Midsommar
Är så otroligt grinig pga min ofrivilliga diet nu. Längtar efter hårda godisbitar som man måste tugga, tugga, tugga på! Är ju dessutom midsommar imorgon och jag vill äta sommarmat! Sådan där god sommarsallad med ost och skinkbitar brukar jag göra till midsommar eftersom jag inte äter sill eller lutfisk eller vad nu ickeallergiska människor äter. Nypotatis struntar jag fullkomligt i, de är för små för att fånga mitt intresse, men jag vill äta potatissallad och ha gräddfil på grillade revbensspjäll!!! Jag vill fylla hela min käft till bristningsgränsen med sommarsallad, revbensspjäll, gräddfil och hemgjord potatissallad och njuta av smaklöksorgasmerna! Dumma jävla tandläkare... Fast en liten tröst har jag. Kretsen som jag och M umgås med, de som vi hade grillfest med förra året, de ska nästan allihop ha eget midsommarfirande med sina respektive familjer så det är bara jag, M och fyra till som inte har gjort andra planer. De där andra fyra i kretsen var inte alls pigga på att ha grillfest med "bara" sex personer istället för de vanliga 17 för det här är fyra riktigt party/fest/röj-benägna människor, så de ska också fira själva. De ska ha fest och sedan gå ut och röja på stan och jag var lite sugen på att följa med, men M ska jobba natten mellan midsommarafton och midsommardagen så då vill inte jag vara med dem om inte han ska vara med. Känner bara två av de vännerna litegrann, de andra två har jag nog inte ens sett sedan förra året. M känner dem bättre än jag. Han är väl typ 20 gånger mer social än vad andra (normala, hehe) människor är så han känner en himla massa folk.
Jag hade egentligen inte ens tänkt att vara kvar i stan över midsommar. Hade planer på att vara i sommarstugan men pappa är utomlands tills nästa vecka och utan bil är det så krångligt att ta sig dit. Det går ju tåg och bussar men fan, närmaste Ica ligger typ 40 minuters cykeltur från stugan så... Och det är om man har medvind. Sommarstugans lilla husspöke kan också skapa en obehaglig känsla när man är där ensam. Iallafall när jag är där ensam. Pappa garvar åt att jag tror det finns ett spöke där men det är hans åsikt. Jag säger att jag vet att det finns ett spöke i sommarstugan. Punkt. Jag känner bara av honom när jag är där i stugan. Och ja det är en han, är dessutom rätt säker att han heter Jakob för det namnet hoppar upp i huvudet varje gång jag känner den där närvaron. Jag vet mer om husspöket, det hoppar upp i tankarna när jag är där, men om jag berättar det så tror väl folk att jag är helt från vettet. Iallafall, jag tycker inte att det är så trevligt att vara där ensam. Jag var i stugan ensam sommaren 2006, vid två olika tillfällen, för att klippa gräsmattan när pappa var utomlands hela sommaren, och det gör jag helst inte om. Inget särskilt hände, saker flög inte genom luften eller något sådant, men det var fucking creepy. Hörde dunsar mitt i natten bland annat. Det konstiga är att den första gången jag var där själv så var det tyst och lungt, det var den andra gången en dryg månad efteråt som jag hörde dunsar på natten. Stugan ligger ju mitt i naturen så det kan ju vara en hel del djur där, rävar och rådjur osv, men de där dunsarna var fan inget rådjur. Jag åkte hem dagen efter och sedan dess har jag inte varit där ensam mer än någon timme åt gången.
Det där var en parentes.
Men fastän jag gärna hade velat vara i sommarstugan över midsommar så åker jag inte dit utan sällskap. Hade jag haft hund så hade jag vågat åka dit men jag har ju tyvärr inte någon vovve. Bara min slitna gosedjursvovve som jag fick i julklapp min första jul. Iallafall, jag verkar bli hemma i stan över midsommar och M ska jobba nattskiften på midsommarafton och jag vill inte gå ut och festa med de där fyra festprissarna i vår krets om inte M följer med. Jag och M har grunnat på detta problemet i några timmar nu och kommit på att vi firar vår egen midsommar på lördag. Att äta midsommarmat i morgon blir lite för stressigt eftersom han ska jobba så vi flyttar det till midsommardagen istället. Då ska vi åka till ett bad/camping/naturområde en bit utanför stan och bara vara själva. Bada, dricka lite vin (genom sugrör för mig om smärtan inte lägger sig tills dess), äta potatissallad, grilla och sova i tält en natt. M har lovat att hjälpa mig skära sönder revbensspjällen i småååå bitar och jag ska göra både sommarsallad och potatissallad som är i små bitar.
Tjoho, det blir midsommar för mig ändå! Bara en dag försenat men det spelar väl ingen roll. Ska vara petnoga med att skölja med Hexident nu så gör det kanske inte så ont på lördag. Midsommarfirande utan hångel vore ju för hemskt...
Slogs plötsligt av insikten om hur M och jag har blivit parliknande av oss nu för tiden. Vi firar både jul och midsommar ihop. Hmm. Vi är ju förvisso ett par, trogna mot varandra och blir svartsjuka (han lite mer än jag) ifall någon dum jävel försöker något, men såhär pariga av oss var vi inte förut. Det blir väldigt paraktigt att fira högtider ihop liksom.
Ptjae... Skit samma, glömde bort vad jag var på väg att komma på. Nu ska vi glo på tv i sängen. (Det är det jag menar: vi. Det är vi, vi, vi, vi hela tiden numera. Hmm... Förväntar mig plötsligt att M ska få ett anfall, dumpa mig och vilja så en massa vildhavre med så många tjejer som möjligt...)
Jag hade egentligen inte ens tänkt att vara kvar i stan över midsommar. Hade planer på att vara i sommarstugan men pappa är utomlands tills nästa vecka och utan bil är det så krångligt att ta sig dit. Det går ju tåg och bussar men fan, närmaste Ica ligger typ 40 minuters cykeltur från stugan så... Och det är om man har medvind. Sommarstugans lilla husspöke kan också skapa en obehaglig känsla när man är där ensam. Iallafall när jag är där ensam. Pappa garvar åt att jag tror det finns ett spöke där men det är hans åsikt. Jag säger att jag vet att det finns ett spöke i sommarstugan. Punkt. Jag känner bara av honom när jag är där i stugan. Och ja det är en han, är dessutom rätt säker att han heter Jakob för det namnet hoppar upp i huvudet varje gång jag känner den där närvaron. Jag vet mer om husspöket, det hoppar upp i tankarna när jag är där, men om jag berättar det så tror väl folk att jag är helt från vettet. Iallafall, jag tycker inte att det är så trevligt att vara där ensam. Jag var i stugan ensam sommaren 2006, vid två olika tillfällen, för att klippa gräsmattan när pappa var utomlands hela sommaren, och det gör jag helst inte om. Inget särskilt hände, saker flög inte genom luften eller något sådant, men det var fucking creepy. Hörde dunsar mitt i natten bland annat. Det konstiga är att den första gången jag var där själv så var det tyst och lungt, det var den andra gången en dryg månad efteråt som jag hörde dunsar på natten. Stugan ligger ju mitt i naturen så det kan ju vara en hel del djur där, rävar och rådjur osv, men de där dunsarna var fan inget rådjur. Jag åkte hem dagen efter och sedan dess har jag inte varit där ensam mer än någon timme åt gången.
Det där var en parentes.
Men fastän jag gärna hade velat vara i sommarstugan över midsommar så åker jag inte dit utan sällskap. Hade jag haft hund så hade jag vågat åka dit men jag har ju tyvärr inte någon vovve. Bara min slitna gosedjursvovve som jag fick i julklapp min första jul. Iallafall, jag verkar bli hemma i stan över midsommar och M ska jobba nattskiften på midsommarafton och jag vill inte gå ut och festa med de där fyra festprissarna i vår krets om inte M följer med. Jag och M har grunnat på detta problemet i några timmar nu och kommit på att vi firar vår egen midsommar på lördag. Att äta midsommarmat i morgon blir lite för stressigt eftersom han ska jobba så vi flyttar det till midsommardagen istället. Då ska vi åka till ett bad/camping/naturområde en bit utanför stan och bara vara själva. Bada, dricka lite vin (genom sugrör för mig om smärtan inte lägger sig tills dess), äta potatissallad, grilla och sova i tält en natt. M har lovat att hjälpa mig skära sönder revbensspjällen i småååå bitar och jag ska göra både sommarsallad och potatissallad som är i små bitar.
Tjoho, det blir midsommar för mig ändå! Bara en dag försenat men det spelar väl ingen roll. Ska vara petnoga med att skölja med Hexident nu så gör det kanske inte så ont på lördag. Midsommarfirande utan hångel vore ju för hemskt...
Slogs plötsligt av insikten om hur M och jag har blivit parliknande av oss nu för tiden. Vi firar både jul och midsommar ihop. Hmm. Vi är ju förvisso ett par, trogna mot varandra och blir svartsjuka (han lite mer än jag) ifall någon dum jävel försöker något, men såhär pariga av oss var vi inte förut. Det blir väldigt paraktigt att fira högtider ihop liksom.
Ptjae... Skit samma, glömde bort vad jag var på väg att komma på. Nu ska vi glo på tv i sängen. (Det är det jag menar: vi. Det är vi, vi, vi, vi hela tiden numera. Hmm... Förväntar mig plötsligt att M ska få ett anfall, dumpa mig och vilja så en massa vildhavre med så många tjejer som möjligt...)
Min diet
Jag är tvingad till en viss diet nu med det här halvt läskiga, halvt äckliga hålet längst bak i underkäken efter visdomstanden. Hålet har redan börjat krympa ihop med läkningen är ju bara påbörjad. Tandläkaren sa att jag inte skulle tugga på vänster sida alls på en vecka så, suck och stön, jag håller mig till mat som är flytande eller väldigt mjuk. Helst så mjuk att jag inte behöver tugga alls för jag har fortfarande väldigt ont. Tror det börjar bli lite infekterat också så jag har köpt sådan där bakteriedödande munskölj idag. Hexident heter den. Hade samma munskölj efter förra gången jag fick en visdomstand utdragen.
Smärtan är nu mer som en ihållande värk och stelhet i hela munnen så typ allt som man gör med munnen gör ont. Prata gör rätt ont men jag har svårt för att hålla tyst så jag står ut med den smärtan. Tungmuskeln verkar gå ner i halsen någonstans för det gör ont att röra på tungan. Med andra ord är kyssar out of the question... M har fått gå helt okysst sedan i tisdags men han fick några mycket sedesamma pussar idag. Mer mun-mot-munaction än så går inte, det gör bara för ont...
Jag brukar vara rätt enkel i maten. Föredrar korv och makaroner framför stek och den enda regel jag egentligen går efter när jag lagar mat är att det ska gå snabbt och vara gott samt att jag aldrig äter samma mat mer än två dagar i rad för då tröttnar jag på den maträtten. Favoritmaten är sådant som jag kan sleva i mig sittandes framför teven eller datorn så snabbt som möjligt för att sedan kunna göra något roligare. Som att Facebooka med båda händerna... Att hålla min morrande mage nöjd på enbart nyponsoppa gick okej de två första dagarna men nu idag ville jag ha något mer. Något som riktigt mättar och har liksom lite... textur... Lyckades efter lite grubbel inhandla Keso som är mjukt och inte ens behöver tuggas, mjukt bröd och skinkost som blir kletigt och lättuggat, femliterspaket av nyponsoppa för det är ju rätt gott även om jag börjar tröttna på det, och som en tröst - istället för en jättepåse med lösgodis - köpte jag det godare snabbkaffet Nescafé istället för Icas vidriga "vi-har-mage-att-kalla-det-kaffe"-snabbkaffe, och två liter Pucko. Hade tänkt köpa vanlijyoughurt som tröstmat men någon dum jävel på Maxi hade inte fyllt på pallen så jag tog Pucko istället. Gott...
Det här blev alltså min middag idag: en liten skål med Keso, stort glas Pucko med sugrör (gör mindre ont att svälja om jag dricker genom sugrör), två underbara Panodil brus (intogs naturligtvis upplösta i vatten...gott smakar det inte, men de ger snabbare smärtlindring än vanliga tabletter), och två skivor bröd noggrant inkletade med skinkost och uppskurna i små bitar som jag bara behöver bita itu och svälja hela. Om ni undrar över tandpetaren så använder jag den att äta brödbitarna med. Det känns lite roligare så liksom.
Typ det här ska jag då leva på i drygt fyra dagar till. Det är inte så tokigt men jag gissar att det kommer att växa i munnen om ett par dagar. Det är förbannat svårt att fylla magen när man inte kan tugga mer än att man biter av en bit. Jag är sjukt sugen på polkagrisar men det får väl vänta...
Män VS. Kvinnor
Som kvinna tänker man nog rätt ofta att män inte förstår lika mycket som kvinnor gör. Det går väl inte ens att räkna hur många kvinnor som har stått och försökt att förklara något för en man och upptäckt att det är liksom ingen hemma i mannens huvud. Tomt. Som kvinna ger man sig ändå envetet fan på att ens karl ska FATTA så man står där och förklarar saken det gäller tills både hunden, katten och bladlössen på krukväxterna förstår vad det handlar om. Puuuuh... Man tar ett djupt andetag för att behålla förståndet och tittar sedan på mannen. Det är för fan fortfarande ingen hemma där. Mannen ser dock verkligen ut att försöka allt vad han kan att förstå, så som kvinna suckar man bara tungt och går för att tröstäta en stor bit av något väldigt onyttigt som lyckligtvis har full förståelse för varför du äter den.
Som kvinna kan man ofta känna att priset för att få vara just kvinna är att man måste stå ut och umgås med män. Slår man ihop några kvinnor så tar det fan inte lång tid innan de alla kacklar om sina smått korkade, men såklart väldigt sööööta och snälla, karlar. Män hatar sådant. De flyger muttrandes sin kos till närmaste tv-apparat där de slår på någon sportkanal och stänger av hörseln, eller så tar de sjumilakliv till Biltema där du slår sina tomma huvuden ihop och försöker komma på vad det är som har flugit i kvinnorna. Som kvinna är man medveten om det där men man tänker att det är för fan fortfarande ingen hemma i mannens huvud så lycka till...
Det är inte en fråga om att kvinnor är mer intelligenta än män, för så är det självklart inte. Män är inte dumma eller totalt bakom flötet bara för att de råkade utvecklas till pojkfoster istället för till flickfoster. Manshjärnan är faktiskt lite större än kvinnohjärnan. Män har fler hjärnceller och större hjärnvävnad men aktiviteten är mer koncentrerad till den vänstra hjärnhalvan (som är den medvetna och analytiska hjärnhalvan). Män har ungefär sex gånger så mycket grå hjärnsubstans som kvinnor, enkelt förklarat används grå hjärnsubstans för att gå igenom information så med andra ord är män bättre på att ta till sig information. Eller borde vara det iallafall... Manshjärnan har bättre förutsättningar än kvinnohjärnan att förstå. Ändå är det ingen hemma hos mannen när kvinnan förklarar något.
Varför?
Det är som sagt inte en fråga om intelligens. Det handlar snarare om förutsättningarna det ena könet har att förstå sådant som det andra könet inte har. Män har mer aktivitet i den vänstra hjärnhalvan - den medvetna och analytiska delen - och mycket mer grå hjärnvävnad - som används för att gå igenom information - än kvinnor.
"Coolt, så män över överlägsna kvinnor på biologisk nivå!" tänker väl alla män nu. Njae, inte direkt. Om vi ignorerar kvinnans biologiska trumfkort: föda barn med allt vad det innebär (större urinblåsa: cirka sju deciliter jämfört med mannens tre, alla organ flyttas upp i bröstkorgen allteftersom barnet växer, och det faktum att kvinnor faktiskt har dubbla uppsättningar av hjärtan, lungor osv när hon är gravid), så är det fortfarande några saker som kvinnan är biologiskt överlägsen mannen i. Kvinnor har något som gör att vi förstår bättre än män, nämligen kvinnohjärnan.
Den mognar fortare och är färdig i 20-årsåldern medan manshjärnan behöver ytterligare fem till sju år på sig. I kvinnohjärnan sitter hjärncellerna mer kompakt i hjärnans språkcentra jämfört med manshjärnan. Aktiviteten i kvinnans hjärna är jämnare delad mellan den vänstra halvan (den medvetna och analytiska) och den högra halvan (den omedvetna, helhetuppfattande och spatiala), och kvinnor har tio gånger så mycket vit hjärnsubstans (vit hjärnsubstans används för att koppla ihop olika processorcentran).
Typ allt i kvinnohjärnan verkar peka på att den där berömda kvinnliga förmågan som kallas simultankapacitet är något som kvinnor har på biologisk nivå. Kvinnor har större aktivitet i hjärnans språkcentra så som kvinna verkar man inte kunna undgå att förstå. Allt snack om hjärnor kan göra vem som helst, man eller kvinna, förvirrad, men om man tänker att hjärnan är en dator så blir det enklare. Kvinnohjärnan/kvinnodatorn har en snabbare processor och större RAM medan manshjärnan/mansdatorn har bättre grafik och ljudkort och större hårddisk. Alla sladdar i kvinnohjärnan/kvinnodatorn verkar dessutom vara inkopplade där de ska sitta medan manshjärnan/mansdatorn har större fläktar som kyler ner alla upphettande tankegångar/programstarter.
Så sammanfattningsvis har män rätt bra förutsättningar att kunna förstå. Iallafall biologiskt sett. Mäns hjärnor är lika vassa som kvinnors hjärnor - bara på olika sätt. Jag tycker dock att coolhetsfaktorn på kvinnohjärnan är lite högre med den jämnt fördelade aktiviteten mellan hjärnhalvorna, men det är bara min åsikt. Kvinnor har i hjärnan snäppet större förutsättningar att kunna förstå med fler hjärnceller i språkcentrat och tio gånger så mycket vit hjärnsubstans som kopplar ihop alla processer. Men ändå: män har mer grå hjärnsubstans att gå igenom information med i den koncentrerade aktiviteten i den vänstra analytiska hjärnhalvan. De borde fan fatta.
Ändå är det rätt ofta man som kvinna i sällskap med en grupp på tre män tänker "Gode Gud kasta ner en kvinna innan jag vrider nacken av de här gorillorna..." när man blivit utsatt för ett koncentrat av mansidioti. Som kvinna förklarar man saker och ting för män till leda men det syns lång väg att det är ingen hemma i mannen. Han ser ju dock så söt ut när han nästan kallsvettas i sina försök att förstå så, fan... Som kvinna går man och äter en stor bit av något extremt onyttigt, ringer en kvinnlig bekant och börjar kackla om hur män inte fattar ens en fjärdedel av det man förklarar för honom. Mannen sätter på teven och slår dövörat till och muttrar något knappt hörbart om att alla fruntimmer är från vettet.
Men män borde verkligen förstå. Deras hjärnor är inte sämre än kvinnors hjärnor, de är bara annorlunda. Men som kvinna tänker man ändå väldigt ofta att det måste vara ett stort jävla fel på män eftersom de inte är hemma när man förklarar. Det kanske är mäns XY-gener? Män kan ju inte bära anlag för tvillingar eftersom det inte finns plats på deras XY, det finns bara plats för sådana anlag på kvinnans XX. Tjae... Som kvinna tänker man ju att män är jävligt udda av sig ibland. Fan, män är ju udda på genetisk nivå med sina halvfärdiga XY. Mäns bröstvårtor till exempel: vad har de för funktion? Det är jävligt udda. Män är till och med udda av sig i personnummer: den tredje siffran i de fyra sista siffrorna i personnumret är udda om det är en man och jämn om det är en kvinna.
Men fan, jag tycker ändå att de borde FATTA. Som kvinna finns det iallafall en tröst i en yogaövning. Den demonstreras här, i slutet av klippet. Bästa klippet på Youtube någonsin...
Som kvinna kan man ofta känna att priset för att få vara just kvinna är att man måste stå ut och umgås med män. Slår man ihop några kvinnor så tar det fan inte lång tid innan de alla kacklar om sina smått korkade, men såklart väldigt sööööta och snälla, karlar. Män hatar sådant. De flyger muttrandes sin kos till närmaste tv-apparat där de slår på någon sportkanal och stänger av hörseln, eller så tar de sjumilakliv till Biltema där du slår sina tomma huvuden ihop och försöker komma på vad det är som har flugit i kvinnorna. Som kvinna är man medveten om det där men man tänker att det är för fan fortfarande ingen hemma i mannens huvud så lycka till...
Det är inte en fråga om att kvinnor är mer intelligenta än män, för så är det självklart inte. Män är inte dumma eller totalt bakom flötet bara för att de råkade utvecklas till pojkfoster istället för till flickfoster. Manshjärnan är faktiskt lite större än kvinnohjärnan. Män har fler hjärnceller och större hjärnvävnad men aktiviteten är mer koncentrerad till den vänstra hjärnhalvan (som är den medvetna och analytiska hjärnhalvan). Män har ungefär sex gånger så mycket grå hjärnsubstans som kvinnor, enkelt förklarat används grå hjärnsubstans för att gå igenom information så med andra ord är män bättre på att ta till sig information. Eller borde vara det iallafall... Manshjärnan har bättre förutsättningar än kvinnohjärnan att förstå. Ändå är det ingen hemma hos mannen när kvinnan förklarar något.
Varför?
Det är som sagt inte en fråga om intelligens. Det handlar snarare om förutsättningarna det ena könet har att förstå sådant som det andra könet inte har. Män har mer aktivitet i den vänstra hjärnhalvan - den medvetna och analytiska delen - och mycket mer grå hjärnvävnad - som används för att gå igenom information - än kvinnor.
"Coolt, så män över överlägsna kvinnor på biologisk nivå!" tänker väl alla män nu. Njae, inte direkt. Om vi ignorerar kvinnans biologiska trumfkort: föda barn med allt vad det innebär (större urinblåsa: cirka sju deciliter jämfört med mannens tre, alla organ flyttas upp i bröstkorgen allteftersom barnet växer, och det faktum att kvinnor faktiskt har dubbla uppsättningar av hjärtan, lungor osv när hon är gravid), så är det fortfarande några saker som kvinnan är biologiskt överlägsen mannen i. Kvinnor har något som gör att vi förstår bättre än män, nämligen kvinnohjärnan.
Den mognar fortare och är färdig i 20-årsåldern medan manshjärnan behöver ytterligare fem till sju år på sig. I kvinnohjärnan sitter hjärncellerna mer kompakt i hjärnans språkcentra jämfört med manshjärnan. Aktiviteten i kvinnans hjärna är jämnare delad mellan den vänstra halvan (den medvetna och analytiska) och den högra halvan (den omedvetna, helhetuppfattande och spatiala), och kvinnor har tio gånger så mycket vit hjärnsubstans (vit hjärnsubstans används för att koppla ihop olika processorcentran).
Typ allt i kvinnohjärnan verkar peka på att den där berömda kvinnliga förmågan som kallas simultankapacitet är något som kvinnor har på biologisk nivå. Kvinnor har större aktivitet i hjärnans språkcentra så som kvinna verkar man inte kunna undgå att förstå. Allt snack om hjärnor kan göra vem som helst, man eller kvinna, förvirrad, men om man tänker att hjärnan är en dator så blir det enklare. Kvinnohjärnan/kvinnodatorn har en snabbare processor och större RAM medan manshjärnan/mansdatorn har bättre grafik och ljudkort och större hårddisk. Alla sladdar i kvinnohjärnan/kvinnodatorn verkar dessutom vara inkopplade där de ska sitta medan manshjärnan/mansdatorn har större fläktar som kyler ner alla upphettande tankegångar/programstarter.
Så sammanfattningsvis har män rätt bra förutsättningar att kunna förstå. Iallafall biologiskt sett. Mäns hjärnor är lika vassa som kvinnors hjärnor - bara på olika sätt. Jag tycker dock att coolhetsfaktorn på kvinnohjärnan är lite högre med den jämnt fördelade aktiviteten mellan hjärnhalvorna, men det är bara min åsikt. Kvinnor har i hjärnan snäppet större förutsättningar att kunna förstå med fler hjärnceller i språkcentrat och tio gånger så mycket vit hjärnsubstans som kopplar ihop alla processer. Men ändå: män har mer grå hjärnsubstans att gå igenom information med i den koncentrerade aktiviteten i den vänstra analytiska hjärnhalvan. De borde fan fatta.
Ändå är det rätt ofta man som kvinna i sällskap med en grupp på tre män tänker "Gode Gud kasta ner en kvinna innan jag vrider nacken av de här gorillorna..." när man blivit utsatt för ett koncentrat av mansidioti. Som kvinna förklarar man saker och ting för män till leda men det syns lång väg att det är ingen hemma i mannen. Han ser ju dock så söt ut när han nästan kallsvettas i sina försök att förstå så, fan... Som kvinna går man och äter en stor bit av något extremt onyttigt, ringer en kvinnlig bekant och börjar kackla om hur män inte fattar ens en fjärdedel av det man förklarar för honom. Mannen sätter på teven och slår dövörat till och muttrar något knappt hörbart om att alla fruntimmer är från vettet.
Men män borde verkligen förstå. Deras hjärnor är inte sämre än kvinnors hjärnor, de är bara annorlunda. Men som kvinna tänker man ändå väldigt ofta att det måste vara ett stort jävla fel på män eftersom de inte är hemma när man förklarar. Det kanske är mäns XY-gener? Män kan ju inte bära anlag för tvillingar eftersom det inte finns plats på deras XY, det finns bara plats för sådana anlag på kvinnans XX. Tjae... Som kvinna tänker man ju att män är jävligt udda av sig ibland. Fan, män är ju udda på genetisk nivå med sina halvfärdiga XY. Mäns bröstvårtor till exempel: vad har de för funktion? Det är jävligt udda. Män är till och med udda av sig i personnummer: den tredje siffran i de fyra sista siffrorna i personnumret är udda om det är en man och jämn om det är en kvinna.
Men fan, jag tycker ändå att de borde FATTA. Som kvinna finns det iallafall en tröst i en yogaövning. Den demonstreras här, i slutet av klippet. Bästa klippet på Youtube någonsin...
Minus en tand
Känsliga läsare varnas... Längst ner i det här inlägget finns en inte så trevlig bild på min nyligen utdragna visdomstand. Bilden är suddig men man ser ju att det är lite blodigt... Själv är jag inte speciellt äckelmagad av mig men en del tycker säkert sådant är äckligt. Fotot på min tand ligger därför längre ner så att ni inte behöver se ifall ni inte vill.
Japp, idag har jag alltså varit hos rånarna, förlåt: tandläkaren, och dragit ut min dumma visdomstand. Solong, kom inte tillbaka! Den jävla tanden kommer jag verkligen inte att sakna! Den här tanden var min första visdomstand och den började komma upp redan när jag var 17-18 år, så typ för tio år sedan, men den har aldrig kommit upp helt. Vette faen varför men typ de senaste 6 åren har den där förbannade visdomstanden bara suttit helt stilla där till hälften täckt av tandköttet, och varenda gång jag har skippat att borsta med minitandborste så har det blivit irriterat och gjort ont. Jag har inte kunnat komma åt att borsta den där dumma visdomstanden ordentligt så det blev hål i den också. Ett hål som bara blev större fastän jag har varit pedantiskt noggrann med flourskölj och miniborste och tandtråd. För något år sedan sa min tandläkare att hon måste dra ut tanden för den gick inte att laga där den satt. Eller det sa hon redan för drygt fyra år sedan men jag hade inte lust att få ännu en jävla visdomstand utdragen. En visdomstand togs bort 2006 redan innan den kom upp och det var fan inte en trevlig upplevelse... I och med att den inte ens hade börjat komma upp så var det en liten operation där jag låg med käkarna uppspärrade i närmare två timmar medan tandläkaren faktiskt skar upp ett hål vid sidan av tandraden och gick in den vägen för att få bort tanden. Not funny. Jag blev ju sydd och det är inte lätt att äta med tre ömma stygn i munnen. Levde på nyponsoppa i nästan en vecka för jag kunde inte tugga alls.
Faktiskt den värsta tandläkarupplevelsen jag varit med om... Det allra värsta då var ju att min tandläkare inte kunde få ut tanden själv utan fick be en annan om hjälp och det var en väldigt hårdhänt manlig tandläkare. Han hade fan inget mjukt handlag när han kom in i rummet och såg både stressad och tjurig ut. Men han fick itu tanden iallafall, det blev ett sådant där sjukt otrevligt "krrschkkkk"-ljud som ekade i hela kroppen och så hade han delat tanden.
Dagen tandläkarbesök var mindre "krrschkkkk"-aktigt. Gick på typ en halvtimme och min tandläkare, en annan än den jag hade 2006, fick ut hela jäkla tanden i ett drag. Coolt. Tycker det är kul att titta på tanden för rötterna är liksom vridna och det ser roligt ut. Nu blev jag inte sydd utan hålet efter tanden ska tydligen dra ihop sig och läka på egen hand. Örrk, då kommer jag att ha ett sådant där vidrigt hål som man hade efter mjölktänderna när man var liten. Det smakade skumt när man tryckte dit tungan minns jag. Uuuh... Har inte kollat på hålet efter tanden ännu. Sitter, på tandläkarens order, med en blod och salivindränkt liten kompress längst in i munnen som jag biter fast i. Får inte röka, äta, dricka och helst inte prata förrän vid 17-tiden. Då har det gått tre timmar sedan tanden drogs ut. Fast jag har redan rökt... Tog två bloss på M's cigg när vi gick hem till mig efteråt (han var ledarhund för jag är så slö och "borta" av bedövningen), mer kunde jag inte ta för läpparna är så bedövade hehe. Kan liksom inte suga sådär på ciggen så man måste göra.
Än så länge har jag inte speciellt ont men jag är fortfarande totalt bedövad. Jag känner absolut ingenting på hela vänstra sidan av ansiktet, fast tungan börjar vakna nu märker jag. Fan, då släpper den här sköna bedövningen snart. Fuck. Kanske borde pallra mig iväg till Apoteket och hamstra smärtstillande redan nu? Trodde jag hade några Panodil hemma men det hade jag faktiskt inte. Katastrooof... Förra gången jag drog ut en visdomstand så hade jag så ont att jag faktiskt började gråta när bedövningen släppte. Bättre att skicka iväg M till Apoteket. Jag orkar fan inte gå... Pratar väldigt otydligt också hehe. Och uuusch! Bytte nyss kompress och den gamla var INTE en trevlig syn! Fan vad det måste blöda mycket! Tur att jag inte är så känslig när det kommer till att se blod. En del tycker ju det är hemskt vidrigt men jag tycker nog att var är äckligare. Blod är ju rent liksom. Rött är ju en fin färg också, hehe.
Jaja... Besparar er från fler detaljer om vad jag sitter och tittar på i min papperskorg. Den gamla kompressen är helt mörkröd av blod. Rätt cool färg alltså. Tänk att jag har gjort den färgen hahahaha!
Och varning: Bilden på min tand kommer typ två centimeter nedanför detta...
Japp, idag har jag alltså varit hos rånarna, förlåt: tandläkaren, och dragit ut min dumma visdomstand. Solong, kom inte tillbaka! Den jävla tanden kommer jag verkligen inte att sakna! Den här tanden var min första visdomstand och den började komma upp redan när jag var 17-18 år, så typ för tio år sedan, men den har aldrig kommit upp helt. Vette faen varför men typ de senaste 6 åren har den där förbannade visdomstanden bara suttit helt stilla där till hälften täckt av tandköttet, och varenda gång jag har skippat att borsta med minitandborste så har det blivit irriterat och gjort ont. Jag har inte kunnat komma åt att borsta den där dumma visdomstanden ordentligt så det blev hål i den också. Ett hål som bara blev större fastän jag har varit pedantiskt noggrann med flourskölj och miniborste och tandtråd. För något år sedan sa min tandläkare att hon måste dra ut tanden för den gick inte att laga där den satt. Eller det sa hon redan för drygt fyra år sedan men jag hade inte lust att få ännu en jävla visdomstand utdragen. En visdomstand togs bort 2006 redan innan den kom upp och det var fan inte en trevlig upplevelse... I och med att den inte ens hade börjat komma upp så var det en liten operation där jag låg med käkarna uppspärrade i närmare två timmar medan tandläkaren faktiskt skar upp ett hål vid sidan av tandraden och gick in den vägen för att få bort tanden. Not funny. Jag blev ju sydd och det är inte lätt att äta med tre ömma stygn i munnen. Levde på nyponsoppa i nästan en vecka för jag kunde inte tugga alls.
Faktiskt den värsta tandläkarupplevelsen jag varit med om... Det allra värsta då var ju att min tandläkare inte kunde få ut tanden själv utan fick be en annan om hjälp och det var en väldigt hårdhänt manlig tandläkare. Han hade fan inget mjukt handlag när han kom in i rummet och såg både stressad och tjurig ut. Men han fick itu tanden iallafall, det blev ett sådant där sjukt otrevligt "krrschkkkk"-ljud som ekade i hela kroppen och så hade han delat tanden.
Dagen tandläkarbesök var mindre "krrschkkkk"-aktigt. Gick på typ en halvtimme och min tandläkare, en annan än den jag hade 2006, fick ut hela jäkla tanden i ett drag. Coolt. Tycker det är kul att titta på tanden för rötterna är liksom vridna och det ser roligt ut. Nu blev jag inte sydd utan hålet efter tanden ska tydligen dra ihop sig och läka på egen hand. Örrk, då kommer jag att ha ett sådant där vidrigt hål som man hade efter mjölktänderna när man var liten. Det smakade skumt när man tryckte dit tungan minns jag. Uuuh... Har inte kollat på hålet efter tanden ännu. Sitter, på tandläkarens order, med en blod och salivindränkt liten kompress längst in i munnen som jag biter fast i. Får inte röka, äta, dricka och helst inte prata förrän vid 17-tiden. Då har det gått tre timmar sedan tanden drogs ut. Fast jag har redan rökt... Tog två bloss på M's cigg när vi gick hem till mig efteråt (han var ledarhund för jag är så slö och "borta" av bedövningen), mer kunde jag inte ta för läpparna är så bedövade hehe. Kan liksom inte suga sådär på ciggen så man måste göra.
Än så länge har jag inte speciellt ont men jag är fortfarande totalt bedövad. Jag känner absolut ingenting på hela vänstra sidan av ansiktet, fast tungan börjar vakna nu märker jag. Fan, då släpper den här sköna bedövningen snart. Fuck. Kanske borde pallra mig iväg till Apoteket och hamstra smärtstillande redan nu? Trodde jag hade några Panodil hemma men det hade jag faktiskt inte. Katastrooof... Förra gången jag drog ut en visdomstand så hade jag så ont att jag faktiskt började gråta när bedövningen släppte. Bättre att skicka iväg M till Apoteket. Jag orkar fan inte gå... Pratar väldigt otydligt också hehe. Och uuusch! Bytte nyss kompress och den gamla var INTE en trevlig syn! Fan vad det måste blöda mycket! Tur att jag inte är så känslig när det kommer till att se blod. En del tycker ju det är hemskt vidrigt men jag tycker nog att var är äckligare. Blod är ju rent liksom. Rött är ju en fin färg också, hehe.
Jaja... Besparar er från fler detaljer om vad jag sitter och tittar på i min papperskorg. Den gamla kompressen är helt mörkröd av blod. Rätt cool färg alltså. Tänk att jag har gjort den färgen hahahaha!
Och varning: Bilden på min tand kommer typ två centimeter nedanför detta...
Jag fegar ur
Jag fegar just nu. Det där personliga brevet som ska skickas med ansökan till folkhögskola blev nog inte så bra som jag först trodde det var, så jag har inte skickat in ansökan ännu. Nalle Puh tyckte mitt personliga brev var jättebra men min kusin hade en del anmärkningar som jag blev helt ställd av. Fick väl skrivkramp eller något av det min kusin sa och jag har inte kunnat ändra det personliga brevet alls. Jag fegar ur hela grejen nu också. Vågar inte skicka in ansökan överhuvudtaget. Förra veckan var jag på möte med Winne, är lagom negativt inställd till henne nu, och en syo som jag ska träffa ensam idag och båda två fick mig att börja fega ur hela folkhögskolegrejen förra veckan. Jag minns inte riktigt nu vad det var de sa som fick mig att fega ur, men det var något om att jag inte kunde sova och det sa båda två att om jag inte kunde sova så skulle jag inte kunna gå i skolan igen. Jag avskyr sådant. Jag avskyr att höra folk som tror att det känner mig göra sådana antaganden om mig. Förra arbetsförmedlaren EB gjorde det ofta och Winnie gör det också ofta. Jag hatar det. Jag blir feg och svag när folk gör sådär. Folk gör det av välmening antagligen men effekten blir helt fel.
Vad folk inte fattar är att jag har tagit beslutet att ansöka till folkhögskola helt själv. Jag har velat fram och tillbaka i ett par år men nu hade jag faktiskt bestämt mig för att ansöka och för de flesta kanske det inte verkar vara så speciellt, men det är det. Jag tog det här beslutet helt själv och står helt ensam här. Jag har ingen som stödjer mig i detta för typ ingen vet om det. Mina systrar vet inget, M vet inte, min pappa vet inget och såklart inte heller min biologiska mamma eftersom jag inte har någon kontakt med henne. Min styvmor vet inget, Diva och Piraya och andra vänner har inte heller fått veta något. Och jag vet inte riktigt varför men det känns oerhört viktigt att de inte får veta något än på länge. De enda närstående som vet är ju min kusin och Nalle Puh. Och att han vet finner jag lite lustigt faktiskt: han är ju min ex-exarbetsförmedlare och min nuvarande arbetsförmedlare känner inte till något. Jag har överhuvudtaget inte hört ett enda litet pip från min nuvarande arbetsförmedlare sedan 29 januari, så hon bryr sig väl knappast om vad jag gör heller.
Men det är det svåra att så få vet om detta, jag har tvunget sett till så att knappt någon vet om det här och i och med det kan jag inte få något stöd heller. Fastän jag verkligen behöver det nu, jag vacklar i det här beslutet att sätta mig i skolbänken igen. Jag fegar. Okej? Jag fegar. Jag klarar inte av det ensam längre. Fan. Någon måste stötta mig i det här för jag fegar som fan. Samtidigt vågar jag inte berätta det för alla heller. Säger jag det till min familj så vet jag hur reaktionen blir ifall jag inte klarar det. Pappa kommer säga att det var väl förväntat att jag inte skulle klara det. Äldsta syrran 71 kommer säga att hur kunde jag inte klara något som är så lätt? Mellansyrran 78 kommer kritisera mig och kalla mig feg i åratal efteråt, hon tjatar fortfarande om när jag hoppade av gymnasiet och det är ju vaddå, åtta år sedan typ. Och jag kommer bli ledsen och arg och säga till syrrorna att de inte ska kritisera mig för de hade det lätt. Det var inte någon av dem som blev lämnade hos en psykotisk barnmisshandlare i nio jävla år. Det var jag som levde med den kvinnan som så felaktigt var kallad mamma. Det var jag som levde med henne och som fick höra hur min pappa aldrig hade velat ha mig och därför hade lämnat mig där, det var jag som fick veta att jag minsann inte kunde något och att jag inte var värd något.
Jag fegar ur det här beslutet, okej. Jag orkar inte stå ensam här trots min skinnömsning tidigare i år. Jag tänkte att jag skulle klara mig själv nu efteråt men det orkar jag inte. Det här är för mycket liksom, jag vågar inte.
Vad folk inte fattar är att jag har tagit beslutet att ansöka till folkhögskola helt själv. Jag har velat fram och tillbaka i ett par år men nu hade jag faktiskt bestämt mig för att ansöka och för de flesta kanske det inte verkar vara så speciellt, men det är det. Jag tog det här beslutet helt själv och står helt ensam här. Jag har ingen som stödjer mig i detta för typ ingen vet om det. Mina systrar vet inget, M vet inte, min pappa vet inget och såklart inte heller min biologiska mamma eftersom jag inte har någon kontakt med henne. Min styvmor vet inget, Diva och Piraya och andra vänner har inte heller fått veta något. Och jag vet inte riktigt varför men det känns oerhört viktigt att de inte får veta något än på länge. De enda närstående som vet är ju min kusin och Nalle Puh. Och att han vet finner jag lite lustigt faktiskt: han är ju min ex-exarbetsförmedlare och min nuvarande arbetsförmedlare känner inte till något. Jag har överhuvudtaget inte hört ett enda litet pip från min nuvarande arbetsförmedlare sedan 29 januari, så hon bryr sig väl knappast om vad jag gör heller.
Men det är det svåra att så få vet om detta, jag har tvunget sett till så att knappt någon vet om det här och i och med det kan jag inte få något stöd heller. Fastän jag verkligen behöver det nu, jag vacklar i det här beslutet att sätta mig i skolbänken igen. Jag fegar. Okej? Jag fegar. Jag klarar inte av det ensam längre. Fan. Någon måste stötta mig i det här för jag fegar som fan. Samtidigt vågar jag inte berätta det för alla heller. Säger jag det till min familj så vet jag hur reaktionen blir ifall jag inte klarar det. Pappa kommer säga att det var väl förväntat att jag inte skulle klara det. Äldsta syrran 71 kommer säga att hur kunde jag inte klara något som är så lätt? Mellansyrran 78 kommer kritisera mig och kalla mig feg i åratal efteråt, hon tjatar fortfarande om när jag hoppade av gymnasiet och det är ju vaddå, åtta år sedan typ. Och jag kommer bli ledsen och arg och säga till syrrorna att de inte ska kritisera mig för de hade det lätt. Det var inte någon av dem som blev lämnade hos en psykotisk barnmisshandlare i nio jävla år. Det var jag som levde med den kvinnan som så felaktigt var kallad mamma. Det var jag som levde med henne och som fick höra hur min pappa aldrig hade velat ha mig och därför hade lämnat mig där, det var jag som fick veta att jag minsann inte kunde något och att jag inte var värd något.
Jag fegar ur det här beslutet, okej. Jag orkar inte stå ensam här trots min skinnömsning tidigare i år. Jag tänkte att jag skulle klara mig själv nu efteråt men det orkar jag inte. Det här är för mycket liksom, jag vågar inte.
Utopi
Det är fanimej en jävla konst att ligga i sängen och försöka plugga in det sömnpiller på 300 sidor som är Körkortsboken när man har mensvärk som har satt sig i korsryggen och ut i hela bäckenet.
Fick iallafall alla rätt på det där testet på korkortonline.se igen. Moahaha... Slå det om ni kan! 65 frågor och jag har fått alla rätt tre gånger nu.
Mensvärken liksom vibrerar på ett väldigt ickeskönt sätt i korsryggen. Men jag fick ändå alla rätt på testet. Har bestämt mig för att inte göra körskolans test igen förrän jag verkligen känner att jag kommer klara det. Blir ju såååå förbannad när jag hela tiden misslyckas på den där jävla Fas R. Den fasen har jag suttit fast på länge nu, sedan typ maj förra året eller något. Bläääää!!!!! Så känns det nu, blääää bara.
Blääää till hela världen! Min underbara mensvärk får mig att hata allt och alla i hela världen just nu. Alla är bara så dumma! Speciellt män, åh vad dumma de är! Fan liksom, de kan väl åtminstone försöka förstå kvinnor? Män är så jävla dumma! Fan jag önskar jag var lesbisk. Då skulle jag slippa män och bara få umgås med underbara förstående kvinnor! Priset för att vara kvinna är fan att stå ut med män. Halva jordens befolkning är män, det är en väldigt deprimerande tanke alltså.
Tre miljarder dreglade, tafsande, totalt oförstående män finns där ute i världen och alla är de lika dumma. Det spelar knappast någon roll att kanske några av dem är villiga att försöka förstå för det som kvinnor vill att de ska fatta ligger utanför hela deras värld! Män har överhuvudtaget inget begrepp om sådant. Män kommer aldrig att ens komma i närheten av att fatta. Jag vill bara gråta ihjäl mig när jag tänker på hur de aldrig någonsin i helvete kommer att förstå. M är en av de klart bättre männen på väldigt många plan men han fattar ingenting. Han förstår verkligen ingenting av det som jag så hett önskar att han ska förstå.
Så just nu hatar jag män. Hela tremiljardershögen av män är dumma! För tillfället är jag totalt äcklad av män också. De är ju så äckliga med sina vidriga fisar och rapar. De suckar när de sätter sig i soffan och sedan sitter de och dricker öl som får dem att rapa extraordinärt äckligt i flera timmar efteråt! Usch vad äckliga män är! Allt män gör är så oerhört irriterande. De beter sig så korkat hela tiden! Som om de inte har någon hjärnaktivitet alls. Och man tror att män lär sig med åren, att de förstår åtminstone lite mer när de bli äldre men de gör de inte. Snarare verkar det som om ju äldre en man blir desto mindre fattar han. Män är så jävla dumma! De ser dumma ut också, speciellt när de är upphetsade. Män ser ju så dumma ut när de är upphetsade att jag skrattar när jag tänker på alla män som jag har sett nakna.
Tänk vad trevligt det vore om hela världen var anpassad efter kvinnor. Världen skulle vara mjuk och vacker och dofta gott och krig skulle inte finnas. Iallafall inte några krig som innebar att folk dog, svalt eller led. Helt klart skulle världen vara befriad från krig där våldtäkt används som ett vapen mot befolkningen. Män som våldtog eller förgrep sig på barn skulle avlivas snabbt och enkelt genom hängning och ingen skulle gråta på deras gravar. Män skulle hållas inlåsta och bara släppas ut när vi kvinnor ville. Mäns skulle hållas hemma och göra hushållsarbetet. Män skulle förbjudas från att bli gynekologer och barnmorskor och alla andra yrken som innebär att han tillåts sitta med huvudet mellan kvinnors ben och stirra. Män skulle inte tillåtas gå ut efter mörkrets inbrott och gatorna skulle tillhöra kvinnorna. Som singelkvinna skulle man kunna gå till en speciell affär där vi kunde hitta ett lämpligt exemplar av en man att dra hem och leka med. Alla fotbollsmatcher där spelarna inte var nakna skulle förbjudas. Alla män skulle få gå i kvinnoskola och läsa kvinnolära, och lära sig vart klitoris och g-punkten sitter och hur de ska behandlas och innan de har gått ut den skolan skulle de vara förbjudna från att umgås med kvinnor.
Dumma män!
Tjiho!!!
Jag vet inte hur mycket mina bloggläsare fattar av det här eller om ni ens kan se bilden, den är ju lite liten, men jag satt nyss och testade mig på korkortonline.se och fick för fan alla rätt. Korkortonline.se är en sida där man kan öva på teoritestet gratis och jag gjorde ett försök igår då jag blev godkänd men inte fick 100% rätt. Fick bara 56 av 65 möjliga rätt, eller 86%, och det var förvisso godkänt så om hade det varit det riktiga teoriprovet hade jag blivit godkänd där. Men jag ville ju ha ALLA rätt för fanken... Även om det bara var ett "test-test" så ville jag ha alla rätt. Det fick jag nu!!!!! 65 frågor (precis som i det riktiga teoriprovet) och jag fick rätt på alla. Tack Gud/Buddah/Allah säger jag bara. Det här med mitt förbannade körkort har varit fan så mycket svårare än vad jag först trodde och eftersom det tar sådan jävla tid så börjar jag verkligen tappa sugen här. I december har jag ju hållt på i två jävla år liksom, någon gräns måste jag sätta tycker jag. Förra året efter "det där" eller övergreppet (Diva säger att jag ska öva på att använda det ordet, jag försöker...) så slutade jag litegrann. Jag la av med hela körkortsgrejen efter ett tag. Jag gick på körlektionerna jag hade inbokade med Gamlingen men jag kunde inte sitta i körskolan så som jag gjorde förut. Det var något som tog emot liksom och efter ännu ett litet tag så la jag av helt. Från november till typ mars så sket jag i körkortet, orkade liksom inte tänka på det och hade väl ingen lust att ens försöka längre. Nu har jag dock börjat ta nya tag. Det är ju jävligt försenat men jag tar nya tag nu och de senaste två gångerna jag har suttit på körskolan och gjort den där förbannade Fas Repetition som jag har suttit fast på i fucking evigheter så har jag inte klarat den. Som bäst har jag väl fått kanske 58 rätt av 70 möjliga och det är inte godkänt. Inte ens i närheten. Förra veckan var jag på körskolan en snabbis och gjorde Fas Repetition och fick gråtklump i halsen när jag bara fick 52 rätt av 70 möjliga.
Den här sidan, korkortonline.se, upptäckte jag så sent som för någon månad sedan. Via en annons på Facebook av alla ställen... Hade jag fått nys om den tidigare så hade jag nog haft mitt körkort nu för korkortonline.se är fan så mycket bättre än testerna de har på trafikskolorna. När man har svarat fel på en fråga där så får man ingen förklaring mer än att det var fel svar man valde. Det går att kolla vilket svar som var det riktiga men varför det är så får man inte veta. Korkortonline.se ger förklaringar till varför ett svar är rätt eller fel och det är ju så man lär sig.
Känns iallafall som en stor seger att jag faktiskt fick alla rätt nu på korkortonline.se... I win! Fick en liten egokick faktiskt.
Tycker att alla ska gå in här och göra demotestet. Man kan välja hur många frågor man vill svara på längst upp i vänstra hörnet, minst fem frågor och max 65, och sedan startar man testet.
Jag fick alla rätt på 65 frågor.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win. I win.
Alejandro
Diggar den här låten stenhårt. (Sims 2-videon ovan var ju fucking ultracool också...) Låten påminner inte så lite om ABBAs "Fernando" och Ace of Bases "Don't turn around". Lady Gaga sjunger till och med Fernando på ett par ställen i låten och det där beatet och sättet hon sjunger "Don't call my name, don't call my name" på, är likadant som tjejerna i Ace of Base sjöng refrängen i "Don't turn around". Hela låten känns som en uppdaterad version av ABBAs "Fernando". Det låter väldigt svenskt.
Kanske inte så konstigt att låten "Alejandro" låter svensk då det är svensk-marockanska RedOne som har producerat den, liksom många andra Lady Gaga-låtar. Just "Alejandro" är skriven tillsammans med en svensk också enligt Wikipedia. Inte så konstigt alls att låten känns så bekant på något vis. Första gången jag hörde den tänkte jag faktiskt omedelbart på ABBAs "Fernando" och jag diggade låten från första stund. Den är min nya favorit. Den ska dunka ur mina datorhögtalare idag...
Tror jag fick till texten korrekt nu. Jag googlade först men alla texterna där lät fel så jag skrev ner dem själv.
"I know that we are young and I know that you may love me!
But I just can't be with you like this anymore!
Alejandro...
She's got both hands in her pocket, and she won't look at you, won't look at you
She hides trough love, en su bolsillo. She's got a halo around her finger, around you
You know that I love you boy, hot like Mexico rejoyce, at this point I gotta choose, nothing to lose
Don't call my name, don't call my name - Alejandro
I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando
Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush!
Don't call my name, don't call my name - Roberto
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Stop! Please, just let me go! Alejandro. Just let me go.
She's not broken, she just a baby. But her boyfriend's like a dad, just like a dad
And all those flames that, burned before him. Now he's gonna firefight, gotta cool the bad
You know that I love you boy hot like Mexico rejoyce, at this point I gotta choose, nothing to lose
Don't call my name, don't call my name - Alejandro
I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando
Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush
Don't call my name, dont' call my name - Roberto
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Don't bother me, don't bother me... Alejandro...
Don't call my name, don't call my name... Bye Fernando...
I'm not your babe, I'm not your babe... Alejandro...
Don't wanna kiss, don't wanna touch... Fernando
Don't call my name, don't call my name - Alejandro
I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando
Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush
Don't call my name, don't call my name - Roberto
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Alejandro, Alejandro
Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
(Don't call my name, don't call my name - Alejandro) Alejandro, Alejandro
(I'm not your babe, I'm not your babe - Fernando) Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
(Don't wanna kiss, don't wanna touch, just smoke my cigarett, hush) Alejandro, Alejandro
Don't call my name, don't call my name - Roberto) Ale-Alejandro, Ale-Alejandro
Alejandro."
Mobbe, mobbe, mobbe
Har alltid avskytt när folk säger "mobbe" istället för "mobil"...
Har haft min nya mobil LG GW520 ett bra tag nu. And I ♥ it! Fick den för två veckor sedan och den funkar finfint. Har lärt mig den nu, fått kläm på touchskärmen som jag blev vansinnig på de första dagarna... Övervägde seriöst att lämna tillbaka mobilen för att jag tyckte touchskärmen var så knäpp, det enda som höll mig tillbaka var att jag tyckte mobilen var så fin. Fast nu har jag vant mig vid den, en touchmobil kräver ett visst handlag som man verkligen inte har de första dagarna. Speciellt inte när jag var van vid min gamla mobil som hade blivit rejält slö i knapparna. Min nya mobil har ju tangentbord också, thank GOD, även om jag klarar av touchskärmen nu så är det skönt att kunna gå tillbaka till det gamla hederliga knapptryckandet. Och jag har ännu inte lärt mig hur fan man ska skriva sms på touchskärmens knappar... Det fattar jag faktiskt inte. Jag smsar på tangentbordet istället. Känns ju lagom coolt att flippa upp mobilen när jag sitter på bussen och folk tror att det är någon ful ipod jag har haft i handen, men så ser de att det är en urcool touchmobil med VOILA, ett tangentbord. Satt på bussen igår och en tjej stirrade hela tiden på min mobil när jag läste och svarade på sms från M. Som inte alls pallar min nya mobil, hehe. Touchmobiler verkar bara vara för folk som har små fingrar och han har alldeles för stora fingrar för att kunna pricka rätt på touchskärmen. Praktiskt för mig för då tjuvläser han inte mina sms. När jag hade min gamla mobil tog jag honom på bar gärning flera gånger med att snoka i inkorgen. Det kan han inte göra nu för även då min nya mobil har tangentbord så måste man använda touchskärmen för att navigera i menyerna moahahaha!
Mobilkameran är bra, får till riktigt skarpa bilder med bra färger. Bilden ovan tyckte jag var riktigt tjusig faktiskt... Var ute och gick på en cykelväg för någon vecka sedan och tyckte den spruckna asfalten såg fin ut. En kul grej med GW520's kamera är att man kan ställa in så att den tar upp till 10 bilder i sekunden. Det är ju bra när man ska fota barn eller husdjur eller när man sitter i bilen med M som kör i 120km/h förbi en vacker blomsteräng. Fick köpa ett extra headset till mobilen också. Det som skickades med var inte bra alls. Själva lurarna var alldeles för stora för mina öron, fast ljudet i dem var helt okej. Jag är väldigt kräsen med ljudet när jag ska lyssna på musik så jag vill ha ett headset som har 3,5 mm uttag så jag kan plugga in mina Koss Porta Pro ifall lurarna inte duger. Men headsetet jag köpte hade väldigt bra ljud så KPP får fortsätta vara datalurar på kvällar och nätter.
En liten fråga:
De här buskarna har blommat över nu men är det någon som vet vad de heter??? Finns en massa sådana här utanför min port. Luktar helt underbart på kvällen. Sopkvasten som har koloni borde väl veta vad det här är för buske?
Har haft min nya mobil LG GW520 ett bra tag nu. And I ♥ it! Fick den för två veckor sedan och den funkar finfint. Har lärt mig den nu, fått kläm på touchskärmen som jag blev vansinnig på de första dagarna... Övervägde seriöst att lämna tillbaka mobilen för att jag tyckte touchskärmen var så knäpp, det enda som höll mig tillbaka var att jag tyckte mobilen var så fin. Fast nu har jag vant mig vid den, en touchmobil kräver ett visst handlag som man verkligen inte har de första dagarna. Speciellt inte när jag var van vid min gamla mobil som hade blivit rejält slö i knapparna. Min nya mobil har ju tangentbord också, thank GOD, även om jag klarar av touchskärmen nu så är det skönt att kunna gå tillbaka till det gamla hederliga knapptryckandet. Och jag har ännu inte lärt mig hur fan man ska skriva sms på touchskärmens knappar... Det fattar jag faktiskt inte. Jag smsar på tangentbordet istället. Känns ju lagom coolt att flippa upp mobilen när jag sitter på bussen och folk tror att det är någon ful ipod jag har haft i handen, men så ser de att det är en urcool touchmobil med VOILA, ett tangentbord. Satt på bussen igår och en tjej stirrade hela tiden på min mobil när jag läste och svarade på sms från M. Som inte alls pallar min nya mobil, hehe. Touchmobiler verkar bara vara för folk som har små fingrar och han har alldeles för stora fingrar för att kunna pricka rätt på touchskärmen. Praktiskt för mig för då tjuvläser han inte mina sms. När jag hade min gamla mobil tog jag honom på bar gärning flera gånger med att snoka i inkorgen. Det kan han inte göra nu för även då min nya mobil har tangentbord så måste man använda touchskärmen för att navigera i menyerna moahahaha!
Mobilkameran är bra, får till riktigt skarpa bilder med bra färger. Bilden ovan tyckte jag var riktigt tjusig faktiskt... Var ute och gick på en cykelväg för någon vecka sedan och tyckte den spruckna asfalten såg fin ut. En kul grej med GW520's kamera är att man kan ställa in så att den tar upp till 10 bilder i sekunden. Det är ju bra när man ska fota barn eller husdjur eller när man sitter i bilen med M som kör i 120km/h förbi en vacker blomsteräng. Fick köpa ett extra headset till mobilen också. Det som skickades med var inte bra alls. Själva lurarna var alldeles för stora för mina öron, fast ljudet i dem var helt okej. Jag är väldigt kräsen med ljudet när jag ska lyssna på musik så jag vill ha ett headset som har 3,5 mm uttag så jag kan plugga in mina Koss Porta Pro ifall lurarna inte duger. Men headsetet jag köpte hade väldigt bra ljud så KPP får fortsätta vara datalurar på kvällar och nätter.
En liten fråga:
De här buskarna har blommat över nu men är det någon som vet vad de heter??? Finns en massa sådana här utanför min port. Luktar helt underbart på kvällen. Sopkvasten som har koloni borde väl veta vad det här är för buske?
