Lady Angel

Jag skulle träffa min punkkompis på AF igår och fick vänta en hel jäkla timme på henne för det var så mycket snö att hon inte kunde skynda sig, och när jag väntade så kom jag på en sak. Tre män i mitt liv kör med riktiga arselfasoner mot mig. Den ena mannen är min pappa och det är förvisso något som jag har vant mig vid men det är också något som påverkar mig extra mycket. Min pappa liksom, hans fasoner mot mig påverkar ju för fan alla relationer jag har med män överhuvudtaget. Den andra mannen är M och att han gör det svider något enormt. M ska ju vara en snäll man: anledningen till varför jag föll för honom var ju att han inte var arselaktig överhuvudtaget. Men att han inte ens ger mig ett enkelt "Hej jag är tillbaka i stan." när han har smsat med Diva är ju enbart arselfasoner. Den tredje mannen är Nalle Puh. Han har på senare tid fått dra ett extra tungt ok, medveten om skiten mellan mig och M när han har haft kontakt med mig. En kontakt som har utvecklats fort men nu helt plötsligt står stilla på grund av mitt blockerade mobilnummer och en imponerande kylig attityd från hans sida, följt av tysta leken.

Det är bara arselfasoner, jag vet. Det är manlig idioti i sin sämsta form och jag som kvinna vet att jag inte ska ta åt mig. Alla kvinnor vet det. När män blir arsel vet kvinnor att vi ska fly, vi ska omge oss med kvinnor och gråta ut en stund på en väninnas axel om det så behövs. När män blir arsel och beter sig som de enda tupparna i en kvinnas hönshus, ska kvinnor fly in i hönshuset och kackla sönder varandras öron. Män verkar inte fatta bättre och verkar inte kunna hjälpa att de blir arsel förr eller senare. Även de män som är av den bättre sorten blir arsel då och då. Vette fan vad det beror på. Det superkänsliga manliga egot kanske? Testosteron? Nalle Puh till exempel, honom har jag dömt som helt klart en av de bättre männen. Tills typ nu. Arselfasonerna från honom hade jag inte förväntat mig alls eftersom jag typ har sett på honom som någon som skulle kunna vara den positiva motpolen till de negativa arselpolerna. Jag är inte alls säker på vilken typ han är numera. När det gäller M så vill jag absolut inte tro att han har gått och blivit arsel helt plötsligt men fan, det verkar ju som det. Att han inte hör av sig till mig men till Diva!? Vad fan är det för arselfasoner? Min pappas arselfasoner orkar jag inte ens tänka på. Han har kört med dem mot mig i typ tio år nu och resultatet är att han har förlorat mig. Han har förlorat mig på alla sätt och vis. Jag respekterar honom knappt ens som en människa längre och jag vill inte ha något med honom att göra. Har tillochmed tagit bort mitt efternamn från Facebook. Det är ju hans namn, jag vill inte ha det. När jag har råd, när det nu blir, ska jag byta efternamn.

Arselfasoner har den effekten. Männen som ger sig i kast med arselfasoner i tron om att de gör det rätta, bromsar där det behöver bromsas i någon relation, förlorar kvinnorna som utsätts för det. Vi kvinnor orkar inte med arselfasoner även när vi vet att det bara är tillfälligt. En annan effekt är att arselfasoner framtvingar bitchfasoner. Jag har mängder av hämndplaner ifall jag behöver dem. Jag känner nu hur jag blir både arg och besviken samtidigt som jag är fast besluten att inte låta mig påverkas mer av arselfasonerna. Jag kommer aldrig ens medge att jag är arg. Det är en speciell sorts ilska jag känner. Det är en ilska närd av min besvikelse och min förlorade tro på att det finns bra män, för tillfället blandad med mina tårar fastän jag vet att ingen av de tre männen förtjänar fler av mina bittra tårar. Jag har gråtit tillräckligt över dessa tre männen och de får inte fler tårar än de få som svider i mina ögon just nu.

Till de försvinnande få män som läser det här: behandla kvinnor som människor för det är vad vi är. Ni är inte coola när ni håller på och leker tysta leken och låtsas som om ni inte gillar oss "på riktigt". Hur gamla är ni egentligen? Fan, hade vi alla gått i lågstadiet så hade ni väl dragit oss i håret och sprungit iväg.

Bestäm er nu, är ni arsel eller män?