Mötet

Kom nyss hem från mötet. Kvinnan jag fick träffa var trevlig. Väldigt förstående också. Praktiken skulle vara mellan 06 och 10.15 och inga bussar går så tidigt, dom börjar gå klockan 06 och är ute vid praktikplatsen drygt 30 minuter senare. Kvinnan sa att hon inte kunde göra några undantag för någon när det gällde tiden: jag skulle vara tvungen att vara på plats prick 06, no matter what. Med mina sjuka sömnproblem, panikångest och dammallergi så skulle det städstället vara det sämsta för mig. Jag tänkte direkt att det inte var någon idé att ens försöka, ingen idé att praktisera eftersom jag vet hur det skulle bli. Jag skulle få gå upp 03.30 varje morgon och cykla till praktikplatsen 05.30. Med min panikångest behöver jag lite extra tid på morgonen, med mina sömnproblem är jag inte speciellt anpassningsbar när jag har varit vaken 30 timmar, och att ha det plus tanken att "jag måste cykla i 25 minuter för att få jobba gratis", ja det är inte ens någon idé. Även om jag fick betalt så är det ingen idé att ens försöka. Blev ledsen på mig själv och kände mig dum vilket jag sa till kvinnan också. Hon sa att jag inte behövde känna mig dum, att det inte var något att göra åt. Hon själv tyckte att det lät hemskt jobbigt att behöva cykla i 25 minuter med mina sömnproblem och panikångesten. Hon verkade snäll och förstående som chef.

Jag vill poängtera att jag inte saboterade mötet genom att vara blasé. Det var bara en oseriös tanke jag hade innan mötet. Tvärtom, jag kom dit och gjorde mitt bästa. Jag blev ju inte direkt besviken när jag fick höra arbetstiderna och att det var dammstädning, men jag blev lite ledsen ändå. Även om det hade varit ett skitjobb så hade det iallafall varit ett jobb liksom. Kvinnan jag träffade nu var väldigt noga med att säga att min praktik absolut skulle leda till vikariat i sommar. Någon som min före detta chef aldrig gjorde. Hon gjorde snarare tvärtom. Häxa.

På hemvägen nu så gick min cykel sönder också. Inte direkt sönder, den gick ju inte i bitar men bakhjulet verkar vara löst för det fastnade mot cykelramen och ville inte lossna. Jag fick gå hela vägen hem med cykeln dragandes efter mig. Får ta och lämna in den på verkstaden. Förra gången jag lämnade in den, ganska exakt 1 år sedan, så sa verkstadskillen att jag behövde ett nytt bakhjul för det var en buckla i det och med tiden skulle hela bakhjulet bli snett. Det är väl vad som hände nu. Konstigt att det gick problemfritt att cykla vägen till mötet.

Nu måste jag iväg igen. Ska installera MS Office på min låtsasfarmors dator. Jag har redan installerat det på mina datorer så nu får hon den sista licensen. Förresten: det heter inte "licensera" som jag har skrivit förut när jag har skrivit om MS Office, det heter "licensiera". Faktiskt. Jag blev förvånad själv. Att jag av alla människor stavar fel!? Det händer ju bara inte. Världen är upp-o-ner idag.

Urfa

Vaknade av klockradions helvetiska piiip strax efter 11. Fick hjärtattack av piiipet, mycket bryskt uppvaknande. Jag måste ha tryckt på snooze på mobilen när det alarmet gick igång prick klockan 11 för klockradion hade jag ställt på 11.10. Har absolut inget minne av att jag tryckte igång mobilens snoozefunktion. Vaknade iallafall, tack o lov. Ska på möte idag, ska träffa en kvinna på Samhall angående praktikplats som städare. Lyckligtvis, fucking lyckligtvis, är det inte samma kvinna som var min chef i somras. Thank the Lord, min före detta chef slipper jag. Detta är något som EB tvingar mig till. Jävla EB. En del av mig har lust att sabotera det så jag slipper slava gratis likt en jävla prao hela sommaren. Eller förlåt, arbetsprövning heter det ju. En del av mig har lust att göra det, träffa den här kvinnan och bete mig så blasé att hon inte vill ha mig som praktikant. Mycket ful tanke, jag vet men det är bara en tanke. Jag hatar att jobba gratis. Hatar att tvingas utföra exakt samma arbete som alla andra utan att få något för det. Hatar att inte vara berättigad att känna orättvisan: cheferna tycker ju att man ska vara tacksam över att få jobba gratis. Idioti är vad det är. Om jag tvingas slava gratis hela sommaren, om jag inte får lite ledighet den här sommaren, om jag inte får åka till sommarstugan när det är som mest sommar, ja då vet jag inte vad jag gör.
När jag träffade pappa igår över en fika så berättade jag det att jag kanske måste slavjobba/praktisera hela sommaren. Han undrade om det verkligen var lagligt. Tyvärr är det ju det. Pappa tyckte att jag skulle skita i att praktisera och istället koncentrera mig på att ta körkort nu i sommar. Körkortet ger ju en större chans till jobb. Det är ju det jag vill, jag vill bara ta körkort, få ett jobb och sedan slippa allt vad praktik, FSK och Arbetsförmedlingen innebär. Men jag måste praktisera. Fy fan alltså. Skulle inte förvåna mig om jag tar livet av mig om jag måste jobba gratis hela sommaren. Ingen vill fatta hur jävla förnedrande det är att gratis tvingas utföra samma jobb som de andra som får betalt. Man förväntas tillochmed vara tacksam och glad över "chansen". Sjukt.

Stämpeldags

Min arbetsförmedlare EB ringde för några minuter sedan. Det blir ingen praktikplats i den där secondhandaffären vi var och tittade på. Tur, den lukten hade jag inte stått ut med. Föreståndaren för secondhandaffären hade ringt EB och sagt att dom inte hade plats för någon praktikant. Konstigt, vi fick ju komma dit och kolla in stället och halvt planera att jag skulle praktisera där. Antar att föreståndaren inte gillade vad hon såg när hon såg mig. Jag tar inte åt mig av det dock. Föreståndaren var en 40årig kvinna med alldeles för mycket, och illa använt, smink: hon jobbar i den stanken hela dagarna och anser sig vara finare än jag? Pffft.

Imorgon ska EB och jag till en annan secondhandaffär och snacka om praktikplats. Vi skulle dit 11.30 och jag har körlektion klockan 13 så det passade ju ihop finfint. Den här secondhandaffären är en av Myrornas och just denna affären har jag varit inne i flera gånger. Det luktar inget där. Jag har inget större problem med att slava gratis där: personalen har alltid varit trevlig och hela affären är odörfri. Det jag har problem med är om jag bara får praktisera och praktisera, månad efter månad utan att få något för det.
Stämpla SLAV i pannan på mig.
När jag praktiserade i antikaffären i februari förra året så gillade jag det. Jag fick bara göra skitjobbet såklart men fick också syn på sådant som kunderna aldrig fick en chans att köpa. För jag köpte det. La vantarna på en fin glaskula med luftbubblor i och några andra prydnadssaker som jag fick gratis eller fick köpa direkt när det packades upp. Det är ju en fördel.

RSS 2.0