Lady Angel

Det gick bra i början faktiskt. Jag gick på alla teorilektioner och lärde mig en hel del. Lärde mig hantera bilen någotsånär bra. Och sedan... Well, a lot of shit happened och jag fick svårt att gå till körskolan. Det var obehagligt att vara där liksom. Men jag kom väl över det så smått för i november 2009 gjorde jag riskutbildningen del ett och sedan del två. Och fick godkänt. Efter det minns jag faktiskt inte riktigt vad jag gjorde. Jag antar att jag fortsatte öva teori och köra sådär lite halvhjärtat men, ptjae, sedan la jag av med det. Jag var inte på körskolan mer än några gånger, kanske 10-15 gånger, hela förra året och det på grund av olika anledningar, men mest på grund av dåliga minnen tror jag. Det blev obehagligt att bara vara där liksom och det tog emot att bara tänka på att gå dit. Sedan i vintras någon gång fick jag höra att en viss man som är the shit that happened 2009, faktiskt fick tillbaka sitt jobb (trogna läsare vet vem och vad jag menar, nya läsare får kolla i bloggarkivet för augusti 2009 för att fatta).

Han fick tillbaka sitt jobb som körskolelärare efter vad han gjorde mot mig. Han fick tillbaka det. Kan ni fatta det??? Jag fattar det då FAN inte. Efter vad jag har hört av några elever på skolan som vet hela historien så jobbar han bara halvtid och han verkar bara köra med killar. Makes some sense. Kanske? Jag fick reda på det här för drygt en månad sedan och bad M ringa körskolechefen och fråga om det verkligen kunde vara sant, och jo, det som mina två spioner på skolan berättade för mig stämde.

M sa till mig att körskolechefen sagt att de helt enkelt var i så stort behov av en körskolelärare att de var tvungna att anställa honom igen. Vidare sa hon, chefen alltså, att hon hade full förståelse för att det kunde kännas "konstigt" (M sa att hon sa just det, konstigt) för mig att se den mannen där igen men att hon absolut inte hade haft något annat val. När M frågade ifall hon aldrig hade tänkt på att informera mig om det här asdumma beslutet så svarade hon att hon måste ha glömt bort det men att det inte gjorde så mycket eftersom hon var säker på att jag aldrig skulle se den mannen på skolan. Vidare lovade hon M att han kunde hälsa mig att jag kunde komma till skolan när som helst för att se att han enbart kör med killar och bara är på skolan när han har körlektioner, vilket hon påstod var mindre än fyra timmar i veckan och att "Hon kommer aldrig att behöva se honom här på skolan." varpå M hade sagt att hon knappast kunde hålla det löftet. M sa till mig att han var helt paff över hur kylig körskolechefen hade låtit och hur lite respekt hon visade. Hon hade till och med bett M hälsa mig att jag var välkommen till körskolan för att prata med henne om det hela.

Jeezez säger jag bara. När M berättade det här för mig så kände jag bara att jag borde gå dit till körskolan och typ slå ner chefen eller något. Kände mig helt överkörd liksom. Hur kan hon göra så utan att berätta det för mig? Hur kan hon överhuvudtaget anställa den mannen igen??? Om jag drev en trafikskola så skulle jag verkligen inte vilja anställa någon som har gjort något sådant. Speciellt inte med tanke på att majoriteten av eleverna på en trafikskola är 17 år gamla. Men jag kanske är sträng?

Efter att jag fick reda på detta så satt jag mest och tänkte att jag aldrig i livet någonsin i fucking helvete skulle sätta min fot på körskolan igen, men sedan efter ett par veckor så blev jag bara så jävla arg. Och när jag blir arg så blir jag stark och beslutsam liksom. Jag samlade mod och planerade lite och sedan förra veckan, i tisdags, åkte jag in till stan på förmiddagen och gick till körskolan direkt. Chefen var inte där lyckligtvis, hade jag sett henne så hade jag nog både sagt och gjort något dumt, och jag såg inte någon annan jag kände heller så jag slapp konfrontationer helt och hållet. Mycket skönt. Det var bara en receptionist på skolan då när jag var där och henne kände jag inte igen så hon måste vara ny, och det var väl tur för annars hade jag nog inte kunnat ljuga så snabbt som jag fick göra.

Jag sa helt enkelt att jag ville skriva ut mig från skolan och när hon undrade varför, vilket jag inte var beredd på, så sa jag att jag skulle flytta. Hahahaha jag var nära att börja skratta när jag tänkte på vad jag skulle göra så fort jag kom ut därifrån, men jag lyckades hålla masken. Fick skriva under ett kvitto och visa ID för tydligen hade jag pengar kvar på mitt konto där på körskolan och dem skulle skolan då betala tillbaka eftersom jag skrev ut mig. Jag hade ingen aning om att jag hade pengar kvar där och tänkte att det kanske rörde sig om ett par hundra eller så för såvitt jag minns så borde jag ha kört för nästan hela den senaste inbetalningen pappa gjorde. Men tydligen hade jag hela 1400:- kvar så det blev en rejäl bunt sedlar jag fick knöla in i min lilla sedelklämma. Sedan gick jag.

Till andra sidan stan, till en annan trafikskola där jag skrev in mig och det kändes bara så himla skönt. Köpte nya böcker direkt, körkortsboken kommer ut i en ny upplaga rätt ofta verkar det som för den jag hade köpte jag 2008 och det är upplaga 15, nu är det upplaga 20 som gäller tydligen. Och nya körskolan har mer studiematerial också så jag har en till bok nu plus några fler häften. Nya körskolan verkar vara bättre på flera sätt men anledningen till att jag valde den var för att den helt enkelt ligger närmare mig. Jag valde ut den på förhand just för att den ligger i början av city när man kommer från mitt håll, gamla körskolan ligger bakom city, i slutet liksom så den nya skolan är mycket enklare att ta sig till - både från mitt håll och från city.

Men konsten att starta om är inte så enkel. Sedan jag skrev in mig på nya trafikskolan och fått nya böcker så har jag märkt att jag är dålig på att få in den där rutinen, eller kanske snarare vanan, att läsa varje dag. En ny bok jag inte hade på gamla skolan var studiehäftet till körkortsboken och jag förstod först inte varför gamla skolan inte använder det. Studiehäftet verkar vara hur bra som helst ju och det är STR's eget material som ska användas ihop med Körkortsboken. De första sidorna i Studiehäftet är frågor som handlar om hur inlärningen ska gå till och ihop med papperna från skolan så förstår jag att de är ute efter individanpassad inlärning. När jag fattade det så fattade jag också varför min gamla trafikskola inte använder Studiehäftet... Den skolan verkade inte vara så pigg på att individanpassa något liksom.

Omstarten har alltså så smått börjat. Har förstått att det faktiskt är bäst att jag tar om teorilektionerna, jag tog ju dem i december 2008 för sjutton... Det är evigheter sedan och även om jag minns en hel del så känner jag ändå att jag behöver en repetition av dem. Vad jag minns av teorilektionerna på gamla skolan så kände jag mig hemskt bortkommen och det verkade som om alla andra elever redan kunde en massa eftersom de körde med sina föräldrar. Den fördelen har ju inte jag, min pappa har hela tiden vägrat övningsköra med mig och vägrar fortfarande. Men nu när jag tar om teorilektionerna så borde jag komma rätt från början liksom, det känns åtminstone som det. Är dock nästan en månad tills teorin börjar, 22 augusti, men tills dess ska jag verkligen lusläsa Körkortsboken. Trots att det är en ny upplaga så verkar den vara samma som min gamla bok för det jag har läst hittills är sådant jag känner igen. Men det känns egentligen bara bra.

:-)

Jag vet att jag kan få mitt körkort. Jag vet det.

Förra gången, på förra skolan, hängde jag upp mig väldigt mycket på att jag var äldst och jag såg det nog lite som något skamligt att jag var så mycket äldre än de andra eleverna. Jag vet inte riktigt varför dock. Jag känner nu att jag var en helt annan människa då. Jag var liksom en mycket mindre person och så himla osäker i mig själv. Jag har växt in i ett nytt jag sedan dess liksom. Jag har gått igenom saker sedan dess som har tvingat mig att växa och mogna. Nu när jag tänker tillbaka på hur jag var då så tycker jag att jag var så omogen. Och jag var väl det också. Men shit the same. Jag är annorlunda nu, jag är större och säkrare i mig själv. Säkrare på mig själv.

Jag vet att jag kan ta mitt körkort. Jag vet det. Sålänge jag skiter i pappa så. Allt han gör och säger numera får mig bara att känna att jag är inte hans dotter. Han kan ringa och tjata ibland om att jag ska fixa körkortet, fixa det nu, fixa det, se till att fixa det nu för annars får jag aldrig något jobb, och varje gång jag försöker säga att han verkligen inte hjälper till när han säger sådana saker så blir han vara förbannad och irriterad och säger att han inte tänker tjafsa för då blir han bara irriterad. Det hände senast i torsdags och jag blev hemskt upprörd efter det samtalet. Han bryr sig numera så lite om mig att han inte ens vill bli irriterad. Och jag känner alltmer, för varje samtal med honom, att jag är inte en del av honom. Jag släpper honom liksom. Jag har för länge sedan insett att han ett känslokallt svin som tar ut sitt dåliga mående på mig och jag har stängt ute honom från mitt liv. Men nu har jag också släppt honom. Han kommer inte åt mig längre.