Lady Angel

*

Hörde den här låten på radio för rätt länge sedan. En månad sedan kanske. Låg vaken en natt i mörkret och lyssnade på P3 och P4's nattprogram "Vaken" som jag nästan alltid gör när jag är vaken på nätterna, och så spelades den här låten. Jag låg ner i sängen helt stilla men tyckte att hela min existens gungade till när jag kände igen låten redan efter ett par sekunder. Jag kastades långt tillbaka i tiden så fort jag hörde det där första "pa pam, pa pam" i början. Jag åkte så långt tillbaka i tiden att jag inte var säker på vart jag hamnade, men någonstans åkte jag iallafall. Fick en hel tsunamivåg av nostalgi som sköljde över mig. Men det var något som kändes väldigt obekant med låten samtidigt som jag tyckte jag kände igen den. Det var något som inte stämde i mitt minne liksom.

Visste inte vad låten hette och radiopratarna brukar inte vara så tydliga när de talar om låtinfon. De anser väl inte att det är viktigt att berätta kanske (trots att jag brukar sitta och väsa att de ska berätta vad låtarna heter och sedan sluta snacka). Jag anade att de inte skulle berätta vem artisten var så medan låten fortfarande spelades fick min underbara mobil jobba. Har en app på mobilen som heter "Soundhound" och som är himla bra. Min fina HTC Desire Z visade strax att låten hette "Ver Weg Van Eden" och artisten var Dana Winner. Huuuh, det borde jag har vetat av mig själv. Har ett par Dana Winner-låtar sedan tidigare.

Sedan somnade jag och glömde bort min smått religiösa nostalgitripp på natten där. "Soundhound" håller dock reda på sådant. Jag satt häromdagen och dödade tid genom att kolla alla sökningar jag gjort på "Soundhound" och såg då den här låten under bokmärkesfliken. Kunde inte komma på vad det var för låt så jag gick in på Youtube och sökte där. Och fick ännu en tsunamivåg av nostalgi över mig. Just det... Det var den där låten ja.

Fast det var ändå något som inte stämde. När jag lyssnade på just den versionen, "Ver Weg Van Eden", mindes jag att jag brukade gå runt och sjunga med i låten - fast på engelska. Alltså var det inte den nederländska versionen av låten jag egentligen kände igen. Men melodin var exakt den jag mindes...

Efter någon timmes detektivjobb med Google Translate, Wikipedia och mina sega minnen från mitten av 90-talet så listade jag ut att det, som mina vaga minnen antydde, faktiskt fanns en engelsk version av låten och att det var den jag mindes.

"Guardian Angel" heter den på engelska iallafall, vilket är en lite knepig översättning eftersom "Ver Weg Van Eden" översätts till "långt borta från Eden" enligt Google Translate. Men shit the same. Jag hittade ju låten jag nostalgitrippade rejält till när jag låg där i min säng för någon månad sedan.

Sedan dess kan jag inte sluta lyssna på låten. Den får mig att minnas något alltså. Först tyckte jag att jag mindes något sedan jag var riktigt liten, fem år eller så, men läste sedan på på Holländska Wikipedia att låten inte kom förrän 1996 så det kunde ju inte stämma. Knasigt eftersom jag var och fortfarande är bergsäker på att låten skickar mig minst 20 år tillbaka i tiden. Är dock motbevisad av Wikipedia... Kan ju i och för sig vara att melodin är samplad från en äldre låt och då speciellt det där "pa pam, pa pam"-ljudet som jag nostalgitrippar allra mest av.

Who knows? Det är ett mysterium... Eller så är det min hjärna som blandar ihop alla minnen. Yup. Mycket möjligt. Jag har ofta en känsla av att min hjärna är lite halvt skadad av alla förträngda minnen. Typ, om min hjärna var en dator så skulle den verkligen behöva formateras om. Brukar åtminstone kännas som så. Har tänkt det ofta och också sagt det till en del människor, bland annat min psykolog, att jag skulle vilja göra en "Eternal Sunshine of the Spotless Mind"-grej bara för att slippa allt.

Fast sedan finns det stunder, som när jag hör den här låten, då allt jag vill är att minnas allt jag förträngt. Ibland är jag till och med fascinerad av hur lite jag minns av viktiga grejer, som min barndom, med fortfarande minns oviktiga grejer, som varje ton av låten melodi.

Ibland tycker jag att jag måste gränsa till helknäpp alltså...

Det gick bra i början faktiskt. Jag gick på alla teorilektioner och lärde mig en hel del. Lärde mig hantera bilen någotsånär bra. Och sedan... Well, a lot of shit happened och jag fick svårt att gå till körskolan. Det var obehagligt att vara där liksom. Men jag kom väl över det så smått för i november 2009 gjorde jag riskutbildningen del ett och sedan del två. Och fick godkänt. Efter det minns jag faktiskt inte riktigt vad jag gjorde. Jag antar att jag fortsatte öva teori och köra sådär lite halvhjärtat men, ptjae, sedan la jag av med det. Jag var inte på körskolan mer än några gånger, kanske 10-15 gånger, hela förra året och det på grund av olika anledningar, men mest på grund av dåliga minnen tror jag. Det blev obehagligt att bara vara där liksom och det tog emot att bara tänka på att gå dit. Sedan i vintras någon gång fick jag höra att en viss man som är the shit that happened 2009, faktiskt fick tillbaka sitt jobb (trogna läsare vet vem och vad jag menar, nya läsare får kolla i bloggarkivet för augusti 2009 för att fatta).

Han fick tillbaka sitt jobb som körskolelärare efter vad han gjorde mot mig. Han fick tillbaka det. Kan ni fatta det??? Jag fattar det då FAN inte. Efter vad jag har hört av några elever på skolan som vet hela historien så jobbar han bara halvtid och han verkar bara köra med killar. Makes some sense. Kanske? Jag fick reda på det här för drygt en månad sedan och bad M ringa körskolechefen och fråga om det verkligen kunde vara sant, och jo, det som mina två spioner på skolan berättade för mig stämde.

M sa till mig att körskolechefen sagt att de helt enkelt var i så stort behov av en körskolelärare att de var tvungna att anställa honom igen. Vidare sa hon, chefen alltså, att hon hade full förståelse för att det kunde kännas "konstigt" (M sa att hon sa just det, konstigt) för mig att se den mannen där igen men att hon absolut inte hade haft något annat val. När M frågade ifall hon aldrig hade tänkt på att informera mig om det här asdumma beslutet så svarade hon att hon måste ha glömt bort det men att det inte gjorde så mycket eftersom hon var säker på att jag aldrig skulle se den mannen på skolan. Vidare lovade hon M att han kunde hälsa mig att jag kunde komma till skolan när som helst för att se att han enbart kör med killar och bara är på skolan när han har körlektioner, vilket hon påstod var mindre än fyra timmar i veckan och att "Hon kommer aldrig att behöva se honom här på skolan." varpå M hade sagt att hon knappast kunde hålla det löftet. M sa till mig att han var helt paff över hur kylig körskolechefen hade låtit och hur lite respekt hon visade. Hon hade till och med bett M hälsa mig att jag var välkommen till körskolan för att prata med henne om det hela.

Jeezez säger jag bara. När M berättade det här för mig så kände jag bara att jag borde gå dit till körskolan och typ slå ner chefen eller något. Kände mig helt överkörd liksom. Hur kan hon göra så utan att berätta det för mig? Hur kan hon överhuvudtaget anställa den mannen igen??? Om jag drev en trafikskola så skulle jag verkligen inte vilja anställa någon som har gjort något sådant. Speciellt inte med tanke på att majoriteten av eleverna på en trafikskola är 17 år gamla. Men jag kanske är sträng?

Efter att jag fick reda på detta så satt jag mest och tänkte att jag aldrig i livet någonsin i fucking helvete skulle sätta min fot på körskolan igen, men sedan efter ett par veckor så blev jag bara så jävla arg. Och när jag blir arg så blir jag stark och beslutsam liksom. Jag samlade mod och planerade lite och sedan förra veckan, i tisdags, åkte jag in till stan på förmiddagen och gick till körskolan direkt. Chefen var inte där lyckligtvis, hade jag sett henne så hade jag nog både sagt och gjort något dumt, och jag såg inte någon annan jag kände heller så jag slapp konfrontationer helt och hållet. Mycket skönt. Det var bara en receptionist på skolan då när jag var där och henne kände jag inte igen så hon måste vara ny, och det var väl tur för annars hade jag nog inte kunnat ljuga så snabbt som jag fick göra.

Jag sa helt enkelt att jag ville skriva ut mig från skolan och när hon undrade varför, vilket jag inte var beredd på, så sa jag att jag skulle flytta. Hahahaha jag var nära att börja skratta när jag tänkte på vad jag skulle göra så fort jag kom ut därifrån, men jag lyckades hålla masken. Fick skriva under ett kvitto och visa ID för tydligen hade jag pengar kvar på mitt konto där på körskolan och dem skulle skolan då betala tillbaka eftersom jag skrev ut mig. Jag hade ingen aning om att jag hade pengar kvar där och tänkte att det kanske rörde sig om ett par hundra eller så för såvitt jag minns så borde jag ha kört för nästan hela den senaste inbetalningen pappa gjorde. Men tydligen hade jag hela 1400:- kvar så det blev en rejäl bunt sedlar jag fick knöla in i min lilla sedelklämma. Sedan gick jag.

Till andra sidan stan, till en annan trafikskola där jag skrev in mig och det kändes bara så himla skönt. Köpte nya böcker direkt, körkortsboken kommer ut i en ny upplaga rätt ofta verkar det som för den jag hade köpte jag 2008 och det är upplaga 15, nu är det upplaga 20 som gäller tydligen. Och nya körskolan har mer studiematerial också så jag har en till bok nu plus några fler häften. Nya körskolan verkar vara bättre på flera sätt men anledningen till att jag valde den var för att den helt enkelt ligger närmare mig. Jag valde ut den på förhand just för att den ligger i början av city när man kommer från mitt håll, gamla körskolan ligger bakom city, i slutet liksom så den nya skolan är mycket enklare att ta sig till - både från mitt håll och från city.

Men konsten att starta om är inte så enkel. Sedan jag skrev in mig på nya trafikskolan och fått nya böcker så har jag märkt att jag är dålig på att få in den där rutinen, eller kanske snarare vanan, att läsa varje dag. En ny bok jag inte hade på gamla skolan var studiehäftet till körkortsboken och jag förstod först inte varför gamla skolan inte använder det. Studiehäftet verkar vara hur bra som helst ju och det är STR's eget material som ska användas ihop med Körkortsboken. De första sidorna i Studiehäftet är frågor som handlar om hur inlärningen ska gå till och ihop med papperna från skolan så förstår jag att de är ute efter individanpassad inlärning. När jag fattade det så fattade jag också varför min gamla trafikskola inte använder Studiehäftet... Den skolan verkade inte vara så pigg på att individanpassa något liksom.

Omstarten har alltså så smått börjat. Har förstått att det faktiskt är bäst att jag tar om teorilektionerna, jag tog ju dem i december 2008 för sjutton... Det är evigheter sedan och även om jag minns en hel del så känner jag ändå att jag behöver en repetition av dem. Vad jag minns av teorilektionerna på gamla skolan så kände jag mig hemskt bortkommen och det verkade som om alla andra elever redan kunde en massa eftersom de körde med sina föräldrar. Den fördelen har ju inte jag, min pappa har hela tiden vägrat övningsköra med mig och vägrar fortfarande. Men nu när jag tar om teorilektionerna så borde jag komma rätt från början liksom, det känns åtminstone som det. Är dock nästan en månad tills teorin börjar, 22 augusti, men tills dess ska jag verkligen lusläsa Körkortsboken. Trots att det är en ny upplaga så verkar den vara samma som min gamla bok för det jag har läst hittills är sådant jag känner igen. Men det känns egentligen bara bra.

:-)

Jag vet att jag kan få mitt körkort. Jag vet det.

Förra gången, på förra skolan, hängde jag upp mig väldigt mycket på att jag var äldst och jag såg det nog lite som något skamligt att jag var så mycket äldre än de andra eleverna. Jag vet inte riktigt varför dock. Jag känner nu att jag var en helt annan människa då. Jag var liksom en mycket mindre person och så himla osäker i mig själv. Jag har växt in i ett nytt jag sedan dess liksom. Jag har gått igenom saker sedan dess som har tvingat mig att växa och mogna. Nu när jag tänker tillbaka på hur jag var då så tycker jag att jag var så omogen. Och jag var väl det också. Men shit the same. Jag är annorlunda nu, jag är större och säkrare i mig själv. Säkrare på mig själv.

Jag vet att jag kan ta mitt körkort. Jag vet det. Sålänge jag skiter i pappa så. Allt han gör och säger numera får mig bara att känna att jag är inte hans dotter. Han kan ringa och tjata ibland om att jag ska fixa körkortet, fixa det nu, fixa det, se till att fixa det nu för annars får jag aldrig något jobb, och varje gång jag försöker säga att han verkligen inte hjälper till när han säger sådana saker så blir han vara förbannad och irriterad och säger att han inte tänker tjafsa för då blir han bara irriterad. Det hände senast i torsdags och jag blev hemskt upprörd efter det samtalet. Han bryr sig numera så lite om mig att han inte ens vill bli irriterad. Och jag känner alltmer, för varje samtal med honom, att jag är inte en del av honom. Jag släpper honom liksom. Jag har för länge sedan insett att han ett känslokallt svin som tar ut sitt dåliga mående på mig och jag har stängt ute honom från mitt liv. Men nu har jag också släppt honom. Han kommer inte åt mig längre.

*

Ehehehehehehehehehehehehehe...

Så kan man ju se på det. Ugglan stämde ju hur bra som helst.

Gjorde ett test på Facebook för ett tag sedan, testet skulle visa vilken av karaktärerna i "Nalle Puh" man var mest lik, och jag blev Ior. Även när jag gjorde om testet några månader senare så blev jag Ior igen. Stämmer nog rätt bra alltså. The drug of choice stämmer också bra.

Om jag måste välja någon av drogerna ovan så föredrar jag nog majja faktiskt. Är också det enda jag har testat (loooong time ago) så det stämmer ju också. Majja är rätt sweet alltså... Eller om det kanske var hasch jag föredrog då back in the days? Minns fan inte... Hmm, jag har hört att man förlorar hjärnceller när man knarkar.

Stämmer nog ja...

Hehehehe...

Min pappa smsade för en stund sedan. Klockan var 00.40 och han smsar och undrar om jag har ringt Adecco och frågat om de har något jobb åt mig.

Ibland får jag bara lust att skrika åt honom alltså. Är han helt jävla fucking körd i huvudet eller??? Smsar 20 i 1 på natten och frågar en sådan sak???? Jag hade för helvete precis somnat.

Jävla gubbjävel. Låt mig vara!

Jag smsade tillbaka: "Smsar du mig 20 i 1 på natten för att fråga det? JAG SOVER!!!!" och gissa vad den jävla idioten svarade?

"Javisst men har du ringt Adecco och mailat en lista på alla praktikjobb du haft?"

Som om klockan inte nyss hade slagit 01.

Åååååh han är så JÄVLA jobbig när han håller på sådär! Han har hållt på och tjatat om Adecco i en månad nu efter att han såg något på tv om det, och jag gick in och kollade på hemsidan men hittade inget.

Inget för mig iallafall. Det fanns ju bara jobb för de som har körkort såvitt jag kunde se och det sa jag till pappa också och genast började han tjata om att jag måste fixa körkortet för annars har jag aldrig en chans. Ja han uttrycker det så, jag har inte en chans om jag inte får körkort så jag måste fixa det. Sådana där idiotiska saker slänger han ur sig utan att fatta hur det trycker ner mig och hur negativt det blir att försöka ta körkort. Och samtidigt tjatar han om att jag kan jobba på Adecco, bla, bla, bla.

Min pappa är så jävla jobbig ibland! Han får en fix idé och tror att det ska funka och att allt ska bli bra bara för att han har kommit på något som kanske funkar. "Herr fixar allt" är han verkligen, dock skiter han i om det inte funkar i praktiken.

Och han tjatar och tjatar och tjatar och bara för att han hela tiden säger att jag "måste fixa körkortet" eller att jag "ska se till att ta körkortet" så tror han att det hjälper mig.

Snarare har det motsatt effekt. Det blir negativt betingat att försöka ta körkort när han bara tjatar utan att visa något intresse i övrigt. Jag menar, han kunde ju i all vänlighet någon gång fråga hur det går eller om jag behöver hjälp, men det gör han inte. Allt han säger är att jag måste FIXA det.

Jag har börjat hata honom för det där. Det är som om det skulle göra ont i honom om han visade mig någon som helst vänlighet eller respekt. Bara att han smsade ett på natten igen efter att jag hade skrivit att jag sov visar att han verkligen har NOLL respekt för mig. Vem fan beter sig så mot en annan människa liksom? Vem fan gör det???? Jag skulle aldrig någonsin få för mig att vara så respektlös mot någon!

"Titta!!!! Bebisen kan sitta nu!!!!"

så fort vi träffas (vilket lyckligtvis är sällan) är ju bara... Gud, jag har inte ens ord nog för att försöka beskriva hur ointressant det är.

Visst, det är ju gulligt att bebisen kan sitta, men eeh... Det räcker ju med att titta på ett sådant foto i två sekunder för att sedan minnas att den där bebisen satt upp. Sedan var det inget mer med det. Mina systrar nöjer sig dock inte med en tvåsekundersblick. Jag ska väl helst pipa "ÅÅåååååh vad söööööööt!" i en IQ-befriad ton och pussa på fotot innan jag äter upp det och tigger och ber om att få kopior som jag kan tapetsera min lägenhet med.

Min äldsta syrra är dock rätt lugn av sig när det gäller visa bebisfoton, den jobbiga är istället mellansyrran som nu ikväll tog priset.

Jag smsade mellansyrran 78 tidigare och frågade ifall hon hade några av mina skolfoton från första klass för själv har jag inga. Har inte heller skolkatalogen från när jag gick i ettan för mellansyrran 78 är ju fem år äldre än jag och gick i sexan på samma skola då. Våra föräldrar tyckte det räckte att bara köpa en skolkatalog eftersom vi fanns med i samma och sa att jag och 78 skulle samsas om katalogen.

Nu är det hela 21 år senare och jag har inte sett röken av den skolkatalogen eftersom 78 la beslag på den så fort den kom. Jag kommer inte ens ihåg hur jag ser ut på klassfotot där och jag har bönat och bett och hotat 78 i drygt 10 år nu utan att ens få titta i katalogen. Sist försökte jag få henne att låna mig katalogen i några dagar så att jag kunde scanna in mitt klassfoto och sedan kunde jag skicka tillbaka den. Trots att jag sa att jag skulle lägga katalogen i en plastpåse mellan två tjocka kartonger i ett vadderat kuvert och inte ha den längre än ett par dagar så sa hon nej och gömde katalogen, och några andra foton på mig som jag ville låna för att scanna in, så att jag inte kunde ta dem.

Det där hatar jag henne verkligen för. Jag menar, vår morsa har ju alla skolfoton från klass 1 till 7 på mig, jag har några skolkataloger från de åren men 78 har den första skolkatalogen jag är med i och hon har haft den i 21 år nu och låter mig inte ens få titta på mitt klassfoto.

Det är så orättvist att jag verkligen hatar henne för det. Vi bor numera lååångt ifrån varandra men om jag någonsin får chansen när jag hälsar på henne så ska jag SNOOOOO katalogen och ha den i minst 20 år.

Iallafall, 78 svarade att hon inte hade några av mina skolfoton från första klass och skickade istället en video på sin yngsta son och två foton på sin äldste son. Jag tänkte genast "Ööörsh, då var det dags igen..." eftersom det verkar vara omöjligt att föra en normal konversation med henne sedan hon ynglade av sig, och tittade därför pliktskyldigt på fotona hon hade mmsat på sin äldste son som är 3,5 år gammal. Första fotot var helt normalt, pojken börjar blir mer lik sin pappa nu. Andra fotot hade bildtexten "Han har ÄNTLIGEN lärt sig att gå på pottan!!!!" och gissa hundra gånger vad fotot föreställde?

Jag är fan redo att för all framtid säga upp kontakten med 78 nu. Hon måste vara sjuk i huvudet. En jävla idiot alltså. Vem fan skickar foton på bajs? Vem fan fotar bajs? Det kan ju knappast vara pojkens studentplakat hon tänkte på när hon tog fotot. Videon hon skickade vågade jag inte titta på och kommer inte att göra det heller. Hon är ju knäpp i huvudet för helvete. Jävla äckliga kärring.

Jag har naturligtvis raderat både hennes meddelanden och henne som kontakt. Det var nödvändigt, tro mig...

♥

Sunday is gloomy

My hours are slumberless

Dear is the shadow

I live with are numberless

Little white flowers

will never awaken you

Not where the black coach

of sorrow has taken you

Angels have no thought

of ever returning you

Would they be angry

if I thought of joining you?

♥

Gloomy Sunday

♥

Gloomy Sunday

With shadows I spend it all

My heart and I

have decided to end it all

Soon there'll be candles

and prayers that are sad I know

Let them not weep

let them know that I'm glad to go

Death is no dream

for in death I'm caressing you

With the last breath of my soul

I'll be blessing you

Gloomy Sunday

♥

Dreaming

I was only dreaming

I wake and I find you asleep

in the deep of my heart

Dear

Darling I hope

That my dream never haunted you

My heart is telling you

how much I wanted you

Gloomy Sunday

♥

Har 26 grader i min lägenhet.

Det är så varmt att jag funderar på att börja onanera med en istapp.

Hähähähä...

Kanske inte.

Men jag sitter faktiskt med en isklamp mellan benen.

Det är inte skönt när blygdläpparna blir för varma.

Tvärtom, det är hemskt otrevligt. Är därför jag hatar att ha jeans...

Min stora golvfläkt får snurra dygnet runt numera. Är lite orolig för att den ska bli överhettad men trots att den är från Rusta och bara kostade 300 spänn och är tre år gammal så blir den aldrig mer än halvt fisljummen när den har varit på i en hel dag. Eller natt, för jag sover med den på. Det går knappt att sova eftersom fläkten låter en del men det går ju inte att sova alls om den inte är på så jag har allt fått lära mig att koppla bort det där ljudet. Vaknar av det ibland men lyckas alltid somna om nästan omedelbart. Brukar vakna och tänka "Uuuh vad varmt! Jag dör, jag döööör!" innan fläkten vänds mot mig och jag somnar igen.

Älskar min fläkt!

*

Jag hämtade nyss gårdagens post, nu när jag har postfack ute i trapphuset så kollar jag inte posten varje dag. Brukar hämta varannan dag ungefär. Med gårdagens post kom det här ultrafina halsbandet från M! Fick ett litet brev med halsbandet och han skriver att han hjälpte en kollega där på "kursgrejen" att välja ut en fördelsedagspresent till sin tjej i tisdags när han såg detta halsbandet på Guldfynd. Det halsbandet har jag gått och dreglat över sedan i höstas tror jag, eller kanske till och med sedan förra sommaren, men aldrig köpt det för jag har tyckt det varit precis lite för dyrt för ett bijouterihalsband med en prislapp på 160 om jag minns rätt. Jag har gått och tittat länge, länge på det halsbandet inne på Guldfynd, i och med att jag är lite smyckesberoende så är jag ofta inne och kollar där. Varenda gång jag har varit ute på stan så har jag smitit in där och tittat på just det här halsbandet, velat som fan men aldrig köpt det eftersom jag tycker det har varit lite för dyrt. M har varit med mig flera gånger och har väl märkt mina stoooora ögon när jag längtansfullt tittat på halsbandet, varit på väg att köpa det flera gånger men alltid tänkt att jag inte har haft råd och istället nöjt mig med att klappa det lite...

Gud jag skulle kunna pussa sönder honom alltså! Han har liksom sett det halsbandet på Guldfynd i staden där "kursgrejen" pågår, tänkt på mig och köpt det åt mig! Åååh det är så fint med berlockerna och ligger så skönt runt halsen! Det är sådär skönt tungt att ha på sig liksom.

Älskar M för att han kom ihåg att jag har dreglat över halsbandet i typ ett år nu. Han skriver i brevet att han saknade mig jättemycket när han såg halsbandet och att han tyckte det skulle passa perfekt runt min hals. Hihihihi...

Han skriver också att han kommer till stan snart och undrar ifall jag vill ta en fika.

Yeyyy, äntligen! Han skulle ha kommit till stan för två veckor sedan och vi hade tänkt träffas då men det sket sig. M blev tvungen att stanna kvar, bläää. Men nu har han en veckas semester snart. Tralala! Låter konstigt att han bara har en veckas semester dock, brukar man inte ha fem? Fast i och för sig, jag vet ju vad hela "kursgrejen" egentligen är, det är ju ingen kurs alls, jag har bara kallat det så eftersom M kallade det för en kurs i början innan han avslöjade vad det egentligen var, och det är något som är prioriterat helt enkelt. Fast nu är det snart slut också. Har för mig att han sa att de bara hade till september på sig, om de inte får förlängning igen då.

Nej hu, nu avslöjar jag för mycket.

Anyways, älskar halsbandet!!! Det passar så bra ihop med mitt vanliga silverhalsband som jag typ aldrig tar av mig. Också det halsbandet gick jag och dreglade över länge innan M gav det till mig.

:-)