I dig my D's

Snackade med en tjejkompis igår och vi började fundera på det här med bröst. Såsmåningom kom vi in på våra egna bröst och jämförde dem. Vi snackade om vad vi gillade och inte gillade med våra bröst, och kom fram till en hel del...
*
*
Bröst. Varför är de så laddade? Bara ordet bröst är ju laddat. Men shit the same...
Jag gillar mina bröst. Jag gillar att ha bröst. De är mjuka och lena. Ibland kan jag bli lite besatt av mina bröst, om jag till exempel har en snygg behå på mig så kan jag få den fixa idén att gå på ett visst sätt så att jag känner hur mina bröst rör sig i behån. Tyngden av dem när de kämpar mot behåns grepp, de trycker mot men behån är starkare och håller dem säkert där jag vill ha dem.
Vissa behås kan vara hur slappa som helst i sitt jobb med att hålla brösten på plats, sådana behås har jag massor av. Varför? Ingen aning alltså, sådana behås är värdelösa. En behå ska krama brösten lite försiktigt, hålla dem stilla men ändå låta dem gunga lite. Bara lite, bara tillräckligt för att man ska känna gunget när man går. Värdelösa behås klarar inte av det jobbet, de låter brösten hoppa och studsa och slängas runt lite som brösten vill. Och man får inte låta brösten göra som de vill... Aja baja.
Brösten måste kontrolleras! De är så eftertraktade och så åtråvärda att man måste vakta dem.
Mina bröst är viktiga för mig. Jag gillar verkligen mina bröst, även när de är ganska platta som de är när jag ligger på rygg - som på bilden ovan. Jag skulle inte kunna tänka mig att förlora det ena i bröstcancer. Tänk om jag bara hade ett bröst liksom, då skulle jag vara halv på något sätt. Eller åtminstone känna mig halv. De kommer ju i par. Bröst ska vara i par. Ändå finns det kvinnor som bara har ett bröst och säkert finns det också kvinnor som inte har ens det. För mig är det verkligen ett skräckscenario.
Fastän jag inte skulle kunna tänka mig att förlora något av mina bröst så har jag ett som jag gillar lite mer.
*
*
Det högra. Det är mitt favoritbröst. Det har en finare form, är liiiite större och bröstvårtan är lite känsligare än den vänstra. Don't ask me why... Men den högra bröstvårtan är känsligare för beröring och blir oftare hård jämfört med den vänstra. Den högra bröstvårtan är den roliga, hahaha, för den är liksom mer aktiv. Den reagerar mer. Min vänstra bröstvårta gillar jag inte alls lika mycket faktiskt. Den är typ lite slö av sig, blir inte särskilt hård i särskilt lång tid och den verkar faktiskt föredra (om man nu ska våga påstå att någon av mina bröstvårtor har en egen vilja...) att vändas lite inåt. Och det gillar jag inte. Det är fult med inåtbröstvårtor... De ska peka ut ju.
Men, men... Min högra bröstvårta, med tillhörande bröst, är iallafall favoriten.
Det är typ vad jag gillar med att ha bröst. Det, och känslan av att jag själv eller någon annan tar på dem. Allra helst att någon annan tar på dem såklart. Igår kände jag och min kompis på varandras bröst vilket var en upplevelse! Inte så mycket att hon tog på mina, fast det var ju väldigt skönt såklart... Det måste jag erkänna, det var ju länge sedan någon annan än jag tog på mina bröst. Men att ta på hennes var riktigt roligt. Min tjejkompis har nämligen implantat. Det är lite extra spännande att ta på fejkbröst! Känslan är annorlunda, inte jättemycket annorlunda, men helt klart annorlunda. Lite mer, hmm, studsigt typ. Hon tyckte mina kändes bättre att ta på men jag föredrog hennes bröst. Det var lite roligare att ta på hennes för hennes bröstvårtor blev helt stenhårda och kittlade i mina handflator, hihihi! Det var roligt!
Något som varken jag eller min tjejkompis gillar är när huden på brösten blir knottrig så man ser alla små, små minihår. Bläää... Det tycker jag verkligen är bläää. Tycker inte heller om att jag har så tydliga blodådror precis vid vårtgårdarna. Det ogillar jag så mycket att jag faktiskt skäms för det. Vill helst inte visa någon att jag har så tydliga blodådror där, det är äckligt på något sätt. Är inte heller speciellt förtjust i att jag har fräknar på brösten. Har till och med fräknar på bröstvårtorna. Bläää.
Men, jaja. På det stora hela så gillar jag mina bröst. De är fina även om de inte är perfekta i annat än storleken. Jag är lycklig nog att vara en perfekt D-kupa i behåstorlek, något som verkar vara få förunnat. Jag vet massor av tjejer som är mellan två kupstorlekar, som ibland kan ha C men andra gånger får ta D och ibland inte hittar någon behå alls att ha. Båda mina syrror är sådana. Ena syrran verkar dock ha blivit en perfekt B efter att ha ammat klart sina två barn.
Hmm. Undrar vilken storlek jag får när/om jag får barn och har ammat klart? Med min vanliga tur så hamnar jag säkert mellan D och DD då kan jag tro. Jeje. Whatever... Jag gillar ju mina bröst nu så varför skulle jag inte göra det sedan?
:-)

Iihihihi...

Vaknade typ 04. Drömde att jag grovhånglade med M och vi skulle liksom precis börja sexa när jag vaknade. Har nog aldrig förr blivit så fly förbannad så omedelbart när jag vaknat... Gaaah... Gud det var så hett alltså. Sådär grngngng-hångligt var det. Jag hatar min hjärna för att den valde att vakna mitt i min sköna dröm. Känns typ som om min hjärna motarbetar mig nu för tiden... Varenda gång jag vill dagdrömma lite om sex eller hångel så får jag oerhörda problem med att fokusera tankarna och det har jag fan aldrig haft förut. Jag har underbar fantasi att skapa sexiga dagdrömmar med men nu avbryts mina tankar varje gång jag vill ligga nergosad i sängen och mysa lite.
Oerhört irriterande.
Och nu så väcker min hjärna mig när jag drömmer en skön dröm om ett råhett hångel. Har hänt tre gånger nu den senaste veckan.
Jag hatar min hjärna. Hur fan ska jag kunna slappna av och sova gott nu när jag är såhär otillfredsställd och edgy hela tiden??? Går ju runt och längtar efter män hela tiden för fan...
Satt på bussen igår och var sjukt trött efter en vinfylld natt, så jag blundade i några minuter. Jag satt där det var två dubbelsäten vända mot varandra och någon råkade stöta till mina knän så jag öppnade ögonen. Och såg en snyggoman sitta och titta nyfiket på mig. Jeez, helvete vad snygg han var. Så oerhört manlig alltså... Han hade sådana där stora sexiga händer, gaaah... Han fingrar såg fan inte dåliga ut, shiiit! Jag blev blyg för han tittade så gulligt på mig och log innan han tittade ut genom fönstret. Jag tittade ner resten av resan, vågade inte möta hans blick för jag tyckte det kändes som om han skulle veta direkt vad jag satt och tänkte på, med blicken på hans skrev, hrrrm, ifall våra blickar möttes. Det här är sjukt jävla pinsamt men jag kunde inte sluta titta... Han satt ju med benen så himla brett isär också, gick för fan inte att INTE titta typ. Var ju som om han bad om det... Jag satt och stirrade på hans skrev hela resan hemåt och fick flera gånger kväva mitt generade fnitter i halsduken. De sista minuterna satt jag och tuggade på halsduken för att inte explodera av fnitter och jag blev rädd för att jag skulle råka flytta blicken uppåt och därmed missa något, ööh, kul att titta på. När jag sedan skulle gå av så tvärbromsade bussen i en kurva och jag höll på att ramla rakt på den där snyggomannen men han tog emot mig. Ihihihi... Jävlar vad hans händer kändes sköna genom min jacka. Han log så gulligt och frågade om det gick bra. Jag var på väg att svara "Ja visst, gör vad du vill med mig!" men kom på att han menade ifall jag hade slagit mig. Mumlade generat fram ett "Det gick bra, tack..." och gick till dörrarna i mitten. När jag skulle gå av så tittade jag åt snyggomannens håll och såg att han satt och tittade på mig och log sådär gulligt.
Tihihihi...
Fniss...
Fnitter...
Jag kände ju mig som en fjortis men det var rätt skönt också.

Förnedring???

Är lite förvirrad nu. Smsade med min äldsta syrra nyss och skrev om M och hur det var och sådär, och skrev att jag önskade han hade ett vanligt jobb, typ på kontor eller liknande så att jag kunde svassa in där och vara en total babe så att han skulle se mig liksom. Var ju ett bra tag sedan vi sågs och i mitt huvud tyckte jag det lät som en bra idé att typ påminna honom om mig ungefär, dock utan att vara respektlös. Jag vet ju att det snurrar i hans huvud nu och jag vill verkligen respektera den gränsen han har satt: att vi inte ska ses eller höras av på ett tag. Syrrans svar på mitt sms var ungefär att jag måste skämta för varför skulle jag sjunka så lågt och förnedra mig för hans skull, och det där fattar jag inte alls. Satt som ett enda stort frågetecken när jag läste hennes sms.
Är det verkligen att förnedra sig att vilja se fin ut för någon annans skull? Är jag ofeministisk som vill vara sexig för M's skull? Alltså jag undrar verkligen, är det att förnedra sig själv??? Är det okvinnligt att vilja bejaka sin kvinnlighet för en mans skull? Typ, sviker jag mitt kön eller något sådant?
Jag förstår verkligen inte vad hon menade alltså. På henne verkade det ju som om det var något hemskt fel att göra och att jag skulle svika mig själv genom att göra så. Verkade också lite som om hon till och med tyckte det var direkt horigt att göra något sådant. Är det det???

Fattar ABSOLUT ingenting faktiskt. Önskar jag kunde fråga en man vad han tycker. I vanliga fall skulle jag omedelbart ha frågat M men det kan jag ju inte nu i och med vår paus. Han skulle väl inte vara särskilt opartisk i just den här frågan heller, haha. Min killkompis E kanske kan svara på den frågan förresten.
Jag har verkligen aldrig sett på det så, att det skulle vara något lågt eller förnedrande att vilja vara snygg och sexig i någon annans ögon. Om man enbart vill se bra ut för alla andras skull hela tiden så är det väl inte särskilt bra i längden men alltså, vi snackar ju om M här och att jag ville se fin ut för hans skull och att han skulle gilla vad han såg typ. Var det fel av mig att vilja det...?

Vakna ensam

Usch vad känslan av ensamhet är tung nu. Jag vaknade strax efter 05 av att M låste min ytterdörr så tyst han kunde. Ensam. Jag har verkligen kommit att avsky den känslan nu när han är borta hela veckorna. Måndagarna är extra avskyvärda för då kan jag fortfarande känna närvaron av M när jag vaknar. Han var liksom här för bara en liten stund sedan... Han var precis här, nu är han inte det och jag saknar honom så det gör ont. Kände mig såååå ensam när jag vaknade och hörde hur han gick ner i trappan och porten slog igen. Ville rusa upp och ut och klamra mig fast vid honom och tigga och be honom att inte lämna mig ensam och otrygg i fem dagar till. Det vill jag göra varje måndag när jag vaknar och märker att han är borta. Några gånger har jag rusat upp och ut efter honom för att få en kram, en kyss eller åtminstone få se honom gå. Utan min M känner jag mig så utelämnad liksom. Känner mig otrygg och oskyddad. Men idag låg jag kvar i sängen och kämpade mot viljan att rusa ut och få en sista kram och en sista kyss innan han åker. Låg kvar i sängen och drog in hans doft från kudden istället. Doften av M på mina sängkläder håller sig faktiskt i fem dagar så jag byter dem inte förrän på fredagarna när han ska komma hit. Är en liten tröst att få somna omgiven av hans doft varje kväll. Han lämnade en lapp idag också. Det har han börjat göra nu när han lämnar mig varje måndag och han skriver lite olika varje gång. Jag älskar att läsa hans lappar så fort jag vaknat. Idag skrev han "Jag saknar dig varje minut av varje timme av varje dag och jag längtar mer och mer efter dig med varje andetag.". Poeten M. ♥

Helgen med honom har verkligen varit underbar. Nu känns det ungefär som om jag har varit i en värld där bara M och jag har funnits. Vår egen lilla värld ungefär. Har också fått reda på mer om den här "kursgrejen" han är involverad i nu och jag fattar verkligen varför det ska pågå så länge som fram till jul. Jag får egentligen inte veta så mycket som jag vet... Jag vet det bara för att M vet att jag aldrig berättar något hemligt. Jag är bra på att behålla hemlisar för mig själv, det vet alla som känner mig, så det jag vet om "kursgrejen" stannar såklart hos mig. Så jag kan inte berätta något... Måste dock säga att jag tycker M's "kursgrej" är rätt så jäkla sexig alltså. Tanken på att han håller på med det är riktigt sexig hihihi! Att bara tänka på att han håller på med det här på veckodagarna är verkligen, verkligen, verkligen, en tanke som håller mig varm tills jag får träffa honom igen. Där kommer det riktigt svåra med att inte få säga något om "kursgrejen" till någon för jag vet att alla tjejer skulle bli mer än helt till sig i trasorna ifall de visste vad min älskare håller på med nu... Diva och Piraya skulle fnittra ihjäl sig om de visste. Min punkkompis skulle absolut brudfnittra som en popfjortis åt det. Ella på skolan skulle bli såååå avundsjuk... Mamablues, Visselpaj och Sopkvasten, åh de skulle smälla av... Alla mina tjejer som läser min blogg skulle bomba mig med kommentarer. Om ni bara visste...
Men jag säger inget... Jag berättar aldrig hemlisar. Är nog därför jag vet så mycket om folk också hehe. Nehej, nu får jag allt ta och göra mig i ordning för skolan. Fan, kommer bli sen idag. Ger mig 17 på att matteläraren kommer ta mig åt sidan och kräva en ursäkt igen för att jag inte sa "Hej" då för, vaddå, två veckor sedan? Minns fan inte ens när det var. M har gett mig några bra tips på hur jag ska ta matteläraren. Han hade en hel del riktigt bra tips alltså. Hehehe, poliser får ju lära sig att inte låta sig bli provocerade utan hela tiden kasta sanningen i folks ansikten när de försöker kaxa sig. Det där är ju jag i och för sig redan rätt bra på (tack vare mina systrar...) men M han nog lärt mig lite mer. Det där har gett mig en idé faktiskt: jag tror jag borde läsa retorik. Det skulle jag vara döbra på. Fast det kanske inte finns någon sådan kurs?
♥ M ♥

Män VS. Kvinnor

Som kvinna tänker man nog rätt ofta att män inte förstår lika mycket som kvinnor gör. Det går väl inte ens att räkna hur många kvinnor som har stått och försökt att förklara något för en man och upptäckt att det är liksom ingen hemma i mannens huvud. Tomt. Som kvinna ger man sig ändå envetet fan på att ens karl ska FATTA så man står där och förklarar saken det gäller tills både hunden, katten och bladlössen på krukväxterna förstår vad det handlar om. Puuuuh... Man tar ett djupt andetag för att behålla förståndet och tittar sedan på mannen. Det är för fan fortfarande ingen hemma där. Mannen ser dock verkligen ut att försöka allt vad han kan att förstå, så som kvinna suckar man bara tungt och går för att tröstäta en stor bit av något väldigt onyttigt som lyckligtvis har full förståelse för varför du äter den.

Som kvinna kan man ofta känna att priset för att få vara just kvinna är att man måste stå ut och umgås med män. Slår man ihop några kvinnor så tar det fan inte lång tid innan de alla kacklar om sina smått korkade, men såklart väldigt sööööta och snälla, karlar. Män hatar sådant. De flyger muttrandes sin kos till närmaste tv-apparat där de slår på någon sportkanal och stänger av hörseln, eller så tar de sjumilakliv till Biltema där du slår sina tomma huvuden ihop och försöker komma på vad det är som har flugit i kvinnorna. Som kvinna är man medveten om det där men man tänker att det är för fan fortfarande ingen hemma i mannens huvud så lycka till...

Det är inte en fråga om att kvinnor är mer intelligenta än män, för så är det självklart inte. Män är inte dumma eller totalt bakom flötet bara för att de råkade utvecklas till pojkfoster istället för till flickfoster. Manshjärnan är faktiskt lite större än kvinnohjärnan. Män har fler hjärnceller och större hjärnvävnad men aktiviteten är mer koncentrerad till den vänstra hjärnhalvan (som är den medvetna och analytiska hjärnhalvan). Män har ungefär sex gånger så mycket grå hjärnsubstans som kvinnor, enkelt förklarat används grå hjärnsubstans för att gå igenom information så med andra ord är män bättre på att ta till sig information. Eller borde vara det iallafall... Manshjärnan har bättre förutsättningar än kvinnohjärnan att förstå. Ändå är det ingen hemma hos mannen när kvinnan förklarar något.
Varför?
Det är som sagt inte en fråga om intelligens. Det handlar snarare om förutsättningarna det ena könet har att förstå sådant som det andra könet inte har. Män har mer aktivitet i den vänstra hjärnhalvan - den medvetna och analytiska delen - och mycket mer grå hjärnvävnad - som används för att gå igenom information - än kvinnor.

"Coolt, så män över överlägsna kvinnor på biologisk nivå!" tänker väl alla män nu. Njae, inte direkt. Om vi ignorerar kvinnans biologiska trumfkort: föda barn med allt vad det innebär (större urinblåsa: cirka sju deciliter jämfört med mannens tre, alla organ flyttas upp i bröstkorgen allteftersom barnet växer, och det faktum att kvinnor faktiskt har dubbla uppsättningar av hjärtan, lungor osv när hon är gravid), så är det fortfarande några saker som kvinnan är biologiskt överlägsen mannen i. Kvinnor har något som gör att vi förstår bättre än män, nämligen kvinnohjärnan.
Den mognar fortare och är färdig i 20-årsåldern medan manshjärnan behöver ytterligare fem till sju år på sig. I kvinnohjärnan sitter hjärncellerna mer kompakt i hjärnans språkcentra jämfört med manshjärnan. Aktiviteten i kvinnans hjärna är jämnare delad mellan den vänstra halvan (den medvetna och analytiska) och den högra halvan (den omedvetna, helhetuppfattande och spatiala), och kvinnor har tio gånger så mycket vit hjärnsubstans (vit hjärnsubstans används för att koppla ihop olika processorcentran).
Typ allt i kvinnohjärnan verkar peka på att den där berömda kvinnliga förmågan som kallas simultankapacitet är något som kvinnor har på biologisk nivå. Kvinnor har större aktivitet i hjärnans språkcentra så som kvinna verkar man inte kunna undgå att förstå. Allt snack om hjärnor kan göra vem som helst, man eller kvinna, förvirrad, men om man tänker att hjärnan är en dator så blir det enklare. Kvinnohjärnan/kvinnodatorn har en snabbare processor och större RAM medan manshjärnan/mansdatorn har bättre grafik och ljudkort och större hårddisk. Alla sladdar i kvinnohjärnan/kvinnodatorn verkar dessutom vara inkopplade där de ska sitta medan manshjärnan/mansdatorn har större fläktar som kyler ner alla upphettande tankegångar/programstarter.

Så sammanfattningsvis har män rätt bra förutsättningar att kunna förstå. Iallafall biologiskt sett. Mäns hjärnor är lika vassa som kvinnors hjärnor - bara på olika sätt. Jag tycker dock att coolhetsfaktorn på kvinnohjärnan är lite högre med den jämnt fördelade aktiviteten mellan hjärnhalvorna, men det är bara min åsikt. Kvinnor har i hjärnan snäppet större förutsättningar att kunna förstå med fler hjärnceller i språkcentrat och tio gånger så mycket vit hjärnsubstans som kopplar ihop alla processer. Men ändå: män har mer grå hjärnsubstans att gå igenom information med i den koncentrerade aktiviteten i den vänstra analytiska hjärnhalvan. De borde fan fatta.

Ändå är det rätt ofta man som kvinna i sällskap med en grupp på tre män tänker "Gode Gud kasta ner en kvinna innan jag vrider nacken av de här gorillorna..." när man blivit utsatt för ett koncentrat av mansidioti. Som kvinna förklarar man saker och ting för män till leda men det syns lång väg att det är ingen hemma i mannen. Han ser ju dock så söt ut när han nästan kallsvettas i sina försök att förstå så, fan... Som kvinna går man och äter en stor bit av något extremt onyttigt, ringer en kvinnlig bekant och börjar kackla om hur män inte fattar ens en fjärdedel av det man förklarar för honom. Mannen sätter på teven och slår dövörat till och muttrar något knappt hörbart om att alla fruntimmer är från vettet.
Men män borde verkligen förstå. Deras hjärnor är inte sämre än kvinnors hjärnor, de är bara annorlunda. Men som kvinna tänker man ändå väldigt ofta att det måste vara ett stort jävla fel på män eftersom de inte är hemma när man förklarar. Det kanske är mäns XY-gener? Män kan ju inte bära anlag för tvillingar eftersom det inte finns plats på deras XY, det finns bara plats för sådana anlag på kvinnans XX. Tjae... Som kvinna tänker man ju att män är jävligt udda av sig ibland. Fan, män är ju udda på genetisk nivå med sina halvfärdiga XY. Mäns bröstvårtor till exempel: vad har de för funktion? Det är jävligt udda. Män är till och med udda av sig i personnummer: den tredje siffran i de fyra sista siffrorna i personnumret är udda om det är en man och jämn om det är en kvinna.

Men fan, jag tycker ändå att de borde FATTA. Som kvinna finns det iallafall en tröst i en yogaövning. Den demonstreras här, i slutet av klippet. Bästa klippet på Youtube någonsin...

Utopi





Det är fanimej en jävla konst att ligga i sängen och försöka plugga in det sömnpiller på 300 sidor som är Körkortsboken när man har mensvärk som har satt sig i korsryggen och ut i hela bäckenet.

Fick iallafall alla rätt på det där testet på korkortonline.se igen. Moahaha... Slå det om ni kan! 65 frågor och jag har fått alla rätt tre gånger nu.
Mensvärken liksom vibrerar på ett väldigt ickeskönt sätt i korsryggen. Men jag fick ändå alla rätt på testet. Har bestämt mig för att inte göra körskolans test igen förrän jag verkligen känner att jag kommer klara det. Blir ju såååå förbannad när jag hela tiden misslyckas på den där jävla Fas R. Den fasen har jag suttit fast på länge nu, sedan typ maj förra året eller något. Bläääää!!!!! Så känns det nu, blääää bara.

Blääää till hela världen! Min underbara mensvärk får mig att hata allt och alla i hela världen just nu. Alla är bara så dumma! Speciellt män, åh vad dumma de är! Fan liksom, de kan väl åtminstone försöka förstå kvinnor? Män är så jävla dumma! Fan jag önskar jag var lesbisk. Då skulle jag slippa män och bara få umgås med underbara förstående kvinnor! Priset för att vara kvinna är fan att stå ut med män. Halva jordens befolkning är män, det är en väldigt deprimerande tanke alltså.
Tre miljarder dreglade, tafsande, totalt oförstående män finns där ute i världen och alla är de lika dumma. Det spelar knappast någon roll att kanske några av dem är villiga att försöka förstå för det som kvinnor vill att de ska fatta ligger utanför hela deras värld! Män har överhuvudtaget inget begrepp om sådant. Män kommer aldrig att ens komma i närheten av att fatta. Jag vill bara gråta ihjäl mig när jag tänker på hur de aldrig någonsin i helvete kommer att förstå. M är en av de klart bättre männen på väldigt många plan men han fattar ingenting. Han förstår verkligen ingenting av det som jag så hett önskar att han ska förstå.

Så just nu hatar jag män. Hela tremiljardershögen av män är dumma! För tillfället är jag totalt äcklad av män också. De är ju så äckliga med sina vidriga fisar och rapar. De suckar när de sätter sig i soffan och sedan sitter de och dricker öl som får dem att rapa extraordinärt äckligt i flera timmar efteråt! Usch vad äckliga män är! Allt män gör är så oerhört irriterande. De beter sig så korkat hela tiden! Som om de inte har någon hjärnaktivitet alls. Och man tror att män lär sig med åren, att de förstår åtminstone lite mer när de bli äldre men de gör de inte. Snarare verkar det som om ju äldre en man blir desto mindre fattar han. Män är så jävla dumma! De ser dumma ut också, speciellt när de är upphetsade. Män ser ju så dumma ut när de är upphetsade att jag skrattar när jag tänker på alla män som jag har sett nakna.  

Tänk vad trevligt det vore om hela världen var anpassad efter kvinnor. Världen skulle vara mjuk och vacker och dofta gott och krig skulle inte finnas. Iallafall inte några krig som innebar att folk dog, svalt eller led. Helt klart skulle världen vara befriad från krig där våldtäkt används som ett vapen mot befolkningen. Män som våldtog eller förgrep sig på barn skulle avlivas snabbt och enkelt genom hängning och ingen skulle gråta på deras gravar. Män skulle hållas inlåsta och bara släppas ut när vi kvinnor ville. Mäns skulle hållas hemma och göra hushållsarbetet. Män skulle förbjudas från att bli gynekologer och barnmorskor och alla andra yrken som innebär att han tillåts sitta med huvudet mellan kvinnors ben och stirra. Män skulle inte tillåtas gå ut efter mörkrets inbrott och gatorna skulle tillhöra kvinnorna. Som singelkvinna skulle man kunna gå till en speciell affär där vi kunde hitta ett lämpligt exemplar av en man att dra hem och leka med. Alla fotbollsmatcher där spelarna inte var nakna skulle förbjudas. Alla män skulle få gå i kvinnoskola och läsa kvinnolära, och lära sig vart klitoris och g-punkten sitter och hur de ska behandlas och innan de har gått ut den skolan skulle de vara förbjudna från att umgås med kvinnor.

Dumma män!

Män och kvinnor

Min stationära dator har blivit en skitunge. Är nu förpassad till min latop för cd-rommen i den stationära datorn är paj. Skulle installera mitt nya Norton när jag upptäckte det. Öppnade datorn för att byta cd-rom, råkade faktiskt ha en extra brännare/cd-rom liggandes här, men nähä. Cd-rommen var fastskruvad med 2 skruvar och jag fick bara bort en av dem. Den andra skruven sitter jävligt smart placerad under en plastskiva. Som för övrigt inte går att ta bort trots att jag satt och drog i den i 20 minuter. Har tiggt till mig hjälp av min killkompis E som ska fixa datorn senare i veckan. Pappa kan inte för han är i sommarstugan och har semester tills han ska åka till Brasilien om en månad. Och M får inte gå i närheten av någon av mina datorer för han kan inte ett skit om teknik eller data. Han blev jätteimpad när jag bytte ram-minne i datorn för ett tag sedan och sedan gjorde samma i hans dator i förrgår. Han stod och tittade och sa "Hur fan gjorde du det där?" hela tiden. Städade hans dator också för den lät som en dieselmotor. För något år sedan fick min pappa reda på att M lämnar in sin bil på verkstaden när glödlamporna i framljusen behöver bytas. Det skulle inte förvåna mig ifall hela Sverige kunde höra min pappas asgarv den dagen. Det visste faktiskt jag att man kan byta de lamporna själv och då hade jag inte börjat med körkortstagandet. Jag visste iallafall att man kan byta det själv. Om det inte är halogen eller xenon då.

Funderade mycket på det där ett tag. Hur olika min pappa och M är. Det sägs ju att en kvinna letar efter en man som är samma typ som hennes pappa, och en man letar efter en kvinna som är samma typ som hans morsa. Det verkar inte stämma på mig. M kan ju inte meka med bilen speciellt mycket (typ bara byta spolarvätska och sådant enkelt) eller fixa datorkrångel, men min pappa kan nästan allt sådant. Så det stämmer ju inte det minsta. Fast de är rätt lika på ett annat sätt: de har samma humor. Samma jobbiga, enerverande, "jag-hatar-dig-sluta-skratta-för-fan", irriterande, morbida humor. Och de gillar att dricka whiskey. Och att läsa tråkiga kriminalromaner som John Grishams. Och de har samma inställning till kläder: om de fortfarande håller ihop och passar, så varför köpa nya? Jag brukar tvinga både min pappa och M att köpa nya kläder med jämna mellanrum. Pappa klarar klädshoppingen själv men M vill alltid ha med mig så jag ska få godkänna allt. Det går jag med på för M måste ju fan matcha mig; jag kan inte gå runt med honom om han ska ha på sig trasiga t-shirts och jeans som har färgfläckar sedan han målade om köket. Vilket han gjorde innan jag träffade honom, alltså cirka 7 år sedan. När jag klagar på hans färgfläckiga jeans så säger han bara "Men de passar ju fortfarande." som om det skulle vara ett skäl till att behålla jeansen. Suck...

Och min pappa kan ju inte se ut som en slashas i asfula byxor av sjuttiotalsmodell och rutiga flanellskjortor. Min styvmor brukade hålla reda på honom rätt bra och hon fick honom faktiskt att köpa en urtjusig kritstrecksrandig kostym från Dolce & Gabbana. Han ser jättebra ut i den, ser ut som en maffioso eller en croupier. Min styvmor är väääldigt elegant av sig, det är Dior, Chanel, LV och D&G hela tiden. Men deras förhållande är slut nu. Tog slut i våras tror jag. Nu går min pappa runt i sina flanellskjortor igen. Suck, hans flanellskjortor... En av dem fick ett hål på framsidan för några år sedan när jag fortfarande bodde hemma. Jag såg det när jag hade tvättat den och slängde skjortan för hålet var så stort. Antar att den hade fastnat i maskinen eller något. Min pappa plockade upp skjortan ur soporna, klippte av ena bröstfickan och LIMMADE fast en bit tyg över hålet. Han LIMMADE en skjorta! Med kontaktlim till och med. Han använde inte ens textillim.
M är inte så extrem men han totalvägrar att slänga sina trasiga gamla t-shirts. Han har nog över 20 stycken halvtrasiga, missfärgade och urtvättade t-shirts som han vägrar slänga. När jag är hemma hos M och ser några av dem så försöker jag smussla med mig ett par av dem i min väska. Brukar slänga dem direkt i sopcontainern när jag kommer hem. Försökte slänga en trasig t-shirt hemma hos M en gång. Grävde ner den under soporna så att den inte skulle synas. Han såg den ändå och blev skitsur. Han tvättade den och använder den nog fortfarande.
Så, jo. Min pappa och M har faktiskt en hel del likheter i sättet.
Och ja, det var jag som tvättade min pappas kläder när jag bodde hemma. Innan mig var det min syster 78, innan henne våran "mamma" och innan henne så tvättade våran farmor åt vår pappa. Vår "mamma" har berättat att när hon träffade pappa, 1968, så brukade han posta sin smutstvätt till sin mamma som tvättade, strök och manglade, och skickade tillbaka allt. Min pappa gick alltså direkt från sin mamma, till sin fru, till sin andra dotter, till sin tredje dotter. Det var bara äldsta dottern 71 som slapp för hon flyttade hemifrån när våra föräldrar fortfarande var gifta. Pappa lärde sig inte tvätta kläder förrän jag flyttade hemifrån 2002.

Min låtsasfarmor har berättat att när hon var gift så brukade hennes man be henne om lov att träffa kompisarna. Det skrattar hon åt nu när hon är skild. Brukar berätta att hennes man alltid frågade "Får jag gå ut med grabbarna ikväll?" och om hon sa ja så kom följdfrågan, "När ska jag vara hemma?". Det har min låtsasfarmor och jag skrattat enormt mycket åt. Hon säger att när en man går in i ett förhållande med en kvinna så blir den kvinnan hans nya mamma. Hon sa en gång något om när hon och hennes dåvarande man var på någon 45-årsfest och det började bli sent och hennes man ville stanna kvar längre. Hon ville hem och hade då sagt "Nej du vet att du blir så trött imorgon om du lägger dig efter midnatt." och hennes man följde snällt med hem igen.

Det är inte klokt vad man får hålla reda på män. Om män inte hade kvinnor omkring sig så skulle de väl äta Heinz' vita bönor direkt ur burken, och gå till jobbet i morgonrocken. En urtvättad och trasig sådan får man väl tro. Men nu behöver jag faktiskt, för ovanlighetens skull, hjälp av en man. Min killkompis E kan få roa sig med att få loss den där plastbiten och byta cd-rom och sedan formatera om datorn. Jag vill ju inte bryta naglarna. Det är då för väl att män finns!


Ont

Tillbaka från promenaden. Mensvärken ville inte försvinna alls. Efter 15 minuters promenad kändes det som om jag skulle svimma. Fick sätta mig på en bänk och vila en stund men det gick inte bort alls. Blev bara värre och jag blev gråtfärdig av smärtan. Linkade hemåt och var nära att kräkas när jag gick förbi ett öppet fönster där det luktade stekt lök. Kom hem och la mig i soffan, kröp ihop i fosterställning och blundade. Mensvärken kommer tillbaka och försvinner, kommer tillbaka och försvinner. Justnu är det på väg tillbaka och jag sitter och andas djupt för att klara av "smärttoppen". Det värsta är att det gör ont i slidan, om det bara var livmodern så skulle det inte vara så hemskt. Men det gör ont i slidan och det känns ju så fort jag rör mig. Ska ta en varm dusch, det kanske hjälper lite. Borde ha några Panodil hemma också.

Pffft!

Smsade med M nyss. Han frågade ifall han kunde sova hos mig inatt och jag svarade att jag inte ville det eftersom jag har mens och justnu hade mensvärk från helvetet. M skickade tillbaka: "Lite magont är väl inte så farligt?". Nu sitter jag här och försöker med all min viljekraft att inte skriva tillbaka: "Vad vet du om mensvärk din dumma lilla man. Du skulle inte klara 1 timme som kvinna.". Vaddå lite magont? För det första är det inte magen som gör ont utan livmodern. Anledningen till varför det gör ont är att livmodermusklerna drar ihop sig och den smärtan fortplantar sig ut i ryggen och ibland ut i hela kroppen. För det andra så gör det jävligt ont. Får lust att spy av smärta. Jag är övertygad om att män inte skulle klara 1 enda timme som menstruerande kvinna.

Och vi kallas det svaga könet. Pffft.

Fullmåne

Det slår aldrig fel alltså! Jag får alltid min mens när det är fullmåne vilket det är ikväll. Och jag fick mens typ nu. Ha, det slår aldrig fel! Alltid när det fullmåne! Typiskt att jag nyss hade fixat mina naglar. Lite svårt att sätta in en tampong med nyfixade naglar. Lyckligtvis hade lacket torkat tillräckligt så naglarna blev inte sabbade. Nu ska jag lägga på ett lager till så är det klart. Konstigt att jag inte är hungrig fastän jag bara ätit 1 macka idag. Jag är sällan hungrig när jag har mens, brukar få tvinga i mig mat. Choklad går ner dock. Massvis av choklad har jag ätit idag. Måste sluta med chokladen: igår märkte jag att jag har lite svårt att spänna skärpet till 5e hålet. Har haft skärpet på just 5e hålet sedan i somras.

Men, blä

Fick mens imorse. Fan. Har inte alls lust att ha det nu. Blir alltid jävligt kåt när jag har mens, helt plötsligt ser alla män attraktiva ut liksom och alla har snopp. Inte bra alls att ha körlektion med DBL på onsdag, på mensdag 3 då jag brukar vara nära att gå upp i limningen så att säga. M brukar tycka det är kul dock. Och på torsdag ska jag till sommarstugan. Alltid när jag är där så försöker jag att åka dit när jag inte har lingonveckan för det är lite svårt att sköta det där. Sommarstugan är lite primitiv liksom och man vill ju helst vara hemma när man har mens. Bekvämast så. Aj, min livmoder gör ont...

Roligt och ack så sant...

Har Cyberwor/L/d på RSS för hon skriver så smarta inlägg. Ett inlägg (klicka här för att läsa det) fick mig att skratta så jag dog litegrann. Japp, män är mest till problem alltså...

Kolla



Här är min nya bh, visst är den fin? Jag fick ju ett presentkort på Lindex av min "mamma" så den här har jag köpt idag. Väldigt fin bh alltså, tänk att det faktiskt fanns något snyggt på Lindex. Inte så dyr heller, bara 199:- för D90. Önskar att jag hade kunnat köpa fler nu när det var så billigt.
Vad stora mina tuttar ser ut i den bh:n förresten. Vilken hylla jag har... Undrar om M gillar min nya bh? Ska nog mmsa en bild till honom...

RSS 2.0