänhet, tre i synnerhet, och undrade varför den kärlek och respekt jag ger till dem inte returneras, när den här låten kom upp i WMP. Blev helt lugn när jag hörde den. Fin låt det där, den är väldigt tröstande på något sätt. Fast lite dumt är det att min ilska försvann. Jag tyckte om att känna mig arg, kände mig stark då ju.
*
Texten till låten:
*
Kom närmare, kom hit intill Kom slå dig ner, säg att du vill Nu faller snön uti den svarta natt
* Nu sover barn i nattens ro fördrömda i sin egen tro om livet som en hägrande skatt
* Du och jag ska vaka tills vi glömmer att skatten är en dröm som barnen drömmer som vi fördömer * Glöm djävulskap och stingslighet Glöm allt jag gjort av elakhet jag älskar dig så innerligt *
För du och jag har sett en del och känner till varandras fel Vi lever i vår egen hemlighet *
Kom öppna dig, snart är julen över Sitt närmare, för du är allt jag vill och behöver * Snart kommer änglarna att landa Snart står morgonen i brand Törs jag säga att vi har varandra Törs du lägga kinden i min hand * Vi är människor och det är märkligt och kanske svårt och omöjligt ibland Var inte rädd för det som är verkligt Fred och lugn inatt i mänskoland Fred och lugn inatt i mänskoland
Fred och lugn inatt i mänskoland
*
Sedan låten inte har lämnat mina öron på typ två timmar nu så känner jag mig inte arg alls längre. Det jag mådde sämst av var ju M såklart och att han inte hört av sig gjorde det andra värre. Men nu liksom, nej. Känner typ bara fred inuti och bryr mig inte om ifall någon av männen från förra bloggningen någonsin slutar misshandla mina känslor, vilket jag fortfarande tycker att de gör/har gjort. Men låten har gjort mig alltför mjuk och lugn. Tre minuter och 45 sekunder av pure bliss på repeat.
Textraden "Glöm djävulskap och stingslighet, glöm allt jag gjort av elakhet, jag älskar dig så innerligt." är ju bara sååå... Japp, där hade vi det liksom. Vad annat finns det att säga? Ska smsa M. Han går kanske och undrar varför jag inte har hört av mig.
Satt och gjorde lite random Farmvillerelaterade grejer framför datorn och lyssnade för ovanlighetens skulle på musik genom Spotify och inte Windows Media Player. Jag hatar egentligen Spotify, det är ju helt jävla pointless att man ska stå ut med att höra en sjukt irriterande brittisk kille säga "Love Spotify as much as we do? Share Spotify with you family and friends and they will love it! For only 49 kronor a month you'll get unlimited music." efter varenda jävla låt man lyssnar på. Då lyssnar jag för fan hellre på reklamradio... Ge mig hellre NRJ eller Rix fm då. Hallå liksom, Spotify är svenskt, ge fan i att invadera med brittiska irriterande snobbröster! Jag lyssnar hellre på den mest gnälliga småländskan någonsin, Kalmardialekten, än på snobbig brittisk engelska...
Om man nöjer sig med gratisversionen av Spotify så får man vara noga med att byta låt innan den förra har tagit slut, annars kommer det reklam. Jag får krupp av att höra reklam när jag lyssnar på musik... Spotify skaffade jag för att försöka få tag på låtar som inte finns att köpa på skiva, lyssna på från Youtube, sno från TPB... Alltså startar jag bara Spotify när jag är i akut behov av att få höra en viss låt som jag inte har lyckats/hunnit få till min samling ännu. Och då blir jag mordiskt förbannad när jag alltid får reklam efter varenda jävla låt i min playlist på Spotify. Varje låt. Varenda låt. Jag får höra en låt. Sedan 30 sekunders reklam. Sedan en annan låt. 30 sekunders reklam. Och sådär fortsätter det tills jag tröttnar på värdelösa Spotifyhelvetet och stänger ner programmet. Spotify suger dessutom upp en jävla massa bandbredd så att köra Farmville och Spotify samtidigt som Windows Live Mail går i bakgrunden på mitt ganska snabba bredband (24 mb/s) är ju bara att glömma. Spotify sucks.
Iallafall... Jag satt och accepterade 32 väntande Farmvillegåvor och Westlifelåten "Flying without wings" gick mot sitt slut så jag klickade upp Spotify-fönstret och dubbelklickade någonstans i min playlist så snabbt jag kunde för att slippa reklamen. Råkade då klicka på Tommy Nilssons duett med Tone Norum, "Allt som jag känner". Oooh vilken skön låt... Gammal låt, jag var bara fyra år när den kom 1987 men den håller fan fortfarande. Vem vill inte ligga och hångla när de hör den låten? Jag spelade genast in en snutt av låten på min mobil, avslutade med att jag själv började sjunga/yla/waila som in i helvete i slutet av refrängen och mmsade det till M. Han åkte till "kursgrejen" idag och jag saknar honom redan...
Den här delen av låten wailade jag så bäst jag kunde och skickade till M:
Ååååh, jag vill att du ska känna varje del av mig...
jag ger allt jag har...
Jag känner ännu rädslan att förlora dig... men om du stannar kvar...
Åååh, allt som jag känner, och allt jag förstår, vindarna vänder, drömmen beståååår!!! Vi håller varandra när stormarna yyyr... Finns här intill dig när morgonen gryyyr...
Började med att sjunga så fint jag kunde men sedan lät det mest som om jag försökte imitera en kåt katt eller något... Lät rätt kul faktiskt. M svarade på mitt mms med att skicka en röstinspelning där han skrattade och sa att han saknade mig också. Det där är ett bra sätt att svara på sms när man kör bil, bara att tala in i mikrofonen istället för att sitta och knappa in orden. Enklare och säkrare liksom.
Lyssnar fortfarande på "Allt som jag känner", den har inte lämnat mina öron på nästan en timme nu. Fast nu kör jag via Youtube istället. Är lite sämre ljudkvalité där men herrejesus, Spotify suger ju. Pallar inte med den skiten.
Ååååh, jag vill att du ska känna varje del av mig...
jag ger allt jag har...
Jag känner ännu rädslan att förlora dig... men om du stannar kvar...
Åååh, allt som jag känner, och allt jag förstår, vindarna vänder, drömmen beståååår!!! Vi håller varandra när stormarna yyyr... Finns här intill dig när morgonen gryyyr...
Kom nyss hem. Var så trött att jag faktiskt somnade på bussen. Hade satt Coldplays "Fix You" på repeat på lektionen när jag skrev färdigt en dikt som jag körde fast på för typ två veckor sedan. Kunde iallafall skriva dikten nu och skickade in den till läraren att betygsätta. Då var det bara 20 minuter kvar innan jag slutade så jag satt bara och lyssnade på musik i mobilen tills klockan blev 14. "Fix You" fick vara kvar på repeat hela vägen hem och den är ju bara så bra den låten. Jag hade typ glömt bort hur bra den är! Verkligen skön att höra nu när jag är så trött också. Stensomnade på bussen, vaknade till ett par gånger när det krängde och svängde men somnade om igen och måste ha somnat och kommit riktigt långt ner i sömnen när jag var ungefär halvvägs hem. Vaknade vid min hållplats av att en kvinna klappade mig på axeln. Känner igen henne, brukar se henne på morgonen när vi tar samma buss så hon kände väl igen mig också och visste att jag skulle gå av bussen där. Lite pinsamt men hu vad trött jag var. "Fix You" verkar vara en bra låt att sova till.
Sjukt bra låt alltså.
When you try your best but you don't succeed When you get what you want but not what you need When you feel so tired but you can't sleep Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face When you leave something you can't replace When you love someone but it goes to waste Could it be worse?
Lights will guide you home and ignite your bones and I will try to fix you...
And high up above or down below When your too in love to let it go But if you never try you'll never know Just what you're worth
Lights will guide you home and ignite your bones and I will try to fix you...
Och så kommer låtens höjdpunkt där... Cresendot kanske man kan kalla det. Älskar den delen av låten när den bara växer och växer i styrka.
Tears stream down your face When you lose something you can not replace Tears stream down your face And I...
Tears stream down your face I promise you I will learn from my mistakes Tears stream down your face And I...
Styrkan i låten tar slut och musiken blir lugn och fridfull igen.
Lights will guide you home and ignite your bones and I will try to fix you.
Känner mig väldigt ultrakvinnligt romantisk nu i natten när jag sitter och längtar efter M och hörde den här låten i WMP. Hold on to the nights? Det är precis vad jag ska göra tills jag har M hos mig igen. Just den här låten och Rihannas "Te Amo" är två låtar som jag spelar på repeat nu för tiden. Båda låtarna passar mitt mood nu när jag saknar M hela tiden.
Har nyss sett på en film "I Skuggan Av Värmen" som förvisso var väldigt tragisk och hemsk men det glömde jag liksom bort... Joel Kinnaman spelar nämligen polis i den filmen. Joel "Vrålsnyggo" Kinnaman i polisuniform. Jesus... Fy fan vad snygg han var i snutuniform. Ååååh guuuuud han var så sexig!!! Jääävlar vad sexig!!!! Jag dööör han var ju så sexig!!! Joel Kinnaman i polisuniform!!! Fan, jag fick typ orgasm av att bara se honom i uniform. HETT! Verkligen sexigt!!!
När jag hade sett typ 20 minuter av filmen ringde Diva. Hon är tillbaka i stan nu efter en lång semester så hon ringde väl bara för att säga det men det blev att vi började prata om hetingen Joel och så fick jag skicka filmen till henne över MSN och sedan började jag se på den igen, från början, samtidigt som Diva började titta.
Det blev ett rätt fjantigt telefonsamtal alltså... Så fort Joel kom i bild satte både jag och Diva igång och stönade över att han är så snygg och mot slutet av filmen var det mer fnitter och tjejsnack än filmtittande vi höll på med. Jag sa "Han är ju så sexig att jag drunknar i mitt eget dregel snart..." och Diva fnittrade fram att "Tänk dig att bli typ ihjälknullad av honom, fan vilket underbart sätt att dö på!". Då skrattade jag så mycket att jag nog kissade på mig litegrann. Vilka jävla rolig kommentar liksom. Önskar att jag hade kommit på den haha.
Men fan alltså, jag håller med. Jag kan ju verkligen inte komma på ett bättre sätt att dö... Påsatt till döds av Joel Kinnaman i polisuniform. Åååh, det vore ju något! Han såg faktiskt mycket sexigare ut än vad M gör i uniform. Men det tänker jag inte säga till honom... Diva garvade åt att nu kan hon lika gärna få M eftersom jag har hittat ett nytt dregelobjekt i uniform men nehej du! M är ju riktig polis, det är inte Joel så då är ju M helt klart sexigare. Men faaaan vad sexig Joel var att titta på då. Åååh så himla het!!! Ska skicka filmen till Piraya och se om hon tänder lika mycket på Joel i snutuniform som jag och Diva gjorde.
Diggar den här låten stenhårt. (Sims 2-videon ovan var ju fucking ultracool också...) Låten påminner inte så lite om ABBAs "Fernando" och Ace of Bases "Don't turn around". Lady Gaga sjunger till och med Fernando på ett par ställen i låten och det där beatet och sättet hon sjunger "Don't call my name, don't call my name" på, är likadant som tjejerna i Ace of Base sjöng refrängen i "Don't turn around". Hela låten känns som en uppdaterad version av ABBAs "Fernando". Det låter väldigt svenskt. Kanske inte så konstigt att låten "Alejandro" låter svensk då det är svensk-marockanska RedOne som har producerat den, liksom många andra Lady Gaga-låtar. Just "Alejandro" är skriven tillsammans med en svensk också enligt Wikipedia. Inte så konstigt alls att låten känns så bekant på något vis. Första gången jag hörde den tänkte jag faktiskt omedelbart på ABBAs "Fernando" och jag diggade låten från första stund. Den är min nya favorit. Den ska dunka ur mina datorhögtalare idag...
Tror jag fick till texten korrekt nu. Jag googlade först men alla texterna där lät fel så jag skrev ner dem själv.
"I know that we are young and I know that you may love me! But I just can't be with you like this anymore! Alejandro...
She's got both hands in her pocket, and she won't look at you, won't look at you She hides trough love, en su bolsillo. She's got a halo around her finger, around you
You know that I love you boy, hot like Mexico rejoyce, at this point I gotta choose, nothing to lose
Don't call my name, don't call my name - Alejandro I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush! Don't call my name, don't call my name - Roberto Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Stop! Please, just let me go! Alejandro. Just let me go.
She's not broken, she just a baby. But her boyfriend's like a dad, just like a dad And all those flames that, burned before him. Now he's gonna firefight, gotta cool the bad
You know that I love you boy hot like Mexico rejoyce, at this point I gotta choose, nothing to lose
Don't call my name, don't call my name - Alejandro I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush Don't call my name, dont' call my name - Roberto Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Don't bother me, don't bother me... Alejandro... Don't call my name, don't call my name... Bye Fernando... I'm not your babe, I'm not your babe... Alejandro... Don't wanna kiss, don't wanna touch... Fernando Don't call my name, don't call my name - Alejandro I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush Don't call my name, don't call my name - Roberto Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro Alejandro, Alejandro Ale-Alejandro, Ale-Alejandro (Don't call my name, don't call my name - Alejandro) Alejandro, Alejandro (I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando) Ale-Alejandro, Ale-Alejandro (Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush) Alejandro, Alejandro Don't call my name, don't call my name - Roberto) Ale-Alejandro, Ale-Alejandro Alejandro."
Spelas just nu, på repeat för typ nittonde gången idag;
Save Me - Remy Zero, ledmotivet från en av världens töntigaste tv-serier "Smallville" men låten är ju bra...
Overcome - Better Than Ezra, rätt sorglig låt men den är fin att höra, speciellt när man är ute och går.
Bonny Portmore - Loreena McKennit, också en låt att promenera till. Den här låten var för övrigt med i "Highlander", en vacker låt som jag har letat länge efter sedan jag har hört den i just den filmen.
Aldrig Ensam - Jonatan Johansson, aaah, AAAAAAAHHHH, att höra den är som att få gnida med en tops i en kliande öra... Det rycker liksom litegrann i ena benet, mina ögon rullar bakåt i extas och jag får gåshud över hela kroppen.
Stop Crying Your Heart Out - Oasis, hörde låten i slutet av filmen "The Butterfly Effect" och tyckte bara att den var sååå bra. Kan inte fatta hur jag har kunnat missa den låten!
Live For Me - BOC, från 1998 vilket jag tyckte var otippat. Trodde den var väldigt mycket äldre...
Dream On - Aerosmith, gammal, gammal låt... Från 1973, var Aerosmiths genombrottslåt. Och min pappa har den på LP... Svårt att tro att min pappa en gång var så jädra cool att han har Aerosmiths första album. Jag har gett mig fan på att få reda på om det verkligen är Steven Tyler som sjunger låten för det låter verkligen inte som honom. Fast jag är å andra sidan mer bekant med Aerosmith a la 90-tal och sättet som Steven Tyler sjunger på nu för tiden.
One Night Stand - Janis Joplin, från 1982, otroligt cool låt! Jag brukar spela den för M ibland, hehe.
Seether - Veruca Salt, cool brudrockslåt från 1994 som jag hade på band i min freestyle ända tills jag gick i högstadiet.
Shooting Shark - BOC, den låten är lika gammal som jag...
Agolo - Angelique Kidjo, en oförlåtligt bortglömd låt som spelades jävligt mycket på radio 1994. Den låten blir man på bra humör av.
Sista Dansen - Black Jack, hehehe jag kan inte låta bli att gilla den fastän det är dansband. Jag gillar "Inatt Inatt" också. Han som sjunger har ju så himla bra röst och att "Sista Dansen" är den sista låten i filmen "Black Jack" gör väl att jag gillar låten extra mycket. Jag gillar låten så mycket att jag har tvingat M att dansa med mig till den. And who knew? Karln kan dansa riktigt bra! Cred till exfrun antar jag.
Make It Right - Christian Falk featuring Demetreus, en låt som jag skakar på rumpan till. Går inte att låta bli!
Hade tänkt avancera i slöeri genom att titta på en dvd ikväll men fastnade istället för "Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser" på tv4. Det verkar vara riktigt bra action alltså. Svenska actionfilmer brukar annars vara lite halvmesiga, Hollywoodwannabe liksom, men det här verkar vara riktigt bra. Lagom hårdkokt. Har kommit på att det är lite research för mig att titta på det också. Research till min bok alltså. Fast jag vet ju inte hur bra det är att basera fiktion på fiktion men, tjae, någonstans måste ju allt komma ifrån eller hur? Om allt i "Johan Falk" är påhitt så kanske det inte är så bra att se det som research inför min bok. Men... I "Johan Falk" handlar det om Gruppen för Särskilda Insatser eller GSI, en polisiär satsning, Sverige har en grupp elitmilitärer som jobbar under namnet Särskilda Skyddsgruppen eller SSG. Det sista fick jag reda på när jag slösurfade på Wikipedia. Då när jag slösurfade den gången så såg jag också att det faktiskt inte heter Säpo utan Säk. Dumt för Säpo låter ju coolare. Säk liksom. Säääääk. Är ju som en finne skulle försöka säga "käk".
Kan det bara var ett lustigt sammanträffande att Fiktiva GSI verkar vara så himla likt det verkliga SSG? Åtminstone i namnet. Från ett rent researchmässigt perspektiv kanske det inte är så mycket värt alls att kolla på "Johan Falk" men det verkar vara bra. Så jag kollar ändå. Fast jag kommer nog att somna framför teven. Det är lätt att somna i soffan när man är så gossugen att man flyttar både täcke och kuddar dit. Det är avancerat slöeri. Jag blir nog slömästare snart.
Vaknade 10 och kastade mig över Slashboken. Oj vad grejer man får reda på! Satt framför dator här och läste när den här lilla låten spelades i WMP. La ner boken för en stund och lyssna på låten istället. Det var ju ett tag sedan sist. Låten kom 1994 och jag kommer ihåg att mina syrror spelade in den på band till mig. Hmm? 1994 var jag 11 år bara. Men det är en rolig låt, kommer ihåg att jag lyssnade på den i högstadiet och tyckte den var så himla rolig. Hörde den nu igen och var tvungen att dela med mig innan jag försvinner in i min Slashbok igen.
Numera skriver jag alltid "roligt" istället för "kul". Vill ju inte råka göra något ödesdigert misstag... Jag har redan upplevt tillräckligt mycker pinsamheter det här året med att fyllesmsa. Förra årets skrattanfall på "Ica S PERMARAKET" skämde också ut mig tillräckligt så i år ska jag faktiskt inte klanta mig mer. Är faktiskt vuxen och sofistikerad nu.
Suck. Trött idag. M höll mig vaken till typ 03 med en lång sexning. Alltså jag klagar ju inte, tvärtom, efter allt som har hänt så känns det mycket bra att ha sex med M igen, normalt liksom. Men fan vad trött jag är idag. Fastän M somnade så sent så vaknade han ändå klockan 08 och typ hoppade in i badrummet och rakade sig. Självklart började han vissla också. Hur fan kan han göra det så fort han vaknar? Jag förstår mig inte på sådana människor som kan gå och lägga sig sent men ändå vakna på morgonen och vara utsövda. Får mig att tycka att det är dem som är onormala med sömnen, inte jag. När jag har vaknat på morgonen och känt mig utsövd så brukar jag alltid bli så förvånad över det. Sabbar liksom hela dagen att jag inte vaknar och går runt som en insomniazombie i flera timmar som jag är van vid. Jag skriver bättre på boken när jag är trött. Konstigt.
Fast jag gick upp nu ändå. Går ju inte att ligga och sova när M traskar runt här och visslar och knäpper med fingrarna. Jag är redan irriterad för jag har musikabstinens. Jag kommer ju inte åt all musik jag har på den stationära datorn nu när jag måste sitta vid laptopen i väntan på att E ska formatera om den. Har musikabstinens som fan, radion spelar bara skit och Mtv är jag för gammal för. Känner ju inte till hälften av artisterna som är poppis nu. Jonas Brothers? Vad är det för något? Verkar mest vara ett dåligt ripoff på Hanson. Fast fan. Nu kom jag ju på att jag har all musik på den externa hårddisken. Varför tänkte jag inte på det förut? Kan ju bara koppla in den i laptopen och vips, tusentals låtar. Fast högtalarna på laptopen är så små. Inget bra ljud i dem. Fan, nu får E ta och formatera om datorn idag. Jag smäller av om jag inte får höra musik snart.
Det är inte klokt hur lätt jag har för att vända totalt fel på dygnet! Tror jag lyckades vara normal med sömnen 2 dagar den här veckan, onsdag och torsdag. Men nu var jag vaken hela jädra natten igen. Har kollat igenom musikmappen på min dator och upptäckte låtar som jag inte ens visste att jag hade. Den här låten är en bortglömd 90-talsdänga (från 1991 för att vara exakt). Det finns en undermapp i musikmappen där jag vet varenda låt. Den mappen heter "Alla låtar i mp3n" och där finns det 3041 låtar justnu. Sedan har jag en undermapp som heter "Till mp3n" och där finns det 192 låtar justnu. Sedan har jag en undermapp som heter "New shit" och där...där finns det grejer: 120 undermappar och totalt 5929 låtar. Som jag inte ännu har lyssnat igenom. Jag är komplett hagalen när det gäller musik, jag måste ha allt, och det märks i min dator. Hela musikmappen är på 28,8 gigabyte och den blir ju bara större för varje gång jag råkar starta uTorrent. Eller varje gång jag snackar med min killkompis E på msn för han kan inte sluta skicka låtar till mig och jag kan inte sluta be honom om några. Senaste gången jag lattjade på The Pirate Bay och hittade låtar så drog jag nog hem flera hundra. Sist jag kollade igenom musikmappen hade jag bra mycket mindre. Tror jag "bara" hade knappt 8000 låtar då. Nu är det ju långt över 8000. Vad blir det? 9162 låtar. Hoppsan.
Jag visste det! Nu har ännu en kändis dött. De dör aldrig en i taget utan nästan alltid i par om 2 eller fler. Först var det Michael Jackson och Farrah Fawcett den 25 juni och nu har John Hughes dött. Igår enligt IMDB. Giganterna dör alltid för tidigt alltså. John Hughes producerade ju "The Breakfast Club" bland andra. Fuck, det är min favoritfilm. Den är genial helt enkelt. Har den både på dvd och vhs och har ramat in vhs-omslaget. Så mycket älskar jag den filmen: fan jag har inte ens Michael Jackson på väggarna och honom avgudar jag för alltid. Men "The Breakfast Club" har jag på min vägg. Så bra är den. En liten jämförelse bara.
Nu är minnesceremonin för Michael Jackson slut och jag får säga att jag grät en hel del. Brooke Shields' tal var rörande och då började jag gråta. Det värsta var när dottern Paris började gråta när hon stod framför mikrofonen. Gud det var tungt alltså! Då började jag gråta för fullt och mitt smink rann. Har tvättbjörnsögon nu och mascaran är långt nere på kinderna. Nu sänder tv4 "The Dangerous Tour" och det ska jag se. Jag såg aldrig någon konsert med The King of Pop så snart sitter jag som klistrad framför teven.
Spelar mina Michael Jackson cds nu. Nostalgi, nostalgi, nostalgi. "Stranger in Moscow" är så himla bra. Jag kan bara inte välja en favvolåt, jag älskar alla. "Earth Song" är bäst. Nej, "Bad"! Nej, "Who is it" är bäst. Äh fan jag kan inte välja! Det är som med ABBA, man kan inte välja en favoritlåt.
Flöh vad varmt det är här. Hur kan det bli 28,3 grader inomhus? Jävla sol. Nästa lägenhet jag flyttar in i ska fan inte ha solsida hela dagen. Jag kreverar snart. Kom vintern...komsi kom.
Det känns fortfarande helt overkligt att Michael Jackson är död. På något konstigt sätt så känns det väldigt personligt också. Som om jag förlorat en kär vän. Det var det han var och alltid kommer att vara för mig genom sin musik: en kär vän och ett stöd i livet. När jag var barn var han megastor, han var hela musikvärlden och därmed odödlig. Det fanns liksom bara Michael Jackson, ingen annan betydde något på riktigt. De riktigt stora lever dock för alltid, det kan ju vara en liten tröst. Elvis Presley dog 6 år innan jag föddes och jag lyssnar på hans musik fastän jag inte ens borde känna till den. Jag vet till och med vad han heter i andranamn: Aaron, och det skulle jag ju knappast veta om han inte var så stor. Musikstilen gjorde ett enormt hopp där mellan 70 och 80-talet och 70-talsmusiken blev snabbt gammal pga den nya musikstilen som 80-talet förde med sig. Redan när Elvis, The King of Rock 'n' Roll, dog så var hans musik gammal i "musikår" mätt. Hans största hits var väldigt gamla redan på 70-talet då det var disco som gällde. Men jag lyssnar ändå på Elvis Presley och det är ett bevis på hur stor han är. Hans musik överlever generation efter generation av olika musikstilar och influerar alla artister mer eller mindre. Samma sak med Michael Jackson: han kommer alltid att vara megastor i musikvärlden som han förändrade så mycket. Liksom Elvis så kommer MJ att leva kvar för alltid genom sin musik. Och moonwalk, vem kan glömma den? Hur många har inte spenderat timmar med att försöka lära sig den? Michael Jacksons musikvideos är en annan sak man alltid kommer att minnas. De är som små filmer och oftast runt 10 minuter långa.
Det känns helt fel att Michael Jackson är död. Jag brukade tänka att jag missade att se konserter med Guns N' Roses, INXS, Nirvana, Madonna (a la 90-tal), ABBA, Europe och Roxette eftersom jag föddes i fel årtionde, men Michael Jackson skulle jag nog få chans att se live en vacker dag. Han skulle ju alltid finnas liksom. Det har alltid varit Michael Jackson. Hans musik har alltid varit den jag föredragit egentligen även om jag på senare år har gått vilse i nyare musik. MJ's musik har alltid funnits i bakgrunden och varit den bästa. Därför har jag fortfarande svårt att smälta det här fastän det har gått 2 dygn snart. Det känns verkligen som om jag har förlorat en kär vän. Det är väl många som känner så.
Giganterna dör alltid för tidigt. Marilyn Monroe. John Lennon. Michael Hutchence. Elvis Presley. Michael Jackson. Det är rätt få som har dött gamla. Jag kan bara komma på Greta Garbo och Ingmar Bergman som fått leva längre.
Jaha. Nu är det bekräftat också Michael Jackson är verkligen död. Jag kan inte fatta det. Han kan liksom inte dö, han är odödlig ju! Inatt när jag satt och lyssnade på radio i mobilen och fick höra radiopratarna säga det så trodde jag det var ett skämt. Eller någon annan Michael Jackson, inte den Michael Jackson jag känner till. Men typ 30 minuter sedan så kom det nyhetsrapport och då bekräftades det. Samma sak gör alla onlinetidningarna och tvkanaler. Då fattade jag att det nog inte var ett skämt och jag fick en tår i ögat faktiskt. Så mycket som jag har lyssnat på hans musik! Han är ju The King of Pop ju. The King kan bara inte dö sådär. Elvis gjorde det ju men han knarkade ju också. Såvitt jag vet gjorde inte MJ det, snarare var han väl en renlevnadsmänniska. Fan det här känns helt overkligt ju. Jag är för ung för att minnas det men det var väl samma när Elvis dog. Michael Jackson har ju alltid funnits. På 80-talet när jag var liten så fanns det bara MJ, alla andra var små i jämförelse. Han var större än störst. Större delen av 90-talet också. Då fanns det bara Michael Jackson och Madonna. Det var liksom bara de som räknades då. Första cd-skivan jag köpte var Michael Jacksons "Dangerous" och jag satt många timmar och tittade på omslagsbilden. Det är hur många saker som helst i den bilden och jag tyckte han hade världens vackraste ögon.
Jag har mycket svårt att välja låt här. Kan inte välja en som jag tycker bäst om för jag älskar alla. Men det får bli "Smooth Criminal" för videon hade stor effekt på mig när jag var liten. Jag var faktiskt rädd för den... Nu gillar jag den dock. Och det är ju fan kriminellt att han är död. Kan liksom bara inte få hända. Det har alltid varit Michael Jacksons musik som varit min favorit! Jag om mitt ex D hade till och med en dans till "The way you make me feel". En väldigt bra dans och ett väldigt bra minne av Kungen.
Varför sa de nyss på radion att Michael Jackson är död? De säger att det är obekräftade uppgifter från Los Angeles att han har avlidit av en hjärtattack. Det här kan inte vara sant. Det kan bara inte vara sant. Michael Jackson kan inte dö.
Dags att bli trött nu verkar det som. Fast jag har ju bara varit vaken i cirka 12 timmar. Jag kanske ska äta frukost istället? Försöka vända rätt på dygnet...hålla mig vaken tills ikväll...för femtielfte gången. 10 år av insomnia/sömnproblem. Det är mer än 10 år, det är lite drygt 12 år. Eller 11,5 år ungefär. När jag var tonåring älskade jag att vara vaken på natten. Jag älskade hur kreativ jag blev på nätterna. Jag älskade att uppleva hur staden kom till ro. Brukade stå och titta ut genom fönstret i mitt rum och se hur fönster efter fönster i huset mittemot släcktes. Jag kunde stå i flera timmar och titta på det, gillade att det till slut bara var jag kvar som var vaken. Om det ibland fanns kvar upplysta fönster fascinerades jag av tanken att det fanns fler som jag, som inte kunde sova. Den här låten var min "nattlåt" i flera år och är det fortfarande ibland, när lusten faller på. En låt som jag alltid lyssnade på när det var natt och fönstren i huset mittemot hade släckts. Mark Knopflers gitarrspelande passade så bra till känslan av natten när den la sig över staden och mina tankar kunde flyga iväg långt, långt bort. Minns att jag spelade den här låten för en kompis och försökte väcka hennes intresse för sådan musik, men det gick inte. Det var inte många tonåringar som då gillade Dire Straits: jag verkade vara den enda som inte bara lyssnade på pop och det är tack vare min pappa som präglade Dire Straits' musik på mig när jag var barn. "Sultans of swing" hörde jag nog redan innan jag föddes och säkerligen när jag låg i vaggan. Låten talar till mig på något underligt vis. Melodin är dramatisk, både hård och mjuk, trummorna förstärker gitarrerna och gitarriffet i slutet ger mig gåshud över hela kroppen. Det är min nattlåt. Poesi som man slipper läsa i nattens mörker.
Tänk att kunna spela gitarr så. Gud vad coolt. Sexigt också, minst sagt. Jävligt sexigt. Mark Knopfler fick nog ligga en hel del...
Fick för mig att jag skulle se på Lilja 4-ever. Gud jag klarar inte av den sista scenen! Fan vad sorgligt det är när Lilja har hoppat från den där bron och ligger i ambulansen. Man hör ambulanspersonalen säga att hennes hjärta inte slår medan en kvinna gör hjärtmassage. Då öppnar Lilja ögonen litegrann och sedan dör hon. Gud jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag ser det. Jag brukar ändå inte gråta sådär jättemycket när jag ser sorgliga filmer. Brukar bara bli lite fuktig i ögonen liksom, inte mycket mer. Men det finns 2 filmer som får mina tårar att rinna som Niagarafallen: Pans Labyrint och Lilja 4-ever. Kan bara inte sluta gråta i de sista scenerna i de filmerna. M och jag såg Pans Labyrint rätt nyligen. Jag har den på dvd nu men förra gången vi såg den så hade M hyrt den. När vi såg den igen nu förra veckan så blev jag halvt förstörd i slutet och jag har ändå sett Pans Labyrint rätt många gånger. M blev rörd han också fast inte som jag. Han blev lite fuktig i ögonen och gick på toa direkt när sluttexterna kom. Hmm. Jag tror han blev rätt förstörd han också. Han ville nog bara inte visa det för M är en sådan där "karla karl" med uppfattningen att riktiga män inte ska gråta. Iallafall inte när någon ser. Samma kväll, en stund efter att vi hade sett Pans Labyrint, så såg vi på Sliver. Det var gråtfritt för det händer ju inget sorgligt i den filmen - snarare är det bara en massa sex. Typ som i Basic Instinct. Lite lustigt att både Sliver och Basic Instinct har Sharon Stone i huvudrollen och att båda filmerna är en plåga att se när man är singel. Sliver är iallafall en sådan där film man blir lite het av, alltså ska man inte se den om man är ensam, haha. Jag blev mer sexsugen än M för han störde sig på "den knäppa musiken" i filmen men jag tyckte att musiken förhöjde sexigheten till max. Jag överföll honom efter halva filmen. Den här låten är från Sliver. Har haft den på hjärnan i typ 10 år utan att minnas tillräckligt mycket för att kunna lista ut titel eller artist. Kollade igenom soundtracklistan på IMDB och då hittade jag låttiteln. När M och jag såg filmen så hörde jag ju direkt att det var Enigma så det var inte svårt att hitta rätt låt senare. Tycker den är så bra alltså. Både sorglig och erotisk på något sätt. Igår beställde jag soundtracken tillsammans med några filmer som jag har haft på vhs men ska skaffa på dvd. Jag har ju gjort mig av med alla mina videoband, alla utom några som det är tecknat på. Dom vill jag har kvar för dom har min pappa spelat in till mig när jag var liten. Har en lång lista på filmer som nu måste inhandlas på dvd istället för vissa filmer måste jag bara ha på köpdvd. Thelma & Louise, Pretty Woman, Dirty Dancing och Das Boot hittade jag special editions och directors cut av. Det där är ju fördelen med dvd...speciellt när det är en film man älskar. Jag är smått förälskad i Thelma & Louise (men det är väl alla brudar) och den hittade jag special edition av med en massa extramaterial på dvdn. Köpte Ensam Hemma 1 och 2 också. När jag var liten så var jag såååå kär i Macaulay Culkin. Undrar när jag får filmerna och soundtracken till Sliver?