HA-HA-HA!
Satt just och skulle skriva in i mobilens kalender att jag ska till tandläkaren nu på lördag.
Började skriva "Tandl" och kolla bara vilket ord som mobilens ordlista föreslog...
*
*
Det där känns ju bara sååå rätt... Vem det än är som har programmerat mobilens ordlista: tack! Att "rånförsök" är grönmarkerat betyder ju dessutom att mobilen tror det var just det ordet jag ville skriva, ordförslag nummer ett alltså. Ordförslag nummer två är "tandläkare" hahahahahahaha!
Episkt, helt klart episkt.
*
Utlovade för rätt länge sedan att posta bilder på lamporna min pappa gav till mig när han flyttade, men glömde bort att fota dem. Det har varit så mycket krångel med pappas lägenhet, visningar, folk som ringer, städfirman och samtidigt har jag mitt eget att fixa med teorilektioner och dåliga lärare. Har liksom haft några fullbokade veckor men det börjar lugna ner sig nu, tack och lov.
Här kommer iallafall foton:
*
*
En av de två likadana taklamporna jag fick ta över från pappa. Tycker de är himla fina! Är dock nervös för att de ska ramla ner för hela den där plafonden, eller vad det heter, är i glas och väger rätt mycket och vilar helt på den där lilla guldfärgade knoppen. Har en i vardagsrummet/sovrummet och en i hallen. Är dock ovan vid att ha lampa i hallen: har bott i min lägenhet sedan 2003 och har sedan dess vant mig vid att öppna badrumsdörren och tända där inne när jag ska leta efter något i hallen... Men det var väl dags nu, efter åtta år, att sätta upp en taklampa i hallen. Blev samtidigt av med min taklampa i vardagsrummet/sovrummet som M alltid slog huvudet i och som jag tyckte tog så stor plats där den hängde. Den tog upp luftutrymme liksom så rummet såg mindre ut än vad det är.
*
*
Bordslampan! Är kanske lite svårt att se på grund av min kameras vansinnigt starka blixt, men lampfoten är ljusgrå med vita, ljusrosa, och mörkrosa stänk. Den lampan kommer jag faktiskt ihåg när den köptes, jag var ju med när mamma köpte den på Ikea. Tror det var typ -88 eller -89 någon gång och jag minns att det var på sommaren. Den här lampan har jag börjat gilla jättemycket på senare år just på grund av 80-talsstilen. Diggar den stenhårt alltså! Lampskärmen är tyvärr tråkigt vit och dessutom lite fläckig efter att jag (när jag var typ 16 år) öppnade en burk Coca-Cola som exploderade över typ hela vardagsrummet, men jag funderar på att pimpa upp den lite. Är en plastskärm med vitt tyg på ytan så man skulle kunna måla den kanske? Fläckarna efter Coca-Colan är inte jättetydliga men de syns och går tyvärr inte att få bort, så det ser ju lite ofräscht ut. Borde ju gå att måla skärmen fastän det är tyg på. Funderar också på att klistra fast gråa eller rosa fransband eller paljettband nertill så att skärmen matchar foten. En annan grej jag funderat på är om man kanske kan klista på något passade tyg, alltså klä om lampskärmen, men jag vet inte om det blir bra. Får se hur jag gör... Enklast är väl att måla skärmen vit. Eller väldigt ljust grå kanske.
*
*
Pappas, eller numera MIN, kökslampa som mina föräldrar köpte när de var nygifta. Kamerablixten gjorde den vitare än vad den är: glaset är egentligen väldigt varmgult.
Jag är såååå sjukt glad över att jag fick den! Tyckte om den lampan när jag var liten och jag har sådana starka minnen från att jag brukade sitta och titta på den när jag var kanske fem år gammal och jag tyckte redan då att den var så fin. Minns till exempel en gång när pappa skulle förkorta kedjan så att lampan hängde högre upp och då tog av hela den övre delen av lampan så att den inte skulle gå sönder. Övre delen går nämligen att ta av, antar att den har fått en liten smäll någon gång under åren, i en flytt kanske, för det finns ett par trasiga lödfogar på insidan. Den där övre delen snodde jag åt mig den gången då pappa skulle förkorta kedjan, och jag satte den på huvudet och låtsades att jag var en prinsessa! Det såg ju ut som en fin krona liksom... Pappa upptäckte dock stölden och tog ifrån mig min fina prinsesskrona så att jag inte skulle ta sönder den och sedan när lampan var upphängd igen tyckte jag alltid att det där var min krona. Har himla starka minnen av att jag tänkte just så som barn.
Är så in i helvete glad att kökslampan numera är MIN och att någon av mina (jävla) syrror inte fick den. Den är ju så fin... För mig har den ju ett affektionsvärde också, ett enormt affektionsvärde, så trots att jag har sett sådana här "Tiffany"-lampor säljas på Tradera för flera tusen spänn så säljer jag den aaaaaaldrig!
Gamla grejer är liksom lite extra roliga ibland. Att lampan är från när mina föräldrar var nygifta, alltså 1971, gör att den känns lite som en familjeklenod typ. Det känns lite kul för mig att tänka på att mina föräldrar var nygifta och förälskade en gång i tiden och då köpte lampan till sitt första hem medan min äldsta syster fortfarande låg i morsans mage. De enda minnen jag har av mina föräldrar tillsammans, som gifta, är ju att de bråkade och slogs men just den här lampan bevisar att de inte alltid var så. En gång i tiden var de lyckliga, de var nygifta och förälskade och skulle inreda sitt första hem innan första barnet kom och sådär.
Lampan är lite symbolisk på det viset antar jag.
:-)
Det är likadant med min farmors kaffekoppar, som är ännu äldre än lampan. Jag har använt dem kanske en gång sedan min faster gav dem till mig för drygt sex år sedan och jag kommer knappast att använda dem inom den närmsta framtiden heller. Har sex kaffekoppar med fat till som bara står i ett av mina köksskåp och samlar damm typ. Jag tycker inte om att dricka kaffe ur kopp, vill ju ha mugg, men ändå vill jag inte slänga eller ens sälja dem.
*
*
De var ju min farmors kaffekoppar som hon bjöd mina föräldrar på kaffe i när de fortfarande dejtade.
De är lite symboliska på det sättet precis som kökslampan. Mina föräldrar var inte alltid så som jag minns dem. Det fanns faktiskt en tid då de var jättekära, även om jag bara minns att de slogs och skrek åt varandra.
Jag antar att det är viktigt för mig att få bevis på att de inte alltid var sådana sjuka/känslokalla människor som de är idag. Liksom, 1968 när mina föräldrar började dejta var min mamma 19 år och min pappa 24 och då blev de hembjudna till mina farföräldrar på kaffe. Jag kan nästan föreställa mig hur de båda sitter där och är nyförälskat blyga inför varandra. Har också hört av mamma, för en massa år sedan, om när hon fick träffa mina farföräldrar för första gången och sedan när jag fick kopparna och sa det till mamma så kom hon ihåg dem från när hon blev hembjuden till min pappas föräldrar.
Det är en skön tanke att ha liksom, min mamma och pappa har använt de där fyrkantiga kopparna i brunt glas när de var unga och kära.
När min faster erbjöd mig kopparna så tyckte jag de var asfula men tog emot dem ändå eftersom de var farmors. Men jag har aldrig riktigt tyckt om dem. Har nog behållt dem enbart för att de är från en tid då mina föräldrar var lyckliga. Jag har länge tyckt att kopparna är asfula men nu måste jag nog medge att de faktiskt är rätt hippa, även om de är sådär typiskt 60-talsfula...
De är ju faktiskt det, lite retro liksom.
Kommentarer
Trackback
