Lady Angel

Jag är inne på Facebook varje dag nu för tiden. Kan. Inte. Låta. Bli. Sopkvasten har bloggat om Facebook-spelet "Farmville" och det upptäckte jag förra veckan. Sedan även "Petville" och "Fishville" och nu spelar jag alla tre spelen varje dag.
"Farmville" går ut på att man ska odla olika grödor och man får tillgång till fler och fler sorter ju högre XP - experience - man når. Efter XP 10 får man en mästarpoäng varje gång man skördar en gröda så till slut kan man alltså bli mästare på att odla jordgubbar, paprika, osv. Man köper frön, sår dem och kan efter en viss tid skörda och därmed sälja grödorna. Hur snabbt de växer är olika, limeträd skördas först efter fyra dagar men hallonbuskar kan skördas efter två timmar. Men ju längre tid grödan tar på sig att mogna, ju mer pengar säljs de för. Man kan ha djur också. Jag har haft ett par får vars ull man kan sälja efter ett par dagar. Köpte idag ett par grisar också... Vad det är man skördar från dem vet jag inte ännu för de är bara redo till 27 % än så länge. Om man inte skördar sina grödor så vissnar de och dör och då har man misslyckats i spelet. Som en extragrej kan man köpa dekorationer som höbalar osv. För tillfället har jag bara XP 12 i detta spel men det verkar finnas närmare 40 nivåer.
"Fishville" är typ samma sak fast med fiskar i ett akvarium. Man köper små fiskägg som sedan kläcks och blir baby fish, junior fish, adult fish, och antagligen också senior fish. Jag har aldrig behållt en fisk tillräckligt länge för att de ska hinna bli seniorer. Sålänge som fiskarna är bebisar så kan man inte sälja dem, då är det bara att mata dem och vänta på att de ska växa. De flesta fiskar kan man sälja så snart de är juniorer, något de blir efter allt från fem minuter till några dagar beroende på vilken sorts fisk det är. Men låtsaspengavinsten blir ju större om man väntar med att sälja dem tills de är vuxna fiskar. Olika sorters fiskar behöver mat på olika tider. En del vill ha mat flera gånger i timmer, det är så kallade "fast fish" som växer på några minuter, andra vill bara ha mat varannan eller var tredje dag, och då växer de också långsamt. Matar man inte fiskarna så dör de... Även XP-nivån höjs med si och så många poäng för varje fisksort och ålder när man säljer dem. Akvariet kan också inredas med olika sorters grus, bakgrunder, växter och dekorationer. Jag har nu XP 15 i det här spelet och det verkar finnas 56 nivåer.
"Petville" verkar vara mer åt Sims-hållet. Man skapar ett litet djur med valfritt utseende, döper det och ska sedan avancera i XP genom att tjäna låtsaspengar som man ska inreda djurets väldigt mänskliga hem med. Fönster, dörrar, tapeter, golv, sängar, bokhyllor, toalett, kylskåp, plattskärmsteve, bilar, det finns allt. Hemmet utökas med fler och fler rum ju högre nivå man når. Hemmet inreds med olika grejer som är låsta till en viss XP-nivå. Djuret ska matas med mat som räcker olika lång tid och när matskålen är tom så hoppar det ut en juvel som ger si och så många låtsaspengar när man klickar på den. Om man inte matar sitt djur så rymmer det och man måste även hålla det rent och städa upp efter det. Jag har XP 17 i "Petville" just nu men där avancerar jag rätt snabbt. Byter nivå varje dag numera när jag har kommit på hur man kan fuska. Är inte ett fusk egentligen men det tog ändå ett tag innan jag kom på det. Knepet är att få det lilla djuret att känna sig omtyckt, då hoppar man snart väldigt snabbt i XP. När man har kommit på genvägarna till att få djuret att känna sig omtyckt så är det ett väldigt kul spel. I "Petville" verkar det finnas hur många XP-nivåer som helst.

Förut loggade jag in på Facebook någon gång i veckan. Kollade vad mina vänner hade haft för sig. Nekade vänansökningar från puckon som skriver "Åh vad snygg du är! Ska vi bli kompisar?" eftersom jag bara godkänner ansökningar från folk jag faktiskt har träffat IRL. Minimikrav för att bli vän med mig på Facebook är att jag åtminstone har sett dig på riktigt. Kollade foton, kommenterade mina syrrors eviga ström av bilder på deras barn. Vilket jag måste göra eftersom jag är moster tre gånger om nu. Har märkt allt mer att när jag ger mina syrror komplimanger om deras barn så är det verkligen som att jag ger dem lillfingret och de tar hela min hand. Säger jag en enda positiv grej om 71's dotter och son eller 78's son så får jag tillbaka "Ååååååh! Tack! Visst är de så himla jäsikens söta?!!!!?!?!?!?!!" som om de gick i högstadiet och bara kunde uttrycka sig med fjortisstil i både tal och skrift. Som om de inte var högskoleutbildade båda två. Jag brukade aldrig vara någon hardcore-användare av Facebook. Jag var inne någon gång per vecka, svarade på mail osv. Sedan kom jag ju på vad "Farmville" var. Sedan "Petville". Och sedan "Fishville".
I samma veva förra veckan skaffade min styvmor Facebook så hon och jag har bytt ut vårt snigelpostskrivande mot Facebookmailande och jag får minst ett mail per dag från henne. Vi har nyss avklarat hennes och min pappas numera avslutade förhållande, det slutade lite halvdant liksom och pappa förklarade aldrig för mig eller syrrorna varför. Han sa dessutom en massa saker som inte var sanna om vår styvmor och negligerade annat, det har jag fått reda på nu. Pappa är ju inte heller främmande för att leka martyr och nu när min styvmor gjorde slut med honom i våras så blev han naturligtvis sårad. Efter några mail från min styvmor har jag fått reda på att pappa verkligen har vänt allt till sin fördel i den här frågan för att få över mig och mina syrror på sin sida liksom. Jag och äldsta syrran har hela tiden vägrat att helt hålla med honom för både jag och 71 är för diplomatiska för att göra sådant. Efter att ha hört min styvmors sida av den här saken så lutar jag dock lite mot att faktiskt hålla med henne för jag vet hur jävla svår min pappa är. Hade jag varit min styvmor så hade jag då fan aldrig inlett ett förhållande med en sådan man som min pappa. Aldrig någonsin. Men jag ställer mig ändå väldigt diplomatiskt objektiv mitt emellan min pappa och min styvmor trots att min pappa vill ha mig på "sin sida", fastän det inte ens behöver finnas några sidor att ställa sig på. Pappa har en tendens att se allt som antingen svart eller vitt och han ser oss barn som helt och hållet sina utan att tänka på att vi, mina systrar och jag, har skapat en relation till vår styvmor genom de dryga 15 åren de var tillsammans. Jag anser dock att jag är åtminstone till hälften min styvmors då hon är den största biten i mitt mammapussel och hon är mycket viktig för mig. För övrigt så skulle jag aldrig ge upp henne som kontakt för hon är helt enkelt en fin människa. Verkligen fin, i ordets alla betydelser. Jag känner nog bara två personer till som jag ser som verkligt fina människor: min kompis Den Bästa och Nalle Puh. Sådana kontakter är bara så väldigt berikande och jag vill absolut inte ge upp en enda av dem.

Sedan finns det hur många roliga grupper som helst på Facebook. En av de roligaste är "Fula människor i bakgrundenbilder 1.0", jag skrattar så jag gråter varenda gång jag kollar. Det finns supportgrupper för The Pirate Bay, för avskaffning av tv-licensen. Hatgrupper mot Foppatofflan och dokusåpor. Grupper som är emot alla dessa intelligensvakuum till modebloggare, stora som små. Grupper med bara svenskar som tävlar om flest antal medlemmar mot Norge eftersom det är ett onödigt land (det är ju onödigt...). Grupper för 80-talister som snackar skit om 70- och 90-talisterna. Grupper för alla som deltog i "Earth Hour". Grupper för de som är totala "BtVS"-nördar. Grupper för alla som gick på en viss skola. Samlingsgrupper för alla som har haft sex/varit full/hånglat med någon i samma grupp (jag är tyvärr med i alla tre). "Pro Choice"-grupper. Grupper för alla som hatar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan (I en av dem kan man sätta betyg på handläggarna och en sådan grupp har jag längtat efter! Blev inbjuden så sent som i onsdags under stränga förhållningsregler men jag måste dela med mig lite. Jag såg att Nalle Puh fanns med och gav honom en tia i alla kategorier, totalt fick han 100 poäng vilket han hade fått av de flesta där. Någon hade gett honom en nolla i bemötande vilket jag inte fattar för fem öre så jag la in ett klagomål till moderatorn för den här staden om det. Var fler som hade klagat på det också. Nalle Puh var för övrigt en av de få AF-handläggarna som stod på den positiva listan för den här staden, och han är bland dem som har fått högst betyg i hela landet. Hela den positiva listan är dock på lite drygt 70 namn bara, men ändå. Jag blev lite stolt på något sätt. EB fanns också med på den positiva listan med hon hade inte ens i närheten så många poäng som Nalle Puh. Min nya handläggare finns dock med på den negativa listan... Denna grupp är ännu liten med knappt 1000 medlemmar och väldigt underground eftersom den inte heter något som avslöjar vad den handlar om och man måste dessutom bli inbjuden för att få komma med, men den är helt seriös. Inget skitsnackande överhuvudtaget, bara poängsättande i tio kategorier med maxpoängen tio.) Det finns hur många grupper som helst.

Något mer som har fått mig att kolla Facebook allt oftare är min före detta jobbkompis Ormbunken. Hans statusuppdateringar leder ofta till långa debatter mellan alla hans vänner. En av hans vänner har bjudit in mig på haschparty hos en han känner. Kompisen skrev tid och datum och en plats i en grannstad som för övrigt var haschcentralen "på min tid" också. Priser för majja och hasch fanns också med i mailet: det har blivit BILLIGT sedan jag höll på med sådant sist. Var ju nästan så att jag ville gå på den festen men sedan kom jag på att jag är vuxen nu. Ormbunkens kompis åker dock dit rejält. Jag gick ifrån datorn en stund, M skulle kolla sin hotmail och såg då Ormbunkens kompis' mail till mig. Och kände dessutom igen namnet. Tydligen så är den där kompisen någon som polisen här i staden har haft ögonen på och M som är ledig i en vecka till har ringt en kollega och läst upp mailet. Jag avslöjade detta för Ormbunken för jag kände mig rätt elak som var så klumpig och gick ifrån datorn med mailet uppe, men Ormbunken svarade att han inte tänkte knysta något till sin kompis om att han kommer åka dit så det sjunger om det. Han tyckte snarare att det var precis vad kompisen behövde.

På knappa tio dagar har jag gått från att vara en verkligt slö användare av Facebook till att nu logga in flera gånger om dagen. Ibland har jag till och med fönstret uppe medan jag använder ett annat fönster till att blogga och göra annat i, för tänk om det skulle hända något på Facebook när jag inte är inloggad? Det pågår dessutom en lek bland alla kvinnliga användare av Facebook som gör hela saken lite roligare... De brudar som hunnit få kedjebrevet vet säkert vad det handlar om och ni andra får nog meddelandet snart. GRÅ! Jag tjejfnittrar bara jag tänker på det för flera av mina Facebook-vänner som tillhör det andra könet har frågat mig vad fan det handlar om. I am totally not telling. Det är bara för tjejer ju, inga dumma pojkar får vara med. Fast M listar nog ut det förr eller senare och så mycket som män skvallrar så är väl hemlisen snart ute. Män skvallrar enormt mycket. Fikarummet på en mansdominerad arbetsplats är nutidens syjunta.

Nähä... Nu ska jag väl ta och, ja kolla vad som har hänt på Facebook sedan jag var där sist.

Vilket var knappt en minut sedan då jag har Facebook upp i ett annat fönster. Tänk om någon skulle uppdatera sin status utan att jag ser det? Katastrooooof.