Lady Angel

Har knappt vågat säga det till någon...

Har inte vågat skriva det i bloggen, inte ens tidigare idag, men...

Nu är det på gång här...

Efter att ha sett fram emot det flera gånger men sedan blivit grymt besviken när det varje gång har ställts in bara några timmar innan, så kommer M äntligen till stan igen! Och nu ska han stanna också för den där helvetes "kursgrejen" är slut, för hans del. Jag vet inte hur många gånger förut i år som M har sagt att han kommer till stan det och det datumet och sedan ringt och sagt att han måste stanna kvar, men shit, det är väl fem-sex gånger. Minst. Det har varit så jobbigt alltså. Så jävla jobbigt för varje gång har jag naturligtvis blivit superglad och jätteförväntansfull och börjat planera lite liksom. Vad jag ska laga för mat, vad jag ska ha på mig när jag träffar honom och så vidare, och jag har även ställt in grejer som jag hade tänkt göra med vänner, avbokat socmöten och psykologmöten. Allt för att jag har längtat så sjukt jävla mycket efter M... Visst okej, vi har officiellt en paus i förhållandet men. Eeeh. Det blev rätt tydligt i våras någon gång, typ i slutet av april, att det bara var avståndet mellan oss som gjorde att pausen fortsatte. Det var liksom enbart för att det var en fyra timmar lång bilresa mellan oss som vi fortsatte säga, både till vänner och till varandra, att vi hade en paus. Men, eeh... Helt off the record så blev det M och jag igen då i slutet av april för då började vi ha telefonsex hahahaha! Varje söndagskväll, like clockwork! Började med att jag mmsade två foton på mina bröst i två olika behås när jag var på Kappahl och skulle välja ny behå, och så frågade jag vilken behå han tyckte var finast. M svarade "Ingen. SKITFULA båda två. Ta av dem..." och så gjorde jag det och mmsade ett nytt foto, haha! Och sedan ringde han på kvällen och så hade vi telefonsex. Sedan dess har vi liksom varit ihop igen. Det känns verkligen så igen. Det är han och jag liksom...

:-)

Men åh vad jobbigt det har varit alltså... Varje gång har jag blivit så jävla besviken när M ringt och sagt att han måste ställa in. En gång till exempel, strax före midsommar, då skulle han komma till stan över midsommarhelgen och jag blev superglad och började fixa och planera och greja och förbereda, och sedan ringde han och sa att han var tvungen att stanna kvar. Jag blev så grymt jävla besviken att jag började gråta så fort han sa det.

Jag har ju bloggat flera gånger om att M ska komma men sedan blev det inte så och jag slutade skriva om det. Vågade liksom inte fortsätta hoppas antar jag. Jag slutade säga det till kompisar också, när någon ville ha med mig på bio eller fest eller sådär, så sa jag aldrig att M hade sagt att han skulle komma. Istället sa jag att jag hade tvättid eller inte hade råd, eller liknande. M har förvisso varit i stan några gånger men jag har inte träffat honom och han har inte heller sagt till mig förrän efteråt att han varit i stan. Jag blev först megasur på honom när jag fick reda på det men sedan sa han att han bara hade varit hemma och hämtat kläder och post och sedan kört tillbaka. Jag tyckte det lät sjukt jobbigt att köra fyra timmar hit och fyra timmar tillbaka bara för att hämta lite saker så jag började skicka sådant han ville ha istället. Kände mig lite som en assistent typ men det blev enklare för honom när han bara behövde säga till mig ifall han behövde något. Fast det var inte med posten som jag skickade det han ville ha utan det är som så att några poliser i stan åker mellan stan och "kursgrejen" en gång i veckan så jag lämnade M's grejer till dem. Det blev nästan lite roligt ett tag för jag mötte M's kollegor och de gav mig en tom resväska och en lista som M skrivit, jag gick till M's lägenhet och packade ner allt på listan (tacka gudarna för att han är lite pedantisk när det gäller att lägga saker på sin plats), och mötte upp M's kollegor igen och lämnade över väskan. Poliserna som åker fram och tillbaka och jag började skämta om det där, de sa "Här kommer vår kurir med grejerna..." och "Här kommer smuggelgodset!" och jag ropade "30 kilo av Colombias finaste kokain!" när jag kom med väskan, och sådär. Det var rätt skojigt faktiskt!

Men nu kommer M till stan själv. Hans del i "kursgrejen" är snart över helt, han behöver bara jobba augusti ut, så nu kommer han till stan över helgen för att forsla tillbaka allt han fick när jag lekte kurir åt honom. Tjolahopp tjolahej...

Maten är lagad, korvstroganoff som M ville ha.

Jag är nyduschad och fiiin.

Har ny behå med matchande stringtrosor.

Och M ringde nyss och sa att han är lite mer än halvvägs...

Wohohohoho! Har aldrig varit så kåt i hela mitt liv. Dör snart.

Att se på kvällens avsnitt av "The Killing" med ultraheta Joel Kinnaman blir väl rena förspelet...

:-P