No rest
Tar en liten paus i julstressen för att få lite mat i mig. Pappa ringde igen igår (hemresan blev uppskjuten tills idag, jag har nog glömt blogga om det) och ville att jag skulle baka både mjuk pepparkaka och min specialkaka. Min specialkaka är inte så speciell men den är lite julig av sig. Är vanlig sockerkakssmet med en deciliter apelsinjuciekoncentrat som smaksättning och så lägger man i 200 gram hackad blockchoklad. Är lite julsmak på den kakan. Iallafall, jag stod och bakade igår och gjorde julskinkan och knäck samtidigt som jag sprang ner i tvättstugan för att få lite rena kläder. När kakorna, knäcken, skinkan och tvätten var klar så stressade jag iväg ut till köpcentrat. In på Maxi och handla färska dadlar eftersom pappa (som är den enda jag känner som äter de där vidriga dadlarna) inte tyckte ett sådant där vanlig paket dadlar dög. Det skulle vara färska dadlar. Jag hatar dadlar. Har provsmakat en av de färska dadlarna och urk! Totalvidrigt. Men pappa tycker tydligen att de färska är goda. Smakar det så kostar det också: färska dadlar kostar 25 spänn hektot. Bara för att jävlas med pappa så köpte jag fem hekto... Nu kan han ju äta dadlar tills han spyr.
Kände mig trots allt lite optimistisk igår så jag kollade mitt konto i hopp om att jag hade fått pengar fastän min sockärring skrev att de skulle komma 27:e. Men jag fick faktiskt pengarna igår. En liten ljusning iallafall. Sprang in på systemet och köpte en flaska whiskey åt pappa som julklapp. Var det enda jag kunde komma på. Han är så svår att hitta presenter till. Chivas Regal var slut så det fick bli Johnnie Walkers Red Label istället. Den brukar han köpa som taxfree så han gillar väl den. Och om han har whiskey så håller han sig förhoppningsvis lugn hela julhelgen så jag slipper hans elaka kommentarer. Annars får jag hålla för näsan och hälla i mig whiskeyn. Helvete att jag inte köpte en liten flaska vodka åt mig själv också. Har liksom som en föraning om att jag inte kommer vilja vara nykter den här julen. Känns redan nu som om jag kommer behöva dimman. Kom förresten på nu att jag har glömt köpa glögg. Pappa kommer bli tjurig det ger jag mig fan på. Men han kommer vilja ha glögg och saftglögg gillar han inte, så han måste köra till systemet och då kan ju jag följa med och köpa vodka. Fan, jag har glömt köpa mjölk också. Jag måste ju göra risgrynsgröt.
Längre än såhär har jag inte kommit med packningen. En kjol, sockar, tights, behås och pappas julklapp. Mobilen kom visst med på bild också. Fan vad trött jag är. Har varit igår hela dagen igår och sprungit runt och fixat med packning och letat fram grejer nu på natten. Finns inte tid till att sova. Var ju inte alls inställd på att behöva packa så att det skulle vara klart redan och sådat som jag inte trodde jag skulle behöva packa ner har jag fått leta fram. Stugan värms ju bara upp av en kamin. M's exfrus hus är ett riktigt hus med värme i varenda hörn. Jag hade ju tänkt fira jul med M & c/o och han kör inte dit förrän i eftermiddag så jag hade tänkt packa nu på morgonen/förmiddagen. Pappa däremot, han kommer från Arlanda vid 10-tiden idag och säger att vi ska åka direkt då. Suck. Jag hinner inte ens träffa M idag. Han kommer direkt från "kursgrejen" vid typ 14-tiden idag och ungefär vid den tiden så har väl jag precis kommit fram till stugan. Usch alltså, jag har så himla dåligt samvete över allt. M blev allt annat än glad över att jag inte kunde följa med honom till exfrun och barnen. Han blev faktiskt arg och skällde på mig för att jag inte kan säga till pappa att jag hade egna planer inför jul. Han var så arg på mig att han till och med la på luren när jag satt tyst och önskade mig själv åt helvetet för att jag gjorde honom besviken. Jag blev jätteledsen och började gråta, fast M ringde upp igen efter några minuter och sa förlåt. Han är så jävla stressad nu med "kursgrejen" som antagligen kommer pågå hela januari ut och han vill ju inte vara hemifrån hela veckorna såhär liksom. Speciellt inte när det inte ens var planerat att han skulle vara involverad så här jäkla länge. Är ju fyra månader som han har hållt på med det där och från början var det bara tänkt att han skulle vara med i två månader. Max.
M's exfru ringde igår och undrade om jag var sur på henne och ifall det var därför jag inte skulle komma men jag förklarade ju att det inte alls var så. Deras dotter har också ringt och varit grymt besviken över att jag inte kommer, hon är mitt i tonåren och ser väl mig lite som en äldre syster antar jag. Allt det här har jag så dåligt samvete över. Känns som om jag sviker dem och som om de aldrig kommer förlåta mig typ. Fast de ser väl inte lika allvarligt på det som jag gör. M fattar ju och exfrun gör nog också det för när jag förklarade så sa hon att hennes pappa är likadan. Som min pappa alltså. Jag har verkligen sjukt dåligt samvete. Är så besviken på mig själv också. Hade gärna velat ha M med mig till stugan men han har ju inte träffat sina barn på evigheter så jag vill inte be honom följa med mig. Är för mycket att be om tycker jag.
Kom på precis nu att pappa inte ens har sagt tack för att jag fixar allt. Hoppas han gör det sedan.
Två kärringar
Idag har jag fått brev från inte mindre än två kärringar. Riktiga kärringjävlar också. Den ena kärringen är min ekonomihandläggare på soc som har skickat meddelande om utbetalning. Jag får pengar den 27:e. Kul jul för mig då. Jävla kärring! Jag lämnade ju in ansökan redan den 15:e just för att vara säker på att få pengar innan jul. Fy fan alltså, önskar att jag kunde vinna på Triss eller något. Kanske ska önska mig Trisslotter i julklapp? Oddsen är väl dock aslåga även om varenda människa i reklamfilmerna för Triss går runt och säger "Tio miljoner var lite för mycket, det hade räckt med fem..." när de har fått en Triss i julklapp och sedan påstår att de ska jobba på nyårsafton. Pfft. Jag känner inte en enda jävel som skulle fortsätta jobba om de vann tio mille. Snarare skulle de allihop gå in till sina chefer och snyta sig i gardinerna. Möjligtvis skulle någon av dem jobba kvar men gå ner i halvtid, ta en massa ledigt och ha jobbet enbart som tidsfördriv. Åååh jag vill vinna på Triss! Slippa jävla soc. Fast jag känner ingen som skulle ge Trisslotter i julklapp tyvärr. Själv vågar jag aldrig ge bort Trisslotter som present... Om folk skulle vinna på mina lotter så skulle jag bara bli för sur. Även om de så bara skulle vinna 500 spänn så skulle jag hata dem för all framtid. Om de vann tio mille på mina lotter, ja då skulle jag minst sagt säga upp kontakten med dem...
Kärring nummer två som jag har fått brev från idag är min mamma. Det jag fick från henne har verkligen gjort mig förbannad för hon skickade en bok som julklapp. Jag skiter fullständigt i om hon skickar julklapp till mig eller ej. Jag har ju inte haft kontakt med henne sedan juni 2006 så hon kan leva eller dö såvitt jag bryr mig. Men boken hon skickade är den här. För fan alltså, bara innehållslistan motsäger allt hon har gjort mot mig. Precis allt! Jag har skummat genom inledningen och fucking helvete vad arg jag blir! Boken handlar för fanken om att stå emot negativ kritik och att inte lyssna på människor som underminerar ens självförtroende och det var ju precis det som hon höll på med! Det var allt hon gjorde! Hela tiden fick jag höra att jag inte dög till något och att jag hade förstört så mycket för henne och vad jag än gjorde så var det alltid fel. Jag menar, hon kritiserade mina kläder, mitt sätt att uttrycka mig, mina matvanor, mina vänner och pojkvänner, mina tankar, mitt utseende, mina politiska åsikter, prylar jag ville ha, universitetskurser jag ville läsa, yrken jag ville jobba med, min hårfärg, hur jag sminkade mig, min musiksmak, precis allt, allt, allt, allt med mig var fel och hur jag än försökte stå på mig och förklara att jag tyckte si eller så och att hon inte behövde tycka samma så var det alltid fel, fel, fel. Hur mycket jag än försökte att vara henne till lags och tillfredsställa hennes önskningar så lyckades jag aldrig för hon hittade alltid något fel med allt. Och det var inte bara när jag var vuxen, det där höll hon för fan på med när jag var liten också. Jag kunde ha färglagt en bild i en sådan där ritbok för femåringar och då anmärkte hon på att jag hade ritat utanför de svarta linjerna och det såg ju inte fint ut. Eller jag gjorde ett halsband på montessori och gav det till henne när jag kom hem, då hade jag använt fel färger, lagt rosa plastpärlor bredvid röda eller gjort halsbandet för litet/stort. Vad jag än gjorde så var det alltid fel och hon var aldrig sen med att berätta hur dålig jag var på att göra något. Och så skickar hon den boken till mig??? Hon har dessutom strukit under i ett stycke i boken som handlar om att hitta människor att ta stöd och hjälp av och meningarna hon har strukit under med både bläckpenna och illgrön överstrykningspenna handlar om att man ska vända sig till sina föräldrar. Jag är för jävla arg nu för att gå och hämta boken och göra ett exakt citat men meningarna var ungefär: "Oavsett vilket förhållande du hade som barn till dina föräldrar kan de alltid finnas där för dig i vuxenlivet och stödja dig när du behöver dem." och några fler meningar i samma stil. Vad fan menar hon med det? Hon slutade ju inte att kritisera mig som tonåring eller när jag hade blivit myndig och inte heller när jag 22 och ett halvt år gammal pratade med henne sist och sa att jag ville läsa på Komvux och sedan börja plugga på universitetet för att jag ville bli psykolog innan jag var 30. Hon svarade att psykologi bara var en massa skitsnack och påstod att det var min "satkärring till styvmor" (som är psykolog) som hade hjärntvättat mig till att vilja det när hon själv ville att jag skulle bli dagisfröken eller jobba med trädgårdsgrejer.
Jävla kärring. Gå och dö. Jag är så arg nu att jag bara sitter och vibrerar av ilska. Varför kan hon inte dö och lämna mig ifred? Kan hon inte bara göra det!? Dö någon jävla gång för fan. Försvinn ur mitt liv.
Igen
Pappa ringde nyss igen. Jag hann inte ens börja försöka säga att jag faktiskt hade andra planer inför julen. Min pappa är sådan där att han ringer aldrig för att säga hej eller småprata lite, han ringer enbart när det är något han vill. Nu när han ringde så bad han mig skriva en lista på julmat som vi ska inhandla. Jag började skriva ner allt han sa på baksidan av ett gammalt kuvert och försökte hela tiden säga att jag hade andra planer. Sedan igår har jag tänkt att jag kunde vara med M och kompani på själva julafton och juldagen och sedan åka till pappa i stugan och vara med honom på nyår. Men jag fick inte en chans. Det var som om han liksom visste att jag hellre ville vara någon annanstans med andra människor. Typ som om han känner på sig att jag var på väg ut ur hans grepp och att han omedelbart ville sätta stopp för det. Nu fick han mig dessutom till att handla all julmat. Jag fattar inte ens varför: han kör till stugan den 22 december och typ 20 minuter innan man kommer till stugan så kör man förbi en Ica-butik. Han skulle också åka på förmiddagen så då är han framme runt lunchtid och Ica har ju öppet då.
Jag fattar inte ens hur det hände det här. Fattar inte alls men jag kommer få göra två rundor till Maxi och handla allt den 21 december, stå och steka köttbullar och göra skinkan så att det är klart tills 22:e. Jag försökte till och med ljuga och säga att jag hade skola hela dagarna nu i slutet av terminen för han vet inte att jag är utkickad men han svarade bara "Din lilla kurs är väl inte så jävla viktig?" och lät skitsur. Fan jag fattar inte vad som hände. Kändes som om jag inte hade någon vilja längre.
Till C som har kommenterat mina senaste inlägg om just julen:
Jag har ingen aning om hur rätt du har men antagligen är du jävligt mitt i prick för jag började gråta nu när jag läste din kommentar. M är fortfarande på sin "kursgrej" och eftersom jag nu ska åka till stugan den 22 så kommer jag nog inte hinna träffa honom innan dess. Och jag har inte ens berättat för honom vad som har hänt de senaste 24 timmarna.
Vill inte
Saker som jag hellre gör än att åka till stugan över jul:
*hänger mig
*går i celibat
*blir inseminerad med 200 foster
*blir pestsmittad
*rakar av mig mitt 64 centimeter långa hår
*slutar röka, cold turkey, utan plåster
*slutar spela Farmville
*har sex med Gorbatjov
*slutar äta och övergår till en diet bestående av mina naglar
*slutar lyssna på musik, vilket jag anser att jag inte kan leva utan
*har analsex med Göran Persson
*går på stan naken
*förlorar min enda användbara talang: skrivtalangen
*förblir outbildad och arbetslös
*går i komplett celibat, det vill säga inte ens onani
*sväljer tio Rohypnol och lägger mig på en parkbänk
*föder 80 barn helt naturligt utan smärtlindring
*går in på Maxi och skriker i en desperat ton "Vart har ni kondomerna??? FOOORT!!!"
*sluta spela Sims
*går till en manlig gynekolog resten av livet
*får en lam ringmuskel så att jag måste använda blöja
Frågan är bara hur jag ska få min pappa att inse det. Är det något som jag har svårt för så är det att stå på mig och tänka på mitt eget bästa. Det är rätt sällen jag ens kan se mitt eget bästa. Och är det något som min pappa har svårt för så är det att ta hänsyn och visa förståelse. Ta bara det här med att jag är nötallergiker till exempel. Jag är så allergisk mot nötter att mina ögon svullnar igen om någon sitter och knäcker nötter i samma rum. Min pappa brukar tycka det är roligt att knäcka valnötter mitt framför mitt ansikte så att jag får sådana allergiska reaktioner att jag får svårt att andas.
Jag har tänkt på honom och rättat mig efter honom och vad han önskar i 12 jular nu. Förra julen var verkligen mysig. Lugn och skön och mysig. Nu när jag har tänkt på att vara i stugan med pappa över jul i år så mår jag bara dåligt. Har sådan ångest över detta att jag mår illa och känner mig helt matt.
Jävla SJ...
Fy fan alltså. Jag har suttit och kollat tågtider och, inte att glömma: priser för att åka till stugan och slippa åka bil dit med pappa. Jag vill inte åka bil med honom för han kör som en idiot. Jag har bloggat förut om hur han aldrig tar hänsyn till att jag blir åksjuk när han kör 90 på slingriga skogsvägar och hur han kör så fort att man får dödsångest. Åker hellre tåg.
Men helvetes fitta vad dyrt det har blivit då! Jag brukar inte använda just det ordet när jag svär men helvetes jävla FITTA vad dyra SJ är!!! Det skulle kosta mig nästan 500 enkel helvetesresa om jag åker till stugan den 23 december. Jävla SJ. Samma pris om jag åker 22 december. Jag åker ju tyvärr på vuxenbiljett numera så det kostar ju lite mer, men jag jämförde med vad det skulle kosta om jag fortfarande var under 26 och det har blivit nästan 100 kr dyrare sedan jag åkte tåg på ungdomsbiljett sist. Fan ta SJ alltså. FAN TA SJ!
Hemresan är konstigt nog inte lika dyr, den ligger på 239 bara. Har tänkt åka hem 28 december, blir lagom för då hinner jag träffa äldsta syrran och mina syskonbarn. Har inte träffat dem sedan min systerdotters namnfest för rätt så exakt ett år sedan. Shit vad länge sedan...
Fan ta SJ alltså... Det får bli så att jag knaprar åksjukepiller och åker med pappa till stugan. Tur och retur med SJ-fittorna skulle kosta mig 750 spänn och det har jag faktiskt inte råd med. Men jag tar tåg hem. 239 spänn är inte så farligt. Jag trodde först det var 196 kr men sedan tillkommer 43 kronor för sittplats. Hahaha jävla SJ. Jag slår vad om att jag får en plats så jag får åka baklänges hela jävla vägen. Seriöst SJ: varför måste hälften av resenärerna åka baklänges? Jag är inte den som blir åksjuk speciellt lätt men om jag måste åka baklänges så kommer jag spy efter fem minuter. Flygplan kör ju för fan inte med samma grej liksom. Det är ju inte så att hälften av flygplansstolarna är vända åt andra hållet så folk flyger baklänges. Varför ska just tåg som är så himla bra och miljövänliga jämfört med flyget, vara så jävla knepiga??? Om man dessutom ska gardera sig mot vad SJ kallar "oväntat vinterväder" i stil med förra årets helt normala mängd snö som de hade mage att påstå att de inte hade kunnat förutspå, så tillkommer 91 spänn för att kunna boka om biljetten. Och om jag skulle vilja ha en biljett som kan återbetalas ifall SJ's fittiga tåg bryter ihop av "oväntat vinterväder" så kostar det ytterligare 203 kronor och då landar slutsumman för samma enkelresa på hutlösa 490 spänn. Då ingår det inte ens en kopp kaffe. En enkelresa samma väg i första klass med biljett som kan återbetalas kostar hela 751 kronor. Vem fan betalar det? SJ borde gå och diarrébajsa ner sig.
Bläääää!
Usch. Julhelvete. Förra julen var riktigt mysig och trevlig för mig, jag skippade ju familjen och stannade kvar i stan med M. Nu i år hade jag faktiskt tänkt göra typ samma sak. M ska fira med exfrun och barnen i år och jag är ditbjuden och har verkligen gått och sett fram emot det. M's exfru är megatrevlig och barnen gillar mig så jag längtade faktiskt efter att få fira jul med dem. Förra julen har jag tänkt på lite som en seger för mig själv, jag slog ett slag för MIG och gjorde något som typ ingen gör i juletider: jag tänkte på mig själv. Julen är ju annars en tid då det typ är förbjudet, nästan syndigt, att tänka på sig själv och inte umgås med familjen. Huvaligen.
Familjen ja. Min familj är inga trevliga människor och jag tycker faktiskt inte om dem. Visst, jag älskar min familj (min biologiska mamma är naturligtvis borträknad) på grund av blodsband, minnen och så vidare, men det betyder inte att jag tycker om dem. Ingen i min familj visar respekt liksom. Min pappa vet väl knappt vad det innebär, mellansyrran 78 är en egoist, och äldsta syrran 71 är typ som jag för hon ger bara respekt om hon får respekt. I den ordningen också... Jag och äldsta syrran brukar komma rätt väl överens. Om det nu skulle bli något tjafs mellan oss idag så skulle det rinna ut i sanden på några få minuter eftersom hon är tvåbarnsmorsa nu och jag är gammal nog att inte ta åt mig. Det var ju annorlunda när hon var 27 och jag 15 år hehehe... Hon kallade mig för "hormonhora" (fyndigt eller hur?) och jag kallade henne för "klimateriehäxa". Jag tyckte hon var det då... Hrrm. Är ju ganska lustigt att tänka på det nu när jag är lika gammal som hon var då, hehe. Ett annat smeknamn hon hade på mig för drygt tio år sedan var "madrassen" bara för att jag fick fler ligg än hon, haha. Men shit the same. Vi är båda vuxna nu och kan uppföra oss. Jag har blivit gammal nog att se en seger i att vara den stora människan om hon skulle få för sig att börja tjafsa och hon tar inte åt sig lika mycket som hon gjorde förr i tiden.
Men för att komma tillbaka till julhelvetet: min planering att fira med M och kompani i år går helt i stöpet. Pappa ringde från Albany NY idag och undrade om jag åker med honom till stugan eller om jag tar tåget. Han sa det som om det inte fanns något annat alternativ. Han hade liksom redan bestämt sig för att jag inte fick fira jul med människor som älskar mig. Han anade nog att jag hade andra planer för när jag började säga att jag redan hade planer så avbröt han mig och sa snabbt att det bara skulle bli han och jag i år eftersom 78 är höggravid nu. Äldsta syrran 71 med man och två söta kottar kommer dock i mellandagarna men på själva julaftonen skulle det alltså bara bli jag och pappa. Usch. Det var min första tanke: USCH. Vill inte, vill inte, vill inte, vill inte! Min pappa blir bara elak när man är ensam med honom. Iallafall när jag är ensam med honom, då blir han elak och han har bara blivit mer elak sedan min styvmor gjorde slut för drygt ett och ett halvt år sedan.
Sedan min pappa ringde så har jag flera gånger tänkt att jag inte behöver åka till stugan bara för att han bestämmer det. Jag är för länge sedan myndig och får bestämma själv ju. Jag har snällt gått med på att fira jul med familjen i stugan i typ 12 år nu och varje jul har jag hatat varenda minut så mycket att jag oftast har gråtit mig till sömns. Sedan jag blev myndig har jag pliktskyldigast gått med på att fira jul i stugan men har varje år flytt hem redan 25 eller 26 december. Förra julen var den första mysiga och lugna julen jag har haft på många år. Jag gillade verkligen hela julgrejen förra året och det har jag nog inte gjort sedan jag var väldigt liten. Typ fem år eller så. Jag blir verkligen arg på min pappa nu alltså. Bara för att han inte vill vara ensam på jul så måste jag spendera julen i den där förbannade stugan liksom. Jag hatar sommarstugan. Varje gång jag är där på vintern så undviker jag faktiskt att duscha för duschrummet ligger i källaren och det brukar vara typ tre, fyra plusgrader där... Så lagom trevligt att stänga av varmvattnet då. Varmvattnet förresten, det tar ALLTID slut. Sängen är obekväm och det är bara tre tv-kanaler och internet är så fucking långsamt. Finns spindlar överallt också. Jag hatar sommarstugan! Värst är att jag blir så beroende av pappa när jag är där. I och med att stugan ligger in the middle of nowhere så måste man ha bil för att kunna ta sig någonstans så om pappa inte har lust att köra en halvtimme till närmsta stad så kommer jag inte att få gå på mellandagsrea eller ens kunna köpa tamponger på Ica om jag skulle behöva det. Jag har nyss haft mens så den kommer ju inte igen förrän nästa år men det var ett exempel. Har tänkt flera gånger nu att jag verkligen inte har några skyldigheter att vara med min pappa bara för att det är jul, Jag har ju faktiskt gjort som han har velat i typ 12 jular nu men det kommer bli så att jag är med honom i år. Jag hörde det på honom liksom, han lät så desperat när han sa att 78 inte skulle komma alls och att 71 inte kommer förrän i mellandagarna. Jag hatar honom för att han gör så och leker martyr och liksom tvingar sig in i mitt liv precis när jag börjar känna att jag har ett.
>:(
Gud vad vackert det är ute nu. Tog en promenad till Ica förut och det var så himla vackert överallt för varenda liten trädgren är täckt av snökristaller. Träden ser liksom inte nakna ut fastän alla löv har fallit för länge sedan. Istället för löv har alla träd ett kritvitt lager av snö och mot himmelns grålilablå färg så ser det mycket vackert ut. Himla tjusigt. Det var så vackert att jag var på superbra humör när jag kom hem igen.
Men... Då ringde min låtsasfarmor. Precis när jag kom innanför dörren ringde hon. Jag tänkte först att jag inte skulle svara eftersom hon numera bara ringer när hon vill ha hjälp med datorn, men den tanken gav mig dåligt samvete. Jag är väl för snäll kanske. Svarade iallafall och big surprise, hon frågade om jag kunde komma imorgon och hjälpa henne att fota grejer som hon ska sälja på Tradera. Suck och stön alltså. Hon formulerade frågan "Vill du hjälpa mig fota?" och ville dessutom att jag skulle komma imorgon. Min första tanke var att just eftersom hon frågade ifall jag ville hjälpa henne så kunde jag ju faktiskt svara nej. Hade hon frågade ifall jag hade tid att hjälpa henne eller ifall jag kuna hjälpa henne så hade jag ju inte kunnat svara så mycket annat än "Okej...". Och nu kände jag verkligen för att bara skrika "NEEEEEJ FUCK OFF!!! GÅ OCH PLÅGA NÅGON ANNAN!!! JAG HATAR ATT TVINGAS LÄRA GAMLA TRÖGLÄRDA PUCKON SOM DU HUR TEKNISKA GREJER FUNKAR!!!!" och sedan slänga på luren. Men... Tjae, jag är väl för väluppfostrad för att göra så. Fastän jag vet att min låtsasfarmor är så sjukt oteknisk att hon inte ens fattar hur hon ska ladda upp en bild till Tradera så gick jag mycket ovilligt med på att hjälpa henne fota grejerna imorgon.
Ångrar mig som in i helvete nu. Vill bara ringa henne och säga vad jag snart kommer få våta drömmar om att jag vågar säga till henne. Hämndfantasi typ. Vill säga till henne:
"Förresten, vid närmare eftertanke så har jag nu kommit på att jag inte vill hjälpa dig eftersom du aldrig kommer att komma ihåg vad jag lär dig vilket bara resulterar i att jag tvingas fortsätta vara dadda åt dig när du är så dum och skaffar dig tekniska prylar som du inte kan hantera. Jag har försökt lära dig att ladda upp ett foto till Tradera i snart två jävla långsamma år nu och du går fucking fortfarande in i UTFORSKAREN, klickar på ett foto, och undrar sedan efter en stund varför fotot inte laddas upp på Tradera! Ursäkta mig men hur jävla blåst får man vara??? Jag har ju sagt femtielva gånger att utforskaren inte har ett skit med internet att göra, att Tradera är en sida på internet och att du måste gå via internet för att ladda upp något till en internetsida likt Tradera. Du påstår att du förstår men du måste vara dum i huvudet, eller så är du senil, för du ringer ju fortfarande och frågar om Nortons uppdateringar av virusdefinitionerna innebär att du kommer få virus i datorn. Jag hatar när du frågar mig sådant fastän jag har förklarat tusen gånger hur det ligger till. Jag hatar att du tvingar mig att sitta bredvid dig och för sextusensjuhundranittioandra gången i ordningen gå igenom steg för fucking steg hur du ska göra för att göra en annons på Tradera. Jag har skrivit ner exakt hur du ska göra, du har själv skrivit ner hur du ska göra eftersom du tappade bort mina anteckningar, och jag har skrivit ner en andra gång hur du ska göra för att ladda upp en bild till Tradera, men du kan det fortfarande inte. Om du bara kunde fatta att du får ju för helvete öva på det. Jag föddes inte med all den datakunskap jag har idag, jag läääärdeeeee mig genom att varje dag i snart 15 år använda datorer och internet. Och samtidigt säger du att du vill köpa en laptop istället för att ha din stationära dator... Jag absolut förbjuder dig att köpa en laptop! Du kan inte ens Windows XP, hur i helvete ska du då kunna Windows 7 som alla datorer har nu för tiden? Förutom Mac då men dem ska du inte ens gå i närheten av. Du vet ju inte ens hur du ska få ut cd-släden på din dator. Du vet inte ens hur du ska sätta i USB-kabeln i kameran för att ladda batteriet. Hur fan ska du då kunna hantera en helt ny dator när du inte ens kan det? Fuck off. Gå och plåga någon annan med din okunskap."
Jag önskar sååå att jag vågade säga det till henne. Hon är så enormt jobbig med sin okunskap och ovilja att ens försöka lära sig på egen hand att jag ibland har suttit där bredvid henne och verkligen hatat henne.
Fan heller att jag hjälper henne imorgon. Jag tänker inte gå dit. Hon är verkligen extra jobbig nu sedan hon gick i pension för fyra år sedan för nu när hon är ledig hela tiden så vill hon ta itu med att lära sig internet och teknikprylar och hon förväntar sig att jag ska ha både tid, lust och ork att lära henne.
Önskar att jag kunde flytta eller något.
Men... Då ringde min låtsasfarmor. Precis när jag kom innanför dörren ringde hon. Jag tänkte först att jag inte skulle svara eftersom hon numera bara ringer när hon vill ha hjälp med datorn, men den tanken gav mig dåligt samvete. Jag är väl för snäll kanske. Svarade iallafall och big surprise, hon frågade om jag kunde komma imorgon och hjälpa henne att fota grejer som hon ska sälja på Tradera. Suck och stön alltså. Hon formulerade frågan "Vill du hjälpa mig fota?" och ville dessutom att jag skulle komma imorgon. Min första tanke var att just eftersom hon frågade ifall jag ville hjälpa henne så kunde jag ju faktiskt svara nej. Hade hon frågade ifall jag hade tid att hjälpa henne eller ifall jag kuna hjälpa henne så hade jag ju inte kunnat svara så mycket annat än "Okej...". Och nu kände jag verkligen för att bara skrika "NEEEEEJ FUCK OFF!!! GÅ OCH PLÅGA NÅGON ANNAN!!! JAG HATAR ATT TVINGAS LÄRA GAMLA TRÖGLÄRDA PUCKON SOM DU HUR TEKNISKA GREJER FUNKAR!!!!" och sedan slänga på luren. Men... Tjae, jag är väl för väluppfostrad för att göra så. Fastän jag vet att min låtsasfarmor är så sjukt oteknisk att hon inte ens fattar hur hon ska ladda upp en bild till Tradera så gick jag mycket ovilligt med på att hjälpa henne fota grejerna imorgon.
Ångrar mig som in i helvete nu. Vill bara ringa henne och säga vad jag snart kommer få våta drömmar om att jag vågar säga till henne. Hämndfantasi typ. Vill säga till henne:
"Förresten, vid närmare eftertanke så har jag nu kommit på att jag inte vill hjälpa dig eftersom du aldrig kommer att komma ihåg vad jag lär dig vilket bara resulterar i att jag tvingas fortsätta vara dadda åt dig när du är så dum och skaffar dig tekniska prylar som du inte kan hantera. Jag har försökt lära dig att ladda upp ett foto till Tradera i snart två jävla långsamma år nu och du går fucking fortfarande in i UTFORSKAREN, klickar på ett foto, och undrar sedan efter en stund varför fotot inte laddas upp på Tradera! Ursäkta mig men hur jävla blåst får man vara??? Jag har ju sagt femtielva gånger att utforskaren inte har ett skit med internet att göra, att Tradera är en sida på internet och att du måste gå via internet för att ladda upp något till en internetsida likt Tradera. Du påstår att du förstår men du måste vara dum i huvudet, eller så är du senil, för du ringer ju fortfarande och frågar om Nortons uppdateringar av virusdefinitionerna innebär att du kommer få virus i datorn. Jag hatar när du frågar mig sådant fastän jag har förklarat tusen gånger hur det ligger till. Jag hatar att du tvingar mig att sitta bredvid dig och för sextusensjuhundranittioandra gången i ordningen gå igenom steg för fucking steg hur du ska göra för att göra en annons på Tradera. Jag har skrivit ner exakt hur du ska göra, du har själv skrivit ner hur du ska göra eftersom du tappade bort mina anteckningar, och jag har skrivit ner en andra gång hur du ska göra för att ladda upp en bild till Tradera, men du kan det fortfarande inte. Om du bara kunde fatta att du får ju för helvete öva på det. Jag föddes inte med all den datakunskap jag har idag, jag läääärdeeeee mig genom att varje dag i snart 15 år använda datorer och internet. Och samtidigt säger du att du vill köpa en laptop istället för att ha din stationära dator... Jag absolut förbjuder dig att köpa en laptop! Du kan inte ens Windows XP, hur i helvete ska du då kunna Windows 7 som alla datorer har nu för tiden? Förutom Mac då men dem ska du inte ens gå i närheten av. Du vet ju inte ens hur du ska få ut cd-släden på din dator. Du vet inte ens hur du ska sätta i USB-kabeln i kameran för att ladda batteriet. Hur fan ska du då kunna hantera en helt ny dator när du inte ens kan det? Fuck off. Gå och plåga någon annan med din okunskap."
Jag önskar sååå att jag vågade säga det till henne. Hon är så enormt jobbig med sin okunskap och ovilja att ens försöka lära sig på egen hand att jag ibland har suttit där bredvid henne och verkligen hatat henne.
Fan heller att jag hjälper henne imorgon. Jag tänker inte gå dit. Hon är verkligen extra jobbig nu sedan hon gick i pension för fyra år sedan för nu när hon är ledig hela tiden så vill hon ta itu med att lära sig internet och teknikprylar och hon förväntar sig att jag ska ha både tid, lust och ork att lära henne.
Önskar att jag kunde flytta eller något.
Moodkiller
Ringde nyss någon idiot från hemligt nummer. Var en man som fråga vart han hade kommit, jag sa mitt namn, han sa att han inte hörde. Jag sa mitt namn igen, han sa igen att han inte hörde, bla, bla jag la på.
Då ringde det igen från hemligt nummer, jag avvisade samtalet. Han ringde två gånger till men jag svarade inte.
Då ringde det på mobilen. Hemligt nummer så jag avvisade samtalet. Kom på att jag sägger ju mitt mobilnummer på hemtelefonsvararen. Dumt... Jag ringde omedelbart och ändrade mitt svararmeddelande till ett ultraanonymt där jag varken säger namn eller mobilnummer. Samtidigt så ringde det två gånger till från hemligt nummer till min mobil. Telefonterror? Jag vägrade att svara och nu efter typ sju eller åtta samtal så är det äntligen tyst i båda lurarna. Jag är så sur att jag nästan vill att idioten ska ringa igen så jag får skälla ut honom! Man ringer för fan inte sju gånger i rad till någon utan att ens veta vem man ringer till!
Idiot! Gå och dö!
Issues!
Issues är ett mycket bra ord från den amerikanska engelskan. Det är ett så bra ord att det inte ens går att översätta till svenska... Jag hittar faktiskt inget svenskt ord för issues men jag vet vad det betyder iallafall. Issues är typ när man har problem eller frågor i/om livet. Jag verkar ha seriösa ISSUES när det gäller det här med att jag kan skriva.
Jag vet nämligen att jag kan skriva. Jag vet att jag är bra på det. Jag vet till och med att jag är skitbra på att skriva och det är bara när jag skriver för skojs skull. När jag bara klottrar ner lite ord i bloggen, då är det alltid bra. Men... När jag kopplar bort min hjärna och skriver utan att anstränga mig, då skriver jag skitbra. Jag vet det. Jag vet också att när jag verkligen anstränger mig för att skriva bra, som i min bok, då blir resultatet onaturligt bra. Det blir fucking mindblowing bra. Jag vet det där. Är faktiskt ingen nyhet alls men, tjae, visst vill jag fortfarande höra att jag skriver bra. Jag vill höra det hela tiden.
Nu i veckan har jag skrivit ett personporträtt som var en uppgift i skolan. Skickade in det till läraren och brydde mig sedan inte om att kolla vad hon gav för feedback. Jag vet ju att det är bra skrivet. Jag behöver inte lärarens åsikt. Men för några timmar sedan loggade jag in på skolan knasiga plattform och kollade vad läraren hade gett för feedback på mitt personporträtt. Jag var kanske lite väl stöddig när jag letade upp stället där jag kan läsa lärarens kommentarer om arbeten jag har skickat in, och föll därför rätt hårt. Min lärare hade nämligen anmärkt på styckeindelingen i min text. Det här var hennes exakta kommentar:
"Jag misstänker att du inte har sett att jag skickade ett meddelande till dig och bad dig snygga till styckeindelningen på den här texten - du brukar vara snabb att skicka in nytt, men nu har jag inte hört något från dig.
Är du snäll och skickar in en ny version med bättre styckeindelning."
Och jag klarar inte av den kommentaren. Jag är så sur på min lärare att jag sitter och riktigt vibrerar av ilska. Jag gjorde ingen direkt styckeindelning i min text för jag tyckte inte att det behövdes. Hela texten handlar om samma sak och att börja på nytt stycke utan att börja skriva om något annat blir bara jobbigt att läsa. Fast jag såg nu att jag faktiskt gjorde styckeindelning på två ställen men jag gjorde inte mellanrum. Tryckte bara en gång på enter istället för två. Är det detta som läraren menade? Jag hatar henne. Jag hatar henne, jag hatar henne, jag hatar henne!
Jag har nog allvarliga issues med att ta något annat än positiv kritik när det gäller mitt skrivande... Jag vet ju att det jag skickade in är bra skrivet och hade perfekt styckeindelning, även om nu lilla fröken svenskalärare tycker annorlunda just med styckeindelningen. Jag blir fly förbannad på henne för att hon anmärkte på det. I och för sig... Jag kan mycket väl tänka mig att hon har blivit sur på mig för att jag i flera uppgifter har anmärkt på att jag tycker den här kursen är så fördummande tråkig att jag faktiskt funderar på att hoppa av, och att hon nu vill ge igen lite på mig. Det är ju faktiskt hon, fröken svenskalärare, som har lagt upp kursen. Det där listade inte jag ut förrän Nalle Puh skrev i ett mail att det nog inte var skolverket, som jag trodde, som hade lagt upp kursen utan läraren själv. Oups. Så visst, läraren kan ju vara förbannad på mig för att jag kritiserar henne men... Tjae, kursen är ju fucking dötråkig! Jag kan faktiskt inte se att min text hade så pass felaktig styckeindelning att jag hade anmärkt på det och krävt en omskrivning. Okej, jag hade nog sagt till eleven att göra två tryck på enter för att markera nytt stycke men det hade räckt att han/hon gjort det på nästa text. Och i just min text anser jag inte att det överhuvudtaget behövdes nytt stycke med två tryck på enter! Sådetså! Jag tyckte att det räckte med ett tryck. Styckeindelning i bloggen nu är rätt dålig har jag märkt men det verkar faktiskt bero på webläsaren. Jag använder numera Google Chrome och den verkar ta bort "onödiga" tryck på enter.
Jävla subba. Lady Angel sitter nu och tänker tjuriga tankar... Okej, jag kanske har shitty serious issues med att ta negativ feedback på mina alster men det är för att jag aldrig får något annat än positiv feedback. DET HÄNDER INTE ATT JAG SKRIVER DÅLIGT! Jag får inte skriva dåligt! Allt jag skriver ska alltid vara bäst, och långt över alla andras skrivförmåga: där ska jag alltid ligga. Att skriva är det enda jag är bra på, ingen får kunna hitta något att anmärka på i mina texter. Jag kan för fan ingenting annat.
Men nu tyckte lilla fröken stroppig svenskalärare att jag hade dålig styckeindelning... Det där ska hon få fan för. Finns en uppgift längre fram i kursen där jag ska skriva en dikt som får handla om vad jag vill. Jag hade halvt om halvt redan skrivit en i mitt huvud men nu jävlar. Ska fan skriva en dikt om henne. Under tiden hoppas jag på att någon kan få ner mig på jorden igen. Har redan mailat Nalle Puh för han brukar kunna få ner mig på jorden igen men jag funderar på att maila Cyberwor/L/d också. Hon har läst alla svenskakurser hon... Om någon kan hitta fel i mina texter som jag ska godta så får det fanimej vara från henne. Cyberwor/L/d är ju helt klart över mig i kunskaperna liksom så hon får kritisera mig. Min svenskalärare får det INTE för hon uttrycker sig i skrift ungefär likadant som jag gjorde när jag gick i högstadiet så... Bort med henne. Nalle Puh, tjae... Jag ligger nog över honom i kunskaperna där med tanke på hur många gånger jag har anmärkt på hans fel men, eeh, han får kritisera mig. Vet inte varför dock, det har bara blivit så att jag lyssnar på honom.
Gud vad jag är sur på svenskaläraren. Det här ska hon få fan för.
-.-
Blir så trött på svenska A-kursen jag läser nu för den är upplagd på ett så trist sätt! Det här är uppgiften jag för närvarande sitter och känner mig helt psykad av:
"Hur beskriver man saker?
Varför beskriver man?
Kan man beskriva något utan att använda adjektiv som beskriver färg, form och mått?
Hur uppfattar du långa detaljerade beskrivningar i böcker?
Fundera och svara på dessa frågor."
Det där ska jag svara på och skriva en halv a4-sida om. Första frågan är väl inte svår, men den andra frågan? Lägg av... Varför man beskriver saker? Vad fan är det för jävla fråga??? Och fråga tre, om man kan beskriva utan att använda adjektiv som beskriver färg, form och mått, herrejesus... Jo det kan man ju faktiskt göra, bara att ta liknelser eller hänvisa till något man beskrivit tidigare så den frågan är ju inte heller svår men jag undrar bara vad fan jag ska lära mig av den frågan? Sista frågan är ju helvrickad! Vad har det med svenska A-kursen att göra???
Hatar svenskaläraren. Hon måste fan vara både dum i huvudet och helt bakom flötet som har lagt upp kursen såhär sjukt tråkigt. Varför ska hon veta hur jag uppfattar långa och detaljerade beskrivningar i böcker? Och förresten, vill hon inte veta hur jag uppfattar långa och detaljerade beskrivningar i tidningar också? Eller artiklar på internet? Är inte det av intresse? Har god lust att istället skriva en halv a4-sida om hur jag uppfattar hennes jävla tråkuppgifter som hittills bara har bestått av att jag ska skriva 100 ord om saker som jag aldrig tänker på. Seriöst: vad i helvete lär jag mig av att skriva 100 ord om hur jag går tillväga när jag ska välja verb i en mening?
Gud vad tråkig kurs! Ångrar som fan att jag hoppade på den här skiten. Är förvisso bara på del två av totalt sju men hittills har jag bara fått göra saker som jag känt mig helt psykad av. Bortsett från förra uppgiften där jag skulle skriva om hur författare går tillväga för att beskriva platser och karaktärer i romaner så har alla uppgifter varit dötrista. Den här kursen verkar vara mer för invandrare som kommer direkt från SFI än en kurs på gymnasienivå som den faktiskt påstås vara. Antar att jag ligger en bra bit över gymnasienivån i mina kunskaper här. Jag önskar att jag kunde hoppa över till de två sista delarna i kursen som handlar om retorik och antiken, det verkar vara sjukt intressant och dessutom väldigt roligt. Har tjuvkikat i mina kursböcker och vill verkligen hoppa direkt dit istället för att sitta och skriva 100 ord om hur jag tänker när jag ska:
använda skiljetecken
dela upp en text i satser
välja passande adjektiv i en beskrivande mening
välja passande verb
peka ut alla substantiv i en text (som för övrigt, helt seriöst, var tagen från instruktionsboken till en dammsugare...)
använda rätt ord i mina texter
skriva personporträtt utan att använda adjektiv.
Om inte det är ren och skär psykning av mig så vet jag inte vad... Jag tänker samma tankar nu som jag gjorde i alla år i grundskolan när svenskalektionerna var så lätta för mig att jag aldrig ens läste läxorna. Känner mig totalt besviken på hela utbildningsgrejen liksom! Varför är det aldrig individanpassat? Eller rättare sagt: varför får jag aldrig lära mig något som jag inte redan kan så väl att jag uppfattar hela kursen som en enda lång psykning? Känns som om jag aldrig kommer få lära mig något. Som om min hjärna måste förbli outnyttjad. Det känns faktiskt som om hela grejen med att jag vill utbilda mig aldrig kommer bli av, som om skola efter skola efter skola ger mig långfingret.
Är riktigt ledsen på grund av det här. Är visserligen förkyld nu, M kom hem från sin kurs med en förkylning och den fick såklart jag så nu har jag feber, ont i halsen och hostar hela tiden och det gör ju inte att jag känner mig speciellt sugen på att försöka plöja igenom de trista grejerna i svenskakursen så att jag kan börja med de sista delarna som vekar vara roliga. Är liksom redan nere och lite ledsen av förkylningen och det lägger en fin grund för mer deppighet över kursen att gro i. Känner mig verkligen ledsen och grymt besviken på kursen.
"Hur beskriver man saker?
Varför beskriver man?
Kan man beskriva något utan att använda adjektiv som beskriver färg, form och mått?
Hur uppfattar du långa detaljerade beskrivningar i böcker?
Fundera och svara på dessa frågor."
Det där ska jag svara på och skriva en halv a4-sida om. Första frågan är väl inte svår, men den andra frågan? Lägg av... Varför man beskriver saker? Vad fan är det för jävla fråga??? Och fråga tre, om man kan beskriva utan att använda adjektiv som beskriver färg, form och mått, herrejesus... Jo det kan man ju faktiskt göra, bara att ta liknelser eller hänvisa till något man beskrivit tidigare så den frågan är ju inte heller svår men jag undrar bara vad fan jag ska lära mig av den frågan? Sista frågan är ju helvrickad! Vad har det med svenska A-kursen att göra???
Hatar svenskaläraren. Hon måste fan vara både dum i huvudet och helt bakom flötet som har lagt upp kursen såhär sjukt tråkigt. Varför ska hon veta hur jag uppfattar långa och detaljerade beskrivningar i böcker? Och förresten, vill hon inte veta hur jag uppfattar långa och detaljerade beskrivningar i tidningar också? Eller artiklar på internet? Är inte det av intresse? Har god lust att istället skriva en halv a4-sida om hur jag uppfattar hennes jävla tråkuppgifter som hittills bara har bestått av att jag ska skriva 100 ord om saker som jag aldrig tänker på. Seriöst: vad i helvete lär jag mig av att skriva 100 ord om hur jag går tillväga när jag ska välja verb i en mening?
Gud vad tråkig kurs! Ångrar som fan att jag hoppade på den här skiten. Är förvisso bara på del två av totalt sju men hittills har jag bara fått göra saker som jag känt mig helt psykad av. Bortsett från förra uppgiften där jag skulle skriva om hur författare går tillväga för att beskriva platser och karaktärer i romaner så har alla uppgifter varit dötrista. Den här kursen verkar vara mer för invandrare som kommer direkt från SFI än en kurs på gymnasienivå som den faktiskt påstås vara. Antar att jag ligger en bra bit över gymnasienivån i mina kunskaper här. Jag önskar att jag kunde hoppa över till de två sista delarna i kursen som handlar om retorik och antiken, det verkar vara sjukt intressant och dessutom väldigt roligt. Har tjuvkikat i mina kursböcker och vill verkligen hoppa direkt dit istället för att sitta och skriva 100 ord om hur jag tänker när jag ska:
använda skiljetecken
dela upp en text i satser
välja passande adjektiv i en beskrivande mening
välja passande verb
peka ut alla substantiv i en text (som för övrigt, helt seriöst, var tagen från instruktionsboken till en dammsugare...)
använda rätt ord i mina texter
skriva personporträtt utan att använda adjektiv.
Om inte det är ren och skär psykning av mig så vet jag inte vad... Jag tänker samma tankar nu som jag gjorde i alla år i grundskolan när svenskalektionerna var så lätta för mig att jag aldrig ens läste läxorna. Känner mig totalt besviken på hela utbildningsgrejen liksom! Varför är det aldrig individanpassat? Eller rättare sagt: varför får jag aldrig lära mig något som jag inte redan kan så väl att jag uppfattar hela kursen som en enda lång psykning? Känns som om jag aldrig kommer få lära mig något. Som om min hjärna måste förbli outnyttjad. Det känns faktiskt som om hela grejen med att jag vill utbilda mig aldrig kommer bli av, som om skola efter skola efter skola ger mig långfingret.
Är riktigt ledsen på grund av det här. Är visserligen förkyld nu, M kom hem från sin kurs med en förkylning och den fick såklart jag så nu har jag feber, ont i halsen och hostar hela tiden och det gör ju inte att jag känner mig speciellt sugen på att försöka plöja igenom de trista grejerna i svenskakursen så att jag kan börja med de sista delarna som vekar vara roliga. Är liksom redan nere och lite ledsen av förkylningen och det lägger en fin grund för mer deppighet över kursen att gro i. Känner mig verkligen ledsen och grymt besviken på kursen.
TRÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT
Gud vad tråkiga uppgifter det är i svenska A-kursen... Hela tiden är det uppgifter i stil med "Skriv 100 ord om hur du tänker när du ska använda skiljetecken" eller "Skriv 100 ord om vad du tycker är svårt med kursen hittills" och liknande. Det är ju verkligen inga svåra grejer men på sätt och vis blir det svårt ändå eftersom det är så FÖRBANNAT tråkigt! Jag menar "Skriv 100 ord om vad du tycker är svårt i kursen hittills"??? Lägg av och sluta plåga mig med tristess... Det jag har gjort hittills i kursen är ju bara lite prefix, suffix, ordkunskap och skiljetecken och det är sådant som jag kunde när jag gick i mellanstadiet för fan. Varför är det hela tiden 100 ord jag ska skriva på varje uppgift? Varför? Varför? Varför? Hur fan ska man kunna skriva 100 ord om hur man tänker när man ska använda skiljetecken? Det går ju inte. Jag tänker överhuvudtaget inte på hur jag ska använda skiljetecken, jag använder dem bara utan att fundera på det så alltså är det något som jag har lätt för, och att skriva fucking 100 ord om något som jag aldrig tänker på blir ju därmed svårt.
Idag var jag så plågad av tristessen att jag satt och smsade alla jag kände och mailade Nalle Puh om tips för att hålla intresset vid liv när man är så tråkad av en studieuppgift att man är på väg att sparka bakut av ren trots. Kände mig dock totalt psykad av Nalle Puh nu när jag kom hem och kollade mailen för han svarade att 100 ord är väl ett normalt inlägg i min blogg och borde vara en barnlek för mig att skriva. Thank you very fucking much... Jag skriver bra mycket mer än 100 ord per inlägg i min blogg. Ligger väl på lite drygt 300 i snitt gissningsvis men det är en annan sak. I min blogg kan jag koppla bort hjärnan och överlåta skrivandet till fingrarna (känns ungefär så när jag skriver för jag behöver inte tänka efter). I svenska A-kursen måste jag skriva 100 ord om astrista grejer som jag knappt har reflekterat över förr. Blir ibland övertygad om att min svenskalärare är ute efter att psyka mig när hon hela tiden anmärker på att jag har skrivit 150 ord istället för 100. Jesus, hon borde fan uppskatta att jag lyckades skriva något överhuvudtaget om hur jag går tillväga när jag ska välja passade ord i en mening när jag skriver... Jesus, Buddah, Gud och Allah! Lägg av liksom. Jag har aldrig ens träffat min svenskalärare eftersom kursen är på distans men ååååh, jag hatar henne!
Jag gav upp det jag höll på med idag, att skriva 100 ord om hur jag tänker när jag ska använda prefix och suffix, och smsade M istället. Skrev att jag satt och längtade efter chokladen jag hade hemma. Han svarade direkt men när jag skulle öppna hans sms så laddade mitt mobilbatteri ur och lämnade mig strandsatt i tristessen utan musik och utan sms. Funny, funny. Min mobil drar rätt mycket ström har jag märkt, måste ladda den varannan dag men det är väl touchskärmen kan jag tro. Touch måste ju dra bra mycket mer ström än en vanlig skärm. Jag fick lust att bara skrika rätt ut "Åååååh vad tråkigt!!!" men jag satte i hörlurarna i datorn och lyssnade på P3 istället. Blev fan ännu mer uttråkad av det... P3 spelar så jävla dålig musik nu för tiden! Den där nya "Lovekiller" med Darin, den är verkligen vansinnigt dålig men ändå spelar P3 den låten typ en gång i halvtimmen eller något. Fuck, jag hatar den låten. Den är så dålig att jag hellre skiter på mig än att höra den femtio gånger om dagen. Seriöst: "You're a lovekiller, a lovekiller, you're a murderer... You're a cold blooded murderer!!! Murderer!!! You're a lovekiller!!!" ehehehehe fy fan vad dåligt!!!!!!! Den är så dålig att man börjar garva åt den för den är ju så fläskig med kören i bakgrunden som ylar "Murderer!!!" och "Lovekiller!!!" hela tiden. Töntlåt...
Iallafall, jag hann aldrig läsa M's sms innan min mobil stängde av sig men han fick tag på mig ändå. Och skämde ut mig samtidigt. Skolans receptionist kom in i salen och ropade mitt namn och att jag hade ett samtal från polisen. FUNNY!!! Var M tvungen att ringa i egenskap av snut? Skällde på honom för det sedan men han bara garvade och sa "Jamen jag jobbar faktiskt nu." och tyckte det var skitkul att alla i klassrummet hade glott som fan på mig när receptionisten meddelade att polisen sökte mig. Åååh vad roligt... Ska föreslå för M att han ska öva lite på att vara mer inkognito nästa gång han söker mig på skolan. Matteläraren, han som är så otroligt pratsam av sig, gick runt och drog väldigt ickeroliga skämt om det där resten av dagen "Jaha så du är typ efterlyst eller?" och liknande. Det kanske låter som om jag borde ta det som en kul grej men jag gör inte det. Kan fan inte göra det för det var bara pinsamt. Jag kunde ju inte sätta på mig hörlurar och ignorera dem heller så jag har haft en jobbig dag idag. Nu när jag kom hem och kunda ladda mobilen och smsa M så skrev jag att matteläraren hade dragit sådana där riktiga douchebag-skämt och att det faktiskt var pinsamt, men M svarade bara "Hahaha." och skickade en smiley som grät av skratt.
Känns som om ingen förstår mig idag...
Idag var jag så plågad av tristessen att jag satt och smsade alla jag kände och mailade Nalle Puh om tips för att hålla intresset vid liv när man är så tråkad av en studieuppgift att man är på väg att sparka bakut av ren trots. Kände mig dock totalt psykad av Nalle Puh nu när jag kom hem och kollade mailen för han svarade att 100 ord är väl ett normalt inlägg i min blogg och borde vara en barnlek för mig att skriva. Thank you very fucking much... Jag skriver bra mycket mer än 100 ord per inlägg i min blogg. Ligger väl på lite drygt 300 i snitt gissningsvis men det är en annan sak. I min blogg kan jag koppla bort hjärnan och överlåta skrivandet till fingrarna (känns ungefär så när jag skriver för jag behöver inte tänka efter). I svenska A-kursen måste jag skriva 100 ord om astrista grejer som jag knappt har reflekterat över förr. Blir ibland övertygad om att min svenskalärare är ute efter att psyka mig när hon hela tiden anmärker på att jag har skrivit 150 ord istället för 100. Jesus, hon borde fan uppskatta att jag lyckades skriva något överhuvudtaget om hur jag går tillväga när jag ska välja passade ord i en mening när jag skriver... Jesus, Buddah, Gud och Allah! Lägg av liksom. Jag har aldrig ens träffat min svenskalärare eftersom kursen är på distans men ååååh, jag hatar henne!
Jag gav upp det jag höll på med idag, att skriva 100 ord om hur jag tänker när jag ska använda prefix och suffix, och smsade M istället. Skrev att jag satt och längtade efter chokladen jag hade hemma. Han svarade direkt men när jag skulle öppna hans sms så laddade mitt mobilbatteri ur och lämnade mig strandsatt i tristessen utan musik och utan sms. Funny, funny. Min mobil drar rätt mycket ström har jag märkt, måste ladda den varannan dag men det är väl touchskärmen kan jag tro. Touch måste ju dra bra mycket mer ström än en vanlig skärm. Jag fick lust att bara skrika rätt ut "Åååååh vad tråkigt!!!" men jag satte i hörlurarna i datorn och lyssnade på P3 istället. Blev fan ännu mer uttråkad av det... P3 spelar så jävla dålig musik nu för tiden! Den där nya "Lovekiller" med Darin, den är verkligen vansinnigt dålig men ändå spelar P3 den låten typ en gång i halvtimmen eller något. Fuck, jag hatar den låten. Den är så dålig att jag hellre skiter på mig än att höra den femtio gånger om dagen. Seriöst: "You're a lovekiller, a lovekiller, you're a murderer... You're a cold blooded murderer!!! Murderer!!! You're a lovekiller!!!" ehehehehe fy fan vad dåligt!!!!!!! Den är så dålig att man börjar garva åt den för den är ju så fläskig med kören i bakgrunden som ylar "Murderer!!!" och "Lovekiller!!!" hela tiden. Töntlåt...
Iallafall, jag hann aldrig läsa M's sms innan min mobil stängde av sig men han fick tag på mig ändå. Och skämde ut mig samtidigt. Skolans receptionist kom in i salen och ropade mitt namn och att jag hade ett samtal från polisen. FUNNY!!! Var M tvungen att ringa i egenskap av snut? Skällde på honom för det sedan men han bara garvade och sa "Jamen jag jobbar faktiskt nu." och tyckte det var skitkul att alla i klassrummet hade glott som fan på mig när receptionisten meddelade att polisen sökte mig. Åååh vad roligt... Ska föreslå för M att han ska öva lite på att vara mer inkognito nästa gång han söker mig på skolan. Matteläraren, han som är så otroligt pratsam av sig, gick runt och drog väldigt ickeroliga skämt om det där resten av dagen "Jaha så du är typ efterlyst eller?" och liknande. Det kanske låter som om jag borde ta det som en kul grej men jag gör inte det. Kan fan inte göra det för det var bara pinsamt. Jag kunde ju inte sätta på mig hörlurar och ignorera dem heller så jag har haft en jobbig dag idag. Nu när jag kom hem och kunda ladda mobilen och smsa M så skrev jag att matteläraren hade dragit sådana där riktiga douchebag-skämt och att det faktiskt var pinsamt, men M svarade bara "Hahaha." och skickade en smiley som grät av skratt.
Känns som om ingen förstår mig idag...
Ont, ont, ont, ont
Kan man bli annat än på uruselt humör när man vaknar av tandvärk? Såhär jävla ont hade jag inte efter förra visdomstanden drogs ut. Den här visdomstanden verkar ha tryckt ihop hälften av tänderna i underkäken för nu känns det som om de tänderna typ flyttar på sig. Och det gör ONT. Det känns ända fram till framtänderna i underkäken, känns som om de liksom börjar flytta på sig och det gör ont hela tiden. Jag började nyss gråta när jag nyvaken och förvirrad inte hittade mina Panodil brus som faktiskt får smärtan att lätta i några timmar. Varje dag vaknar jag ändå med en tandvärk från helvetet eftersom kvällens Panodil slutar verka någon gång vid 04. Brukar vakna 06 av att det dunkar i halva underkäken. Och igårkväll nös jag utan att öppna munnen så nysningen stannade i munnen och liksom spände ut kinderna, då började det blöda från hålet efter visdomstanden. Slutade efter ett tag men vad fan liksom. Hur jävla länge ska jag ha det såhär egentligen? Jag får lust att börja knarka typ. Panodil brus funkar ju men de håller bara i drygt fyra timmar innan det börjar göra vidrigt ont igen. Maxdosen av Panodil är åtta tabletter per dygn och jag är redan uppe i den dosen. Är inne på mitt andra paket Panodil brus sedan tanden drogs ut och jag börjar nojja över att jag ska få leverskador eller något sådant. Är väl inte så bra att varje dag ta maxdosen av Panodil i tio dagar som jag har gjort nu. Försöker oftast vänta med att ta en tablett tills det gör så ont att jag inte kan göra annat än att sitta och vara gråtfärdig av smärtan. Önskar jag hade starkare värktabletter. Typ morfin. Jag har hört bra grejer om morfin, kan jag inte få lite sådant? Panodil får tandvärken att lätta men helt försvinner den inte utan den blir mer som en liten påminnelse och den smärtan kan jag klara av. Önskar verkligen att jag hade några starka smärtstillande tabletter. Såhär ont hade jag fan inte efter förra gången. Såhär ont hade jag inte ens förra veckan när tanden precis hade dragits ut. Antar att kroppen själv tog hand om den smärtan med lite endorfiner eller något. Diva sa att jag får ringa min läkare och be om några smärtstillande men jag vill inte. Just min läkare har semester nu så hennes ersättare kommer väl att tro jag är ute efter knark eller något. Funderar på om Piraya kanske kan sno några smärtstillande åt mig. Hon jobbar ju i hemtjänsten så hon har tillgång till en hel del tabletter som gamlingarna tar. Fast det är väl inte en bra idé i och för sig. Är ju olagligt och kan vara farligt att ta tabletter som inte är ens egna. Men så ont har jag justnu att jag tänker i de banorna. Har till och med frågat M om han inte kan sno lite knark åt mig från nästa knarkare han haffar men han bara skrattade och hämtade en Panodil åt mig. Polisen här i stan kom över ett halvt kilo hash för ett tag sedan, fan kan inte jag få lite...? Sist jag rökte på, vilket var när jag var 19 eller 20 år tror jag, så kan jag inte komma ihåg att jag brydde mig om något alls. Hade mensvärk en gång men den struntade jag i när THC:et började verka. Inte för att jag vill glorifiera droger här men, tjae... När man röker på så blir allt tralala i några timmar. M har sagt att hans pappa drog ut en visdomstand för några år sedan och fick tipset att dricka whiskey för att lindra smärtan. Brrr. Whiskey, usch. Jag hatar whiskey men hey, om det verkligen hjälper så kan jag testa. Fast det hjälper nog mest om man bara har det i munnen så det bedövar tandköttet lite.
Är så sjukt grinig och ledsen nu pga tandvärken. Vill inte ha tänder längre. Jävla tänder, de är bara till problem. Kostar mycket gör de också. Har möte idag också. Ska träffa en dum syo klockan 11 och jag har ingen lust. Vill stanna inne och vara ful och sitta framför datorn hela dagen. Jag blir väldigt trött av att ha ont hela tiden liksom. Blir tröt och ledsen och jag vill inte göra något.
Är så sjukt grinig och ledsen nu pga tandvärken. Vill inte ha tänder längre. Jävla tänder, de är bara till problem. Kostar mycket gör de också. Har möte idag också. Ska träffa en dum syo klockan 11 och jag har ingen lust. Vill stanna inne och vara ful och sitta framför datorn hela dagen. Jag blir väldigt trött av att ha ont hela tiden liksom. Blir tröt och ledsen och jag vill inte göra något.
Ugh!
Sitter i fucking evighetslång telefonkö till Skatteverket. Är nummer 123 i kön. Ugh! Förväntade väntetid är 26 minuter... Idag är sista dagen att betala inte restskatten men jag sökte ju anstånd den 17:e. Då påstod de att jag skulle få svar på anståndet rätt snabbt, "säkert innan jul" blev jag lovad att få svar. Neeeej, inget svar med posten idag. Därför måste jag sitta i Skatteverkets fucking telefonkö. Ugh... De är ju värre än FSK för fanken. Har ringt Skatteverket flera gånger idag och fick då bara höra en inspelad röst som sa att det var många som ringde just nu och att jag skulle försöka senare. Dåligt. Alla som klantat sig med skatten ringer ju idag, det måste de väl fatta?
Jävla skatthelvete.
Jag vill ha svartjobb... Hittar man ett sådant på AF's hemsida kanske? Jag har alltid undrat hur man hittar ett svartjobb. Någon som vet...?
Jävla skatthelvete.
Jag vill ha svartjobb... Hittar man ett sådant på AF's hemsida kanske? Jag har alltid undrat hur man hittar ett svartjobb. Någon som vet...?
Ingenting
Fick nyss tag på den där sochandläggaren. Hon som jag ska ha som ekonomisk handläggare hädanefter. Ringde henne för en stund sedan för att fråga ifall hon hade behandlat min bidragsansökan ännu och det hade hon. Den godkände hon igår så jag kanske får pengar idag men snarare kommer det väl imorgon. Hoppas som fan på att det kommer idag dock.
Jag vågade mig på att fråga hur mycket jag får den här månaden. Förra månaden fick jag drygt 8000:- fast då hade jag ju elräkningen som höjde bidraget litegrann. Den här månaden får jag 7100:- bara. Fan alltså. Sju lakan, det är inte mycket. Mina räkningar ligger på nästan 4600:- den här månaden så alltså får jag knappt 2500:- kvar. Det är ju ingenting. Hur fan lever man på det en hel månad? Och i december, hur går det att leva på 2600:- då?
Jag ska kunna köpa mat när julmaten är slut.
Jag skulle gärna vilja köpa en riktigt stor julskinka och leva på den i en månad.
Jag ska kunna köpa några julklappar.
Jag ska ju gärna kunna åka buss till körlektioner och diverse möten.
Jag skulle gärna vilja köpa ett par varma vinterskor.
Jag skulle vilja fynda lite kläder på mellandagsrean.
För 2600 spänn.
Går det?
Jag vågade mig på att fråga hur mycket jag får den här månaden. Förra månaden fick jag drygt 8000:- fast då hade jag ju elräkningen som höjde bidraget litegrann. Den här månaden får jag 7100:- bara. Fan alltså. Sju lakan, det är inte mycket. Mina räkningar ligger på nästan 4600:- den här månaden så alltså får jag knappt 2500:- kvar. Det är ju ingenting. Hur fan lever man på det en hel månad? Och i december, hur går det att leva på 2600:- då?
Jag ska kunna köpa mat när julmaten är slut.
Jag skulle gärna vilja köpa en riktigt stor julskinka och leva på den i en månad.
Jag ska kunna köpa några julklappar.
Jag ska ju gärna kunna åka buss till körlektioner och diverse möten.
Jag skulle gärna vilja köpa ett par varma vinterskor.
Jag skulle vilja fynda lite kläder på mellandagsrean.
För 2600 spänn.
Går det?
Tradition?
Vaknade för en dryg halvtimme sedan. Helt okej tid att vakna med tanke på att jag somnade strax efter 04. Ska ringa min nya sochandläggare idag och höra ifall hon tror att jag får pengarna innan julen. Ringde henne nyss men hon var ute till klockan 15.
Igår la jag grunden till min lilla vita lögn som jag måste ha för att slippa sommarstugan. Ringde syrran och sa att jag först kände mig allmänt sjuk kvällen innan och sedan hade haft feber. Hon sa omedelbart att jag inte fick komma om jag var sjuk för hennes son hade precis blivit frisk igen. Visst, men han smittar ner alla andra. Jag tror jag har blivit sjuk varenda gång jag har träffat 78's son. Nu tror iallafall syrran att jag är förkyld. Tjoho. Inte för att jag tycker om att ljuga men jag vill inte åka någonstans i år. Det vill jag aldrig göra. Varför ska man stressa som en galning kors och tvärs över hela landet bara för att någon hittade på att en oskuld födde barn på den här dagen för över två tusen över sedan? Gud får ursäkta, men jag tror det är skitsnack. Om det nu var meningen att vi skulle fira jul så skulle det nog vara så att vi skulle göra det på ett annat sätt och av en annan anledning än att alla kvinnor i Bibeln antingen är horor eller oskulder. Vad firar vi det med egentligen? Man tjafsar med familjen, går upp mellan fem och tio kilo, några kör säkert fulla efter eller misshandlar sina barn efter för många nubbar, och man förväntas spendera i snitt 5000 kronor på enbart julklappar. Jag läste det någonstans, medelsvensken kommer spendera cirka fem lakan på bara julklappar i år. Vad fan? Vem har fem tusen? Jag har inte fem långsjalar att lägga på presenter till släkt och vänner. Är det någon som verkligen har det? Fem tusen? Det kan lika gärna vara fem miljoner.
Hur brukar jag fira jul egentligen? Brukar motvilligt åka till sommarstugan efter att ha försökt stå på mig i flera dagar men till slut fått ge efter för 78's nästan manipulerande övertalningsförmånga. Och jag brukar ångra mig redan när jag sitter på tåget. Fast å andra sidan tycker jag om att resa, att vara på resande fot och känna hur rotlös jag är, det gillar jag. Själva resan brukar vara höjdpunkten, även om tåget försenas av snö. Eller som en gång då det stod en älg på spåret när tåget kom där i typ 100 km/h eller hur fort de nu brukar köra. Älgen blev till färs och tåget stod still i över en timme medan de rensade spåret. Fast då hade jag inte varit i stugan förresten. Hade varit hos min "mamma" över julen och var på väg hem, så det är väldigt länge sedan. Även om tåget är packat av äckliga barn i trotsåldern som skriker att de vill ha nya julklappar (hände en gång...) så brukar själva resan vara höjdpunkten med julen. Jag är rotlös och hittar i ungefär tio olika städer. Blir så när man har flyttat mycket. Denna höjdpunkt brukar dock ta slut med att jag måste gå av tåget och sedan stå och vänta på bussen för att ta mig till området där stugan ligger. Fastän pappa skulle kunna hämta mig så att jag skulle komma fram snabbare och dessutom slippa frysa när jag väntar en dryg timme på bussen som alltid är sen. Kommer sedan till stugan och brukar vara på väldigt dåligt humör eftersom jag blivit åksjuk på bussen och sedan kånkat väskan från busshållsplatsen till sommarstugan, cirka två kilometer. Pappa brukar tycka att jag ska vara på humör för hans hemska "skämt" om att jag ska läsa alla veckotidningar som runt den här tiden på året brukar locka med smaklösa rubriker om att man kan gå ner fem kilo på en vecka. Jag är dock inte på humör för sådana "skämt", det är jag aldrig, så jag säger något elakt till pappa. Något lite för elakt och spydigt för då håller han tyst i flera timmar och lämnar mig i fred. Men han brukar alltid häva ur sig att jag är ett svin mot honom när han alltid är så snäll mot mig. Jag käftar emot att det där han nyss sa var inte det minsta snällt och att han ska sluta leka martyr. Pappa går och beklagar sig för syrrorna som går och skäller på mig. Jag går ut och röker och önskar att jag hade stannat hemma. Brukar känna det i varenda cell i kroppen: jag skulle ha stannat hemma, jag skulle ha stannat hemma, jag skulle ha stannat hemma. Jag går in igen och möter pappa i hallen. Ingen av oss låtsas om den andre och ingen av oss ber om ursäkt. Pappa håller sig istället till mina syrror och jag får tid att packa upp och vila lite.
Dagen efter är det julstök. Vi lagar skinka och risgrynsgröt och pappa envisas med att spela Tom Jones på stereon i gillestugan och volymen är så hög att det vibrerar i golvet. Både jag och syrrorna brukar försöka sänka men pappa vrider trotsigt upp volymen igen. Omvända roller: barnen skriker åt föräldern att sänka oljudet. När pappa går på toa så smiter någon av oss systrar ner och byter ut Tom Jones-cd:n mot Delerium eller The Grid. Vi gillar trance allihop men när pappa hör att vi har bytt cd så kommer han ut från toa och börjar gnälla att det är ett sådant oljud vi spelar. Föredrog han att oss skrika "Säääänk skiiiiteeeen föööör heeelveeeteee!" hela tiden? Syrrorna brukar försöka argumentera emot med att det är tre personer som vill höra trance och bara en person som vill höra en brunstig kossa från Wales råma fram att det inte är ovanligt att bli kär i någon. Simpelt som fan. Systrarna brukar tjafsa att lätt melodisk trance på behaglig volym är mycket skönare att höra. Jag brukar gå och hämta min mp3-spelare, dra risgrynsgröten från plattan, och ta en liten promenad och röka en cigg för att lugna ner mig. Kommer tillbaka efter drygt 40 minuter, glad och avslappnad, har ringt M och fått gnälla av mig lite. Syrrorna går och surar i köket: pappa har vunnit och spelar nu Tom Jones på högsta volym igen för annars bli pappa grinig och det vill man undvika för han låter det gå ut över andra. Mot eftermiddagen går syrrorna och pappa ut för att hugga en julgran i skogen. Jag stannar hemma och tjurar för att jag har ont i huvudet efter all jävla Tom Jones och har försökt ligga på soffan en stund för att vila. Äldsta syrran 71 brukar se det som ett tillfälle att försöka få tillbaka sin storasystermakt och säger åt mig att jag inte ska sova i vardagsrummet. Jag suckar och svarar att jag inte sover, stick nu och låt mig vara ifred innan jag vrider nacken av dig. Äldsta syrran vill inte ge sig och inte fan gör jag, lillsyrran, det heller. Antingen brukar pappa eller mellansyrran få gå emellan eller så blir det slagsmål. Ett år slängde jag vatten på 71 när hon inte kunde låta mig vila tio minuter på soffan.
Julafton kommer med all tillhörande ångest. När det börjar närma sig julmiddag så säger jag att jag är jättehungrig. Brukar nämligen hoppa över frukosten för att istället få mer plats för julmat... När klockan närmar sig 16 så är jag döhungrig vilket jag också säger. Pappa brukar kontra med att jag har fett att ta av och jag får gråtklump i halsen. Gå ut och röker och känner att jag vill hem. Kommer in igen och finner att de har börjat julmiddagen utan mig. Plockar åt mig mat och sätter mig, försöker njuta av den goda maten trots att jag fortfarande har gråtklump i halsen. Resten av dagen säger jag inte mycket. Jag gör mig undergiven och låter syrrorna bestämma allt.
Dagen efter julafton brukar jag oftast åka hem. Ibland får jag vänta men oftast åker jag hem så fort det går tåg och bussar igen.
Igår la jag grunden till min lilla vita lögn som jag måste ha för att slippa sommarstugan. Ringde syrran och sa att jag först kände mig allmänt sjuk kvällen innan och sedan hade haft feber. Hon sa omedelbart att jag inte fick komma om jag var sjuk för hennes son hade precis blivit frisk igen. Visst, men han smittar ner alla andra. Jag tror jag har blivit sjuk varenda gång jag har träffat 78's son. Nu tror iallafall syrran att jag är förkyld. Tjoho. Inte för att jag tycker om att ljuga men jag vill inte åka någonstans i år. Det vill jag aldrig göra. Varför ska man stressa som en galning kors och tvärs över hela landet bara för att någon hittade på att en oskuld födde barn på den här dagen för över två tusen över sedan? Gud får ursäkta, men jag tror det är skitsnack. Om det nu var meningen att vi skulle fira jul så skulle det nog vara så att vi skulle göra det på ett annat sätt och av en annan anledning än att alla kvinnor i Bibeln antingen är horor eller oskulder. Vad firar vi det med egentligen? Man tjafsar med familjen, går upp mellan fem och tio kilo, några kör säkert fulla efter eller misshandlar sina barn efter för många nubbar, och man förväntas spendera i snitt 5000 kronor på enbart julklappar. Jag läste det någonstans, medelsvensken kommer spendera cirka fem lakan på bara julklappar i år. Vad fan? Vem har fem tusen? Jag har inte fem långsjalar att lägga på presenter till släkt och vänner. Är det någon som verkligen har det? Fem tusen? Det kan lika gärna vara fem miljoner.
Hur brukar jag fira jul egentligen? Brukar motvilligt åka till sommarstugan efter att ha försökt stå på mig i flera dagar men till slut fått ge efter för 78's nästan manipulerande övertalningsförmånga. Och jag brukar ångra mig redan när jag sitter på tåget. Fast å andra sidan tycker jag om att resa, att vara på resande fot och känna hur rotlös jag är, det gillar jag. Själva resan brukar vara höjdpunkten, även om tåget försenas av snö. Eller som en gång då det stod en älg på spåret när tåget kom där i typ 100 km/h eller hur fort de nu brukar köra. Älgen blev till färs och tåget stod still i över en timme medan de rensade spåret. Fast då hade jag inte varit i stugan förresten. Hade varit hos min "mamma" över julen och var på väg hem, så det är väldigt länge sedan. Även om tåget är packat av äckliga barn i trotsåldern som skriker att de vill ha nya julklappar (hände en gång...) så brukar själva resan vara höjdpunkten med julen. Jag är rotlös och hittar i ungefär tio olika städer. Blir så när man har flyttat mycket. Denna höjdpunkt brukar dock ta slut med att jag måste gå av tåget och sedan stå och vänta på bussen för att ta mig till området där stugan ligger. Fastän pappa skulle kunna hämta mig så att jag skulle komma fram snabbare och dessutom slippa frysa när jag väntar en dryg timme på bussen som alltid är sen. Kommer sedan till stugan och brukar vara på väldigt dåligt humör eftersom jag blivit åksjuk på bussen och sedan kånkat väskan från busshållsplatsen till sommarstugan, cirka två kilometer. Pappa brukar tycka att jag ska vara på humör för hans hemska "skämt" om att jag ska läsa alla veckotidningar som runt den här tiden på året brukar locka med smaklösa rubriker om att man kan gå ner fem kilo på en vecka. Jag är dock inte på humör för sådana "skämt", det är jag aldrig, så jag säger något elakt till pappa. Något lite för elakt och spydigt för då håller han tyst i flera timmar och lämnar mig i fred. Men han brukar alltid häva ur sig att jag är ett svin mot honom när han alltid är så snäll mot mig. Jag käftar emot att det där han nyss sa var inte det minsta snällt och att han ska sluta leka martyr. Pappa går och beklagar sig för syrrorna som går och skäller på mig. Jag går ut och röker och önskar att jag hade stannat hemma. Brukar känna det i varenda cell i kroppen: jag skulle ha stannat hemma, jag skulle ha stannat hemma, jag skulle ha stannat hemma. Jag går in igen och möter pappa i hallen. Ingen av oss låtsas om den andre och ingen av oss ber om ursäkt. Pappa håller sig istället till mina syrror och jag får tid att packa upp och vila lite.
Dagen efter är det julstök. Vi lagar skinka och risgrynsgröt och pappa envisas med att spela Tom Jones på stereon i gillestugan och volymen är så hög att det vibrerar i golvet. Både jag och syrrorna brukar försöka sänka men pappa vrider trotsigt upp volymen igen. Omvända roller: barnen skriker åt föräldern att sänka oljudet. När pappa går på toa så smiter någon av oss systrar ner och byter ut Tom Jones-cd:n mot Delerium eller The Grid. Vi gillar trance allihop men när pappa hör att vi har bytt cd så kommer han ut från toa och börjar gnälla att det är ett sådant oljud vi spelar. Föredrog han att oss skrika "Säääänk skiiiiteeeen föööör heeelveeeteee!" hela tiden? Syrrorna brukar försöka argumentera emot med att det är tre personer som vill höra trance och bara en person som vill höra en brunstig kossa från Wales råma fram att det inte är ovanligt att bli kär i någon. Simpelt som fan. Systrarna brukar tjafsa att lätt melodisk trance på behaglig volym är mycket skönare att höra. Jag brukar gå och hämta min mp3-spelare, dra risgrynsgröten från plattan, och ta en liten promenad och röka en cigg för att lugna ner mig. Kommer tillbaka efter drygt 40 minuter, glad och avslappnad, har ringt M och fått gnälla av mig lite. Syrrorna går och surar i köket: pappa har vunnit och spelar nu Tom Jones på högsta volym igen för annars bli pappa grinig och det vill man undvika för han låter det gå ut över andra. Mot eftermiddagen går syrrorna och pappa ut för att hugga en julgran i skogen. Jag stannar hemma och tjurar för att jag har ont i huvudet efter all jävla Tom Jones och har försökt ligga på soffan en stund för att vila. Äldsta syrran 71 brukar se det som ett tillfälle att försöka få tillbaka sin storasystermakt och säger åt mig att jag inte ska sova i vardagsrummet. Jag suckar och svarar att jag inte sover, stick nu och låt mig vara ifred innan jag vrider nacken av dig. Äldsta syrran vill inte ge sig och inte fan gör jag, lillsyrran, det heller. Antingen brukar pappa eller mellansyrran få gå emellan eller så blir det slagsmål. Ett år slängde jag vatten på 71 när hon inte kunde låta mig vila tio minuter på soffan.
Julafton kommer med all tillhörande ångest. När det börjar närma sig julmiddag så säger jag att jag är jättehungrig. Brukar nämligen hoppa över frukosten för att istället få mer plats för julmat... När klockan närmar sig 16 så är jag döhungrig vilket jag också säger. Pappa brukar kontra med att jag har fett att ta av och jag får gråtklump i halsen. Gå ut och röker och känner att jag vill hem. Kommer in igen och finner att de har börjat julmiddagen utan mig. Plockar åt mig mat och sätter mig, försöker njuta av den goda maten trots att jag fortfarande har gråtklump i halsen. Resten av dagen säger jag inte mycket. Jag gör mig undergiven och låter syrrorna bestämma allt.
Dagen efter julafton brukar jag oftast åka hem. Ibland får jag vänta men oftast åker jag hem så fort det går tåg och bussar igen.
Hata jul
Vaknar till när jag ser all snö som ramlat ner under natten. Det är allt någon decimeters skillnad sedan igår. Jag ser folk som kliver av bussen som stannar precis utanför min lägenhet. Alla ser ut att vara tungt lastade med kassar från alla möjliga affärer. Blir ledsen när jag ser dem, visserligen har jag precis vaknat och är extra känslig då, men jag blir verkligen ledsen när jag ser människorna med alla julklappskassarna. Jag vill också köpa julklappar. Astrist att inte kunna det. Sitter och hoppas på att jag kanske kommer få pengar imorgon för då hinner jag ju shoppa i lugn och ro. Skulle säkert hinna ut till Ikea också. Behöver en stor kastrull att göra risgrynsgröt i. Julmaten ordnar det sig med för M säger att han betalar den, men allt annat liksom. Vad gör man åt det? Jag har sju kronor i plånboken, drygt fem på kontot, kanske tio kronor i pantflaskor. Vill köpa julklappar. Vill köpa onödigheter som alla andra. Vill verkligen sms:a in till Musikhjälpen och önska en låt och samtidigt skänka pengar till välgörande ändamål. Sitter och lyssnar på det nästan hela tiden och folk bara skänker pengar så jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra det. Har typ 11 spänn på mobilen bara.
Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar soc. Det är så jävla segt av min sochandläggare att inte behandla ansökan utan istället försena det med minst en dag bara för att hon hade glömt meddela mig om att jag inte har henne längre. Hon påstod det i meddelandet hon lämnade på min svarare, "...du måste väl ha missat att jag skrev att du skulle ha ********* ***** från och med november, och inte mig." och när jag hörde det så tänkte jag okej, jag hade väl missat det då. Hade jag inte alls! I det där förbannade infobrevet som soc skickar varenda jävla månad så står det ingenting om att jag skulle ha en ny handläggare nästa månad, det vill säga nu. Har läst vartenda ord hon skrev och det står ingenting om att jag ska ha någon annan ekonomisk handläggare än henne som jag fick i oktober. Dessutom så skickade hon med en ny ansökan som jag skulle ha till nästa gång och där skrev hon för fan sitt namn i rutan för sochandläggarens förbannade helvetesnamn. Vad ska jag tro då?
Blev arg för en stund men nu är jag bara ledsen. Ska gå och gråta. Jag sa ju att jag hatar jul.
Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar soc. Det är så jävla segt av min sochandläggare att inte behandla ansökan utan istället försena det med minst en dag bara för att hon hade glömt meddela mig om att jag inte har henne längre. Hon påstod det i meddelandet hon lämnade på min svarare, "...du måste väl ha missat att jag skrev att du skulle ha ********* ***** från och med november, och inte mig." och när jag hörde det så tänkte jag okej, jag hade väl missat det då. Hade jag inte alls! I det där förbannade infobrevet som soc skickar varenda jävla månad så står det ingenting om att jag skulle ha en ny handläggare nästa månad, det vill säga nu. Har läst vartenda ord hon skrev och det står ingenting om att jag ska ha någon annan ekonomisk handläggare än henne som jag fick i oktober. Dessutom så skickade hon med en ny ansökan som jag skulle ha till nästa gång och där skrev hon för fan sitt namn i rutan för sochandläggarens förbannade helvetesnamn. Vad ska jag tro då?
Blev arg för en stund men nu är jag bara ledsen. Ska gå och gråta. Jag sa ju att jag hatar jul.
Och så mår jag dåligt igen
Vad fan. Har mått illa hela dagen utan att jag har fått i mig något olämpligt. Jag har trots illamåendet fått i mig både lunch och middag sedan frukosten. Åt okryddad risotto med en massa grönsaker till middag, tänkte att det skulle vara snäll och nyttig mat liksom. Men så fort jag hade ätit klart så blev jag så illamående att jag sprang in på toa i panik. Trodde att jag skulle kräkas vilken sekund som helst men det kom inget. Blir arg på min egen kropp för att den håller på såhär. Skärpning för fan liksom. För stunden mår jag okej igen, det har gått i vågor hela dagen. Mår dåligt i typ en timme och mår bra i ungefär tre timmar. Suck och stön.
Hade det varit veckan innan lingonveckan så hade jag inte ägnat mitt illamående en enda tanke för jag brukar må illa och känna mig allmänt sjuk då. Men nu är det två veckor sedan jag hade mens sist. Fast det kan bero på just det också kom jag på nu, har ju fan ägglossning nu. Ahaa? Kan det bero på det kanske? Fast jag brukar nog inte må såhär illa varannan vecka. Inte vad jag kommer på iallafall. Det skulle jag ju ha lagt märke till tycker jag.
Nej det är nog inte det faktiskt. Jag har aldrig hört att man skulle må dåligt under ägglossningen. Är ju ett tag sedan jag gick i skolan och hade biologiundervisning men... Nej, jag kan fan inte minnas att man skulle ha problem under ägglossningen. Det har jag verkligen inte något minne av. Jag misstänker snarare att det är psykosomatiskt. Jag går och är nervös och stressad hela tiden numera och det har jag varit sedan jag började gå på soc, i oktober. Jag oroar mig för allt nu för tiden, just nu oroar jag mig för att jag kanske inte hinner få pengar innan jul. Var ju sen med att lämna in ansökan men det skulle ändå ha gått precis för sochandläggarna har fem arbetsdagar på sig att behandla en ansökan, och jag lämnade in den igår och då var det fem arbetsdagar tills den 23:e. Fick dock ett meddelande på telefonsvararen av min sochandläggare igår som jag inte hörde förrän idag. Hon sa att jag ska ha en ny handläggare istället för henne så hon skulle inte behandla min ansökan utan lämna den till den här nya handläggaren idag. Så om min nya sochandläggare fick min bidragsansökan idag så blir det ju bara fyra arbetsdagar tills den 23:e. Skit, skit, skit, skit liksom. Varför kunde inte min förra handläggare bara ha behandlat min ansökan direkt och sedan hänvisa till den där nya?
Blir illamående igen bara jag tänker på det: inga pengar. Jag skiter totalt i att det är jul snart, jag hatar jul! Jag har alltid ogillat julen men nu är jag enormt antijul sedan förra året, om jag fick bestämma så skulle vi ta bort julen helt och hållet. Jag hatar jul, så är det bara. Jag hatar den! Men sochandläggaren kunde väl ha varit lite schysst och behandlat min ansökan direkt istället för att göra sådär och försena det ännu mer. Hon kan väl gissa att jag liksom alla andra har julklappar att inhandla? Även om jag hatar jul.
Det där har jag gått och tänkt på idag sedan jag lyssnade av svararen runt 10-tiden i förmiddags. Hur fan ska jag göra nu liksom? Jag vägrar att fråga pappa! Jag totalvägrar att fråga honom om pengar, så är det bara. Så om jag inte har fått pengar den 23:e så åker jag inte till sommarstugan, även om pappa säger att han kan betala tågresan. Han är nämligen redan där, annars hade jag ju åkt med honom. Syrran 71 ska vara med sin killes familj i år. Min andra syrra 78 kommer till sommarstugan med pojkvännen och sonen, och jag hade tänkt att komma jag också men nu vet jag inte längre. Sedan förra året så vill jag bara inte ha jul längre. Sitter nästan och hoppas på att jag inte ska få några pengar i tid för då slipper jag åka dit, men det skulle bli astrist utan pengar. Även om jag hatar julen i sig så gillar jag maten och jag skulle vilja fixa egen julmiddag.
Finns både fördelar och nackdelar om jag blir ensam över den satans julhelgen.
Hade det varit veckan innan lingonveckan så hade jag inte ägnat mitt illamående en enda tanke för jag brukar må illa och känna mig allmänt sjuk då. Men nu är det två veckor sedan jag hade mens sist. Fast det kan bero på just det också kom jag på nu, har ju fan ägglossning nu. Ahaa? Kan det bero på det kanske? Fast jag brukar nog inte må såhär illa varannan vecka. Inte vad jag kommer på iallafall. Det skulle jag ju ha lagt märke till tycker jag.
Nej det är nog inte det faktiskt. Jag har aldrig hört att man skulle må dåligt under ägglossningen. Är ju ett tag sedan jag gick i skolan och hade biologiundervisning men... Nej, jag kan fan inte minnas att man skulle ha problem under ägglossningen. Det har jag verkligen inte något minne av. Jag misstänker snarare att det är psykosomatiskt. Jag går och är nervös och stressad hela tiden numera och det har jag varit sedan jag började gå på soc, i oktober. Jag oroar mig för allt nu för tiden, just nu oroar jag mig för att jag kanske inte hinner få pengar innan jul. Var ju sen med att lämna in ansökan men det skulle ändå ha gått precis för sochandläggarna har fem arbetsdagar på sig att behandla en ansökan, och jag lämnade in den igår och då var det fem arbetsdagar tills den 23:e. Fick dock ett meddelande på telefonsvararen av min sochandläggare igår som jag inte hörde förrän idag. Hon sa att jag ska ha en ny handläggare istället för henne så hon skulle inte behandla min ansökan utan lämna den till den här nya handläggaren idag. Så om min nya sochandläggare fick min bidragsansökan idag så blir det ju bara fyra arbetsdagar tills den 23:e. Skit, skit, skit, skit liksom. Varför kunde inte min förra handläggare bara ha behandlat min ansökan direkt och sedan hänvisa till den där nya?
Blir illamående igen bara jag tänker på det: inga pengar. Jag skiter totalt i att det är jul snart, jag hatar jul! Jag har alltid ogillat julen men nu är jag enormt antijul sedan förra året, om jag fick bestämma så skulle vi ta bort julen helt och hållet. Jag hatar jul, så är det bara. Jag hatar den! Men sochandläggaren kunde väl ha varit lite schysst och behandlat min ansökan direkt istället för att göra sådär och försena det ännu mer. Hon kan väl gissa att jag liksom alla andra har julklappar att inhandla? Även om jag hatar jul.
Det där har jag gått och tänkt på idag sedan jag lyssnade av svararen runt 10-tiden i förmiddags. Hur fan ska jag göra nu liksom? Jag vägrar att fråga pappa! Jag totalvägrar att fråga honom om pengar, så är det bara. Så om jag inte har fått pengar den 23:e så åker jag inte till sommarstugan, även om pappa säger att han kan betala tågresan. Han är nämligen redan där, annars hade jag ju åkt med honom. Syrran 71 ska vara med sin killes familj i år. Min andra syrra 78 kommer till sommarstugan med pojkvännen och sonen, och jag hade tänkt att komma jag också men nu vet jag inte längre. Sedan förra året så vill jag bara inte ha jul längre. Sitter nästan och hoppas på att jag inte ska få några pengar i tid för då slipper jag åka dit, men det skulle bli astrist utan pengar. Även om jag hatar julen i sig så gillar jag maten och jag skulle vilja fixa egen julmiddag.
Finns både fördelar och nackdelar om jag blir ensam över den satans julhelgen.
Grrrr...
Jag hatar min kamera. Jag har en Canon A410 som jag fick 2002 tror jag. Då var den hypermodern typ. Nu är den fanimej antik. Den klarar ingenting längre! Batterierna är ett par nya och fulladdade GP 2100 så det är inte där felet ligger när kameran stänger av sig och visar "byt batterier" i displayen. Batterierna är helt fulladdade och har ju 2100 milliamperetimmar för fan. Det är den förbannade kameran som drar så asmycket ström att batterierna töms efter bara några användningar. Även om jag sätter in batterier som kommer direkt från laddaren så visar kameran strömvarningssymbolen efter att jag har tagit en enda bild med blixt. Nu när jag för en stund sedan nådde 90 999 ord på min bok och ville fota det så tog det en jävla halvtimme innan kameran tog bilden. Jag fick byta batterier tre gånger men ändå hann kameran stänga av sig när jag skulle göra så att blixten inte användes och så att det blev närbildsinställning. Satte på kameran igen, gjorde inställningarna och när jag skulle ta bilden så stängde kamerahelvetet av sig. Sådär höll jag på tills jag lyckades ta en enda bild innan kameran stängde av sig igen. Nu har jag misshandlat kameran lite. Kunde inte låta bli. Den har bara blivit sämre och sämre de senaste månaderna fastän jag knappt har använt den.
JAG VILL HA EN NY KAMERA!!!
Ska säga till pappa att jag önskar mig en ny digitalkamera i julklapp. En bra en. Nu för tiden finns det 10 megapixelkameror som kostar en dryg tusing. De var svindyra när mitt nuvarande kamerahelvete var ny. Kameran i sig är det inget fel på, den tar bilder och alla inställningar funkar och sådär, men den kräver oerhört mycket ström. Tycker den kräver mer och mer ström också trots att jag köpte nya batterier för ett par veckor sedan.
Iallafall: boken går bra. Det var det jag hade tänkt blogga om men sedan blev jag så himla förbannad på kamerahelvetet.
Power
Jag var skitsur idag när jag la mig för att sova. Hade varit vaken hela natten och strax före 08 la jag mig för att sova lite. Hade tänkt att ligga och lyssna på radio och somna sådär långsamt och skönt. Då försvann elen. Igen. Jag skickade ett sms till min killkompis E för att höra ifall hans el också var borta. Han bor i området bredvid mitt så om han också var utan el betydde det att avbrottet var lika stort som förra gången. Men E hade el. Samtidigt kunde jag inte höra något på lokalradion på mobilen. Jag hittade kanalen men det hörde bara lite brus och jag gissade att det var för att radiostationen också var utan el. Såvitt jag kunde komma på så sänder lokalradio från ett ställe inne i stan så jag trodde elavbrottet var jättestort. Det här var ju tredje jävla gången på ungefär sju veckor som elen försvann och jag låg och förbannade elbolaget innan jag somnade. När jag sedan vaknade var elen tillbaka igen. Har en timer till vattenkokaren och på den kunde jag se att elen var borta i ungefär tre timmar. Är fortfarande jättesur på elbolaget. Tre jävla strömavbrott på sju veckor liksom! En gång, visst det kan hända. Två gånger, tillhör ovanligheterna. Men tre jävla gånger? Sitta fast på en öde ö från 1600-talet tre gånger. Jag hatar elbolaget. Har ännu inte fått reda på hur stort avbrottet var heller. Elbolagets hemsida ger ingen info och de säger inget på nyheterna heller. Kanske ska testa lokalradion igen. Jävla el. Det är inte klokt så beroende av el man är. Vad fan kan man göra utan den liksom?
I valet och kvalet
Jag kan inte bestämma mig nu. Är astrött efter att ha varit vaken sedan klockan 12.30 igår men att gå och lägga mig nu verkar ju lite...riskfyllt. Eftersom jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta hur jag funkar efter 17 vakna timmar. Det är ju inte så långt i och för sig men om jag har varit vaken länge så kan jag väl lika gärna fortsätta? Det känns bara inte så meningsfullt att gå och lägga mig nu för jag vet ju att jag kommer vakna sen eftermiddag och omedelbart gå in i badrummet för att svära åt min spegelbild som stirrar tillbaka på mig med en oförstående, och något dimmig, blick. Och sedan får jag ångest över att jag ännu en gång lyckades med det förbjudna: att totalt fucka upp sömnen. Igen. Igen. Igen. Igen. Jag är väl något av en optimist när det gäller mina ständiga försök att vända dygnet rätt. Konstigt, för när det gäller allt annat så lutar jag mer på pessimisthållet. Cynikern i mig förväntar sig bara sämsta tänkbara scenario, oavsett vilket. Fast då borde jag ju inte bli sur på mig själv när jag misslyckas med att vända dygnet rätt.
Jag kan ofta känna mig väldigt kluven där alltså. I och med att jag har märkt att jag är på god väg att utveckla ännu ett hinder så försöker jag dock att inte tänka "Äh fan jag somnade!". Har ju märkt att jag ibland kan få panikillamående när jag ligger i sängen och är på väg att somna när det är fel tid, dvs dagtid. Känns verkligen som om jag är på väg att kräkas. Även om jag inte bryr mig om att jag sover på dagen så kommer det ändå, så fort jag börjar glida in i slummersömnen. Men när det ännu är morgon och mörkt ute, vilket det är hela tiden nu, så "får" jag fortfarande gå och lägga mig. Så jag sitter i valet och kvalet nu. Sova? Inte sova? Om jag håller mig vaken 24 timmar så brukar jag vara tillräckligt speedad för att då bara kunna ligga i sängen och vila en stund utan att somna och sedan kan jag stiga upp igen och vara piggare. Förra sommaren när jag städade restaurangen fick jag in en väldigt väl fungerande sömnrutin. Brukade komma hem vid 10.30 och då åt jag vad som var lunch för mig (åt ju frukost vid 05.30) sedan satt jag vid datorn en dryg timme, gick och la mig vid 12 och sov till ungefär 14. Det där funkade nästan hela tiden, det var bara de sista två veckorna som det inte funkade så bra för då var jag så jävla sliten av jobbet att jag sov så länge jag kunde. Jag var sliten helt enkelt. Kommer ihåg att jag försökte ta en promenad en dag när jag bara hade en vecka kvar av vikariatet och jag orkade inte gå i 10 minuter ens en gång. Överhuvudtaget var det jobbet väldigt slitigt, jag var så trött hela tiden och jag gjorde knappt något annat för jag hade ingen ork till det. Låg mest bara på soffan och glodde på tv. Första månaden var okej men sedan blev jag bara mer och mer sliten.
Städare är ett ofantligt slitigt jobb, om någon inte tror mig så slår jag den personen. Efter förra sommarens vikariat har jag stor respekt och beundran för städare. De gör något som är oerhört slitigt och de ska respekteras! Dessutom är det ett äckligt jobb: jag jobbade midsommarhelgen och dagen efter midsommarafton var en av toaletterna helt sprutlackerad med bajs. Det var så äckligt att jag spydde lite, det kom upp litegrann i strupen liksom. Och när jag skulle byta de där förbannade sanitetspåsarna! Usch, jävla vidriga småbarnföräldrar som lägger blöjor i sanitetspåsarna! Låt mig förklara: sanitetspåsarna byts en gång per dag, det är ett lock på behållaren, lägger man något illaluktande där i så får det "mogna" och jäsa lite utan att luften där inne byts ut innan det är dags att byta sanitetspåsen. När man sedan lyfter på locket dagen efter så får man ett slag i ansiktet av lukten. Och den lukten går inte ens att beskriva. Ge fan i att lägga blöjor i sanitetspåsarna! De är bara till för tamponger och bindor, blöjor ska slängas i papperskorgen. Förra sommaren fick jag reda på att båda mina syrror la sina barns använda blöjor i sanitetspåsarna när det hade varit blöjbyte på ett café eller en restaurang. Gud vad jag skällde ut mina syrror. Men nu vet de också att de inte ska göra så. Både 71 och 78 har sagt att de tänker på det jag sa till dem varje gång de måste byta blöja på sina barn.
Insideinfo av en före detta städare. Lägg den för fan på minnet.
Jag kan ofta känna mig väldigt kluven där alltså. I och med att jag har märkt att jag är på god väg att utveckla ännu ett hinder så försöker jag dock att inte tänka "Äh fan jag somnade!". Har ju märkt att jag ibland kan få panikillamående när jag ligger i sängen och är på väg att somna när det är fel tid, dvs dagtid. Känns verkligen som om jag är på väg att kräkas. Även om jag inte bryr mig om att jag sover på dagen så kommer det ändå, så fort jag börjar glida in i slummersömnen. Men när det ännu är morgon och mörkt ute, vilket det är hela tiden nu, så "får" jag fortfarande gå och lägga mig. Så jag sitter i valet och kvalet nu. Sova? Inte sova? Om jag håller mig vaken 24 timmar så brukar jag vara tillräckligt speedad för att då bara kunna ligga i sängen och vila en stund utan att somna och sedan kan jag stiga upp igen och vara piggare. Förra sommaren när jag städade restaurangen fick jag in en väldigt väl fungerande sömnrutin. Brukade komma hem vid 10.30 och då åt jag vad som var lunch för mig (åt ju frukost vid 05.30) sedan satt jag vid datorn en dryg timme, gick och la mig vid 12 och sov till ungefär 14. Det där funkade nästan hela tiden, det var bara de sista två veckorna som det inte funkade så bra för då var jag så jävla sliten av jobbet att jag sov så länge jag kunde. Jag var sliten helt enkelt. Kommer ihåg att jag försökte ta en promenad en dag när jag bara hade en vecka kvar av vikariatet och jag orkade inte gå i 10 minuter ens en gång. Överhuvudtaget var det jobbet väldigt slitigt, jag var så trött hela tiden och jag gjorde knappt något annat för jag hade ingen ork till det. Låg mest bara på soffan och glodde på tv. Första månaden var okej men sedan blev jag bara mer och mer sliten.
Städare är ett ofantligt slitigt jobb, om någon inte tror mig så slår jag den personen. Efter förra sommarens vikariat har jag stor respekt och beundran för städare. De gör något som är oerhört slitigt och de ska respekteras! Dessutom är det ett äckligt jobb: jag jobbade midsommarhelgen och dagen efter midsommarafton var en av toaletterna helt sprutlackerad med bajs. Det var så äckligt att jag spydde lite, det kom upp litegrann i strupen liksom. Och när jag skulle byta de där förbannade sanitetspåsarna! Usch, jävla vidriga småbarnföräldrar som lägger blöjor i sanitetspåsarna! Låt mig förklara: sanitetspåsarna byts en gång per dag, det är ett lock på behållaren, lägger man något illaluktande där i så får det "mogna" och jäsa lite utan att luften där inne byts ut innan det är dags att byta sanitetspåsen. När man sedan lyfter på locket dagen efter så får man ett slag i ansiktet av lukten. Och den lukten går inte ens att beskriva. Ge fan i att lägga blöjor i sanitetspåsarna! De är bara till för tamponger och bindor, blöjor ska slängas i papperskorgen. Förra sommaren fick jag reda på att båda mina syrror la sina barns använda blöjor i sanitetspåsarna när det hade varit blöjbyte på ett café eller en restaurang. Gud vad jag skällde ut mina syrror. Men nu vet de också att de inte ska göra så. Både 71 och 78 har sagt att de tänker på det jag sa till dem varje gång de måste byta blöja på sina barn.
Insideinfo av en före detta städare. Lägg den för fan på minnet.
