Åska...
Blää vilket jävla väder. Åska, åska, och mer åska. Jag hatar åska. Det är läskigt ju. Varje gång det åskar så vill jag helst ligga i sängen med hörlurar på och täcket över huvudet. Jag är, trots mina 27 väldigt mogna år, rädd för åskan... Det är skarpa blixtar och höga ljud helt okontrollerat och det är minst sagt obehagligt. Jag vet inte hur mycket man ska förlita sig på det här, men... Jag får alltid en konstig huvudvärk dagarna innan det ska åska. Påminner om migrän men är inte samma sorts värk. Är en rejäl huvudvärk som inte går bort eller ens mildras av värktabletter. Det enda som hjälper litegrann är att ligga och vila med en kall blöt trasa över ögonen och pannan. Jag har det nu och har haft det i fyra dagar, fast nu har det gått ner lite. Ibland tror jag att det bara är tillfälligheten som gör att jag har ont i huvudet när det åskar, men andra gånger tänker jag att det snarare har med lufttryck och sådant där att göra. Hur som helst så är det dock ganska skönt att ha den "förvarningen" med en elak huvudvärk strax innan det kommer ett åskoväder. Skulle dock ha föredragit en annan förvarning... Hade hellre fått knarr i högra knäet som förvarning. Mitt högra knä är ett sådant där "väderknä" efter att jag ramlade för några år sedan. Skar upp ett tio centimeter långt jack över hela knäet. Åtta stygn och ett tjusigt ärr fick jag. Nu spänner och knakar det i mitt högra knä när det ska ösregna eller snöa och så vidare. Ibland gör det ont, då blir det oväder.
När jag var liten var jag helt skräckslagen när det åskade. När jag var riktigt liten, innan mina föräldrar skildes, så sprang jag alltid ut och satte mig i bilen när det åskade. Jag var alltid först ut till bilen för jag väl väl mest rädd. Så först kom jag. Sedan kom mina syrror. Och sist mamma. Pappa brukade stanna inne i huset, han brydde sig inte om åskan det minsta, hahaha. Jag har något vagt minne av en gång då det började åska på natten och jag smet in i mina föräldrars rum och smög ner mellan dem i sängen. Mamma kunde vara rätt strikt med att låta oss barn sova med henne och pappa, om jag försökte så blev det oftast nej. Om jag var rädd för mörkermonster eller åska på nätterna så blev det oftast äldsta syrran jag sov hos. Mellansyrran kunde också bli rädd på nätterna, speciellt om det åskade, så det kunde bli rätt trångt i äldsta syrrans säng.
Senare när jag bodde ensam med mamma, efter skilsmässan, fick jag aldrig krypa ner hos henne om jag var rädd på nätterna. Jag minns ganska tydligt en natt då vi var nyinflyttade i första lägenheten vi bodde i efter skilsmässan. Det var en åsknatt på våren 1991 där, och jag väcktes av åskan. Minns att jag var livrädd och började gråta och sprang in till mamma och ville krypa ner i hennes säng, men hon motade bort mig och sa att jag måste sova i min egen säng. Då var jag sju år.
Ibland kan jag börja tänka på det och verkligen hata henne för det. Jag var för fan sju år, rädd för åskan och hela min värld hade försvunnit i och med mina föräldrars skilsmässa, bara låt mig få sova i sängen med dig för helvete.
Jävla satkärring.
Kommentarer
Postat av: Visselpaj
Ja, åska är lite läskigt. Iallafall om det är mitt i natten.
Trackback
