Skiiiit
Så trött
Först tänkte jag åka rollerblades in till stan. Har ett par rollerblades som jag köpte för 3 år sedan men aldrig använt. Jag har liksom glömt bort att jag har dem. (Ja nu ska jag börja skriva "dem" istället för "dom"...ordnazisten i mig avskyr att jag skriver "dom"...) Så jag gick till kvartersbutiken och köpte cigg och en Festis och sedan satte jag mig på en bänk utanför affären för att ta på mig rollerbladesen. Ställde mig upp, vinglade iväg ungefär 10 meter, kom på att jag säkert skulle bryta nacken ifall jag fortsatte, satte mig ner och tog av mig dem igen. Så fort jag fått på mig mina rollerblades (inköpta för cirka 1300 spänn för 3 år sedan...) så kom jag nämligen på att jag inte har "bladat" sedan jag var typ 14 år. Jag förstod inte vad som for i mig: hade inte stått i ett par rollerblades på 12 år och nu trodde jag att jag kunde göra det igen. Jag tänkte att det var väl som att cykla, man glömmer inte bort sådant. När jag var 14 år så bodde jag i mina rollerblades. Typ. Jag, mitt korkade arsle, tänkte nu dessutom börja "blada" igen utan att ens ha hjälm på mig. Jeezez. Nä, nä, nä, det har jag nog blivit för gammal för...får lära mig att "blada" på nytt för jag har totalt glömt bort hur fan man gör.
Flabbade lite åt mig själv och tog på mig skorna igen, gick hem med de knappt använda rollerbladesen och bytte till ett par pjuck jag faktiskt kan röra mig i. Espadrillos med 9 centimeters kilklack. Dem hade jag på mig på min 6,8 kilometer långa promenad idag. Nemas problemas att gå i dem, men rollerblades? Nej huuu! Det är jag för gammal för tror jag...
Är iallafall för förnuftig för att "blada" igen. Och utan att ens ha hjälm!? Vad fan tänkte jag med egentligen?
När jag hade gått ungefär halva promenaden så ringde pappa från Kina via Skype. Han kommer hem nästa vecka så jag slipper åka till sommarstugan och klippa gräsmattan. Skönt, jag såg inte fram emot att resa så långt bara för att klippa en gräsmatta. Dessutom så spökar det i sommarstugan. Jag kan slå vad om det, jag vet att det finns ett husspöke där. Varje gång jag är där så känner jag det på något sätt. Spöket är snällt men lite retsamt verkar det som för han (jag tror det är en han) kan skrämmas så man verkligen blir rädd men han slutar när man tänker "Snälla sluta" och verkligen har blivit jätterädd. Jag har berättat detta för M och han är lite intresserad av det övernarturliga så han såg fram emot att köra dit. Vi hade tänkt åka nästa helg och få en lugn nationaldag i år men nu blir det ju inte så. Lite synd, jag såg fram emot det jag också även om det är en lång resa. Hade varit skönt att vara där, bara M och jag och inte en kotte i sikte så vi skulle kunnat nuppa i trädgården. Det hade varit lite skoj faktiskt: klippa gräsmattan enbart iklädd gummistövlar, solglasögon och hörselskydd med inbyggd radio. Men det får bli grillfest på playan ute vid campingen precis som förra året. M tyckte att vi kunde väl åka till sommarstugan ändå men pappa är inte så förtjust i alla pojkvänner som hans döttrar drar dit. Pfft. Vaddå "alla pojkar"? Jag har bara tagit dit 2 "pojkar", 2001 tog jag dit min dåvarande pojkvän, och så har min exKK D varit där några gånger. Syrran 78 har tagit 3 pojkvänner till sommarstugan, och äldsta syrran 71 har rekordet med 4 pojkvänner varav en faktiskt var hennes dåvarande KK men hon tvingade mig och 78 att låtsas inför pappa som om det var hennes pojkvän. Det är ungefär 10 år sedan nu och det var rätt kul för så fort 71 var småjävlig mot mig eller 78 så började vi prata, högt och tydligt, om hur 71 och killen träffades. 71's dåvarande KK var ett one-night-stand som hon träffade en väldigt blöt kväll på krogen och som hon först inte ville träffa igen eftersom han hade hängpung, men som hon sedan träffade igen och igen och igen eftersom han var "råsex". Inte "rå sex" utan "råsex". Så uttryckte hon det, han var "råsex" helt enkelt. Då var jag bara 15-16 år och förstod inte var 71 menade med "råsex". Jag frågade 71 högt och tydligt flera gånger vad "råsex" var men hon bara hyssjade på mig för att pappa inte skulle fatta något. Minns att jag gick och undrade vad fan "råsex" var utan att förstå. Det fattade jag först några år senare när jag fick ihop det med M. Det är "råsex" helt enkelt.
Nu lyckades jag nog hålla mig från att skriva "dom" istället för "dem". Tänker fortfarande skriva "iallafall" istället för "i alla fall" för det ska skrivas ihop. Jag tycker det för det ser så fel ut när jag skriver isär det eller läser en text där det är särskrivet.
Shortsdags
Suck och stön! En sådan här dag ska man ha cykel. Har inte haft råd att lämna in den på verkstaden. Pappa kollade på den innan han åkte till Kina och han trodde det skulle räcka med att spänna ekrarna. Han visade mig och ekrarna var nämligen väldigt lösa. Finns tydligen något som heter ekerspännare som man kan använda. Jag kan ju traska ut till Biltema och kolla ifall jag hittar en sådan där ekerspännare. Se ifall det är något jag kan klara av att göra så jag slipper lämna in cykeln på verkstaden. Fast det är en bra bit att gå till Biltema. Min mp3spelare borde väl göra vägen kortare dock. Men jag är mer sugen på att gå in till stan faktiskt, Biltema ligger åt andra hållet ju.
Får se vart jag promenixar. Först ska jag raka benen, sedan blända omvärlden till total blindhet med mina vita vader.
No Return To Innocence
Kom på en sak nyss. Nu är det 1 år sedan jag praktiserade som städare på resturangen. Lite lustigt nog så är det idag exakt 1 år sedan jag var på helvetesmöte med Chefen då hon var så elak att jag gick därifrån i tårar. Här är inlägget jag skrev när jag kom hem den dagen. Den tiden som slavarbetare var en emotionell och ambivalent bergochdalbana. Jag ville gärna ha jobbet samtidigt som jag hatade att behöva jobba gratis. Efter helvetesmötet då Chefen misshandlade mig verbalt så ville jag bara dö. Allt hopp försvann liksom från mig och efter det förändrades jag. Har blivit hårdare, mer cynisk och mina murar omkring mig är högre än någonsin förut. Jag är kall. Tänk att så mycket kan förändras på bara 1 år. Jag har verkligen förändrats. Hela min förra blogg är annorlunda, i min gamla blogg framstår jag som gladare och mer hoppfull än vad jag gör i denna bloggen. Ibland när jag varit sömnlös så har jag läst igenom min gamla blogg och skillnaden, tycker jag, är enorm. Jag såg ljusare på livet för 1 år sedan än vad jag gör nu. Nu är jag mycket hårdare.
Fast det är spelad hårdhet som bara är på ytan. Det är ett skyddande skal mot omvärlden. Så blir det när jag lämnas av folk som jag litat på att hjälpa mig. Det är mitt försvar liksom. Lägger på några lager hårdhet för att hålla människor borta så jag inte blir sårad igen. Jag stöter bort dom för att se om dom verkligen bryr sig på riktigt och verkligen tillhör de snälla.
För bara 1 år sedan orkade jag så mycket mer. Jag vågade så mycket mer. Hade mer hopp och jag tyckte framtiden såg ljusare ut än vad den gör nu. Jag var helt enkelt mer oskuldsfull då och nu tror jag inte att jag kan komma tillbaka till den Lady Angel jag var då. Jag har blivit mer skadad under det här året som gått. Har blivit ännu mer övertygad om att mitt försvar aldrig kan tillåtas att brytas igenom igen så hela tiden bygger jag på det. Och jag kan inte sluta för då händer det något som får mig att leva ännu mer mer taggarna utåt. Det gör det alltid, förr eller senare.
Äsch...

Vaknade strax efter klockan 16 idag. Äsch, skit i det. Shit the same. Jag ska sluta bli sur på mig själv för att jag inte kan bli normal med sömnen. Läkaren jag träffade sa ju att jag hade gjort allt jag kunnat för att själv kunna få ordning på det. Eftersom jag inte kan själv så är det ju ingen idé att försöka.
De här muggarna köpte jag igår på Åhléns. Så himla fina! ♥ Köpte 4 stycken för 98 kronor. Mönstret heter "Florida", finns tyg, pärmar, skrivböcker, vaxduk, servetter och allt möjligt i det mönstret. Vill ha ALLT! Såg även kuddar med detta mönstret...var sååå nära att köpa ett par men dom kostade 200:- styck så. Hmm. Får se om jag inte kan köpa 2 nästa månad. De där kuddarna skulle passa fint i min soffa som jag vill ha. Fast jag måste ju köpa soffan också. Äh jag får se. Kanske köper tyget istället, det skulle nog bli fint som gardiner. Jag vill ju ha det lite mörkt och halvskumt här inne.
Yey. Nu fick jag smsavi om att mina grejer från cdon.com har kommit. Nu får jag äntligen filmerna! Tog 8 dagar den här gången, ovanligt långsamt för CDON. Dom brukar ju annars skicka grejerna väldigt snabbt.
Maaaat
Är något fel på mina feeds så jag kan inte komma in på de bloggar jag har på bevakning. Ifall mina kära bloggkompisar undrar varför jag inte kommenterar.
Om igår
Min körlektion igår gick superbra. Växling och kurshållningen verkar sitta nu så tjoho för mig. Gamlingen blev glad och öste beröm över mig. Tralala. Jag tycker han är skitbra alltså och jag är så glad att jag får köra med honom. Gamlingen är äldst av körlärarna ju, han har ju mest erfarenhet av både att köra och att lära ut. Varje lektion med honom är helt fantastisk för hela mitt huvud fylls av lärdom liksom. Varje lektion får mig att ångra att jag slösade tid och pengar på att köra med Fleppo. Igår fick jag köra på en skogsväg som slingrade sig fram och där fick jag verkligen öva på kurshållningen. I början hade jag väldigt svårt för det där, för några lektioner sedan när jag började öva kurshållning så gick det inte alls bra. Nu går det mycket bättre! Om jag bara tittar långt fram så blir det fan så mycket enklare att hålla kursen. Några gånger hade jag lastbilar bakom mig. Fan vad läskigt...jag blev nervös men Gamlingen sa (på sitt vanliga lite barska sätt) "Nej men varför det? Det är inget att vara rädd för så skit i det nu." haha. Han är lite rolig av sig när han svär sådär i en snäll ton.
Sedan, ett par timmar senare, hade jag mötet med läkaren på Neurolog och Rehabavdelningen på sjukhuset. Ännu en person jag gillade omedelbart. Läkaren bröt på tyska precis som drottning Silvia. Det låter så fint på något sätt, jag gillar de där skorrandet på R. Den tyska brytningen är tjusig. Läkaren ställde frågor och gjorde undersökning. Testade reflexer genom att slå på knäna med en sådan där hammare. Fan vad jag hatar när läkare ska kolla reflexerna. Det känns så obehagligt när benet hoppar omkring av sig själv. Brrr. Sedan tog läkaren blodtrycket vilket var systoliskt 170 och diastoliskt 120, eller 170 genom 120, eller 170 över 120... Som före detta elev på OP så kan jag säga att det är ett rätt så normalt blodtryck. (Om jag minns det rätt nu...var ju länge sedan jag gick på OP.) Läkaren sa ingent om blodtrycket iallafall. Efter en halvtimme så gick hon ut för att prata med en kollega, en psykolog, och få dennes synpunkt på mina sömnproblem. Det verkade ta lång tid för det gick 20 minuter innan läkaren kom tillbaka. Då fick jag veta att hon hade skrivit ett brev till vuxenpsyk om att dom skulle kalla mig snarast för en samtalskontakt. Fan vad skönt! Jag har velat ha och behövt någon att prata med i åratal, någon professionell som kan hjälpa mig med mina "mörka" perioder. Jag går ju så mycket upp och ner.
När mötet var slut så gick jag därifrån väldigt lättad. Kändes så bra att träffa den där läkaren. På vägen tillbaka till huvudentrén så irrade jag bort mig. Gick helt fel i en kulvert och hamnade i källaren. Vad finns i sjukhusens källare? Jo bårhuset... Gick förbi det med en rysning. Uuusch, scary. Narturligtvis var det knäpptyst och inte en människa i sikte. Jag fick genast vilda fantasier om att det skulle komma ut döda människor från bårhuset och äta upp min hud. Det kanske var dumt av mig att titta på "Dawn of the dead" förra veckan.
Nu ska jag spela Sims. Var evigheter sedan.
Skriver sedan
Jävla blinkande fula annonsjävel.
Den STÖR! Kommer få göra såhär varje gång jag postar ett kort inlägg. Blir så irriterad på den blaffiga reklamannonsen. Jag kan väl åtminstonde få reklamannonser i färger som matchar min blogg? Jag vill inte ha en ful annons för hemorrojdsalva på min blogg. För fan.
Snark
Ser ut att bli fint väder idag men smhi.se visar att det ska regna. Hoppas det inte regnar när jag har körlektion. Det har gjort det några gånger och då blir jag förvirrad för jag ska koncentrera mig på körningen samtidigt som jag ska leta efter knappen till vindrutetorkarna. Det är ju förvirrande.
Nu åkte en gräsklippare förbi mina fönster. Så lagom otrevligt att höra det såhär mitt i ottan. Det är faktiskt morgon för mig nu.
Back in the days
Shiiiiit. Blev helt nostalgisk för en stund sedan när radion spelade den här låten och sedan dess har låten gått på repeat i WMP. Påminner mig om min kompis Den Bästa när vi var "unga och fria" (yngre och friare än vad vi är nu iallafall...). När vi rökte hasch och spelade den här låten på varje förfest. Minns att jag dansade runt lagom pårökt och full till den här låten och tyckte att livet bara var så underbart.
Så är det minsann inte längre... Undrar om det var haschet som gjorde mig cynisk? Eller var det just det som gjorde mig lycklig? Jag rökte ju inte på sådär jätteofta direkt men visst, det hände. Tål att tänkas på... Synd att jag inte har de kontakterna längre. Fast det kan ju vara bra också. Om jag kände någon idag som hade hasch att sälja så skulle köpa. Definitivt, ingen tvekan. (Japp, M har skakat på huvudet åt detta...han spände ögonen i mig också för att kolla om jag såg stenad ut.) Så det kan ju vara bra att jag inte känner någon som säljer. Lite trist dock. Jag vill vara ung och fri igen tillsammans med Den Bästa!
Jag tänker på Den Bästa väldigt ofta. Nu när hon sitter på behandlingshem en bra bit utanför stan så hör jag inte av henne. Det känns så sorgligt att vara separerad från henne. Det har vi varit förut, vår kontakt har varit lite si och så de senaste åren men vi har alltid hörts av igen. Alltid liksom. Nu är det så länge sedan jag såg eller hörde av henne sist. Fan alltså, hade jag bil så skulle jag köra till behandlingshemmet och hälsa på henne! Förra sommaren satt hon ju på psyket i stan och då hälsade jag på henne. Tyckte hon såg underbar ut, helt fantastisk liksom. Hon har alltid varit fantastisk i mina ögon. Fullkomlig och fulländad ut i fingertopparna. Jävligt cool också. Jag saknar henne så! Tänker på henne säkert varje dag och undrar om hon har det bra och hur hon mår på riktigt. Jag oroar mig för henne och blir jätteledsen när jag tänker för mycket på henne. Det är lustigt på något sätt för vi har lite som kopplar ihop oss förutom att vi gick samma 2 gymnasielinjer tillsammans. Våra pappor jobbar på samma jobb. Det är bara 1 månad mellan oss i ålder, precis 1 månad. I våra födelsetider, alltså tid på dygnet, så har vi båda 7. Hon är förvisso född på dagen och jag på kvällen men ändå, det blir ju Really? No shit! i huvudet när man tänker på det. Iallafall i mitt huvud. Undrar varför jag slänger mig med så många engelska uttryck?
Men jag skrattar också åt minnena av Den Bästa. Brukar skratta mest åt det när min killkompis E strippade för oss i webcamen. Den Bästa satt och dreglade ner datorskärmen och sa "Ojoj, jävlar kolla asså...jag vill ha..." haha. E höll på som om han var vår alldeles egna Chippendale och strippade för oss över webcam flera gånger. Både Den Bästa och jag skrek högt när E till slut visade allt en lycklig fyllekväll på hösten 2003. Tror det var 03 eller 04 som E strippade för oss.
Det där som Den Bästa sa när hon blev uppringd av Radiotjänst skrattar jag också åt för det är ju bara så himla häftigt. Hon sa ju "Nej jag har ingen tv, jag fildelar istället.". Iskallt. Det är är så coolt! När jag, klavertramparen nummer 1, blev uppringd av samma "tjänst" så fegade jag totalt och sa att min pappa betalade min avgift. Jag fick väl hjärnsläpp eller något. Då kollade dom ju narturligtvis upp min pappa och såg att han bara hade en tv-licens och så åkte jag på flera feta fakturor. Nu har jag faktiskt sagt upp min tv-licens. Droppen kom nu för ett par veckor sedan när en faktura kom och körde mitt tidigare goda humör den dagen totalt i botten. Jag tog hjälp av min låtsasfarmor och skrev en uppsägning på hennes dator som jag sedan skickade upp till Kiruna. Så nu kan Radiotjänst gå och fucka sig själva. Dom kan se sig om i stjärnorna efter mina pengar. Fuck off Radiotjänst.
Nu ska jag lyssna en stund på den här låten, på repeat, och minnas Den Bästa "...we were young and wild and free..."
Sedan blir det nog "1990 nånting" med Afasi & Filthy och Snook. "...det var back in the days!"
Säkert kommer jag att spela Kjell Höglunds "Genesarets sjö" som avslutning också. "Rötterna blir starka när det blåser...luften blir friskare när åskan går..."
Fixelifix
Stör mig oerhört på att det har börjat dyka upp stora reklamannonser i min blogg. Precis nedanför det senaste inlägget är det numera alltid en stor och ful annons. Det gjorde mig inget att det var små annonser förut, de störde mig inte, men nu är det fula, stora, blinkande och vräkiga annonser nedanför det senaste inlägget. Därför skriver jag lite till så att den annonsen inte ska synas. Min blogg är tjusig ju, jag vill inte ha vräkiga och smaklösa annonser på den. Så irriterar man en estet.
Och så gör vi några mellanslag.
Och några till. Så, nu borde den där fula annonsen inte synas utan att man scrollar ner.
Tvätta
Tänk om man hade sin egen tvättmaskin och torktumlare. Då slapp man äckliga människor som slänger sopor i tvättstugan och vräker i tvättmedel i maskinerna. Jag ska ta reda på vilket lägenhetsnummer som tillhör en gammal tant som jag vet städar noggrant efter sig och sedan ska jag alltid tvätta efter henne.
Snooze
Voila: jämlikhet.
Jag tycker det är roligt att delge män min ovanstående åsikt. Män brukar nämligen inte gilla att höra det. Hehe.
Slöööö
Fan vad jag sov
Kaffeeeee, kaffeee...jag vill ha kaffe. Intravenöst tack.
Slit och släng
Oss arbetslösa
Jag vägrar att stå där och hinna bli onödigt sur när jag ska på möte med EB som aldrig är i tid. Därför har jag bara väntat där på EB 1 gång. Efter den första gången sket jag i AF's nya regler och numera står jag på femte våningen och väntar på att någon ska gå ut. Då går jag in och sedan sitter jag i en bekväm soffa och väntar på EB. Jag finner mig minsann inte i att förolämpas genom att bli behandlad som en självmordsbombare bara för att jag är arbetslös. Jag accepterar inte det! Varför får de arbetslösa inte längre gå in till sina arbetsförmedlare? Det är ju som om vi är smittade med pesten eller anses vara labila psychon bara för att vi inte har något arbete. Det är en förolämpning. En grov sådan som tuggar på de arbetslösas redan trasiga självkänsla. Tro mig kära Arbetsförmedlingen: vi arbetslösa känner oss redan värdelösa, ni som "arbetsförmedlare" behöver inte krossa oss ännu mer. Vi är redan nertryckta i skorna. Vad är nästa steg hädanefter? Metalldetektorer? Biffiga muskelberg till säkerhetsvakter? Varför inte skaffa en gynstol för att kunna leta efter bomber i alla arbetslösa kvinnors "håligheter"? Varför inte lyncha oss så slipper ni bry er på riktigt?
Vi är inte farliga. Vår arbetslöshet smittar inte. Vi är inga självmordsbombare. Vi är faktiskt bara arbetslösa som söker hjälp.
Kreativ igen
Idag ska jag inte gå och lägga mig fastän jag börjar bli trött nu. Har grejer att göra och det är sådant som jag är sugen på att göra. Jag möblerade ju om för typ 1 månad sedan. Ganska så exakt 1 månad sedan är det. När det gäller mitt hem så är jag lite lat av mig...jag föredrar lite skit i hörnen. Kanske inte just skit men en och annan dammråtta gör mig inget. Inte heller att dammsugaren, 40talet böcker och en sopsäck med mina gamla videoband har legat framme sedan ommöbleringen. Faktiskt gör det mig inget, inte mycket iallafall. Inte förren nu börjar det bli störande att kliva över dammsugaren, säcken med videoband och böckerna varje gång jag ska på toa eller in i köket. M har klagat som fan och jag har sagt åt honom att om det är så störande så får han gärna städa. Han totalvägrade tyvärr så jag får städa själv. Nu börjar jag faktiskt tröttna på det själv också. Det sägs att kreativa personer har det rörigare i sina hem än folk som är deras yrkesmässiga motsatser. Jag har ju inget yrke men är lagd åt det kreativa hållet och det syns nog på mitt hem. Alla Arbetsförmedlingens intressetester visar att jag ska jobba med något kreativt. Ingen överraskning direkt: jag målar och tecknar, syr, gör smycken av pärlor, skriver dikter och historier, och om jag hade mer pengar så skulle jag göra om min lägenhet helt och hållet för jag har massor av idéer. Voila: kreativ. Är också bra på musik. Efter några lyssningar så kan jag hela låten, varje trumslag, varje gitarr, bas, piano, sångarens exakta tonläge och andetag. Det är som om jag kopierar över hela låten till min hjärna och jag vet exakt vilken takt den ska vara i. När en låt används i filmer så saktas den ofta ned eller snabbas upp lite. Det räcker med att den saktas ned eller snabbas upp med en halv sekund i takten för att jag ska höra det. Hör jag en låt på radio utan att radiopratarna säger vilken låt det är så tar det knappast mer än 5 sekunder innan jag vet vad låten heter och vilken grupp eller artist det är. Vet dock inte hur kreativt det är. Räknas det till kreativiteten? Ser den där affischen som finns på Arbetsförmedlingen framför mig nu men kan inte minnas om den "musikaliska intelligensen" räknades som just kreativ. Nästa gång jag är på Arbetsförmedlingen (som inte förmedlar...) så ska jag ta och skriva av den.
Idag ska jag alltså röja upp här hemma. Sopsäcken med videoband ska slängas, böckerna ska ner i förrådet, dammsugaren ska in i städskåpet (ja jag upptäckte att jag faktiskt hade ett sådant...). Sedan ska jag diska och sedan ut till underbara Ikea för att köpa soffbordet jag vill ha. Har dock inte lyckats bli av med mitt gamla soffbord. Har liksom glömt bort det. Jag velar lite angående mitt gamla soffbord. Det är helt klart för stort för en liten lägenhet, för stort och för klumpigt, men jag vill inte gärna göra mig av med det. Det är fint och så gediget. Trä rakt igenom och det väger säkert massor. Var på väg att skriva att det väger ett ton men riktigt så mycket väger det ju inte. Tungt är det iallafall. Men jag kan inte ha kvar det i lägenheten för det tar upp för mycket plats helt enkelt. Min nya planlösning som jag kom på för 1 månad sedan funkar 1000 gånger bättre än den gamla men funkar inte helt förrens jag är av med åbäket till soffbord. Ska flytta ner det till förrådet istället men det kan jag inte göra själv. Är alldeles för tungt för det. M har gnällt så mycket på mig om att jag har det rörigt här hemma så jag vill överraska honom med min nya planlösning. Har inte knystat något till M om att jag ska köpa nytt soffbord nämligen. Ska be min killkompis E om hjälp. Han och jag ska nog orka bära ner soffbordet i källaren. Fast det skulle sitta bättre med 2 stora starka karlar som gör grovjobbet medan jag tittar på utan att bryta naglarna. Eller om jag kanske ringer Myrornas ändå...får se. När jag en vacker dag får större lägenhet och har plats för soffbordet så köper jag nog hellre ett nytt. Äsch, jag vet inte...ska köpa det nya soffbordet idag iallafall så får jag se hur det blir med åbäket senare.
Bläääää
"Ett par timmar"
Sleeeepyyyy
Jag känner mig så kluven idag. Dumma hjärna. Ska försöka vila en stund. Jag kan ju lägga mig i sängen och lyssna på radio så blir jag säkert lugnare.
Gråtfilm
Fick för mig att jag skulle se på Lilja 4-ever. Gud jag klarar inte av den sista scenen! Fan vad sorgligt det är när Lilja har hoppat från den där bron och ligger i ambulansen. Man hör ambulanspersonalen säga att hennes hjärta inte slår medan en kvinna gör hjärtmassage. Då öppnar Lilja ögonen litegrann och sedan dör hon. Gud jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag ser det. Jag brukar ändå inte gråta sådär jättemycket när jag ser sorgliga filmer. Brukar bara bli lite fuktig i ögonen liksom, inte mycket mer.
Men det finns 2 filmer som får mina tårar att rinna som Niagarafallen: Pans Labyrint och Lilja 4-ever. Kan bara inte sluta gråta i de sista scenerna i de filmerna. M och jag såg Pans Labyrint rätt nyligen. Jag har den på dvd nu men förra gången vi såg den så hade M hyrt den. När vi såg den igen nu förra veckan så blev jag halvt förstörd i slutet och jag har ändå sett Pans Labyrint rätt många gånger. M blev rörd han också fast inte som jag. Han blev lite fuktig i ögonen och gick på toa direkt när sluttexterna kom. Hmm. Jag tror han blev rätt förstörd han också. Han ville nog bara inte visa det för M är en sådan där "karla karl" med uppfattningen att riktiga män inte ska gråta. Iallafall inte när någon ser.
Samma kväll, en stund efter att vi hade sett Pans Labyrint, så såg vi på Sliver. Det var gråtfritt för det händer ju inget sorgligt i den filmen - snarare är det bara en massa sex. Typ som i Basic Instinct. Lite lustigt att både Sliver och Basic Instinct har Sharon Stone i huvudrollen och att båda filmerna är en plåga att se när man är singel. Sliver är iallafall en sådan där film man blir lite het av, alltså ska man inte se den om man är ensam, haha. Jag blev mer sexsugen än M för han störde sig på "den knäppa musiken" i filmen men jag tyckte att musiken förhöjde sexigheten till max. Jag överföll honom efter halva filmen.
Den här låten är från Sliver. Har haft den på hjärnan i typ 10 år utan att minnas tillräckligt mycket för att kunna lista ut titel eller artist. Kollade igenom soundtracklistan på IMDB och då hittade jag låttiteln. När M och jag såg filmen så hörde jag ju direkt att det var Enigma så det var inte svårt att hitta rätt låt senare. Tycker den är så bra alltså. Både sorglig och erotisk på något sätt. Igår beställde jag soundtracken tillsammans med några filmer som jag har haft på vhs men ska skaffa på dvd. Jag har ju gjort mig av med alla mina videoband, alla utom några som det är tecknat på. Dom vill jag har kvar för dom har min pappa spelat in till mig när jag var liten. Har en lång lista på filmer som nu måste inhandlas på dvd istället för vissa filmer måste jag bara ha på köpdvd. Thelma & Louise, Pretty Woman, Dirty Dancing och Das Boot hittade jag special editions och directors cut av. Det där är ju fördelen med dvd...speciellt när det är en film man älskar. Jag är smått förälskad i Thelma & Louise (men det är väl alla brudar) och den hittade jag special edition av med en massa extramaterial på dvdn. Köpte Ensam Hemma 1 och 2 också. När jag var liten så var jag såååå kär i Macaulay Culkin. Undrar när jag får filmerna och soundtracken till Sliver?
14 år till salu
"14 år till salu" gav mig samma rysande känsla jag fick när jag sträckläste Liza Marklunds böcker om Mia, och senare Mias egna böcker. Även de böckerna läste jag på några timmar. Jag ryser, jag tycker det är hemskt, det är avskyvärt att det här händer. Jag glömmer aldrig vad jag läst i böckerna, vad Tessan och Mia utsattes för. Jag blir arg och vill slåss för deras rättigheter. För allas rättigheter.
"Lilja 4-ever" är en film om trafficking, jag blev påmind om den nu när jag läste boken. Varje gång jag ser den filmen gråter jag så jag skakar. "Lilja..." är ju fiktiv men ändå inte: det händer ju. Och det händer ju inte bara ibland, det händer varje dag. Allt det här händer på riktigt, varje dag. Skrämmande tanke. Nu när jag har läst ut "14 år till salu" så får jag samma hjälplösa känsla som när jag sett på "Lilja 4-ever". Jag vill bara ta Tessan och krama henne, lova att allt ska bli bra. Slutet på boken gav mig en tröst dock, Tessan klarade sig utan min kram.
Den här boken får en hedersplats i min bokhylla brevid Asyl, Gömda, Mias hemlighet och Mias systrar. Det är böcker som har påverkat hela jag, ända in i själen.
Författaren heter Carolin Engvall och jag kunde inte komma på varför jag kände igen det namnet så. Inte förrens jag hade läst ut boken såg jag att det fanns ett foto på författaren längt bak. Det är ju Carro. Ingen jag känner personligen men Carolin Engvall var chefredaktör för tidningen FRIDA när jag brukade läsa den och när det kom en ny chefredaktör så var tidningen inte lika bra. Jag brukade undra vad Carro gjorde efter att hon slutade på FRIDA så nu när jag fick se hennes foto längst bak i "14 år till salu" så kändes det som att se en kär gammal vän igen. Lite töntigt kanske men FRIDA var verkligen en bra tidning när hon var bossen och när jag var tonåring så var den tidningen extremt viktig för mig.
Alla ska nu ta och köpa "14 år till salu". Gör det nu, seså!
Shopping
Ska fixa mat och sedan försvinna in i boken jag köpte. Den verkar vara väldigt bra. En sådan där bok man fastnar i, som är hemsk men man kan inte lägga den ifrån sig.
Spend, spend, spend
Suck å stön
Körlektion # 21
Fleppo förresten: idag var jag nära att smälla av för han tittade på mig och log. Han tittade på mig så där synande uppifrån och ner och upp igen och så log han sådär flörtigt. Jag kunde nästan känna hur en bomb briserade i mitt huvud! Varför gjorde han så? Inte nog med att han gav mig flörtblicken: en stund efter det såg jag att han stod och stirrade på mina bröst. Idag hade jag inte urringad tröja, tvärtom, jag hade en helt vanlig tröja med urringning till lite nedanför nyckelbenen bara. Ändå stirrade Fleppo som fan på mina bröst. Okej, jag har ju stora bröst så dom syns ju även om jag har säckig tröja på mig men han behöver ju inte stirra för det. Han stirrade ju verkligen. Jag kände mig naken och la armarna i kors över brösten och då tittade han bort.
När Fleppo avbröt lektionen då i februari eller när det nu var så skällde han ju ut mig och efter det ignorerade han mig. Sedan kom smsen på kvällarna, sedan följde han efter mig och stirrade surt när jag var på körskolan vilket resulterade i att jag inte ville gå dit på en hel månad. Nu när jag har börjat gå dit igen så har Fleppo börjat titta först lite undrande på mig, sedan ringde han hem till mig och nu idag gav han mig världens mest flörtiga blick och log som om han var jätteglad att se mig. What the fuck is going on here?
Måste ut
Borde inte bry mig
Mötet med EB idag gick sådär. Det var meningslöst helt klart. Egentligen ville hon väl bara meddela det som jag misstänkt länge: att jag snart flyttas över till någon annan. Jag visste det. EB klarade inte 6månadersgränsen. Eller, egentligen gjorde hon det: hon har varit min arbetsförmedlare i 9 månader nu men gränsen ligger där någonstans. Mellan 6 och 10 månader ungefär. Tycker det är konstigt att EB flyttar över mig till någon annan. Förvisso har jag misstänkt detta sedan en tid tillbaka, jag har känt att det snart tar slut, men jag blir ändå besviken. Blir jag varje gång. Jag hinner precis etablera en bra kontakt med någon myndighetsperson och vips så är han eller hon borta. Jag hinner precis börja tro att den här människan kommer verkligen att kunna hjälpa mig och sedan, borta. Nu sörjer jag detta den här gången lite extra mycket för jag gillade EB som person. Hon var trevlig och bra på det sättet att hon inte jobbade så mycket liksom. När jag har haft möte med henne har vi börjat prata om annat än sådant som vi ska prata om. Sådant är verkligen trevligt. Känns mer personligt då. Idag kom vi att prata om min situation på ett väldigt ickesterilt sätt och jag vågade öppna mig lite för henne. Sa att jag inte orkar hoppas på att kunna sköta en tids praktik på något ställe för jag lever liksom inte så högt upp. Jag känner på mig att det inte kommer att funka med mina sömnproblem och panikångest som frodas i sömnproblemen. Jag lever inte så högt upp. Jag lever bara nätt och jämnt ovanför ytan. Ibland dras jag ner under men jag kommer aldrig ovanför tillräckligt för att orka på riktigt. Jag är mentalt utmattad och har igen börjat fundera på varför jag lever. Jag gör ju inget av nytta, ingen har nytta av mig och jag bidrar inte med något. Bara så sent som förra sommaren orkade jag mer. Jag var fylld av hopp då och orkade handskas med sömnproblem och panikångest och fick därför bukt med dom ett tag. Sedan, efter sommarjobbet, var det som om allt försvann från mig. Jag dog inuti på något sätt när jag gick till jobbet och grät i tysthet för att jag kände mig så sviken av allt och alla. På frukostrasten brukade jag gå in på toa eller upp till lagret och gråta. Sedan sminkade jag mig för att det inte skulle synas och fortsatte jobba. Efter det har det bara gått utför. Nu känner jag mig så ensam. Oskyddad och utelämnad. Jag borde inte bry mig så mycket om att EB ger upp, jag borde ha vant mig vid det här efter snart 10 år som mer eller mindre misslyckad. Är t.o.m 11 år, det började på Socialtjänstens ungdomsenhet och då var jag 15 år. Jag borde ha vant mig vid alla dessa människor som kommer in i mitt liv, fyller mig med hopp om framtiden, låter mig växa litegrann, och sedan lämnar mig när jag behöver som mest hjälp. Då är det som om jag faller, jag ramlar ner i ett svart hål. Jag isolerar mig, bygger upp mitt raserade försvar på nytt och ropar på hjälp utan att någon kommer till undsättning. Ropar på den personen som jag litade på att han/ hon skulle hjälpa mig. Då lever jag i det där svarta hålet, skyddad av mina murar och lever under ytan som ett ingenting. Jag blir ihålig på något sätt, jag finns liksom inte på riktigt. Efter en tid lär jag mig att leva någotsånär normalt och vanligt i det där hålet, sätter på mig en mask och vågar mig ut i den riktiga världen. Jag lär mig göra saker samtidigt som jag är inne i hålet: gå på stan, träffa vänner och familj, shoppa. Jag lär mig att låtsas leva som om jag inte är i det svarta hålet, att låtsas som om allt är bra. Jag kan skratta utan att skratta på riktigt. Kan tycka något är kul utan att mitt riktiga jag tycker det. När jag är i det svarta hålet spelar jag en roll, jag spelar den Lady Angel som folk vill träffa, det är hon som går ut och låtsas leva. Hela tiden samtidigt är den riktiga Lady Angel i det svarta hålet, väl skyddad av sitt försvar och ropar på hjälp, på beskyddaren jag trodde jag hade. Hon väntar på att någon ny person ska komma in i hennes liv, bry sig om henne, låta henne växa och fylla henne med hopp om framtiden. Försvaret rivs ner och då upprepas allt igen.
Bye, bye EB. Hon gjorde väl vad hon kunde.
Köra biiiiiil
Åh jag vill köra nu! Nu, nu, nu!
Super-mega-über-aktiv
Hade tänkt sova lite men det gick inte. Min hjärna blev istället super-mega-über-aktiv och listade ut några grejer jag funderat på ett bra tag. En av grejerna jag listade ut var om Dots, min exarbetsförmedlare. Han sa en gång till mig att han var enda barnet och det där har jag funderat på lite. Jag känner ingen som är enda barnet förutom Dots. Tror aldrig jag har träffat något ensambarn överhuvudtaget. Det intresserar mig att tänka på hur man formas som människa om man växte upp med 1 syskon, 2 syskon, eller inga syskon alls. Och vem man är i syskonskaran: äldst, yngst eller mitti? Jag är ju yngst så det vet jag hur det är. För jävligt, hahaha. Att vara enda barnet har jag läst om någonstans. Tror det stod i Kamratposten på 90talet någon gång. Det stod att ensambarn vågade mycket mer i livet än de som har syskon eftersom ensambarn har föräldrarnas fulla uppmärksamhet. Själv har jag tänkt att ensambarn nog kan känna sig just ensamma eftersom dom inte har något yngre syskon att bry sig om. Man får väl hoppas att ensambarn istället får en hund eller en katt att bry sig om. Om ensambarnen inte får det så har jag en teori om att det där behovet att få ta hand om någon eller något istället kommer fram som vuxen. Den uppfattningen jag har fått av Dots som person är att han bryr sig kanske lite för mycket för sitt eget bästa. Han gör det till fullo så att säga: det är tydligt i hans mail. Skulle vilja fråga honom om han hade ett husdjur när han var liten men jag vet inte. Det kanske är över gränsen? Min gissning är nämligen att han inte hade husdjur för han bryr sig så mycket, som om det behovet av att bry sig om någon eller något aldrig blev tillfredsställt när han var barn. Sådant där gillar jag: att lista ut saker med så få ledtrådar som möjligt. Arbetspsykologen Herr Hårdhänt fick det att låta som om jag gör detta för att känna makt över folk men det gör jag inte. Jag gör det för att det intresserar mig att lista ut saker, att tvinga min hjärna att använda sin fulla kapacitet. Då känner jag mig smart och det gör jag sällan annars. Kanske om jag lyckas lösa ett mellansvårt Sudoko på under 20 minuter. Har jag gjort några gånger. Då känns det som om en glödlampa tänds ovanför mitt huvud, precis som på Kalle Anka när han får en idé. Varför skulle det ge mig makt? Tror Herr Hårdhänt överanalyserade mig där alltså. Eller så blev han väl stött av att höra att han gick som en polis. Det var jag bara tvungen att säga för jag gick bakom honom några gånger den dagen och varje gång tänkte jag: "Han går ju som en polis! Hihihi!" och det verkade så lustigt och fascinerande just då så jag kunde inte hålla tyst om det.
Ingen sömn inatt alltså. Hjärnan vägrade att samarbeta igen och nu börjar jag sukta efter kaffe. Jag får väl bli segare än segast idag då. Lite dumt för jag ska nämligen köra idag. Först har jag möte med EB vid lunch och 1 timme senare ska jag köra. Håhåjaja. Jag får knapra i mig lite knark (dvs Dextro...fruktsocker ni vet) så funkar det säkert. Dextro är underbara, tar man 2 stycken så är man piggare än piggast efter någon minut bara.
Nu blev jag ännu piggare när den här låten kom upp i WMP. Får lust att skråla med för full hals, den är så medryckande. Varför var jag inte tonåring på 80talet?
Ont
Jävla liv
Usch, jag vill flytta. För tillfället får jag nöja mig med att gå ut och gå. Då blir jag av med mensvärken också.
Morgongrinig
Funderar på att sova hela dagen för att få tiden att gå, har ju varit vaken hela natten också så jag är trött nu. Känns som sen kväll för mig nu. Ska sova nog lite, jag sover alltid bättre på dagen. Vet inte varför men det känns tryggare bara. Inget läskigt gömmer sig i dagsljuset ju.
Önskar att dom på radio och tv kunde sluta tjata om den där förbannade skiten Eurovision Song Contest. De få som bryr sig är sådana som slaviskt tittar på hela skiten på tv, som aldrig missar det, alltså behöver radiopratarna inte snacka om det mer. De som har missat all info om ESC har gjort det med vilje så sluta snacka så maniskt om skräpet. Det går ju inte att lyssna på radio längre nu när tävlingen håller på. (Eller tävling och tävling...finns det olika åsikter om.) Jag får gå i ide tills skiten är över eller något av riktig betydelse har hänt i världen. Typ att Paris Hilton har gått utan trosor igen eller att Ozzy Osbourne har sagt "Fuck". Något sådant supermegaviktigt lyssnar jag hellre på... Den där skiten ESC kan dom gärna lägga ner alltså. Pfft, nu rapporterade dom tillochmed om det på Ekot...slow news day eller vad???
Sälja saker
Slö, slö, slö
What the fuck?
Varför, varför, varför?
Är lite full...
Hon bjöd på vin...jag älskar vin! Fan vilket gott vin hon hade! Det var JP Chenets röda vin hon bjöd på och jag brukar inte gillar rödvin men det här var gott, gott, gott. Jag drack 4 glas...är lite full nu alltså. Vi åt sådana där crostini med ädelost till. Nam, nam vad gott!
Varför blir jag alltid kåt när jag är full? Hela vägen hem när jag satt på bussen så tänkte jag bara på sex. Nu ska jag ringa M...
Suck och stön
Nu ringde min låtsasfarmor och ville att jag skulle komma och ta hand om hennes dator. Suck och stön. Jag slår vad om att det är uppdateringarna av Java som skrämt henne igen. Varje gång Java uppdateras så säger ju datorn till om det och varje gång ringer min låtsasfarmor till mig och piper att datorn nog har fått virus. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att med antivirusprogram och brandvägg som är det svåååååårt att få virus. Hon måste ju ladda ner viruset själv och stänga av Norton för att få virus i datorn. Typ. Jag får skriva en lista på grejer som uppdateras och som datorn inte tar skada av och ge henne.
Men okej då, rara gamla damen behöver min hjälp med dumma elaka datorn som skrämmer henne.
To the rescue!
Hata!
Blaaah
Körlektion # 19
Körlektionen gick hur bra som helst. Gamlingen anmärkte bara på 2 saker: att jag stannade när jag skulle in i en rondell fast jag inte hade behövt stanna, och att jag blev fartblind när jag körde in på en avfart från motorvägen. Ja, för idag körde jag på motorvägen! Tralala, jag fick köra i 110 km/h! Riktigt snabbt det. Gamlingen verkade bli glad när jag själv sa att jag måste ha blivit fartblind. Han ville väl att jag skulle veta själv varför bromsningen blev så hård. På avfarten fick han hjälpa mig att bromsa, det var lite läskigt alltså. Fick öva på dragläget också, gjorde start i backe några gånger och lyckades nästan direkt hålla bilen stilla i backen enbart med hjälp av kopplingen. Är lite svårt det där alltså... Man får lyssna på motorn, känna efter i foten och titta i backspegeln samtidigt. När vi var ute på motorvägen så kom en gubbe i en av Hemtjänstens bilar och svängde in väldigt snävt framför mig. Gamlingen tryckte på tutan för han sa att sådär ska man absolut inte köra. När jag körde med Fleppo råkade vi också på några dåliga förare, då brukade han slå på tutan precis som Gamlingen gjorde idag. Akta er ni dåliga förare: när det kommer en körskolebil så ge fan i att jäklas för det sitter en lärare med i bilen. Nu är jag ännu mer övertygad om att alla, ALLA, ska ta om teorin vart tionde år, gärna var femte. Sa det till Gamlingen idag och han håller med för en del kör verkligen som idioter. Min pappa till exempel. Har sagt till honom att han aldrig skulle klara en uppkörning eller teoriprovet idag och han säger detsamma. Pappas försvar är dock att det var lättare att få körkort på hans tid. Vilket var 1969 då.
Det jävliga är att när folk ser att det är en körskolebil som kommer så hjälper dom inte till. Det är då dom ska jäklas och tuta och stressa en. Jag brukar inte bli förbannad, tänker bara att jag kan teorin och reglerna bättre än den där idioten som anser att högerregeln inte gäller honom. Sedan kör jag lugnt vidare och ignorerar att idioten sticker upp långfingret åt mig eller vad fan han nu gjorde. Jag börjar bli lite överlägsen nu när jag kan teorin. Körningen behöver jag mycket mer övning på, helt klart, men reglerna kan jag. Därför blir jag inte irriterad när någon tutar på mig eller försöker jävlas eller hävdar sin förkörsrätt fastän det är jag som ska köra före. Dom som jävlas ute på vägarna är självklart bättre på att hantera bilen än vad jag är. Men jag är bättre på reglerna. Det får jag bevis på varje gång jag kör.
Jag kommer bli en asbra bilförare. Bättre än DU! Moahahaha... Nu sitter jag allt på mina höga hästar.
Vaaaaaken
Okej. Jag är vaken, fick sova lite så nu ska jag köra idag. Har nog sovit dryga 4 timmar så det funkar. Körlektion nummer 19 idag. Jävla dragläge. Jag förstår inte varför jag inte kan hitta det nu, jag kunde ju förut. När jag började köra i december så tänkte jag att jag nog skulle ha körkortet lagom till sommaren. Yeah, right. Mitt körkort är lååååångt bort. Jag tvivlar på att jag ens har det innan året är slut och det är min pappas fel. Jag får ingen kontinuitet i övningen, det avbryts ju hela tiden. De andra, det vill säga tonåringarna på körskolan, dom kör ju med sina föräldrar varje dag. Det är orättvist! Varför måste min pappa jobba utomlands hela tiden? Jag skulle så gärna vilja köra med honom bara en enda gång. Vill ha mitt körkort nu! Känns som om det är så långt bort. Ibland blir jag sur på alla som kör omkring i sina bilar. Det känns som om folk kör bil bara för att reta mig, "Haha jag har körkort, det har inte du!" ungefär. Åh jag blir så sur! Vill ha körkortet nu! Jag blir ledsen varje gång jag ser en bil med den där gröna skylten som det står "ÖVNINGSKÖR" på. Brukar titta in i bilen och le lite när jag ser den nervösa tonåringen och den tålmodiga föräldern.
Teorin går iallafall väldigt bra, den kommer jag att klara hur lätt som helst - alla 762 frågorna. Fast teoriprovet är ju bara 70 frågor, onödigt att jag då måste kunna 762 frågor för att kunna svara på 70. Det är inte teorin jag har svårt med, det är körningen. Jävla dragläge. När jag hade teorilektionerna i december så tyckte jag att jag inte fattade något alls, tyckte att det här kommer ju gå åt helvete direkt, men teorin är faktiskt lätt. Reglerna är logiska och en del av dom är skrattretande enkla. Några av frågorna är i stil med "Det är kö. Du ska köra ut i en korsning men någon tränger sig före, hur ska du göra?" och då är det 2 svarsalternativ varav det ena är "Jag sticker upp långfingret åt den som trängde sig före, gasar och tränger mig före igen eftersom jag hade förkörsrätt.". Då är det ju inte svårt att fatta att det andra svarsalternativet är det rätta.
För många av svarsalternativen är formulerade så att man fattar att man absolut inte ska köra så. Dessutom: grundregeln i trafiken är ju att man aldrig har några rättigheter, bara skyldigheter. Minns man det så är teorin ingen konst. Ibland kan frågorna vara så krångligt formulerade att jag måste läsa flera gånger för att förstå dom. Jag märker att en del frågor är formulerade på krångligaste sättet med svåra ord. Som om dom som skrivit frågorna vill sålla ut invandrarna. Finns en äldre kvinna på min körskola som är från Serbien tror jag. Gamla Jugoslavien är hon ifrån iallafall, och hon har väldigt svårt för en del frågor just för att dom är formulerade så krångligt. Hon brukar gå och fråga mig vad som menas med det och det och så får jag översätta till ren svenska utan svåra ord. En gång frågade hon mig vad "bör" betydde. Hur 17 ska man förklara det för någon som inte vet? Jag svarade att det betydde "ska" fast det gör det ju inte. Inte riktigt. "Bör" betyder snarare att det rekommenderas att du gör si eller så men att det inte är fel att göra något annat. En annan gång frågade hon mig vad "maximal" betydde. Jag blev helt ställd. Hur fan förklarar man det utan att använda ordet?
Nä nu måste jag sminka mig.
Ingen sömn
Eureka
Har kommit på att jag äter pengar. Jag har alldeles för lätt för att spendera pengar. När jag har kontanter i plånboken så försvinner dom snabbt som attan. Jag kan bara inte ha kontanter. Har jag det så är det som om jag måste spendera dom. Jag äter pengar. Jag är för bra på att spendera dom och för dålig på att spara dom.
Lösningen på problemet är att jag skaffar mig ett jobb där jag tjänar fett med pengar.
Ledsen
Idag när jag åt frukost framför datorn blev jag ledsen. Loggade in på Facebook och hade meddelande från min syster 78. Igår laddade jag upp några bilder, inte så många kanske 4-5 stycken, som var på henne och hennes bebis. Jag taggade fotona och ordnade taggarna på de andra fotona jag hade på Facebook sedan tidigare. Jag visste att jag hade ordnat taggarna på de fotona förut men igår fick jag göra det igen. Det var taggarna på min syster 78 som försvunnit så jag fixade dit dom igen. Idag när jag loggade in hade jag meddelande från henne om att hon tagit bort taggarna som gällde foton på henne och att hon ville att jag skulle ta bort taggarna på fotona på hennes bebis. Skrev tillbaka till henne och frågade varför hon tog bort sig själv och varför jag inte fick ha hennes bebis i mitt fotoalbum. Det är ju foton som jag tagit.
Sedan blev jag jätteledsen och började gråta. Varför får jag inte ha foton på 78 i mina album på Facebook? Vill hon inte vara med i min familj nu när hon har sin egen? Okej att hon inte vill att jag har foton på bebisen, det är ju hennes barn och hon bestämmer det men hon kunde ju ha sagt det på ett snällare sätt. Och slängt med en förklaring till varför hon själv inte vill vara med på mina foton. Hon har laddat upp foton på mig, gamla foton från när vi var små, och det är egentligen mina foton för jag har orginalen. De riktiga fotona har jag, vet inte varför jag har dom för det är ju inte jag som har tagit fotona - snarare är det "mamma" eller pappa - men jag har dom iallafall. Jag scannade in dom för några år sedan och mailade henne fotona och det är dom som hon har laddat upp till sin Facebook. Jag har ju samma foton i mina album på Facebook och har frågat 78 flera gånger varför hon har laddat upp samma foton som jag. Jag har inte blivit sur för att hon har mina foton, jag har bara undrat varför. Eftersom jag har samma foton så behöver hon ju inte ha dom eftersom jag har taggat henne på mina foton. När folk kollar igenom hennes foton på Facebook så kommer ju foton på henne från mina album också upp pga taggarna. Så det är onödigt att vi båda har samma foton liksom. Jag har tyckt att eftersom det är mina foton, jag har orginalen och negativen, det är jag som har scannat in dom och jag laddade upp dom först på min Facebook, då borde ju hon ta bort sina. Det var inte förrens kanske 2 månader sedan som hon laddade upp dessa fotona. Jag hade dom i mina Facebookalbum sedan jag blev medlem, vilket är över 1 år sedan.
Det där har vi småtjafsat lite om och till slut så sket jag i det. Syrran 78 får alltid som hon vill, så är det bara, och man ska inte försöka få igenom sin vilja. Dessutom tänkte jag att det är ju bara lite foton, vad gör det om hon har samma foton som jag, så jag struntade i det hela. Och nu idag fick jag meddelande om att hon har tagit bort taggarna från mina foton. Jag blev bara så ledsen. Har suttit och gråtit hysteriskt i någon halvtimme nu för jag känner mig så utanför på något sätt.
Det är väldigt svårt att älska någon som inte älskar en tillbaka. Såhär har det varit med äldsta syrran 71 i åratal, 10 år minst, och nu är det samma med 78. Jag älskar mina systrar så jävla mycket och jag har alltid gjort det men jag får liksom aldrig något tillbaka. Ibland gör det så ont att jag bara vill dö.
Fucking bored
Zool
Nu har jag varit vaken ett tag. Vill spela Sega. Hittade ett spel som varit bort väldigt länge, Zool heter det. Mycket roligt spel. Något svårt men man kan ju välja svårighetsgrad. Har googlat och hittade svaret på hur man startar ett minispel i spelet genom att spela en melodi på piano i musikvärlden. Måste testa vad som händer... Är väldigt svårt att komma förbi "Jimmys mördargitarr" i del 4 i Musikvärlden dock. Klarade det en gång men har inte gjort det igen.
05.38
Pappa satte in lite pengar till mig för jag berättade att jag inte kunde gå ut pga all pollen i luften och inte hade pengar till Clarityn heller. För mig är det ju slutet på månaden nu. Runt 17tiden tog jag bussen ut till köpcentrat och köpte Clarityn. Tänkte först köpa förpackningen med 28 tabletter men såg att den kostade 150 spänn. Hur fan kan det kosta så mycket??? När jag får Clarityn på recept så får jag ut 100 tabletter för ungefär 300 kr. Märk skillnaden... Köpte en liten förpackning istället, 10 tabletter för "bara" 62 spänn. Hutlöst. Jag längtar tills Apoteksmonopolet är slut. Man kan för fan inte profitera på folks allergier sådär. Jag är ändå inte så himla allergisk mot pollen, jag klarar mig bara jag tar antihistaminer varje dag men min syster 78 måste hålla på med nässpray och ögondroppar också. Det finns ju de som är väldigt allergiska mot pollen. Det jobbiga med min pollenallergi är att den är hela sommaren för jag är allergisk mot all pollen. Justnu är det mycket björkpollen och det är det värsta.
Nä pollen är ett gissel...
Sjuk
Så fort jag slappnar av och slumrar till sådär skönt så vaknar jag i panik. Är grinig som fan nu för jag får ju inte sova fastän jag är jättetrött. Ibland kan jag verkligen bli fly förbannad på min kropp.
Måste ju vara sjuk. Tyck synd om mig någon...jag vill ha medlidande. Nu skulle man ha varit gift alltså. Hade jag haft en man så skulle han ha varit skyldig att tycka synd om mig. Tyvärr kan man inte kräva samma behandling av sin KK. Skit. Är nog därför folk gifter sig...det där med kärlek och "älska till döden skiljer er åt" är nog bara skitsnack...
Seeeeeeg
Nyvaken
Gud vad jag är nyvaken. Har sovit så underbart bra. Mycket ovanligt för att vara jag. Är helt groggy nu. Kaffet vill inte kicka in ännu. Så seg. Får ta och spela lite Segaspel så vaknar säkert hjärnan min på riktigt. För ett par dagar sedan letade jag fram min gamla Sega Mega Drive 16bit och några spel till det. Urkul att sitta och spela "Castle of Illusions" där Musse Pigg ska rädda Mimmi Pigg från den elaka häxan Mizrabel. Det är ett sött spel. Har spelat igenom det på den mediumsvåra nivån och klarat det men på den svåra nivån klarar jag det inte. Ska försöka men jävlar var svårt det är.
Que?
Var är jag? Tror jag nyss kom hem. Är inne på min 34e vakna timme och jag har glömt bort vad jag gjorde idag. Vet att jag gjorde något men justnu minns jag inte exakt vad som fyllde min dag. Min fucking långa dag. Minnet är segare än segast nu. Det kommer tillbaka imorgon. Nu ska jag typ däcka av trötthet. Som sagt: 34 timmar. Jag är i Twilight Zone. Känns som jag är full alltså. Blicken bara hoppar runt och jag kan inte fokusera den så bra. Godnatt.
Here I am
Har varit lite avstängd de senaste 2 dagarna så därför har jag inte bloggat mycket. Eller inte avstängd i den benämningen att jag har varit dissociativ men jag har känt mig så blasé. Så trött och deppig på något sätt.
Kommer tillbaka nu dock och det var bra timing för jag har körlektion idag. Nummer 18 är det. Tralala vad kul det ska bli att köra! Är ju över 1 månad sedan jag körde sist och jag har sååå saknat känslan. Älskar den känslan av att få köra bil: friheten och makten av att kunna kontrollera en stor och tung bil. Jag känner mig lite häftig när jag kan kontrollera bilen, när jag märker att den lyder mig. Det är en betryggande känsla att ha, speciellt eftersom jag blivit påkörd av en bil - även om det är länge sedan så sitter rädslan fortfarande i. Låter kanske lite konstigt att fortfarande vara rädd 6,5 år efter olyckan men fan alltså, det sitter kvar. Men det börjar så sakteliga försvinna. Beror nog enbart på att jag lär mig köra bil för innan jag började köra så var jag fortfarande väldigt rädd för bilar. Har märkt att varje lektion gör att jag känner mig säkrare i närheten av bilar. Bara i december, knappt 6 månader sedan, så tyckte jag det var hemskt obehagligt att gå förbi bilar som stod parkerade med "nosen" mot mig och jag undvek det helst (gick hellre bakom bilarna, på tryggt avstånd). Har inga problem med att gå framför parkerade bilar nu. Tadaa. Lite läskigt är det dock fortfarande att gå framför en bil som är igång. Motorn morrar liksom åt mig och de tända framljusen är väldigt obehagliga. Får öva på att gå framför bilar som har motorn igång. På tal om bilar: utanför mitt fönster står det en silverfärgad Ford. På något sätt tycker jag att den är så sööööt... Skulle vilja ha en sådan bil. Pappa har sagt att han räknar med att min framtida bil kostar runt 50.000. Vilken sorts bil får man för det? Någon som vet? Fast jag blir nöjd med vilken bil som helst, bara den inte är för gammal. Och så måste den ha takfönster!
Ska ha möte med EB idag också. Missade ju mötet i måndags för då sov jag nästan hela dagen. Jag mailade och bad om ursäkt och så fick vi in ett möte idag istället. Undrar vilka "nödvändigheter" vi ska diskutera idag? Säkert något jätteviktigt... (läs "jätteviktigt" med sarkasm...)
Fy fan vad jag älskar den här låten! Äkta 80tal.
Break
Det var nog dumt gjort.
Depp
Dags att vakna nu?
C:/ = duh
Gick upp till pappa när jag kom hem. Har lånat några trätvingar av honom för att limma mina skor. Det var sulorna på mina espadrillos som lossnat så jag limmade och satte fast dom med trätvingar tills det hade torkat. Pappa ska till Kina imorgon. Huu vad han flänger över hela världen! Tycker att han borde gå ner i halvtid eller något, han är ingen ungdom längre ju. Pappa ska iallafall vara i Kina i 5-6 veckor så om cirka 3 veckor måste jag åka till sommarstugan och klippa gräsmattan. Annars är det som en djungel när pappa kommer tillbaka i mitten av juni. Om han ens kommer tillbaka då, ibland måste han stanna kvar längre. Det vet man aldrig. Kommer bli jobbigt att ta mig dit. Sommarstugan ligger lite avsides, typ i den sista orörda naturen i Sverige. Fast det är faktiskt ett 3G torn en bit ifrån huset så helt orört är det inte längre. När pappa köpte sommarstugan 1997 så fanns det inte ens telefon. Minns att jag snodde pappas tegelsten till mobil för att ringa min dåvarande pojkvän. Oj så sur pappa blev när mobilräkningen kom...fast sedan kom interneträkningen och då blev han sur pga den. Tänk vad tekniken har ändrats sedan dess, det tänker man inte på.
Men Gud vad jobbigt det kommer bli att ta mig dit. Måste komma ihåg att ha kontanter: närmaste bankomat ligger typ 2 mil bort och bussarna vill ju inte ta VISA. Alla andra accepterar ju VISA, varför kan inte bussarna göra detsamma? M kanske kan följa med förresten? Det tänkte jag inte på. Då kan vi ju köra dit så slipper jag krånglet med att cykla till närmaste bondhåla i 1 timme för att handla mat. Får fråga M ifall han har tid att åka om 3 veckor. Ungefär 3 veckor. Det beror på hur länge pappa blir borta och det är svårt att veta eftersom han kan bli kvar mycket längre ibland.
Så är det, pappa är chefsprogrammerare på sitt jobb så det är han som måste sätta igång de där maskinerna och dessutom lära folket hur dom fungerar. Han har några yngre programmerare under sig som han lär upp också, det visste jag inte. Att han är chefsprogrammerare visste jag men inte att han lär upp de andra på företaget. Coolt, min pappa är boss. Jag vet rätt lite om min pappas jobb faktiskt. Är inte så intresserad av att veta heller. Det där ingenjörssnacket är inte så intressant att lyssna på, C++ och binära koder, men jag vet att han är civilingenjör i teknik och fysik. Konstigt att han inte jobbar som ingenjör då? En gång frågade jag honom hur länge han gick i skolan för att bli civilingenjör, han svarade "Så länge det gick och sedan läste jag vidare när tekniken utvecklades.". Då har han ju gått en herrans massa år i skolan. Civilingenjör ska jag nog inte bli...inget för mig... C:/ = Duh.
Orgasmhimlen
Älskar att titta på M när han sover. Han ser så söt ut när han sover för han ligger på rygg med händerna vid ansiktet. Som en liten baby ju. Ibland har han kudden över ansiktet också. Urgulligt. Jag får lust att klappa honom på kinden och kalla honom "gullepluttenutten". Nu är det svårt att se likheten med den mannen som såg så übersexig och megamaskulin ut på stan igår, den mannen som flera gånger tog mig till orgasmhimlen inatt. Nu ser han så söööööt ut ju, sovandes som en liten oskyldig bebis. Samtidigt ser han väldigt, väääääldigt, manlig ut med hårigt bröst. Håriga armar. Hårig mage. Fan han har ju hår överallt! Väldigt manligt, även om det fortfarande är en kal fläck på magen. Men jag tycker ju att det borde vara varmt med allt hår som isolerar...vore det inte skönt med en helkroppsvaxning...??? Det ultimata mandomsprovet, hehehe.
Jag är inte det minsta intresserad av hans hjärna justnu. Ser honom bara som det sexobjekt han är. Snart ska jag till orgasmhimlen igen. Tralala, morgonnuppa! "Sexual healing baby, it's good for me..."
Svettigt
Ska ta och äta lite. Gud vad hungrig jag är! Snart kommer M. Yey...
Promenad
Lite mulet
Städning
Rensat
Lista över det jag hittade:
1 gammal dagbok som varit borta länge.
1 20kronorssedel, undrar varför den låg i bokhyllan?
4 stycken skrivböcker fulla med lappar som jag skrev ner dikter på när jag var tonåring.
1 batteri, 9 volts, som läckte någonting. Jag la det i en plastpåse och sedan i batteriinsamlingen och tvättade genast händerna.
Och massor av böcker som jag inte läst på åratal. Ska läsa om dom.
