Lady Angel

Så. Då var jag hemkommen efter en väldigt lång dag. Har just satt i mig en dyyyr men underbart god BK-burgare. Hade varken ork eller lust att laga mat så jag kostade på mig onyttigheten att köpa snabbmat. Köpte lökringar också. Gud vad gott!

När jag kom till körskolan runt 10.30 så fick jag vänta på skjutsen till halkbanan. Satt i en av teorisalarna med tre andra tjejer som också skulle göra halkbanan. Vi satt där helt knäpptysta först: vi kunde väl känna varandras nervositet. Jag var tvungen att ge luft åt min mardrömstanke jag hade i huvudet då. Sa att jag föreställde mig att min tripp på halkbanan skulle gå i samma stil som en amerikansk actionfilm med bilar som voltar flera varv i luften, exploderar, åker genom väggar och lägger sig upp och ner innan de börjar brinna. De andra tre tjejerna började nervositetsfnittra och det gjorde jag med. Vi kunde inte sluta men tystnaden var bruten iallafall. Vårt nervösa fnitter avbröts av Idiotläraren som skulle ge oss lite info innan vår skjuts kom och vi blev om möjligt ännu mer nervösa när han sa att ingen från körskolan skulle följa med oss till halkbanan. Jag visste ju att Gamlingen inte skulle vara med mig för han har semester nu men jag hade trott att åtminstone någon från skolan skulle följa med. Nepp. Idiotläraren sa att bedömningen av oss skulle göras helt och hållet av personalen på halkbanan. Jag var inte den enda tjejen som började pipa av skräck. Idiotläraren är dock en bra lärare, han lugnade ner oss så vi åtminstone var tysta när vår skjuts kom och hela resan dit satt vi knäpptysta. Jag satt fram, bredvid gubben som körde, och jag fascinerades av att bilen vi åkte i var automatväxlad. Jag tyckte det var väldigt konstigt att gubben inte behövde växla när han gasade eller bromsade och det jämna motorljudet blev liksom lite irriterande. Jag gillar att höra hur motorn låter när man växlar. Låter häftigt ju. När vi anlände till halkbanan gick vi in som en enda klunga av knäpptysta och übernervösa tjejer och fick först lite genomgång över hur det skulle gå till. Jag gick på toa lite snabbt innan vi skulle köra och då såg jag att mensen hade kommit. Vilket perfekt dag: sömnbrist, nervositet och mens. När vi sedan gick ut så såg jag att M stod där. Surprise! Han hade nyss kommit dit och undrade glatt om jag hade kraschat ännu. Jag snodde åt mig hans cigarett och hann få ett par lugnande bloss medan jag och de andra tjejerna följde efter instruktören. Vi var fyllda av onda aningar och gick knäpptysta. M stannade en bit bort. Han förstod att jag var för nervös för att prata då, jag sa inte ens hej faktiskt för jag fick bara inte fram orden.

Sedan kom ju då själva körningen. Mannen som hade hand om mig och de andra tre tjejerna satte oss i den ordningen att den som var äldst fick köra den första bilen. Tack för den! Jag var så nervös att jag ville spy när jag körde iväg som nummer ett med de andra tjejerna i varsin bil bakom mig som en lång svans av skräck. Jag var dock inte det minsta nervös för att köra själv utan att ha någon som satt bredvid mig och kunde bromsa. Tvärtom, det kändes oerhört coolt att köra helt själv och det var faktiskt lite skönt att slippa Gamlingen. Han brukar alltid gasa när han tycker att jag kör för långsamt och det tycker jag är enormt jävla irriterande. Låt bli pedalerna för fan, de är mina. Bilarna vi körde på halkbanan var små Volvos, kommer inte på vad modellen heter men de var väldigt små. De hade bara två dörrar. Bilarna var väldigt lätta också men det märkte jag inte förrän senare. Jag är ju van vid att köra en v70 och det är en tung bil! Man känner det att den är tung men det är också en betryggande känsla: tung och gedigen liksom. Bilarna jag körde idag var som små leksaksbilar i jämförelse. Lätta som papper. Jag fick alltså köra först. Den första banan hade två kurvor som vi skulle ta i 50 km/h och vi fick sakta ner ifall vi ville men vi skulle inte stanna. Det missuppfattade jag för mannen som hade hand om oss berättade om vad vi skulle göra på alla banorna och det fanns fyra stycken så jag blandade väl ihop det. Fatalt misstag. Jag fick för mig att det var på den första banan som jag skulle göra en panikbromsning när jag körde förbi två trafikkoner, men panikbromsningar skulle vi inte göra förrän på den andra banan. Alltså gjorde jag en panikbromsning i 50 km/h när jag passerade trafikkonerna som var mitt emellan kurvorna. Och kurvorna var där asfalten var nerslipad och helt blank av vatten. Gissa vad som hände... Jag snurrade fyra blixtsnabba varv och gled sedan omkring lite lagom okontrollerat innan jag fick stopp på biljäveln (M sa senare att det såg "fruktansvärt häftigt ut", jag tyckte bara det var fruktansvärt). Jag blev så rädd att jag satt och skakade i bilen när instruktören anropade mig på radion. Jag förstod ju att jag hade missuppfattat vad han sa och jag lyckades förklara det rätt snabbt för honom. Jag trodde typ att jag var körd direkt men instruktören tog på sig ansvaret för mitt lilla misslyckande där. Dessutom skulle vi ju köra flera vändor på den första banan så det var bara för mig att köra längst bort och se på när de andra tjejerna körde genom kurvorna. Fick vänta rätt länge för instruktören snackade en stund med oss en och en när vi hade kört förbi båset där han satt. När jag satt där och väntade så började jag gråta. Jag var helt jävla skakig av den enorma adrenalinrushen jag fick när jag snurrade runt fyra varv. Det var bara så jävla läskigt och jag skunde inte sluta darra.
I huvudet tog jag ett steg åt sidan och tänkte efter så logiskt jag kunde. Fick en minnesflashback från när jag berättade för M vad F hade gjort, då reagerade jag på ett liknande sätt som jag gjorde när jag nu satt där i bilen och skakade. Jag lugnade ner mig efter en stund och sedan var det min tur igen. Då var jag extra försiktig naturligtvis: körde bara i 40 och jag stannade nästan när bilen gled lite i kurvorna. Instruktören var nog en bra instruktör för han anropade mig på radion och undrade ifall jag någonsin hade varit med om en bilolycka. Jag svarade ja och då kom han fram till min bil och pratade lite. När jag hade berättat lite kort att jag blev påkörd av en bil för rätt så exakt sju år sedan så tyckte han inte att jag skulle köra lika fort som de andra tjejerna för han sa att jag såg blek ut. Tro fan det, jag var fortfarande skakig. Instruktören samlade ihop oss för ett litet snack och sedan när vi gick tillbaka till bilarna sa jag till en av tjejerna att jag var så nervös att jag ville kedjeröka 20 cigg och knapra alla Valium som fanns. Ibland kan jag vara rolig när jag är upplöst i känslor. Då hade det gått en dryg timme sedan jag snurrade fyra varv och adrenalinet försvann och jag kände mig jättesvag. Hade jag varit hemma så hade jag lagt mig på golvet med fötterna högt men nu kunde jag ju inte det. Knaprade i mig tre Dextro istället för jag tänkte att det skulle jämna ut mig på något sätt (det verkade funka, jag mådde bättre efter ett par minuter även om jag var jättesvag i knäna flera timmar efteråt). Vi satte oss i bilarna igen och den tredje gången jag körde genom kurvorna så fick jag till det. Körde i 50 och tog kurvorna utan att glida för mycket och utan att bromsa mer än att jag saktade ner lite. När de andra tjejerna hade kört igenom så bytte vi bilar till några som såg likadana ut men som hade annnan utrustning och andra däck.

För nu var det meningen att vi skulle panikbromsa. Dock på raksträcka och inte i en jävla kurva som jag gjorde först. Först fick vi göra det på våt väg och sedan på torr väg med både ABS och antispinn inkopplat båda gångerna. Sedan på våt väg och torr väg med ABS och antispinn bortkopplat båda gångerna. Och sist två gånger till då vi skulle undvika hinder samtidigt som vi panikbromsade. När jag gjorde panikbromsning på våt väg i 70 km/h utan ABS och antispinn så gled jag 120 meter. Det var ju helt absurt, 120 jävla meter och jag bromsade allt vad jag kunde. Sedan när jag skulle undvika hinder, några plaströr som satt nerstuckna i asfalten, på våt väg utan ABS och antispinn så kunde jag inte styra bilen alls. Jag snurrade ett varv och körde rätt in i plaströren. Gasade och försökte komma undan men hjulen bara snurrade utan att få något fäste. Det var faktiskt kul, jag flabbade när instruktören anropade mig på radion och sa att jag hade glidit likt "...Bambi på is". Det var fan så mycket lättare att undvika hindren när ABS och antispinn var inkopplade dock. Jag gled nästan helt perfekt i 70 km/h mellan två trafikkoner och släppte sedan bromsen men hade kopplingen i botten när jag styrde förbi plaströren. Ha!

Sedan var det en kort infofilm om krockvåld och lite snurr i en uppriggad Volvo. De hade en bil som var uppriggad så den vände sig upp och ner när instruktören tryckte på en knapp. Jag och en annan tjej skrattade oss hesa när vi hängde upp och ner i bilbältena när hela bilen vändes neråt. Sedan var vi klara. Jag åkte med M tillbaka till stan och vi fikade hemma hos honom och pratade en stund innan han åkte till jobbet. Jag gick några ärenden och tänkte sedan åka hem. Gick en kort bit mellan två busshållplatser för att slippa stå och vänta på bussen när jag började känna mig jättesvag igen. Jag gissade att det var Dextron som hade slutat verka för jag kände mig lika svag som innan jag åt dem. Köpte en Coca-Cola för att bli lite piggare, koffein och socker gör ju mycket, men sedan kunde jag inte gå längre. Då var jag precis utanför min låtsasfarmors hus och jag är ju sur på henne men jag gick dit ändå. Just då behövde jag få lägga mig ner och vila lite. Jag mötte henne i dörren precis när hon skulle till Ica så jag fick ligga och vila ifred på hennes soffa en stund medan jag hällde i mig colan. Det kändes verkligen att jag först hade blivit hög på adrenalin, sedan på Dextro och nu började bli pigg av Coca-Colan. Man kan påverka kroppen på så många sätt och ibland påverkar den sig själv. När min låtsasfarmor kom tillbaka var jag mycket piggare. Och det utnyttjade hon: Tradera tar ju en liten avgift för att man får något sålt och man får en faktura inne på sitt Tradera-konto. Jag betalade min faktura för evigheter sedan men min låtsasfarmor hade fortfarande inte betalat sin. Och hon hade en fet faktura, den var på drygt en tusenlapp. Ha, där fick hon för att hon blåste mig på en rättvis provision! Fakturan hade iallafall sista betalningsdag idag och hon hade väntat tills idag med att fråga mig hur hon skulle betala den. Hon är ju sådan att hon fortfarande betalar sina räkningar via privatgiro, någon internetbank har hon inte. Det blev naturligtvis mitt öde att försöka lista ut hur fan man betalar en elektronisk faktura utan att man har några e-tjänster alls. Jag fixade det till slut. Fick skapa ett Payson-konto åt henne och överföra pengar med hjälp av hennes Ica Maestro, pinkod och en sådan där jobbig säkerhetsdosa. Via Payson-kontot kunde jag sedan betala hennes skulder till Tradera.
Sedan ville hon att jag skulle lära henne hur man gjorde. Jag blev asförbannad! Om hon inte hade valt att babbla i telefon i 1,5 timmar medan jag var där så hade hon kunnat sitta bredvid mig och sett hur jag gjorde och LÄRT SIG. Jag hörde dessutom hur hon sa till den hon pratade med att hon hade mig här och jag "...kunde fixa det där..." åt henne. Vad fan menar hon med det? Klockan närmade sig 20 och jag var skittrött: först sömnbrist och mensvärk och sedan adrenalinchock som fick följas av fruktsockeröverdos och nu svävade jag någonstans på normal nivå, alldeles lagom speedad av koffein och socker. Och jag hade faktiskt berättat om min dag på halkbanan, jag hann med att berätta det innan hennes jävla telefon ringde och hon skickade mig till datorn med en viskning och en handvifting. Jag totalvägrade att lära henne hur jag hade gjort och sa igen att jag var jättetrött efter den här dagen. Började istället klä på mig för att gå till bussen och då sa hon liksom desperat "Men vi har ju inte ätit något.". Jag tänkte genast att jag skulle säga något lagom småaktigt om att jag inte ville bli skyldig henne något för maten, men sa istället att jag skulle äta hemma. Och så gick jag. Är om möjligt ännu surare på min låtsasfarmor nu.