Lady Angel

Idag har jag varit på studieinformationsträff på stadens "Arbetsförnedring". Min nya AF-dadda skickade info om det förra veckan och jag tänkte först inte gå. Vet ju redan vad jag ska studera. Men så ångrade jag mig. Tänkte att det kan ju vara bra att få lite mer info även om jag gärna vill tro att jag redan vet allt jag behöver veta om studierna jag ska ta. Fast det vet jag ju såklart inte... Men det är lätt att tänka så i ett försök att öka min självkänsla. Det hjälper om jag tänker att "jag kan, jag kan, jag kan", istället för "jag kan inte" och så småningom blir det att jag tänker "jag kan allt" när jag har byggt upp min självkänsla till något som kan kallas för självförtroende. Iallafall, gick dit till Arbetsförnedringen och var där i knappt fem minuter för det var totalt värdelöst. Fanns bara representanter från ett par folkhögskolor där och ingen av dem var från folkhögskolan jag ska söka till. Och det måste bli just den folkhögskolan för de har en filial här i stan och då slipper jag dyra pendlingar fram och tillbaka. Suck. Jag tog ett exemplar av universitetets kurskatalog och gick. Så var det med den saken. Info får man leta reda på helt själv. Konstigt att jag inte har insett det förrän typ nu.

Gick sedan till körskolan som jag inte har besökt på länge. Har liksom börjat lägga av med körkortstagandet. Jag blir ju för helvete aldrig klar med det. Körningen är det inga problem med alls. Jag har kört med M några gånger sedan jag gjorde halkbanan i november, men jag har inte kört på skolan. Det har inte blivit av att jag har bokat in lektioner. Det blir så när jag inte känner att jag behöver körlektioner lika ofta nu när jag har blivit riktigt bra på att köra. Så körningen är det inga problem med, det är teorin jag har svårt för. Det var hur lätt som helst i början men nu när jag har hunnit till Fas R, vilket betyder att jag har tre delar kvar efter R, så börjar det bli både segt och svårt. För att inte tala om tråkigt. Bara en massa miljöfrågor om kolmonoxid, koloxid och koldioxid. What's the difference? Kemi har aldrig varit min starka sida. Förra gången, någon gång i november, som jag gjorde Fas R fick jag 52 rätt av 70 möjliga och man måste ha 65 för att bli godkänd. Idag när jag gjorde Fas R igen fick jag bara 39 rätt. Fy fan vad dåligt. Det är nog mitt sämsta resultat hittills. Verkligen uselt. Jag har nog aldrig fått lägre än 45 när jag har gjort de olika teoridelarna på datorn så dagens 39 var personligt rekord i uselhet.

Jag har legat av mig en del alltså. I och med att M har gett upp och låtit mig övningsköra lite med honom, har jag inte känt behovet att få köra på skolan lika mycket. Har överhuvudtaget inte varit där sedan jag gjorde halkbanan vilket var 30 november. Är över två månader sedan. Och eftersom jag inte ens har varit på skolan så har jag ju inte övat teorin heller. Mycket illa att bara få 39 rätt av 70 möjliga. Min styvmor har skrivit i sina Facebookmail att det är viktigt att jag klarar körkortet för hon tror att jag verkligen behöver något som jag blir "Jippi för helvete jag klarade det!!!" av. Det har hon nog helt rätt i. Jag skulle verkligen behöva något som stärker min självkänsla.

Någon vecka efter att jag tog bloggpaus var M och jag ute och körde med hans bil, och det är ju en vanlig bil inte en sådan med dubbelkommando som körskolorna har, så det hängde enbart på mig när jag körde och det var jag helt okej med. Jag märkte det när jag körde ensam på halkbanan i november: jag kände att jag både vågade och klarade att köra själv, utan att ha någon som satt bredvid och kunde bromsa. När jag körde med M då för en dryg månad sedan så körde genom en rondell utan problem. Då var jag jävligt stolt över mig själv minns jag för rondeller är jag lite rädd för. Typ varenda bil i hela Sverige brukar dyka upp när just jag ska köra in och det brukar göra mig nervös fastän jag har haft Gamlingen bredvid mig som en stor trygg nallebjörn. Men när jag körde genom rondellen med M för en månad sedan så kändes det riktigt bra. Hade till och med en läskig jättelastbil bakom mig men jag blev inte rädd för det. Då kände jag att jag mådde riktigt bra. Kände efteråt att jag fick en sådan där "Jippi för helvete jag klarade det!!!"-känsla som man blir lite hög av. Sådana känslor, små egokickar, skulle jag verkligen behöva fler av, så min styvmor har nog helt rätt där. Det är väldigt viktigt att jag klarar körkortet för jag behöver den känslan, den tanken: "Shit, jag kunde! Yes, yes, yes!".
Jag har kört ett par gånger till med M men det har nog inte blivit fler än tre, fyra gånger totalt. M är inte så förtjust i att övningsköra med mig eftersom vi bara har en sådan där grön skylt baktill och inget tillstånd... Det ska man ju egentligen ha. Faktiskt så ska den man övningskör med gå en obligatorisk handledarkurs på en körskola och sedan ska man söka tillstånd för att få övningsköra privat. Jag är inte säker på om det påverkar mig ifall vi skulle vi kontrollerade men M skulle väl åka dit så det sjunger om det. Fast han känner ju en massa poliser så han skulle kanske kunna snacka sig ur det. Men han är inte så pigg på att övningsköra med mig pga det men han vill inte heller gå den där handledarkursen eller söka det där tillståndet. Han påstår att handledarkursen är onödig för honom och tillståndet är bara ett papper. Pfft. Vi har bara kört på kvällen och sent på natten pga det vilket passade mig fint. Det är ju mindre trafik då. Fast jag vågade ändå inte köra på motorvägen. Den är hårt trafikerad dygnet runt så där vill jag nog bara köra i dubbelkommandobil och med Gamlingen bredvid mig.

Fastän M har gett upp nu och går med på att övningsköra med mig så tänker jag att jag hellre kör med Gamlingen. Pedagogik är inte M's starka sida och han är lite slapp av sig, som om han glömmer bort vad vi håller på med, men han är okej som körlärare. Dock är Gamlingen såklart hundra gånger bättre. Jag är van vid honom och bilarna är också lite annorlunda. Det är till exempel lite mer drag i Volvo v70:n jag kör på skolan för den har fler hästkrafter, M's bil är något svagare i gasen men är mer lättstyrd och man sitter högre upp och ser därför bättre. "Min" körskolebil är fullt utrustad med en massa airbags vilket känns väldigt tryggt men växellådan är lite sliten (jävla nybörjare som sliter på min v70), M's bil är bara basutrustad och har en osliten växellåda, plus att stereon är djävulskt bra. Jag körde i 90 på en 70-väg till Dead By Aprils "Losing You" på höööög volym vilket kändes oerhört coolt... Men jag föredrar nog att köra på skolan även om Gamlingen är så tråkig när han förbjuder radio under lektionstid. Gamlingen är ju bara så bra och när jag kör med honom slipper jag att rätta mig efter M och när han har lust att leka körskollärare. Vilket inte är så ofta. Jag får tjata på honom och hota med sexstrejk innan han går med på att låta mig lattja ett par timmar bakom ratten.
Jag får väl ta och boka in några lektioner med Gamlingen. Vill ha mitt körkort nu tack. Jag känner det som såhär, om jag inte har fått eller åtminstone är jävligt nära att få körkortet i sommar så lägger jag av. Ett år och snart tre månader är lång tid att hålla på med samma sak och om jag inte har klarat det innan sommaren är slut så kommer jag nog inte att palla fortsätta försöka.
Om någon har lust att piska i mig lite självkänsla så vore det bra. Ni vet, sådär töntigt "Ge inte upp" och "Du klarar det!"...