Lady Angel

Jag älskar det ljudet. Jag har just skickat iväg ett par mail och ett av dem fick jag svar på efter bara några minuter. Det sjunger i min dators högtalare när svaret kommer. "PLI-HING" Två väldigt tröstande toner att höra några gånger per dag när man sitter vid datorn. "PLI-HING" Världen finns kvar därute. Någon finns och har tagit sig några minuter att svara på mitt mail. "PLI-HING" Min tjejkompis N skriver att hon fyllehånglade med F för några år sedan. Hon har just kommit ihåg detta och skriver till mig att hon blir alldeles iskall inuti när hon tänker på vad jag råkade ut för. Jag skriver tillbaka att jag fortfarande, efter fyra månader, blir iskall inuti när jag tänker på det. Samtidigt är jag säker på att F inte är en sådan man som har för vana att gå emot kvinnors vilja. Jag känner ju honom. N skriver att hon också tror det om F, men ställer sedan en fråga som jag inte kan svara på utan att börja försvara honom på ett sätt som han inte längre förtjänar. N undrar varför F då gjorde så mot mig. Det kan jag verkligen inte svara på. Jag har själv ställt mig den frågan säkert varje dag sedan det hände. "PLI-HING" Reklammail från Yves Rocher. Inte det mailet jag väntar på...
Jag funderar vidare på varför F gjorde som han gjorde. En enkel förklaring som jag väljer att tro mest på är att hans liv började gå åt helvete och han vände sig då till mig. Vi var vänner ett bra tag efter att den intima delen av vårt förhållande var slut. Vi pratade ofta i telefon om allt möjligt. När hans liv då började gå åt helvete för fyra månader sedan så tänkte han på mig och trodde säkert att jag skulle förstå honom. Det har jag gjort andra gånger, för flera år sedan när vi hade en sådan kontakt. Jag har väl inte alltid haft rollen som problemlösare och lekmannapsykolog bland mina vänner men jag har haft den länge iallafall. Han tänkte säkert att jag skulle lyssna på honom, kanske komma med lite tröst och råd, och sedan skulle han åka hem med lättat hjärta. Hem till sin flickvän som han var förlovad med. Hem och äta middag med sina två barn som jag inte visste att han hade. Jag fick reda på det i somras någon gång. Kommer ihåg att jag tänkte att det var tur att inget hände mellan oss då när jag körde med honom. F tänkte säkert att det nog var lite fel att åka till mig när han hade en familj som väntade där hemma, men han gjorde det ändå. Jag är den som löser problemen och om jag inte kan lösa dem helt så kan jag åtminstone mildra dem. Jag kan göra så att det inte känns lika tungt längre. "PLI-HING" Ännu ett mail. Denna gången skräpmail om att köpa Viagra över nätet. Suck. Definitivt inte det mailet jag väntar på...

Jag fortsätter fundera på N's fråga om F. Okej, så han tänkte säkert bara prata en stund med mig och sedan åka hem till sin familj. Det är jag övertygad om, fram till denna punkten i tankegången är jag helt säker på att det var F's ursprungliga mening med besöket hos mig. Vad kan det sedan ha varit som gjorde att han kysste mig? Han var väl ledsen kanske. Han verkade ledsen, som om något tyngde honom. Min första tanke efter "Stäng dörren och ring M!" var att F säkert hade bråkat med sin tjej och ville gråta ut på min axel. Jag visste ju att de hade haft lite problem. Vi säger att F kysste mig för att han var ledsen och ville ha tröst. Inte för att jag vill försvara honom här nu men, kyssar och gos funkar finfint när man är ledsen. En liten kyss och några vänliga ord hade jag kunnat bjuda på, om än bara för att få iväg honom från min lägenhet. Vart gick det sedan fel? De kvinnliga läsarna jag har kan säkert känna igen sig i följande scenario: 
Du ligger och halvhånglar med någon kille. Han är inte den du vill ha men han verkar schysst och kysser rätt bra så du går med på att han tar dig på brösten. Det är ju lite mysigt att någon faktiskt vill ha dig. Sedan går det lite för långt och han blir för ivrig. Något i dig, kanske en instinkt som har slumrat i flera år, vaknar till liv och berättar klart och tydligt för dig att du inte vill längre. Instinkten får dig hellre att vilja åka hem och slötitta på tv i pyjamas med en påse lördagsgodis som enda sällskap. Du motar vänligt men bestämt bort killen från dig men han märker det inte tillräckligt fort. Du måste putta lite på honom, daska till honom på axeln litegrann. Det märker han och han lugnar sig lite. Killen mumlar att du är så vacker att han inte kan hålla sig ifrån dig och du fnissar lite. Okej då. Lite till. Ni börjar halvhångla igen men den där instinkten i dig vill inte ge sig. Den talar fortfarande om klart och tydligt att du inte vill vara med längre. Du vill bara åka hem och sova och du får daska till killen på axeln flera gånger utan att han märker något. Instinkten som talar om för dig att du absolut inte vill vara med längre har nu satt igång varningsklockorna och väckt några fler instinkter som slumrat fram till nu. Kylan sprider sig i din kropp när instinkterna vaknar till liv en efter en och du hoppas att det är en okej kille du har råkat hångla med. Han är nog bara så otroligt betagen av din skönhet att han glömmer bort att han måste respektera dig. Varningsklockorna ringer och du slår honom lagom hårt på ryggen. Alla dina instinkter varnar dig att du måste iväg nu, nu, nu, åk hem och kryp ner i sängen med din kelsjuka katt i famnen. Åk hem nu och låt kattens sövande spinnande göra dig lugn igen. Varningsklockorna ringer i ditt huvud. Få bort honom från dig nu då för fan. Skit i att han kanske blir sur, bara du kommer därifrån. Du slår till honom på ryggen igen, hårdare den här gånger, och sedan börjar du försöka putta bort honom. Killen verkar komma till sans och frågar om du är okej. Du puttar bort honom ännu mer och reser dig upp utan att svara på killens frågor om vad det är med dig. Du mumlar generat att du vill hem och att du kanske ringer honom någon gång. Sedan går du och rättar till kläderna på vägen ut. När du kommer hem funderar du på varför du reagerade som du gjorde. Han var ju rätt gullig den där killen. Det var inget fel på honom alls. Han var trevlig och fick dig att skratta flera gånger. Det var bara den där jäkla instinkten som vaknade till liv och sa till dig att du inte ville mer. Du känner dig lite dum när du nu är i trygghet i ditt hem med din kelsjuka katt som spinner och tigger om uppmärksamhet.

Såhär långt i tankegången som skapades efter N's mail har jag kommit. Och jag har inte lust att gå längre. Har helt tappat tråden också. Nu läser jag istället igenom hångelscenariot jag skrev ovan. Jag inser nu att det är förbannat bra skrivet. Det är jävligt bra så det får bli mitt svar till N. Jag har verkligen inte lust att fundera vidare över varför F gjorde som han gjorde. Jag blir rädd när mina tankar tar mig dit. I jakten på annat att ockupera mina tankar med har jag istället börjat tänka på hur många gånger jag har varit tjejen i scenariot ovan. Det är rätt många. Är säker på att jag inte är den enda som har varit med om en sådan situation då en instinkt plötsligt har vaknat till och sagt att man inte vill vara med längre. Fastän killen är trevlig. Det finns säkert många tjejer som har ignorerat den där instinkten och gått vidare ändå. De har kvävt alla instinkter och ignorerat varningsklockorna och gått i säng med den där killen iallafall. Man vill ju inte känna sig dum och tvingas förklara för killen varför man helt plötsligt inte vill längre.
Jag kan ju erkänna att jag har gjort det. Flera gånger, alltför många gånger.
"PLI-HING" Jag har försvunnit i mina tankar, har suttit och tänkt i en dryg kvart och N har hunnit svara på mitt mail. Hon skriver tillbaka att hon känner igen sig och hon nämner namnen på några killar som jag känner. Hmm? Det var som fan: N har hånglat med en kille som är nybliven polis på M's station. No shit!? Jävlar vad världen kan vara liten. Är förvisso inte förvånad, den killen hånglar med en jädra massa tjejer.
Har fått flera "PLI-HING" sedan jag började skriva detta men inget av mailen var det jag väntade på. Får väl vänta lite till då. Mailskrivaren får mig alltid att bli så lugn inuti och jag värdesätter varenda ord jag får i mailen från denna otroligt fina människa. Speciellt sedan det där med F: mailskrivaren vars svar jag väntar på har haft en mycket lugnande effekt på mig sedan "det där" hände. Allt kaos stillas och jag kan för ett ögonblick se klart.
Det "PLI-HING"et väntar jag gärna på...