Lady Angel

Åh fy fan jag kan inte sluta garva...

Ååååh...
Snart får jag den.
Snart får jag känna den.
Snart är vi tillsammans igen...
Min älskade...
Ååååh vad jag har längtat!
Jag har trånat efter dig!
Snart, snart min kära!
Snart får jag njuta av dig...
Snart känner jag smaken av dig i min längtande mun...
Snart...
Snart ska jag slicka i mig allt du har...
Du är den bästa av synder!
Jag ska verkligen njuta av dig...
Snart...
Snart får jag känna din härlighet i mig!
Du är så stor och underbar...
Min älskade...
Min underbara...
Min mumsiga...



POTATISGRATÄNG!
Snuskisar... Vad trodde ni att jag menade...?
Uuuh, fy på er...

Flyllematen som är en gåva till männisakan från både BUddah och jessus och Gud och Allah är potatisgratäng med massa massa massa massa massa massa massa masssa massa massa massa massa massa massa massa massa massa msassa masa massa msaaassa OST!!!!!!!!!!!!!!!!!

Börjar bli iallafall. Tänker dock inte gå ut och festa, ska bara sitta hemma och bli fuuuull! Och leka lite med allt mitt smink. Fixade porrläpparna ovan förut, hehe. Tänk om jag skulle börja köra med sådana till vardags...?

Undrar om det finns någon gång i livet, en enda sekund, då man inte känner lukten av något? Jag tycker att jag alltid känner någon lukt liksom. Bortsett från "riktiga" dofter som tvättmedel, parfym, kaffe, mat, fis, rap och så vidare, slutar man någonsin känna lukt? Nu när jag sitter vid datorn känner jag lukten av en varm dator. När jag lägger mig i min säng känner jag lukten av mig själv blandat med M's doft och en angenäm doft av textilier. Mina gosedjur luktar, trots att de har tvättats flera gånger, precis som de gjorde när jag var liten: tryggt. När jag är ute i friska luften kan jag känna lukten av regn eller snö fastän marken är torr. Höstvindar som härjar för fullt idag luktar lite knastrigt kallt och så friskt att lungorna får gåshud. I tvättstugan, som tyvärr brukar stinka av parfymerat tvätt och sköljmedel som får mina ögon att tåras, känner jag alltid doften av torktumlaren som i sin tur får sin lukt av rena kläder.

... haft möte med min mentor på skolan och "min" syo och fått till en riktigt bra deal! Jag behöver numera bara vara på själva skolan måndagar, onsdagar och fredagar istället för att vara där och mögla av tristess varje dag. Tisdagar och torsdagar får jag alltså jobba hemifrån, tjoho!

... fått absolut lysande beröm för mitt senast inskickade arbete om hur författare beskriver sina karaktärer och platser, vilket jag från början tyckte var en vansinnigt trist uppgift men som visade sig bli fucking funny. Hittills den absolut roligaste uppgiften! Min lärare skrev i sin feedback att hon aldrig hade läst så bra beskrivning av hur en författare går tillväga när han/hon ska beskriva något. Materialet jag skulle läsa inför den här uppgiften var några utdrag ur Marcel Prousts dikter och verk men jag valde att inte dra några paralleller alls till hans "talang". Jag tycker nämligen att Proust var riktigt dålig på att beskriva... Jag har inte läst många av hans verk, bara några få dikter på gymnasiet men jag tycker Proust framstår som en pretantiös och desperat nolla. Jag verkar vara den enda som tycker det dock. Jag struntade helt i att använda någon erkänd författares beskrivningar av platser och personer som exempel i den här uppgiften. Beskrivningarna och exemplen jag la fram kom faktiskt helt och hållet från moi och den bok jag jobbar på. Jag är bra på att beskriva, jag vet hur man bygger upp spänningen innan storyn tar en ny vändning, jag vet hur jag ska beskriva en helt vanlig tisdag som ändå är mycket speciell, jag hittar alltid de perfekta orden när jag ska beskriva känslor. Jag kan sådant där, det har jag liksom alltid kunnat. Typ. Har blivit bättre och bättre på att beskriva saker och ting i och med att jag skriver en bok och jag övar ju på det där hela, hela, hela tiden. Jag ser mig själv som en författare, det är vad jag känner i mig att jag är, och som författare tycker jag att min plikt är att ragga upp mina läsare, fånga dem innan de första två A4-sidorna är slut och sedan hålla dem fast i drygt 300 sidor till. Vilket faktiskt inte är så svårt... (Jaja, jag vet att jag är superdivig nu men va fan, det är ju sant! Mycket vill dock ha mer... Funderar på att maila uppgiften till Nalle Puh så jag får lite diamantglittrande komplimanger från honom. Att ge det är han sjukt bra på.)
Min lärares feedback var iallafall "Jag ser verkligen att du kan berätta och beskriva! I denna uppgiften har du verkligen lyckats måla upp bilder för mig och du förklarar mycket väl hur t ex författare gör detta för sina läsare, fina exempel med t ex "krispigt kylig vinterdag". Många tycker detta är jättesvårt, men du lyckas verkligen exeptionellt bra!" som svar på mitt inskickade arbete. Tss, ingen konst att beskriva hur en författare går tillväga för att beskriva. Det där är jag sjukt bra på så det var ingen konst alls... Men det var kanske lite fusk att ge exempel på platsbeskrivningar och personer som var tagna direkt från min bok...?

... gått och fyndat på rea!



Gulliga hårklämmor från Lindex, 10 kr styck... Löjligt billigt.



Fint halsband från Glitter, 25 spänn... Det är svårt att se eftersom min mobilkamera inte har autofokus men de små berlockerna ser ut som mynt.



Otroligt gulliga örhängen, också 25 spänn på Glitter. Det är en sådan där söt bokmärkeskerub på den stora berlocken, ett hjärta på den andra och en liten glittrande sten på den tredje (som knappt syns alls, suck, jag saknar en bra kamera...)



Sjukt tjusigt halsband som inte alls kommer till sin rätta på bild! Även detta kostade 25 spänn på Glitter. Vansinnigt billigt... Det här halsbandet har jag gått och längtat efter rätt länge men aldrig köpt det förut eftersom ordinarie priset har varit 199 kr och så mycket betalar jag inte för bijouterier. Glitters lite finare "Top Collection" är alltid obskyrt dyra och fastän jag har velat ha detta halsbandet läääänge så har jag vägrat att köpa det, mest av princip. De där smyckena kostar typ 30-40 spänn att tillverka (om ens det) och så säljs de för 200? Glöm att jag köper det... Men nu var det rea så jag högg det! Sista som fanns kvar också, ha!

Nu ska jag ta hand om min tjusiga Farmville en stund. Är level 75 nu!

Och förresten...



Sitter och SYNDAR just nu. Det är så gott att jag ska synda så mycket jag bara orkar... Ska nog smsa M och se till så att han svänger förbi Ica så jag kan synda meeeeeer!!! Marabous Polka är verkligen det smaskigaste jag har låtit smälta till en söt gegga i min mun.

Man börjar läsa den här...




Och fortsätter med den här...
Guns n' Roses passar väl fint ihop med mitt aprikosa och rosarutiga påslakan?
M sitter med näsan i min Slash-bok nu och jag ska göra mig lite mer kaffe och begrava min egen näsa i Guns n' Roses-boken... Jag kan verkligen rekommendera böckerna till alla som är i min ålder och alla som missade att vara med om Gn'R's storhetstid eftersom vi var för små/ännu ofödda. De låg väl på toppen 1992 ungefär och då var jag nio år. Way too young! Jag har alltid velat se Guns n' Roses live men jag var ju för liten för det. Och det är ju Gn'R a la "Use Your Illusions"-stuket jag vill se men det äro omöjligt. Känns dock som en väldigt bra tröst att läsa först Slash-boken och sedan Gn'R-boken och se dem uppträda typ i huvudet. M, den lycklige jäveln, han såg dem live 1991... Ååååh vad jag hatar honom för det! ORÄTTVIIIIIIIST!!!! Han såg dem för fan två gånger under "Use Your Illusions"-turnén! Jag får god lust att slå honom med Slash-boken när han säger hur coolt det var.
Orättvist. Så hemskt jävla orättvist... Det hjälper inte att M säger "Jamen du har ju sett BackstreetBoys... Det måste ha varit jättehäftigt..." och hånflinar sådär irriterande njutningsfullt åt mig när jag vill gråta av avundsjuka. Ööörgh. BackstreetBoys är fan ingenting jämfört med Guns n' Roses. Evil, evil, evil.

Den här boken har jag fastnat för nu. Sitter bara och läser den hela tiden. Jag har inte ens hunnit läsa 100 sidor ännu men ändå har man fått reda på en massa, massa grejer. Så om jag försvinner en tid så är det för att jag sitter och läser. Helt borta från verkligheten typ. Min mobil signalerar att jag har fått sms hela tiden för av någon anledning så väljer en massa folk att smsa mig just nu, när jag helst vill be dem dra åt helsicke och låta mig läsa ifred, och jag stängde nyss av ljudet. Stör mig för fan inte när jag läser vad som efter bara några få sidor visar sig vara ett G n' R-fans våta dröm. Vill läsa ifred...

Jag är inne på Facebook varje dag nu för tiden. Kan. Inte. Låta. Bli. Sopkvasten har bloggat om Facebook-spelet "Farmville" och det upptäckte jag förra veckan. Sedan även "Petville" och "Fishville" och nu spelar jag alla tre spelen varje dag.
"Farmville" går ut på att man ska odla olika grödor och man får tillgång till fler och fler sorter ju högre XP - experience - man når. Efter XP 10 får man en mästarpoäng varje gång man skördar en gröda så till slut kan man alltså bli mästare på att odla jordgubbar, paprika, osv. Man köper frön, sår dem och kan efter en viss tid skörda och därmed sälja grödorna. Hur snabbt de växer är olika, limeträd skördas först efter fyra dagar men hallonbuskar kan skördas efter två timmar. Men ju längre tid grödan tar på sig att mogna, ju mer pengar säljs de för. Man kan ha djur också. Jag har haft ett par får vars ull man kan sälja efter ett par dagar. Köpte idag ett par grisar också... Vad det är man skördar från dem vet jag inte ännu för de är bara redo till 27 % än så länge. Om man inte skördar sina grödor så vissnar de och dör och då har man misslyckats i spelet. Som en extragrej kan man köpa dekorationer som höbalar osv. För tillfället har jag bara XP 12 i detta spel men det verkar finnas närmare 40 nivåer.
"Fishville" är typ samma sak fast med fiskar i ett akvarium. Man köper små fiskägg som sedan kläcks och blir baby fish, junior fish, adult fish, och antagligen också senior fish. Jag har aldrig behållt en fisk tillräckligt länge för att de ska hinna bli seniorer. Sålänge som fiskarna är bebisar så kan man inte sälja dem, då är det bara att mata dem och vänta på att de ska växa. De flesta fiskar kan man sälja så snart de är juniorer, något de blir efter allt från fem minuter till några dagar beroende på vilken sorts fisk det är. Men låtsaspengavinsten blir ju större om man väntar med att sälja dem tills de är vuxna fiskar. Olika sorters fiskar behöver mat på olika tider. En del vill ha mat flera gånger i timmer, det är så kallade "fast fish" som växer på några minuter, andra vill bara ha mat varannan eller var tredje dag, och då växer de också långsamt. Matar man inte fiskarna så dör de... Även XP-nivån höjs med si och så många poäng för varje fisksort och ålder när man säljer dem. Akvariet kan också inredas med olika sorters grus, bakgrunder, växter och dekorationer. Jag har nu XP 15 i det här spelet och det verkar finnas 56 nivåer.
"Petville" verkar vara mer åt Sims-hållet. Man skapar ett litet djur med valfritt utseende, döper det och ska sedan avancera i XP genom att tjäna låtsaspengar som man ska inreda djurets väldigt mänskliga hem med. Fönster, dörrar, tapeter, golv, sängar, bokhyllor, toalett, kylskåp, plattskärmsteve, bilar, det finns allt. Hemmet utökas med fler och fler rum ju högre nivå man når. Hemmet inreds med olika grejer som är låsta till en viss XP-nivå. Djuret ska matas med mat som räcker olika lång tid och när matskålen är tom så hoppar det ut en juvel som ger si och så många låtsaspengar när man klickar på den. Om man inte matar sitt djur så rymmer det och man måste även hålla det rent och städa upp efter det. Jag har XP 17 i "Petville" just nu men där avancerar jag rätt snabbt. Byter nivå varje dag numera när jag har kommit på hur man kan fuska. Är inte ett fusk egentligen men det tog ändå ett tag innan jag kom på det. Knepet är att få det lilla djuret att känna sig omtyckt, då hoppar man snart väldigt snabbt i XP. När man har kommit på genvägarna till att få djuret att känna sig omtyckt så är det ett väldigt kul spel. I "Petville" verkar det finnas hur många XP-nivåer som helst.

Förut loggade jag in på Facebook någon gång i veckan. Kollade vad mina vänner hade haft för sig. Nekade vänansökningar från puckon som skriver "Åh vad snygg du är! Ska vi bli kompisar?" eftersom jag bara godkänner ansökningar från folk jag faktiskt har träffat IRL. Minimikrav för att bli vän med mig på Facebook är att jag åtminstone har sett dig på riktigt. Kollade foton, kommenterade mina syrrors eviga ström av bilder på deras barn. Vilket jag måste göra eftersom jag är moster tre gånger om nu. Har märkt allt mer att när jag ger mina syrror komplimanger om deras barn så är det verkligen som att jag ger dem lillfingret och de tar hela min hand. Säger jag en enda positiv grej om 71's dotter och son eller 78's son så får jag tillbaka "Ååååååh! Tack! Visst är de så himla jäsikens söta?!!!!?!?!?!?!!" som om de gick i högstadiet och bara kunde uttrycka sig med fjortisstil i både tal och skrift. Som om de inte var högskoleutbildade båda två. Jag brukade aldrig vara någon hardcore-användare av Facebook. Jag var inne någon gång per vecka, svarade på mail osv. Sedan kom jag ju på vad "Farmville" var. Sedan "Petville". Och sedan "Fishville".
I samma veva förra veckan skaffade min styvmor Facebook så hon och jag har bytt ut vårt snigelpostskrivande mot Facebookmailande och jag får minst ett mail per dag från henne. Vi har nyss avklarat hennes och min pappas numera avslutade förhållande, det slutade lite halvdant liksom och pappa förklarade aldrig för mig eller syrrorna varför. Han sa dessutom en massa saker som inte var sanna om vår styvmor och negligerade annat, det har jag fått reda på nu. Pappa är ju inte heller främmande för att leka martyr och nu när min styvmor gjorde slut med honom i våras så blev han naturligtvis sårad. Efter några mail från min styvmor har jag fått reda på att pappa verkligen har vänt allt till sin fördel i den här frågan för att få över mig och mina syrror på sin sida liksom. Jag och äldsta syrran har hela tiden vägrat att helt hålla med honom för både jag och 71 är för diplomatiska för att göra sådant. Efter att ha hört min styvmors sida av den här saken så lutar jag dock lite mot att faktiskt hålla med henne för jag vet hur jävla svår min pappa är. Hade jag varit min styvmor så hade jag då fan aldrig inlett ett förhållande med en sådan man som min pappa. Aldrig någonsin. Men jag ställer mig ändå väldigt diplomatiskt objektiv mitt emellan min pappa och min styvmor trots att min pappa vill ha mig på "sin sida", fastän det inte ens behöver finnas några sidor att ställa sig på. Pappa har en tendens att se allt som antingen svart eller vitt och han ser oss barn som helt och hållet sina utan att tänka på att vi, mina systrar och jag, har skapat en relation till vår styvmor genom de dryga 15 åren de var tillsammans. Jag anser dock att jag är åtminstone till hälften min styvmors då hon är den största biten i mitt mammapussel och hon är mycket viktig för mig. För övrigt så skulle jag aldrig ge upp henne som kontakt för hon är helt enkelt en fin människa. Verkligen fin, i ordets alla betydelser. Jag känner nog bara två personer till som jag ser som verkligt fina människor: min kompis Den Bästa och Nalle Puh. Sådana kontakter är bara så väldigt berikande och jag vill absolut inte ge upp en enda av dem.

Sedan finns det hur många roliga grupper som helst på Facebook. En av de roligaste är "Fula människor i bakgrundenbilder 1.0", jag skrattar så jag gråter varenda gång jag kollar. Det finns supportgrupper för The Pirate Bay, för avskaffning av tv-licensen. Hatgrupper mot Foppatofflan och dokusåpor. Grupper som är emot alla dessa intelligensvakuum till modebloggare, stora som små. Grupper med bara svenskar som tävlar om flest antal medlemmar mot Norge eftersom det är ett onödigt land (det är ju onödigt...). Grupper för 80-talister som snackar skit om 70- och 90-talisterna. Grupper för alla som deltog i "Earth Hour". Grupper för de som är totala "BtVS"-nördar. Grupper för alla som gick på en viss skola. Samlingsgrupper för alla som har haft sex/varit full/hånglat med någon i samma grupp (jag är tyvärr med i alla tre). "Pro Choice"-grupper. Grupper för alla som hatar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan (I en av dem kan man sätta betyg på handläggarna och en sådan grupp har jag längtat efter! Blev inbjuden så sent som i onsdags under stränga förhållningsregler men jag måste dela med mig lite. Jag såg att Nalle Puh fanns med och gav honom en tia i alla kategorier, totalt fick han 100 poäng vilket han hade fått av de flesta där. Någon hade gett honom en nolla i bemötande vilket jag inte fattar för fem öre så jag la in ett klagomål till moderatorn för den här staden om det. Var fler som hade klagat på det också. Nalle Puh var för övrigt en av de få AF-handläggarna som stod på den positiva listan för den här staden, och han är bland dem som har fått högst betyg i hela landet. Hela den positiva listan är dock på lite drygt 70 namn bara, men ändå. Jag blev lite stolt på något sätt. EB fanns också med på den positiva listan med hon hade inte ens i närheten så många poäng som Nalle Puh. Min nya handläggare finns dock med på den negativa listan... Denna grupp är ännu liten med knappt 1000 medlemmar och väldigt underground eftersom den inte heter något som avslöjar vad den handlar om och man måste dessutom bli inbjuden för att få komma med, men den är helt seriös. Inget skitsnackande överhuvudtaget, bara poängsättande i tio kategorier med maxpoängen tio.) Det finns hur många grupper som helst.

Något mer som har fått mig att kolla Facebook allt oftare är min före detta jobbkompis Ormbunken. Hans statusuppdateringar leder ofta till långa debatter mellan alla hans vänner. En av hans vänner har bjudit in mig på haschparty hos en han känner. Kompisen skrev tid och datum och en plats i en grannstad som för övrigt var haschcentralen "på min tid" också. Priser för majja och hasch fanns också med i mailet: det har blivit BILLIGT sedan jag höll på med sådant sist. Var ju nästan så att jag ville gå på den festen men sedan kom jag på att jag är vuxen nu. Ormbunkens kompis åker dock dit rejält. Jag gick ifrån datorn en stund, M skulle kolla sin hotmail och såg då Ormbunkens kompis' mail till mig. Och kände dessutom igen namnet. Tydligen så är den där kompisen någon som polisen här i staden har haft ögonen på och M som är ledig i en vecka till har ringt en kollega och läst upp mailet. Jag avslöjade detta för Ormbunken för jag kände mig rätt elak som var så klumpig och gick ifrån datorn med mailet uppe, men Ormbunken svarade att han inte tänkte knysta något till sin kompis om att han kommer åka dit så det sjunger om det. Han tyckte snarare att det var precis vad kompisen behövde.

På knappa tio dagar har jag gått från att vara en verkligt slö användare av Facebook till att nu logga in flera gånger om dagen. Ibland har jag till och med fönstret uppe medan jag använder ett annat fönster till att blogga och göra annat i, för tänk om det skulle hända något på Facebook när jag inte är inloggad? Det pågår dessutom en lek bland alla kvinnliga användare av Facebook som gör hela saken lite roligare... De brudar som hunnit få kedjebrevet vet säkert vad det handlar om och ni andra får nog meddelandet snart. GRÅ! Jag tjejfnittrar bara jag tänker på det för flera av mina Facebook-vänner som tillhör det andra könet har frågat mig vad fan det handlar om. I am totally not telling. Det är bara för tjejer ju, inga dumma pojkar får vara med. Fast M listar nog ut det förr eller senare och så mycket som män skvallrar så är väl hemlisen snart ute. Män skvallrar enormt mycket. Fikarummet på en mansdominerad arbetsplats är nutidens syjunta.

Nähä... Nu ska jag väl ta och, ja kolla vad som har hänt på Facebook sedan jag var där sist.

Vilket var knappt en minut sedan då jag har Facebook upp i ett annat fönster. Tänk om någon skulle uppdatera sin status utan att jag ser det? Katastrooooof.

Såg nyss att detta blir blogginlägg nummer 799 (står på min sida när jag loggar in). Wow, 799 bloggningar sedan november 2008. På min gamla blogg, som ligger på bloggspace.se, så blev det bara 628 inlägg. Way past that number.
Nu tänkte jag blogga om att jag äntligen har hittat en dikt som jag har gått och grunnat på i minst fem år. Läste den på svenskalektionen i högstadiet någon gång och glömde sedan bort den trots att jag gillade den. För några år sedan läste jag en snutt av den i en bok och kände igen dikten men det stod inte vem som hade skrivit den. Nu jävlar har jag hittat dikten igen. Satt och läste om svenska poeter på Wikipedia och kom till Birger Sjöberg, och tadaa, det var han som skrev dikten jag gillade i högstadiet.

På Richelieus tid var en fallgrop som noll,
och en dolk liksom en leksak, ser Frida,
och musketörens kappa bar blodbestänkt fåll,
som fladdrade kring glimmande slida.
I cellen, där stod munken och bakade sitt gift.
Den fina sammetsmattan var vägen till en grift.
En man, som buga vackert och var mjuk och timid,
det var Djävulen på Richelieus tid.

Och lyste jasmin under mångloben klar,
tycktes själva friden sträcka ut handen,
den friden mörka sorger i mantelen bar,
den tystnan dolde rovet och branden.
Nu börja blommor regna. Se, bak jasminens topp
en jesuit sig smyger på trädgårdsstegen opp!
Om månen i en dolk begynner blixtra därvid,
det är ingenting för Richelieus tid!

Baronen, han blänker och bugar sig grant
framför Richelieu, som gnider sin haka:
"Berätta, herr baron! Är det sant, är det sant?"
Han stirrar i kamin, som hörs spraka,
och rör liksom i tankar en knapp i sin tapet:
Baronen sjönk i golvet! Varthän? Åh, ingen vet!
"Vart tog baronen vägen?", väste Richelieu blid,
och smög in uti salongernas frid.

En röd bigarrå ibland lövverket sken
med sin imma, fin och frostig, på kinden,
och späd grevinna bröt den från darrande gren,
fast bladen viska varning i vinden.
På gröna trädgårdsbänken, där bleknade hon av.
Snart klämtar klosterklockan i sorg vid hennes grav ...
Den röda bigarråen, djupt i trädgårdens frid,
den var Döden uppå Richelieus tid.

Han ropade korpen, som flaxar på stig,
att de dolda ränker strax rapportera.
Han värvade en våg för att lyssna åt sig,
han manade ett träd: "Spionera!"
Han Kärlek hade städslat som tjänare och sagt:
"Hav dolken i beredskap, stå troget på din vakt!"
Och Kärleken - den bugade så mjuk och timid
och blev Djävulen på Richelieus tid.

Sådär ja. Då har M och jag varit ute på en promenad. Blev en kortare promenad än vad vi hade tänkt oss för vi var mättare än vad vi trodde. Vi blev liksom sugna på ris à la Malta och den där romglöggen innan vi gick ut, så vi var både proppmätta och lite fulla. Ändå var vi fast beslutna om att få åtminstone lite motion så vi gick vidare fastän vi var så slöa av mättheten. Samtalet mellan oss på promenaden gick ungefär såhär.

M: Varför åt jag så jäkla mycket? Jag gör det varje år fastän jag vet att jag ångrar mig efteråt när jag inte orkar röra mig.
Jag: Det är väl typ tradition att äta sig till matkoma tror jag. Poängen med jul överhuvudtaget.
M: Öööh! Vilken dålig tradition. Det har vi nog fått från amerikanarna.
Jag: Mhm, tror jag också. Jämför Sverige med USA om 20 år så ser vi nog likadana ut. Fettgrejmässigt alltså.
M: Fettgrejmässigt! Hahahaha!
Jag: Amen vad faen heter det då? Fetmainpex eller typ så.
M: Index heter det ju.
Jag: Men shit the same... Jag är för mätt för att komma på riktiga ord. Du fattar ju vad jag menar.

Här är vi inne på en gård (är tre hus med lägenheter så det blir ju som en liten gård där inne) och här halkar M på en isfläck och drullar in i en stor snödriva och orkar inte ta sig upp. Det ser vansinnigt roligt ut och eftersom jag redan är flamsig av slöheten från matkoman så börjar jag gapskratta åt honom när han ligger där i snön och ser ut som en sköldpadda som hamnat på rygg.

M: Få upp mig! Jag kan inte komma upp! Upp!

Jag försöker dra upp honom men skrattar mig svag. Han ser bara så jädra rolig ut när han ligger i snödrivan!

M: Oj nu rapade jag ris à la Malta. Mmmm, gott!
Jag: Men usch, det är väl inget gott att rapa? Jag har rapat rödbetssallad och must i några timmar nu och det är inte gott alls.
M: Hahaha, nej inte den kombinationen kanske. Men upp nu, dra upp mig!

Jag försöker dra upp honom men så ramlar jag också. Det är ju rätt mjukt och skönt att ligga i snödrivan och eftersom vi inte orkar komma upp så ligger vi kvar, fnissiga av matslöheten. Vi tittar på stjärnorna och njuter av att det inte är så speciellt kallt ute.

M: Är det den stjärnan där som är Cassiopeja?
Jag: Hmm, njae. Cassiopeja är en hel stjärnbild och inte bara en stjärna har jag för mig.
M: Hur ser den ut då?
Jag: Minns inte faktiskt. Men där är Orion iallafall. Karlavagnen ska väl också vara här någonstans tror jag.

Typ här hör vi röster som närmar sig och M försöker komma upp. Det skulle ju vara lite pinsamt ifall någon trodde att vi var fyllon som lagt sig för att sova. Men vi orkar inte kravla oss upp så vi ligger kvar och viskar så tyst vi kan.

M: Fan jag orkar inte komma upp.
Jag: Inte jag heller. Vi får ligga tysta så kanske de bara går förbi.
M: Om det är ****** som kommer nu så får jag höra det här resten av nästa år.
Jag: Vem är det?
M: En störig jävel på stationen och han bor här.
Jag: Men det är ju rätt dåliga odds för att det är han som kommer nu. Fatta vad många det är som är ute och går av sig matkoman nu liksom.
M: Jo men han har två hundar och är alltid ute och går med dem.

Vi hör hundar som skäller och blir knäpptysta och försöker krypa ihop bakom snödrivan. Jag börjar fnissa vilket får M att börja fnissa. Vi fyllefnissar så tyst vi kan.

M: Åh det var inte han! Skönt!
Jag: Hahaha, är du rädd för ****** eller?
M: Ääh... Han är så jävla störig av sig. Ska alltid hålla på och kommentera allt man gör och han ska alltid göra sig lustig över småsaker.
Jag: Ge igen då!
M: Det kan jag inte göra fattar du väl. Det blir ju bara värre då.
Jag: Men ring honom och be honom komma hit och så puttar vi ner honom i snön och springer iväg, moahaha.
M: Det var en skön tanke du men jag spricker om jag måste springa nu.
Jag: Vad skönt det var att ha mjukisbyxor på mig nu. Massa plats för magen.
M: Ja det var det. Vad bra att du hade mina mjukisbyxor hos dig.
Jag: Fast man skulle behöva mer plats ändå. Jag skulle vilja ha på mig typ en sopsäck med hängslen nu.
M: Eller en klänning. Jag vill fan ha en klänning nu! Där sitter ju inget åt.

Vi garvade en stund. Som sagt, vi var lite småfulla från glöggen då. Efter en stund orkade vi rulla över på mage och kunde ta oss upp och gå hem till mig igen.
Nu värmer M mer glögg. Gott, mera romglögg! Uuuh, jag är nog rätt full nu tror jag. Inte jätte, men litegrann. Det är julkonsert med de tre tenorerna på tv4+ nu och sedan ska vi se "Ogifta par - En film som skiljer sig" på kanal 5. Mera romglögg. Och pepparkaka. Kan nog få ner lite till.

Har fortfarande mysig julkänsla. Var helt rätt beslut att stanna hemma.

Såhär mycket julmat åt jag och M. Jättegod potatisgratäng, skinka, köttbullar, prinskorv, hemgjord rödbetssallad, brysselkål och broccoli. Det sköljdes ner med ett stort glas must. Skönt att jag slapp tjata mig till att få vanlig potatisgratäng istället för Janssons. Brukar få göra det när jag är i stugan över julen eftersom jag är den enda i familjen som är fiskallergiker. Nu slapp jag det för M avskyr ansjovis.




Efter maten hamnade vi nästan i matkoma... Kaffe på maten, en god cigg och ännu en skvätt must var nödvändigt. (Visst har jag fina underlägg? De är ju inte så juliga men jag har bara de här förutom ett par av plast som är illgröna. Inte fina ju.)




Min fina adventsljusstake i porslin. Fick den av min låtsasfarmor för några år sedan.



De här ljuslyktorna fick jag av M i julklapp. De kom inte till sin rätta på foto dock, de är mycket finare i verkligheten.



Närbild på ena lyktan. Här ser man hur fina de är.



Söta minifotoramar som jag också fick av M. Ska nog sätta ett foto på honom i den ena och ett foto på mig i det andra.


Som ni säkert har gissat så fick jag min kamera att funka. Fattar inte varför men jag testade att lägga mina GP-batterier på laddning hela natten trots att de redan var laddade och sedan kunde jag fota. Magiskt. Fast kameran funkade bara en liten stund innan den stängde av sig och sa åt mig att byta batterier.
Har haft magisk och mysig julkänsla hela dagen idag. Den där julkänslan man hade som liten ni vet. Den känslan har jag inte haft sedan jag var barn. Jag gjorde helt klart rätt val som skippade familjen. Hade tänkt att äta julmat iklädd mjukisbyxor med Gällivarehäng och en säckig tröja men M kom hit i verkligen ursnygga byxor, vit skjorta och jättefin slips, så jag fick göra mig fin jag också. Det blev lite omvända roller: det var M som tittade på mig och sa "Men ska du ha på dig det där?" hahahahahaha. Annars är det jag som säger så till honom. Men idag är han jättesnyggt klädd. Han ska alltid ha slips. ALLTID! Det är så himla sexigt alltså. Gud vad sexigt. Män ska alltid ha slips. Jäääävligt sexigt... Om jag orkade röra mig så skulle jag slänga ner M i sängen. Men maten måste få sjunka lite till. Öööh. Mätt. Ska titta på honom tills dess. Han är verkligen förbannat stilig alltså! Ha alltid slips säger jag bara! Brudarna håller nog med mig. Om männen har slips så har man ju något att styra dem med liksom. Och något att binda fast dem med ifall man vill gå ett steg längre.

Av M fick jag också en stor kastrull från Ikea som jag alltid har velat köpa själv men aldrig kommit till skott, en himla snygg tröja (dock i fel storlek, ska byta den imorgon) och en jättelång halsduk. Jag har inte hunnit köpa några julklappar till honom ännu. Jag tyckte det var dåligt av mig, skämdes lite liksom, men han sa att jag kan vänta till mellandagsrean med att köpa honom något för han vill inte att jag ska spendera för mycket pengar. Snällt sagt. Är nästan så att jag förlåter honom för att han inte hjälpte mig med julmaten... Han kom hit vid 11-tiden idag och satte sig att glo på tv ända tills klockan var 14.30. Jag stressade runt i köket för att hinna steka prinskorv och köttbullar, koka broccoli och brysselkål och höll dessutom på med att skrapa ugnen för potatisgratängen rann över så det brändes. Då var det bara en kvart kvar tills Kalle Anka skulle börja och jag hade tänkt att vi skulle äta middag när vi kollade på det. Hade tänkt att det var lagom att börja stekningen och kokningen en halvtimme innan men det var inte tillräckligt. Var fortfarande inte klar när klockan var 14.55 så jag bad M hjälpa mig. Han svarade "Jamen du har ju järnkoll på det där...det fixar du fint." och fortsatte titta på tv. Jag tänkte genast säga något vasst tillbaka men kom på att jag skulle spara det. Då kan jag använda hans kommentar mot honom en annan gång när jag behöver något att dra till med... Kvinnor är listiga. Gud nåde den karl som glömmer det. (M flabbar nu åt att jag skrev det och säger att han ska komma ihåg att jag sparar det. Hmpff. Han hälsar och säger att ni inte ska köra fulla i jul. Ikväll kommer tydligen 5 av 10 att köra fulla påstår han. Lät läskigt många tycker jag.)
Lite senare när maten har sjunkit så ska vi dricka glögg och äta pepparkakor. M har köpt Blossas Trestjärniga Glögg som är spetsad med rom. Tror det var den vi drack förra året, har för mig det. Den var så god då att vi drack upp allt. Och blev rätt fulla för den är 21-procentig hehe. Men vi ska ta en promenix först. Om en stund. När matkoman har släppt och vi kan röra oss igen. Sedan ska vi hamna i matkoma igen för jag har gjort risgrynsgröt och ris à la Malta. Men kvällen är lång.
Nu ska jag glo på tv och låta M diska. Jag lagade ju maten. Då får han diska. Rättvist och bra.

Dessutom är diskning ett karljobb.

Uuuhuuh. Somnade vid 08, sov ett par timmar, drömde konstigt, vaknade och var spyfärdig av mensvärk, somnade till slut om med radion på och vaknade för en knapp halvtimme sedan. Snabbast sättet att sammanfatta det på.
Bloggar från laptopen igen. Den stationära datorn drar fortfarande hem filer och det verkar vara skumma torrents jag fått tag på den här gången. Norton får jobba en del. Inte för fullt men nog kommer det info-popups lite då och då. Norton har rapporterat nio gånger om högriskhot, bland annat en "Bloodhound" vilket jag har för mig att det är ett virus som tar reda på ens användaruppgifter och annan känslig info. Det blockerades direkt. Norton har även fått blockera ett par försök till att starta program och komma in i systemfiler, försök som kommit utifrån nätet någonstans via uTorrent.
Rätt kul att se hur Norton jobbar, har gått in i loggen och kollat och det var några högriskhot där. Nu när jag sitter skräddare i soffan med laptopen på en "memory foam"-kudde så kan jag höra hur den stationära datorn knarrar till ibland. Det är Norton som fäller ut taggarna och rustar för fullkomligt försvar. Och det tycker jag är för jävla häftigt alltså. Är jäääävligt impad av Norton 360. Det är oerhört coolt när man tänker på hur jävla avancerade sådana program är. Fatta vad sofistikerat ett sådant program måste vara för att bli så poppis som just Norton. Typ alla har ju någon version av Norton på datorn, jag känner bara tre som har andra antivirusprogram. Min pappa har F-Prot, min killkompis E har F-Secure och Ormbunken har Panda. Och Ormbunken fick en trojan för några månader sedan när han klickade på en annons på Facebook. Det var något om att man kunde testa hur man skulle se ut som tecknad figur och den har jag också klickat på. Jag blev dock misstänksam när det kom upp ett filhämtningsfönster så fort jag hade klickat på annonsen så jag klickade på "avbryt". Ormbunken klickade "OK" istället. Smart. När jag skällde på honom så försvarade han sig med att han var man och "...roades av blinkande fina saker". Pfft. Det ledde till en kul diskussion för jag sa att bröst är ju inte "blinkande saker" även om de var fina men ändå är män så förbannat förhäxade av minsta lilla urringning och klyfta. Han skrev tillbaka att bröst var i en särskild katgori över saker som män fascinerades av och att de hade en nästan magisk effekt på män. Det var ju ett tjusigt uttryck tycker jag. Diskussionen ledde vidare till att handla om dumma saker som män gör för att impa på brudar och det blev ju ännu roligare. Det är ju många män som försöker impa med hjälp av sin bil trots att det inte impar alls på kvinnor. De hade till och med den diskussionen på "Top Gear" för ett par veckor sedan. Jag vet många män som har försökt impa på mig just med sina bilar: M gör det ofta, mitt ex D gjorde det också, Ormbunken himself gjorde det förra sommaren när han skjutsade mig in till stan en gång, F gjorde det flera gånger när jag hade körlektioner med honom, och till och med min favoritarbetsförmedlare Nalle Puh har gjort det. Plus en massa namnlösa småpojkar inne i stan en vanlig fredagskväll, speciellt taxichaufförer. Jag sa till Ormbunken att kvinnor verkligen inte blir impade av sådant beteende, snarare blir vi lite överlägsna och tänker "Haha vilken tönt!" när män gör löjliga tvärnitar eller överdrivet aggressiva omkörningar på motorvägen. Man kan nästan se på männen ifråga att de lyser av iver och längtan efter att få impa lite. Ormbunken svarade "Hahaha, nu rodnar jag över hela kroppen!" och skrev att jag som kvinna kunde väl vara snäll och spela lite impad i dessa situationer. "Vårt ego behöver det." skrev han. Det var en kul diskussion! Men diskussionen om vad kvinnor behöver göra för att impa på män blev väldigt kort. Ormbunken skrev att kvinnor bara behöver finnas för att impa på en man. Det lät överdrivet enkelt tycker jag. Hade gissat på att man skulle halsa en ölflaska eller något i den stilen.

Ormbunken är jädra rolig att diskutera sådana saker med, det gjorde vi ofta förra sommaren när vi jobbade ihop och han tog upp ämnet lika ofta som jag. Och han avslöjade en del också, kolla här bara. Det var rätt sällan det var jobbprat på jobbet. Vi snackade om telefonsex, prostitution, första dejten, hångel, och en massa sådant. Hela gruppen av städare brukade skratta så högt att restaurangpersonalen tittade förvånat på oss.

Gårdagen gick förbi så snabbt att jag aldrig hann blogga. Vaknade 08 igår, helt av mig själv, tittade på nyheterna en stund och somnade sedan om. Vaknade sedan igen klockan 17.16! Är det ens möjligt? Jag sov ju faktiskt på natten, sov minst fem timmar innan jag vaknade klockan 08. Hur fan kan jag då sova nio timmar till? Jag är sjukare i huvudet än vad jag trodde. Känns ju dock lite kul, på ett väldigt ironiskt och irriterande sätt, att jag kan överraska mig själv. Fortfarande, efter typ 12 år med sömnproblemen, blir jag överraskad och förvånad när jag gör såhär.

Bloggar från laptopen nu. Den stationära datorn håller på och drar hem några filmer och en hel tv-serie. En tv-serie som är oförlåtligt bortglömd. I förrgår kom jag att tänka på den där tv-serien som gick på 90-talet, "Tales from the crypt". Det var helt klart "splash"-skräck och bara såååå B-igt, men det var en kul serie. Den gillade jag men jag såg bara några avsnitt då på 90-talet för det visades alltid så sent på kvällen och då fick ju inte jag vara uppe. Min "mamma" var hård med sängtiderna, de enda gångerna jag fick se "Tales from the crypt" var när jag var hos pappa. Jag hade ju tv i mitt rum...förresten så lät pappa mig se andra läskiga filmer. Han visste att jag inte blev rädd så som andra barn kunde bli, jag fattade liksom att det inte var på riktigt, och jag gillade den där adrenalinkicken jag fick när jag blev rädd. Gör jag fortfarande. Fast "Poltergeist" skrämde mig. Jag var livrädd för mina dockor och gosedjur pga den där jävla clownen. Sist jag såg den filmen var ett par år sedan ungefär och jag blev rädd för clownen då också. Dockor har jag ju inte längre men några gosedjur har hängt kvar (näns liksom inte ta bort dem för jag har haft dem så länge nu). Efter att jag hade sett "Poltergeist" för ett par år sedan tyckte att jag kunde se mina gosedjur röra på sig. Blev barnsligt rädd efter det. Just den filmen är hemskt läskig alltså. "Omen" är också läskig. Onda leksaker och barn är liksom jävligt skrämmande, de är ju så oskyldiga och om de är onda så vad kommer härnäst? Onda kattungar? Jag såg ibland "Tales from the crypt" hemma hos "mamma", jag smög upp på nätterna och satte på vår urgamla tv så tyst jag kunde och så tittade jag med ljudet avstängt. Det gjorde det läskigare på något sätt.
Har nu hittat alla sju säsongerna och har fått hem tre av dem än så länge. De andra tar tid på sig fastän de har varit igång i över ett dygn nu. Jag tänkte att nedladdningen kanske går lite snabbare om datorn får jobba ifred med det. Tror inte det spelar någon större roll men Norton på laptopen behövde ändå uppdatera virusdefinitionerna. Nu har jag sett de två första säsongerna av "Tales from the crypt" och kommit på att det inte är så läskigt alls. Fastän jag har suttit hela natten i mörkret och tittat så tyckte jag inte att det var sådär väldigt läskigt. Det var nog läskigare att se det som barn med ljudet avstängt och hotet av att ett riktigt monster kunde vakna vilken sekund som helst och hoppa fram ur mörkret. Nu tyckte jag mest att "Tales from the crypt" bara var äckligt men det är kul att se. Blir helt nostalgisk när jag ser det. Fast för varje avsnitt jag såg inatt så tyckte jag att det blev mindre och mindre läskigt. Blev nog lite avtrubbad av allt blod, haha. Fast det är fortfarande kul att se det alltså. En del avsnitt känner jag igen väldigt väl. Ett avsnitt gav mig en eurekaupplevelse för det var en grej som jag hade haft i huvudet i flera år. Trodde att det var någon film den där scenen kom från men det var från "Tales from the crypt". Det roligaste med serien är nog att det är så ironiskt. Läxan man lär sig av varje avsnitt är typ att what goes around comes around. Gräver man en grop åt andra så faller man själv i ungefär. Är också kul att se alla skådisar som var med i serien i början av sina karriärer. Demi Moore var med, Leah Thompson, Lance Henriksen, Brad Pitt, Teri Hatcher, Arnold Schwartzenegger, och typ alla. Är jättemånga skådisar som har varit med där. Och The Cryptkeeper är rolig med sina morbida skämt.

Har suttit vaken hela natten. Såklart, jag vaknade ju vid 13 igår. Min dag är aldrig kortare än 19-20 timmar. Har smsat med M inatt, han hade ett segt nattpass på stationen och "...det händer för fan inget på måndagsnätter" så han hade tid att smsa också. Vi snöade in på Pest eller Kolera. Den där underbart roliga leken då man ska välja mellan två lika hemska alternativ. Jag kom på det ultimata som det absolut inte gick att välja mellan: se sina föräldrar ha sex eller att de ser dig ha sex? Det går ju inte att välja något av alternativen, det går bara inte. Skulle jag se mina föräldrar going at it? Nej fy. Och om de skulle stå och titta på mig när jag håller på? Jag skulle överhuvudtaget inte kunna ha sex. I vilket fall som helst skulle man bli skadad för livet och behöva gå i terapi. M vägrade att välja något av alternativen. Enligt reglerna måste han då svara på en till fråga. Så jag kom på ännu en bra Pest eller Kolera-fråga: avsluta alla dina meningar med "...i enlighet med profetian" eller med "...och sedan gav jag honom en blowjob". M valde snabbt att avsluta alla sina meningar med "i enlighet med profetian" och jag skrattade mig hes när jag föreställde mig vardagssituationerna om man skulle avsluta alla sina meningar med "i enlighet med profetian". Man ringer och söker jobb och säger "Jag är nog som klippt och skuren för det här jobbet...i enlighet med profetian". Blir man anställd då tro? Man har nog större chans om man avslutar meningen på det andra sättet. M's bästa motfråga var: vara utan internet i 1 år eller vara utan musik i 1 vecka? Offf! Fan, det är svårt. Jag kan inte leva utan musik, jag måste ha det hela tiden, men ett helt jävla år utan internet? Jag valde till slut 1 vecka utan musik. Helt teoretiskt då alltså. M hade lite svårt att komma på bra Pest eller Kolera-frågor och tog hjälp av en annan uttråkad och sysslolös polis som frågade: sova under bar himmel i skogen där det finns björnar, varenda natt i 1 år eller lyssna på trashdeathmetal-musik på maxvolym dygnet runt i 1 månad? Öööh. Min första tanke var att jag sover fan hellre i skogen då. Jag hatar sådan där oljudsmusik som trashdeathmetal, mina före detta grannar spelade alltid det och det låter bara som oljud. Det finns ingen melodi och sångaren bara skriker så man inte ens hör vad låten ska handla om. Men i skogen finns det förutom björnar även myggor, spindlar, Jason Voorhees, vargar och monster som min fantasi skapar. Dessutom är jag väldigt paranoid och kan föreställa mig hemska saker om jag får tillfälle, som när jag ligger på marken i skogen och det är becksvart omkring mig. De alternativen kunde jag inte välja mellan faktiskt.

Med Pest eller Kolera snöade vi vidare in på den utvecklade frågeversionen: Pinsamhetens Pest eller Kolera där man frågar folk en fråga som de inte kan svara vare sig ja eller nej på eftersom båda svaren är lika dåliga. Exempelvis: Har du slutat ligga med din pojkväns pappa? Har du slutat fuska med skatten? Har du slutat äta din egen avföring? Har du blivit av med flatlössen ännu? Har du slutat porrsurfa på arbetstid? Har du slutat slänga snorkråkor i lasagnen? Man vill inte svara varken ja eller nej. Jag och M började båda fundera på vilka situationer en en vanlig diskussion kunde leda till om man skulle ställa sådana frågor till folk. Som på ett arbetsplatsmöte, högt och tydligt när chefen hör: "Hörru Bosse, har du slutat porrsurfa på arbetstid?". Eller i kön till lunchstället: "Har du slutat äta ditt eget bajs?". Eller i baren på lokala ragghaket när man står bredvid kompisen som nyss har fått tag på, och grovhånglar med, världens heting: "Pssst...har du blivit av med flatlössen ännu?".

Man skulle nog inte blir så värst omtyckt. Men man skulle nog ha rätt kul.

Hittade nyss den här bilden på internet. Gud vad jag skrattade! Får ont i skrattmusklerna.

Sitter hos min låtsasfarmor. Hon tittar på svt 1, någon film om Sylvia Plath, och jag sitter vid datorn och försöker fixa. Har kommit fram till att det enda som hjälper är omformatering. Ingen idé att göra något annat faktiskt. Utöka ram skulle nog hjälpa en hel del men i grunden är det en omformatering som krävs.

Har haft ett intressant snack med min låtsasfarmor. Vi snackade om passion och huruvida det är viktigt i ett förhållande. Jag säger att det är jätteviktigt, jag skulle inte kunna ha ett förhållande utan passion. Jag behöver den där farliga, förtärande passionen. Kärlek är inte så viktigt bara det finns passion som varar. Min låtsasfarmor säger tvärtom. Hon tycker att kärleken är det som är viktigt i ett förhållande för passionen varar inte.

En annan sak vi snackade om var vad vi attraheras av hos andra människor, på ett ickesexuellt plan, och jag kom på en sak om mig själv. Jag attraheras av intelligens. Jag vill vara omkring intelligenta människor med livserfarenhet som jag kan lära mig av. Det är det jag dras till hos andra människor: hur de delar med sig av sin intelligens så jag får växa lite. Jag gillar hur jag genom dessa intelligenta människorna kan få se mig själv ur deras perspektiv. Det är ju inte ofta man gör det liksom. 

Sedan snackade vi om vad vi attraheras av på ett sexuellt plan. Min låtsasfarmor drogs till auktoritet hos en man, han måste vara välutbildad och ha mycket ansvar i sitt jobb. Hmm, förklarar ett och annat som jag har gått och grunnat på om henne. Ledde fram till en intressant diskussion om varför hon då gifte sig med en man som körde lastbil... Fast hon skilde sig ju också. Jag dras till erfarenhet och det där råa maskulina hos en man. Berättade för min låtsasfarmor om en gång när M gick omkring i bara en handduk efter att ha duschat hemma hos mig. Han sprang omkring och letade efter något och ställde sig efter en stund framför mig. Front row seats to full frontal. Det droppade vatten från hans hår och jag kommer ihåg att jag blev helt jävla förhäxad för då var han så enormt manlig. Det var verkligen det där ultramaskulina jag såg då: vattendroppar som rann över hans bringa och ner på magen, ner i raggarsträngen och det kanske till och med rann ner några vattendroppar i någon liten springa mellan handduken och hans läckra hud. Grrrrr... Både jag och min låtsasfarmor fnittrade som tonårstjejer när jag berättade om det.

En annan sak vi fnittrade som tonårstjejer åt var fotbollsmatchen. Jag vet inte vart jag fick det ifrån men när vi satt där och tittade på matchen så råkade jag säga, eller typ tänka högt: "Det måste vara hemskt jobbigt att ha snopp. Den måste ju studsa som fan när man springer...boing, boing!" och både min låtsasfarmor och jag började gapskratta. Efter en stund när vi hde lugnat ner oss så råkade kameran zooma in på en av fotbollsspelarnas skrev. Fotbollsspelaren sprang just då och varken jag eller min låtsasfarmor kunde hålla oss för skratt. Vi behövde inte ens säga något. Sedan gick jag ut och rökte och började tänka på hur en fotbollsmatch skulle se ut ifall de spelade nakna. Kunde inte sluta skratta på flera minuter och när jag kom in igen så sa jag det till min låtsasfarmor, "Tänk hur det skulle se ut om de spelade fotboll nakna." och då började vi skratta igen. Det var en rolig match för oss även om nu Sverige råkade förlora.

Lyckades undvika att gå och lägga mig idag vid 12-tiden när jag började bli trött. Åkte istället in till stan, gick en lång runda och tog bussen hem igen. Det var något jag skulle handla inne i stan men när jag kom dit så hade jag glömt bort det. Har fortfarande inte kommit på vad det var. Jisses vad störigt. Men så är jag när jag inte har sovit, jag glömmer bort allting hur lätt som helst. Jag fixade till mig idag innan jag åkte in till city. Gjorde mig riktigt klassiskt snygg med svart eyeliner, massor av mascara, ljusrosa pärlemorläppglans och slarvigt uppsatt rufslockigt hår. Folk på stan tittade på mig jättemycket och log sådär igenkännande, speciellt de som var lite äldre, och det var inte förrän jag kom hem som jag kom på varför de tittade så på mig. Stod framför spegeln i badrummet och städade lite i badrumsskåpet när jag såg det. Jag hade lyckats få till Brigitte Bardot-looken på pricken. Lite kul. Jag försökte inte ens få till någon speciell look, ville bara bli fin liksom, och så lyckades jag sminka mig exakt som en av världens största stilikoner. Ha. Jag har försökt få till BB-looken förut men inte lyckats helt för den är inte så enkel med just den läppfärgen och det håret. Ibland får man till det helt perfekt utan att man ens försöker. Monroe-looken har jag lärt mig dock. Den är inte så svår faktiskt. Har kört med den i många år.
(Förklaring för de få manliga läsarna: Marilyn Monroe och Brigitte Bardot (uttal: "Brrishitt Barrdå" typ, med franska R såklart) är ett par av de ultraklassiska stilikonerna som alla tjejer/kvinnor apar efter någon gång i livet. Låter kanske töntigt men det är ett måste att ta efter de legendarerna som kommer att fortsätta sätta stilen i säkert flera hundra år till. Det är ett måste helt enkelt. Precis som när ni karlar låtsas att ni är Jimi Hendrix eller Slash när ni står framför spegeln och spelar luftgitarr. Eller Barry Manilow / Marvin Gaye när ni ska få till det.)



Nu börjar jag bli riktigt, riktigt tröööött. Skum känsla att känna hur hela kroppen liksom slutar vara pigg. Hmm. Varför är jag inte hungrig? Jag har ju inte ätit sedan frukost och det gjorde jag runt 8 imorse. Borde verkligen vara hungrig nu ju. Konstigt.

Dagen börjar med huvudvärk för min del. Funderar på om det beror på att jag spelade Sims inatt? Jag har fått huvudvärk rätt ofta den senaste tiden och det verkar ibland ha hängt ihop med att jag spelat Sims. Inatt blev det inte så mycket spelande dock: spelet hängde sig och så dök det upp en ruta där det stod att programmet hade kraschat och nu skulle avslutas. Irriterande. Hade precis hunnit göra en familj, byggt deras väldigt tjusiga hus och börjat spela familjen när spelet hängde sig. Betyder ju att huset är borta nu eftersom jag inte sparade innan jag började spela med familjen i det huset. Familjen borde vara kvar dock, den sparas ju när man har skapat den. Men huset är borta. Fuck, det var ju tjusigt.

Såg om några filmer inatt. Såg Hayden Christensens "Awake" och "Life as a house". Hot little cookie. Undrar varför hans filmer inte har uppmärksammats mer? Visst, killen är het som fan men filmerna är hur bra som helst. Så bra filmer brukar inte gå omärkt förbi liksom. "Life as a house" är ju bara så himla bra, det är absolut den bästa filmen jag sett på flera år. De andra, "Awake" och "Shattered Glass" hade ett par så vääääldigt oväntade twists i handlingen att min haka föll ner. Båda filmerna fick mig verkligen att ropa "VA!!!" liksom. Svårt att skriva om filmerna utan att avslöja handlingen för er som inte har sett dem, men den mest oväntade handlingen hade "Shattered Glass". Såååå jävla oväntat alltså! I did not see that coming, verkligen inte. Grrr...vill diskutera filmen med någon men ingen jag känner har sett den ännu. Visselpaj får lägga på ett kol... Kom igen tjejen, ladda ner de 3 Hayden-filmerna nu, du valde ju att vara groupie till Hayden du också, hahaha. Johnny Depp får se upp, Hayden kommer för att ta över tronen som hetingkung. Fast jag tycker nog att Hayden var allra sötast i "Attack of the clones". Faktiskt. Han är ju verkligen inte mindre het nu men han hade något visst när han var 6-7 år yngre ("Attack of the clones" är från 2002, "Life as a house" från 2001, "Awake" från 2007, och "Shattered Glass från 2003). Hayden hade något oskyldigt i utseendet när han var med i Star Wars första gången, som en liten pojke liksom. Jag brukar inte gilla den looken hos män, snarare tvärtom: jag vill ha karlakarlar, riktiga män, män, män, men hmm. Den där oskyldiga, pojkaktiga looken hos män brukar faktiskt få mig att välja bort de männen. Men ibland fastnar man ändå. Jag antar att Haydens oskyldiga utseende i "Attack of the clones" väcker mina moderskänslor, hahahaha.
Har roat med mig att komma på en lista som Visselpaj kan svara på (haha, du började så låt oss vara totalt tjejiga nu!):
5 kändisar jag gärna skulle vilja vara groupie åt:
1. Johnny Depp får förstaplatsen för han är ju bara sååå-ååå-åååh...
2. Hayden Christensen, får nästan dela förstaplatsen men blir tvåa för han är ack så ung fortfarande. Men ge det några år så har suget i hans blick blivit livsfarligt dock.
3. Kiefer Sutherland, grrr, han kan säkert få mig att morra i 24 timmar.
4. Demi Moore, jag struntar i att jag inte är homo eller bi: hon är så jävla sexig!
5. Anthony Michael Hall, jag står fast vid mitt val! Det är hans händer alltså... En natt med honom skulle ge mig en chans att testa min teori om att ju fulare man, desto bättre i sängen (undrar hur jädra dålig Johnny Depp är då...?).

Märkte ni att Brad Pitt inte var med på listan? Jag tycker faktiskt inte att han är så snygg längre, han har inte åldrats väl. Han var mycket snyggare i "Thelma & Louise". Jag slet fan ut pausknappen på min gamla videospelare när jag pausade i scenen där kameran åker över hans bringa. Då var han helt klart nummer 1.