Lektyr

Slash me...


Man börjar läsa den här...

Rock on...


Och fortsätter med den här...
Guns n' Roses passar väl fint ihop med mitt aprikosa och rosarutiga påslakan?
M sitter med näsan i min Slash-bok nu och jag ska göra mig lite mer kaffe och begrava min egen näsa i Guns n' Roses-boken... Jag kan verkligen rekommendera böckerna till alla som är i min ålder och alla som missade att vara med om Gn'R's storhetstid eftersom vi var för små/ännu ofödda. De låg väl på toppen 1992 ungefär och då var jag nio år. Way too young! Jag har alltid velat se Guns n' Roses live men jag var ju för liten för det. Och det är ju Gn'R a la "Use Your Illusions"-stuket jag vill se men det äro omöjligt. Känns dock som en väldigt bra tröst att läsa först Slash-boken och sedan Gn'R-boken och se dem uppträda typ i huvudet. M, den lycklige jäveln, han såg dem live 1991... Ååååh vad jag hatar honom för det! ORÄTTVIIIIIIIST!!!! Han såg dem för fan två gånger under "Use Your Illusions"-turnén! Jag får god lust att slå honom med Slash-boken när han säger hur coolt det var.
Orättvist. Så hemskt jävla orättvist... Det hjälper inte att M säger "Jamen du har ju sett BackstreetBoys... Det måste ha varit jättehäftigt..." och hånflinar sådär irriterande njutningsfullt åt mig när jag vill gråta av avundsjuka. Ööörgh. BackstreetBoys är fan ingenting jämfört med Guns n' Roses. Evil, evil, evil.

Rise to the occasion



Jag mår riktigt bra nu för tiden. Jag är så stabil av mig, bortsett från en mindre krasch i förrgår efter ett möte med Winnie på soc men jag hämtade mig ändå väldigt snabbt. Gick runt på stan ett tag och stirrade ner i marken för att jag inte kunde hindra tårarna från att komma men jag reste mig ur den lilla kraschen. Winnie sa något om att jag var dum som inte tog den ångestdämpande medicinen jag har fått utskriven och hon resonerade som så att jag inte verkade vara lämpad att bestämma vad som är bäst för mig pga att jag inte vill ta medicinen. En del hade kanske blivit rosenrasande på någon som uttrycker sig så men jag blev ledsen. Hade grym sömnbrist och då blir allt värre så jag blev riktigt ledsen. Winnie har jag nämligen alltid tyckt om och det gjorde riktigt ont att få höra så hårda ord från henne. Jag satt där med gråten i halsen och var fullt upptagen med att tygla impulsen att springa iväg, långt bort från allt vad soc är, när hon också sa att jag verkade vara lite feg som inte vet vad jag ska skriva i mitt personliga brev till folkhögskolan när jag ansöker dit. Dagen innan hade jag bett Nalle Puh om hjälp med det där för jag kan inte alls komma på vad fanken jag ska skriva om mig själv och det gör mig nervös. Blir jag nervös så blir jag stressad, blir jag stressad så kan jag inte skriva, speciellt inte när det gäller viktiga grejer. Nalle Puh hade en idé, att jag ska utgå från min bloggbeskrivning men den är dock sorgligt ouppdaterad så det tyckte jag inte var en speciellt bra idé... Vilket jag också skrev till honom och då verkade han bli lite sur. Han börjar väl tröttna på mig nu antar jag. Winnie hade ingen idé om vad jag skulle skriva heller så jag får försöka klara mig på egen hand här.
Problemet är att mitt personliga brev måste vara absolut LYSANDE eftersom jag bara har ett åtta år gammalt betyg att visa upp och ingen referens. Har dessutom bara betyg i futtiga tre gymnasieämnen (vilket inte räcker till att komma in på universitetet); VG i svenska och engelska och enbart ett G i matte. Men jag kan fan sätta mitt liv på att jag fick MVG i svenska och engelska. Jag kan svära på det! Fast förresten, det måste ha varit i högstadiet som jag fick MVG i svenska och engelska. Och det måste ha varit i åttan för i nian fick jag inget betyg alls. Kommer ihåg att jag tyckte det var märkligt att jag fick MVG då i åttan för jag pluggade aldrig haha. Jag läste nog aldrig en enda läxa i svenska och engelska i högstadiet... Och i gymnasiet, då jag fick VG, så gick jag så sällan på de lektionerna att CSN hotade dra in mitt studiebidrag men jag räddade det genom att ett par veckor innan skolans slut skriva en novell på cirka 40 sidor, hälften på engelska och hälften på svenska, som gjorde att jag fick VG i båda ämnena i slutbetyg. Lätt som en plätt. Novellen blev rätt poppis bland lärarna också, jag blev lite kändis där på skolan ett tag. 

Jag finner det sjukt irriterande att folkhögskolan även vill ha en motivering till varför man söker linjen. Jag ska söka allmän linje för att få behörighet till universitetet (det är det enda jag är ute efter liksom) och så vill de veta varför??? Tjae, ska jag vara ärlig där eller?
Kära personer som bestämmer vilka som får gå på folkhögskolan: Jag söker allmän linje för att jag efter nära tio år har tröttnat på mig själv och nu längtar till att få plugga på universitet och vägen dit kan tyvärr bara gå genom Eder folkhögskola eftersom jag var dum när jag var 19 år och skrev ut mig från gymnasiet pga mobbande snorungar, så nu har jag inget annat val än att plugga in tre års gymnasiestudier på en majaluktande folkhögskola.

Njae... Skulle nog inte funka så bra... Fan, kan det inte räcka med att jag skriver att jag vill plugga?


I min playlist...

Spelas just nu, på repeat för typ nittonde gången idag;

Save Me - Remy Zero, ledmotivet från en av världens töntigaste tv-serier "Smallville" men låten är ju bra...

Overcome - Better Than Ezra, rätt sorglig låt men den är fin att höra, speciellt när man är ute och går.

Bonny Portmore - Loreena McKennit, också en låt att promenera till. Den här låten var för övrigt med i "Highlander", en vacker låt som jag har letat länge efter sedan jag har hört den i just den filmen.

Aldrig Ensam - Jonatan Johansson, aaah, AAAAAAAHHHH, att höra den är som att få gnida med en tops i en kliande öra... Det rycker liksom litegrann i ena benet, mina ögon rullar bakåt i extas och jag får gåshud över hela kroppen.

Stop Crying Your Heart Out - Oasis, hörde låten i slutet av filmen "The Butterfly Effect" och tyckte bara att den var sååå bra. Kan inte fatta hur jag har kunnat missa den låten!

Live For Me - BOC, från 1998 vilket jag tyckte var otippat. Trodde den var väldigt mycket äldre...

Dream On - Aerosmith, gammal, gammal låt... Från 1973, var Aerosmiths genombrottslåt. Och min pappa har den på LP... Svårt att tro att min pappa en gång var så jädra cool att han har Aerosmiths första album. Jag har gett mig fan på att få reda på om det verkligen är Steven Tyler som sjunger låten för det låter verkligen inte som honom. Fast jag är å andra sidan mer bekant med Aerosmith a la 90-tal och sättet som Steven Tyler sjunger på nu för tiden.

One Night Stand - Janis Joplin, från 1982, otroligt cool låt! Jag brukar spela den för M ibland, hehe.

Seether - Veruca Salt, cool brudrockslåt från 1994 som jag hade på band i min freestyle ända tills jag gick i högstadiet.

Shooting Shark - BOC, den låten är lika gammal som jag...

Agolo - Angelique Kidjo, en oförlåtligt bortglömd låt som spelades jävligt mycket på radio 1994. Den låten blir man på bra humör av.

Sista Dansen - Black Jack, hehehe jag kan inte låta bli att gilla den fastän det är dansband. Jag gillar "Inatt Inatt" också. Han som sjunger har ju så himla bra röst och att "Sista Dansen" är den sista låten i filmen "Black Jack" gör väl att jag gillar låten extra mycket. Jag gillar låten så mycket att jag har tvingat M att dansa med mig till den. And who knew? Karln kan dansa riktigt bra! Cred till exfrun antar jag.

Make It Right - Christian Falk featuring Demetreus, en låt som jag skakar på rumpan till. Går inte att låta bli!


Ugglor hoar

Utanför mina fönster är det en dimma av regn som lättar mer och mer. Varje gång jag tittar ut genom fönstren blir jag förvånad över att det är så grönt ute. Gräsmattor, träd, buskar: allt har på något samstämt vis exploderat som om de är ute efter att imponera på oss människor. För bara ett par veckor sedan var gräsmattorna fortfarande ganska dassiga till färgen, nu lyser de sommaraktigt gröna så starkt att man stannar upp och blir lite förvånad. Buskarna har helt plötsligt fått blad som blir större och större för varje dag som går. Trädens kronor blir allt tätare när bladen tittar fram och skriker "Tjena sommar!!!". Naturen har exploderat, som om alla växter visste sedan länge att det var just nu som de ska börja växa. Mystiskt...
Jag vet inte hur ni andra reagerar på Moder Naturs förskräckligt förvånansvärda fenomen men Lady Angel sitter ofta och titta ut genom fönstret och tänker "Var fanken kom allt ifrån!?". Det är lite imponerande när man tänker på det för efter cirka tre dagar med en allt mer stekande sol hade naturen för länge sedan slagit ut som om den hade legat och lurpassat på rätt tillfälle. Efter de nästan olidligt heta dagarna har det nu varit fyra dagar med regn, regn, regn, regn men ändå rätt varmt med dryga 18 grader på nätterna. Dagarna har varit lite varmare trots regnet och kombinationen värme + regn verkar få naturen att explodera likt en förtrollande tropisk regnskog.
Även de vilda djuren beter sig som om de länge har vetat om när värmen skulle komma. När jag gick ut med soporna i förrgår såg jag inte mindre än fyra igelkottar som vaggade omkring på gräsmattan. Fåglarna kvittrar öronbedövande högt långt innan morgonstunden ger guld i mun, och när jag skulle stänga persiennerna i köksfönstret igårkväll såg jag t.o.m. en räv som genade över cykelvägen. Rävar är ju annars skygga av sig men den här räven traskade så avslappat över cykelbanan innan den gick under en bil och sedan försvann in i mörkret. Jag trodde först att det var en väldigt stor katt men den där svansen gick inte att ta fel på. Något annat jag har märkt med naturens förändring är ugglorna. Jag har inte sett dem men de hörs ju lång väg. Deras hoande på morgonen och kvällen påminner mig om två saker; det ena är att jag kommer på hur mycket jag har saknat det ljudet, det andra är minnen från min barndom som vaknar i mig.
När jag var liten, innan mina föräldrar skildes, bodde vi nära naturen i en liten by. Vår väldiga tomt gränsade till en tallskog och där satt naturligvis en herrans massa ugglor och hoade till varandra. På sommarkvällarna brukade jag springa ut så fort jag hörde dem och svara på deras hoande. Ibland smet jag från mina föräldrar när de hade gått för att leta efter min Barbapappapyjamas mitt i nattningen och jag sprang ut i bara mässingen för att hoa till ugglorna. Ibland hade mina föräldrar precis hunnit bada mig och jag sprang ut i min rosa badrock med Minnie Mouse på ryggen. Ibland låtsades jag att jag gick med på att nattas och väntade tills teven i gillestugan slogs på innan jag smög ut ur mitt rum, nerför trappan, ut genom köket och ut i trädgården. Jag har t.o.m. ett vagt minne av att jag åtminstone en gång vaknade på natten och smet ut för att lyssna på ugglorna och hoa tillbaka så tyst jag kunde för att inte mina föräldrar skulle vakna. Jag sprang alltid långt ut på gräsmattan och härmade ugglorna så väl jag kunde, och ibland fick jag svar. Eller om de kanska bara pratade med varandra om den där dumma lilla människan som störde dem... Några gånger gick jag in självmant och lät mina föräldrar fortsätta natta mig men de allra flesta gånger fick de springa efter mig. På sommarkvällarna var jag bara tvungen att få stå omsluten av mörkret på gräsmattan, stirra in i tallskogen och höra det där hoandet från ugglorna. Det kändes mystiskt och spännande... När jag tänker på det nu och hör ugglorna idag tänker jag att deras hoande väckte något i mig som liten. Någon primitiv känsla vaknade när jag hörde dem och att stå där i sommarnattens svaga mörker så nära det absolut svarta mörkret inne i tallskogen gjorde det säkert ännu mer spännande. Det känner jag nu när jag hör ugglor: det är något primitivt med deras läte, någon instinkt från tiden då vi var grottmänniskor som väcks av det ljudet. Ugglornas hoande på sena sommarkvällar väcker något ursprungligt i mig.

Det känns nästan precis likadant idag. Jag vill svara ugglorna med ett "Ho-oh-oh" och lyssna efter svar. Fast nu springer jag inte ut på kvällarna och jag skulle aldrig våga stå och stirra in i en svart tallskog... Jag har blivit alltför vuxen och paranoid för sådant beteende. Numera när jag är ute på kvällen och hör ugglor så nöjer jag mig med att stå stilla en stund och lyssna på hoandet. Jag njuter av att känna hur det där primitiva i mig vaknar litegrann och allt känns så härligt mystiskt...

Du vet att...

... du är fattig när:

*du börjar fundera på om du inte kan få handla mjölk, bröd och fil på avbetalning...

*du i huvudet går igenom allt du äger för att kanske hitta något att sälja på Tradera, men inser att den enda människan som skulle vilja ha dina grejer är en lumpsamlare...

*det är 24 grader i skuggan och den där halvsmälta isglassen på marken börjar se god ut...extra mycket myror på den också, mmm...

*du ser fram emot morgondagens frukost som består av te utan socker och en halva av Wasas brungräddade knäckebröd utan någonting på...

*du ser fram emot att få äta din middag som sedan 10 dagar tillbaka enbart består av ris och lite salt, mmm...

*du börjar gråta när du känner att grannen steker lök...

*du blir avundsjuk på alkisarna som så bekymmerlöst sitter i solen med sina ölburkar...

*du tycker att grillkorv och stuvade makaroner låter som lyxmat...

*du funderar på hur mycket pengar du skulle kunna få ihop ifall du snodde alla bilarna som står parkerade utanför dina fönster...skit i att det är olagligt: köper någon en Mercedes SL500 och parkerar den utanför just dina fönster så får han väl för fan skylla sig själv...

*du undrar hur många glassar du kan sno från ungarna på lekplatsen innan någon tar fast dig...

*du för skojs skull frågar din partner hur mycket dina "tjänster" är värda och sedan allvarligt funderar på att ställa dig i ett gathörn när du får reda på att du är värd "Minst 2000 per timme gullet..." eftersom en enda gång i utbyte mot två lakan vore ju inte så dumt...

*du blir själaglad och får en liten orgasm av ren lycka när din partner ringer och säger att han funderar på att köpa pizza och han frågar om du också vill ha, och när ni har lagt på börjar du gråta av tacksamhet mot din partner som så ofta tar hand om dig, men du lugnar dig så snabbt du kan för om din partner får reda på hur knäpp du är så får du ju ingen pizza...


Män i grupp

Jävlar vilket liv det blev på grannen ovan för några timmar sedan. Är en singelkille som bor där och han är trevligt tyst av sig i vanliga fall men nu ikväll har han haft flera kompisar hemma. Jag fattade rätt snabbt att det var hockeymatchen som samlade dem, hörde dem vråla sådär oerhört töntigt flera gånger... Jag är inte det minsta intresserad av hockey så jag fick kolla på internet för att få resultatet. Hockeykanalen.se rapporterar att Sverige vann med 4-2. Aah. Det var därför det vrålades så mycket från min granne ovanför. Män i grupp är rätt intressant att studera. Intressant på det där sättet att man kan se, eller som nu endast höra, hur de alla blir grottmänniskor. 
Man tar:
*en hockeymatch, Sverige mot något annat land, typ universumfinal
*fem till sex från början välanpassade män i 30 till 45-årsåldern
*ett par flak starköl
och sedan kan man se hur de börjar förvandlas.
Mannen som är gift och har tre barn och fru i en belånad villa kastar av sig det välordnade som frun piskat i honom.
Mannen som nyligen gjort slut med sin flickvän får något annat att tänka på/kopplar bort hjärnan och ger sig tacksamt in i vrålandet.
Mannen som till vardags är kirurg kastar en ölbruk på teven när Tre Kronors målvakt släpper in pucken.
Mannen som egentligen inte är så intresserad av matchen men som vill umgås med grabbarna istället för med sin sambo faller för mobbmentaliteten.
Mannen som ska upp och patrullera stadens gator imorgon och som stack upp till andra våningen när hans älskarinna inte tillät honom se matchen i hennes lägenhet (och han skvallrar glatt om händelserna där uppe till sin älskarinna).

Intressant rent psykologiskt sett att se/höra hur de alla förvandlas från välartade, väluppfostrade män med riktiga jobb och utbildningar, till grottmänniskor som endast ser ölburkar och flygande puckar på isen... "Den gick i mål!!!! WOAAAAAOAOAOA!!!! BRÖÖÖÖÖL!" Och sedan spelas samlingscd:n "Kopparbergs bästa ölhävarmusik".

Det inkluderar min egen M som jag förbjöd att se på matchen på min tv. Sådant ska det inte ses på i mitt hem och M ville inte åka hem till sig så han gick upp och frågade om han fick vara med. Jag stod i trapphuset och hörde honom...skrattade så jag fick tårar i ögonen. "Tjena, jag kommer nerifrån, från min tjej... Öh, jag skulle inte få kolla på matchen med er?" Översättning: "Jag får inget sex om jag ser på matchen på Lady Angels tv så snälla får jag vara med och leka här?" 
Så sträng är jag: M får inte glo på sport på min tv. Sådan idioti kan han ägna sig åt på sin egen tv. Han har ju en stor tv, 50 tum eller vad det nu är. Mitt hem är ett tjejhem, det är förfinat och passar inte för "BRRRRRÖÖÖÖÖÖÖL" i samband med hockey. Sådant kan utspela sig i manshem. Jag fann det oerhört lustigt att höra dem ikväll. M som är så välartad i vanliga fall liksom: jag hörde honom flera gånger vråla att de skulle kasta ut domaren. Eller om han sa "domen" kanske... Lyssnade inte så noga. Senare, när matchen var över, började någon av grottmännen där upp vråla att någon var bög och det började precis bli intressant (jag hörde mitt namn nämnas några gånger) innan jag hörde hur M ropade att de inte skulle prata om mig. Jag skickade nyss sms till honom att han visst ska prata om mig men han svarade "Sluta tjuvlyssna..." tyvärr. Hade varit intressant att höra den konversationen...  
Nu börjar det bli tyst där uppe så M kommer väl ner snart. Full och sugen på kvinnlig förfinad fägring och mjukhet efter att ha utstått en fistävling och högljudda ölstinkande rapar uppe hos min granne (de senare hördes fan ner till mig...Gud vad glad jag är att jag föddes som tjej!). Jag ger mig sjutton på att M kommer lägga näsan mellan mina bröst det första han gör. Så gör han alltid när han är extra glad att se mig.

I have a new drug


Jag är numera så van vid att ha mina vrickade sömnvanor att jag har glömt bort att jag nu har sömntabletter. AT-läkaren på psykiatrin skrev ju ut två mediciner åt mig. Den ena är ångestdämpande och antidepressiv, Venlafaxin, men dem tar jag inte. Jag tog en kapsel förra veckan men fick sådana biverkningar att jag inte vill ta dem mer. Blev riktigt snurrig, mådde jätteilla så jag var nära att spy flera gånger, fick en sjuk huvudvärk och blev så trött att jag somnade och sov i nästan 20 timmar (fastän läkaren sa att Venlafaxin skulle vara uppiggande...). Listan på bipacksedeln över biverkningar är så lång att jag inte vågar ta de där kapslarna men så känner jag också att jag inte ska ta dem. Jag känner det i mig att jag klarar mig utan både SSRI och SNRI-preparat även om just de här är några som jag kanske borde ta. Efter min skinnömsning mår jag så bra och är så jämn helt av mig själv liksom att jag tror det är bäst om jag får gå utan "droger". Jag tror att kroppen ska helst få klara sig själv, det är nog bäst så faktiskt. Bortsett från till exempel diabetiker som måste ha insulinsprutor så tror jag att kroppen klarar sig allra bäst på egen hand. Så de där Venlafaxin tar jag inte. Är lite rädd för dem för de där biverkningarna var helt sjuka! Har aldrig varit med om något liknande. Biverkningar av mediciner är ju alltid värst i början men fy alltså. Jag vill inte ta de där kapslarna mer. Det kändes fel att ta dem helt enkelt. Den lilla ångest jag har nu för tiden klarar jag av genom att lyssna på musik och "koppla bort" ångesten.

Den andra medicinen jag fick var för sömnen och de funkar mycket bättre! Propavan heter de. Dem gillar jag! De enda biverkningarna jag kände av från dem var att det kröp sådär enormt jobbigt i benen när jag var på väg att somna. Jag kunde inte hålla benen stilla för det stack och kröp i dem liksom. Sjukt jävla jobbigt! Men sådana där myrkrypningar i benen hade jag som en biverkning av Citalopram, som jag åt fram tills för några år sedan, och då kom jag på en bra grej att göra när jag ville sova men fick krypningarna i benen. Jag la mig på sidan i en bekväm ställning och så lyfte jag det ena benet rakt upp i luften flera gånger, typ 50 till 100 lyft, samtidigt som jag pressade det andra benet ner mot madrassen. Efter ungefär 100 sådana där lyft samtidigt som man pressar det andra neråt så är musklerna så jävla trötta att man inte orkar fler lyft och då slutar man såklart. Låter man benet dunsa ner i sängen utan att man rör på något av benen igen utan bara ligger där lite lagom lealös så hinner man somna innan myrkrypningarna och rastlösheten i benen kommer tillbaka. Ett plus är att man tränar benmusklerna, det känns ända upp i skinkorna faktiskt. Ett minus är att man kanske kan bli lite varm och få svårt att sova pga det, men mot krypningar i benen hjälper det!
Det där gjorde jag varje gång jag skulle sova då när jag åt Citalopram men har inte gjort det sedan jag slutade ta tabletterna, typ 2007 tror jag, för i och med att jag slutade ta Citalopram så försvann krypningarna. Fick göra benlyften igen förra veckan när jag tog min första och hittills enda Propavan-tablett. Är rätt otränad i benen märkte jag för då när jag fick göra de där benlyften varje dag så kunde jag lätt göra 200 lyft innan jag blev trött. Nu klarade jag bara 50 innan mjölksyran brände i musklerna.


Mamma, pappa, barn

Gäsp, gäsp, gäsp. Var jag tvungen att vakna fullt utvilad klockan 01.30? Skulle inte ha gått och lagt mig redan vid 18-tiden igår... Har vänt lite på dygnet sedan jag i onsdags följde med M till exfrun för att passa barnen medan hon var på resa med jobbet. Yngsta barnet blev lite sjuk så jag fick pröva på att vara förälder och ha nattvak eftersom M somnade och bara morrade åt mig när jag sa att flickan var sjuk. Var lite lustigt att leka familjeliv med M faktiskt. När vi var ute och gick med de två yngsta barnen så trodde väl folk att jag var mamman... Äldsta barnet är snart 15 år så hon är ju lite för gammal för att någon ska tro att det är min dotter, tycker jag eftersom jag är 26 och ser ut att vara ungefär i den åldern. Det kan vara svårt att se hur gammal någon verkar vara men jag ser ju för fan inte ut att vara 36. Jag kanske ser ut att vara max 30 år. Men när vi var inne på H&M och äldsta barnet skulle köpa en spetsbehå efter mycket om och men, så frågade tanten i kassan mig ifall det var okej att min dotter köpte den behån. Que? Jag blev så förvånad att jag nästan skrek "Vaddå min dotter? Tror du att jag är morsa till henne???" så folk glodde på mig. M tyckte det var så roligt att han gick och garvade åt mig i flera timmar medan jag tjurade över att jag tydligen ser ut att vara gammal nog att ha ett tonårigt barn. Dumma jävla tantjävel på H&M.
Det var fler sådana där stunder då folk trodde jag var mamman. Tredje och yngsta barnets utseende skiljer sig från syskonens och exfruns eftersom den flickan liknar sin pappa (som inte är M) och dessutom är rätt lik mig. Har sett foto på pappan och han har samma färger som jag och min pappa, så exfruns yngsta barn är därmed lik mig med sådana där väldigt mörka ögon och helt svarta ögonfransar. När vi var ute och fikade på stan med alla barnen och jag gick med yngsta barnet som ville hålla mig i handen hela tiden så sa två tanter till mig att jag hade en så söt dotter... Jag sa såklart att det inte var mitt barn och att jag inte ens var släkt med henne och då blev de jätteförvånade. M hade svårt att hålla sig för skratt där men det tog jag inte illa upp av faktiskt. Yngsta flickan är ju rätt lik mig och hon tydde sig till mig hela tiden så det var väl inte konstigt att folk trodde det var mitt barn. Rent åldersmässigt är det inte omöjligt, jag skulle ju kunna ha ett sjuårigt barn liksom. Om man jämför med mig i den åldern så ser vi väldigt lika ut, helt svarta ögon och jätteljust hår. M tycker att jag och yngsta flickan är väldigt lika och säger att vi har samma kindben och likadana munnar så who knows? Jag kanske är släkt med flickan på något håll, ovanligare saker har väl hänt. Mellanbarnet, pojken, är dock väldigt lik sin pappa M. Något så otroligt lik! Pojken är 13 år och är såååååå lik M i i både sätt och utseende. Det hade jag väldigt roligt åt faktiskt. En kväll när vi satt och tittade på tv och jag skulle duka fram fika såg jag hur de satt likadant i soffan som spegelbilder av varandra. Det verkligen far och son där alltså! Jag tyckte det var så kul att se hur otroligt lika de är men M verkade inte fatta det roliga. Kanske är en kvinnogrej det där för exfrun tyckte också att det var roligt när jag pratade med henne om det lite senare.
Hela förra veckan, från onsdag till lördag, när jag och M passade barnen medan exfrun var på jobbresa så fick jag en del funderingar. Det där familjelivet i en stor villa i förorten är lite lustigt att uppleva som singel. Min mest roande fundering var om att M en gång har bott i den villan och lekt mamma, pappa, barn på heltid. Jag har alltid känt att familjelivet i en förortsidyllisk villa inte är något för mig, och det känner jag fortfarande (vill faktiskt köra med dubbla kondomer för resten av livet...) men det var rätt roligt att pröva på villa-volvo-vovve-livet.

M tyckte inte heller att det var ett liv för mig. Antagligen för att jag vägrade ha sex två kvällar i rad när jag var så trött efter att ensam ha tagit hand om barnen när han stack iväg för att träffa några gamla kompisar. Det var inte kul för yngsta flickan hade feber den ena kvällen medan han var borta och jag var inte säker på om man kan ge vanlig Magnecyl till barn. Det finns Magnecyl för barn om jag inte minns fel men jag hittade bara den vanliga sorten i badrumsskåpet. Då blev jag riktigt sur på M faktiskt. Han vet ju ifall man kan ge vanlig Magnecyl till barn eller inte men jag kunde inte få tag på honom när han var ute och rumlade med sina gamla kompisar. Sjuåriga barn klarar väl inte av 39 graders feber så bra, det fattade jag ju men jag kollade i FASS på internet och där stod det att Magnecyl inte alls skulle ges till barn under sju år, och inte till barn under 18 år utan att läkare har tillfrågats, så jag visste inte vad jag skulle göra. Fick tag på exfrun istället som sa att hon hade Panodil i en av kökslådorna så jag gav flickan en sådan. När jag och exfrun hade lagt på luren så ringde hon till M och skällde på honom för att han hade stuckit och lämnat mig ensam med tre barn. Moahaha, där fick han! M kom hem typ 20 minuter efter jag och exfrun hade lagt på och då var han sur för att jag hade skvallrat. Och jag insåg varför han och exfrun skilde sig...
Annars var familjedagarna okej. M var lite sur på mig för att jag rättade mig efter exfruns regler om vad barnen fick och inte fick göra, och inte efter hans regler. När det gällde just barnen så gjorde jag som hon sa eftersom jag höll med henne och tyckte att M hade fel. Dessutom är det ingen tvekan om vem som är boss i den familjen... Det är väl oftast mamman som är bossen i en familj, det var likadant i min innan mina föräldrar skilde sig, men i M's och hans exfrus familj så är det väldigt tydligt att hon bestämmer. Hon sa till mig att när de var gifta och M suckade över att han inte fick bestämma något, brukade hon bara påminna honom om att hon tjänade mer pengar än honom så blev han tyst. Det tyckte jag var enormt roligt alltså...
Men jag fattar verkligen varför de skilde sig.


Första maj, del 4: Game, set, match

Vi hamnar så långt bak i garderobskön att vi inte får våra jackor förrän 02.30 och då är det bara några minuter kvar tills sista bussen går. Några som lämnar nattklubben samtidigt som oss försöker sig på att springa för att hinna med sista nattbussen hem, men vi går lugnt. Det är ingen idé att försöka springa så långt när det bara är ett par minuter kvar innan bussen går. Vi har ju höga klackar alla tre och är alldeles för fulla för att göra något annat än att skrika av fnitter när vi strosar mot city och sjunger på Magnus Ugglas ”Dansar Aldrig Nykter” som jag av någon konstig, okänd och obegriplig, anledning alltid ska börja sjunga när jag är full. Jag brukar börja vråla på den låten och får förr eller senare med mig alla andra. Diva, Piraya och jag går långsamt och är elaka nog att slå vad om att några tjejer som nyss sprang förbi oss och skrek ”Helvete! Bussen går snart!” inte kommer hinna med bussen. Vi vann alla tre för de där tjejerna står inne på Burger King när vi kommer dit för att fylleäta pommes frites och dricka läsk innan vi går för att hitta en taxi. Alla taxichaufförer vi frågar säger att de har beställningar så efter en stund går vi tillbaka till Burger King. Piraya går på toa och Diva ringer in en beställning till ett taxibolag som lovar komma efter 50 minuter ”Kanske en timme, de hade jävligt mycket nu.”. Väldigt vad folk måste åka taxi här i stan, alla taxis var redan tagna och vi fick vänta så himla länge på att få en! Vi går ut igen för att sätta oss i en busskur och röka och dricka läsk medan vi väntar, och vi går förbi två poliser som inte stod där förut. Jag blir jätteglad när jag ser dem på håll, men ser sedan att ingen av dem är min polis som jag så gärna ville springa på ikväll. Fan också. De här poliserna står med korsade armar och övervakar kaoset inne på Burger King med en myndig min av manlighet. Piraya stönar fram ett ”Mmmm...” när hon går förbi den ene polisen och hon vänder sig om efter honom och säger hej när han tittar på henne. Diva och jag börjar skratta när han ler lite generat och rättar till armarna över bröstet. Piraya har en fantastisk förmåga att flörta upp vem som helst, att få se henne in action är mycket underhållande och det känns bra att hon är på flörthumör igen. När vi kommer runt hörnet ser vi att det står tre polisbilar på torget och jag spanar automatiskt efter M som jag alltid gör när jag ser poliser. Eftersom jag är så snygg ikväll, trots tårarna tidigare, vill jag verkligen att han ska få se mig nu så jag får leka lite med honom innan jag lägger mig i hans säng. Jag har tur för M står där på torget med tre andra poliser och tuggar tuggummi, och alla ser rätt uttråkade ut. De står likadant i samma myndiga och strikta givakt med korsade armar över bröstet och övervakar alla kroggäster som har samlat sig på torget fastän det är en timme sedan barerna stängde. Diva, Piraya och jag fnittrar åt polisernas pose, de ser så underbart hårda ut när de står sådär i sina uniformer. Vi smyger iväg en bit in i mörkret så att han inte ska få syn på oss. Jag smsar M och vi ser hur han skrattar när han får läsa hur underbart hård och sexig han är när han står bredbent och korsar armarna över bröstet. När M nu är medveten om att vi kan se honom, ser vi hur han hårdar till sig ännu mer likt en tupp i ett hönshus och det syns på honom att han står och spanar efter mig. Diva säger att han nu ska visa oss, och speciellt mig, hur oerhört manlig och Hulk-aktig han är och både jag och Piraya gapskrattar så vi skriker. M verkar höra oss och tittar åt vårt håll och vi duckar i panik bakom några cyklar under högljudda fniss men han såg oss inte. Hans kollega som står vänd mot oss har för länge sedan sett vart vi är och när M inte ser så vinkar han glatt till mig. Jag känner honom litegrann, hans och hans sambo har bjudit hem mig och M på middag ett par gånger. Jag får ett sms av M där han undrar vart jag är och jag skriver tillbaka ”Någonstans i närheten… Fredde vinkade nyss till mig.” och vi ser hur M vänder sig mot ”Fredde” (såklart ett fiktivt namn) som bara rycker på axlarna utan att avslöja vart vi är. Sicken duktig Fredde som spelar med... Diva kommer med förslaget att vi ska smyga fram och nypa M i baken, något som Piraya genast är med på men jag fegar inför. M har sagt förut att jag inte får göra något privat när han är i tjänst, och det har jag ju full förståelse för. När jag är nykter. M är kul att leka med, han lockar väl fram folks lekfulla sida och han har fått vänja sig vid att speciellt alla tjejer han känner lattjar lite med honom titt som tätt. Poliserna ser dessutom enormt uttråkade ut eftersom folket på torget uppför sig väl, så de kanske uppskattar några fylleflamsiga tjejer? Jag ger mig och följer efter Diva och Piraya när de börjar gå mot M som står med ryggen snett mot oss. Fredde, som vinkade till mig innan, ser oss komma och när jag gör ”var tyst nu”-tecken åt honom så säger han något till en tredje och en fjärde polis som ler lite förväntansfullt mot oss (de misstänkte väl vad vi tänkte hitta på). Diva och Piraya går förbi M på varsin sida och klappar honom snabbt i baken, och direkt efteråt kommer jag och smäller till honom så hårt jag kan på rumpan. Och springer pipskrikande iväg en bit så han missar när han försöker få tag i mig. De tre poliserna bakom M försöker hålla masken men börjar gapskratta. Jag har stannat på tryggt avstånd ett par meter från M tillsammans med Diva och Piraya. Där gick jag allt ut på jävligt tunn is men jag drar nytta av att det är så mycket folk på torget och då måste M uppföra sig ordentligt medan jag inte behöver det. Eller jo det behöver jag ju men inte på samma sätt. Diva, Piraya och jag är hemskt fyllefnittriga och kan inte sluta flamsa och skratta åt M som försöker se sträng ut när han spänner ögonen i oss fastän han också skrattar lite. Jag är så fnissig att jag är på fjortisnivå när jag viskar till Diva och Piraya att han ser så underbart hård ut. Diva viskar tillbaka ”Han är HULKEN!” och sedan vrålar hon så Hulk-aktigt hon kan. Vi bryter nästan ihop av fnitter och vägrar att svara när M drar några snabba bloss på min cigarett och frågar vad vi fnissar åt. Vi lugnar ner oss efter en stund. Jag pratar lite med Fredde som säger att han hoppades att jag skulle hitta på något kul, för det brukar jag göra (tydligen...) och Piraya frågar M ifall han har någon singelkollega åt henne. Och det har han faktiskt. M får order att presentera Piraya för en fjärde polis som jag känner igen litegrann och de pratar en stund, märkbart intresserade av varandra. Det är inte många män som kan stå emot hennes flörtningar alltså. Piraya viskar senare till mig att hon ska haffa sig polisen som M presenterade för henne för han var trevlig och såg bra ut.

Det blir mindre och mindre folksamlingar på torget när taxis hela tiden kommer och plockar upp folk. En polisbil med poliserna som stod utanför Burger King kör iväg och det är fortfarande 20 minuter kvar tills vår taxi ska komma. Diva, Piraya och jag har väldigt roligt åt M när han ger sina flinande kollegor några sura blickar. De har väldigt svårt att sluta skratta åt vad vi gjorde, de försöker samla sig gång på gång men misslyckas totalt. Jag vågar inte smälla till M i baken igen för jag ser på honom att jag kommer få fan för det här så fort han kan vara privatperson igen, så jag vill inte leka mer. Diva bryr sig för tillfället inte ett skvatt om att M redan är irriterad på oss, och hon går iväg flera meter för att sedan försöka smyga sig på honom från sidan men misslyckas när han vänder sig om. Och M’s kollegor skrattar ännu mer. Ungefär samtidigt har Piraya fått mig, mot bättre vetande, att vilja leka igen och efter några menande blickar mellan oss tre vågar vi oss på att smyga fram till M igen. Han står med ryggen mot oss och pratar med de andra poliserna och vi tycker ju att det är ett ypperligt tillfälle... Nästan för bra för att vara sant. Vi smyger fram och M’s kollegor ser oss komma men låtsas som ingenting. Precis när Piraya och jag är nära nog att nypa M i baken så vänder han sig om och hugger tag i oss. Vi gallskriker och Diva skrattar så hon börjar hosta. Hon stannade bakom oss för hon såg hur Fredde gjorde några nickningar och gav M tecken på när han skulle vända sig om. Lömskt! De försöker verkligen hålla masken av myndighet kvar men skrattar gott när Piraya sliter sig loss och M håller fast mina händer bakom min rygg och drar iväg mig till polisbilen. Jag blir så tänd att jag glömmer bort att andas när M trycker ner mig på motorhuven och håller fast mina armar bakom min rygg samtidigt som han särar lite på mina ben. Sjukt jävla upphetsande! Fucking pinsamt också för folk glor som fan. Den fjärde snuten, han som Piraya pratade med förut, och Fredde går iväg för att låtsas vilja få tag i Diva och Piraya som skriker av skratt och springer iväg så långt de bara kan. M håller fortfarande fast mig och när folk glor lite mindre på oss och istället tittar på Diva och Piraya som jagas av två poliser, säger han ”Vad har jag sagt om att leka med mig när jag jobbar?” och låter riktigt irriterad men är alldeles lagom hårdhänt. Jag försöker försvara mig med att det var Divas och Pirayas idé men det går han inte på. Fastän det faktiskt var deras idé... Han frågar till slut om jag kommer uppföra mig nu ifall han släpper mig och jag försöker låta så undergiven och snäll jag bara kan när jag svarar ”Ja tack snälla konstapeln.”. M släpper mig samtidigt som Fredde kommer tillbaka och släpper taget om Diva, och jag springer till henne så fort jag kan och berättar hur sjukt sexigt det var att bli ”arresterad”. Jag blev ju minst sagt svag i benen. Vi skrattar så vi får andnöd när vi ser hur Piraya blir tagen av polisen som hon pratade med förut. Han gör nästan samma grej med henne som M gjorde med mig, men hon ramlar och han hjälper henne upp istället. De börjar prata och det syns lång väg att de flörtar.


Det går några minuter och taxis anländer, fylls med folk, och kör iväg igen. Det är kanske 20 personer kvar på torget, bland andra ett gäng arton, nittonåriga pojkar som håller liv. Piraya verkar klicka bra med sin polis, de byter mobilnummer och jag och Diva vrålar sådär segeraktigt när Piraya kommer fram till oss. Lustigt nog gjorde M och de två andra poliserna samma sak när den fjärde visade lappen med Pirayas nummer. Män och kvinnor är inte så olika längre. Piraya, Diva och jag kommer på att vi måste ge igen på M för att han tog den sexuella makten över mig. Så ska det ju inte vara... Jag ska ha den sexuella makten över honom, så det så, och Piraya kommer på hur jag ska ta tillbaka den. Jag trippar fram till M och flörtar lite, öppnar jackan och visar vilken fin urringning jag har ikväll (billigt trick men det funkar ju) och jag säger att jag längtar efter hans händer. Han fattar direkt vad jag är ute efter: jag har varit hans DT så många gånger att han ser fällan. Pirayas idé funkar såklart: bara för att M har sett fällan så betyder det ju inte att han inte fastnar i den. Jag får honom lite lagom tänd innan jag går tillbaka till Diva och Piraya som är otroligt fnissiga. Piraya säger att M tittar på mig nu och då är det dags för steg två: Diva och jag börjar kyssas. Piraya sitter bakom mig och smeker mig på låret och fnissar åt att ”Alla snutarna glor ögonen ur sig!”. Jag och Diva har väldigt svårt för att inte börja skratta när några av de artonåriga pojkarna ser oss och börjar bröla och vråla. Diva kan inte hålla sig för skratt längre och viskar att vi byter, så jag vänder mig om och kysser Piraya istället. Vi fejkar det lite för vi är nära att börja asgarva vilken sekund som helst men såvitt snutarna och alla andra kan se så slätar vi av varandra rejält. Killarna som vrålar är riktigt roliga och Diva fnissar att både M och Pirayas polis glor med öppna munnar. Vi slutar efter kanske en minut. Jag tittar på M och är nära att börja gråta av skratt när jag ser hans blick. Han har händerna i fickorna och ser ut att vilja dra in mig i baksätet på polisbilen när jag öppnar jackan och visar min urringning igen. I love my Wonderbra. Jag står några centimeter ifrån honom och säger att jag längtar efter honom och han svarar ”Gå en bit bort nu är du snäll...”. Jag frågar om vi inte kan gå runt hörnet och ta en snabbis men M bara skakar på huvudet. Diva kommer och drar bort mig från M och säger att det nog är bäst att hon avbryter här eftersom folk tittar och snart sätter vi väl på varandra i busskuren. Piraya har för länge sedan gått till sin polis och de är så intresserade av varandra att det nästan känns pinsamt att titta på dem. Eftersom jag och Diva är rädda om vår vän så frågar vi ut M om hans kollega. Pirayas polis har varit singel i ungefär ett år, har haft ett seriöst förhållande, har två tatueringar, lyfter 90 kilo i bänkpress (wow...) och gillar inte varken hockey eller fotboll. Låter finfint. När Diva frågar om han har varit otrogen någon gång så svarar M att det tvivlar han starkt på, ”Han är inte sådan så det tror jag inte.” och jag och Diva godkänner honom som potentiell kille åt Piraya.

Några taxis kommer och en av dem är vår. Vi går till taxin och när jag går förbi M så klappar jag honom i baken och ropar ”Jag väntar i din säng...” och Diva ropar att han ska ta med sig handbojorna. När taxin gör en u-sväng ser vi alla tre hur M’s kollegor säger något och gestikulerar åt M som hoppar lite och flinar överlägset på det där ”jag-ska-få-sex-snart”-sättet. Både han och Pirayas polis tittar efter oss när taxin kör iväg. Där blev väl vi legendariska, Diva, Piraya och jag, när vi kysstes mitt på torget. M kommer få höra om det där i månader. En kille som har en tjej som slätar av en annan tjej blir upphöjd till skyarna av polarna i ett så mansdominerat jobb som polisyrket. Taxin ska släppa av oss vid tre olika adresser i stan och Diva ska åka längst så hon får betala. Jag hoppar ut efter en knapp minut. Vägen från torget hem till M’s lägenhet är kort men mörk och läskig. Jag går inte gärna den vägen på natten även om M och jag har tagit en nattpromenad där på somrarna, men då är ju han med. Det är en helt annan sak då. Jag är fyllehungrig igen och fixar mig lite te och ett par mackor innan jag tar ut linserna, duschar och borstar tänderna. Jag har precis lagt mig i sängen när jag får sms av Diva som rapporterar att ”Shit, han var fan bättre andra gången!”. Nästan samtidigt får jag sms av Piraya som redan hört från sin polis som har smsat henne och tackat för showen på torget. Det förvånar mig inte att han hörde av sig så snart för han var verkligen intresserad av henne (och i skrivande stund kan jag avslöja att de efter många telefonsamtal nu ska ta en fika i helgen!). Efter några sms fram och tillbaka skriver Piraya att hon med vilje lämnade exkillens bilnyckel i taxin. Fan, varför gav jag henne idén? Skickar sms till M att jag ligger i hans säng med bara fjärilstrosorna på mig och han svarar ”Du tar livet av mig snart...”. Jag slumrar till och hinner väl sova någon timme innan jag vaknar av att M ligger bredvid mig. Han smeker mig och säger att han inte har kunnat tänka på något annat än mig sedan jag kom till torget.

Så blev partykvällen och vad som hände sedan får ni lista ut själva...

Postar det här i fyra delar och de kommer ju i fel ordning men, men, det är så lätt att scrolla ner för att börja läsa där. Nu när jag delar upp det i fyra delar så blir det lättare att läsa allt också. Och jag fick ju med allt som hände utan att det blir ett megalångt inlägg. Håll till godo, jag ska nog fixa lite mat nu.

Första maj, del 3: Absolut insikt

Vi fortsätter prata om one-nights medan vi röker och smygdricker våra Bacardis och jag försöker komma på om jag har fått bra kontakt med någon mer kille efter sexet. Jag tycker det verkar illa att jag bara kan komma på en kille fastän jag tänker så det knakar i min berusade hjärna. När vi har satt oss i vår lugna hörna i samma rum som entrén där vi satt och pratade förut, kommer Piraya på tre stycken one-nights där kontakten var fin och kommit efteråt. Jag blir genast sur på mig själv för att jag har legat med så många utan att ens bry mig om att försöka lära känna dem efter sexet. Piraya har ju haft fyra killar i den kategorin, jag kan bara komma på ett enda one-night. Fy. Efter en stund kommer jag faktiskt på en kille till som kvalificerar sig i fin-kontakt-efter-sexet-kategorin, nämligen min före detta körskolelärare. När jag nämner honom blir Diva och Piraya tysta. De är mina vänner men reagerar som alla andra när den här mannen kommer på tal. De hajar till och vågar inte vara något annat än allvarliga och redo att måla världen svartvit där den här mannen enbart är en bad guy. Jag blir både rörd och besvärad när folk som känner till historien reagerar så. Rörd för att de så tydligt visar att de står bakom mig till fullo, besvärad för att det tyvärr inte går att måla världen svartvit. En bad guy är inte alltigenom ond och en good guy är inte alltigenom god. Det funkar inte så. Det finns zoner med oräkneliga nyanser av grått. Vi dricker i smyg ur våra Bacardi Breezers och kommer in på ett allvarligare ämne som är något vi alla har varit med om: sexuella övergrepp. Jag för drygt nio månader sedan med min före detta körskolelärare (och egentligen expojkvän, dock långt tillbaka), Diva med en vän till hennes föräldrar när hon var liten, och Piraya som tonåring när hon var på väg hem från en fest. Jag antar att trasiga själar hittar varandra och finner ro hos sina likar. Jag och Piraya klarade oss undan, jag på egen hand, hon i sista stund då det hände på öppen gata och en taxichaufför körde förbi och hindrade det från att gå längre. Diva gick det värre för och jag vill bara gråta ihjäl mig när jag tänker på att hon bara var sju år när en äcklig pedofilvän till hennes föräldrar satt barnvakt och bestämde sig för att fingra på henne. Jag vet ju hur mycket jag fick kämpa emot och jag är vuxen. Jag är mycket starkare jämfört med ett litet barn som inte har en chans att försvara sig. Fan liksom. Om någon absolut måste råka ut för sexuella övergrepp så kan det väl åtminstone vara en vuxen tycker man ju. Vi börjar prata om hur vi har påverkats sexuellt av våra respektive ”upplevelser”, eller vad man nu ska kalla det. Diva gick i terapi i över femton år men hade i flera år svårt för att ha sex. Nu mår hon bra och har inga problem med att ha sex men det var ändå rätt nyligen som det blev bra. Hon är 28 år och säger att hon nog inte kunde ha sex helt problemfritt förrän hon var drygt 23. Piraya, i sin tur, berättade aldrig för någon om våldtäktsförsöket hon råkade ut för. Taxichauffören ville köra henne till sjukhuset och ringa polisen men hon fick honom till att köra henne hem istället. Hon var 15 då och sa aldrig något om det till någon. Hennes blåmärken doldes med smink och långärmade tröjor och ingen anade något. Inte ens hennes dåvarande pojkvän som hon tvingade sig till att ha sex med redan dagen efteråt när han undrade varför hon drog sig undan honom. Piraya är 30 år nu och säger att hon länge trodde att hon kunde ha sex utan problem men att det ändrades när hon var 21 och blev ihop med en kille. Själv märkte hon inget och hon tyckte att allt var okej. Det var killen som tyckte att det var något som inte stämde, och när de pratade om det kom hon på att hon inte mådde så bra som hon trodde fastän det hade gått nästan sex år. Piraya sa ändå inget till någon och efter ett tag tog förhållandet slut. När hon och killen gjorde slut så sa han till henne att han inte visste vad det var men att han trodde det var viktigt att hon tog itu med det. Då erkände hon för sig själv att hon mådde sämre än vad hon trodde och hon gick i terapi i ett år innan det löste sig. Idag har hon inga problem med att ha sex. Jag klarade mig bäst av oss tre, ”mitt” övergrepp var så litet i jämförelse med Pirayas, och existerar knappt i jämförelse med Divas. Fast de säger att jag inte ska tänka så och att allas övergrepp är lika allvarliga. Piraya säger att hennes och mitt övergrepp var likadana men jag vill inte gå så långt som att jämföra en man som faktiskt är min expojkvän och som jag frivilligt släppte in i mitt hem, med en främling som hade följt efter Piraya när hon var på väg hem. Det säger jag till Diva och Piraya och de säger genast att jag måste sluta försvara honom och hävda att han inte skulle ha gått längre om jag inte hade stoppat honom. ”Bara för att du kände honom och litade tillräckligt på honom för att släppa in honom i ditt hem så betyder det inte att han hade rätt till dig.” säger Piraya och de orden sjunker så djupt in i mig att jag nog aldrig glömmer dem. Jag blir dock sur för jag tycker inte alls att jag försvarar honom men Diva förklarar för mig att jag visst gör det, och efter lite halvtjafs så håller jag med henne. Jag gör faktiskt det, jag försvarar honom på något sjukt jävla sätt. Jag vill egentligen inte ens kalla det för ett övergrepp men Diva, som läser psykologi på universitetet, förklarar det lite för mig. Varför jag försöker släta över det och tänka att det inte var så farligt. Varför jag till viss del inte tror att det var så allvarligt som alla säger till mig att det var. Varför jag tror att han inte skulle ha fortsatt om jag inte hade stoppat honom. Varför jag tror att jag inte hade behövt försvara mig så mycket som jag gjorde. Varför jag inte gärna vill använda ordet ”övergrepp” om det. Jag fattar litegrann efter en stund men är för full för att förstå det helt och Diva lovar att hon ska förklara det igen när vi båda är nyktra. Piraya vill också höra mer om det så Diva gör en anteckning i sin mobil att hon ska ”psykologa oss” båda två senare i veckan och säger att jag ska öva på att använda ordet övergrepp tills dess. ”Det var helt klart ett övergrepp. Och vet du vad: du får använda det ordet.” säger hon. Det känns väldigt skönt att höra faktiskt. Ingen förstod mig bättre än Diva och Piraya när det tog en månad innan jag kunde ha sex med M igen. Fast egentligen tog det längre tid än så. Fysiskt gick det ju men känslomässigt blev det nog inte som det skulle vara förrän strax före jul någon gång. Runt tredje advent om jag inte minns fel. Det var då den totala närheten fanns mellan mig och M igen, den där nakna närheten som kan vara rätt skrämmande om man inte klickar fullkomligt med personen ifråga. Jag har alltid tagit lätt på sex, har aldrig haft några större svårigheter och jag har alltid haft en syn på sex som (nog) är väldigt sund. Därför kändes det extremt ovant att helt plötsligt få svårt för att ha sex, något sådant hade aldrig funnits förut. Jag visste väl knappt vad det var. Det kommer jag på och erkänner för mig själv när jag sitter i ett hörn med Diva och Piraya och smygdricker Bacardi Breezer, och jag säger det till dem att det dröjde till strax före jul innan jag mådde helt bra sexuellt igen efter min före detta körskolelärares övergrepp. Det känns lite som en frihet att få tala om det med dem för de vet ju hur tankarna är och de mår inte dåligt av att höra mig tala om det som till exempel M gör. Han blev ju också påverkad av det och har varit och pratat med en kurator flera gånger (på sätt och vis finner jag det jävligt lustigt att han fick omedelbar hjälp med det här och fortfarande får hjälp ibland när han behöver, medan jag verkar ramla mellan stolarna hela tiden med remisser hit och dit). Diva och Piraya nickar förstående när jag använder dem som ett substitut för en psykolog och bara berättar om alla tankar, rädslor och känslor. Om hur jag är så rädd för att M ska bli ledsen ifall jag pratar med honom om ”det”. Jag vet att de förstår mina tankar och jag vet att de kan hantera det jag säger. Diva säger att det inte var mitt fel och det känns så skönt att jag börjar gråta lite. Piraya frågar om det verkligen är bra nu och inte bara som jag tror. Hon säger att jag nog tvingade mig själv att ha sex igen eftersom jag nyss sa att det inte kändes riktigt bra förrän nästan fyra månader senare. Jag börjar skratta, typiskt Piraya att lägga märke till allt man säger. Men jo, jag gjorde väl det. Nu i efterhand med en hel del kort på bordet tänker jag att jag inte var redo så snart efter, men jag ville så väldigt gärna vara det att jag tvingade mig själv att klara av det. Det skulle funka, så var det bara.

Divas Dörrvakt går förbi och tittar lite underligt på mig som sitter och försöker torka tårarna utan att förstöra min sminkning samtidigt som jag misslyckas med att sluta gråta. Det var så otroligt skönt att höra att det inte var mitt fel. Dörrvakten ser lite tveksam ut eftersom jag gråter men ger sedan Diva en så flörtig blick att vi börjar skratta alla tre så fort han har kommit utom hörhåll. Han har ingen aning om vad Diva var med om som barn och han kommer inte få veta det heller. Diva säger att det skulle hindra honom mer än henne och själv har hon inget behov av att berätta det. ”Mina minnesspöken är borta nu, det finns ingen anledning att skapa nya hos honom.” säger hon. Valid point. Vi går och dansar på lilla dansgolvet där Dj:n bara spelar låtar som ger folk en nostalgiöverdos. Lena PH’s gamla dänga ”Dansa I Neon” får folk att vråla av glädje och rusa till dansgolvet för att skrika ”jag ska dansa in i ån…” istället för ”… i neon”. Vanligt fel när man ska sjunga med i den låten... Jag sitter i en fåtölj och vilar, jag hoppade nyss som en galning till Kenny Loggins ”Footloose” och råkade vricka foten litegrann enligt ödets underbara ironi. Jag nöjer mig med att titta på när Diva och Piraya leker musikvideo och mimar hela ”Dansa I Neon” med passande dramatiska rörelser och huvudkast. Det är en väldigt vacker syn för Diva ser verkligen ut som en diva när hon står där och löjlar sig med Bacardiflaskan som mikrofon. Det syns lång väg att hon växte upp i en fin familj men på Piraya kan man inte se att hon kommer från vad hon själv kallar slummen. Hon ser snarare ut att höra ihop med Divas bakgrund. Själv är jag väl någonstans mitt emellan dem, övre medelklass från början men nu lever jag ju på socialbidrag så, tjae jag är väl klasslös. När nästa låt spelas har min fot verkligen vilat färdigt. Jag hoppar upp på dansgolvet och ser antingen väldigt löjlig eller oerhört cool ut när jag dansar till Aquas ”Barbiegirl”. Det känns rätt bra att flamsa på dansgolvet och göra Barbiedansen med sisådär 50 andra människor som kollektivt återupplever sin fjortisperiod.

Efter ”Barbiegirl” kommer en låt som passar så bra att jag stannar upp och undrar om inte Gud/Buddah/Allah försöker skicka mig ett meddelande av något slag. Jag känner inte igen låten först, jag hör bara att det är Marie Fredriksson som sjunger och att det är hennes typiska 80-talssound från tiden före Roxette, men när refrängen kommer så klickar det i min hjärna där alla låtar jag någonsin hört finns lagrade. Det är ”Efter Stormen” och den känner jag verkligen igen! ”Du ger mig lugn efter stormen, när mina drömmar faller isär... Du ger mig lugn efter stormen.” Den korta första refrängen gör att det liksom gungar till i hela mig och jag kommer omedelbart att tänka på först M och sedan på Nalle Puh. Två män som verkligen har gett mig lugn efter ”min storm” förra året då hela jag föll isär bit för bit. M på ett sätt och Nalle Puh på ett annat. Egentligen var det Nalle Puh som lugnade mig först, jag kommer ihåg att mina tankar surrade omkring utanför huvudet när han fick dem att landa i mig igen genom att bara prata med mig om helt vanliga saker. Det var bara någon dag efter ”det” och M’s lugnande effekt kom inte förrän senare. Han var ju tvungen att först bli tillräckligt lugn själv och det tog några dagar. Tillsammans har de haft en mycket lugnande effekt på mig även när ”stormen” var hård och långvarig, och på sätt och vis fortfarande blåser en del ibland. Fast nu av andra anledningar än ”det” som nog var en sorts utlösande faktor. När jag står där på dansgolvet och refrängen kommer igen, känns det övernaturligt meningsfullt och jag känner att jag måste tacka dem för det lugn de har gett och fortsätter att ge mig. Det känns extra betydelsefullt just för att de båda är män, annars hade det nog varit lätt att sluta lita på män helt och hållet bara för att en av de män jag känner visade sig vara en skurk (för att uttrycka det enkelt då). Hade min mobil haft mailfunktion så hade Nalle Puh fått ett, hmm, knasigt mail som antagligen hade gett mig mycket att förklara när jag hade blivit nykter igen. Tur att jag fortfarande har min kassa mobil och inte min nya som man kan maila med. Jag nöjer mig med att skicka några tacksamma tankar till honom även om jag i någon millisekund funderar på att gå ut och leta reda på vart han bor. Nalle Puh bor inte så långt från nattklubben men exakt var vet jag inte. Lusten att tacka honom för det lugn han har gett mig, vilket jag verkligen har behövt sedan ”det” hände i augusti (och innan också för den delen), är så stark att jag får den idén. Men bara i en millisekund eller så. Sedan kommer jag på att det nog skulle vara lite över gränsen att knacka på hos exarbetsförmedlaren mitt i natten när jag är närapå aspackad, bara för att säga ”Tack!”, hehe. Jag skickar istället lite tacksamhet med tankekraft som jag hoppas når honom och smsar ”Marie Fredrikssons låt Efter Stormen spelades nyss. Fick mig att tänka på dig för du har verkligen gett mig lugn efter stormen. :) Tack snuttegubben!” till M. Jag passar på att gå på toa när Dj:n spelar en låt från ”Grease” som han redan har spelat femtielva gånger under kvällen. Diva och Piraya dansar glatt vidare, de älskar den låten och det gör väl jag också. Hade bara inte lust att höra något så glättigt efter min religiösa upplevelse till låten innan. Kändes verkligen heligt på något sätt. Jag står i rökrummet när M smsar tillbaka ”Den låten har jag nog inte hört sedan jag hade den på vinyl! Varsågod. Saknar dig.”. Jag skriver tillbaka att jag saknar honom också och går och dansar på stora dansgolvet dit jag har sett att Piraya och Diva har gått för att leta efter mig. De trodde nog att jag gått för att gråta eller något och de kramar mig båda två när jag hittar dem. Men jag mår bra. Nackdelen med att vara full är att det snabbt kan bli ledsamt, men fördelen med att vara full är att det lika snabbt kan vända uppåt igen. Man är lite bipolär av sig när man är full... Vi köper Black Russian och börjar dansa och försöker att inte skratta åt en grupp tjejer som varken har taktkänsla eller någon möjlighet att röra sig normalt på sina vansinnigt höga klackar. Nybörjare! Ska man ha högklackat när man ska festa så får det vara klackar man kan springa med. Gruppen med tjejer ger snart upp och lämnar plats åt veteranerna Diva, Piraya och Lady Angel. Vi vill dansa, dansa, dansa och jag känner att jag kan dansa hela natten lång, men efter en Snoop Dogg-låt, ”Who Am I (What’s My Name)”, blir det alldeles tyst och ingen verkar fatta varför. Dj:n får säga i högtalarna att klockan är två och då börjar folket röra på sig igen. Jag har inte tittat på mobilens klocka sedan Piraya drog in Nypolisen på toaletten och jag tycker att kvällen har gått alldeles för fort. Från att jag hittade Diva och Piraya på stora dansgolvet, hann vi bara dansa till fem eller sex låtar innan det tog slut.

Första maj, del 2: Enter the night club

Både Diva och Piraya ska ha kjol ikväll, trots att det fortfarande kan bli kyligt på nätterna, och jag bestämmer mig för att skippa byxor och väljer kjol jag också. Det är mer festligt att festa i kjol på något sätt. Jag tar en knälång slitsad svart kjol till mitt silversvartglittrande linne men tar på mig benvärmare, lite praktisk vill jag allt vara för även om det inte längre blir minusgrader så kan det fortfarande bli nollgradigt på nätterna. Med benvärmarna till de högklackade bootsen (som jag köpte enkom för syrrans bröllop men glömde packa ner) ser jag dessutom lång och smal ut enligt Diva och Piraya. Det är en välkommen kombination när man i själva verket är kort och rund. Tjejerna är också helt svartklädda, på håll ser vi ut att ha likadana kläder men det har vi såklart inte. Jag fixar håret allra sist. Hela förfestkvällen har jag haft håret hoptvinnat i en stor knut mitt på skallen, fem minuter innan vi ska gå till busshållplatsen skakar jag ut håret och sprayar lockspray med huvudet upp och ner. Fixar benan och lägger några lockar tillrätta, klart! Jag har lätthanterligt hår om det bara får vara som det vill: vilt. Det är när jag försöker styra det och se sofistikerad ut som det går åt helsicke. På bussen på väg in till city är det tre tjejer som garvar åt att någon önskade sin styvmor ”en massa kuk 2010” och skrattskriker så högt att t.o.m. busschauffören hör och skrattar lite. Jag har blivit tillräckligt full för att kunna garva åt det… Vid en hållplats stiger fyra-fem killar på och ett flörtkrig utbryter nästan omedelbart. Piraya råflörtar med en kort kille som är ursöt, verkligen hundvalpssöt, och hon nämner i förbifarten vart vi ska när vi kliver av bussen för att ta ut pengar innan vi går den sista biten. Hon är verkligen ute efter att få napp ikväll.
När vi kommer till nattklubben får vi gå förbi kön eftersom Divas granne och före detta one-night-stand står i dörren som han har lovat. Han ser generad ut när Diva klappar honom i baken och viskar något till honom när vi går in. Det var säkert något snuskigt om jag känner henne rätt… Vi hänger in jackorna och går på toa och får idén att fota Divas venusberg och mmsa det till Dörrvakten. Vi fotar varandra i några olika porriga poser med Pirayas mobil, bättre kamera än på min och Divas mobiler eftersom jag fortfarande har min kassa mobil till slutet av månaden, och Divas mobil är så repig på kameraglaset att alla bilder blir suddiga. Hon vill förresten ha samma mobil som jag ska köpa men jag har förbjudit henne att köpa den innan jag själv har fått den... Jag skulle bli vansinnigt avundsjuk om hon skulle gå runt med MIN mobil utan att jag själv får pilla på den när jag vill, så hon har snällt gått med på att vänta tills jag har råd. Ett av fotona på mig blir riktigt porrigt och bra men samtidigt väldigt elegant på något sätt: mina bröst är ute ur min Wonderbra och jag har mina händer med utsträckta fingrar ovanför. Min mun kommer också med och det ser riktigt tjusigt ut med naglarna och munnen ihop ovanför brösten sådär. Piraya säger att den bilden skulle passa i Playboy eftersom det är samma fina erotiska stil på den bilden som de flesta bilderna i Playboy brukar ha (eller hade för 20-30 år sedan). Efter en massa fnitter om att vi ska reta M till max, har jag fått fotot till min mobil och skickat det till honom med texten ”Hur mycket saknar du mig?”. När vi går ut från damrummet skrattskriker vi åt att Dörrvakten smsade tillbaka till Diva ”Du följer med mig hem inatt!”. Diva säger att de bara har haft sex en gång men flörtat som fan i flera månader sedan han flyttade till hennes hus. Vi sätter oss i baren och under högljudda fniss smsar jag från hennes mobil ”Ge mig din nyckel så ligger jag i din säng när du kommer hem.” och skickar det med hennes tillåtelse till Dörrvakten.

En knapp halvtimme senare står jag och Piraya i rökrummet när Dörrvakten går förbi utanför. Han stannar till och tittar lite tveksamt genom fönstren på oss när han tar upp en nyckel. Diva är på något av dansgolven och röjer och han ser ut att fundera på ifall han kan lämna sin nyckel till oss. Piraya tar upp sin exkilles bilnyckel och viftar med den åt Dörrvakten som genast ser lite lättad ut. Han kommer in i rökrummet och ger oss sin lägenhetsnyckel och går igen utan att säga ett ord. Piraya och jag skrattar oss svaga åt hur sexbenägen han måste ha varit som lämnar nyckeln till sitt hem till två vilt främmande tjejer. Det är Diva som känner honom, Piraya och jag har nog inte ens sett honom förut. M svarar på mitt mms efter ännu en liten stund ”Du är så sexig! Jag saknar dig jäääävligt mycket! D/M? 06.” (det sista betyder ditt eller mitt hem och 06 är tiden han slutar jobba, vi smsar så ofta om var och när vi ska träffas att vi kör med förkortningar). Jag känner för andra gången den här kvällen att jag är sexig och jag blir lite hög på den följande egokicken. Det är ju en enorm egokick när man får någon att riktigt sukta efter en. Jag tar samma idé som jag smsade till Divas dörrvaktande kille och svarar ”Ditt. Jag ligger i din säng och väntar när du kommer hem.”. När Diva och jag lite senare sitter vid ett bord och dricker Black Russian medan vi vilar fötterna, ser vi hur Piraya går förbi en bit bort utan att märka oss fastän vi vinkar och ropar allt vad vi kan. När vi ser att hon håller en kille i handen så blir vi tysta. Vi vill ju inte störa vår vän eftersom killen följer med Piraya in på toaletten. Diva och jag är såklart glada för hennes skull och vi börjar fundera på varför killen såg bekant ut. Vi tyckte att vi kände igen honom men i det dåliga ljuset var det svårt att avgöra ifall det var någon vi har träffat eller någon som vi bara trodde att vi kände igen. Vi sitter tålmodigt och hårdbevakar toalettdörren och tar tiden på hur länge de håller på där inne. Efter nästan en kvart kommer Piraya ut igen och ser väldigt nöjd ut när hon tar upp en cigg och går iväg till rökrummet. Min mobil visar att klockan är 23.32, Divas mobil visar 23.33: doesn’t matter! Piraya högg en kille innan midnatt så jag vann vadet! Diva vill inte betala utan att få bekräftelse på vad som hänt inne på toan så vi rusar till rökrummet utan att vänta på att killen ska komma ut fastän vi ville se vem han var. Piraya sitter på golvet och röker och utstrålar, öh... nöjdhet, och hon gör tummen upp åt oss när vi kommer in. Vi röker alla tre och jag och Diva pratar om varför vi tyckte vi kände igen killen som blev sexad inne på toaletten, när Piraya säger ”Amen hallå det är ju... Ja han den där.”. Vi skrattar alla tre när hon inte kan komma på vad killen heter. ”Äh jag är slö, full och nysexad... Men M har ju jobbat med honom.” fnissar Piraya och jag och Diva skriker ”VA!?” när vi kommer på vem killen var. Holy shit. Det var ju Nypolisen! Jag varnar Piraya för att den killen ligger med en jädra massa tjejer, men hon svarar att det skiter väl hon i och avslöjar att Nypolisen hade så många kondomer i fickan att de ramlade ut när byxorna åkte ner. Vilket i och för sig inte förvånar någon av oss: Nypolisen utnyttjar uniformssexigheten och får jättemycket tjejer. Jag vet nog åtminstone tio tjejer som har legat med honom (snutuniformerna är ju så jäkla sexiga). Han verkar se till så att alla tjejer ser honom i uniform bara för att han ska få ligga och jovars, han ser bra ut i den men jag tycker M ser mycket bättre ut. M är en riktig man men Nypolisen är bara en kille, nästan en pojke. Han är för tanig och pojkaktig för min smak, plus att han är så jobbig i sättet, vilket jag också säger och då avslöjar Diva att hon låg med honom förra året på grillfesten ute på campingen. Jaha. Då vet jag typ 11 tjejer som har legat med honom... ”Nu är det väl bara du kvar som inte har legat med honom...” fnissar Piraya och tittar på mig. Diva börjar räkna upp alla tjejer i vår krets som har legat med Nypolisen och vi kommer fram till att det bara är jag (och kanske en till tjej) kvar som inte har fallit för honom. Jag svarar att jag inte vill ligga med någon annan än M. Nypolisen får limma hur mycket han vill på mig men jag tillhör M, så det så. Det finns bara M för mig när det gäller kontakt med män i den romantiska aspekten. Jag är hans. När jag säger det till Piraya och Diva, blir Diva lite avundsjuk på M’s och min kontakt men Piraya bara fnyser och säger ”Han äger dig ju för fan inte...”. Jag lämnar ämnet för jag har inte lust att tjafsa med henne om det igen, men jag tänker samtidigt att M på sätt och vis visst äger mig. Jag. Är. Hans. Diva förstår den känslan men Piraya verkar inte göra det. Vi röker klart och går för att röja på dansgolven. Dj:n på det stora dansgolvet spelar bara bra musik ikväll och vi dansar oss svettiga. Piraya, Diva och jag får killar som dansar med oss och när vi lite senare har hittat en lugn plats att sitta och vila och prata på utan killarna, fnissar vi åt att de såg så klantiga ut när de dansade. De dansade ju så töntigt att vi inte kunde hålla oss för skratt. En av killarna gjorde en dance move som var så oerhört töntig... Jag skrattar ju fortfarande när jag tänker på hur han rörde sig!

Jag har varit på barer och nattklubbar ganska regelbundet sedan jag var 16 år och har ännu inte sett en kille som kan dansa. Undrar varför? Jag är säker på att det finns killar som kan dansa, de har nog bara fått för sig att de är töntiga om de gör det. De vågar nog inte riktigt släppa loss och ser därför väldigt tafatta ut när de vågar sig ut på dansgolven. Vilket de gör förr eller senare då de praktiskt taget måste dansa för att ha chans på en tjej. När de hela tiden hänger i baren ser de ju bara töntiga ut. Diva, Piraya och jag sitter i en lugn hörna i samma rum som entrén och vilar oss. Där är det svalt och skönt för entrédörrarna en bit bort står öppna och släpper in frisk luft. Vi pratar och dricker i smyg ur en flaska Bacardi Breezer som Diva har smugglat med sig hit fastän man inte får ta med sig alkoholen utanför en viss gräns (inte in på toaletterna, rökrummet eller ut i entrén). Vi gömmer flaskan när Divas dörrvaktskille går förbi. Han ser flaskan men struntar i den och flörtar istället med Diva som viftar med hans lägenhetsnyckel som hon förvarar i behån. Jag säger att jag aldrig skulle vilja träffa någon av mina one-nights igen, inte ens de få som var bra. ”Been there, done him!” säger jag och det skrattar vi åt. Diva säger att Dörrvakten är annorlunda jämfört med andra one-nights. ”Jag fick så otroligt bra kontakt med honom från första stund och efter sexet blev det ännu bättre.” säger hon. Jag och Piraya sitter tysta och begrundar detta och jag funderar på om jag har fått bra kontakt med någon som från början bara har varit ett one-night-stand. M räknas inte riktigt in där för jag kände honom ganska väl innan vi hade sex även om vi fick ännu bättre kontakt efteråt. Diva låg med Dörrvakten i februari förra året och lärde sedan känna honom i juli när världen visade sig vara liten och han flyttade till en lägenhet i hennes hus. Piraya och Diva börjar prata om en kille som Piraya låg med och sedan lärde känna väldigt väl. Jag som sitter och går igenom min ”svarta bok” i huvudet inflikar att man på sätt och vis känner en kille väldigt väl när man vet vad han gillar i sängen, och vi börjar tjafsa lite när Diva håller med mig men Piraya tycker vi är galna båda två. De fortsätter prata efter en stund och jag fortsätter gå igenom min ”svarta bok” i huvudet. Fan det ser illa ut: inte ett enda av mina främlingsligg har jag fått bra kontakt med efter sexet. Sällan har jag fått någon kontakt med dem överhuvudtaget. Mina one-night-stands har varit just främmande killar som jag har gillat tillräckligt mycket för att ligga med dem, sedan har jag stuckit hem. Efter en stund kommer jag på en kille som jag fick jättebra kontakt med efter att vi hade haft sex. Jag var 17 år då och den killen hade jag en mycket fin kontakt med i tre eller fyra år efteråt utan att ens ha sex igen. Nu kan jag dock inte komma på vad han hette... Illa, illa. Diva och Piraya skrattar åt mig men säger att de inte heller skulle komma ihåg namnet på någon som de inte har haft någon kontakt med på flera år. Det är nästan sju år sedan den killen försvann ur mitt liv så det kanske inte är illa av mig att jag inte minns hans namn. Vi går och köper varsin Bacardi Breezer som vi smugglar förbi vakten som står utanför rökrummet. Det är strängt förbjudet att ha med sig alkohol in hit men vakten är upptagen med att hålla ett öga på några fulla killar som bråkar halvt om halvt några meter bort. Jag iakttar deras beteende för skojs skull och slår vad med mig själv om att de kommer börja slåss inom tio minuter. Jag vann.


Första maj, del 1: Förfesta och fixa

I lördags var jag alltså ute och festade med Diva och Piraya. Lördag efter löning och första maj passade oss finfint då vi nästan suktade efter det mayhem som utspelar sig i den här rövarstaden varje gång folk har pengar att sätta sprätt på. Universitetsstäder brukar vara riktiga rövarstäder med mayhemfestande varje helg. Det blev mayhem också, det blev t.o.m. vildare än förra gången vi festade. Efter tjejernas önskan om att få härja fritt i min väldiga sminksamling, träffades vi hemma hos mig igen och hade en över fem timmar (!) lång förfest som började med en middag tillsammans med M. Jag hade ju gjort korv stroganoff och M älskar när jag gör det så han fick komma hit en stund. Piraya och Diva tyckte också att min stroganoff var jättegod och okej, det låter väl lite stroppigt men jag är bra på att laga mat. Just stroganoff har jag blivit lite specialist på. Det gäller att steka korvbitarna innan man lägger dem i såsen, både smaken och konsistensen blir perfekt då, och sedan ska det få puttra en timme ungefär. Jag brukar ha både curry, cayennepeppar, basilika och svartpeppar i, men inte lagerblad för jag gillar inte smaken av det. En hemlis med min stroganoff är att jag har lite socker i, det är smakförhöjande och gör mer än vad man kan tro. M försökte dröja sig kvar efter middagen eftersom han inte började jobba förrän klockan 20, men Diva började nypa honom i rumpan redan efter sitt första glas vin så han tyckte väl att det var bäst att dra innan vi blev riktigt fulla. När jag stod i hallen och skulle säga hejdå till M började vi grovhångla och det tog ett bra tag innan Diva och Piraya märkte något. M försökte få dem till att lämna oss en stund, ”Ni kan väl gå ut och gå i tio minuter...?”, men Diva sa att vi skulle ju göra oss snygga så han måste gå. Piraya fnittrar att ”Ja vi ska göra henne snygg för dig...” och då började vi skratta alla tre. M hade ju ingen aning om att vi skulle göra bikinivaxning på varandra så fort han lämnat oss. Han bara skakade på huvudet och sa att jag redan var vrålsnygg. När han hade gått började vi med vaxningen under högljudda svordomar och mer tänker jag inte skriva om den halvtimmen, mer än att vi ännu en gång började snacka om vem som hade finast venusberg.

Efter att vi tillfogat varandra oerhörd smärta, började vi sminka oss och fixa hår och kläder samtidigt som vi öppnade vinflaskor i vanlig förfestanda. Piraya fick inte ordning på sitt hår och efter många ”Fan i helvete då!” inifrån badrummet gjorde jag ett försök. Pirayas hår är tjockt, mörkbrunt och alldeles underbart spikrakt! Jag älskar hennes hår... Hon ser oerhört cool ut i den frisyren hon har! Jag vet inte om jag kanske har talang för att fixa folks hår efter åratal av färgning och klippning av min låtsasfarmors hår, men jag fick iallafall ordning på Pirayas efter en stund. Jag fick med hjälp av min hårfön fluff på det och fick det att studsa litegrann. Mitt eget hår är enkelt att fixa, man fixar det helt enkelt inte. Mina lockar lever sitt eget liv och det är min stora sorg att jag aldrig lyckas se vuxen och sofistikerad ut. En massa babylockar ger ju knappast ett sofistikerat utseende... Men det är min stora lycka att jag kan få ascoolt rocklockigt hår utan att behöva göra speciellt mycket. Joey Tempest skulle bli grön av avund. Sminkningen gick lättare, alla klarade den på egen hand. Diva hade inte ens med sig något eget smink och vände istället upp och ner på alla sex av mina välorganiserade sminkbyråer (de där miniversionerna från Ikea) och sminkade sina ögonlock metalliskt ljuslila med en ögonskuggeduo från IsaDora som jag köpte som sextonåring men sällan använder numera. Man borde ju slänga så gammalt smink men en del ögonskuggor vill jag inte skiljas från. Är antagligen därför jag har så många ögonskuggor att jag inte ens orkar räkna dem. När Diva hittar min lila eyeliner som lyser i UV-ljus så skriker hon ”Åh fan vad häftigt!!!” och ritar en knappt synlig lila linje precis under de nedre ögonfransarna. I dagsljus och i vanligt lampljus syns den eyelinern knappt alls, man ser något lila bara, men i UV-ljus lyser den och det ser otroligt häftigt ut! Divas läppar matchades med mitt babyrosa pärlemorläppglans som kan se både lila och rosa ut beroende på vilken ljus man är i. Diva var alltså lila och lite rosa för kvällens nattklubbsröj och det fick henne att se mycket glamourös ut. ”Divalicious!” som Piraya sa när hon fick se Divas sminkning. Piraya skippade också sitt eget smink. Hon röjde loss i min samling och sminkade ögonen sotigt silverglittriga med en creméskugga från Yves Rocher, och läpparna fick en blek, naken nyans med ett av mina Pierre Robert-läppstift. Jag hör hur Diva säger ”Mmm… du ser så naken ut…” när hon går in i badrummet för att kissa och får se Pirayas partysminkning. Jag sitter i soffan ute i vardagsrummet och filar på min egen partysminkning när jag hör hur Piraya säger ”Vaddå naken?”. Diva skrattar och svarar ”Amen du ser verkligen naken och liksom… ja, våt ut!” och Piraya kommer ut och frågar mig vad jag tycker. Jag tappar hakan när jag ser henne och säger något i stil med ”Jeeevlarrr… du ser ju helt naken ut!” eftersom hon verkligen ser naken ut. Pirayas sminkning får henne att se våt ut, i ordets snuskigaste bemärkelse. Diva och jag får hindra Piraya från att tvätta bort sminket och vi lovar båda två att vi menade det som en komplimang. Diva ropar att ”Du ser skithet ut! Alla killarna kommer spraya kalsongerna när de ser dig!” och fyllefnittrar muntert när jag och Piraya skriker ”Eeeww!!!!” av fasa inför den mentala bilden vi får. Piraya bestämmer sig för att låta sin nakna sminkning vara kvar: som den singelbrud med nyläkt hjärta hon är så vill hon få alla killar att dregla efter henne ikväll. När jag är inne på toa för att kissa börjar Diva fnissa när hon står framför spegeln och lägger på extra mascara. ”Hur lång tid tror du det tar innan hon har fixat en kille ikväll?” viskar hon tyst så att bara jag ska höra. Piraya har tidigare under kvällen sagt att hon måste få sig ett ligg ikväll för annars får hon snart musarm av att dubbelklicka sin egen mus. Hon och exkillen bodde så långt ifrån varandra att det var ett bra tag sedan de träffades innan de gjorde slut, och det gjorde de ju över telefon. Jag tittar på klockan som visar ett par minuter över 20 och svarar att jag sätter en tjuga på att Piraya har fixat en kille innan midnatt. Diva fnissar och hävdar att desperation inte är en sexig look så hon sätter en tjuga på att Piraya får hålla tillgodo med kvart-i-två-ragget. Elakt sagt men Diva säger att hon själv aldrig får något napp när hon är lika sexsugen som Piraya är nu. Jag går ut igen och fortsätter fila på min egen partysminkning som tar lite längre tid än tjejernas. Jag har planerat en viss look för ikväll och den tar lite extra tid att få till. Pirayas senaste kontakt med exkillen kommer på tal och efter en stund ringer hon sitt mobilsvar och spelar upp exkillens meddelande (som vi nu har hört så många gånger att vi kan det utantill) för oss. ”Öh, hej det är jag. Öh, jag ville bara säga hej… (harkling) Öh och så undrar jag ifall du kan skicka extranycklarna till bilen för, öh ja jag tappade mina nycklar i förrgår. Jag vet, korkat va? Jag tappade dem nog utomhus också för jag har letat överallt här hemma. (tung suck) Öh, ja du kan väl vara schysst och skicka extranycklarna så fort som möjligt för nu måste jag ta bussen till skolan och det kostar en massa. Öh, okej. Ja, hej då.”. Diva och jag står tysta och funderar lite på vad vi ska säga, Piraya har flera gånger tjafsat med oss i telefon om att hon vill slänga alla prylar som exkillen hade hos henne för han var ju otrogen och då vill hon verkligen inte göra honom någon tjänst, men det känns som om vi redan har sagt allt som finns att säga om Pirayas ex. Diva och jag har båda två sagt att vi förstår att hon inte vill göra honom någon tjänst men då exkillen hade en del dyra grejer hos Piraya - PS 3 och en hel låda med spel, ny skinnjacka, ett par externa hårddiskar, en laptop och lite annat - så har vi sagt att hon kan ju åtminstone ge tillbaka dem och sedan slänga skräpet. Cd-skivor, dvd:s och sådant kan hon ju slänga. Piraya har gått från att först vilja lägga ut allt på Tradera, till att vilja ta sönder allt, och sedan till att vela mellan att behålla/slänga/ge tillbaka. När Diva och jag står och funderar på vad vi ska råda henne till att göra nu, tar Piraya upp en bilnyckel ur sin handväska och väger den fundersamt i handen och säger att hon inte vet vad hon ska göra med den. Hon säger att hon letade fram den när hon fick exkillens meddelande och tänkte faktiskt skicka den till honom, men nu vet hon inte ifall hon har lust med det... ”Spola ner den i toaletten!” säger jag, mest på skämt. Jag är rätt full och är krigiskt inställd till Pirayas otrogne exkille. Otrohet förlåtes icke! När jag blev bedragen i ett förhållande som jag hade när jag var typ 18 år så gav jag igen. Jag låg ju med killens brorsa. Enbart för att hämnas också... Diva fnissar glatt åt mitt förslag men säger att det spelar väl ingen roll för hon har för sig att man får tre nycklar till en bil när man köper den. Jag har också för mig detta eftersom M har en extra bilnyckel hemma hos sig och en hos mig, men jag vill minnas att min pappa bara fick två nycklar till sin bil så det kanske kan variera beroende på vilket bilmärke det är. Jag säger detta och Diva tror också att det nog varierar från bilmärke till bilmärke hur många nycklar man får. Piraya har ingen aning men säger att exkillen iallafall bara har haft två nycklar till sin bil och förvarat extranyckeln hos henne. ”Det är ju Guds vilja att jag ska slänga den här nu när han har varit otrogen och så passande har tappat sin nyckel!” säger hon och vi skrattar alla tre. Det är ju väldigt passande att exkillen får ett straff av Gud/Buddah/universum och ger Piraya en chans att ge igen för den upprepade otroheten. Efter en stunds argumenterande för eller emot spola-ner-nyckeln-i-toan, slänger Piraya ner bilnyckeln i toaletten. Jag ropar ”Neeeeej…” och ångrar att jag gav henne idén och Diva jublar när Piraya trycker på spolknappen. Det visar sig dock att bilnyckeln är för tung, eller kanske för lätt, för att spolas ner helt. Den dras ner men fastnar nere i kröken och flyter nästan upp till ytan igen när spolningen är över, och Piraya hinner ångra sig. Hon plockar upp bilnyckeln och sköljer av den i handfatet och säger att hon skickar den till honom istället. Jag drar en lättnadens suck och sätter mig för att fortsätta sminka mig. Jag har ingen aning om vad det kan kosta att fixa nya bilnycklar men jag kan tänka mig att det kan bli en dyr historia och Pirayas exkille lever ju på studielån. Fast sådant kanske går på försäkringen? Det borde jag nog veta, jag pluggar ju körkortsteori med allt vad det innefattar och där Körkortsboken inte ger all info brukar jag leta reda på resten via Wikipedia eller genom att fråga folk. (Någon som vet hur det är med bilnycklar? Får man två eller tre eller varierar det beroende på bilmärke?)

 

Förfesten fortsätter och jag får till min sminkning precis som jag har tänkt mig den. Tanken jag hade för kvällens partylook var Kleopatra. M har flera gånger sagt att jag ser vansinnigt sexig ut när jag har sminkat mig så och de senaste dagarna har jag verkligen känt behovet av att retas med honom. Reta honom på det där sexuellt utmanande sättet som är hemskt irriterande att utsättas för, men ack så roligt att utöva… Alla tjejer vet vad jag menar! Den sexuella spänningen mellan mig och M har varit enorm de senaste dagarna och jag har längtat väldigt mycket efter honom när han har jobbat och jag har suttit med näsan i Körkortsboken. Sminkningen som jag har valt för kvällen är mycket tjusig: guldskugga ”Carat” från Make-up Store, svart kajal och megamascara på ögonen och mörkt blodröda läppar med ”Rubis” från Yves Rochers Yria: det bästa läppstiftet man kan ha. Min Kleopatra-liknande look för ikväll är verkligen ikonisk. Den sminkningen har jag planerat ett par dagar i förväg och mina naglar är redan matchade. De är röda och har en guldkant längst ut, som en fransk manikyr men med guld istället för vitt. Jag tittar mig i spegeln och tänker att om jag springer på M ikväll så har han inte en chans att motstå mig. Han gillar verkligen kombinationen röda naglar och röda läppar. M jobbar cityområdet ikväll och då finns det ju en chans att vi springer på varandra, det har vi gjort förut flera gånger. Det som polisen kallar cityområdet här i staden är inte speciellt stort och jag börjar dagdrömma lite om att jag kommer springa på M ikväll så att han får se mig. Och så att jag får se honom, i uniform... Mitt ego är i topp och jag lägger mig ner på rygg i soffan. Jag tänker på M och på hur åtråvärd han alltid får mig att känna mig, och jag längtar efter honom jättemycket. Piraya stönar och har sig inne i köket när hon kämpar med att öppna en vinflaska och hon säger för femtielfte gången den här kvällen att hon minsann ska haffa sig ett ligg ikväll: ”Fan jag måste bara få knulla snart annars vet jag inte vad jag gör!”. Diva fnittrar inne i badrummet att hon också ska ha sig något, en granne och ett före detta one-night-stand till henne jobbar som dörrvakt på nattklubben vi ska till och han jobbar ikväll. Hon har redan smsat och bett honom att han ska stå i entrén när vi kommer dit så vi slipper betala inträde, vilket hon fixade för min skull eftersom jag egentligen inte har råd att festa. Jag sparar ju till min nya mobil, men Diva har lovat att betala för mig ikväll så vi får festa alla tre. Diva vrålar något om att Dörrvakten är ett bra ligg, Piraya fnittrar att hon är glad om hon bara får något hårt i sig ikväll, och jag ligger i soffan och tänker på hånglet med M för ett par timmar sedan när de båda två säger nästan samtidigt ”Men du har det fixat och klart för dig Lady Angel!”, och sedan fnittrar de unisont. ”Men om jag inte hittar något ligg så kan jag väl få låna M av dig?” säger Piraya när de har fnittrat färdigt. Jag tänker att det får hon så fan heller, M är min, men jag svarar inte. Både Piraya och Diva och flera andra tjejer i vår lilla krets brukar säga sådär utan att ens mena det mer än till hälften. M har dregelobjektsstatus. Jag blundar och känner hur jag är alldeles perfekt full och jag börjar bli lite hög av känslan som fyller mig när jag tänker på M. Jag längtar efter honom och skickar iväg ett gulligull-sms ”Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig jättemycket.” till honom. Efter ett par sms fram och tillbaka skriver jag att här har förfesten börjat ordentligt och vi dansar omkring alla tre i bara underkläderna, vilket faktiskt inte var en lögn. Piraya och jag går runt i bara stringtrosor och t-shirts, och Diva har bara bh och stringtrosor eftersom vi började förfesten med att göra bikinivaxning på varandra och sedan dess har vi gått runt och öh, luftat de vaxade ställena. Och en stund innan jag avslutade min sminkning dansade vi alla tre till den där Annie Lennox/Aretha Franklin-låten ”Sisters are doing it for themselves” och då råkade både jag och Piraya strippa lite. Låten är liksom så medryckande. En riktig brudlåt som verkligen passar oss alla tre ikväll! Diva, som alltså har sprungit runt i bh och stringtrosor, kommer ut i vardagsrummet för att klä på sig och skrattar när hon ser mig som ligger och blundar och tänker på hånglet med M medan jag väntar på hans nästa sms. Hon säger att jag ser vrålkåt ut och Piraya fnittrar att jag säkert ligger och tänker på senaste gången jag fick ”en massa kuk” av M. De gapskrattar båda två när jag blir sur och kastar en kudde och några vinkorkar på dem. Jag tycker fortfarande att mitt nyårsklavertramp är rätt så jävla pinsamt och jag blir sur när folk fortfarande – i maj för fan – retar mig för det. Kom igen för helsicke, jag menade såklart att önska alla ”en massa kul”. Jävla T9! Men folk verkar tycka att det var oförglömligt roligt. Jag säger tjurigt att jag får sex när jag vill så haha, pilutta er! Piraya, som ju hade ett one-night med M för typ 10 år sedan, blir genast avundsjuk och frågar igen om hon inte kan få låna honom inatt. Jag tänker igen att det får hon så fan heller, men smsar hennes önskan till M som svarar ”Nej nu får du ta och markera ditt revir här.” så det betydde väl att han inte ville bli utlånad då. Fast jag ville ju inte låna ut honom heller, hehe. Av någon anledning börjar vi prata om venusberg (igen!) och både jag och Diva tycker (igen) att Piraya har ett finare venusberg än vad vi har. Det där började vi prata om redan i början av vår långa förfest när vi gjorde bikinivaxning och fick se väldigt mycket av varandra, men sedan gick det åtminstone ett par timmar innan ”ämnet” kom upp igen. Pratet om att Piraya har finast venusberg leder till att vi drar in M (igen). Han har ju faktiskt legat med oss båda två och kan vara domare i den här frågan. Men när jag smsar och frågar ”Tycker inte du att jag har väldigt bulligt venusberg?” svarar han bara ”Det ska ju vara bulligt, mjukt och gosigt där nere.” och när jag frågar om han inte tycker att Piraya har ett finare venusberg än mitt så svarar han ”Du det minns jag faktiskt inte.”. Piraya blir lite stött av att M inte minns och jag bryter ihop av skratt när hon får hjälp av Diva att fota sitt venusberg och sedan mmsar bilden till honom. Jag skrattar så jag får svårt att andas när M svarar ”Det ser inte det minsta bekant ut.” på Pirayas mms och samtidigt smsar till mig att han råkade visa fotot av Pirayas venusberg för en kollega som genast snodde åt sig hans mobil. Efter några sms från mig ”Kom igen, visst har hon ett jättefint venusberg? Det är ju så himla mycket finare än mitt!” skriver M att han inte minns något av hans och Pirayas one-night mer än morgonen efteråt, och att mitt venusberg är underbart. Duktig ponke, precis rätt svar. Jag får efter allt smsande om venusberg ett sms av M som skriver att han saknar mig och jag svarar att jag, Diva och Piraya förfestar för fullt och jag redan har blivit fyllekåt och längtar efter honom. M skriver tillbaka att jag ska sluta retas för han har många timmar kvar på sitt nattpass innan han kan komma hem till mig. Tjejerna skrattar när jag visar dem M’s sms och vi formulerar ett svar tillsammans ”Jag har mina ljusrosa spetsstringtrosor ikväll, dina favoriter, du vet dem med paljettfjärilen i svanken... Jag kan inte sluta tänka på dig, dina händer, dina läppar, jag längtar efter dig.” som jag skickar till honom och bifogar en bild på fjärilen som Diva hjälpte mig fota. Det var inte så speciellt snuskigt men jag tänkte att det säkert skulle räcka eftersom vi grovhånglade i hallen några timmar tidigare. Dessutom brukar han bli vansinnig när jag har de där trosorna på mig. Han har slitit dem av mig så många gånger att det är ett under att de inte har gått sönder. Svaret får jag snabbt och Diva och Piraya ramlar nästan ihop av fyllefnitter när jag visar dem M’s sms som kort och gott var ”Jag vill inte ha stång på jobbet! Sluta!” med typ nio a i ”sluta”. (Jag flabbade mest åt att han skrev ”stång” för jag tycker det är en lustig synonym.) Nu när jag är nykter och kollar igenom alla sms för att skriva det här så tycker jag nästan lite synd om M. Han får tåla mycket teasing från tjejer, speciellt från mig, Diva och Piraya (fortsätt läsa), men även från typ alla tjejer han känner. Stackarn... Men han har väl blivit rätt härdad också.


Holier than thou

Skönt, nu börjar baksmällan lägga sig lite... M har haft sååå roligt åt mig. Jag stannade i hans säng hela söndagen och åkte inte hem förrän igår då även Piraya verkade vakna till liv. Diva blev tydligen inte mer bakfull än att hon var lite trött på söndagen, men Piraya, åh stackarn! Hon var ännu mer bakis än vad jag var och det gick inte ens att få tag på henne för hon hade dragit ut telefonjacket och stängt av mobilen när hon vaknade i söndags. Hon hade till och med spytt i söndags när hon hade försökt få i sig lite frukost. Man försöker ju kolla upp hur vännerna har det dagen efter man har varit ute och röjt och både jag och Diva började bli lite oroliga för Piraya, men så smsade hon och skrev "Jag har legat i bakfyllekoma och spytt, sorry att jag inte hört av mig men jag mår okej nu. Ska sova nu, jobb imorgon blääää." igårkväll när hon satte på mobilen och fick alla våra sms.
Jag och Diva snackade en del om min syrra 78 igår, för på söndagen när jag var sjukt bakis så smsade jag 78 och frågade om hon hade något tips mot bakfylla. Svaret jag fick var "Ja att inte supa." och det gjorde mig fly förbannad. Var så förbannad på 78 att jag öste ur mig det på Diva när hon ringde en stund efter att jag fått syrrans sms. Fem år äldre syrran 78 har sådan ofantlig dubbelmoral alltså... Sedan hon fick barn har hon blivit riktigt skenhelig av sig och om hon får reda på att jag har varit ute och festat så kommer hon med sitt pekfinger och hytter likt den skolfröken hon är. När jag har skrivit på min Facebook-status att jag är bakis eller något sådant, vilket jag inte gör ofta eftersom jag festar så sällan, så får jag genast en massa dubbelmoralkakor av 78 för det. Hon verkar glömma vad jag vet om henne...

Låt mig berätta vad jag vet om min fem år äldre syster 78's festsynder; 24 år gammal stack hon på "språkresa" till Barcelona. Hon var där i cirka åtta månader och under den tiden snortade hon kokain och rökte hasch regelbundet. Hon festade så mycket att de få gångerna hon faktiskt var på skolan där i Barcelona så var hon antingen full eller bakis som in i helvete. En gång var hon så bakis att hon spydde på sin lärare. Hon festade så hårt och drack så mycket att hon däckade två gånger och hennes rumskompisar fick bära hem henne. Festandet innebar tydligen också att hon låg med killar till vänster och höger: på cirka åtta månader fick hon antingen tio eller 11 nya namn på sin lista, hon är inte riktigt säker på vilket. Hennes dåvarande sambo som väntade hemma i Sverige och som jobbade allt vad han kunde för att hjälpa henne med pengar visste inget om det och inte fick han reda på det heller. När 78 kom hem hade hon klamydia och gonorré. Hur hon förklarade det för dåvarande sambon har jag ingen aning om men antagligen lyckades hon inte så bra för de gjorde slut en kort tid efter hennes hemkomst. Idag kan hon knappt ett enda ord spanska och gissa varför... Hon lärde sig inte mer än att hon kunde beställa drinkar och ragga på killar.
78 festade närapå non-stop i åtta månader och så ger hon mig skit för att jag var ute på första maj med ett par kompisar? Dubbelmoral så det osar om det! Tyvärr har hon blivit sådär sedan hon hittade killen hon nu är gift med för han är väldigt skötsam av sig. Jag undrar ifall han ens vet något om frugans "språkresa"? Min svåger är en riktigt skötsam helyllekille. När 78 träffade honom så ändrade hon sig totalt, hon var blond men färgade genast håret mörkbrunt, hon brukade ha färgglada kläder och inte så sällan en smakfull urringning men började klä sig i långa tantkjolar och blusar som inte visade något, hon sminkade sig gärna men går nu helt osminkad, gick från att vara Folkpartist till att rösta på vänstern. Detta för att han gillar den stilen. Det politiska åsikten, ja han är vänsterpartist så då blev ju hon också det såklart. Jag har ofta tänkt att 78 inte verkar ha något eget JAG utan byter och anpassar JAGET efter vad pojkvännerna har tyckt. Det är lite sorgligt för hon verkar inte ha någon riktig identitet som är HON, men mest är det enerverande då hon tycker att eftersom hon är så otroligt skötsam av sig så ska alla andra också vara det. Lillsyrran till exempel. Jag ska vara skötsam enligt 78. Hon menar torr, tråkig och skenhelig då alltså...? Hon är verkligen torr och tråkig numera! 78 brukade vara så trevlig och man kunde verkligen prata med henne men nu är hon i sin egen lilla värld verkar det som. I mars någon gång pratade jag i telefon med henne och jag berättade något om sex och då sa hon att jag var äcklig som försökte snacka om sex med henne. Är hon totalvrickad? Det undrar jag ofta nu. Jag minns inte vad det var jag sa men det var väl sådant där vanligt snack om sex som är så oskyldigt att man kan sitta och snacka om det på ett café utan att någon bryr sig. Jag blev helt ställd när hon sa att jag var äcklig som snackade om sex med henne. Hur många gånger har inte hon ringt mig och berättat detaljer om hur sexet med ett nytt ragg är? Hon har för fan mailat foton på olika killars kön och frågat mig vilken jag tycker ser bäst ut. Det var visserligen ett tag sedan nu för jag hade inte bredband hemma när hon mailade sådant till mig. Jättekul att öppna ett sådant mail när man sitter på biblioteket förresten... Skitkul, verkligen, jag garvar ihjäl mig.
Dubbelmoral så det osar om det. Till och med Diva som annars är så lugn och sansad av sig blev förbannad när jag berättade det.

Nu ska jag fortsätta skriva om Divas, Pirayas och min festkväll. Började skriva för ett par timmar sedan men började tänka på 78's bakfylletips och blev förbannad. Blir nog en hel jävla massa jag skriver om festkvällen för jag fastande lite i skrivandet och tyckte att jag skulle försöka beskriva så noga som möjligt vad jag tänkte och kände i just den och den stunden. Alla sms som finns i min mobil hjälper minnet en hel del tack och lov. Kanske får dela upp det i två eller till och med tre delar för det verkar bli mycket och jag är fortfarande inne på att skriva om förfesten. Är bra mycket kvar att skriva om vår festkväll för vi kom vi fan inte hem förrän typ 04... Det jag har skrivit hittills låter lite filmiskt skrivet men det är nog för att jag skriver det i "nutidsform" (eller vad det nu kallas... tempus-någonting kanske?). Jag tyckte iallafall att det var enklare att både läsa och skriva det i nutidsform istället för dåtid. Ska fortsätta skriva så och jag ska ta med allt som hände, även om Piraya önskar att hon inte hade gjort sådär. Och sedan . Det vill hon nog inte att folk ska veta... Ni fattar senare vad jag menar, hrrm. Fast hon vet ju inte att jag har en blogg heller (någon måtta på hur många som vet vem jag är får det vara!) och hon är ju anonym här i bloggen. M har förmanat mig att inte skriva för mycket detaljer om honom heller, haha, men han sitter säkert bakom den enda bokstav jag har gett honom som alias. Det är enklare att lista ut vem Diva är än vad det är att lista ut vem han är. Iallafall om man känner Diva, då vet man direkt att det är hon som jag kallar Diva.

Men ni får väl hålla utkik efter en rubrik som heter något i stil med "del ett" osv ifall jag delar upp det i flera blogginlägg. Vilket jag antagligen gör.

Dagen-efter-ångest...

Vaknade vid 11 av att sadisten M drog av mig täcket och halvkvävd av fniss frågade "God morgon gullet... Idag mår du väl jättebra va?". Ööörgh... Var på väg att börja gråta när han drog upp persiennerna. Det är fan en strålkastare till sol ute. Jag är så enormt bakfull... Blev en hel del alkohol jag fick i mig igår. Typ två flaskor vin på förfesten, två Cosmopolitan efter varandra när vi kom till nattklubben, en öl, två eller närmare tre Black Russian (sexor dessutom), två eller närmare tre Bacardi Breezer. Diva, Piraya och jag delade lite på drinkarna så av Black Russian och Bacardi Breezer fick jag nog i mig två stycken hela och så kanske en tredjedel av den tredje. För mycket...bläää... Det är ju fan vodka i Cosmopolitans. Och Black Russian är ju Kahlua och vodka.
Är så bakis att jag vill gråta. M förbarmade sig nyss över mig och står och fixar kaffe åt mig. Under tiden ska jag ta och knapra alla Panodil Zapp som han har i sitt badrumsskåp. Diva skickade nyss sms om att man ska dricka en Gainomax dagen efter. Gainomax är väl sådan där träningsdryck, blåa paket typ? Sådana har M massa av i kylen.
Värt att testa.......... Testar hellre det än vad M sa att jag skulle göra: ta en återställare. Eru knäpp eller? Mer alkohol är fan det sista jag vill ha nu. Kommer fan att spy om jag dricker mer alkohol nu. Ska ta och pimpla kaffe och skicka iväg M till pizzerian. Bästa medicinen mot bakfylla är att äta precis det man är sugen på och jag vill ha pizza. En Africana med extra ost låter fiiiint. Massa ost och ananas och banan.

Snacket går

Usch vad tidigt jag vaknade. Redan före 05... Jag får väl ta en tupplur senare idag så jag orkar med festandet ikväll. Är ju inte så kul om jag somnar på förfesten. M ringde igårkväll och bad mig igen att stanna hemma ikväll men jag vägrar. Gulligulleplutten, jag förstår ju att han oroar sig lite men jag måste bara få festa! I mig finns det nu en längtan efter mayhem, mayhem, det vilda festandet som brukar finnas i en del städer lockar mig. Den här staden är ju en universitetsstad och det är lika med party. R O C K rock and roll music... nananana ...streets of L.A. Eller hur den låten nu går.

Igår när jag stod och städade spisen så ringde min mobil. Det var den där AT-läkaren på psykiatrin som ringde. På en lite skum tid: han ringde 17.30, jag har aldrig varit med om att någon läkare ringer mig vid den tiden... Brukar ju snarare vara innan lunchtid som de ringer, om de ens ringer. Oftast brukar man ju få jaga sin läkare under telefontiden i typ tre dagar bara för att få förnya recept. Iallafall, han sa att han hade läst min FMU nu och att han tyckte jag skulle börja med två mediciner. Nu kommer jag inte ihåg vad de hette men han skulle skicka recept på dem. Den ena medicinen är mot ångest och depression som jag ska ta på morgonen för den är lite uppiggande, och den andra är för mina sömnproblem som jag ska ta en timme innan jag ska sova. Låter fint, och det tog bara 10 år innan jag fick den hjälpen (är ju så att man undrar om man ska skratta eller gråta). AT-läkaren sa också att han skulle skicka mitt ärende vidare till psykologienheten där en bedömningsgrupp ska bestämma ifall jag får komma till en psykolog. Håhåjaja. Tänk vad många människor det finns som har alldeles för mycket makt över andra människor. Hur fan ska några främlingar kunna bestämma ifall jag behöver psykologkontakt? Den här AT-läkaren trodde ju först att jag hade legat inne på psyket eftersom det stod så i en remiss. Vad fanken vet främlingar om mig liksom? Det där med psyket verkar iallfall vara utrett nu. AT-läkaren hade kollat och han gissade att det var en läkare som antagligen inte hade svenska som förstaspråk som hade missuppfattat tidigare remisser och sedan skrivit fel. Jag tänkte genast på min förre husläkare för han var nämligen finsk. Namnet var åtminstone finskt men hans svenska var lika bra som min, så det kanske inte var han då förresten. AT-läkaren på psykiatrin hade iallfall kollat i något register över psykinlagda och då sett att jag inte har varit inlagd. Tack, bra... Då vet alla det: Lady Angel har inte varit inlagd på psyket. Den här AT-läkaren ska jag tyvärr inte träffa igen för han ska tydligen byta arbetsuppgifter. Synd för han var bra. Men jag ska på något återbesök om ett par månader för att kolla hur medicinerna har funkat så det ordnar sig väl.
Finner det dock lite onödigt allt det här. Visst, jag har försökt få hjälp och medicinering i rätt många år nu och fram till för en dryg månad sedan så behövde jag det väldigt mycket. Efter min skinnömsning känns det faktiskt som om jag inte alls behöver den här hjälpen. Inte ens samtalskontakt med psykolog. Eller, okej sömnproblemen behöver jag ju hjälp med men allt det andra känns lite meningslöst. Too little, too late ungefär. Fast jag vet inte. Det är väl värt att testa ändå?
Jag var nästan lyriskt glad igår när jag och AT-läkaren hade lagt på och när Piraya ringde direkt efteråt så bara öste jag ur mig hur bra det kändes att jag ska få mediciner nu. Det var min första reaktion så det är väl den sanna då kanske. Piraya tyckte det var helskumt att det hade tutat upptaget hos mig i 35 minuter när jag pratade med AT-läkaren och undrade vad fanken vi hade pratat om så länge. Hmm, lite allt möjligt faktiskt. Han frågade bland annat vad jag skulle göra nu i helgen och när jag svarade att jag skulle ut med ett par tjejkompisar så undrade han vart vi skulle. Piraya överanalyserade genast det och när jag sa att jag hade sagt till AT-läkaren vilken nattklubb vi ska till ikväll, blev vi båda så flamsiga och började fnittra om att vi säkert skulle springa på honom. Äh, totala tjejtönterier helt klart men det var kul. Piraya garvade åt att jag sa då när jag träffade AT-läkaren att jag inte hade pojkvän så hon flamsade om att han kommer ringa mig och bjuda ut mig på en drink inom en snar framtid. När han frågade varför jag inte hade pojkvän så svarade jag dessutom "Tjae, ingen vill ha mig." hahahaha. Ibland är jag rolig. 
Han frågade ju om jag hade pojkvän då när jag var på mötet med honom, och eftersom M är min KK så kan det bli att jag säger lite olika: i min FMU och i några utredningar som gjorts på Arbetsförmedlingen så står det att jag har pojkvän, men i ADHD-utredningen och en del andra papper så står det att jag inte har pojkvän. Det har bara blivit så eftersom jag undviker att säga till psykologer och terapeuter att jag har en KK för att de inte ska dra dumma slutsatser. Dessutom brukar folk ha så idiotiska fördomar om KK-förhållanden, en del är övertygade om att killen bara utnyttjar tjejen (populär uppfattning om just mig och M eftersom han är 19 år äldre), en del är övertygade om att tjejen är en hora, andra tycker att båda parter bara lurar sig själva genom att undvika benämningarna pojkvän och flickvän. Så det brukar bli att jag säger lite olika, ibland har jag en pojkvän, ibland är jag singel. Men en sak är likadan hela tiden oavsett vad jag säger i alla dessa utredningar. Jag är alltid off the market.
Det sa jag till Piraya igår också och vi bestämde att om jag, mot all förmodan, skulle springa på AT-läkaren ikväll så ska hon ragga upp honom. AT-läkaren är i Pirayas smak: välutbildad, mörkt hår, blå ögon, fina händer, välklädd, cirka 33 år, och ingen ring på fingret. Vad jag minns iallafall. Han har ett rätt sexigt namn också, haha, Piraya höll med mig på den punkten. Gud vilket flamsigt samtal det var! Jag garvade en hel jävla massa åt att det där måste vara det sämsta sättet att ragga upp mig på: först ta reda på hur sårbar jag är och sedan lägga in stöten. Jeezez, även om jag var on the market så skulle jag inte gå med på det! Den där AT-läkaren vet alldeles för mycket om mig... Piraya skvallrade genast om det här till både Diva och M och Diva ringde och frågade vad det var för sexig läkare jag hade träffat, och M smsade och undrade om Piraya redan hade börjat dricka.
Totalt oseriöst tjejflams på hög nivå. Det blir väl mer av den varan ikväll fastän M ska hit och äta middag tillsammans med oss innan han börjar jobba. Men det tål han. Om jag känner Diva rätt så kommer M dessutom att sticka innan hon börjar nypa honom i rumpan och fråga när det är hennes tur att ligga med honom.

RSS 2.0