L.O.L

Är så uttråkad att jag alldeles nyss nappade på ett tips från en Facebook-kompis. Är rätt många som skriver halvkorkade saker i sina statusar, testa det här, blablabla, som man fnissar lite åt ibland. En del grejer är ju dötrista men den här var fan kul alltså:

*Gå till Google Translate...
*Sätt inställningarna från tyska, till spanska...
*I rutan skriver du sedan bokstaven ä 15 gånger utan mellanslag...
*Kopiera detta till din status om du blev förvånad...

Jag blev faktiskt väldigt förvånad. Hur fan kan det stämma...?
Någon som kan tyska och spanska som kan förklara det för mig kanske...?
:O
Åh Facebook! Min älskade... Sluta aldrig underhålla mig i min tålmodiga väntan på att någon ska leka med mig!
Har förresten upptäckt att TV4 Play börjar suga skit. Typ alla klipp är premium numera. "Kvällsöppet" är dock fortfarande gratis. Bra! Jag pallar sällan att titta på det live, brukar vara så mycket annat på tv vid den tiden liksom, så jag föredrar att kolla det på Play istället. Senaste "Kvällsöppet" handlade tydligen om kvinnor i min ålder som har valt att bli hemmafruar och tycker det är ett bra val som de försvarar fullt ut.
Jeesh.
Jag skulle hellre slita på ett skitjobb för en slavlön resten av livet än att bli hemmafru! Min mamma var hemmafru i nästan 20 år och henne ser jag knappast upp till. Visst, okej, jag är helt för fritt val och allt sådant där men att kvinnor i min generation promotar hemmafrulivet som om det vore det enda rätta...? De påstår att de gör det för sina barn och det kan man ju förvisso förstå, särskilt om man själv växte upp i en hemmafrufamilj, men fan alltså. Vad ska hemmafruarna göra när barnen är stora? Jag kan inte på något annat sätt försvara och ännu mindre känna igen mig i dessa kvinnors val. Att de väljer att bli hemmafruar är att direkt motarbeta feminismen på alla sätt. Dessutom: jag såg och upplevde vad en skilsmässa kan göra med en hemmafru. Min mamma är ju störd bortom all förståelse, ett jävla barnmisshandlarsvin är vad hon är, men när hennes och min pappas skilsmässa var klar så hade min mamma noll inkomst. Hon hade dock kreditkort, tre stycken minns jag, som pappa inte spärrade förrän flera år efter skilsmässan. Han visste ju att min mamma inte hade utbildning nog att få något värdo jobb för att kunna försörja mig, så han lät henne spendera hans pengar ända fram till -95 eller -96. Jag tror det är rätt få män som skulle vara så snälla mot sina exfruar faktiskt. Är iallafall inget man som hemmafru "by choice" kan räkna med, den saken är klar.
De här kvinnorna är bara fega! Det är vad det handlar om. De är fega och lata som inte vågar/orkar ge sig ut och chansa på utbildningar och jobbsökande. Jag kan dock förstå den fegheten, haha. När det gäller studier så är jag minst lika feg för jag är rädd för att jag inte ska klara det, och när det gäller jobbsökande...
Ja.
Jeesh. Arbetsförmedlingen är ju typ lika nyttig och effektiv som en diet bestående av genmanipulerade grönsaker som friteras och sköljs ner med ren matolja. Jag känner ingen som fått jobb via Arbetsförmedlingen, trots att alla antingen har varit eller är inskrivna som arbetslösa. Kontakter och bekanta. Det är så man får jobb nu för tiden. Det är enklare att få svartjobb än något jobb via AF.
Arbetsförmedlingen är värdelös. Tanken är säkert god men det funkar inte i praktiken. Majoriteten av arbetsförmedlarna är ju sjukt opersonliga också. Ringer man och ska fråga något så beter de sig som om man stör.
Men visst, jag förstår på sätt och vis hemmafruarna "by choice" som fegar och väljer den enkla vägen ut. Vem fan vill tampas med Arbetsförmedlingen? Vem vågar chansa på sina ambitioner? Vem förstår CSN? Vem fan vågar drömma överhuvudtaget?
Men aldrig, aldrig i helvete att jag blir hemmafru. Jag ser det enbart som kvinnoförtryck, och förr eller senare, förfall. Vad är det? Tre av fem äktenskap som slutar i skilsmässa?
Jag som är singel nu, är ju det även om det kanske bara är tillfälligt, jag skulle fan i helvete aldrig någonsin ens gå på en första dejt med en man som sa sig vilja ha en fru/sambo som skötte hemmet utan högre ambitioner i livet än att fortsätta göra det i 20, 30, 40, 50 år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0