Tråk
Gud jag är så uttråkad! Har absolut inget att göra. Hmm, det här är mitt 600:e inlägg förresten. Vad konstigt att jag kommit upp i så många inlägg sedan november bara. Det är ju mindre än ett år och i min förra blogg skrev jag 628 inlägg på 13 månader. Verkar som om jag bloggar mer nu för tiden.
???
Vad fan? Var är jag?
Fan jag känner mig helt förvirrad.
Vilken dag är det idag? Vilken månad är det? Vad är det för årstid nu? I Sims varar årstiderna i 5 dagar bara.
Hilfe! Var är jag?
The Sims är bevisligen inte för de svagsinta...
Hahaha, nu skrev jag in "Skywalker" på headern. Det är jag det: Lady Angel Skywalker. Jag skiter i om det är megatöntigt och extremt ickeorginellt. Det passar mig.
Fan har jag gröna tapeter? Har bytt tapeter i mina hus i The Sims så många gånger att jag glömde att det inte var på riktigt...
Något jobbigt
Hej igen
Dåliga nyheter
Var nära att bryta ihop idag när jag fick brevet. Det kändes så jävla hopplöst liksom: hade gått runt och väntat på att få en kallelse från psyk och trodde det skulle komma vilken dag som helst och så får jag reda på att remissen inte godtas och att det nu kommer ta ytterligare minst 3 månader innan jag kommer till en psykolog. Jag var på väg ut när jag öppnade brevet, skulle till Ica, och blev helt avbruten liksom. Jag kände att det var så jävla nära att jag stängde av mig och försvann in i mig själv men jag kom på en grej som avbröt den där avstängningen. Kom på att jag kunde skriva ett brev till min husläkare och be henne att skriva remissen så snabbt som möjligt, så jag gjorde det. Skrev ett kort brev där jag vänligt bad henne om remissen och tackade henne på förhand. Sedan när jag gick till Ica tog jag en tur ner till vårdcentralen och lämnade brevet där. Mer dåliga nyheter: min läkare är på semester i 5 veckor framöver. Sköterskan jag talade med sa att det kunde kanske funka med att vikarien skriver remissen men att jag kan ringa imorgon och fråga. Lämnade brevet där iallafall och får väl ringa min läkares vikarie imorgon och fråga ifall hon tror att psyk godtar en remiss från henne eller om jag måste vänta på att min läkare ska sluta golfa eller vad fan det nu är som läkare gör.
Skit. Gud vad dåliga nyheter jag fick idag alltså. Fan, fan, fan. Det som väntar mig är ytterligare 3 månaders väntan på att psyk ska ta emot mig. minst 3 månader. Jag trodde jag var där redan liksom. Fan.
Hmmm
Tycker det är ologiskt att bestraffa de som laddar ner. Det vore mer logiskt och förmodligen mer effektivt att bestraffa alla som tillverkar brännbara dvd/cd-skivor och extra stora hårddiskar. Skivbolaget SonyBMG är väl en av de som kör hårdast med nedladdarna samtidigt som det säljs tonvis med brännbara cd och dvd-skivor av märket Sony (2005 omsatte de 71 miljarder dollar...de behöver inte mer pengar). Jag har inte satt mig in i saken sådär jättemycket men jag gissar på att det är samma företag. Antagligen olika koncerner. Om man tar bort möjligheten att få plats med nerladdad film och musik så kan ju folk till slut inte ladda ner. Iallafall inte i lika stor skala. För 10 år sedan fanns det inte hårddiskar på 1 tb i folks hem. Eller straffa bredbandsleverantörerna som tillhandahåller snabbt internet så att folk kan få hem en film på några minuter. Det går ju förvisso att ladda ner filmer med långsamt internet: jag har 8mb/s och drog hem alla Star Wars-filmerna på ett par timmar (varje film var 1,36 gb stor). Ett par av filmerna fick jag hem på 30 minuter. Om jag hade uppringt internet a la 90-tal så hade jag ju inte kunnat ladda ner. Tekniken för att ladda ner finns, möjligheten att spara allt man laddar ner finns. Jag personligen har inte gjort ett skit för att göra detta möjligt: jag har aldrig rippat en dvd eller en cd och lagt ut materialet på nätet, jag har aldrig gjort några torrentprogram eller hackat något, jag tillverkar inte brännbara skivor eller enorma hårddiskar. Då är det lite konstigt att bestraffa mig för att jag använder denna teknik som någon annan skapat åt mig. Jag använder ju bara internet. Knip åt Bill Gates istället. Eller vem det nu var som skapade internet.
Fast jag är ingen hardcorenedladdare. Jag anser inte att allt ska vara gratis, det är bara det att film och musik är så jävla dyrt. 180 spänn för en cd med 10-11 låtar, och 200 spänn för en film är bara inte rimligt. Det är den största anledningen till varför jag laddar ner. En annan anledning är att det bara finns där. En tredje anledning är att folk vill stoppa det, speciellt amerikanska antipiratorganisationer och jag är USA-kritisk och kan ibland ladda ner något enbart för att visa att jag trotsar USA. De har liksom inget här att göra. Det där när FBI gick in i Sverige och tog ett par "terrormisstänkta" svenska medborgare är helt vansinnigt. Jag kan hata USA för det ibland: de där "terrormisstänkta" männen är våra medborgare och vi avgör ifall de är terrorister eller ej. USA gör hela världen till sin lekplats och verkar anse att de kan uppföra sig hur som helst. Amerikanska regeringen klagar på andra länder utan att bry sig om att sopa rent framför sig egen dörr. Om man tar hand om sig själv först så kan man klaga på andra sedan.
Lady Angel Skywalker
När M och jag satt och kollade på de 3 första (alltså episod 1, 2 och 3) Star Wars-filmerna igår så kom jag på en sak när jag såg alla de där explosionerna i rymden. Är det inte rätt ologiskt med explosioner i rymden? Explosioner är ju eld och eld behöver syre och det finns inget syre i rymden. Det vet man ju om man ställer ett glas över ett värmeljus: då kvävs elden så fort det lilla syret inne i glaset har förbrukats. Om jag minns rätt från skoltiden nu så är det väl vakuum i rymden? Vakuum kan ju inte innehålla syre eller hur? Iallafall finns det inget syre i rymden så hur kan det då brinna och explodera saker där? M nöjde sig med förklaringen att det var en filmexplosion. Jag är inte nöjd med det dock. Har lust att ringa typ NASA och fråga ifall det verkligen kan explodera = brinna i rymden. Förvisso så finns det ju syre inne i saken som exploderar, ett rymdskepp till exempel, men det måste ju vara en droppe i havet när rymden är så ofantligt stor och helt syrelös. Fan, Christer Fuglesang kanske vet? Har inte Sverige någon rymd eller astronautbas så jag kan ringa och fråga? Jag får väl testa 118 118 kanske.
En annan sak jag tänkte på igår när vi såg Star Wars var att Skywalker är ett jädra coolt namn. M höll med mig, det är coolt alltså. Skywalker. Hello...my name is Skywalker...Lady Angel Skywalker. Ska nog byta efternamn, hehe. Fast på svenska lät det inte lika coolt: himmelspromenerare. Hahahaha, fy fan vad töntigt det lät! "Hej jag heter Henrietta Himmelspromenerare" På franska blir det nog "promenade de la cieux". Det lät inte heller coolt. Vad blir det på tyska tro?
M drog hem igår förresten. Tror det var för att jag fick mens igår. Hmm. Varför är män så rädda för mens? De kommer ju knappast att få det. Ibland kan jag tycka att män är rätt svaga jämfört med kvinnor. Män verkar inte klara så mycket mentalt liksom. När min äldsta syrra 71 födde sitt första barn hade de tänkt att hennes kille skulle vara med under hela förlossningen men han klarade inte av mer än några minuter. Samma sak hände nu i juni när 71 födde deras andra barn. Igår när jag hade varit på toa och sett att mensen kommit och kom tillbaka ut och sa till M att jag fått mens så studsade han till lite. Jag hade ju inte behövt säga något men den här månaden var mensen lite sen så jag ville säga det till M så att han visste. Han svarade "Jaha..." och studsade samtidigt till litegrann som om han blev enormt chockad av det och sedan vågade han inte komma nära mig. Han rörde mig inte ens förrän när han skulle gå och då pussade han mig försiktigt på kinden. Jag tänkte inte på det då men nu kom jag på det och finner det oerhört lustigt.
Fattar ni vad jag menar? Män verkar vara rätt svaga och känsliga. Rädda liksom. Är det detta som är manlighet?
Det mörka hotet
Okej, då skriver jag om annat då. Inatt när jag satt och spelade Sims 2 så hade jag och M lite smskontakt. Om jag är vaken när han jobbar natt så brukar vi smsa lite. Runt midnatt skickade han sms om att jag inte skulle gå ut för det hade varit ett överfall här i området där jag bor. Jag brukar ju inte ha för vana att gå ut på natten utan anledning men jag går ju till den nattöppna bensinstationen ibland om jag blir godissugen. Det var jag inatt och satt faktiskt och funderade på att gå till bensinstationen och köpa lite godis när M skickade det där. Så jag ångrade mig, nöjde mig med att spela Sims istället. Känndes läskigt att det hade varit ett överfall i mitt område, en kille blev misshandlad. Här går ju jag runt liksom, jag bor här och det verkar vara ett lugnt område. Västra delen är lite vild ibland med fester osv men det brukar inte vara något annat. Östra delen där jag bor är lugnare vilket jag alltid har sagt till M när han hävdar att hela området är "dåligt". Han har fått ge med sig förut när han har jobbat natt och fått åka till just västra delen när det har varit bråk osv, men överfallet inatt var faktiskt på östra delen. (Plus att det var 2 lägenhetsbråk och en fest som gick överstyr, också på östra delen.) Där jag bor. Iiih! När han skrev det inatt så gick jag och kollade att dörren var låst vilket den var, men det kändes lite tryggare att kolla för säkerhets skull. Verkar som om min del av bostadsområdet, östra delen, blir vildare. Ändå tycker jag fortfarande att det är ett bra område. Jag kanske har blivit hemmablind? Jag ser inte skogen för alla träden liksom.
Hmm, väldigt vad episod 3 och 4 kickar i nedladdningshastighet. De laddas ner med över 300 kb i sekunden. Lär ju inte ta lång tid innan jag har dem på hårddisken, tralala. Det kanske är en viss kriminalitet som pågår här i mitt bostadsområde trots allt... Hehe.
Äsch
Bilhångel
När vi hade handlat klart och packat in allt i bilen kom M på att han hade glömt cigg så han gick in igen och jag väntade i bilen. Det ösregnade då och det kändes som att sitta i en mysig koja. Ljudet av regnet som smattrade mot bilen var så himla mysigt att höra. Satt där och tänkte på hur jag är M's, jag tillhör honom, jag hör hemma hos honom bara. Så är det. Jag blev lite gossugen under tiden han var borta och när han kom tillbaka så hånglade vi i bilen. Riktigt ordentligt också, verkligen grovhångel. Det var lite extra skoj att göra det just i bilen, folk kunde ju faktiskt se oss ifall de skulle råka titta in. Fast jag vet inte om någon såg oss, tror inte det. Så mycket som det regnade då så gick väl folk med blicken neråt.
Äta mycket
Åh så seg jag är idag. Tror det är min dröm som gjort mig seg för jag drömde konstigt. Nu minns jag inte vad men det var helkonstigt iallafall. Tycker jag ofta drömmer konstigt. Så skönt att jag inte ska göra något idag. Inga körlektioner eller något att göra, skööönt. Ska sitta inne hela dagen. Nu när M sover hos mig så har jag märkt en sak: fan vad män äter mycket! Jag köpte en limpa bröd igår, den är borta nu. Vad fan gjorde han med den? Jag fick äta havregrynsgröt till frukost. Igår gjorde jag en enkel pastasås med skinka och ost, M åt allt. Nu får han faktiskt ta och handla mat efter jobbet. Har män ingen botten i sig när det gäller mat? De kanske inte känner mättnadskänsla? Precis som fiskar.
Körlektion # 28
Gamlingen var mycket nöjd med mig idag! Han sa att jag var väldigt mycket bättre på kurshållning, kolla speglar, hålla jämn fart, planera körningen och att köra i rondeller (jag hatar fortfarande rondeller men det börjar bli lättare att köra in i dem). Tralala. Fick backa också men det är ingen konst, det är lätt att backa rakt och fint med en stor Volvo V70 för det är så lättstyrd på något sätt. Tycker jag iallafall.
Dock gnäller Gamlingen fortfarande på att jag ibland kastar en snabb blick på växelspaken innan jag ska växla och att jag gärna vill stanna när jag inte behöver stanna, i en korsning till exempel. När jag körde i en korsning idag så stannade jag för det kom en bil från vänster som inte blinkade fastän den svängde så då stannade ju jag för jag blev osäker på vart den bilen skulle. Det är väl inte något att gnälla på heller... Jag ville ju vara säker på vart den bilen skulle ta vägen innan jag svängde vänster.
Där har vi något som folk är urusla på: använda blinkers. Guuuud vad dåliga folk är på att visa vart de ska! Speciellt i rondeller, blinka ut för faaaaan! Jag blir inte sur när idioterna på vägen missköter sig, brukar bara överlägset tänka "jag kan reglerna men det kan inte du, ha-ha-ha" typ. En del bilförare är så hemskt dåliga att jag undrar hur fan de någonsin fick körkort. Folk kör för fort, kör om alldeles för snävt, använder inte blinkers, skiter i bussregeln, högerregeln och svängningsregeln, har alldeles för kort avstånd, och idag såg jag en som körde mot rött ljus. Nightmare. Och de bilförarna ska jag blanda mig med? Pfft. Det borde vara lag på att man ska göra om uppkörningen och teorin var 10:e år. Jag är övertygad om det! Gamlingen säger att folk verkligen kör som idioter i den här stan. Han har varit körlärare i några olika städer, bland annat Stockholm och Göteborg, men han har aldrig varit med om att folk kör så illa som de gör här. Känns ju tryggt att veta...inte.
En annan läskig sak jag har märkt är att folk som ska gå på ett övergångsställe inte ser sig för innan de går. De bara går så man får tvärnita. Likaså cyklister. Fast jag förstår de gående och cyklisterna för jag var likadan, jag brukade också bara gå eller cykla över övergångsstället utan att se mig för. Man tänker ju att det är ett övergångsställe och man är säker där. Men för snart 7 år sedan så blev jag påkörd just på ett övergångsställe och sedan dess ser jag mig alltid för innan jag går eller cyklar över. Suck och stön. Jag får väl köra på några gångtrafikanter så de lär sig...
Nu har jag ingen mer körlektion förrän i slutet av augusti för Gamlingen ska ha semester igen. Dumt att han ska ha så mycket semester hela tiden, han har ju haft 2 veckor redan. Det räcker väl? Fast nu får jag lite tid att plugga teori istället. Det är för mycket att köra och plugga teori samtidigt nu när teorin början bli svårare, de första 3 delarna var lätta. Men nu kan jag ju koncentra mig på teorin istället.
Körlektion # 27
Har ännu en körlektion idag, får se hur det går. Sedan har jag ingen mer körning förrän i slutet av augusti för Gamlingen ska ha semester igen. Dumt. Han har ju redan haft semester ju.
Seeeeeg
Jag ska bara spela Fia med knuff en gång till innan jag klär på mig och åker till körskolan. Jag ska ju köra idag klockan 16. Annars hade jag säkert suttit kvar här framför datorn och låtit rumpan växa.
Björn
M är ledsen
Äh jag vet inte. Men jag tycker att det är något som inte stämmer. Att M åkte hem över 1 vecka för tidigt och inte vill prata om vad som hände och nu ringde mig och lät ledsen, det oroar mig lite. Jag gissar på att M och exfrun har bråkat som fan om något och att han stack därifrån direkt efter det utan att bråket hann lugna ner sig. Jag får väl ta hand om honom då, det har jag naturligtvis inget emot och det gör inte mig något ifall han bor hos mig i några dagar om han inte vill vara ensam. Han är ju min kära lille M som jag älskar alldeles för mycket för att vara kär i honom. Det där kom vi på igår när vi degade framför teven: vi älskar varandra för mycket för att vara ihop. Visst är det fint? Det kan låta jävligt konstigt också men vi fattar vad vi menar och det är ju huvudsaken. Vi har såklart vetat om det här länge, vi har bara inte hittat de rätta orden förrän nu. Orden kom igår när vi slötittade på "Batman & Robin" och pratade samtidigt. Det var nog mitt livs mest romantiska ögonblick, om jag får visa mig totalt ocynisk och stereotypiskt tjejig nu, jag låg med huvudet i M's knä och han lekte med mitt hår och vi var så nära varandra. Den stenhårda cynikern i mig skäms för att jag nyss skrev så...men det var så det kändes. Vi var bara så himla nära varandra.
Min tjejkompis N kommer att fnysa åt mig när hon får reda på det här, haha. Hon är cyniker och jag brukar hålla ihop med henne, cyniker emellan liksom. Om jag berättar för N att jag nu ska gå och laga mat åt min M så det är klart när han kommer hit, så smäller nog N av för hon påstår att hon hatar allt sådant: "...kvinnor ska inte stå vid spisen och passa upp på sina män som om de vore någon jädra hemmfru från 50-talet! " brukar hon säga. I en sur och gnällig ton för hon hatar sådant.
Om jag säger till N att jag ska gå och laga mat åt min karl så smälter nog hennes hjärna. Ha-ha-ha. Det ska jag smsa till henne!
Skadeglädje gånger 100
Skadeglädjen är den sanna glädjen...moahahahahahaha. Det där var en försenad hämnd från min barndom när jag aldrig fick vinna i Fia med knuff. Nu spelar jag ju på king.com och kan inte svälja tärningen när jag blir sur som jag gjorde när jag var liten och spelade mot mina systrar. Istället brukar jag jaga efter den spelaren som knuffar ut mig mer än 1 gång och förr eller senare så får jag min hämnd när jag kan knuffa tillbaka. Fia med knuff är lite strategispel: det gäller att få ut alla sina pjäser så fort som möjligt och hålla dem ute. Blir man knuffad så tar man ut pjäsen igen direkt när man får en etta. Och man ska så sällan som möjligt ta ut sina pjäser när man får en sexa, bara om man får flera sexor i rad ska man göra det. Annars tar man bara ut när man får en etta för sexorna ska man gå på.
Rainy
Kanske ska ta och klä på mig. Har suttit i nattlinne och spelat Fia med knuff sedan jag vaknade. Det är ett beroendeframkallande spel det där, som Sims. Svårt att sluta spela faktiskt. Nu vill jag sy istället. Det är så regnigt idag så jag stannar inne, tänker inte gå ut alls idag.
Sylust
Har fått sylust nu.
Sömmerska?
När jag och syrran 78 och pappa åkte till ett köpcentra förra veckan för att leta regnkläder till bebisen så fick jag syn på världens finaste linne. Det var hur fint som helst och dessutom på rea men jag köpte det inte för jag hade inga pengar då. Jag fick ju pengar igår så då sprang jag in på Kappahl ute på detta köpcentrat som finns här för att leta efter linnet. Tog ett tag innan jag hittade det för i denna Kappahlbutiken hade de hängt dem längst ner så de inte syntes. Vilket var förresten bra för då är det inte så många som har samma linne som jag. Tyvärr fanns linnet inte i min storlek, jag brukar kunna ha XL i tröjor och linnen men just det här linnet fanns bara upp till storlek L (thank you very fucking much Kappahl, "XLNT" my ass!). Jag provade det ändå för det var ju så fiiiint...och linnet passade över bysten (det är ovanligt att mina tuttar får plats i ett linne...) men inte över magen. Så jag köpte 2 linnen. Efter en snabb koll av hur linnet var sytt så såg jag nämligen att jag ganska så lätt skulle kunna sprätta upp några sömmar i ena linnet och sedan sätta dit en bit av det andra linnet, och voila: ha ett linne som passar perfekt. Linnet passade ju helt perfekt över bysten, det var bara "kjolen" på linnet som var för liten. Kolla här om ni vill se hur linnet ser ut (första linnet till vänster i femte raden ner...väldigt mycket 60-tal tycker jag. Tredje från vänster i första raden var väldigt snyggt, funderade på att köpa det).
Så det sitter jag och pysslar med nu. Vore enklare om min förbannade symaskin ville samarbeta (Lyxmamman, du kan väl låna mig en maskin eru gullig). Alldeles nyss fick maskinhelvetet lust att äta tyg och skapa trådhärvor istället för att göra en fin raksöm. Bläää, jag hatar min symaskin. Den vill bara funka när det passar den, inte när jag vill. Och att sy i fler än 2 lager tyg är inte att tänka på. Då säger symaskinen "mrrrmkkrssscht...mrrmm-mm-mrrrrrrck" och stannar. Mönstersöm? Glöm det! Inte ens zick-zack funkar utan att maskinen börjar äta tyg. Jävla sega piece of shit. Köp aldrig en begagnad symaskin från märket Brother. Skrääääääp. Jag får sy det mesta på linnet för hand, det tar längre tid men jag är bra på att sy för hand. Jag kan göra sådana där små, små, små nästan osynliga stygn som klarar många rundor i tvättmaskinen.
Blir ibland irriterad när jag märker något drag eller en talang hos mig själv som jag vet att jag har fått från min "mamma". Jag vill ju inte ha något från henne. I min så kallade familj är det bara jag och hon som kan sy sådana där små stygn. Med 3 döttrar blev det en hel del dockkläder som skulle sys och vi lärde oss alla att sy redan när vi var små barn, men mina systrar kunde aldrig få kläm på de där osynliga stygnen som "mamma" briljerade med. Jag kommer ihåg att jag var sååå stolt när jag upptäckte att jag kunde något som äldre syrrorna inte kunde och "mamma" (som då var relativt normal) öste beröm över mig. Hur gammal kan jag ha varit då? Drygt 5 år kanske. Kommer ihåg att "mamma" sa till mina systrar att de borde kunna göra osynliga stygn när jag kunde det fastän jag var så liten då. Det måste ju vara något som ligger i generna...? Det måste jag ju ha fått från min "mamma". Nu när jag satt och sprättade upp mardrömssömmen som maskinhelvetet roat sig med att göra, så blev jag väldigt medveten om ett annat drag jag har från min "mamma": jag drar alltid, alltid, alltid ner glasögonen på näsan när jag håller på med något pilligt. Likaså gör "mamma". I alla år, så långt tillbaka som jag kan minnas så har hon alltid gjort det! (Pappa, å andra sidan, har alltid sträckt ut armen för att kunna se pilliga saker.) Både jag och hon är närsynta men det förklarar inte saken för min äldsta syrra 71 är också närsynt (fan hon är typ blind med någonting på - 5.00 på sina glasögon, jag har bara - 3.00) men hon håller inte på så och drar ner glasögonen eller tittar över kanten. Jag gör det hela tiden. Om jag måste läsa en väldigt liten text i dåligt ljus så kollar jag över kanten på glasögonen istället för att tända lampan, håller jag på med pillgrejer, kollar naglarna osv, så drar jag ner dem på näsan. Precis som min "mamma". Ve och fasa... Horribel är den dagen då man inser att man börjar likna sina föräldrar. Ring psyket och förvarna om kommande hjärnhaveri...
Det där var en lång parentes.
Anyway. Jag sitter och syr alltså. Det är mycket jobb kanske men linnet är ju bara sååå fint! Totalt värt arbetet. Jag gillar den modellen på linnen, det framhäver bysten och trollar bort magen. Har massor av linnen i den modellen, de flesta har jag sytt själv. För hand. Med små, små, små nästan osynliga stygn som fortfarande håller efter hundratals tvättar. En del av linnena sydde jag som 14-åring, hur många gånger har jag tvättat dem? Sömmarna håller finfint.
Äh skit
Störigt. Får hälla i mig kaffet och shoppa mat senare. Stormarknaden har ju öppet till 22. Jag har alltid undrat vem som handlar mat klockan 22. Kan ju åka ut dit och kolla.
Grrr
Fast okej...jag skulle nog inte våga köra ensam utan att det sitter någon bredvid mig som kan bromsa. På lektionen förra veckan så var Gamlingen inte klar när vi skulle börja köra, han hade något att fixa så han gav mig nyckeln så jag kunde sitta i bilen och vänta på honom. Då fick jag en tanke om att jag faktiskt kunde köra iväg, bara tralala liksom, och blev rädd för mig själv. Jag blev lite skrämd av den tanken, blev skrämd av att tanken kunde omvandlas till en impuls liksom. Tog ur nyckeln och la den på passagerarsätet för det kändes lite otryggt att den satt i tändningen (fast på nya bilar är det ju ingen tändning och ingen vanlig nyckel, snarare en klumpig bricka och ett litet hål).
Det där var ju i början av lektionen. Efter lektionen sa Gamlingen det där "Vi kanske ska börja köra med automaten istället." blablablabla... Jag tänker på det hela tiden och gnäller irriterat fram de orden han sa. Bleblableblablebla... Vad fan förväntar han sig? Jag kör ju faktiskt bara på skolan för min tjurskalliga pappa tycker att det räcker och att det inte spelar honom någon roll att det kommer ta så mycket längre tid för mig att ta körkort när jag bara får köra på skolan. Bleblableblablebla. Pappa tycker det räcker med det, "Jag betalar alla lektioner du behöver, det är inga problem." bleblableblablebla. Det är visst problem. Du kunde ju bry dig på riktigt men det tar väl för mycket fokus från favoritdottern 78. Bleblableblablebla.Grrr. Gud vad jag kan önska att jag var enda barnet. Allt fokus på mig och ingen konkurrens från perfekta syrrorna. Bleblableblablebla. Nu är jag tjurig. Typiskt lillsyrran att bli lika tjurig som när jag var barn. Ska gå och tjura medan jag lagar mat.
Helkonstig
Undrar varför det känns så? Kanske är för att jag spelade Sims 2 inatt, från 20.40 igårkväll till 10.10 imorse. Mhm, ni läste rätt... Jag spelade i 13 timmar och 30 minuter. Förvisso pausade jag spelet då och då för att gå på toa, fixa mat osv men ändå, 13 timmar. Till slut var jag så trött att jag nickade till framför datorn. I handboken till Sims 2 står det att man ska vila minst 10 till 15 minuter per timme som man spelar...(det är väl ingen som gör det). Står också att man ska spela spelet på en dator med en liten skärm. Undrar varför? Jag spelar på min stationära dator som har en 19" lcd-skärm, är det litet?
Nähä. Nu ska jag nog...ja jag ska nog spela Sims. Bara en liten stund...
Lite sjuk
Simsat
Det känns skönt att återgå till vardagen igen. Att bara göra sådant jag vill och slippa byta bajsblöja på min systerson. (Ja jag var faktiskt tvungen att göra det...syrran och pappa var på promenad och min systerson kunde ju inte gå runt med bajs i baken. Det var inte så äckligt som jag trodde men inte trevligt heller, haha. När jag sa till bebisen att det luktade äckligt så skrattade han åt mig. Hmm.) Och jävlar vad skönt det var att få sova en hel natt utan att vakna en gång i halvtimmen av bebisskrik... Det enda som väckte mig inatt var M som ville ha sex igen och det är ju ett mycket trevligare sätt att vakna på. Helt klart så föredrar jag att bli väckt av en man som trycker sig mot mig och smeker mig än att höra bebispipskrik.
Gud vad hungrig jag är! Har bara spelat Sims sedan klockan 15, inte konstigt att min mage då håller på att äta upp sig själv.
Dö SJ, dö!
Hemresan från sommarstugan idag gick inte så bra. Pappa skjutsade mig till busstationen där jag skulle ta en buss första biten. Jag såg inte fram emot det eftersom jag alltid blir åksjuk när jag åker långfärdsbuss. De guppar ju upp och ner, från sida till sida, hoppelihopp som en miniversion av en bergodalbana. Men jag fann mig i tanken att åka buss den första biten för då slapp jag 2 timmars väntetid i en stad. Så blev det dock inte... Bussen jag skulle ha åkt med den första biten var fullsatt och chauffören sa att han inte kunde plocka upp mig och några andra som skulle ha åkt med honom. Vi som skulle ha åkt med bussen brast ut i ett unisont "VA!?" när chauffören sa att det inte skulle komma någon extrabuss. Bussar är ju för fan pålitliga: alla bussbolag sätter alltid in extrabussar när det behövs. Det ser man ju hela tiden att det står "EXTRABUSS" på skyltarna oavsett om det är en vanlig tisdag eller julhelg. Chauffören ryckte likgiltigt på axlarna, stängde dörrarna och gjorde sedan en så snäv sväng att vi som skulle ha åkt med honom fick springa för att inte bli överkörda.
Lyckligtvis hade min pappa väntat på bussen med mig så han fick köra mig till staden där jag skulle ha bytt från buss till tåg. Där fick vi reda på att tåget var inställt pga att det hade regnat så mycket att tågbanan hade rasat. Istället hade SJ satt in en buss. Jag hittade snabbt ersättningsbussen och fick platsen längst fram. Då skulle jag säkert slippa bli åksjuk. Nix. Jag var så åksjuk att jag hade kväljningar efter bara en halvtimme. Den där förbannade jävla bussen hoppade upp och ner...från sida till sida...upp och ner igen...studs, hopp och skak hela tiden, non-stop i 5 timmar och 25 minuter. Så lång tid tog det att åka SJ's förbannade ersättningsbuss. Tar man tåget samma sträcka så tar det drygt 1 timme och 40 minuter. Efter ungefär halva tiden på den där jävla bussen var jag gråtfärdig för jag var så illamående, så hungrig och så trött. Jag satt och stirrade rakt fram hela tiden, försökte fästa blicken på alla träd som närmade sig, tittade på molnen, jag andades djupt in genom näsan och ut genom munnen. Den sista timmen satt jag med handen för munnen och en spypåse beredd i den andra handen. Lyssnade på musik och försökte drömma mig bort till en trygg plats så illamåendet skulle försvinna. Det funkade inte och jag fick panik varje gång illamåendet växte och jag kände hur magen började häva sig litegrann. Jag svalde och svalde för att tvinga ner kräkreflexen. Jag var till slut så åksjuk att jag var svimfärdig och jag kunde inte fokusera blicken alls. Det snurrade i huvudet och jag la upp mina fötter på sätet bredvid mig för att försöka få mer blod till huvudet. Det hjälpte lite men illamåendet och svårigheten med att fokusera blicken höll i sig i helvetiska 5 timmar och 25 minuter. När bussen till slut anlände till min stad så trängde jag mig före de andra passagerarna och rusade ut. Folk glodde surt på mig men jag fick fram att jag var så åksjuk att jag bara ville ut, ut, ut på fast mark som snällt håller sig stilla. Då tittade de lite förstående på mig och hjälpte till med att lyfta ner mina väskor.
Rosor till er.
Men SJ. Förbannade jävla SJ. Dö, dö, dö, dö, dö, dö. De visste redan igår att de skulle behöva sätta in bussar på vissa linjer men när jag igår köpte tågbiljetten på SJ's hemsida så stod det inget om det. Det där lilla raset på tågbanan hände igår morse nämligen. De tog ut fullt pris också. Jag betalade faktiskt för en tågbiljett. Jag betalade för att få åka tåg, för att slippa bli så åksjuk att jag blir gråtfärdig och får dödslängtan. SJ försvarar sig med Force Majeure och tycker att de har rätt att ta fullt pris pga det.
Är jag den enda i Sverige som får lust att bombhota SJ? I don't think so. SJ kan jag alltså inte gnälla på. Eller kan kan jag ju men det tjänar inget till. Däremot ska jag imorgon ringa till bussbolaget som jag skulle ha åkt med den första biten. Ska ringa och skälla ut dem och se till att chauffören får sig en tillsägelse. Han var för fan nära att köra över oss och han kunde hur lätt som helst ha kallat in en extrabuss eftersom hans buss blev fullsatt redan när han började köra ett par timmar innan han skulle plocka upp mig och de andra. Bitchning imorgon alltså, det borde väl bli underhållande? Nu ska jag äta och sedan somna i M's armar. Bli lugn igen efter den här jobbiga dagen.
Bråk osv
Idag ska jag åka hem! Så sköööööönt! Pratade med M för någon timme sedan och han kom hem igår. Konstigt, han skulle ju vara borta i 2 veckor? Det sa han ju när jag frågade och så är han bara borta i en knapp vecka. Funderar på om han kanske har bråkat med sin exfru? De kan ryka ihop ibland, riktigt ordentligt och bråka så man blir rädd. Jag såg dem bråka en gång när jag följt med M dit och det tyckte jag var rätt så obehagligt för barnen började gråta så jag fick ta hand om dem. Jag tog barnvagnen med minstingen och höll den äldsta i handen och så gick vi iväg och köpte glass och var borta tills M ringde och sa att vi kunde komma tillbaka. Det är 3-4 år sedan nu, eller lite mer för då var det bara 2 barn, det tredje låg nog i exfruns mage då. (Tredje barnet är inte M's ifall ni undrar.) Det påminde om när jag var liten och mina föräldrar bråkade och 71 fick ta hand om mig och 78. Men även om M och hans exfru har bråkat så är det väl lite onödigt att åka hem bara för det. Jag och min syrra har rykt ihop några gånger under den här veckan men det är liksom inget farligt med att bråka. Det är till och med nödvändigt. Jag och 78 bråkade mest för att hon är så jävla analt jobbig när det gäller bebisen...jag kallade henne för "hjärndöd häxa" och sa att det inte går att prata med henne sedan hon fick barn (SANT! Hon är ju helt jävla hjärndöd!), men efter några timmar var det bra igen. Även om pappa sa till mig att "...inte vara så elak..." mot 78. Pffft, det var ju hon som började gnälla om att jag inte fick skratta åt filmen jag såg på för då skulle jag väcka bebisen...fattar ni vad jag menar: hjärndöd häxa. Fast jag kanske är mer van vid bråk än vad M är. Men han och hans exfru kan verkligen ryka ihop som fan. Jag tycker dock att det är lite onödigt att åka hem tidigare bara för det, om det är pga bråk menar jag. Han ville inte säga varför han åkt hem tidigare heller. Hmm, konstigt.
Men bekvämt: då kan han hämta mig på tågstationen ikväll. Och sedan sätta på mig...jag vet inte vad det är men jag är så kåt. Jag tänker på sex hela tiden! Jag har drömt om sex varenda natt sedan jag kom hit, tänkt på det varje vaken timme och har fått onanerat (väldigt tyyyyst) flera gånger. I'm crazy. Har fantiserat som fan om M och tänkt på hur han ser ut i uniformen... Dregelvärdig, helt klart. Han är ju bara såååå manlig i uniformen, sååååå sexig.
Nej raring, ta inte av uniformen...dra bara ner gylfen och kom hit...
Sol!
Har nyss sprayat mina fötter med sprayplåster. För ett par dagar sedan fick jag enorma skoskav på hälarna. Jättestora blåsor, cirka 5 cm i diameter, en på var häl och jag var ju tvungen att sticka hål på dem. Igår hade det nya skinnet under blåsorna blivit tillräckligt hårt och det gamla skinnet började lossna. Så jag klippte bort det gamla skinnet. Lite lagom äckligt, jag vet men det började gå av och fastnade i sockarna... Klippte bort det och blev lite fascinerad av hur tjock den avklippta biten var, drygt 4 millimeter tjock. Rätt coolt att skinnet kan bli så tjockt. Det ser lite lustigt ut nu med 2 "hål" i det tjocka skinnet på hälarna och det nya, tunna skinnet är alldeles för tunt för att klara av tryck från skor osv. Så jag spraade på lite sprayplåster. Det är en himla bra uppfinning alltså! Det är någon sorts flytande plast som torkar när det har sprayats på.
Jävla regn
Åker hem imorgon. Får tyvärr åka buss första biten men då slipper jag att byta tåg så många gånger. När jag åkte hit fick jag byta tåg 4 ggr. Skönt att slippa det nu: ska bara byta 1 gång.
Skogslukt
När klockan var 05.40 imorse så vaknade jag och blev så trött på bebisens skrikpip att jag gick ut. Tog paraplyet och gick en runda, kom tillbaka strax före 07 och somnade direkt för då var det tyst. Det var rätt mysigt att gå runt i nattlinne, tights, varm tröja, gummistövlar och ett paraply i handen. Skogen var helt dränkt i regnvatten och det luktade sådär skogsaktigt när jag gick där. Såg en hare som pep iväg så fort jag kom för nära. Den måste ha legat helt stilla först för jag såg den inte förrän jag stod en knapp meter från den och då skuttade den iväg.
Jag är såååå tröööööt. Inatt sover jag nog som en död.
Tröööött
Pappa och 78 och bebisen har åkt iväg någonstans. Jag bryr mig inte om vart de åkte, bara de stannar borta läääänge. Nähe, det gjorde de inte. De kom tillbaka nu. Jävla skit.
Babygnäll och kvävd gråt
Ibland kan det vara väldigt jobbigt att vara här i sommarstugan. Det finns många saker som jag inte gillar med att vara här. Huset ligger så isolerat ju: närmsta bankomat ligger ungefär 3 mil bort...närmsta Systembolag är 2 mil bort, eller egentligen ännu längre. Det värsta med att vara här är nog isoleringen, det går liksom inte att vara här om man inte har bil. Min pappa låter mig fortfarande inte köra, inte ens på de små grusvägarna här utanför, så jag är beroende av honom eller min syrra 78 ifall jag skulle vilja åka till exempelvis Ica. Som idag när pappa och min syrra skulle äta fisk till lunch. Jag är ju allergisk mot fisk så jag frågade 78 vad jag skulle äta istället, hon blev helt ställd och visste inte alls (Gud förbjude att min familj någonsin skulle tänka på att jag är allergisk...på jularna brukar pappa tycka att det är roligt att knäcka nötter precis framför mitt ansikte så att nötdammet sätter sig på mig). Pappa fick köra iväg och köpa falukorv.
Där har vi något som är väldigt jobbigt att utsättas för: pappa sa först att jag kunde väl gå utan mat för jag hade "...fett att ta av." redan och han ville inte köra till Ica då när jag bad honom. Jag blev så ledsen att jag inte kunde säga något, gick ut och rökte med en värkande gråtklump i halsen och när jag kom tillbaka så hade han kört iväg till Ica för att 78 bad honom. Det där ett ett bra exempel på hur pappa särbehandlar sina 3 döttrar. Han gör allt som 78 ber honom om, allt, allt, allt, men om jag ber honom om något eller frågar något så är det inte ens säkert att han svarar. Han anmärker på mig hela tiden men jag får inte kritisera honom tillbaka för då är jag elak. Efter några minuter tycker han att det ska vara glömt och börjar glatt att prata om något annat medan jag fortfarande sitter och försöker kväva lusten att skära upp handlederna. Efter lunchen körde vi iväg till ett ställe vi brukar åka till på sommaren. Vi gick runt och tittade och så nickade pappa mot en korvkiosk och frågade mig ifall jag ville ha något. Jag var fortfarande mätt sedan middagen och fortfarande ledsen på honom så jag bara skakade på huvudet utan att titta på honom.
På många sätt kan min pappa vara som ett litet barn. Han gör något dumt så jag blir ledsen och då förstår han inte varför det var dumt, han drar sig bara undan och skäms och när han kommer fram igen så försöker han döva sitt (antagligen) dåliga samvete genom att öppna plånboken. Han tröstar inte, han ber inte om ursäkt eller säger att han ångrar sig, han ger pengar istället. Han har ibland gett mig 2000 spänn efter en sådan gång då han varit elak och jag blivit ledsen. Inget förlåt, ingen kram, ingen klapp på kinden. Bara 4 femhundringar upptryckta i ansiktet.
Är det en tröst? Är det meningen att det ska få mig att må bra?
Sådär är min pappa egentligen. Inte hela tiden men om det så bara hände 1 enda gång så skulle det vara för mycket. Jag tycker det är uruselt av honom som förälder att göra så, jag skulle aldrig i livet göra så om jag hade barn. Nu blev jag så upprörd när jag tänkte på det här. Kommer ihåg flera gånger under bara det senaste året. Måste ut och röka och lugna ner mig, kväva gråten igen. Jag som nyss hade lyckats svälja den här värkande gråtklumpen.
Update!
Nu sitter jag i sommarstugans källare och bloggar från min laptop. Pappa kom nyss ner och sa surt till mig att jag inte fick ta ur internetsladden från den datorn jag hade tagit sladden från. Den gick som server tydligen och pappa skällde på mig för det. Hur fan skulle jag kunna veta det? Det är hans eget fel, hade han berättat vilket sladd jag kunde använda så hade jag ju tagit rätt från början, men jag frågade honom typ 10 ggr tidigare idag om det var en speciell sladd jag skulle använda för att komma ut på internet med min laptop. De första 9 gångerna svarade han inte och den tionde gången mumlade han bara att jag kunde väl lista ut det själv. Vad fan ska man tro då? Jag tog en internetsladd bara, det verkade ju inte spela någon roll vilken ju. Suck och stön! Ibland är pappa så jävla sur och otrevlig mot mig samtidigt som han kan vara jättetrevlig och snäll mot min syrra 78. Selektiva gubbe. Pappas beteende mot mig får mig att reagera som om jag fortfarande var tonåring. Jag blir både ledsen och arg när han alltid ska vara så tjurig mot mig men trevlig mot mina systrar. Då rasar ilskan och trotset inom mig och jag vill skrika åt honom att han ska älska mig också. Se mig! Jag finns här! Jag är också din dotter!
Det är typiskt för att vara lillasyster. Yngsta syskonet måste kämpa som fan för att få uppmärksamhet. Fan vad jag ibland kan önska att jag var enda barnet!
Tvättbjörnsögon
Nu sänder tv4 "The Dangerous Tour" och det ska jag se. Jag såg aldrig någon konsert med The King of Pop så snart sitter jag som klistrad framför teven.
Solong.
Körlektion # 26
Min körlektion idag gick sådär. Gamlingen verkade tycka att jag var urusel för vid lektionens slut så sa han "Vi kanske ska börja köra med automatbilen istället." och menade då körskolans automatväxlade bil. Jag tycker det var orättvist sagt för så jävla fucking dålig var jag inte idag. Jag har lite svårt med att växla ner innan en sväng bara, det är väl inte så jädra farligt? Jag vet att jag ska växla ner innan en sväng, det är bara det att jag glömmer bort det för jag koncentrerar mig på svängen, att placera bilen rätt, kolla backspegeln, döda vinkeln osv. Det är faktiskt en jävla massa man ska göra innan och medan man svänger. Gick hem till min låtsasfarmor efter lektionen och var sur för det där Gamlingen sa. Min låtsasfarmor tyckte också det var orättvist sagt av Gamlingen. Jag har ju för fan bara haft 26 lektioner och jag kör ju bara på skolan. En bekant till min låtsasfarmor var där är jag kom dit och han sa att om jag skulle börja köra med automatväxlad bil nu så skulle jag ju aldrig kunna köra en vanlig bil. Om jag söker ett jobb där det krävs B-körkort så skulle jag ju inte kunna få det jobbet om arbetsgivaren inte har en automatväxlad bil. Så det var ju ett dumt förslag av Gamlingen. Eller hur? Min pappa betalar ju mitt körkort för att jag ska kunna få jobb sedan. Jag är inte säker men jag tror att automatväxlade bilar är rätt så jävla ovanliga i Sverige och de som finns är väl enbart hos biluthyrare. Posten kanske kör med automat också, jag vet inte men Postens bilar har ju ratten på vänster sida så jag kan tänka mig att de är automatväxlade då.
Jag är suuuur på Gamlingen!!! Efter 26 lektioner så anser han att jag är så jävla dålig att jag ska ge upp att köra med vanlig bil. Fan vad dålig pedagogik...det väntade jag mig faktiskt inte från honom.
Det var nyss någon blandning av olika MJ-låtar och musikvideos och tv4:s kommentatorer ville inte sluta snacka. Håll käften för fan, jag vill faktiskt höra musiken!!!! Jg satt och skrek "Håll käft!" åt teven när de bara fortsatte snacka.
Stewie Wonder som sjunger nu är bra. Undrar om det är en ny låt han sjunger?
Förresten: jag åker till sommarstugan imorgon så om jag inte bloggar mer så vet ni varför. Borde hinna blogga imorgon innan jag åker men det blir nog inte mer ikväll för jag måste packa. Ska ta med mig laptopen dock så jag bloggar när jag har kommit till sommarstugan.
Fresh feeling
Gud vad slö jag är idag. Pga nässelutslagen igår så tog jag ett par antihistamintabletter igår. Bieffekten av dem är att man bli groggy dagen efter och det är jag verkligen idag. Fast jag vaknade av mig själv iallafall, hade alarmet på 08 men jag vaknade 20 minuter innan. Känns ju skönt att få vakna av mig själv.
Jag funderar på att åka till sommarstugan imorgon. Pappa är där nu och min syrra 78 kommer dit idag. M åkte till sin exfru och barnen igår så jag har liksom ingen att träffa nu på 2 veckor. Jag känner rätt många men jag känner dem genom M och det känns konstigt att träffa dem utan honom. Den smartare delen av mig vet ju att jag inte ska sitta ensam nu. Den delen av mig, som tar hand om den andra lite svagare delen, är dominant justnu och tvingar mig att undvika ensamheten. Låter det konstigt? Jag känner mig rätt kluven idag alltså men så är det ofta. Det är som om jag är i 2 delar, ena delen är svag, barnslig och rädd, den andra delen är modig, kaxig och ansvarsfull. En svag del och en stark del liksom. Jag tror alla är så. Hos mig är det den svaga delen som kan bli dissociativ och den starka delen som hela tiden kämpar för att hålla mig ovanför ytan.
Jag ska köra idag, lektion nummer 26 är det. Hade det inte varit för det så hade jag redan varit i sommarstugan. Fan vad länge sedan det var jag körde nu! Sist jag körde var 22 juni och det känns som evigheter sedan. Det är lite dumt att jag har sådana pauser mellan lektionerna nu men Gamlingen har ju haft semester lite här och där och jag vägrar att köra med någon annan än honom. Gamlingen är bäst, så är det bara.
Jävlar vad dyra SJ är. Kollade nyss vad det kostar att åka tur och retur och fastän jag är under 26 och fortfarande åker på ungdom så kostar det 460 spänn. Buss är säkert billigare men jag pallar inte med att åka långfärdsbuss. Jag blir åksjuk och får krypningar i benen av att sitta som en tonfisk i en konservburk så länge.
Kliar
Spoke too soon
En dag vaknar man upp och upptäcker att hela ens liv är en besvikelse. Och det efter "bara" 25 år. Hur kommer jag då att må när jag är 50?
Piggare
Har varit vaken sedan igår och börjar bli seeeeeg nu. Jag känner mig lite piggare på något sätt. Som om det hjälpte att bara få skriva att jag inte mådde bra. Tror det hänger ihop rätt mycket med vädret faktiskt, i dag har det inte varit soligt alls så persiennerna har varit öppna och jag har fått lite ljus liksom. Jag glädjer mig onödigt mycket åt att det regnar och är 16 grader ute nu. Hej normal svensk sommar.
Ska sova snart. Jag har ju varit vaken ungefär 20 timmar nu.
12 timmar senare
Michelinen lämnade en lång kommentar på mitt förra inlägg. Det var inte meningen att någon skulle bli ledsen av det jag skrev. Det är bara så jag känner nu. Jag har dragit mig undan in i mitt hål, innanför mina murar där jag är skyddad från omvärlden.
Nu somnar jag
Jag verkar inte kunna bli trött efter en "normal" dag, en normallång dag. Nu var jag vaken hela natten, ska sova nu tänkte jag. Jag lever rätt konstigt nu sedan typ 10 dagar tillbaka. Jag går knappt ut pga hettan, persiennerna är stängda hela tiden för att det inte ska bli så varmt, jag vänder på dygnet utan att bry mig, jag äter knappt något och jag har varken lust eller ork att göra något. Jag har inget att göra heller. Har inte haft några körlektioner på ett tag för Gamlingen har semester igen. Nästa lektion är på tisdag och sedan har jag ingen mer förrän veckan efter. Mina telefoner är tysta och ingen svarar när jag ringer dem. Typ alla jag känner har ju jobb så jag träffar knappt någon, undantaget M i onsdags och det blir nog ingen mer "träff" på ett tag för han har semester snart och då ska han till sin exfru och barnen. Från nästa vecka och 2 veckor framåt ska han vara där så jag har ingen aning om vad jag ska göra då. M är liksom den jag träffar alla andra genom. Jag har inga möten med EB heller, det blir inga fler. Hon har gett upp och det tar jag ganska hårt för jag trodde på henne.
Så jag gör inget. Stannar hemma med persiennerna stängda och går liksom runt som om jag väntar på något. Det känns som om ingen bryr sig på riktigt, känner mig helt ensam och vilsen. Inatt blev jag attackerad av ensamhetskänslor och började gråta jättemycket. Satt och gick igenom alla som jag träffat genom åren. Alla handläggarna på olika myndigheter: barnpsyk, socialen och FSK och deras olika avdelningar. Genom åren är det en himla massa kom jag fram till inatt. Redan innan jag fyllde 20 hade jag "fått hjälp" av 10-11 handläggare och det har varit typ 8 personer till sedan dess. Totalt är det alltså drygt 19 personer under snart 11 år som haft som jobb att hjälpa mig men misslyckats med det och fört över mig till någon annan. Kontakten med socialen fanns redan när jag var barn och bodde hos min "mamma". Då och då hörde soc av sig och krävde hembesök eller intervjuer med mig för att kolla så att allt stod rätt till. De som hade den kontakten med mig då blev så enormt manipulerade av min "mamma" att de ibland struntade i att de skulle träffa mig ensam och fråga hur jag mådde. Så de där handläggarna är ännu fler, de är nog 26-27 stycken som hade som jobb att hjälpa mig. Åren blir fler också, drygt 16 totalt. 26 handläggare och olika myndighetspersoner under 16 års tid. Och då räknar jag inte med folket i Tingsrätten som lekte med mitt liv när mina föräldrar låg i vårdnadstvist om mig mellan 1989 och 1992. Alla skulle de hjälpa mig men alla misslyckades. Det är 26 personer som jag hoppades på, som jag lärde känna, som jag litade på varenda gång att de skulle hjälpa mig. Redan när jag var liten satte jag allt mitt hopp till soctanterna som kom på inbokade hembesök och bara hälsade på mig fastän de skulle prata med mig. Det där med inbokade hembesök som socialen gör är ren idioti: min "mammas" hus städades in i minsta vrå innan besöken och min "mamma" fick i lugn och ro tänka igenom hur hon skulle manipulera soctanterna. När de sedan kom sa jag inte ett pip om hur min "mamma" var mot mig, att hon slog mig, att jag inte fick mat, osv. Jag var tyst när socialen kom för "mamma" hotade mig alltid med att hon skulle slå mig ifall jag sa något. De där soctanterna som jag träffade som barn hjälpte mig aldrig. Siffrorna bara stiger för varje år som går och nu är det 26 handläggare på FSK och socialen som någon gång under 16 års tid borde ha hjälpt mig.
Vad säger det om mig egentligen? Det är det jag undrar. Inte för att jag älskar att tycka synd om mig själv, det är jag för deprimerad för, men vad säger det om mig? 26 handläggare under 16 års tid som aldrig hjälpte mig. Vad betyder det? Varför har jag fortfarande inte fått hjälp? Är det för att jag är ett hopplöst fall eller har jag bara haft otur och ramlat ner i sprickorna flera gånger? Det är det jag verkligen undrar. I sådana här stunder brukar jag få lust att maila Dots och fråga om hans åsikt för han verkar kunna se mitt liv klart och tydligt trots att jag inte kan det. Han kan se mig liksom. Kunde. För typ 8 månader sedan hade jag inte tvekat alls utan mailat honom direkt, men på senare tid har jag börjat försöka att inte göra det. Han ska liksom inte behöva få sådana mail från mig. Jag tycker det är för mycket att kräva av honom, bara sådär utan förvarning. Jag är för "tung" för en lekman och jag vill inte belasta någon så. (Dessutom: B.T.F var annorlunda, nu är det A.T.F.)
Nu kom jag på vad det är jag går och väntar på. Jag väntar ju på att få den där kallelsen till psykolog. Har fått remissbekräftelse men ingen tid ännu fastän den där läkaren jag träffade på sjukhuset hade bett vuxenpsyk att kalla mig omgående. Det är väl de där jävla semestertiderna som kommer emellan. Jag skulle så gärna vilja få en psykolog att prata med. En handläggare jag hade på socialen sa att jag stod i kö för att få en psykolog. Då var jag ungefär 20 år, kanske 19. Så det där med att jag behöver en psykolog har varit välkänt sedan dess, ändå har jag inte fått någon.
Jag borde nog skriva en bok om hur socialen fungerar. Av de myndigheter jag haft kontakt med genom åren så är det Socialförvaltningen som har misskött sig allra värst. Om folk bara visste hur det går till, det skulle bli ramaskri i hela landet. Det blir nog så att jag skriver en bok om den delen av mitt liv. Men inte än på länge, och inte nu. Ska sova nu.
Nu vaknade jag
Påminner om den där gången då jag drömde att min säng var full av ormar och när jag vaknade så skrek jag högt för jag kände något mot mitt ben. Vilket var mitt andra ben.
Snark. Kaffe nu. Ska pimpla kaffe och spela "Fia med knuff" på king.com. Börja dagen med lite skadeglädje...
För varmt
Hur fan kan det bli 34 grader i skuggan? Det är ju helt overkligt. Känns som om träden borde börja brinna snart och asfalten bubbla. Jag tyckte liksom att det var hett i min lägenhet med 28 grader hela jävla dygnet. Det verkar inte bli kallare än 28,1 grader här inne. Men när jag gick till Ica för köpa lite mjölk och samtidigt få en promenad...jag dog efter några minuter. Det går an i skuggan men i solen är det som om man smälter. Det går ju inte att leva i sådan här hetta! Luften är för varm för att andas in. Fan jag går inte ut mer. I min lägenhet är det iallafall "bara" 28 grader. Ute är det olidliga 34.
Jag har inte ätit alls idag. Bara druckit massor av vatten, juice och isthé. Äta, nej fy faen. Ingen mat tack. Jag är inte det minsta hungrig alltså. Så det är ju bra med hettan faktiskt. Konstig diet dock.
Born on the bayou
Gårdagen försvann så snabbt att jag aldrig hann blogga. I förrgår åkte jag hem till M, var lagom kåt efter att ha sett "Universal Soldier" och sedan gått runt med sexfantasier i huvudet i flera timmar. M hade inte en chans fastän det var "för varmt för att ha sex". Igår åkte vi och badade ute vid campingen där vi var på nationaldagen. Gud vad skönt det var att bada, kallt i vattnet och hett i luften. Det är den bästa kombinationen. Jag hoppade i vattnet och kom inte upp förrän flera timmar senare, då var jag trött! Man tänker ju inte på det i vattnet men att bada och simma är tung motion, man känner det bara inte för man är så lätt i vattnet. När jag gick upp efter att ha varit flera timmar i vattnet så kunde jag knappt gå för musklerna var så trötta. Jag släpade mig fram till M som låg och halvsov i skuggan och sedan somnade jag i solen. Sov nog ett par timmar där, kanske enochenhalv, och när M väckte mig så var nästan hela badplatsen tom. Då var klockan runt 20 och ungdomarna började komma dit med engångsgrillar och ölflak. Det var vi båda för trötta för att uppleva så vi åkte in till stan och åt middag på statshotellet innan han skulle börja nattskiftet. Jag tog bussen hem för M var lite stressad och när jag satt på torget och väntade på bussen såg jag Fleppo en bit bort. Jag var så trött efter badandet att jag först inte tänkte på vem det var jag såg. Tänkte bara att det var någon jag kände igen men kunde inte komma på vem liksom. När han kom närmare så kom jag på att det var han och att jag inte hade lust att träffa honom, så jag gick. Jag tror inte han såg mig men jag gick ändå, gick till en hållplats som bussen stannar vid innan den kommer till torget och klev på bussen där. Sedan när bussen kom till torget så stod Fleppo fortfarande där. Jag försökte gömma mig i bussen och hoppades på att han inte skulle gå på min buss när en annan buss kom in. Den bussen skulle han tydligen åka med och precis innan min buss åkte så verkade han se mig. Det var svårt att se om han såg mig eller inte för han hade solglasögon på sig och solljuset var så starkt men det verkade som om han tittade åt mitt håll och såg mig. Han följde mig liksom med blicken, eller snarare med huvudet, när min buss körde iväg. Jag hade min väska mot fönstret och gömde mig liksom bakom den så han såg mig nog inte så bra. Förhoppningsvis så tyckte han väl bara att han såg mig. (Jag fattar inte varför han åker buss? Han har ju för fan körkort och bil.) Sedan när jag kom hem så var jag så trött! Fortfarade helt slutkörd efter badandet så jag somnade direkt.
Men jag vaknade tyvärr 03 och har nu varit vaken sedan dess. Det är för hett i min lägenhet för att kunna sova. Justnu är det 28,2 grader och det bara stiger nu allteftersom det blir varmare ute. Tack och lov för min fläkt! Den har fått jobba sedan inatt när jag vaknade. Jag har roat mig med att ladda ner film igen. Vaddå kriminell? Har laddat ner massa Van Damme-filmer. Jag förväntar mig inte att han är naken i alla men jag har fått lite intresse för honom nu. Det är intressant och coolt att se hur han gör de där sparkarna i luften. Han hoppar upp och så sparkar han, det är rätt coolt.
En film jag laddade ner, "JCVD", var väldigt bra. Där spelar Van Damme en annan version av sig själv och det gör han väldigt bra måste jag säga. Himla bra faktiskt. Om ni laddar ner den så ta den med svensk textning för den är på franska. Han är ju från Belgien och där pratar de franska. "JCVD" var himla bra alltså! Inte våldsam alls, inga kampsporter eller något sådant alls. Bara ett rörande porträtt av vad som kunde ha varit Van Damme ifall han hade gjort andra val i livet. Han spelar väldigt bra i den filmen också. Väldigt, väldigt bra. Den rekommenderas verkligen så ladda ner den nu! Jag seedar den nu också. Jag seedar en jävla massa filmer nu. Efter systemåterställningen så fick jag ju installera om uTorrent och då försvann ju min tidigare statistik som jag hade i det programmet. Jag tror jag hade seedat över 113 GB men bara laddat ner 100. Det var något sådant. Nu är statistiken i uTorrent en annan och visar att jag har laddat ner 22 GB och seedat 16. Irriterande. Jag vill att det ska vara mer seedat än nerladdat så jag seedar allt justnu tills statistiken gått upp igen. Har seedat sedan i förrgår faktiskt och när jag kom hem igår så hade jag seedat mer än vad jag hade laddat ner. Men så laddade jag ner lite till...typ 11 filmer.
Det är lätt att bli hagalen när det är så enkelt snott.
