Oslugt...
Hade körlektion igen idag. Gick rätt bra faktiskt, Lillen har en lugnande effekt på mig har jag märkt. Fick tyvärr reda på nu idag att han bara har praktiserat och ska sluta snart. Gråt, gråt, gråt... Jag vill fortsätta köra med Lillen! Han är fan förvånansvärt bra med tanke på att han är så pass ung. Lillen är ju bara 24... Hehehe, det tycker jag är extremt roligt på något sätt... Han är ju yngre än jag, hihihi! Finns ju klara fördelar med att köra med någon äldre som har mer erfarenhet men shit alltså, jag gillar Lillen! Han är liksom så liten och söt, även om han har storlek 46 i skor (oooh...). Jag klickar med honom antar jag. I like helt enkelt.
Även om han faktiskt var lite dum idag...
Han sa förra lektionen att vi idag skulle köra på motorväg för på förra lektionen valde jag bort det. Hade redan kört i två av stans mest trafikerade rondeller förre lektionen och var sjukt stressad efter det. Folk kommer ju och susar förbi mig i 50 när jag håller 30 i rondellen (vilket man faktiskt också ska, så ha!) och det gjorde mig jävligt nervös. Då förra lektionen ville Lillen att vi skulle ut på motorvägen också men jag kände att jag inte vågade mig på det efter rondellstressen så jag fick skippa motorvägen den lektionen i utbyte mot att jag lovade att gå med på motorvägskörning nästa lektion.
Vilket var idag då.
Dock sa Lillen redan innan lektionen att motorvägen antagligen skulle vara för hårt trafikerad på grund av att klockan var 16 plus att det är vägarbete på gång, så han ändrade sig och bestämde att vi skulle ta rondeller istället.
Den jäveln...
Klarade dock av rondellerna helt okej, hade sådan ofattbar TUR att alla rondellerna var tomma när jag skulle köra in och det underlättade ju. Efter ett par rondeller så ändrade han sig igen och sa till mig att jag skulle ut på motorvägen i nästa rondell. Uuuhuhuhuhu... Är lite rädd för motorvägar, eller rättare sagt avfarterna. På förra skolan blev jag fartblind när jag körde in på en avfart, som dessutom var svängd, och det var såååå nära att jag körde rätt in bilen framför mig. Jag fattade liksom inte att jag tog avfarten i typ 80 och hade verkligen ingen aning om hur hårt jag behövde bromsa. Var inte beredd för fem öre liksom så Gamlingen, som jag körde med då, fick hjälpa mig bromsa. Det var helt sjukt läskigt alltså och det har hållt i sig antar jag. Nu idag gick det bra dock. Hade bättre koll och fastän jag var nervös så gick det fint. No problems... Avfarten jag tog idag var dock inte samma som den jag blev fartblind på, tack och lov. Den avfarten är verkligen läskig eftersom det är en väldigt snäv kurva.
Fram tills dess var Lillen dock rätt schysst...
Dum blev han efteråt för han sa, mest för sig själv, att vi nog skulle hinna med några rondeller till varpå jag helst ville tvärbromsa och säga "NEEEEEJ, snälla låt mig slippa" och börja gråta bara för att ge honom dåligt samvete...
Men så tänkte jag att nu ska jag vara slug (är ju kvinna för helvete...) och göra det bästa av situationen så gott jag kunde. Så jag sa att vi kunde ju köra i några rondeller som ligger bredvid motorvägen...
Anledningen till varför jag sa det och valde just de rondellerna var för att de är nya. Är vägarbeten på gång i det området och rondellerna är helt nya och vägen är ännu inte asfalterad vilket tvingar folk att köra långsamt... Därmed skulle jag slippa ha galningar som susar förbi mig i 50 i rondellerna. Det området ligger precis bredvid där jag bor också och jag vet att busslinjerna är tillfälligt ändrade just för att vägen är så dålig där i rondellerna.
Haha, slugt eller hur?
Jag tänkte att jag då skulle slippa både fartdårar och läskiga bussar, två saker som stressar mig och gör mig nervöööös när jag ska köra i rondell, och därmed klara det mycket bättre.
Slugt...
Njae.
Jag glömde bort att jag, för att överhuvudtaget kunna komma till rondellerna jag hade tänkt på, först var tvungen att köra i tre andra rondeller. Blah.
Där blev Lillen lite störig av sig faktiskt... Han började reta mig och säga att han såg hur jag log och såg sugen ut på att köra i rondell. Blörrgh, jag blev sååå irriterad! Jag hade ju inte varit speciellt slug alls eftersom jag faktiskt hade råkat välja typ det enda jävla stället i stan där det är hela sju rondeller efter varandra. På en sträcka som är kanske tre-fyra kilometer lång så är det sju rondeller och mig veterligen så finns det inget annat ställe i stan där det är så rondellpackat som just där.
-.-
Så särskilt slug hade jag ju inte alls varit.
Fuck.
Lillen förstod ju antagligen inte att jag hade försökt lura mig till några enkla rondeller så han satt och flinade åt mig och retade mig, sa "Åhja, jag ser allt att du gillar rondeller nu, erkänn!" och höll på.
Sooo not funny!
Blev ju pinsamt liksom. Jag satt ju och skämdes lite eftersom jag helt omedvetet hade föreslagit det mest rondelltäta området i hela jävla stan när jag trodde att jag var smart. Blörrgh.
Men, men.
Klarade iallafall av både rondeller och motorväg helt okej, citykörningen gick jättebra trots galen trafik! Lillen gav mig godkänt och till och med en glad smiley på det där utbildningskortet.
Wiiie!
:-)
Jag suger på det här
Hade körlektion idag. Börjar bli övertygad om att jag borde lägga av faktiskt.
Jag gillar verkligen min lärare. Han är jättebra på att förklara och sådär fastän han bara är 24 år gammal. Det fann jag nästan lite lustigt i början: min lärare är yngre än jag liksom... Men sedan släppte jag mina fördomar och tänkte att det snarare var bra att min lärare var så ung. Det är ju inte länge sedan han själv tog körkort och även utbildade sig till trafikskolelärare. Han har ju allt det där färskt i huvudet liksom, även om han omöjligen kan ha erfarenheten som min förra lärare hade. Gamlingen jag körde med på förra skolan, han var ju över 60 år och hade varit trafiklärare i mer än 20 år.
Min nya lärare, som jag har kallat för Lillen i tankarna eftersom han är sådär liten och söt liksom, har ju verkligen inte samma erfarenhet men han har kunskapen. Lillen är dessutom snäll och sådär lillgammalt rar av sig så jag gillar honom för det också.
Började köra med Lillen förra veckan och hade fjärde dubbellektionen idag. Förra veckan gick det helt okej, jag var ganska nöjd med mig själv där alltså. Speciellt förra måndagen då jag satt bakom ratten igen för första gången på över ett år men ändå klarade av dragläge och växling närapå perfekt. Jag hade nämligen förväntat mig att jag inte skulle hitta dragläget sådär direkt eftersom det är en annan bil. På förra skolan körde jag underbara Volvo v70 D5 med råsexiga 205 hästkrafter, och som jag nu inser vilken snäll bil det är. Volvon behövde jag aldrig ge grundgas på, det gick utmärkt att köra iväg på dragläget med bara kopplingen. Gamlingen och de andra lärarna lärde dessutom ut den tekniken, att man skulle kunna köra iväg med bara kopplingen. Grundgas skulle jag bara ge om jag behövde komma iväg snabbt. Gamlingen brukade säga att jag inte skulle röra gaspedalen förrän jag hade släppt kopplingen helt.
Nu på nya skolan kör jag en Audi A3 och den bilen är inte snäll alls.
Elaka bilhelvete, brinn ner jävla skitunge.
Audi A3 blir sur när jag försöker göra som jag lärt mig: köra iväg med enbart dragläget. Och resultatet blir kärringstopp. Jag får så många kärringstopp nu med Audin att jag skäms över mig själv. Hela tiden för helvete. Jag får kärringstopp hela fucking tiden och jag blir så besviken varje gång att jag blir gråtfärdig. Jag snittar väl på lite drygt tio kärringstopp per dubbellektion. Hatar den bilen. Ibland hoppar växeln i friläge av sig själv också. Är så krångligt att komma igång efter kärringstoppen för på Audi A3 måste man vrida tillbaka nyckeln innan man vrider om den igen, och ibland måste man dessutom vrida lite på ratten för att nyckeln överhuvudtaget ska gå att vrida om. Lillen säger att det är en säkerhetsfunktion. Till vilken nytta, om jag får fråga? Audi A3 är en jobbig bil jämfört med sköna Volvo v70 som man startade med en knapp. Det var fan mycket enklare. Man sticker in brickan i ett litet hål. Klick. Man trycker på START. Vrooom. Volvon hade ju en ens en riktig nyckel, det var bara den där brickan.
Förra veckan gick mina två dubbellektioner iallafall okej, och lektionen nu i måndags gick också ganska okej. Har fattat hur jag ska göra fickparkering nu faktiskt. Kan till och med backa in mellan två bilar, vilket Lillen lärde mig att göra på första lektionen. Han sa att det var enklare att backa in och jag var hur skeptisk som helst när han ritade upp det på ett papper och förklarade hur jag skulle göra. Det var dock väldigt enkelt och smidigt. Är bara att gå efter högerlyktan i bakre fönstret-regeln så går det smidigt att backa in sedan.
Idag gick min lektionen så himla mycket sämre dock.
Lillen tvingade mig att köra i rondell.
Jag hatar rondeller.
Och jag suger på rondeller.
Hela grejen med att välja inkörningsfil, kolla döda vinkeln, ge tecken och byta fil inne i rondellhelvetet innan jag ska styra ut ur rondellen är jag bara helt fantastiskt asdålig på. Trots att Lillen visade en gång idag hur jag skulle göra, och trots att jag på förra skolan fick öva rätt mycket på rondellkörning, så kan jag inte köra i rondell. Jag blir sjukt stressad när folk susar förbi mig i typ 50 km/h och tränger sig före när jag försöker byta fil. Jag fegar dessutom när jag ska köra in för jag vill helst alltid stanna innan jag kör in, men det behöver man ju inte alltid. Och jag vill överhuvudtaget inte byta fil i rondeller, varför måste jag göra det? Kan jag inte bara få välja ytterfilen från början? Och om alla bilar i hela jävla Sverige kunde sluta dyka upp så fort just jag ska köra in så vore det bra.
När jag började köra 2008 så hade jag länge den där känslan av att jag helst ville ha en stor roterande orange varningslykta på taket och en eskortbil som körde framför och banade väg. Tror jag hade den känslan i drygt ett år innan jag blev så pass säker bakom ratten att jag kände att jag nog kunde klara mig utan roterande varningslykta och eskortbil. Nu börjar jag dock få tillbaka den känslan. Vill verkligen ha en stor orange varningslykta på taket och en eskortbil som kör före mig och får alla andra bilar att lämna vägen fri.
Lillen går igenom varje lektion med mig efteråt, snackar om vad vi har övat på och sådär och det är något som han är mycket bättre på än de andra två lärarna jag körde med på förra skolan. De hade också genomgång efter varje lektion, alla körlärare har väl det antar jag, men Lillen är mycket bättre på det. Han förklarar bättre alltså. Till och med bättre än Gamlingen som ändå var jävligt bra och pedagogisk av sig. Men jag känner också att Lillen förstår mig bättre, haha... Han och jag är ju av samma generation liksom, vi snackar samma språk, med Gamlingen kände jag ofta att han inte riktigt förstod mig när jag efter en lektion muttrade att jag "suger på det här". Lillen förstår ju det uttrycket så jag tror jag kan kommunicera lite bättre med honom.
Han förstod mig direkt idag när jag efter lektionen sa just det, och här kommer det enda roliga jag har haft idag:
*
Jag (är tjurig och besviken på mig själv): "Men jag suger fan på det här! Jag suuuuugeeeeer ju på att köra bil!"
Lillen (sitter och skriver ner vad vi gjort på lektionen): "Nej men du ska inte behöva suga... eeh..." (han kommer av sig och blir tyst och tittar förskräckt på mig)
Jag säger ingenting eftersom jag inte noterar hans (freudianska...?) felsägning förrän efter några sekunder när han börjar se generad ut.
Lillen: "Eeeh, nej, ööh, haha, jag menar du ska inte behöva känna att du suger på att köra bil."
Jag börjar fnissa åt att han la extra mycket betoning på de sista orden och Lillen ser väldigt generad ut. Jag får lust att säga något, en dum-dum-dum sak, men tycker synd om honom så jag biter mig i läppen istället och låter honom börja prata om lektionen igen.
*
Det var kul. Var det enda fnisset jag fick idag.
Känner trots fnisset att jag verkligen suger på att köra bil. Även i situationer där jag vet att jag gör rätt, som när jag inom citys gränser kör i 30 eftersom det är 30 där, men får bilister som både tutar och ger mig långfingret, och ser i backspegeln hur de sitter och ser sura ut när de nosar mig i hasorna. Där, i den situationen vet jag att jag faktiskt gör rätt. Det är max 30 km/h som gäller i city, det finns skyltar överallt och så som folk bara går rakt ut i gatan så att bilisterna får bromsa, så tror jag inte att jag skulle våga mig på att köra fortare även om det var tillåtet.
Så där gör jag ju helt rätt, de andra bilisterna som tutar, visar långfingret och glor surt i backspegeln gör fel. Och jag vet ju detta och att jag ska skita i dem. Men jag blir ändå sjukt stressad av dem. Får den där känslan av att jag omedelbart borde trampa gasen i botten och skita i att låta folk gå när de står och väntar vid ett övergångsställe, även fast man som bilist har väjningsplikt där.
Känner mig liksom helt kass på det här. Funderar allvarligt på om det ens är lönt att fortsätta. Jag tycker att om det var meningen att jag ska köra bil så borde jag också kunna känna det. Jag borde liksom kunna känna att det är möjligt för mig, att det är inom räckhåll, men jag känner inte det. Jag är kass på att köra bil!
Jag kan förklara hur jävla kass jag är: Idag när jag skulle köra in i en rondell, en sådan stor med fyra "utgångar" och dubbla filer, så sa Lillen att jag skulle till vänster i rondellen.
För det första så tänkte jag i typ en halv sekund att jag då genast skulle svänga vänster och alltså köra mot trafiken, vilket hade varit direkt livsfarligt eftersom det just då kom en fet lastbil i rondellen.
För det andra så fick jag kärringstopp precis när jag skulle köra in i rondellen och blev skitnervös för jag tänkte att nu hade jag fått det så jävla många gånger under den här timmen att Lillen säkert, vilken sekund som helst, skulle börja skälla på mig.
För det tredje, när jag äntligen kom in i rondellen så tog jag inte ut svängen ordentligt och tog då upp båda filerna istället för att byta fil från inre till yttre.
För det fjärde så körde jag rakt igenom och inte till vänster som Lillen hade sagt.
Jag är totalkass på att köra bil.
Är närapå gråtfärdig nu alltså. En kram och några uppmuntrande ord skulle sitta fint.
Önskar att M var hemma nu men han har semester efter "kursgrejen". Han drog till Thailand i förrgår och ska vara där i Phuket i tre jävla veckor vilket jag hatar. Unnar honom dock semester nu efter allt, han behöver verkligen det. Det syns lång väg att M är sliten som fan efter "kursgrejen" då jag vet att han jobbade mycket natt och dubbla pass, faktiskt nästan enbart nattjobb hela tiden. I ett helt år dessutom och det syns på honom. Syns lång, lång väg. Jag sa till och med till honom att boka tre veckor istället för två som han hade tänkt sig, för jag tänkte att han verkligen behövde det. Så det var min tjusiga idé att M skulle lämna mig i tre veckor istället för två. Faktiskt så var det min idé att han överhuvudtaget skulle sticka utomlands. Var fan fick jag den korkade idén från? Suck. Gissa om jag ångrar mig... Tänker hela tiden nu att jag vill ringa honom men det kostar väl asmycket.
Fördel Skype, ha-bittert-ha, jag får be M skaffa det. Hoppas han kan ladda ner det bara, när pappa var i Kina så kunde han ju inte komma åt den svenska versionen av Skype utan blev omdirigerad till kinesiska Skype. Fast det var ju just i Kina också, inte i Thailand. Kina är lite udda.
Jag önskar sååå att jag hade M här hos mig nu. Behöver någon nu alltså.
Behöver en lång skön kram och några uppmuntrande ord.
Några frivilliga?
Seriöst, några frivilliga? Jag sitter här och väntar.
Skitdag
*
Hade egentligen en bra dag idag.
Vaknade 09 och kände mig helt okej utsövd trots att jag låg sömnlös till runt 05 någon gång.
Gick upp och åt en sådan där långsam frukost framför datorn som vanligt.
Satt kvar framför datorn tills klockan blev 14 då jag tog en dusch och klädde på mig.
Visade pappas lägenhet klockan 15 för en kvinna som var mycket intresserad.
Gick hem igen och samlade ihop mina saker och gick till busshållplatsen strax före klockan 16 för att komma in till stan och trafikskolan för teorilektion nummer tre. Fram tills typ då hade jag en fin dag, mådde helt okej och var till och med rätt glad.
Sedan blev det en dålig dag, så varning för långt blogginlägg.
*
Medan jag väntade på bussen så ringde pappa från Kina. Jag hörde knappt vad han sa för det var så brusig linje. Antar att han inte ringde från Skype eftersom det brusade så. Jag lyckades säga att jag inte hörde vad han sa och sedan bröts samtalet. Efter knappt en minut ringde han igen på en, om möjligt, ännu brusigare linje och samtalet bröts igen. Min buss kom och precis när jag satt mig så ringer pappa igen, denna gången ringde han nog från Skype för nu kunde jag höra vad han sa. Och han sa inte ens hej först utan bara "Hur går det med lägenheten? Har du satt upp en lapp på universitetet?" utan att ens andas mellan frågorna. Jag svarade att jag nyss visat lägenheten för en spekulant som verkade vara mycket intresserad men att jag inte satt upp någon lapp på universitetet om lägenheten eftersom det inte var lönt. Innan pappa hann säga något så fortsatte jag. Sa att det inte är lönt att annonsera ut hans lediga lägenhet, fastän jag lovade att göra det förra veckan, eftersom hyresvärden har poängsystem. De spekulanter som har stått längst tid i kö får eventuellt ta pappas lägenhet. Jag har inte samma hyresvärd som pappa så jag är inte helt hundra på hur det funkar men det verkar vara som så att de fem som stått längst tid i kö får slåss om att ta en ledig lägenhet, i detta fallet pappas. De spekulanterna som tittat på lägenheten hittills har allihop stått i hyresvärdens kö i tre år eller mer, det hjälper alltså inte att ragga potentiella hyresgäster genom att sätta upp lappar eftersom det inte är upp till nuvarande hyresgästen att bestämma.
Så sa iallafall en kvinna som tittade på lägenheten förra veckan.
Hon berättade också att hon hade blivit erbjuden pappas lägenhet av hyresvärden och att hon hade varit inloggad på hemsidan när hon tittade på hyresvärdens info om lägenheten (jag sa nämligen till henne att jag inte kunde se annonsen och att jag störde mig lite på det eftersom det är mitt mobilnummer som visas där och då började vi prata om hur hon hittat lägenheten).
När jag då tidigare idag satt på bussen på väg in till stan för att ha teorilektion nummer tre och berättade detta för pappa i mobilen, så hörde jag hur han blev förbannad. Det kan knappast ha varit mig som han blev förbannad på, jag berättade ju bara hur det låg till, men sur blev han. Jag satt med hörlurarna inkopplade i mobilen och höll i den för att prata in i mikrofonen eftersom jag inte har skaffat stereoheadset till min mobil ännu. Jag får (vanligtvis) så få och korta samtal till mobilen att jag inte tycker det är lönt att betala 500 för ett värdo headset med hörlurar som dessutom duger för att lyssna på musik i. Om jag ska ha ett sådant så får det bli ett headset där det finns kontroller för play/pause och för att välja nästa låt, samt volymkontroll. Allt det plus en mikrofon kostar tydligen som billigast 500 till min mobil eftersom det ska vara 3,5 mm-plugg (kopplar man via micro-usb så startar bilpanelen så det måste bli via det vanliga hörlursuttaget), och jag tycker det är lite väl dyrt med tanke på att jag så sällan pratar i mobilen. Föredrar sms ju.
Så jag satt där på bussen och förklarade allt detta för pappa, så ingående som jag kunde. Vilket inte var särskilt ingående alls eftersom jag inte känner till hyresvärdens poängsystem speciellt väl. Men jag sa till pappa att han själv skulle gå in på hyresvärdens hemsida och läsa där hur det gick till. Annars verkar den hyresvärdens poängsystem vara välkänt har i stan för jag har hört om detta från både kompisar, random bekanta och min psykolog. Jag hade dock ingen aning innan. Min hyresvärd funkar inte alls så utan där gäller det helt enkelt att komma före alla andra, få veta innan alla, för vem som väntat längst spelar ingen roll. Först till kvarn är det helt enkelt.
Har bott i min lägenhet sedan 2003 och jag inser nu vilken jävla tur jag hade som fick den här lägenheten.
Pappa verkade inte alls vara pigg på att kolla hur hans hyresvärds poängsystem funkade och ville istället att jag skulle gå hem så att han kunde ringa mig via Skype och så skulle jag förklara det ännu mer för honom. Jag har också Skype nu nämligen, pappa tvingade mig att skaffa det fastän jag inte har lust att hålla på med det. Jag har mobil och jag har hemtelefon, det ska väl för helvete räcka? Jag är liksom inte så förtjust i idén att alla som vet min mailadress kan hitta och ringa mig på Skype. Jag har visserligen begränsat det till att det bara är dem som har min privata mail som kan hitta mig (jag har sex olika mailadresser, en till FB, en till Youtube, en till bloggen o.s.v. men det går bara att nå mig på min privata, seriösa, mail, får jag mail till de andra adresserna så svarar jag oftast inte. Bara på "lady.angel@live.se" i sådana fall).
Men ändå, det är alldeles för många människor som har min privata mail. Mina handläggare på soc och Arbetsförmedlingen (bara där är det sex personer), för många random bekanta som jag oftast bara har mailkontakt med (hela 43 stycken) och för många andra. Jag gillar inte Skype-grejen liksom. Någonstans måste man begränsa hur jävla tillgänglig man kan vara tycker jag. Har därför vägrat att skaffa headset fastän jag har ett Skype-konto sedan en tid tillbaka.
Jag sa till pappa att jag inte kunde gå hem eftersom jag skulle ha teori om en stund men att han själv kunde gå in på hyresvärdens hemsida och läsa hur det funkade med poängsystemet.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Pappa sa något surt om hur krångligt det ska vara och muttrade något om att han inte hade lust att betala 4800 för lägenheten fram till 1 december. Jag satt och tänkte att han får ju faktiskt skylla sig själv när han flyttar ut ur lägenheten redan innan hans ens sagt upp den! Det är ju tre månaders uppsägningstid: alla vet det. Ändå meddelade han inte hyresvärden förrän dagen efter att han och jag hade flyttat alla möblerna till stugan. Korkat, eller hur? Då får han ju för helvete skylla sig själv som åker på att betala cirka femton tusen spänn, totalt, för en lägenhet som han redan flyttat ut ur. Samtidigt tänkte jag också att han borde säga tack till mig. Han borde verkligen göra det. Tack liksom. Är det så svårt att säga när jag fixar allt krångel med flyttstädning, besiktning, visning och blir uppringd av spekulanter som vill veta minsta lilla detalj om lägenheten och området utan att själva komma och titta?
Pappa fick motvilligt godta att jag faktiskt inte hade tid att förklara hela grejen med poängsystemet för honom, jag skulle ju ha teorilektion, men han lyckades ändå avkräva mig ett löfte om att jag skulle köpa ett headset till datorn så att han kunde ringa mig på Skype imorgon. Jag hatade enbart tanken eftersom jag aldrig överhuvudtaget ville ha Skype från början, och nu skulle jag dessutom behöva kasta ut pengar på ett dyrt Skype-headset? Jag blev så tjurig men lovade att gå in på "Clas Ohlson" och köpa ett sådant där headset till datorn som jag knappast kommer ha något nöje av.
Resten av bussresan in till stan satt jag och var gråtfärdig av ilska, besvikelse och alla möjliga känslor. Halvvägs in till stan stod trafiken helt stilla och busschauffören stängde av motorn.
Jag satt och tänkte tankar som jag vet att jag inte ska tänka eftersom jag bara blir ledsen. Kom rätt snart i underfund med vad det var som kändes så fel i mig just då: min pappa gör mig olycklig. Han gör det. Genom att bara ringa mig så gör han mig varje gång djupt olycklig. Han har aldrig något positivt att säga liksom.
Just den här gången idag var det att han behandlade mig som om jag jobbade för honom. Helt känslokallt beordrade han mig först att gå hem så att han kunde ringa mig där, sedan att jag skulle förklara hur hans hyresvärds poängsystem gick till, och sist att jag skulle köpa ett headset så att han kunde ringa mig Skype till Skype.
När jag äntligen kom in till stan gick jag lydigt in på "Clas Ohlson" och köpte ett headset. Tog det billigaste som fanns men det kostade ändå 80 spänn. Visst, 80 kronor är inte en förmögenhet men det svider i min plånbok eftersom jag den här månaden bara fick 1800 kvar efter räkningarna. Då kändes det inte särskilt bra att slänga ut 80 spänn på något som jag inte ens vill ha.
Gick till trafikskolan och kände mig fortfarande sådär djupt olycklig efter samtalet med pappa. Jag gör ju allt för honom nu med lägenheten och det är så mycket att göra att jag inte ens har orkat laga ordentlig mat den senaste tiden. I lördags åt jag lasagne hemma hos en kompis, i fredags köpte jag en grillad kyckling och potatissallad, men annars har jag ätit smörgåsar till middag sedan två veckor tillbaka. Varje gång jag har satt mig ner för att försöka plugga in läxan från teorilektionerna så ringer det alltid någon och vill fråga om lägenheten.
Igår till exempel, då ringde en man strax efter 21.30 och frågade efter min pappa, och trodde tydligen att jag lurade honom när jag sa att jag skötte allt med lägenheten eftersom min pappa var i Kina, och krävde därför hela tiden att få tala med min pappa. Jag sa till den där mannen att jag var dottern till nuvarande lägenhetsinnehavaren och att jag skötte allt eftersom min pappa jobbade utomlands för tillfället, men han trodde mig inte och fortsatte kräva att få tala med min pappa.
Jag antar att det i lägenhetsannonsen på hyresvärdens hemsida står min pappas namn men mitt mobilnummer. Några andra som ringt har också blivit lite förvirrade när de förväntar sig en mansröst i luren men så börjar jag snacka om att jag sköter det hela åt min pappa. Alla har hittills förstått läget och goddtagit att jag svarar på deras frågor om området och så vidare, men mannen som ringde igår var både otrevlig och jäkligt obehaglig när han hela tiden krävde att få tala med lägenhetsinnehavaren och bara ignorerade mig när jag sa att min pappa var utomlands och att det var jag som skötte allt. Han slängde på luren efter nästan sex jobbiga minuter och jag tyckte det var så obehagligt att jag började gråta efter det.
Allt det här bygger bara på känslan av att min pappa gör mig olycklig. Så som han behandlar mig i telefon och vad han sedan indirekt utsätter mig för genom att lämna ut mitt mobilnummer är ju bara för jävligt. Mannen som ringde igårkväll och var så obehaglig var väl anledningen till varför jag inte kunde somna förrän framåt morgonen. Jag låg i sängen och var runt midnatt livrädd för att det skulle plinga på min dörr och skrämde väl upp mig själv så pass att jag till slut inte kunde sova.
Ringde M runt tvåtiden och fick lite dåligt samvete eftersom han sov men jag tyckte det var så läskigt med mannen som ringde tidigare att jag ringde M ändå. Jag blev ju lite lugnare efter det för i sitautioner där mina nojjor kan skena iväg med hela mig så brukar M kunna hålla tillbaka mig och liksom ankra fast mig i verkligheten. Mina nojjor skenade iväg så långt att jag blev rädd för att den där mannen skulle komma hit men M fick stopp på mig där när han sa att jag har ju en ny dörr nu. Dörrarna i min trappuppgång byttes ju för några månader sedan mot sådana där inbrottssäkra och brandsäkra dörrar som ska vara så bra och M sa att han i jobbet har varit med om att han måste ta sig in i en lägenhet med en sådan dörr, och att det i princip inte går. När han var tvungen att göra det i jobbet en gång så tog det tre poliser och två brandmän över en halvtimme att bryta upp låset, som för övrigt är den enda svaga punken på en sådan dörr som jag har. Det var rätt skönt att höra även om jag inte gillade att min inbrottssäkra dörr inte är helt säker. M skrattade lite men sa att när han och fyra andra bröt upp låset en natt så fick de både borra med borrmaskin och hugga med en yxa och att det lät så mycket att alla i hela huset hade vaknat av oljudet. Så M lovade mig att alla mina grannar i fler trappuppgångar än min skulle höra det och säkert ringa polisen, som här i stan har en responstid på 1 minut. Det blev jag rätt lugn av. M kan börja snacka sådär taktiskt ibland, säga sådana ord som "responstid" och berätta om insatser, hur alla poliser alltid är så beredda på alla möjliga situationer även om larmet gäller något som inte är jätteakut, typ inbrott i en tom lagerlokal vilket inte är en egentlig "prio etta", och så vidare, och han gör mig så lugn när han snackar så. När han börjar med polisspråket liksom.
Det är betryggande att höra. Kan också ibland vara lite komiskt eftersom han, enligt honom själv, helt omedvetet pratar i en annorlunda ton. Piraya (som numera är sambo med M's kollega som hon träffade när vi festade 1 maj förra året) och jag har ofta fnissat åt hur våra respektive byter tonläge ifall de är med oss och blir uppringda av kollegor. De lägger sig till med en helt annan röst, börjar liksom snacka en annan version av svenska språket, det är rätt skumt men roligt att höra.
Försvann lite från ämnet nu.
Men iallafall, idag då när jag hade köpt headsetet till datorn och gått till trafikskolan för teorilektionen så kände jag mig fortfarande sådär olycklig efter samtalet med pappa. Satt i lektionssalen och var nära att börja gråta mitt i undervisningen. Efter kanske 20 minuter började läraren prata om farorna med vänstersväng på landsväg, ett ämne som han dessutom stötte och blötte i nästan en halvtimme vilket är för länge, vi fattar: gör inte vänstersväng på landsväg om det inte är fullkomligt fritt från trafik både bakåt, framåt och åt vänster, bla, bla, bla, bla, bla. Är visserligen andra gången jag får lära mig det men alla andra på lektionen fattade minst lika bra som jag för vi satt knäpptysta allihop. Ingen ställde några frågor ens en gång. När läraren visade ett foto på Power Point-skärmen som föreställde en silverfärgad bil som då tvärbromsade efter att ha påbörjat men fått avbryta vänstersväng på landsväg eftersom det blev möte, och följdaktligen, krasch med en röd bil så fnissade en tjej bredvid mig att det var typiskt manliga förare att felbedöma så grovt att man svänger vänster när det kommer en bil framfrån.
Hon sa det till mig och jag hörde och fnissade litegrann. Hon liksom jag har båda två redan gjort riskutbildningen där det väldigt övertydligt framgår att män orskar fler olyckor än kvinnor, så vi vet ju detta. Det är inget varken hon eller jag hittar på: man behöver bara läsa ett par sidor i Körkortsbokens avsnitt om människan för att förstå att män är mer benägna att köra fulla, överskatta sin förmåga, ta fler risker och så vidare. Det är så, i hela Europa till och med. Män är väl sådana helt enkelt, snäppet mer dumdristiga. Det är ju ganska välkänt även utanför trafikskolornas värld att män oftare överskattar, och kvinnor oftare underskattar, sina respektive körförmågor. I England är bilförsäkringar till och med billigare för kvinnor just för att kvinnor orsakar färre olyckor. Det står för fanken svart på vitt i Körkortsboken. Läraren som höll i teorilektionen hörde inte var tjejen hade fnissat till mig och ville att hon skulle säga det högre. Hon vägrade såklart, stackarn är bara 18 år och verkar vara jätteblyg, och läraren tittade då på mig och ville att jag skulle säga vad vi hade fnissat åt.
Okej. Jag sa det. "Hon sa att det var typiskt män att felbedöma så grovt." sa jag högt och tydligt och tyckte knappast att läraren, även fast han var en man, kunde ta illa vid sig där eftersom det är sant. Varenda körskolelärare vet det, eller ska åtminstone veta det, och jag sa det så neutralt jag kunde och la till att jag hade lärt mig det på riskutbildningen ("Riskettan"). Resten av tjejerna, och faktiskt också killarna, i min teoriklass skrattade högt och läraren såg ganska stött ut.
Jag såg direkt på honom att han tog det personligt men var inte alls beredd på att han skulle reagera som han gjorde. Han stängde av Power Point-skärmen och sa att nu skulle vi ta och utveckla det där påståendet jag hade gjort, att män bedömer trafiksituationen fel (vilket som sagt inte är ett påstående taget direkt ur luften, och det vet han). Efter en bra stunds tjafs från hans sida där det var tydligt att han tog illa vid sig personligen av att han rent statistiskt, eftersom han är man, är en sämre bilförare än en kvinna så återupptog han lektionen som kom att handla så mycket om farorna med vänstersväng på landsväg att han drog över tiden. Han uppförde sig rätt okej även då han faktiskt ställde mig mot väggen och tryckte ner mig litegrann.
Jag lät det hända, även om jag knappast är den som sitter tyst och tar emot, för jag tyckte att om läraren nu tog så illa upp så har han väl en dålig dag eller något sådant. Det här är ju dessutom min omstart, jag ska klara det här nu så det så, och då är det inte en bra idé att mucka med någon som var så grälsugen och stingslig som läraren. Jag är där för att lära mig, inte för att tjafsa liksom men jag sa ju självklart vad jag lärde mig när jag gjorde riskutbildningen förrförra året. Kunde fan inte hålla mig från att göra det eftersom jag för helvete har rätt!
Jag har kvar häftet från Sveriges Trafikskolors Riksförbund, STR, där det står just om män vs. kvinnor i trafiken och att män orsakar fler olyckor, och jag kommer ihåg vad det står. Så jag sa det ju också till läraren eftersom han var så sugen på att trycka ner mig. Läraren viftade bort det jag sa och skyllde på att vi inte skulle dra över lektionstiden.
Men när lektionen började igen efter tjafsavbrottet så kom det nästan genast små pikar från läraren. Han visade ett foto på ett bilvrak, som då var för att visa vilka skador som blir om man blir påkörd bakifrån vid vänstersväng på landsväg (vilket är en mycket vanlig olycka), och sa så oerhört småaktigt "Här ser vi då vad som händer när kvinnor ska svänga vänster på landsväg." och så tittade han på mig.
Sådär fortsatte han resten av lektionen, han gav mig små pikar hela tiden! Jag satt först och var chockad över hur han kunde ta så hemskt illa vid sig trots att jag inte sa något otrevligt eller ens något som var riktat till honom personligen, och sedan blev jag bara ledsen när han fortsatte. En bild visade en bil som då hade blivit påkörd både framifrån och bakifrån när föraren skulle göra väntersväng på landsväg, och då sa läraren "Här kan vi se vad som kommer hända när hon, den där blonda (nickade åt mitt håll), ska svänga vänster.". Jag var totalt chockad och blev riktigt ledsen alltså. Fick sitta och stirra ner i bordet och svälja flera gånger för att inte börja gråta.
Sista piken kom strax efter lektionen slutade, när jag samlade ihop mina grejer och det nästan bara var jag och läraren kvar, och då orkade jag fan inte ta mer skit. Han tittade på mig och jag såg hur han liksom väntade på att jag skulle bli förbannad och skälla ut honom, så jag spände ögonen i honom och sa att han skulle få igen när han minst anade det. Sedan gick jag.
Jag var så nära att börja gråta när jag kom ut. Var fan kom det där ifrån liksom? Egentligen var det ju inte ens min kommentar från början, det var ju tjejen bredvid mig som sa det, men det stämde ju även om det var lite överdrivet. Män orsakar fler olyckor, felbedömer oftare, tar onödiga risker och så vidare, och så vidare. Är det någon som tror jag har fel här så varsågod, gå till en trafikskola och be att få låna "Riskettan" och läs vad som står där. Hur kan läraren ta illa upp av fakta? Jag som kvinna tog då fan inte illa upp personligen på riskutbildningen på förra skolan när läraren där visade meddelandet "Ta det lugnt killar, kör som en kärring!" på Power Point-skärmen när vi hade gått igenom att män orsakar fler olyckor. Jag gillade det ju inte men jag tog inte illa upp personligen, tyckte mest bara det var dumt uttryckt.
Jag gick runt på stan en stund, missade bussen hem så jag fick vänta på nästa, och under tiden gick jag bara runt och försökte hålla tillbaka gråten. Allt kändes bara så jävla fel och den där hemska känslan av att på riktigt vara olycklig kom tillbaka. Av ren instinkt, eller kanske vana, gick jag till Arbetsförmedlingen men det var ju låst då. Teorilektionerna slutar 18.30 och AF stänger väl långt innan dess. Jag är inte helt säker på varför jag gick dit eftersom jag mest bara hamnade där utanför ingången, men jag gick vidare iallafall. Drog runt helt på måfå och allt var stängt. Mådde bara så jävla dåligt, kände mig så utsatt och ensam efter lektionen att jag ringde M men han svarade inte. Såklart. De sista grejerna på "kursgrejen" nu tar massa tid. Massa pappersarbete.
Jag började frysa och åkte till slut hem när bussen kom.
Har suttit framför datorn rätt länge nu. Fixat med Farmville och mailat med en kompis på kära gamla Facebook medan jag har bloggat och funderat på varför allt gick som det gjorde idag. Gråtit en skvätt, korrläst, skördat i Farmville, gjort lite te och några smörgåsar och gråtit lite mer.
Ska gå och lägga mig nu. Måste bara skrubba bort mascaran som runnit ner på kinderna.
Total skitdag.
Konsten att starta om
Jag har nyss börjat med det, att starta om en grej som jag började göra för snart tre år sedan. Jag menar såklart mitt patetiska försök att ta körkort som jag började med 2008.
Det gick bra i början faktiskt. Jag gick på alla teorilektioner och lärde mig en hel del. Lärde mig hantera bilen någotsånär bra. Och sedan... Well, a lot of shit happened och jag fick svårt att gå till körskolan. Det var obehagligt att vara där liksom. Men jag kom väl över det så smått för i november 2009 gjorde jag riskutbildningen del ett och sedan del två. Och fick godkänt. Efter det minns jag faktiskt inte riktigt vad jag gjorde. Jag antar att jag fortsatte öva teori och köra sådär lite halvhjärtat men, ptjae, sedan la jag av med det. Jag var inte på körskolan mer än några gånger, kanske 10-15 gånger, hela förra året och det på grund av olika anledningar, men mest på grund av dåliga minnen tror jag. Det blev obehagligt att bara vara där liksom och det tog emot att bara tänka på att gå dit. Sedan i vintras någon gång fick jag höra att en viss man som är the shit that happened 2009, faktiskt fick tillbaka sitt jobb (trogna läsare vet vem och vad jag menar, nya läsare får kolla i bloggarkivet för augusti 2009 för att fatta).
Han fick tillbaka sitt jobb som körskolelärare efter vad han gjorde mot mig. Han fick tillbaka det. Kan ni fatta det??? Jag fattar det då FAN inte. Efter vad jag har hört av några elever på skolan som vet hela historien så jobbar han bara halvtid och han verkar bara köra med killar. Makes some sense. Kanske? Jag fick reda på det här för drygt en månad sedan och bad M ringa körskolechefen och fråga om det verkligen kunde vara sant, och jo, det som mina två spioner på skolan berättade för mig stämde.
M sa till mig att körskolechefen sagt att de helt enkelt var i så stort behov av en körskolelärare att de var tvungna att anställa honom igen. Vidare sa hon, chefen alltså, att hon hade full förståelse för att det kunde kännas "konstigt" (M sa att hon sa just det, konstigt) för mig att se den mannen där igen men att hon absolut inte hade haft något annat val. När M frågade ifall hon aldrig hade tänkt på att informera mig om det här asdumma beslutet så svarade hon att hon måste ha glömt bort det men att det inte gjorde så mycket eftersom hon var säker på att jag aldrig skulle se den mannen på skolan. Vidare lovade hon M att han kunde hälsa mig att jag kunde komma till skolan när som helst för att se att han enbart kör med killar och bara är på skolan när han har körlektioner, vilket hon påstod var mindre än fyra timmar i veckan och att "Hon kommer aldrig att behöva se honom här på skolan." varpå M hade sagt att hon knappast kunde hålla det löftet. M sa till mig att han var helt paff över hur kylig körskolechefen hade låtit och hur lite respekt hon visade. Hon hade till och med bett M hälsa mig att jag var välkommen till körskolan för att prata med henne om det hela.
Jeezez säger jag bara. När M berättade det här för mig så kände jag bara att jag borde gå dit till körskolan och typ slå ner chefen eller något. Kände mig helt överkörd liksom. Hur kan hon göra så utan att berätta det för mig? Hur kan hon överhuvudtaget anställa den mannen igen??? Om jag drev en trafikskola så skulle jag verkligen inte vilja anställa någon som har gjort något sådant. Speciellt inte med tanke på att majoriteten av eleverna på en trafikskola är 17 år gamla. Men jag kanske är sträng?
Efter att jag fick reda på detta så satt jag mest och tänkte att jag aldrig i livet någonsin i fucking helvete skulle sätta min fot på körskolan igen, men sedan efter ett par veckor så blev jag bara så jävla arg. Och när jag blir arg så blir jag stark och beslutsam liksom. Jag samlade mod och planerade lite och sedan förra veckan, i tisdags, åkte jag in till stan på förmiddagen och gick till körskolan direkt. Chefen var inte där lyckligtvis, hade jag sett henne så hade jag nog både sagt och gjort något dumt, och jag såg inte någon annan jag kände heller så jag slapp konfrontationer helt och hållet. Mycket skönt. Det var bara en receptionist på skolan då när jag var där och henne kände jag inte igen så hon måste vara ny, och det var väl tur för annars hade jag nog inte kunnat ljuga så snabbt som jag fick göra.
Jag sa helt enkelt att jag ville skriva ut mig från skolan och när hon undrade varför, vilket jag inte var beredd på, så sa jag att jag skulle flytta. Hahahaha jag var nära att börja skratta när jag tänkte på vad jag skulle göra så fort jag kom ut därifrån, men jag lyckades hålla masken. Fick skriva under ett kvitto och visa ID för tydligen hade jag pengar kvar på mitt konto där på körskolan och dem skulle skolan då betala tillbaka eftersom jag skrev ut mig. Jag hade ingen aning om att jag hade pengar kvar där och tänkte att det kanske rörde sig om ett par hundra eller så för såvitt jag minns så borde jag ha kört för nästan hela den senaste inbetalningen pappa gjorde. Men tydligen hade jag hela 1400:- kvar så det blev en rejäl bunt sedlar jag fick knöla in i min lilla sedelklämma. Sedan gick jag.
Till andra sidan stan, till en annan trafikskola där jag skrev in mig och det kändes bara så himla skönt. Köpte nya böcker direkt, körkortsboken kommer ut i en ny upplaga rätt ofta verkar det som för den jag hade köpte jag 2008 och det är upplaga 15, nu är det upplaga 20 som gäller tydligen. Och nya körskolan har mer studiematerial också så jag har en till bok nu plus några fler häften. Nya körskolan verkar vara bättre på flera sätt men anledningen till att jag valde den var för att den helt enkelt ligger närmare mig. Jag valde ut den på förhand just för att den ligger i början av city när man kommer från mitt håll, gamla körskolan ligger bakom city, i slutet liksom så den nya skolan är mycket enklare att ta sig till - både från mitt håll och från city.
Men konsten att starta om är inte så enkel. Sedan jag skrev in mig på nya trafikskolan och fått nya böcker så har jag märkt att jag är dålig på att få in den där rutinen, eller kanske snarare vanan, att läsa varje dag. En ny bok jag inte hade på gamla skolan var studiehäftet till körkortsboken och jag förstod först inte varför gamla skolan inte använder det. Studiehäftet verkar vara hur bra som helst ju och det är STR's eget material som ska användas ihop med Körkortsboken. De första sidorna i Studiehäftet är frågor som handlar om hur inlärningen ska gå till och ihop med papperna från skolan så förstår jag att de är ute efter individanpassad inlärning. När jag fattade det så fattade jag också varför min gamla trafikskola inte använder Studiehäftet... Den skolan verkade inte vara så pigg på att individanpassa något liksom.
Omstarten har alltså så smått börjat. Har förstått att det faktiskt är bäst att jag tar om teorilektionerna, jag tog ju dem i december 2008 för sjutton... Det är evigheter sedan och även om jag minns en hel del så känner jag ändå att jag behöver en repetition av dem. Vad jag minns av teorilektionerna på gamla skolan så kände jag mig hemskt bortkommen och det verkade som om alla andra elever redan kunde en massa eftersom de körde med sina föräldrar. Den fördelen har ju inte jag, min pappa har hela tiden vägrat övningsköra med mig och vägrar fortfarande. Men nu när jag tar om teorilektionerna så borde jag komma rätt från början liksom, det känns åtminstone som det. Är dock nästan en månad tills teorin börjar, 22 augusti, men tills dess ska jag verkligen lusläsa Körkortsboken. Trots att det är en ny upplaga så verkar den vara samma som min gamla bok för det jag har läst hittills är sådant jag känner igen. Men det känns egentligen bara bra.
:-)
Jag vet att jag kan få mitt körkort. Jag vet det.
Förra gången, på förra skolan, hängde jag upp mig väldigt mycket på att jag var äldst och jag såg det nog lite som något skamligt att jag var så mycket äldre än de andra eleverna. Jag vet inte riktigt varför dock. Jag känner nu att jag var en helt annan människa då. Jag var liksom en mycket mindre person och så himla osäker i mig själv. Jag har växt in i ett nytt jag sedan dess liksom. Jag har gått igenom saker sedan dess som har tvingat mig att växa och mogna. Nu när jag tänker tillbaka på hur jag var då så tycker jag att jag var så omogen. Och jag var väl det också. Men shit the same. Jag är annorlunda nu, jag är större och säkrare i mig själv. Säkrare på mig själv.
Jag vet att jag kan ta mitt körkort. Jag vet det. Sålänge jag skiter i pappa så. Allt han gör och säger numera får mig bara att känna att jag är inte hans dotter. Han kan ringa och tjata ibland om att jag ska fixa körkortet, fixa det nu, fixa det, se till att fixa det nu för annars får jag aldrig något jobb, och varje gång jag försöker säga att han verkligen inte hjälper till när han säger sådana saker så blir han vara förbannad och irriterad och säger att han inte tänker tjafsa för då blir han bara irriterad. Det hände senast i torsdags och jag blev hemskt upprörd efter det samtalet. Han bryr sig numera så lite om mig att han inte ens vill bli irriterad. Och jag känner alltmer, för varje samtal med honom, att jag är inte en del av honom. Jag släpper honom liksom. Jag har för länge sedan insett att han ett känslokallt svin som tar ut sitt dåliga mående på mig och jag har stängt ute honom från mitt liv. Men nu har jag också släppt honom. Han kommer inte åt mig längre.
Tjiho!!!
Jag vet inte hur mycket mina bloggläsare fattar av det här eller om ni ens kan se bilden, den är ju lite liten, men jag satt nyss och testade mig på korkortonline.se och fick för fan alla rätt. Korkortonline.se är en sida där man kan öva på teoritestet gratis och jag gjorde ett försök igår då jag blev godkänd men inte fick 100% rätt. Fick bara 56 av 65 möjliga rätt, eller 86%, och det var förvisso godkänt så om hade det varit det riktiga teoriprovet hade jag blivit godkänd där. Men jag ville ju ha ALLA rätt för fanken... Även om det bara var ett "test-test" så ville jag ha alla rätt. Det fick jag nu!!!!! 65 frågor (precis som i det riktiga teoriprovet) och jag fick rätt på alla. Tack Gud/Buddah/Allah säger jag bara. Det här med mitt förbannade körkort har varit fan så mycket svårare än vad jag först trodde och eftersom det tar sådan jävla tid så börjar jag verkligen tappa sugen här. I december har jag ju hållt på i två jävla år liksom, någon gräns måste jag sätta tycker jag. Förra året efter "det där" eller övergreppet (Diva säger att jag ska öva på att använda det ordet, jag försöker...) så slutade jag litegrann. Jag la av med hela körkortsgrejen efter ett tag. Jag gick på körlektionerna jag hade inbokade med Gamlingen men jag kunde inte sitta i körskolan så som jag gjorde förut. Det var något som tog emot liksom och efter ännu ett litet tag så la jag av helt. Från november till typ mars så sket jag i körkortet, orkade liksom inte tänka på det och hade väl ingen lust att ens försöka längre. Nu har jag dock börjat ta nya tag. Det är ju jävligt försenat men jag tar nya tag nu och de senaste två gångerna jag har suttit på körskolan och gjort den där förbannade Fas Repetition som jag har suttit fast på i fucking evigheter så har jag inte klarat den. Som bäst har jag väl fått kanske 58 rätt av 70 möjliga och det är inte godkänt. Inte ens i närheten. Förra veckan var jag på körskolan en snabbis och gjorde Fas Repetition och fick gråtklump i halsen när jag bara fick 52 rätt av 70 möjliga.
Den här sidan, korkortonline.se, upptäckte jag så sent som för någon månad sedan. Via en annons på Facebook av alla ställen... Hade jag fått nys om den tidigare så hade jag nog haft mitt körkort nu för korkortonline.se är fan så mycket bättre än testerna de har på trafikskolorna. När man har svarat fel på en fråga där så får man ingen förklaring mer än att det var fel svar man valde. Det går att kolla vilket svar som var det riktiga men varför det är så får man inte veta. Korkortonline.se ger förklaringar till varför ett svar är rätt eller fel och det är ju så man lär sig.
Känns iallafall som en stor seger att jag faktiskt fick alla rätt nu på korkortonline.se... I win! Fick en liten egokick faktiskt.
Tycker att alla ska gå in här och göra demotestet. Man kan välja hur många frågor man vill svara på längst upp i vänstra hörnet, minst fem frågor och max 65, och sedan startar man testet.
Jag fick alla rätt på 65 frågor.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
Körlektion # 41 och 42
Har haft dubbel körlektion med Gamlingen idag. Det gick fucking asbra alltså. Jag verkar dock ha lite svårt för att inte vingla till när jag kör på motorvägen i 90 och ska växla från femman till sexan för att gå upp till 110 (är ju en sexväxlad bil) men det är bara när jag kör så fort. Då är det lite svårt att hålla bilen stadig tycker jag men inte annars, inte på de andra växlarna. Just Gamlingen har fått en ny körskolebil nu också (den gamla var tydligen utsliten för Gamlingen kör med nybörjarna, dvs de sämsta...) och helvete vad drag det är i den! Uhuhuhu... Den nya bilen är en v70 D5 och det betyder 205 underbara hästkrafter. Den förra bilen som jag körde med Gamlingen var en v70 2.0 D och den hade "bara" 136 hästkrafter. Jag älskar verkligen den nya körskolebilen de har skaffat... Fatta: 205 hästkrafter! Det är draaaaaag i den bilen!!! Det kändes oerhört coolt att accelerera från typ 40 km/h till 110 med den när jag skulle ut på motorvägen idag. Bilen bara vroomade iväg när jag hoppade från fjärde till sjätte växeln (Gamlingen är noga med att man ska hoppa över växlar). Ihihihihihihi... En sådan bil borde alla få köra åtminstone en gång i livet, inte bara körskoleelver och de rika. Gamlingen har fått rätt många elever nu för alla vill köra det nya vrålåket hehe.
I överlag gick körlektionen bra. Vinglade lite när jag skulle växla på motorvägen, backade för fort (den nya bilen har backningssensorer som irriterade mig...), klantade mig lite på fickparkeringen och var för osäker när jag skulle ut på motorvägen första gången men annars gick det finfint! Klart godkänt, jag fick en klapp på huvudet av Gamlingen också. Han är en bra lärare, det måste jag säga. Sådana där små grejer som att få en skämtsam liten klapp på huvudet uppmuntrar mer än vad man tror. Efter körlektionerna stressade jag iväg till mötet med Winnie på soc. Var nästan hög av "Yes jag regerar"-känslan jag fick av eftersnacket med Gamlingen för han sa att jag nog ska ta och köra upp till sommaren. Yes. Yes. Yes. YES! Måste bara palla teorin först, jag sitter typ fast på fas R och de där förbannade miljöfrågorna: kolmonoxid, koldioxid, koloxid, kväveoxid - vilket är farligast för miljön, djur och människor? Öööörgh!!! Skiter väl jag i... Om man nu ska vara miljövänlig så skulle man för fanken inte ens ta körkort... Då skulle man ju gå eller cykla istället. Och de där miljöfarliga ämnena, kolmonoxid, koldioxid, koloxid och kväveoxid, ja jag känner bara till ett av dem och det är koldioxid som finns i utandningsluften. De andra tre kol-blablabla-ämnena vet jag inte vad det är för skillnad mellan. Om någon vet så upplys mig gärna! I gengäld kan jag ju upplysa er om att kombinationen halvljus och dimljus är förbjuden så sluta med det. Däremot får man ha dimljus istället för halvljus men inte tillsammans. Det kan bli en tusenlapp i böter ifall man åker dit och dessutom bländar dimljus och är därmed en trafikfara. Och snälla sluta tuta på körskolebilar. Jag fick två tutningar idag, vet ni inte att tutan bara ska användas för att avvärja en fara som inte kan avvärjas på annat sätt? Ge mig fingret istället om jag nu är så jobbig som inte kör 70 på 50-vägar... När man går i körskola faller man inte för imitationsinlärning eftersom det är det sämsta sättet att lära sig bilkörning på.
Det verkar åtminstone som om jag klarar körkortet innan jag fyller 27. Bra det för om jag inte tar körkort innan min 27-årsdag så lägger jag av. Det är jobbigt nog att vara 26 år och gå på körskola med bortskämda artonåringar som kör med sina föräldrar men ändå inkräktar på mina lektionstimmar och dessutom ber mig köpa ut sprit till dem så fort de får reda på att jag är "gammal", om jag måste vara 27 år och fortsätta med det...? Nej tack. Då skippar jag hela körkortsgrejen. Så nu ska jag för faaan ta körkortet innan min födelsedag. Ska ha det nu i sommar, så det så.
Har till och med valt ut en låt som jag ska lyssna på när jag har klarat det: den här, hehe...
I överlag gick körlektionen bra. Vinglade lite när jag skulle växla på motorvägen, backade för fort (den nya bilen har backningssensorer som irriterade mig...), klantade mig lite på fickparkeringen och var för osäker när jag skulle ut på motorvägen första gången men annars gick det finfint! Klart godkänt, jag fick en klapp på huvudet av Gamlingen också. Han är en bra lärare, det måste jag säga. Sådana där små grejer som att få en skämtsam liten klapp på huvudet uppmuntrar mer än vad man tror. Efter körlektionerna stressade jag iväg till mötet med Winnie på soc. Var nästan hög av "Yes jag regerar"-känslan jag fick av eftersnacket med Gamlingen för han sa att jag nog ska ta och köra upp till sommaren. Yes. Yes. Yes. YES! Måste bara palla teorin först, jag sitter typ fast på fas R och de där förbannade miljöfrågorna: kolmonoxid, koldioxid, koloxid, kväveoxid - vilket är farligast för miljön, djur och människor? Öööörgh!!! Skiter väl jag i... Om man nu ska vara miljövänlig så skulle man för fanken inte ens ta körkort... Då skulle man ju gå eller cykla istället. Och de där miljöfarliga ämnena, kolmonoxid, koldioxid, koloxid och kväveoxid, ja jag känner bara till ett av dem och det är koldioxid som finns i utandningsluften. De andra tre kol-blablabla-ämnena vet jag inte vad det är för skillnad mellan. Om någon vet så upplys mig gärna! I gengäld kan jag ju upplysa er om att kombinationen halvljus och dimljus är förbjuden så sluta med det. Däremot får man ha dimljus istället för halvljus men inte tillsammans. Det kan bli en tusenlapp i böter ifall man åker dit och dessutom bländar dimljus och är därmed en trafikfara. Och snälla sluta tuta på körskolebilar. Jag fick två tutningar idag, vet ni inte att tutan bara ska användas för att avvärja en fara som inte kan avvärjas på annat sätt? Ge mig fingret istället om jag nu är så jobbig som inte kör 70 på 50-vägar... När man går i körskola faller man inte för imitationsinlärning eftersom det är det sämsta sättet att lära sig bilkörning på.
Det verkar åtminstone som om jag klarar körkortet innan jag fyller 27. Bra det för om jag inte tar körkort innan min 27-årsdag så lägger jag av. Det är jobbigt nog att vara 26 år och gå på körskola med bortskämda artonåringar som kör med sina föräldrar men ändå inkräktar på mina lektionstimmar och dessutom ber mig köpa ut sprit till dem så fort de får reda på att jag är "gammal", om jag måste vara 27 år och fortsätta med det...? Nej tack. Då skippar jag hela körkortsgrejen. Så nu ska jag för faaan ta körkortet innan min födelsedag. Ska ha det nu i sommar, så det så.
Har till och med valt ut en låt som jag ska lyssna på när jag har klarat det: den här, hehe...
Drive me to it
Idag har jag varit på studieinformationsträff på stadens "Arbetsförnedring". Min nya AF-dadda skickade info om det förra veckan och jag tänkte först inte gå. Vet ju redan vad jag ska studera. Men så ångrade jag mig. Tänkte att det kan ju vara bra att få lite mer info även om jag gärna vill tro att jag redan vet allt jag behöver veta om studierna jag ska ta. Fast det vet jag ju såklart inte... Men det är lätt att tänka så i ett försök att öka min självkänsla. Det hjälper om jag tänker att "jag kan, jag kan, jag kan", istället för "jag kan inte" och så småningom blir det att jag tänker "jag kan allt" när jag har byggt upp min självkänsla till något som kan kallas för självförtroende. Iallafall, gick dit till Arbetsförnedringen och var där i knappt fem minuter för det var totalt värdelöst. Fanns bara representanter från ett par folkhögskolor där och ingen av dem var från folkhögskolan jag ska söka till. Och det måste bli just den folkhögskolan för de har en filial här i stan och då slipper jag dyra pendlingar fram och tillbaka. Suck. Jag tog ett exemplar av universitetets kurskatalog och gick. Så var det med den saken. Info får man leta reda på helt själv. Konstigt att jag inte har insett det förrän typ nu.
Gick sedan till körskolan som jag inte har besökt på länge. Har liksom börjat lägga av med körkortstagandet. Jag blir ju för helvete aldrig klar med det. Körningen är det inga problem med alls. Jag har kört med M några gånger sedan jag gjorde halkbanan i november, men jag har inte kört på skolan. Det har inte blivit av att jag har bokat in lektioner. Det blir så när jag inte känner att jag behöver körlektioner lika ofta nu när jag har blivit riktigt bra på att köra. Så körningen är det inga problem med, det är teorin jag har svårt för. Det var hur lätt som helst i början men nu när jag har hunnit till Fas R, vilket betyder att jag har tre delar kvar efter R, så börjar det bli både segt och svårt. För att inte tala om tråkigt. Bara en massa miljöfrågor om kolmonoxid, koloxid och koldioxid. What's the difference? Kemi har aldrig varit min starka sida. Förra gången, någon gång i november, som jag gjorde Fas R fick jag 52 rätt av 70 möjliga och man måste ha 65 för att bli godkänd. Idag när jag gjorde Fas R igen fick jag bara 39 rätt. Fy fan vad dåligt. Det är nog mitt sämsta resultat hittills. Verkligen uselt. Jag har nog aldrig fått lägre än 45 när jag har gjort de olika teoridelarna på datorn så dagens 39 var personligt rekord i uselhet.
Jag har legat av mig en del alltså. I och med att M har gett upp och låtit mig övningsköra lite med honom, har jag inte känt behovet att få köra på skolan lika mycket. Har överhuvudtaget inte varit där sedan jag gjorde halkbanan vilket var 30 november. Är över två månader sedan. Och eftersom jag inte ens har varit på skolan så har jag ju inte övat teorin heller. Mycket illa att bara få 39 rätt av 70 möjliga. Min styvmor har skrivit i sina Facebookmail att det är viktigt att jag klarar körkortet för hon tror att jag verkligen behöver något som jag blir "Jippi för helvete jag klarade det!!!" av. Det har hon nog helt rätt i. Jag skulle verkligen behöva något som stärker min självkänsla.
Någon vecka efter att jag tog bloggpaus var M och jag ute och körde med hans bil, och det är ju en vanlig bil inte en sådan med dubbelkommando som körskolorna har, så det hängde enbart på mig när jag körde och det var jag helt okej med. Jag märkte det när jag körde ensam på halkbanan i november: jag kände att jag både vågade och klarade att köra själv, utan att ha någon som satt bredvid och kunde bromsa. När jag körde med M då för en dryg månad sedan så körde genom en rondell utan problem. Då var jag jävligt stolt över mig själv minns jag för rondeller är jag lite rädd för. Typ varenda bil i hela Sverige brukar dyka upp när just jag ska köra in och det brukar göra mig nervös fastän jag har haft Gamlingen bredvid mig som en stor trygg nallebjörn. Men när jag körde genom rondellen med M för en månad sedan så kändes det riktigt bra. Hade till och med en läskig jättelastbil bakom mig men jag blev inte rädd för det. Då kände jag att jag mådde riktigt bra. Kände efteråt att jag fick en sådan där "Jippi för helvete jag klarade det!!!"-känsla som man blir lite hög av. Sådana känslor, små egokickar, skulle jag verkligen behöva fler av, så min styvmor har nog helt rätt där. Det är väldigt viktigt att jag klarar körkortet för jag behöver den känslan, den tanken: "Shit, jag kunde! Yes, yes, yes!".
Jag har kört ett par gånger till med M men det har nog inte blivit fler än tre, fyra gånger totalt. M är inte så förtjust i att övningsköra med mig eftersom vi bara har en sådan där grön skylt baktill och inget tillstånd... Det ska man ju egentligen ha. Faktiskt så ska den man övningskör med gå en obligatorisk handledarkurs på en körskola och sedan ska man söka tillstånd för att få övningsköra privat. Jag är inte säker på om det påverkar mig ifall vi skulle vi kontrollerade men M skulle väl åka dit så det sjunger om det. Fast han känner ju en massa poliser så han skulle kanske kunna snacka sig ur det. Men han är inte så pigg på att övningsköra med mig pga det men han vill inte heller gå den där handledarkursen eller söka det där tillståndet. Han påstår att handledarkursen är onödig för honom och tillståndet är bara ett papper. Pfft. Vi har bara kört på kvällen och sent på natten pga det vilket passade mig fint. Det är ju mindre trafik då. Fast jag vågade ändå inte köra på motorvägen. Den är hårt trafikerad dygnet runt så där vill jag nog bara köra i dubbelkommandobil och med Gamlingen bredvid mig.
Fastän M har gett upp nu och går med på att övningsköra med mig så tänker jag att jag hellre kör med Gamlingen. Pedagogik är inte M's starka sida och han är lite slapp av sig, som om han glömmer bort vad vi håller på med, men han är okej som körlärare. Dock är Gamlingen såklart hundra gånger bättre. Jag är van vid honom och bilarna är också lite annorlunda. Det är till exempel lite mer drag i Volvo v70:n jag kör på skolan för den har fler hästkrafter, M's bil är något svagare i gasen men är mer lättstyrd och man sitter högre upp och ser därför bättre. "Min" körskolebil är fullt utrustad med en massa airbags vilket känns väldigt tryggt men växellådan är lite sliten (jävla nybörjare som sliter på min v70), M's bil är bara basutrustad och har en osliten växellåda, plus att stereon är djävulskt bra. Jag körde i 90 på en 70-väg till Dead By Aprils "Losing You" på höööög volym vilket kändes oerhört coolt... Men jag föredrar nog att köra på skolan även om Gamlingen är så tråkig när han förbjuder radio under lektionstid. Gamlingen är ju bara så bra och när jag kör med honom slipper jag att rätta mig efter M och när han har lust att leka körskollärare. Vilket inte är så ofta. Jag får tjata på honom och hota med sexstrejk innan han går med på att låta mig lattja ett par timmar bakom ratten.
Jag får väl ta och boka in några lektioner med Gamlingen. Vill ha mitt körkort nu tack. Jag känner det som såhär, om jag inte har fått eller åtminstone är jävligt nära att få körkortet i sommar så lägger jag av. Ett år och snart tre månader är lång tid att hålla på med samma sak och om jag inte har klarat det innan sommaren är slut så kommer jag nog inte att palla fortsätta försöka.
Om någon har lust att piska i mig lite självkänsla så vore det bra. Ni vet, sådär töntigt "Ge inte upp" och "Du klarar det!"...
Jag halkade som fan
Så. Då var jag hemkommen efter en väldigt lång dag. Har just satt i mig en dyyyr men underbart god BK-burgare. Hade varken ork eller lust att laga mat så jag kostade på mig onyttigheten att köpa snabbmat. Köpte lökringar också. Gud vad gott!
När jag kom till körskolan runt 10.30 så fick jag vänta på skjutsen till halkbanan. Satt i en av teorisalarna med tre andra tjejer som också skulle göra halkbanan. Vi satt där helt knäpptysta först: vi kunde väl känna varandras nervositet. Jag var tvungen att ge luft åt min mardrömstanke jag hade i huvudet då. Sa att jag föreställde mig att min tripp på halkbanan skulle gå i samma stil som en amerikansk actionfilm med bilar som voltar flera varv i luften, exploderar, åker genom väggar och lägger sig upp och ner innan de börjar brinna. De andra tre tjejerna började nervositetsfnittra och det gjorde jag med. Vi kunde inte sluta men tystnaden var bruten iallafall. Vårt nervösa fnitter avbröts av Idiotläraren som skulle ge oss lite info innan vår skjuts kom och vi blev om möjligt ännu mer nervösa när han sa att ingen från körskolan skulle följa med oss till halkbanan. Jag visste ju att Gamlingen inte skulle vara med mig för han har semester nu men jag hade trott att åtminstone någon från skolan skulle följa med. Nepp. Idiotläraren sa att bedömningen av oss skulle göras helt och hållet av personalen på halkbanan. Jag var inte den enda tjejen som började pipa av skräck. Idiotläraren är dock en bra lärare, han lugnade ner oss så vi åtminstone var tysta när vår skjuts kom och hela resan dit satt vi knäpptysta. Jag satt fram, bredvid gubben som körde, och jag fascinerades av att bilen vi åkte i var automatväxlad. Jag tyckte det var väldigt konstigt att gubben inte behövde växla när han gasade eller bromsade och det jämna motorljudet blev liksom lite irriterande. Jag gillar att höra hur motorn låter när man växlar. Låter häftigt ju. När vi anlände till halkbanan gick vi in som en enda klunga av knäpptysta och übernervösa tjejer och fick först lite genomgång över hur det skulle gå till. Jag gick på toa lite snabbt innan vi skulle köra och då såg jag att mensen hade kommit. Vilket perfekt dag: sömnbrist, nervositet och mens. När vi sedan gick ut så såg jag att M stod där. Surprise! Han hade nyss kommit dit och undrade glatt om jag hade kraschat ännu. Jag snodde åt mig hans cigarett och hann få ett par lugnande bloss medan jag och de andra tjejerna följde efter instruktören. Vi var fyllda av onda aningar och gick knäpptysta. M stannade en bit bort. Han förstod att jag var för nervös för att prata då, jag sa inte ens hej faktiskt för jag fick bara inte fram orden.
Sedan kom ju då själva körningen. Mannen som hade hand om mig och de andra tre tjejerna satte oss i den ordningen att den som var äldst fick köra den första bilen. Tack för den! Jag var så nervös att jag ville spy när jag körde iväg som nummer ett med de andra tjejerna i varsin bil bakom mig som en lång svans av skräck. Jag var dock inte det minsta nervös för att köra själv utan att ha någon som satt bredvid mig och kunde bromsa. Tvärtom, det kändes oerhört coolt att köra helt själv och det var faktiskt lite skönt att slippa Gamlingen. Han brukar alltid gasa när han tycker att jag kör för långsamt och det tycker jag är enormt jävla irriterande. Låt bli pedalerna för fan, de är mina. Bilarna vi körde på halkbanan var små Volvos, kommer inte på vad modellen heter men de var väldigt små. De hade bara två dörrar. Bilarna var väldigt lätta också men det märkte jag inte förrän senare. Jag är ju van vid att köra en v70 och det är en tung bil! Man känner det att den är tung men det är också en betryggande känsla: tung och gedigen liksom. Bilarna jag körde idag var som små leksaksbilar i jämförelse. Lätta som papper. Jag fick alltså köra först. Den första banan hade två kurvor som vi skulle ta i 50 km/h och vi fick sakta ner ifall vi ville men vi skulle inte stanna. Det missuppfattade jag för mannen som hade hand om oss berättade om vad vi skulle göra på alla banorna och det fanns fyra stycken så jag blandade väl ihop det. Fatalt misstag. Jag fick för mig att det var på den första banan som jag skulle göra en panikbromsning när jag körde förbi två trafikkoner, men panikbromsningar skulle vi inte göra förrän på den andra banan. Alltså gjorde jag en panikbromsning i 50 km/h när jag passerade trafikkonerna som var mitt emellan kurvorna. Och kurvorna var där asfalten var nerslipad och helt blank av vatten. Gissa vad som hände... Jag snurrade fyra blixtsnabba varv och gled sedan omkring lite lagom okontrollerat innan jag fick stopp på biljäveln (M sa senare att det såg "fruktansvärt häftigt ut", jag tyckte bara det var fruktansvärt). Jag blev så rädd att jag satt och skakade i bilen när instruktören anropade mig på radion. Jag förstod ju att jag hade missuppfattat vad han sa och jag lyckades förklara det rätt snabbt för honom. Jag trodde typ att jag var körd direkt men instruktören tog på sig ansvaret för mitt lilla misslyckande där. Dessutom skulle vi ju köra flera vändor på den första banan så det var bara för mig att köra längst bort och se på när de andra tjejerna körde genom kurvorna. Fick vänta rätt länge för instruktören snackade en stund med oss en och en när vi hade kört förbi båset där han satt. När jag satt där och väntade så började jag gråta. Jag var helt jävla skakig av den enorma adrenalinrushen jag fick när jag snurrade runt fyra varv. Det var bara så jävla läskigt och jag skunde inte sluta darra.
I huvudet tog jag ett steg åt sidan och tänkte efter så logiskt jag kunde. Fick en minnesflashback från när jag berättade för M vad F hade gjort, då reagerade jag på ett liknande sätt som jag gjorde när jag nu satt där i bilen och skakade. Jag lugnade ner mig efter en stund och sedan var det min tur igen. Då var jag extra försiktig naturligtvis: körde bara i 40 och jag stannade nästan när bilen gled lite i kurvorna. Instruktören var nog en bra instruktör för han anropade mig på radion och undrade ifall jag någonsin hade varit med om en bilolycka. Jag svarade ja och då kom han fram till min bil och pratade lite. När jag hade berättat lite kort att jag blev påkörd av en bil för rätt så exakt sju år sedan så tyckte han inte att jag skulle köra lika fort som de andra tjejerna för han sa att jag såg blek ut. Tro fan det, jag var fortfarande skakig. Instruktören samlade ihop oss för ett litet snack och sedan när vi gick tillbaka till bilarna sa jag till en av tjejerna att jag var så nervös att jag ville kedjeröka 20 cigg och knapra alla Valium som fanns. Ibland kan jag vara rolig när jag är upplöst i känslor. Då hade det gått en dryg timme sedan jag snurrade fyra varv och adrenalinet försvann och jag kände mig jättesvag. Hade jag varit hemma så hade jag lagt mig på golvet med fötterna högt men nu kunde jag ju inte det. Knaprade i mig tre Dextro istället för jag tänkte att det skulle jämna ut mig på något sätt (det verkade funka, jag mådde bättre efter ett par minuter även om jag var jättesvag i knäna flera timmar efteråt). Vi satte oss i bilarna igen och den tredje gången jag körde genom kurvorna så fick jag till det. Körde i 50 och tog kurvorna utan att glida för mycket och utan att bromsa mer än att jag saktade ner lite. När de andra tjejerna hade kört igenom så bytte vi bilar till några som såg likadana ut men som hade annnan utrustning och andra däck.
För nu var det meningen att vi skulle panikbromsa. Dock på raksträcka och inte i en jävla kurva som jag gjorde först. Först fick vi göra det på våt väg och sedan på torr väg med både ABS och antispinn inkopplat båda gångerna. Sedan på våt väg och torr väg med ABS och antispinn bortkopplat båda gångerna. Och sist två gånger till då vi skulle undvika hinder samtidigt som vi panikbromsade. När jag gjorde panikbromsning på våt väg i 70 km/h utan ABS och antispinn så gled jag 120 meter. Det var ju helt absurt, 120 jävla meter och jag bromsade allt vad jag kunde. Sedan när jag skulle undvika hinder, några plaströr som satt nerstuckna i asfalten, på våt väg utan ABS och antispinn så kunde jag inte styra bilen alls. Jag snurrade ett varv och körde rätt in i plaströren. Gasade och försökte komma undan men hjulen bara snurrade utan att få något fäste. Det var faktiskt kul, jag flabbade när instruktören anropade mig på radion och sa att jag hade glidit likt "...Bambi på is". Det var fan så mycket lättare att undvika hindren när ABS och antispinn var inkopplade dock. Jag gled nästan helt perfekt i 70 km/h mellan två trafikkoner och släppte sedan bromsen men hade kopplingen i botten när jag styrde förbi plaströren. Ha!
Sedan var det en kort infofilm om krockvåld och lite snurr i en uppriggad Volvo. De hade en bil som var uppriggad så den vände sig upp och ner när instruktören tryckte på en knapp. Jag och en annan tjej skrattade oss hesa när vi hängde upp och ner i bilbältena när hela bilen vändes neråt. Sedan var vi klara. Jag åkte med M tillbaka till stan och vi fikade hemma hos honom och pratade en stund innan han åkte till jobbet. Jag gick några ärenden och tänkte sedan åka hem. Gick en kort bit mellan två busshållplatser för att slippa stå och vänta på bussen när jag började känna mig jättesvag igen. Jag gissade att det var Dextron som hade slutat verka för jag kände mig lika svag som innan jag åt dem. Köpte en Coca-Cola för att bli lite piggare, koffein och socker gör ju mycket, men sedan kunde jag inte gå längre. Då var jag precis utanför min låtsasfarmors hus och jag är ju sur på henne men jag gick dit ändå. Just då behövde jag få lägga mig ner och vila lite. Jag mötte henne i dörren precis när hon skulle till Ica så jag fick ligga och vila ifred på hennes soffa en stund medan jag hällde i mig colan. Det kändes verkligen att jag först hade blivit hög på adrenalin, sedan på Dextro och nu började bli pigg av Coca-Colan. Man kan påverka kroppen på så många sätt och ibland påverkar den sig själv. När min låtsasfarmor kom tillbaka var jag mycket piggare. Och det utnyttjade hon: Tradera tar ju en liten avgift för att man får något sålt och man får en faktura inne på sitt Tradera-konto. Jag betalade min faktura för evigheter sedan men min låtsasfarmor hade fortfarande inte betalat sin. Och hon hade en fet faktura, den var på drygt en tusenlapp. Ha, där fick hon för att hon blåste mig på en rättvis provision! Fakturan hade iallafall sista betalningsdag idag och hon hade väntat tills idag med att fråga mig hur hon skulle betala den. Hon är ju sådan att hon fortfarande betalar sina räkningar via privatgiro, någon internetbank har hon inte. Det blev naturligtvis mitt öde att försöka lista ut hur fan man betalar en elektronisk faktura utan att man har några e-tjänster alls. Jag fixade det till slut. Fick skapa ett Payson-konto åt henne och överföra pengar med hjälp av hennes Ica Maestro, pinkod och en sådan där jobbig säkerhetsdosa. Via Payson-kontot kunde jag sedan betala hennes skulder till Tradera.
Sedan ville hon att jag skulle lära henne hur man gjorde. Jag blev asförbannad! Om hon inte hade valt att babbla i telefon i 1,5 timmar medan jag var där så hade hon kunnat sitta bredvid mig och sett hur jag gjorde och LÄRT SIG. Jag hörde dessutom hur hon sa till den hon pratade med att hon hade mig här och jag "...kunde fixa det där..." åt henne. Vad fan menar hon med det? Klockan närmade sig 20 och jag var skittrött: först sömnbrist och mensvärk och sedan adrenalinchock som fick följas av fruktsockeröverdos och nu svävade jag någonstans på normal nivå, alldeles lagom speedad av koffein och socker. Och jag hade faktiskt berättat om min dag på halkbanan, jag hann med att berätta det innan hennes jävla telefon ringde och hon skickade mig till datorn med en viskning och en handvifting. Jag totalvägrade att lära henne hur jag hade gjort och sa igen att jag var jättetrött efter den här dagen. Började istället klä på mig för att gå till bussen och då sa hon liksom desperat "Men vi har ju inte ätit något.". Jag tänkte genast att jag skulle säga något lagom småaktigt om att jag inte ville bli skyldig henne något för maten, men sa istället att jag skulle äta hemma. Och så gick jag. Är om möjligt ännu surare på min låtsasfarmor nu.
När jag kom till körskolan runt 10.30 så fick jag vänta på skjutsen till halkbanan. Satt i en av teorisalarna med tre andra tjejer som också skulle göra halkbanan. Vi satt där helt knäpptysta först: vi kunde väl känna varandras nervositet. Jag var tvungen att ge luft åt min mardrömstanke jag hade i huvudet då. Sa att jag föreställde mig att min tripp på halkbanan skulle gå i samma stil som en amerikansk actionfilm med bilar som voltar flera varv i luften, exploderar, åker genom väggar och lägger sig upp och ner innan de börjar brinna. De andra tre tjejerna började nervositetsfnittra och det gjorde jag med. Vi kunde inte sluta men tystnaden var bruten iallafall. Vårt nervösa fnitter avbröts av Idiotläraren som skulle ge oss lite info innan vår skjuts kom och vi blev om möjligt ännu mer nervösa när han sa att ingen från körskolan skulle följa med oss till halkbanan. Jag visste ju att Gamlingen inte skulle vara med mig för han har semester nu men jag hade trott att åtminstone någon från skolan skulle följa med. Nepp. Idiotläraren sa att bedömningen av oss skulle göras helt och hållet av personalen på halkbanan. Jag var inte den enda tjejen som började pipa av skräck. Idiotläraren är dock en bra lärare, han lugnade ner oss så vi åtminstone var tysta när vår skjuts kom och hela resan dit satt vi knäpptysta. Jag satt fram, bredvid gubben som körde, och jag fascinerades av att bilen vi åkte i var automatväxlad. Jag tyckte det var väldigt konstigt att gubben inte behövde växla när han gasade eller bromsade och det jämna motorljudet blev liksom lite irriterande. Jag gillar att höra hur motorn låter när man växlar. Låter häftigt ju. När vi anlände till halkbanan gick vi in som en enda klunga av knäpptysta och übernervösa tjejer och fick först lite genomgång över hur det skulle gå till. Jag gick på toa lite snabbt innan vi skulle köra och då såg jag att mensen hade kommit. Vilket perfekt dag: sömnbrist, nervositet och mens. När vi sedan gick ut så såg jag att M stod där. Surprise! Han hade nyss kommit dit och undrade glatt om jag hade kraschat ännu. Jag snodde åt mig hans cigarett och hann få ett par lugnande bloss medan jag och de andra tjejerna följde efter instruktören. Vi var fyllda av onda aningar och gick knäpptysta. M stannade en bit bort. Han förstod att jag var för nervös för att prata då, jag sa inte ens hej faktiskt för jag fick bara inte fram orden.
Sedan kom ju då själva körningen. Mannen som hade hand om mig och de andra tre tjejerna satte oss i den ordningen att den som var äldst fick köra den första bilen. Tack för den! Jag var så nervös att jag ville spy när jag körde iväg som nummer ett med de andra tjejerna i varsin bil bakom mig som en lång svans av skräck. Jag var dock inte det minsta nervös för att köra själv utan att ha någon som satt bredvid mig och kunde bromsa. Tvärtom, det kändes oerhört coolt att köra helt själv och det var faktiskt lite skönt att slippa Gamlingen. Han brukar alltid gasa när han tycker att jag kör för långsamt och det tycker jag är enormt jävla irriterande. Låt bli pedalerna för fan, de är mina. Bilarna vi körde på halkbanan var små Volvos, kommer inte på vad modellen heter men de var väldigt små. De hade bara två dörrar. Bilarna var väldigt lätta också men det märkte jag inte förrän senare. Jag är ju van vid att köra en v70 och det är en tung bil! Man känner det att den är tung men det är också en betryggande känsla: tung och gedigen liksom. Bilarna jag körde idag var som små leksaksbilar i jämförelse. Lätta som papper. Jag fick alltså köra först. Den första banan hade två kurvor som vi skulle ta i 50 km/h och vi fick sakta ner ifall vi ville men vi skulle inte stanna. Det missuppfattade jag för mannen som hade hand om oss berättade om vad vi skulle göra på alla banorna och det fanns fyra stycken så jag blandade väl ihop det. Fatalt misstag. Jag fick för mig att det var på den första banan som jag skulle göra en panikbromsning när jag körde förbi två trafikkoner, men panikbromsningar skulle vi inte göra förrän på den andra banan. Alltså gjorde jag en panikbromsning i 50 km/h när jag passerade trafikkonerna som var mitt emellan kurvorna. Och kurvorna var där asfalten var nerslipad och helt blank av vatten. Gissa vad som hände... Jag snurrade fyra blixtsnabba varv och gled sedan omkring lite lagom okontrollerat innan jag fick stopp på biljäveln (M sa senare att det såg "fruktansvärt häftigt ut", jag tyckte bara det var fruktansvärt). Jag blev så rädd att jag satt och skakade i bilen när instruktören anropade mig på radion. Jag förstod ju att jag hade missuppfattat vad han sa och jag lyckades förklara det rätt snabbt för honom. Jag trodde typ att jag var körd direkt men instruktören tog på sig ansvaret för mitt lilla misslyckande där. Dessutom skulle vi ju köra flera vändor på den första banan så det var bara för mig att köra längst bort och se på när de andra tjejerna körde genom kurvorna. Fick vänta rätt länge för instruktören snackade en stund med oss en och en när vi hade kört förbi båset där han satt. När jag satt där och väntade så började jag gråta. Jag var helt jävla skakig av den enorma adrenalinrushen jag fick när jag snurrade runt fyra varv. Det var bara så jävla läskigt och jag skunde inte sluta darra.
I huvudet tog jag ett steg åt sidan och tänkte efter så logiskt jag kunde. Fick en minnesflashback från när jag berättade för M vad F hade gjort, då reagerade jag på ett liknande sätt som jag gjorde när jag nu satt där i bilen och skakade. Jag lugnade ner mig efter en stund och sedan var det min tur igen. Då var jag extra försiktig naturligtvis: körde bara i 40 och jag stannade nästan när bilen gled lite i kurvorna. Instruktören var nog en bra instruktör för han anropade mig på radion och undrade ifall jag någonsin hade varit med om en bilolycka. Jag svarade ja och då kom han fram till min bil och pratade lite. När jag hade berättat lite kort att jag blev påkörd av en bil för rätt så exakt sju år sedan så tyckte han inte att jag skulle köra lika fort som de andra tjejerna för han sa att jag såg blek ut. Tro fan det, jag var fortfarande skakig. Instruktören samlade ihop oss för ett litet snack och sedan när vi gick tillbaka till bilarna sa jag till en av tjejerna att jag var så nervös att jag ville kedjeröka 20 cigg och knapra alla Valium som fanns. Ibland kan jag vara rolig när jag är upplöst i känslor. Då hade det gått en dryg timme sedan jag snurrade fyra varv och adrenalinet försvann och jag kände mig jättesvag. Hade jag varit hemma så hade jag lagt mig på golvet med fötterna högt men nu kunde jag ju inte det. Knaprade i mig tre Dextro istället för jag tänkte att det skulle jämna ut mig på något sätt (det verkade funka, jag mådde bättre efter ett par minuter även om jag var jättesvag i knäna flera timmar efteråt). Vi satte oss i bilarna igen och den tredje gången jag körde genom kurvorna så fick jag till det. Körde i 50 och tog kurvorna utan att glida för mycket och utan att bromsa mer än att jag saktade ner lite. När de andra tjejerna hade kört igenom så bytte vi bilar till några som såg likadana ut men som hade annnan utrustning och andra däck.
För nu var det meningen att vi skulle panikbromsa. Dock på raksträcka och inte i en jävla kurva som jag gjorde först. Först fick vi göra det på våt väg och sedan på torr väg med både ABS och antispinn inkopplat båda gångerna. Sedan på våt väg och torr väg med ABS och antispinn bortkopplat båda gångerna. Och sist två gånger till då vi skulle undvika hinder samtidigt som vi panikbromsade. När jag gjorde panikbromsning på våt väg i 70 km/h utan ABS och antispinn så gled jag 120 meter. Det var ju helt absurt, 120 jävla meter och jag bromsade allt vad jag kunde. Sedan när jag skulle undvika hinder, några plaströr som satt nerstuckna i asfalten, på våt väg utan ABS och antispinn så kunde jag inte styra bilen alls. Jag snurrade ett varv och körde rätt in i plaströren. Gasade och försökte komma undan men hjulen bara snurrade utan att få något fäste. Det var faktiskt kul, jag flabbade när instruktören anropade mig på radion och sa att jag hade glidit likt "...Bambi på is". Det var fan så mycket lättare att undvika hindren när ABS och antispinn var inkopplade dock. Jag gled nästan helt perfekt i 70 km/h mellan två trafikkoner och släppte sedan bromsen men hade kopplingen i botten när jag styrde förbi plaströren. Ha!
Sedan var det en kort infofilm om krockvåld och lite snurr i en uppriggad Volvo. De hade en bil som var uppriggad så den vände sig upp och ner när instruktören tryckte på en knapp. Jag och en annan tjej skrattade oss hesa när vi hängde upp och ner i bilbältena när hela bilen vändes neråt. Sedan var vi klara. Jag åkte med M tillbaka till stan och vi fikade hemma hos honom och pratade en stund innan han åkte till jobbet. Jag gick några ärenden och tänkte sedan åka hem. Gick en kort bit mellan två busshållplatser för att slippa stå och vänta på bussen när jag började känna mig jättesvag igen. Jag gissade att det var Dextron som hade slutat verka för jag kände mig lika svag som innan jag åt dem. Köpte en Coca-Cola för att bli lite piggare, koffein och socker gör ju mycket, men sedan kunde jag inte gå längre. Då var jag precis utanför min låtsasfarmors hus och jag är ju sur på henne men jag gick dit ändå. Just då behövde jag få lägga mig ner och vila lite. Jag mötte henne i dörren precis när hon skulle till Ica så jag fick ligga och vila ifred på hennes soffa en stund medan jag hällde i mig colan. Det kändes verkligen att jag först hade blivit hög på adrenalin, sedan på Dextro och nu började bli pigg av Coca-Colan. Man kan påverka kroppen på så många sätt och ibland påverkar den sig själv. När min låtsasfarmor kom tillbaka var jag mycket piggare. Och det utnyttjade hon: Tradera tar ju en liten avgift för att man får något sålt och man får en faktura inne på sitt Tradera-konto. Jag betalade min faktura för evigheter sedan men min låtsasfarmor hade fortfarande inte betalat sin. Och hon hade en fet faktura, den var på drygt en tusenlapp. Ha, där fick hon för att hon blåste mig på en rättvis provision! Fakturan hade iallafall sista betalningsdag idag och hon hade väntat tills idag med att fråga mig hur hon skulle betala den. Hon är ju sådan att hon fortfarande betalar sina räkningar via privatgiro, någon internetbank har hon inte. Det blev naturligtvis mitt öde att försöka lista ut hur fan man betalar en elektronisk faktura utan att man har några e-tjänster alls. Jag fixade det till slut. Fick skapa ett Payson-konto åt henne och överföra pengar med hjälp av hennes Ica Maestro, pinkod och en sådan där jobbig säkerhetsdosa. Via Payson-kontot kunde jag sedan betala hennes skulder till Tradera.
Sedan ville hon att jag skulle lära henne hur man gjorde. Jag blev asförbannad! Om hon inte hade valt att babbla i telefon i 1,5 timmar medan jag var där så hade hon kunnat sitta bredvid mig och sett hur jag gjorde och LÄRT SIG. Jag hörde dessutom hur hon sa till den hon pratade med att hon hade mig här och jag "...kunde fixa det där..." åt henne. Vad fan menar hon med det? Klockan närmade sig 20 och jag var skittrött: först sömnbrist och mensvärk och sedan adrenalinchock som fick följas av fruktsockeröverdos och nu svävade jag någonstans på normal nivå, alldeles lagom speedad av koffein och socker. Och jag hade faktiskt berättat om min dag på halkbanan, jag hann med att berätta det innan hennes jävla telefon ringde och hon skickade mig till datorn med en viskning och en handvifting. Jag totalvägrade att lära henne hur jag hade gjort och sa igen att jag var jättetrött efter den här dagen. Började istället klä på mig för att gå till bussen och då sa hon liksom desperat "Men vi har ju inte ätit något.". Jag tänkte genast att jag skulle säga något lagom småaktigt om att jag inte ville bli skyldig henne något för maten, men sa istället att jag skulle äta hemma. Och så gick jag. Är om möjligt ännu surare på min låtsasfarmor nu.
Kvinnodominans
Usch. Vaknade först 06.40 och var helt utsövd men tänkte typ "Äh, ingen går upp såhär tidigt på en lördag...jag snoozar lite." och somnade alltså om. Vaknade strax efter 14. Det var en alldeles för lång snoozning.
Riskutbildningen igår gick bra. Det var diskussionsgrupp om män vs kvinnor, olika risker osv. Jag briljerade som fan. Tonåringarna som går i min grupp är ju just tonåringar och de vågar knappt öppna munnen för att svara på en fråga. Är man 26 så har man inte det problemet så jag pratade nästan lika mycket som läraren. Vi fick se film om olyckor, se bilder på bilvrak osv och så fick vi gå och ställa oss vid skyltar på väggarna när läraren ställde frågor. Det stod "JA", "NEJ", "KANSKE" på skyltarna och där skulle vi då dela upp oss när läraren frågade om det någonsin kunde vara acceptabelt att man körde alkoholpåverkad. Jag och en kille var de enda som stod vid "KANSKE"-skylten, alla de andra stod jämnt uppdelade mellan "JA" och "NEJ". När läraren frågade mig och killen varför vi hade valt "KANSKE" så svarade jag. Killen sa ju inget. Jag sa att jo, det kan vara acceptabelt om det gäller liv eller död och man är långt ute på landet och mobilen har ingen täckning och det inte finns tid att vänta på ambulansen, och man bara är påverkad men inte full, då kan det vara acceptabelt att köra till närmaste sjukhus för situationen kan nog göra att man nyktrar till. De andra i gruppen som stod vid "JA" och "NEJ"-skyltarna gick över till mig och killen som stod vid "KANSKE". Det tyckte jag var kul, jag fick alla att andra sig. Andra frågor som läraren ställde hade jag också bra svar på men just det där om att köra alkoholpåverkad var roligast.
När vi kom till män vs kvinnor blev det väldigt kul. Tonårskillar kan inte ta kritik men tonårstjejer tycker det är jättekul att ge kritik, och det blev nästan lite krig mellan könen. Läraren fick gå emellan flera gånger. Jag hade inte sagt något om just det ämnet så läraren bad mig att säga något just för att jag "...hade haft mycket bra synpunkter om så mycket annat.". Strax innan hade han bett alla att skriva ner svagheter och styrkor typiska för kvinnor respektive män när det kom till bilkörning. Det jag hade skrivit om män var:
Svagheter, vill gärna impa, blir lätt hetsiga, håller på sin rätt, tänker inte två ggr.
Styrkor: mer stresståliga.
Och kvinnors svagheter: försiktig, tvekande.
Styrkor: planerande, kör långsammare.
Jag fick ett målbrottsbröl av tonårskillarna till svar. Sådant där "Ööööööh!" som är rätt kul att höra. De ville ju inte erkänna att jag hade rätt där, vilket jag faktiskt hade och det fick vi bevis på när läraren sedan började prata om att det är män som orsakar fler trafikolyckor, kör oftare fulla, osv. Ha-ha-ha. En tonårskille försökte sig på att säga att kvinnor gärna ville smsa när vi kör men han blev väldigt snabbt nertystad av tonårstjejerna. En annan kille försökte ge mig svar på tal på min åsikt om att män ville impa när de kör bil, han påstod att kvinnor gör det lika mycket som män. Yeah right. Då hade vi diskuterat så länge om män vs kvinnor att läraren grep in och gav mig rätt. För jag hade ju rätt. Det är fler tjejer, 15 stycken, än killar, 8 stycken, i min grupp så tonårskillarna fick inte säga så mycket. Dessutom tog läraren upp en lista över att det faktiskt är män som orsakar flest olyckor osv, på power point-presentationen och sedan kom det en stämpel över listan där det stod "Killar, rädda liv! Kör som en kärring!". Det tyckte jag var lite sexistiskt faktiskt men eftersom män helt klart är sämre bilförare så lät jag den lilla grejen slinka igenom. När tonårskillarna brölade om att de skulle köra som kärringar så sa en tonårstjej högt och tydligt att enligt statistiken så skulle sju av killarna i gruppen orsaka en olycka inom de närmaste tre åren, och då blev de tysta.
Det var lite kvinnodominans alltså. Tonårskillarna fick minsann veta av både läraren, som för övrigt var man, och av tjejerna att de är sämre förare än kvinnor. Så efter några tvekande målbrottsvrål satt de mest tysta hela tiden. Det var väldigt roligt. Diskussionerna var intressanta och hur jag fick alla att ändra åsikt med mina argument var väldigt roligt. När vi kom till diskussionen om droger så fick jag prata igen. Läraren sa typ såhär: "Vi säger att jag för 20 år sedan när jag var ung och smärt rökte en massa braj, jättemycket braj varje dag i flera år. Kan det på något sätt påverka mig idag om jag skulle gå ner 25 kilo?" (läraren är rätt tjock). Ingen i gruppen sa något så jag svarade istället. Jag var nog den enda förutom läraren som visste svaret för jag läste om detta när jag gick på OP för cirka sex år sedan. Jag sa att det aktiva ämnet i cannabis, hasch och majja heter THC och det absorberas av kroppsfettet, så om läraren skulle gå ner 25 kilo så skulle han kunna få en överdos när hans kropp gör sig av med fett och så småningom börjar använda fettet som han hade för 20 år sedan. Läraren såg lite förvånad ut, som om han inte hade förväntat sig att någon skulle veta det, men jag hade ju helt rätt (det visste jag ju att jag hade, en del saker kommer jag bara ihåg och anledningen till varför jag kom ihåg just det här var för att jag vid den tiden, när jag gick på OP, rökte en del hasch). Jag tittade mig omkring och såg ett par tonåringar som såg lite förfärade ut...jag ger mig fan på att de hade rökt på någon gång.
Jag briljerade alltså. Det var kul. Nu har jag bara halkbanan på måndag och sedan är jag klar med riskutbildningen. Efter det har jag inte så mycket kvar innan jag kan göra teoriprovet. Har en del teori på datorn att göra men inte mycket. Vad har jag, typ tre delar kvar eller något. Jag borde ha mitt körkort till sommaren...
Risqué
Jag somnade igår. Såklart. Slocknade runt 08 och vaknade typ 15. Vad skojigt alltså. Fast jag försöker allt vad jag kan att inte bry mig om det, försöker tänka typ "Vad gör det om hundra år?" för det är ju inte roligt att få panikillamående så fort man börjar slumra lite. Jag somnade senare på kvällen istället. Konstigt att jag var trött klockan 22 när jag då bara hade varit vaken i sju timmar. Sov en dryg timme, vaknade av en mardröm om F och sedan kunde jag inte somna om. Kommer inte ihåg vad drömmen handlade om men det var om F iallafall och jag vaknade helt fylld av obehag. Har istället legat och läst riskutbildningsboken och lyssnat på "Vaken" på P3. Det är ett trevligt program att höra på natten.
Har äntligen läst ut den urtråkiga "Riskettan"-boken, dagen innan jag ska göra del ett i riskutbildningen på körskolan. Imorgon är det den teoretiska delen av riskutbildningen och på måndag är det den praktiska: halkbanan. Urch. Jag tycker det låter hemskt läskigt att köra på halkbana, har hört historier om älghinder och bilar som har lagt sig på taket. Gamlingen har dock sagt att älghindret är borttaget från "vår" halkbana nu så jag slipper iallafall det. Jag kommer väl antagligen att göra saltomortaler med bilen istället. Boken till riskutbildningen har jag iallafall läst ut nu. Det var nog de tråkigaste 53 sidorna jag någonsin har läst! Det handlade ju bara om att man inte ska köra när man har druckit alkohol, tagit droger eller är trött. Well, duh! Som om jag skulle göra det? Tanken att köra när jag har råkat droga eller supa lite (för det gör jag ju så himla ofta...) skulle inte ens komma in i mitt huvud. Sådan ultraidioti ligger inte för mig. Och jag har haft många, många körlektioner när jag har varit vaken 30+ timmar, jag vet hur jävla fräsch i huvudet man är då.
Det fanns ett par saker i boken som var intressanta dock. Jämförelsen mellan män och kvinnor bakom ratten var intressant, det bekräftade också en sak som jag har funderat på ända sedan vi diskuterade det på teorin förra året: nämligen att män orsakar fler olyckor än kvinnor. Män är helt klart överrepresenterade i olycksstatistiken. Nio av tio rattfyllerister är män. Och i avsnittet om hjärnan och hur den mognar står det att den kvinnliga hjärnan är färdigutvecklad i 20-årsåldern medan den manliga hjärnan behöver ytterligare fem till sju år på sig. Unga förare mellan 18 och 24 (där kom jag undan) är överrepresenterade i den mesta olycksstatistiken... men det står också att "unga förare" när det gäller trafikolyckor är detsamma som "unga män".
Och sedan står det frågor som man ska diskutera i gruppen och det är det jag ska göra imorgon. Blir nog en vild diskussion. Den eviga kampen mellan könen brukar skapa hetsiga diskussioner. Jag vet redan vad jag ska svara på det där om män vs. kvinnor i trafiken. Inte för att jag vill trasha män här då men, de tänker bara inte. De tänker inte efter hur de ska komma från punkt A till punkt D utan de bara kör och sedan när det kommer hinder eller händer något vid punkt B eller C så är de totalt oförberedda och gör panikfel. Sedan beror det nog väldigt mycket på att pojkar uppfostras till att ta risker, stereotypisk manlighet. Kvinnor tänker längre, vi tänker på punkt A, B, C och D och vi planerar in att saker och ting kan hända eller gå fel mellan A och D. Jag har en teori om att att det kommer naturligt för kvinnor att tänka längre in i framtiden än vad män gör, jag tror det är i våra gener helt enkelt. Det finns i XX men inte i XY. På biologisk nivå tvingas kvinnor till att ta det lugnt och tänka efter, annars skulle man väl inte få något gjort när man går med bebbe i nio månader liksom. Min teori bara. Sedan är det ju det där med det förbaskade testosteronet vs. östrogen och det är bara det första som skapar aggressivitet.
Det låter ju som om vi borde förbjuda män att köra något annat än en gräsklippare. Det tyckte inte M när jag pratade med honom i förrgår när jag precis hade börjat läsa boken. Jag läste upp allt det där och sa sedan att män borde antingen förbjudas helt från vägarna eller så får de vänta med att ta körkort tills de är 30 då de flesta har lugnat ner sig. M bara fnös sådär som han alltid gör när han inte vet vad han ska svara. En seger för mitt kön där alltså. Han höll dock med om att 18-åriga killar verkligen inte borde få ta körkort. Jag får nog säga att inga 18-åringar ska ta körkort. Det borde finnas krav på att man ska övningsköra en viss tid och det enbart med körskolelärare (föräldrarna vet inte ett skit när det var 20-40 år sedan de tog sina körkort...) och sedan ska man inte lunna få körkortet innan man är 23 om man inte kan uppvisa tillräcklig mognad. Så det så. Jag behöver bara tänka på eleverna på min körskola för att kunna sålla bort nästan alla. Men det är väl det som körkortets prövotid är till för: minsta misstag under de två första åren så ryker körkortet. Om man så bara missar en stoppskylt. Ja, om snuten ser det alltså.
Visst fan! Jag har ju AF-möte idag. Ska träffa Nalle Puh och min nya arbetsförmedlare, som jag redan ogillar, klockan 15. Det har jag sett till att glömma bort men min mobil påminde mig nyss. Då får jag vara vaken länge idag.
Har äntligen läst ut den urtråkiga "Riskettan"-boken, dagen innan jag ska göra del ett i riskutbildningen på körskolan. Imorgon är det den teoretiska delen av riskutbildningen och på måndag är det den praktiska: halkbanan. Urch. Jag tycker det låter hemskt läskigt att köra på halkbana, har hört historier om älghinder och bilar som har lagt sig på taket. Gamlingen har dock sagt att älghindret är borttaget från "vår" halkbana nu så jag slipper iallafall det. Jag kommer väl antagligen att göra saltomortaler med bilen istället. Boken till riskutbildningen har jag iallafall läst ut nu. Det var nog de tråkigaste 53 sidorna jag någonsin har läst! Det handlade ju bara om att man inte ska köra när man har druckit alkohol, tagit droger eller är trött. Well, duh! Som om jag skulle göra det? Tanken att köra när jag har råkat droga eller supa lite (för det gör jag ju så himla ofta...) skulle inte ens komma in i mitt huvud. Sådan ultraidioti ligger inte för mig. Och jag har haft många, många körlektioner när jag har varit vaken 30+ timmar, jag vet hur jävla fräsch i huvudet man är då.
Det fanns ett par saker i boken som var intressanta dock. Jämförelsen mellan män och kvinnor bakom ratten var intressant, det bekräftade också en sak som jag har funderat på ända sedan vi diskuterade det på teorin förra året: nämligen att män orsakar fler olyckor än kvinnor. Män är helt klart överrepresenterade i olycksstatistiken. Nio av tio rattfyllerister är män. Och i avsnittet om hjärnan och hur den mognar står det att den kvinnliga hjärnan är färdigutvecklad i 20-årsåldern medan den manliga hjärnan behöver ytterligare fem till sju år på sig. Unga förare mellan 18 och 24 (där kom jag undan) är överrepresenterade i den mesta olycksstatistiken... men det står också att "unga förare" när det gäller trafikolyckor är detsamma som "unga män".
Och sedan står det frågor som man ska diskutera i gruppen och det är det jag ska göra imorgon. Blir nog en vild diskussion. Den eviga kampen mellan könen brukar skapa hetsiga diskussioner. Jag vet redan vad jag ska svara på det där om män vs. kvinnor i trafiken. Inte för att jag vill trasha män här då men, de tänker bara inte. De tänker inte efter hur de ska komma från punkt A till punkt D utan de bara kör och sedan när det kommer hinder eller händer något vid punkt B eller C så är de totalt oförberedda och gör panikfel. Sedan beror det nog väldigt mycket på att pojkar uppfostras till att ta risker, stereotypisk manlighet. Kvinnor tänker längre, vi tänker på punkt A, B, C och D och vi planerar in att saker och ting kan hända eller gå fel mellan A och D. Jag har en teori om att att det kommer naturligt för kvinnor att tänka längre in i framtiden än vad män gör, jag tror det är i våra gener helt enkelt. Det finns i XX men inte i XY. På biologisk nivå tvingas kvinnor till att ta det lugnt och tänka efter, annars skulle man väl inte få något gjort när man går med bebbe i nio månader liksom. Min teori bara. Sedan är det ju det där med det förbaskade testosteronet vs. östrogen och det är bara det första som skapar aggressivitet.
Det låter ju som om vi borde förbjuda män att köra något annat än en gräsklippare. Det tyckte inte M när jag pratade med honom i förrgår när jag precis hade börjat läsa boken. Jag läste upp allt det där och sa sedan att män borde antingen förbjudas helt från vägarna eller så får de vänta med att ta körkort tills de är 30 då de flesta har lugnat ner sig. M bara fnös sådär som han alltid gör när han inte vet vad han ska svara. En seger för mitt kön där alltså. Han höll dock med om att 18-åriga killar verkligen inte borde få ta körkort. Jag får nog säga att inga 18-åringar ska ta körkort. Det borde finnas krav på att man ska övningsköra en viss tid och det enbart med körskolelärare (föräldrarna vet inte ett skit när det var 20-40 år sedan de tog sina körkort...) och sedan ska man inte lunna få körkortet innan man är 23 om man inte kan uppvisa tillräcklig mognad. Så det så. Jag behöver bara tänka på eleverna på min körskola för att kunna sålla bort nästan alla. Men det är väl det som körkortets prövotid är till för: minsta misstag under de två första åren så ryker körkortet. Om man så bara missar en stoppskylt. Ja, om snuten ser det alltså.
Visst fan! Jag har ju AF-möte idag. Ska träffa Nalle Puh och min nya arbetsförmedlare, som jag redan ogillar, klockan 15. Det har jag sett till att glömma bort men min mobil påminde mig nyss. Då får jag vara vaken länge idag.
Körlektion # 38
Körningen gick fan bra. Vad konstigt, jag är asdålig på en lektion och på nästa är jag perfektionen själv. Det enda Gamlingen anmärkte på idag var att jag körde för nära innerkanten i en rondell. Jag har liksom inte mer att säga om dagens körlektion. Det gick bara helt skitbra.
Skulle egentligen köra imorgon också men jag avbokade den. Har inga busspengar, knappt någon mat och jag får ju inte pengar förrän sent den här månaden så jag bokade inte in några fler lektioner heller. Hade drygt 2000 kr på "mitt konto" på körskolan som var förbetalt men jag känner att jag inte borde köra förrän jag har blivit stabil. Även om det gick skitbra idag. Har helvetesmöte på torsdag, det är då jag ska träffa sochandläggaren och jag gruvar mig enormt för det. Innan jag vet hur det blir med min så kallade framtid så kan jag bara inte lära mig något liksom. Jag känner det, jag kommer inte kunna koncentrera mig. Skulle verkligen behöva diamantglitter strött över min mörka framtid nu. Har lust att maila Dots och be om lite men jag tvekar. Hade det varit B.T.F så hade jag inte tvekat en sekund. Men det är det ju inte.
Idag gick det jävligt bra att köra men det var nog för att jag tog styrka från min sminkning. Att sminka mig efter allt som har hänt känns mycket bra. Jag kan lägga på sminket, fixa håret och sedan spela en roll resten av dagen. Ingen anar att jag mår skit inuti för ingen kan se bakom min mask. Det känns väldigt bra. Känns skönt att kunna dölja mig bakom min skyddande mask nu när jag inte har någon som skyddar mig i övrigt. Är handläggarlös och svävar i kall ovisshet över framtiden. Jag är så van vid att alltid stå under någon handläggares beskyddande vingar, att inte göra det får mig att bli osäker. Mer osäker än vanligt. Om jag sminkar mig och spelar en roll så anar ingen hur osäker jag är. Idag dolde jag mig bakom min noggranna sminkning och den tuffa attityden som kom över mig med sminkningen. Hade sotade ögon och mörkrosa läppstift och fixade stripigt rockhår med massor av mousse och lite föning. Frisyren fick mig att likna Samantha Fox faktiskt. Flabbade åt det när jag kom till körskolan och såg vad vinden hade gjort med mitt hår: Samantha Fox hade blivit grön av avund.
På tal om 80-talsbrudar: den här låten spelades i min mobil när jag stod och väntade på bussen för någon timme sedan. Jag hade inget minne what so ever av att jag lagt in låten på mobilen så jag blev väldigt överraskad. Det kändes dock jävligt coolt att stå och vänta på bussen med den här låten i lurarna. Vinden blåste omkring mitt 80-talsrockiga hår och det där ljudet, det där synthaktiga ljudet var jävligt coolt att höra just då. Stod och flinade för det kändes så oerhört coolt. Låtsades att jag var med i en musikvideo och jag glömde bort allt för en liten stund.
Körlektion # 36
Är hos M. Orkade bara inte åka hem efter min så kallade körlektion. Jag finner det nästan lustigt hur jag på en del körlektioner kan vara hur jäkla bra som helst, och sedan kommer en körlektion där jag klantar mig så ofantligt att jag borde få en egen sida på Wikipedia under "Klantarsel".
Som körlektionerna jag hade dagarna efter F och "det där". Då klarade jag körningen galant, jag tyckte det kändes som om jag klarade av typ allt vad det innebär att köra bil. Då kändes det urbra, allt kändes verkligen perfekt med körningen. Det är så frustrerande! Blir ju förbannad på mig själv när jag glömmer något så elementärt som att lossa parkeringsbromsen. Sitter för fan och himlar med ögonen åt mig själv när jag tänker på det. Lossa parkeringsbromsen liksom. Fy fan vilket jävla nybörjarmisstag. Det är ren idioti att glömma det ju. Jag menar: parkeringsbromsen!? Hallå för helvete! Jag har haft 36 körlektioner för fan och jag har fått lossa parkeringsbromsen varenda jävla gång. Hur i helvete kan jag fortfarande klanta mig så att jag glömmer bort att lossa den? Jag sitter liksom där bakom ratten och ska köra iväg, inget händer när jag släpper upp kopplingen och gasar, jag gasar mer, inget händer, jag gasar mer, det går några sekunder, sedan kommer jag på att parkeringsbromsen fortfarande är i. Jävla helvete liksom. Jag är för fan dum i huvudet som glömmer bort den! Det visas ju klart och tydligt ett P där vid varvräknaren. Jag stirrar på det där P:et och det tar ändå flera sekunder innan jag fattar att bilen inte lyder mig pga att den förbannade fucking helvetes parkeringsbromsen är i!
Jag hatar de körlektionerna då jag får bevisat för mig att jag inte klarar det. Som om bilen suckar uttråkat och skakar på huvudet och säger "Du skämtar med mig va?". Känns som om varenda bilförare jag ser säger åt mig "Ha, jag har körkort det har inte du, pilutta dig!" typ. Jag har börjat hata alla som har körkort. Sluta köra omkring i era förbannade bilar! Sluta reta mig för fan! Nu skrattar M åt mig. Jag blir skitsur när han flabbar åt mig när jag gnäller om körkortet. Det är inte roligt så ge fan i att garva åt mig!
Som körlektionerna jag hade dagarna efter F och "det där". Då klarade jag körningen galant, jag tyckte det kändes som om jag klarade av typ allt vad det innebär att köra bil. Då kändes det urbra, allt kändes verkligen perfekt med körningen. Det är så frustrerande! Blir ju förbannad på mig själv när jag glömmer något så elementärt som att lossa parkeringsbromsen. Sitter för fan och himlar med ögonen åt mig själv när jag tänker på det. Lossa parkeringsbromsen liksom. Fy fan vilket jävla nybörjarmisstag. Det är ren idioti att glömma det ju. Jag menar: parkeringsbromsen!? Hallå för helvete! Jag har haft 36 körlektioner för fan och jag har fått lossa parkeringsbromsen varenda jävla gång. Hur i helvete kan jag fortfarande klanta mig så att jag glömmer bort att lossa den? Jag sitter liksom där bakom ratten och ska köra iväg, inget händer när jag släpper upp kopplingen och gasar, jag gasar mer, inget händer, jag gasar mer, det går några sekunder, sedan kommer jag på att parkeringsbromsen fortfarande är i. Jävla helvete liksom. Jag är för fan dum i huvudet som glömmer bort den! Det visas ju klart och tydligt ett P där vid varvräknaren. Jag stirrar på det där P:et och det tar ändå flera sekunder innan jag fattar att bilen inte lyder mig pga att den förbannade fucking helvetes parkeringsbromsen är i!
Jag hatar de körlektionerna då jag får bevisat för mig att jag inte klarar det. Som om bilen suckar uttråkat och skakar på huvudet och säger "Du skämtar med mig va?". Känns som om varenda bilförare jag ser säger åt mig "Ha, jag har körkort det har inte du, pilutta dig!" typ. Jag har börjat hata alla som har körkort. Sluta köra omkring i era förbannade bilar! Sluta reta mig för fan! Nu skrattar M åt mig. Jag blir skitsur när han flabbar åt mig när jag gnäller om körkortet. Det är inte roligt så ge fan i att garva åt mig!
Köra och sova
Gäsp och snark och fan vad jag sov. Kom hem runt 16 igår, satte mig bara framför datorn och slumrade. Var så trött så. Lyckades hålla mig vaken till 18 innan jag slocknade. Och så vaknade jag typ nu. Hur jävla länge sov jag? Det där är ju extremt för fan. Hade faktiskt satt alarmet på 07.30 men inte vaknade jag av det. Normalt och bra.
Körde igår och ska köra idag också. Igår gick det sådär... Gamlingen sa till mig att jag skulle köra till Biltema, fick välja vägen själv bara jag kom dit. Jag valde den enklare vägen, dvs inte motorvägen men så fick jag ta motorvägen tillbaka sedan. Körde genom 5 rondeller igår men klantade mig i en av dem. Råkade köra emot kanten i mitten. Blä, skit. Fick fickparkera utanför Biltema också. Det var fan inte lätt! Har aldrig testat att fickparkera förut. Närapå omöjligt att pressa in en fet Volvo v70 mellan ett par parkerade bilar. En v70 är ju både lång och bred. Är lyckligtvis lättstyrd dock. Vill inte fickparkera idag igen. Det var inte kul. Kan jag inte få göra något som jag redan kan? Typ start i backe? Eller backa upp mot en vägg? Det är lätt att backa när bilen är så platt baktill. Sist jag gjorde det så krypkörde jag upp mot väggen och stannade helt perfekt 5 centimeter från väggen. Kommer ihåg att jag frågade F när jag körde med honom ifall det var sant att kvinnor är sämre på att fickparkera än män. En del säger ju det. Han svarade dock att det var tvärtom, kvinnor var bättre för när det handlar om fickparkering (eller "fittparkering" som han faktiskt sa och skrattade åt) så handlar det om att släppa upp kopplingen ett par millimeter och F påstod att enligt män så är ett par millimeter snarare ett par centimeter. Tror det var typ på min andra lektion med honom som han sa det. Sådär höll han ju på nästan hela tiden. Jag ska fråga Gamlingen vad han säger. Pappa har sagt flera gånger att jag kommer ha svårt för att fickparkera just för att jag är tjej. Jag vill inte gärna tro på det, varför skulle det spela någon roll liksom? Ska fråga Gamlingen ifall han tror det är någon skillnad. Igår sa han iallafall att jag är ännu ett steg närmare halkbanan. Iiiih. Vill inte.
Körde igår och ska köra idag också. Igår gick det sådär... Gamlingen sa till mig att jag skulle köra till Biltema, fick välja vägen själv bara jag kom dit. Jag valde den enklare vägen, dvs inte motorvägen men så fick jag ta motorvägen tillbaka sedan. Körde genom 5 rondeller igår men klantade mig i en av dem. Råkade köra emot kanten i mitten. Blä, skit. Fick fickparkera utanför Biltema också. Det var fan inte lätt! Har aldrig testat att fickparkera förut. Närapå omöjligt att pressa in en fet Volvo v70 mellan ett par parkerade bilar. En v70 är ju både lång och bred. Är lyckligtvis lättstyrd dock. Vill inte fickparkera idag igen. Det var inte kul. Kan jag inte få göra något som jag redan kan? Typ start i backe? Eller backa upp mot en vägg? Det är lätt att backa när bilen är så platt baktill. Sist jag gjorde det så krypkörde jag upp mot väggen och stannade helt perfekt 5 centimeter från väggen. Kommer ihåg att jag frågade F när jag körde med honom ifall det var sant att kvinnor är sämre på att fickparkera än män. En del säger ju det. Han svarade dock att det var tvärtom, kvinnor var bättre för när det handlar om fickparkering (eller "fittparkering" som han faktiskt sa och skrattade åt) så handlar det om att släppa upp kopplingen ett par millimeter och F påstod att enligt män så är ett par millimeter snarare ett par centimeter. Tror det var typ på min andra lektion med honom som han sa det. Sådär höll han ju på nästan hela tiden. Jag ska fråga Gamlingen vad han säger. Pappa har sagt flera gånger att jag kommer ha svårt för att fickparkera just för att jag är tjej. Jag vill inte gärna tro på det, varför skulle det spela någon roll liksom? Ska fråga Gamlingen ifall han tror det är någon skillnad. Igår sa han iallafall att jag är ännu ett steg närmare halkbanan. Iiiih. Vill inte.
Körlektion # 32
Hade en riktigt bra körlektion idag. Gjorde lite fel men det kändes som en bra lektion. Känner att allt sitter ungefär där det ska sitta liksom. Hade enormt klanteri med döda vinkeln, hålla jämn hastighet på motorvägen, bromsa lagom mycket, och placera bilen rätt i rondelljäveln. Men det kändes bra ändå faktiskt. Jag glömmer alltid bort att ta ut svängen och kolla döda vinkeln när jag byter fil i rondeller. Idag råkade jag köra i 109 km/h fastän det var 90-väg. Ooops. När Gamlingen påpekade det efter lektionen så sa han att när jag kör för snabbt så ser jag det visserligen rätt snabbt och bromsar, men sedan kör jag för sakta. Idag när jag körde på motorvägen och märkte att jag körde lite för fort så bromsade jag ner till 80. Undrar hur många som hatade mig idag...? M brukar svära långa haranger när han fastnar bakom "en långsam jävel" på motorvägen. Fast M brukar förvisso köra för fort rätt ofta också (han vet ju var kontrollerna är) så han tycker ju att alla som håller hastighetsbegränsningen är långsamma jävlar. Kom nyss på att M och min pappa är väldigt lika varandra när det gäller bilkörningen. Min pappa har alltid sagt att hastighetsskyltarna visar minumum, står det 120 så menar de minst 120. Igår när vi körde till Arlanda så låg han i 140 nästan hela tiden.
Igår hade jag en skön dag i och med att jag inte tänkte på F alls. Inte på hela dagen! Tänkte på honom idag dock, kunde inte hjälpa det. Varje gång jag kör så tänker jag på honom. Det är oundvikligt för jag kommer ju ihåg vad han sa om olika svängningsregler, växling osv. Jag lärde ju mig en del av honom. Jävligt lite jämfört med vad jag nu har lärt mig av Gamlingen men ändå, F lärde mig en del. Vissa av grejerna F lärde mig verkar vara fel konstigt nog. Idag skulle jag vända i en T-korsning utanför stan och Gamlingen sa att jag skulle svänga vänster och sedan backa och så svänga vänster igen. F sa till mig att man inte fick vända på det sättet. När jag sa det till Gamlingen idag så blev han väldigt fundersam och sa att det inte var något fel alls med att vända så. En annan grej som F sa till mig när jag körde med honom var att man kan bli testad på uppkörningen. Man kan bli tillsagd att parkera på ett ställe där det är parkeringsförbud bara för att man ska visa att man är tillräckligt uppmärksam. Det sa F flera gånger till mig när vi snackade om uppkörning och vad som gäller då. Jag tog upp detta med Gamlingen idag när vi satt fast i en bilkö mellan 2 rondeller. Han blev enormt förvånad och frågade flera gånger om F verkligen hade sagt så för tydligen stämmer det inte. Enligt Gamlingen så får de som man kör upp med inte göra så som F påstått. En annan grej som F verkar ha hittat på verkar vara det här om halkbanan. Min gamla jobbarkompis Ormbunken till mig att man inte kan bli underkänd på halkbanan eftersom det inte är ett test. Det sa han när jag körde med F så jag frågade ju F om det var sant och han sa att det var det. Men jag pratade med Idiotläraren idag om halkbanan och han sa att man visst kan bli underkänd för det ÄR visst ett test. Dock så måste man vara extremt dålig på halkbanan för att bli underkänd. Men det är ett test. Så där är ju 3 grejer då som F har lärt mig fel. Jävligt konstigt alltså. Det verkar ju som om F bara lät käften gå när han "lärde" mig köra. När jag och Gamlingen kom tillbaka till skolan efter lektionen så gick han in direkt och pratade med sin fru så länge att nästa elev fick vänta.
Var F körskolelärare överhuvudtaget?
Igår hade jag en skön dag i och med att jag inte tänkte på F alls. Inte på hela dagen! Tänkte på honom idag dock, kunde inte hjälpa det. Varje gång jag kör så tänker jag på honom. Det är oundvikligt för jag kommer ju ihåg vad han sa om olika svängningsregler, växling osv. Jag lärde ju mig en del av honom. Jävligt lite jämfört med vad jag nu har lärt mig av Gamlingen men ändå, F lärde mig en del. Vissa av grejerna F lärde mig verkar vara fel konstigt nog. Idag skulle jag vända i en T-korsning utanför stan och Gamlingen sa att jag skulle svänga vänster och sedan backa och så svänga vänster igen. F sa till mig att man inte fick vända på det sättet. När jag sa det till Gamlingen idag så blev han väldigt fundersam och sa att det inte var något fel alls med att vända så. En annan grej som F sa till mig när jag körde med honom var att man kan bli testad på uppkörningen. Man kan bli tillsagd att parkera på ett ställe där det är parkeringsförbud bara för att man ska visa att man är tillräckligt uppmärksam. Det sa F flera gånger till mig när vi snackade om uppkörning och vad som gäller då. Jag tog upp detta med Gamlingen idag när vi satt fast i en bilkö mellan 2 rondeller. Han blev enormt förvånad och frågade flera gånger om F verkligen hade sagt så för tydligen stämmer det inte. Enligt Gamlingen så får de som man kör upp med inte göra så som F påstått. En annan grej som F verkar ha hittat på verkar vara det här om halkbanan. Min gamla jobbarkompis Ormbunken till mig att man inte kan bli underkänd på halkbanan eftersom det inte är ett test. Det sa han när jag körde med F så jag frågade ju F om det var sant och han sa att det var det. Men jag pratade med Idiotläraren idag om halkbanan och han sa att man visst kan bli underkänd för det ÄR visst ett test. Dock så måste man vara extremt dålig på halkbanan för att bli underkänd. Men det är ett test. Så där är ju 3 grejer då som F har lärt mig fel. Jävligt konstigt alltså. Det verkar ju som om F bara lät käften gå när han "lärde" mig köra. När jag och Gamlingen kom tillbaka till skolan efter lektionen så gick han in direkt och pratade med sin fru så länge att nästa elev fick vänta.
Var F körskolelärare överhuvudtaget?
Körlektion # 31
Jävla döda vinkeljävel. Gamlingen anmärkte på det idag. Jag vill liksom inte kolla döda vinkeln för då måste jag ju sluta titta framåt när jag kör och det är läskigt. Idag sa Gamlingen igen att jag snart får göra halkbanan, måste bara bli bättre på placering när jag ska svänga och att hantera växlarna snabbare. Är också lite dålig på att bromsa när jag ska stanna för rött ljus, jag börjar bromsa för sent så jag måste bromsa hårdare än vad Gamlingen tycker är nödvändigt. Alla säger till mig att halkbanan är rolig, M säger att han tyckte den var så rolig att han ville göra den fler gånger, men jag vill inte. Vad är det för roligt med att kana runt utan kontroll och braka in i saker? Det är läskigt ju.
Ännu mer tss, tss, tss, visk, visk, visk, och skvaller, skvaller, skvaller på skolan idag. När jag kom dit satt nästan alla lärarna utanför körskolan så jag trodde de ville ha gruppmöte med mig eller något. Blev lite paff liksom men ingen verkade vänta på mig så jag låtsades som ingenting. Ställde mig i ett hörn och rökte klart och ignorerade lärarnas blickar. Jag tror de misstänker något. Jag får lust att byta körskola men då får de väl ännu mer vatten på sin skvallerkvarn. Men jag kan svära på att de anar något. Speciellt Idiotläraren för idag fick jag ännu en sådan där blick av honom. Han tittade liksom snällt och lite medlidsamt på mig och det såg ut som om han visste allt. Jag tror han vet. Om inte allt så vet han nog något, jag ser det i hans ögon alltså. Man kan se mycket i folks ögon. Han vet något. Jag har funderat på om kanske F berättade för honom. Idiotläraren var den första (och fortfarande den enda förutom Gamlingen) som började prata med mig igen efter F's urballning på lektionen i mars, och redan då tyckte jag att det verkade som om Idiotläraren visste något. Han verkar inte heller vara den som sällar sig till resten av skvallertanterna - manliga som kvinnliga - i personalen. Han vet något alltså. Jag kan svära på det, Idiotläraren vet något. Jag har en liten tanke på att kanske, lite längre fram i tiden, berätta för alla lärarna. I korta drag såklart, och utan grafiska detaljer. Jag funderar på att göra det faktiskt. Det känns så skönt nu när Gamlingen och hans fru vet allt så det kanske vore bra att de andra vet också. Men jag är inte säker, det är mest bara en tanke jag har lekt med igår och idag. Jag skulle ju inte behöva berätta allt, det skulle nog räcka med att berätta varför F är polisanmäld och av vem. Fast i och för sig kanske det inte är så schysst mot F. Skvallertanter som de är skulle det nog leda till ännu mer skvaller och snart skulle de nog börja baktala honom.
Ännu mer tss, tss, tss, visk, visk, visk, och skvaller, skvaller, skvaller på skolan idag. När jag kom dit satt nästan alla lärarna utanför körskolan så jag trodde de ville ha gruppmöte med mig eller något. Blev lite paff liksom men ingen verkade vänta på mig så jag låtsades som ingenting. Ställde mig i ett hörn och rökte klart och ignorerade lärarnas blickar. Jag tror de misstänker något. Jag får lust att byta körskola men då får de väl ännu mer vatten på sin skvallerkvarn. Men jag kan svära på att de anar något. Speciellt Idiotläraren för idag fick jag ännu en sådan där blick av honom. Han tittade liksom snällt och lite medlidsamt på mig och det såg ut som om han visste allt. Jag tror han vet. Om inte allt så vet han nog något, jag ser det i hans ögon alltså. Man kan se mycket i folks ögon. Han vet något. Jag har funderat på om kanske F berättade för honom. Idiotläraren var den första (och fortfarande den enda förutom Gamlingen) som började prata med mig igen efter F's urballning på lektionen i mars, och redan då tyckte jag att det verkade som om Idiotläraren visste något. Han verkar inte heller vara den som sällar sig till resten av skvallertanterna - manliga som kvinnliga - i personalen. Han vet något alltså. Jag kan svära på det, Idiotläraren vet något. Jag har en liten tanke på att kanske, lite längre fram i tiden, berätta för alla lärarna. I korta drag såklart, och utan grafiska detaljer. Jag funderar på att göra det faktiskt. Det känns så skönt nu när Gamlingen och hans fru vet allt så det kanske vore bra att de andra vet också. Men jag är inte säker, det är mest bara en tanke jag har lekt med igår och idag. Jag skulle ju inte behöva berätta allt, det skulle nog räcka med att berätta varför F är polisanmäld och av vem. Fast i och för sig kanske det inte är så schysst mot F. Skvallertanter som de är skulle det nog leda till ännu mer skvaller och snart skulle de nog börja baktala honom.
Körlektion # 29
Lång dag idag. Känns alltid som en lång dag när jag har körlektion. Det gick bra på lektionen iallafall. Gamlingen tyckte inte att jag verkade ha glömt bort något alls. Tyckte jag inte själv heller: dragläget satt där det brukade (i min vänstra fot haha), jag klarade av 2 rondeller utan problem, klarade placering och hastighetsanpassning när jag körde förbi 2 ställen där de grävde upp vägen, och kurshållningen satt den med. Var ju pigg och utsövd också, det underlättar när man ska ha körlektion. Nu idag var det första körlektionen som jag kunde känna att det faktiskt är möjligt att jag kommer klara körkortet. Typ alla andra lektioner med Gamlingen har känts som ett halvt steg framåt, ett helt steg bakåt, men nu idag kändes det tvärtom. Jag tog flera kliv framåt liksom. Körlektionerna med Fleppo/DBL räknar jag inte ens en gång för då stod jag liksom bara still i lärandet. Gamlingen pushar så mycket mer och det är ju så man lär sig. Han är så jävla mycket bättre. Lärare är ett erfarenhetsjobb, det märks.
Nu idag märkte jag en grej. Jag tänkte att Fleppo hade gett upp för han har inte smsat så mycket mer. Har kommit ett par sms då och då, typ varannan eller var tredje dag, men jag har inte brytt mig om dem. Jag nådde någons slags vändpunkt den gången han smsade mitt i natten, då jag först blev rädd och sedan fly förbannad på honom. Efter det har jag bara raderat hans sms direkt utan att läsa dem. Nu har det varit tyst från honom i runt 2 veckor så jag trodde han hade fattat eller gett upp. Idag när jag satt utanför körskolan och väntade på Gamlingen kom Fleppo ut för att röka innan sin lektion. Och han glodde på mig hela jävla tiden. Han glodde på det där flörtsättet, som om han kollade in mig, och ett par minuter senare när jag och Gamlingen körde iväg såg jag hur Fleppo följde mig med blicken när han satt i sin bil med sin elev. Inte nog med det, han följde efter mig och Gamlingen också. Fast killen som Fleppo körde med var nog en nybörjare för han körde så långsamt och när det blev 70-väg så sa Gamlingen åt mig att gasa så då gjorde jag det. Då försvann ju Fleppo långt bakom mig och jag såg honom inte mer. Han var fortfarande borta på lektion när jag och Gamlingen kom tillbaka och sedan gick jag till min låtsasfarmor för jag hade inte lust att vara på körskolan när Fleppo kom tillbaka. Nu sitter jag nästan och väntar på att han ska börja smsa igen.
Nu idag märkte jag en grej. Jag tänkte att Fleppo hade gett upp för han har inte smsat så mycket mer. Har kommit ett par sms då och då, typ varannan eller var tredje dag, men jag har inte brytt mig om dem. Jag nådde någons slags vändpunkt den gången han smsade mitt i natten, då jag först blev rädd och sedan fly förbannad på honom. Efter det har jag bara raderat hans sms direkt utan att läsa dem. Nu har det varit tyst från honom i runt 2 veckor så jag trodde han hade fattat eller gett upp. Idag när jag satt utanför körskolan och väntade på Gamlingen kom Fleppo ut för att röka innan sin lektion. Och han glodde på mig hela jävla tiden. Han glodde på det där flörtsättet, som om han kollade in mig, och ett par minuter senare när jag och Gamlingen körde iväg såg jag hur Fleppo följde mig med blicken när han satt i sin bil med sin elev. Inte nog med det, han följde efter mig och Gamlingen också. Fast killen som Fleppo körde med var nog en nybörjare för han körde så långsamt och när det blev 70-väg så sa Gamlingen åt mig att gasa så då gjorde jag det. Då försvann ju Fleppo långt bakom mig och jag såg honom inte mer. Han var fortfarande borta på lektion när jag och Gamlingen kom tillbaka och sedan gick jag till min låtsasfarmor för jag hade inte lust att vara på körskolan när Fleppo kom tillbaka. Nu sitter jag nästan och väntar på att han ska börja smsa igen.
Körlektion # 28
Gamlingen var mycket nöjd med mig idag! Han sa att jag var väldigt mycket bättre på kurshållning, kolla speglar, hålla jämn fart, planera körningen och att köra i rondeller (jag hatar fortfarande rondeller men det börjar bli lättare att köra in i dem). Tralala. Fick backa också men det är ingen konst, det är lätt att backa rakt och fint med en stor Volvo V70 för det är så lättstyrd på något sätt. Tycker jag iallafall.
Dock gnäller Gamlingen fortfarande på att jag ibland kastar en snabb blick på växelspaken innan jag ska växla och att jag gärna vill stanna när jag inte behöver stanna, i en korsning till exempel. När jag körde i en korsning idag så stannade jag för det kom en bil från vänster som inte blinkade fastän den svängde så då stannade ju jag för jag blev osäker på vart den bilen skulle. Det är väl inte något att gnälla på heller... Jag ville ju vara säker på vart den bilen skulle ta vägen innan jag svängde vänster.
Där har vi något som folk är urusla på: använda blinkers. Guuuud vad dåliga folk är på att visa vart de ska! Speciellt i rondeller, blinka ut för faaaaan! Jag blir inte sur när idioterna på vägen missköter sig, brukar bara överlägset tänka "jag kan reglerna men det kan inte du, ha-ha-ha" typ. En del bilförare är så hemskt dåliga att jag undrar hur fan de någonsin fick körkort. Folk kör för fort, kör om alldeles för snävt, använder inte blinkers, skiter i bussregeln, högerregeln och svängningsregeln, har alldeles för kort avstånd, och idag såg jag en som körde mot rött ljus. Nightmare. Och de bilförarna ska jag blanda mig med? Pfft. Det borde vara lag på att man ska göra om uppkörningen och teorin var 10:e år. Jag är övertygad om det! Gamlingen säger att folk verkligen kör som idioter i den här stan. Han har varit körlärare i några olika städer, bland annat Stockholm och Göteborg, men han har aldrig varit med om att folk kör så illa som de gör här. Känns ju tryggt att veta...inte.
En annan läskig sak jag har märkt är att folk som ska gå på ett övergångsställe inte ser sig för innan de går. De bara går så man får tvärnita. Likaså cyklister. Fast jag förstår de gående och cyklisterna för jag var likadan, jag brukade också bara gå eller cykla över övergångsstället utan att se mig för. Man tänker ju att det är ett övergångsställe och man är säker där. Men för snart 7 år sedan så blev jag påkörd just på ett övergångsställe och sedan dess ser jag mig alltid för innan jag går eller cyklar över. Suck och stön. Jag får väl köra på några gångtrafikanter så de lär sig...
Nu har jag ingen mer körlektion förrän i slutet av augusti för Gamlingen ska ha semester igen. Dumt att han ska ha så mycket semester hela tiden, han har ju haft 2 veckor redan. Det räcker väl? Fast nu får jag lite tid att plugga teori istället. Det är för mycket att köra och plugga teori samtidigt nu när teorin början bli svårare, de första 3 delarna var lätta. Men nu kan jag ju koncentra mig på teorin istället.
Körlektion # 27
Sorry att jag inte bloggade igår, var så jävla trött när jag kom hem vid 20-tiden. Jag satt i soffan och kunde inte röra på mig, så trött var jag. Körlektionen igår gick bättre än den förra enligt Gamlingen, jag tyckte det gick ungefär samma som förra gången då han tyckte att vi skulle köra med automaten istället. Blablablabla. Men han tyckte att jag gjorde framsteg. Blev lite förskräckt igår också: i en T-korsning lite nordöst om stan så skulle jag köra ut och svänga till vänster när det kom en tjej i alldeles för hög fart. Jag såg henne inte så jag var på väg att köra ut men Gamlingen såg henne i sista sekunden och ställde sig på bromsen. Det var 50 på den vägen och hon körde verkligen inte i 50! Jag blev helt kallsvettig när tjejen susade förbi mig med en knapp halvmeters mellanrum. Efter det blev jag så stressad och nervös så jag klantade mig ett par gånger, bland annat så glömde jag att släppa gasen när jag skulle växla så bilen morrade åt mig. Men det gick lite bättre efter ett tag när jag slutade tänka på hur nära det var att den där tjejen körde in i mig och Gamlingen. Det var verkligen läskigt alltså.
Har ännu en körlektion idag, får se hur det går. Sedan har jag ingen mer körning förrän i slutet av augusti för Gamlingen ska ha semester igen. Dumt. Han har ju redan haft semester ju.
Har ännu en körlektion idag, får se hur det går. Sedan har jag ingen mer körning förrän i slutet av augusti för Gamlingen ska ha semester igen. Dumt. Han har ju redan haft semester ju.
Grrr
Nu kommer värmen igen. Typiskt att jag var i sommarstugan den enda jädra veckan det regnade och var normal svensk sommar med 16 gradig "värme". Det är bara så typiskt min tur alltså. Fan om jag hade bil så skulle jag kunna köra till stugan och bara vara där och sola och bada. Få ha en riktigt skön sommar liksom. Jag har börjat längta efter att få körkort och bil nu. Speciellt nu på sommaren: jag suktar efter det! Tänk på en fin sommarkväll, vad skönt det skulle vara att bara få ta bilen och köra en runda. GUUUUUD jag vill ha bil! Behöver inte ha körkort...bara jag får tillgång till en bil så kan jag sticka iväg för jag har blivit så pass bra på att köra att jag nog skulle klara det ändå.
Fast okej...jag skulle nog inte våga köra ensam utan att det sitter någon bredvid mig som kan bromsa. På lektionen förra veckan så var Gamlingen inte klar när vi skulle börja köra, han hade något att fixa så han gav mig nyckeln så jag kunde sitta i bilen och vänta på honom. Då fick jag en tanke om att jag faktiskt kunde köra iväg, bara tralala liksom, och blev rädd för mig själv. Jag blev lite skrämd av den tanken, blev skrämd av att tanken kunde omvandlas till en impuls liksom. Tog ur nyckeln och la den på passagerarsätet för det kändes lite otryggt att den satt i tändningen (fast på nya bilar är det ju ingen tändning och ingen vanlig nyckel, snarare en klumpig bricka och ett litet hål).
Det där var ju i början av lektionen. Efter lektionen sa Gamlingen det där "Vi kanske ska börja köra med automaten istället." blablablabla... Jag tänker på det hela tiden och gnäller irriterat fram de orden han sa. Bleblableblablebla... Vad fan förväntar han sig? Jag kör ju faktiskt bara på skolan för min tjurskalliga pappa tycker att det räcker och att det inte spelar honom någon roll att det kommer ta så mycket längre tid för mig att ta körkort när jag bara får köra på skolan. Bleblableblablebla. Pappa tycker det räcker med det, "Jag betalar alla lektioner du behöver, det är inga problem." bleblableblablebla. Det är visst problem. Du kunde ju bry dig på riktigt men det tar väl för mycket fokus från favoritdottern 78. Bleblableblablebla.Grrr. Gud vad jag kan önska att jag var enda barnet. Allt fokus på mig och ingen konkurrens från perfekta syrrorna. Bleblableblablebla. Nu är jag tjurig. Typiskt lillsyrran att bli lika tjurig som när jag var barn. Ska gå och tjura medan jag lagar mat.
Fast okej...jag skulle nog inte våga köra ensam utan att det sitter någon bredvid mig som kan bromsa. På lektionen förra veckan så var Gamlingen inte klar när vi skulle börja köra, han hade något att fixa så han gav mig nyckeln så jag kunde sitta i bilen och vänta på honom. Då fick jag en tanke om att jag faktiskt kunde köra iväg, bara tralala liksom, och blev rädd för mig själv. Jag blev lite skrämd av den tanken, blev skrämd av att tanken kunde omvandlas till en impuls liksom. Tog ur nyckeln och la den på passagerarsätet för det kändes lite otryggt att den satt i tändningen (fast på nya bilar är det ju ingen tändning och ingen vanlig nyckel, snarare en klumpig bricka och ett litet hål).
Det där var ju i början av lektionen. Efter lektionen sa Gamlingen det där "Vi kanske ska börja köra med automaten istället." blablablabla... Jag tänker på det hela tiden och gnäller irriterat fram de orden han sa. Bleblableblablebla... Vad fan förväntar han sig? Jag kör ju faktiskt bara på skolan för min tjurskalliga pappa tycker att det räcker och att det inte spelar honom någon roll att det kommer ta så mycket längre tid för mig att ta körkort när jag bara får köra på skolan. Bleblableblablebla. Pappa tycker det räcker med det, "Jag betalar alla lektioner du behöver, det är inga problem." bleblableblablebla. Det är visst problem. Du kunde ju bry dig på riktigt men det tar väl för mycket fokus från favoritdottern 78. Bleblableblablebla.Grrr. Gud vad jag kan önska att jag var enda barnet. Allt fokus på mig och ingen konkurrens från perfekta syrrorna. Bleblableblablebla. Nu är jag tjurig. Typiskt lillsyrran att bli lika tjurig som när jag var barn. Ska gå och tjura medan jag lagar mat.
Körlektion # 26
Sitter med laptopen i sängen och tittar på minnesceremonin för Michael Jackson på tv4. När Mariah Carey sjöng "I'll be there" fick jag en liten tår i ögat för den låten är så fin.
Min körlektion idag gick sådär. Gamlingen verkade tycka att jag var urusel för vid lektionens slut så sa han "Vi kanske ska börja köra med automatbilen istället." och menade då körskolans automatväxlade bil. Jag tycker det var orättvist sagt för så jävla fucking dålig var jag inte idag. Jag har lite svårt med att växla ner innan en sväng bara, det är väl inte så jädra farligt? Jag vet att jag ska växla ner innan en sväng, det är bara det att jag glömmer bort det för jag koncentrerar mig på svängen, att placera bilen rätt, kolla backspegeln, döda vinkeln osv. Det är faktiskt en jävla massa man ska göra innan och medan man svänger. Gick hem till min låtsasfarmor efter lektionen och var sur för det där Gamlingen sa. Min låtsasfarmor tyckte också det var orättvist sagt av Gamlingen. Jag har ju för fan bara haft 26 lektioner och jag kör ju bara på skolan. En bekant till min låtsasfarmor var där är jag kom dit och han sa att om jag skulle börja köra med automatväxlad bil nu så skulle jag ju aldrig kunna köra en vanlig bil. Om jag söker ett jobb där det krävs B-körkort så skulle jag ju inte kunna få det jobbet om arbetsgivaren inte har en automatväxlad bil. Så det var ju ett dumt förslag av Gamlingen. Eller hur? Min pappa betalar ju mitt körkort för att jag ska kunna få jobb sedan. Jag är inte säker men jag tror att automatväxlade bilar är rätt så jävla ovanliga i Sverige och de som finns är väl enbart hos biluthyrare. Posten kanske kör med automat också, jag vet inte men Postens bilar har ju ratten på vänster sida så jag kan tänka mig att de är automatväxlade då.
Jag är suuuur på Gamlingen!!! Efter 26 lektioner så anser han att jag är så jävla dålig att jag ska ge upp att köra med vanlig bil. Fan vad dålig pedagogik...det väntade jag mig faktiskt inte från honom.
Det var nyss någon blandning av olika MJ-låtar och musikvideos och tv4:s kommentatorer ville inte sluta snacka. Håll käften för fan, jag vill faktiskt höra musiken!!!! Jg satt och skrek "Håll käft!" åt teven när de bara fortsatte snacka.
Stewie Wonder som sjunger nu är bra. Undrar om det är en ny låt han sjunger?
Förresten: jag åker till sommarstugan imorgon så om jag inte bloggar mer så vet ni varför. Borde hinna blogga imorgon innan jag åker men det blir nog inte mer ikväll för jag måste packa. Ska ta med mig laptopen dock så jag bloggar när jag har kommit till sommarstugan.
Min körlektion idag gick sådär. Gamlingen verkade tycka att jag var urusel för vid lektionens slut så sa han "Vi kanske ska börja köra med automatbilen istället." och menade då körskolans automatväxlade bil. Jag tycker det var orättvist sagt för så jävla fucking dålig var jag inte idag. Jag har lite svårt med att växla ner innan en sväng bara, det är väl inte så jädra farligt? Jag vet att jag ska växla ner innan en sväng, det är bara det att jag glömmer bort det för jag koncentrerar mig på svängen, att placera bilen rätt, kolla backspegeln, döda vinkeln osv. Det är faktiskt en jävla massa man ska göra innan och medan man svänger. Gick hem till min låtsasfarmor efter lektionen och var sur för det där Gamlingen sa. Min låtsasfarmor tyckte också det var orättvist sagt av Gamlingen. Jag har ju för fan bara haft 26 lektioner och jag kör ju bara på skolan. En bekant till min låtsasfarmor var där är jag kom dit och han sa att om jag skulle börja köra med automatväxlad bil nu så skulle jag ju aldrig kunna köra en vanlig bil. Om jag söker ett jobb där det krävs B-körkort så skulle jag ju inte kunna få det jobbet om arbetsgivaren inte har en automatväxlad bil. Så det var ju ett dumt förslag av Gamlingen. Eller hur? Min pappa betalar ju mitt körkort för att jag ska kunna få jobb sedan. Jag är inte säker men jag tror att automatväxlade bilar är rätt så jävla ovanliga i Sverige och de som finns är väl enbart hos biluthyrare. Posten kanske kör med automat också, jag vet inte men Postens bilar har ju ratten på vänster sida så jag kan tänka mig att de är automatväxlade då.
Jag är suuuur på Gamlingen!!! Efter 26 lektioner så anser han att jag är så jävla dålig att jag ska ge upp att köra med vanlig bil. Fan vad dålig pedagogik...det väntade jag mig faktiskt inte från honom.
Det var nyss någon blandning av olika MJ-låtar och musikvideos och tv4:s kommentatorer ville inte sluta snacka. Håll käften för fan, jag vill faktiskt höra musiken!!!! Jg satt och skrek "Håll käft!" åt teven när de bara fortsatte snacka.
Stewie Wonder som sjunger nu är bra. Undrar om det är en ny låt han sjunger?
Förresten: jag åker till sommarstugan imorgon så om jag inte bloggar mer så vet ni varför. Borde hinna blogga imorgon innan jag åker men det blir nog inte mer ikväll för jag måste packa. Ska ta med mig laptopen dock så jag bloggar när jag har kommit till sommarstugan.
