Lady Angel

Gårdagen gick förbi så snabbt att jag aldrig hann blogga. Vaknade 08 igår, helt av mig själv, tittade på nyheterna en stund och somnade sedan om. Vaknade sedan igen klockan 17.16! Är det ens möjligt? Jag sov ju faktiskt på natten, sov minst fem timmar innan jag vaknade klockan 08. Hur fan kan jag då sova nio timmar till? Jag är sjukare i huvudet än vad jag trodde. Känns ju dock lite kul, på ett väldigt ironiskt och irriterande sätt, att jag kan överraska mig själv. Fortfarande, efter typ 12 år med sömnproblemen, blir jag överraskad och förvånad när jag gör såhär.

Bloggar från laptopen nu. Den stationära datorn håller på och drar hem några filmer och en hel tv-serie. En tv-serie som är oförlåtligt bortglömd. I förrgår kom jag att tänka på den där tv-serien som gick på 90-talet, "Tales from the crypt". Det var helt klart "splash"-skräck och bara såååå B-igt, men det var en kul serie. Den gillade jag men jag såg bara några avsnitt då på 90-talet för det visades alltid så sent på kvällen och då fick ju inte jag vara uppe. Min "mamma" var hård med sängtiderna, de enda gångerna jag fick se "Tales from the crypt" var när jag var hos pappa. Jag hade ju tv i mitt rum...förresten så lät pappa mig se andra läskiga filmer. Han visste att jag inte blev rädd så som andra barn kunde bli, jag fattade liksom att det inte var på riktigt, och jag gillade den där adrenalinkicken jag fick när jag blev rädd. Gör jag fortfarande. Fast "Poltergeist" skrämde mig. Jag var livrädd för mina dockor och gosedjur pga den där jävla clownen. Sist jag såg den filmen var ett par år sedan ungefär och jag blev rädd för clownen då också. Dockor har jag ju inte längre men några gosedjur har hängt kvar (näns liksom inte ta bort dem för jag har haft dem så länge nu). Efter att jag hade sett "Poltergeist" för ett par år sedan tyckte att jag kunde se mina gosedjur röra på sig. Blev barnsligt rädd efter det. Just den filmen är hemskt läskig alltså. "Omen" är också läskig. Onda leksaker och barn är liksom jävligt skrämmande, de är ju så oskyldiga och om de är onda så vad kommer härnäst? Onda kattungar? Jag såg ibland "Tales from the crypt" hemma hos "mamma", jag smög upp på nätterna och satte på vår urgamla tv så tyst jag kunde och så tittade jag med ljudet avstängt. Det gjorde det läskigare på något sätt.
Har nu hittat alla sju säsongerna och har fått hem tre av dem än så länge. De andra tar tid på sig fastän de har varit igång i över ett dygn nu. Jag tänkte att nedladdningen kanske går lite snabbare om datorn får jobba ifred med det. Tror inte det spelar någon större roll men Norton på laptopen behövde ändå uppdatera virusdefinitionerna. Nu har jag sett de två första säsongerna av "Tales from the crypt" och kommit på att det inte är så läskigt alls. Fastän jag har suttit hela natten i mörkret och tittat så tyckte jag inte att det var sådär väldigt läskigt. Det var nog läskigare att se det som barn med ljudet avstängt och hotet av att ett riktigt monster kunde vakna vilken sekund som helst och hoppa fram ur mörkret. Nu tyckte jag mest att "Tales from the crypt" bara var äckligt men det är kul att se. Blir helt nostalgisk när jag ser det. Fast för varje avsnitt jag såg inatt så tyckte jag att det blev mindre och mindre läskigt. Blev nog lite avtrubbad av allt blod, haha. Fast det är fortfarande kul att se det alltså. En del avsnitt känner jag igen väldigt väl. Ett avsnitt gav mig en eurekaupplevelse för det var en grej som jag hade haft i huvudet i flera år. Trodde att det var någon film den där scenen kom från men det var från "Tales from the crypt". Det roligaste med serien är nog att det är så ironiskt. Läxan man lär sig av varje avsnitt är typ att what goes around comes around. Gräver man en grop åt andra så faller man själv i ungefär. Är också kul att se alla skådisar som var med i serien i början av sina karriärer. Demi Moore var med, Leah Thompson, Lance Henriksen, Brad Pitt, Teri Hatcher, Arnold Schwartzenegger, och typ alla. Är jättemånga skådisar som har varit med där. Och The Cryptkeeper är rolig med sina morbida skämt.