Fikan
Det gick fint med att träffa min exkompis idag. Fikan var trevlig och det var kul att se henne igen. Vi pratade och gick på stan en stund, sedan följde hon med mig hem för att kolla hur min ommöblering blev. Vi pratade mer och jag märkte hur mycket hon mognat sedan förra året. Där ser man vad 2 år på universitetet kan göra. Nu är hon verkligen 22 år gammal, förut var hon mer som en tonåring. Hon gick nyss härifrån. Försöker komma på ett namn jag kan ge henne här i bloggen. Hon vet ju såklart inte att jag bloggar men jag kan ju inte kalla henne för exkompis nu när vi börjar bli vänner igen. Blir ju konstigt. Kommer inte på något namn nu dock. Får grunna på det ett tag.
Nyvaken
Har sovit så mycket! Slocknade nog vid 20tiden igår. Minns att jag tittade på Simpsons och hann se lite av hockeymatchen som började efteråt, sedan somnade jag. Är inte det minsta hockeyintresserad men jag slötittade bara.
Idag ska jag fika med min exkompis. Ska möta henne utanför ett café i stan klockan 12.30. Är lite nervös faktiskt. Så jag måste fixa mig nu. Om jag kan göra mig snygg nu så blir jag säkert lugnare.
Idag ska jag fika med min exkompis. Ska möta henne utanför ett café i stan klockan 12.30. Är lite nervös faktiskt. Så jag måste fixa mig nu. Om jag kan göra mig snygg nu så blir jag säkert lugnare.
Nice cold shower
Skön dusch. Var så himla varm när jag kom hem, kände hur jag var fuktig över hela kroppen liksom. Usch, ingen fräsch känsla. Innan jag hoppade in i duschen gjorde jag en Melanie Griffith: dammsugade i bara trosorna. Jag var på väg in i duschen när jag såg den enorma högen med damm som jag sopade ihop inatt så jag drog fram dammsugaren och städade bort det lite snabbt. Vad hette den filmen där Melanie Griffith dammsugar i trosor och högklackat? Är ju den där 80talsfilmen...var det "Working Girl" den hette? Tror det är den filmen jag tänker på. Nu sitter jag i bara handduken och bloggar. Är fortfarande alldeles för varm fastän jag duschade kallt. Underbart att duscha kallt, får små ilningar i hela kroppen när det kalla vattnet rinner över huden. Inte helt olikt känslan som sprider sig i kroppen stunden innan en orgasm. Hmm, nu blev jag sugen. Undrar om det är idag eller imorgon som M är ledig?
Kom nyss hem
Åh så trött jag är! Kom nyss hem från stan, var på körskolan en liten stund och pluggade teori. Jag mindes mer än vad jag trodde. Ingen sa någonting om att jag inte varit där på länge. Fleppo var inte där, såg honom inte iallafall. Tyvärr var Gamlingens lektioner fullbokade tills nästa vecka så jag får inte köra på ett tag till. Åh vad trött jag är nu! När jag kom hem så skulle jag sätta på radion och gick narturligtvis fram till byrån där bokhyllan och stereon stod förut...kommer att ta ett tag innan jag vänjer mig vid min nya möblering. Ska ta en dusch och piggna till lite.
Vill köra
Ska in till körskolan idag. Gud, jag har inte varit där på över 1 månad! Först var det för att jag inte ville gå dit när Fleppo stirrade så surt på mig. Det var ingen behaglig upplevelse direkt och jag fick panikångest av det. Men jag gick dit några gånger ändå för jag hade lektioner med Gamlingen. Då åkte jag hem direkt efter lektionerna just för att Fleppo stirrade surt. Ungefär samtidigt märkte jag en annan grej: alla de andra lärarna var annorlunda mot mig. Förut brukade dom hälsa och en del stannade och pratade en stund, andra fråga hur det gick på mina lektioner och gav mig tips om hur jag skulle tänka osv. Speciellt Idiotläraren, som jag hade teorin med, brukade prata med mig. Han skämtade och var verkligen supertrevlig och hjälpsam med tips. Efter lektionen med Fleppo då han lackade ur (enkelt sagt) så sa de andra lärarna knappt ett ord till mig och när jag hälsade när jag såg dom fick jag bara en nick till svar. Dom vek undan med blicken och deras ögon mötte aldrig mina. Detta var ingen engångsföreteelse, hade det varit det så hade jag inte brytt mig om det, det fortsatte. Det hände några gånger när jag pluggade teori på körskolan och gick till köket för att ta vatten så satt det några lärare där inne. Dom pratade om något och när jag kom in så slutade dom, satt knäpptysta medans jag var där och nickade bara mot mig när jag hälsade. Så fort jag gick så började dom prata igen. Det var inte trevligt alls. Efter min körlektion 26 mars så hade jag verkligen ingen lust att gå tillbaka dit. Jag kände mig så ovälkommen på körskolan liksom, som om det tisslades och tasslades bakom min rygg, och när Fleppo höll på sådär och smsade ville jag inte gå dit. Jag kan bli så ibland: gömmer mig när jag borde stå upp för mig själv. Har sagt till pappa att jag inte velat gå dit för att Fleppo stirrar så men han vill inte förstå. Pappa har bara svarat att jag ska strunta i honom. Funkar inte när han är så obehaglig. Nu vet pappa iallafall vad Fleppo sa till mig för det visste han inte förut. Även han tyckte det var galet av Fleppo att säga att det inte var hans jobb att uppmuntra mig när det gick dåligt på en lektion. Min pappa är knappast en pedagogiskt lagd person men tillochmed han fattar att uppmuntran ingår i pedagogiken.
Sedan förra veckan har jag gått och tänkt att jag har väl för fan rätt att vara där. Jag har betalat för att få vara där. Okej, min pappa betalar ju men ni fattar vad jag menar. Jag har rätt att vara där och dom har en skyldighet att låta mig lära eftersom dom får betalt för det. Nu kommer den reaktionen som borde ha kommit för 1 månad sedan när jag istället drog mig undan. Nu kommer det där starka, kaxiga, - smått bitchiga - fram. Nu kommer den attityden: "Ge fan i att snacka om mig bakom min rygg, ni vet inte allt och det är inte er ensak så håll käft och behandla mig som den körskoleelev jag är!". Kommer narturligtvis inte att säga så till dom men den attityden kommer fram nu för att ge mig lite råg i ryggen. Så jag ska till körskolan idag, öva teori och boka in några körlektioner med Gamlingen. Om någon frågar varför jag inte varit där på så länge så kan jag säga sanningen om jag känner att jag vågar. Inte säkert att jag gör det. Annars har jag en perfekt nödlögn att ta till, kan helt enkelt säga att jag har fått jobb och varit så trött efter jobbet att jag fått skjuta upp körkortstagandet. Kan också vara lite bra att jag haft en paus med körningen och teorin: nu får jag ju se ifall det jag lärt mig sitter kvar.
Hmmm, snabb repetion, undantagen från högerregeln: där det finns fungerande trafikljus, i rondell, där det finns accelerationsfält, på huvudled, och så var det en till...där man har stopp/väjningsplikt! Det var de 5 undantagen från högerregeln, haha jag minns! Få se nu, lastreglerna då? Finns 3 sätt att avgöra om släpet är lätt: om släpets totalvikt är under 750 kilo, om släpets totalvikt ej överstiger bilens tjänstevikt, och om totaltvikten på bil + släp ej överstiger 3,5 ton. Tror jag. Ska se vad Körkortsboken säger... Ha, rätt! Otroligt, jag har lärt mig något. Lätt släp får man dra med Bkörkort, tungt släp med BEkörkort. Tänk att jag minns det...fucking amazing.
Hoppas Gamlingen har ledig lektionstid idag eller imorgon, jag vill så gärna köra! Att köra bil är en underbar frihetskänsla, det är en mäktig frihetskänsla. När jag övningskör får jag smaka lite på den känslan och det är grymt att den friheten tas ifrån mig vid lektionens slut. Mycket grymt. Får jag inte köra denna veckan så "lånar" jag M's bil!
Sedan förra veckan har jag gått och tänkt att jag har väl för fan rätt att vara där. Jag har betalat för att få vara där. Okej, min pappa betalar ju men ni fattar vad jag menar. Jag har rätt att vara där och dom har en skyldighet att låta mig lära eftersom dom får betalt för det. Nu kommer den reaktionen som borde ha kommit för 1 månad sedan när jag istället drog mig undan. Nu kommer det där starka, kaxiga, - smått bitchiga - fram. Nu kommer den attityden: "Ge fan i att snacka om mig bakom min rygg, ni vet inte allt och det är inte er ensak så håll käft och behandla mig som den körskoleelev jag är!". Kommer narturligtvis inte att säga så till dom men den attityden kommer fram nu för att ge mig lite råg i ryggen. Så jag ska till körskolan idag, öva teori och boka in några körlektioner med Gamlingen. Om någon frågar varför jag inte varit där på så länge så kan jag säga sanningen om jag känner att jag vågar. Inte säkert att jag gör det. Annars har jag en perfekt nödlögn att ta till, kan helt enkelt säga att jag har fått jobb och varit så trött efter jobbet att jag fått skjuta upp körkortstagandet. Kan också vara lite bra att jag haft en paus med körningen och teorin: nu får jag ju se ifall det jag lärt mig sitter kvar.
Hmmm, snabb repetion, undantagen från högerregeln: där det finns fungerande trafikljus, i rondell, där det finns accelerationsfält, på huvudled, och så var det en till...där man har stopp/väjningsplikt! Det var de 5 undantagen från högerregeln, haha jag minns! Få se nu, lastreglerna då? Finns 3 sätt att avgöra om släpet är lätt: om släpets totalvikt är under 750 kilo, om släpets totalvikt ej överstiger bilens tjänstevikt, och om totaltvikten på bil + släp ej överstiger 3,5 ton. Tror jag. Ska se vad Körkortsboken säger... Ha, rätt! Otroligt, jag har lärt mig något. Lätt släp får man dra med Bkörkort, tungt släp med BEkörkort. Tänk att jag minns det...fucking amazing.
Hoppas Gamlingen har ledig lektionstid idag eller imorgon, jag vill så gärna köra! Att köra bil är en underbar frihetskänsla, det är en mäktig frihetskänsla. När jag övningskör får jag smaka lite på den känslan och det är grymt att den friheten tas ifrån mig vid lektionens slut. Mycket grymt. Får jag inte köra denna veckan så "lånar" jag M's bil!
Piggelin
Är fortfarande pigg. Varför? Även med mina sjuka sömnproblem så borde jag faktiskt vara trött nu. Gäspade nyss men det var inte en trötthetsgäspning. Idag ska jag fullständigt skita i att gå och lägga mig. Jag är boss över min kropp, okej, fatta det dumma hjärna som kommer vilja sova om några timmar när jag vill göra annat.
Känner mig lite kluven idag alltså...
Känner mig lite kluven idag alltså...
Nästan klar
Steg 2 tog lååååång tid. Lite mer än 4 timmar faktiskt. Nu är steg 3 klart också, blev klart vid 23tiden. Efter det var jag så trött så jag har bara suttit framför datorn och glott på film. Det återstår bara lite finputsning så är ommöbleringen helt klar. Min säng är fortfarande full med böcker, cds och dvds. Det där lilla bordet jag köpte på Ikea passade precis in mellan bokhyllan och min säng så det får bli mitt nya nattduksbord. Fick mer plats här hemma nu även om mitt jädra soffbord fortfarande tar upp alldeles för mycket plats. Ska ta och köpa ett nytt soffbord på Ikea nästa gång jag får pengar och tills dess ska jag göra mig av med mitt nuvarande soffbord. Jag ska! Har börjat hata mitt soffbord eftersom det förstör min nya planlösning som skulle vara perfekt om jag kunde bli av med det där åbäket.
Är så pigg. Sov ju länge visserligen. Ska ta och göra iordning bokhyllan så sängen blir ledig. Önskar jag kunde dammsuga nu. När jag flyttade byrån så låg det massor av damm under. Skulle inte förvåna mig om typ allt damm i hela Sverige har gömt sig under min byrå tills nu för det var sååååå mycket. Byrån är så låg att man inte kommer under med dammsugaren, lite dumt. Har sopat ihop det till en liten hög så länge så får jag ta dammsugningen vid en mer vaken tid. Mina grannar klagar aldrig, inte ens för ett par år sedan när jag glömde stänga av stereon efter en förfest och musiken spelades till 04 då jag kom hem, men jag väntar med dammsugningen ändå. Någon måtta får det väl vara.
Möblerar om
Har så smått börjat möblera om. Steg 1 av 3 är klart iallafall och nu återstår steg 2. Det som tar längst tid. Steg 1 var att plocka ur bokhyllan och flytta den så att den platsen blir ledig för steg 2. Och steg 2 måste göras idag. Nu när bokhyllan är tom och flyttad ur vägen så ekar det här inne. Tänk vad så lite kan göra, en möbel har flyttats och det ekar.
Steg 2 innebär att...ja, ska jag avslöja det? Vill ni veta?
Steg 2 innebär att...ja, ska jag avslöja det? Vill ni veta?
Krångel
Jag tror det är något fel på min mobil. Alarmet vill inte funka. Idag skulle det ha gått på vid 07 men det gjorde det inte så jag vaknade 12 istället. Helt okej tid...vaknade åtminstonde inte 16. I förrgår skulle alarmet väckt mig vid 12 med det gjorde det inte. Både då och idag gick det inte att sätta på mobilen utan att först ta ut batteriet och sätta tillbaka det för innan jag gjorde det var displayen vit när jag försökte sätta på mobilen. Som om den låst sig. Tyder ju på att det är något fel. Jag vet inte riktigt med det kanske beror på minneskortet? Bytte musik för ett tag sedan och då förde jag över väldigt många låtar så minneskortet verkligen blev proppfullt, det var bara 4 mb ledigt efter det. Kanske kan bero på det...? Minneskort i mobiler kan sega ner mobilen nämligen, den tar längre tid på sig att starta. Kanske kan det vara mobilens programvara som behöver uppdateras. Det har jag inte gjort på ett tag nämligen. Hmmm...får testa att göra det.
Såvah
Åh vad trött jag är. Sovasovasova. Säng, säng säng. Somnade i soffan när jag kollade på Ceasar Milan. Nä nu får det vara. Sova. Natti.
Kexet
Jag gillar att kalla folk för "kexet". Inte främlingar narturligtvis men folk som jag känner. Det är trevligt att säga "Tjena kexet!" som en hälsning. Egentligen är det ju en dålig raggningsreplik: "Tjena kexet, står du här och smular" men den är ju så dålig att den blir komisk. Tjena kexet. När jag hälsar på folk med ett "Tjena kexet" så blir dom glada och fnissar lite, dom slappnar av. Tjena kexet. Jag gillar verkligen att säga så och det kommer numera automatiskt. Jag skulle nyss svara på ett mail från min arbetsförmedlare EB som hon skickade tidigare idag och jag började faktiskt skriva "Tjena kexet". Men jag raderade det och skrev istället "Hej, nej jag har ingen körlektion på måndag så jag kan komma då." helt sterilt. Jag är lite steril mot henne nu när jag har insett att hon antagligen inte kommer att kunna hjälpa mig. EBs mani på möten leder bara till att min bussbiljettkassa blir onödigt stor. Flertalet möten med henne hade vi lika gärna kunnat ha över telefon eller mail då hon bara har velat fårga några saker. Ni som bor i storstäder, typ Stockholm, skulle kanske vara tacksamma för en arbetsförmedlare som bryr sig tillräckligt för att kalla till möte. Min tjejkompis N gör det: hennes late arbetsförmedlare "Adolf" tog typ 3 månader på sig innan N fick komma på möte. Krävdes ju tillochmed ett telefonsamtal från mig där jag låtsades vara N. Men jag fattar inte poängen med det. EB lyckas ju inte med att hjälpa mig. Så hon är inget kex. Hehe. Det där var en parantes. Jag gillar verkligen att hälsa på folk med ett "Tjena kexet". Och folk verkar gilla att bli hälsade på med det också. Har inte mött någon som inte gillat det.
Tjena kexet. Hur hälsar du på folk?
Tjena kexet. Hur hälsar du på folk?
JAAAAAA!
För en vecka sedan ungefär kom nyheten om att bredbandsleverantören Banhof hade hittat ett kryphål i den där förbannade IPREDlagen eftersom Banhof inte sparade sina kunders ipnummer och därför helt enkelt inte kunde lämna ut info till skiv och filmbolagen. Något sådant var det, minns inte exakt hur kryphålet var. Men jag minns att jag tänkte "Fan" för jag hade bara dagen innan bytt bredbandsleverantör till Tele2. Nu hörde jag nyss på radionyheterna att även Tele2 ska göra som Banhof, alltså inte spara informationen om ipnummer osv. FY FAN VAD BRA!!!! Yes! YES! Fildelningen kommer att fortsätta! Hahahahahahahahahaha! Jag har dock fortfarande Comhem som bredbandsleverantör tillochmed sista maj då Tele2 tar över. Men efter det...då ska jag fildela igen! Lady Angel har faktiskt varit väldigt laglydig den senaste tiden. Lagligt MS Office och jag har inte ens plankat på stadsbussarna. Sist jag fildelade var natten till den 31 mars då jag laddade ner 26 filmer och seedade till mer än min dubbla kvot som ett farväl till fildelningsvärlden. Min statistik i uTorrent visade efter detta att jag hade laddat upp, alltså seedat, nästan 120 gb men bara laddat ner 103 gb. Innan hade jag seedat bra mycket mindre än vad jag hade laddat ner. Hade tänkt att bli totalt laglydig efter det, bortsett från att jag kan få tag i typ allt via min killkompis E som ger långfingret till IPRED, men nu jävlar ska jag börja ladda ner igen! Efter sista maj iallafall...
MOAHAHAHAHAHAHAHA! Gör som Lady Angel: byt till Tele2!
MOAHAHAHAHAHAHAHA! Gör som Lady Angel: byt till Tele2!
Duktig fågel
Stack in till stan och förlängde lånet på mina smycken. Att ta ut dom kostade 590 kronor men att förlänga kostade bara 200. Fick ta förlängning av lånet, har tyvärr inte råd att ta ut smyckena nu. Måste minnas att göra det nästa månad dock. Sedan skulle jag ta bussen ut till köpcentrat för att hämta ut foton. Fick vänta på bussen ett bra tag för jag missade den som gick innan med bara sekunder. Såg den jävlen köra iväg. När jag satt där i busskuren och väntade så landade en fågel en bit från mig. Såg ut att vara en korp eller skata kanske. Den gick omkring en stund och pickade i gräset. 30 centimeter från min vänstra fot hade någon slängt en glass på marken. Glassen hade smält ut i en pöl och fågeln närmade sig glasspölen med vaksamma blickar på mig. Jag satt blickstilla för jag ville se om fågeln verkligen tänkte äta glass. Jag har aldrig sett fåglarna äta glass så i mitt huvud verkade det tveksamt. Fågeln kom närmare, närmare, lutade sig bort från mig, tittade på mig och doppade näbben i glasspölen. Sedan doppade den näbben igen och igen och igen. Den där fågeln gillade glass! Jag tyckte det var helt otroligt att se hur fågeln snappade åt sig droppe efter droppe av den smälta glassen. Typ som om man skulle se en hund gå på 2 ben och balansera något på nosen likt en säl. Mycket fascinerande. Men fågeln var inte klar med att imponera på mig: efter några dopp i glasspölen så var ju näbben klibbig och då och då torkade fågeln av sin näbb mot marken innan den snappade åt sig mer glass.
Jag var så fascinerad att jag satt med öppen mun och tittade. Såg nog konstigt ut men den där fågeln alltså... Vilket fint bordsskick! Tror det var en skata.
Jag var så fascinerad att jag satt med öppen mun och tittade. Såg nog konstigt ut men den där fågeln alltså... Vilket fint bordsskick! Tror det var en skata.
Morgonångest
Håhåjaja. Sovit nada och nu börjar jag bli segare än segast. Ska inte sova nu dock, får inte sova. Har grejer att fixa idag, ska hämta ut filmrullar. Sådana där gamla vanliga. Hade 2 filmrullar i mitt skafferi som måste ha stått där i evigheter för jag har inget minne av att jag har fotat med vanlig kamera sedan jag fick digitalkamera. Vilket var evigheter sedan. Fick min digitalkamera 2004 tror jag.
Måste in till pantbanken och förlänga ett lån, har totalt glömt bort att lösa ut det. Egentligen gick det ut i januari...fan, jag hoppas att jag kan få förlänga det. Fattar inte hur jag kunde glömma bort det. Har megaångest över detta. Alla mina guldsmycken liksom. Det är 2 par örhängen, 3 hängen och 2 halsband. Det ena halsbandet och ett av hängena har jag haft sedan jag var baby. Om jag förlorar det så kommer jag gråta hinkar.
Måste in till pantbanken och förlänga ett lån, har totalt glömt bort att lösa ut det. Egentligen gick det ut i januari...fan, jag hoppas att jag kan få förlänga det. Fattar inte hur jag kunde glömma bort det. Har megaångest över detta. Alla mina guldsmycken liksom. Det är 2 par örhängen, 3 hängen och 2 halsband. Det ena halsbandet och ett av hängena har jag haft sedan jag var baby. Om jag förlorar det så kommer jag gråta hinkar.
Skoj...
Sista bilden fick jag i ett mail, de andra tog jag från tjuvtittat.se.
Nej tack, jag håller mig till min gamla vanliga Pepsodent...
Läs så som det instrueras...
Men va fan, BLÄ! "Ciao Ciao" kan inte vara en lättsåld pizza.
Den här borde jag fan ta och sätta på min dörr. Min gamla vanliga "Nej tack ingen reklam" verkar inte vara tillräcklig.
Den här bilden fick jag i ett mail för ett tag sedan. Ingen skinka jag skulle köpa.
Nej tack, jag håller mig till min gamla vanliga Pepsodent...
Läs så som det instrueras...
Men va fan, BLÄ! "Ciao Ciao" kan inte vara en lättsåld pizza.
Den här borde jag fan ta och sätta på min dörr. Min gamla vanliga "Nej tack ingen reklam" verkar inte vara tillräcklig.
Den här bilden fick jag i ett mail för ett tag sedan. Ingen skinka jag skulle köpa.
Fan
Det verkar vara omöjligt för mig att vakna och gå upp innan klockan 14. Idag vaknade jag faktiskt vid 09 men då tänkte jag "äh jag kan sova lite till" och somnade om. Vem går upp så tidigt på en söndag om man inte måste? Jag vet att jag satte alarmet på 12 men mobilen går inte att sätta på så jag kan inte kolla ifall jag verkligen satte alarmet på 12. Eftersom mobilen inte går att sätta på kan det bero på att jag kanske ha vaknat av alarmet och sedan satt det på snooze då det ringer igen var nionde minut i 1 timme. Verkar inte gå att få snoozningen vara längre än 1 timme. Snooze tar väl en hel del ström från batteriet så kanske det är anledningen till varför mobilen inte sätts på nu. Hmm, konstigt. Tryckte nyss på mobilens påknapp och då kom den där signalen som hörs när man stänger av den. Äh det måste ju vara batteriet. Tog nyss ur batteriet, satte i det igen och då vaknade mobilen.
Väldigt slö lördag
Har haft en jäkligt slö lördag. Vaknade ju vid 15tiden och satt vid datorn ett par timmar. Min exkompis var online på msn så jag skrev till henne. Vi pratade lite kort för hon skulle iväg på fest men vi hann komma överens om att fika på torsdag. Kändes lite konstigt att prata med henne igen, även om det bara var över messenger. Kommer nog att kännas ännu konstigare att höra hennes röst och se henne sedan på torsdag. Men jag tror det kan bli bra mellan min exkompis och mig igen. Om vi bara går långsamt fram och inte försöker tvinga fram gemenskapen så blir det säkert bra.
Sedan tog jag en promenad hem till min killkompis E. Han blev glad för skohornet, haha. Jag hade tänkt att promenera vidare men när jag kom hem till E var jag trött av värmen. Det var 24 grader i solen idag, alldeles för chockerande varmt för oss nordbor. Gick att vara ute iallafall. Hade bara shorts och linne på mig och det var precis lagom mycket kläder. Struntade i promenaden och sjönk ner i E's soffa istället. Jag och E spelade Xbox' Lara Croft. Jag spelade mest, dog ett par gånger men det var kul. Har aldrig fattat tjusningen med Xbox och Playstationspel för grafiken är på något sätt för bra. Man ser ju inte vart golvet slutar och väggen börjar. Men Lara Croft var kul att spela. Störde mig på att hon såg ut som en blandning mellan en Barbiedocka och en porraktris dock. Det är inte en speciellt narturlig kvinnobild men spelet är väl gjort av manliga datanördar som visar upp sin bild av vad dom tror är en kvinna. Vad annat kan man förvänta sig? Något annat som störde mig var att handkontrollen till Xbox vibrerade ibland. Fan vad störigt. Tappar ju koncentrationen. Däremot var det rätt mysigt när handkontrollen vibrerade och jag satt med den i knät. Mmmm...
När jag kom hem igen så var jag slö, slö, slö, av värmen så jag har fortfarande inte möblerat om. Det får väl bli imorgon. Fast jag kan ju förbereda lite nu. Bokhyllan måste plockas ur nämligen, annars kan jag inte flytta den för den är i 2 delar och åtminstonde den övre delen måste vara urplockad för att jag ska kunna flytta den.
Får se hur det blir med det där.
Sedan tog jag en promenad hem till min killkompis E. Han blev glad för skohornet, haha. Jag hade tänkt att promenera vidare men när jag kom hem till E var jag trött av värmen. Det var 24 grader i solen idag, alldeles för chockerande varmt för oss nordbor. Gick att vara ute iallafall. Hade bara shorts och linne på mig och det var precis lagom mycket kläder. Struntade i promenaden och sjönk ner i E's soffa istället. Jag och E spelade Xbox' Lara Croft. Jag spelade mest, dog ett par gånger men det var kul. Har aldrig fattat tjusningen med Xbox och Playstationspel för grafiken är på något sätt för bra. Man ser ju inte vart golvet slutar och väggen börjar. Men Lara Croft var kul att spela. Störde mig på att hon såg ut som en blandning mellan en Barbiedocka och en porraktris dock. Det är inte en speciellt narturlig kvinnobild men spelet är väl gjort av manliga datanördar som visar upp sin bild av vad dom tror är en kvinna. Vad annat kan man förvänta sig? Något annat som störde mig var att handkontrollen till Xbox vibrerade ibland. Fan vad störigt. Tappar ju koncentrationen. Däremot var det rätt mysigt när handkontrollen vibrerade och jag satt med den i knät. Mmmm...
När jag kom hem igen så var jag slö, slö, slö, av värmen så jag har fortfarande inte möblerat om. Det får väl bli imorgon. Fast jag kan ju förbereda lite nu. Bokhyllan måste plockas ur nämligen, annars kan jag inte flytta den för den är i 2 delar och åtminstonde den övre delen måste vara urplockad för att jag ska kunna flytta den.
Får se hur det blir med det där.
Slö lördag
Sov länge idag, vaknade vid 15. Struntar i att bli sur för det idag. Har för mycket att göra med ommöbleringen. Synd att vara inne när det är så fint väder. Borde nog åka till playan för det är ju 24 grader i solen. Cykeln krånglar ju tyvärr. Äh, då stannar jag inne. Solen finns nog kvar imorgon.
Ska fixa en massa
Gud vad hungrig jag är. Jag åt ingen middag igår för jag somnade ju så tidigt. Skulle kunna äta en stor familjepizza med extra allt nu...pizzerian här i kvarteret tar 120 för en familjepizza... Nej! Får inte köpa pizza. Har redan ätit pizza denna månaden. Har som regel att jag aldrig äter pizza mer än 1 gång per månad. Fast ibland blir det 2 gånger om jag har varit ute och festat. Pizza är ett måste som dagen eftermat. Pasta skulle vara gott. Blir nog spaghetti och vanliga stekta falukorvskivor. Är ju god och enkel mat. Inte så nyttigt dock men det skiter jag i.
Imorgon ska jag nog möblera om här hemma. Det var en av idéerna jag fick igår. Kom på en bättre planlösning så jag får lite mer plats här i min lilla enrummare fast först måste jag bli av med mitt jäkla soffbord. Mitt kök är förvånansvärt stort med tanke på att lägenheten är så liten. Funderar på att ställa byrån i köket men det blir kanske lite konstigt att ha kläder där inne. Jag nöjer mig nog med att byta plats på byrån och bokhyllan. Stereon står i bokhyllan, det är det jag behövde förlängningssladden till då jag inte har så många eluttag. Mitt skrivbord tar upp rätt mycket plats, skulle vilja ha ett hörnskrivbord. Det får bli ett senare projekt.
Imorgon ska jag nog möblera om här hemma. Det var en av idéerna jag fick igår. Kom på en bättre planlösning så jag får lite mer plats här i min lilla enrummare fast först måste jag bli av med mitt jäkla soffbord. Mitt kök är förvånansvärt stort med tanke på att lägenheten är så liten. Funderar på att ställa byrån i köket men det blir kanske lite konstigt att ha kläder där inne. Jag nöjer mig nog med att byta plats på byrån och bokhyllan. Stereon står i bokhyllan, det är det jag behövde förlängningssladden till då jag inte har så många eluttag. Mitt skrivbord tar upp rätt mycket plats, skulle vilja ha ett hörnskrivbord. Det får bli ett senare projekt.
Konsten att sova
Fan vad jag har sovit. Satt vid datorn igår, klockan var lite innan 19 och jag somnade framför datorn. Gick och la mig och somnade direkt. Sov så länge! Vaknade inte förrens 11.37. Har alltså sovit lite mer än 16 timmar. Igår var jag ju vaken länge, drygt 30 timmar, men var igång. Åkte till Ikea, sprang några ärenden och sedan hade jag tvättstugan. Nu när jag vaknade och satte mig vid datorn med kaffe och smörgås råkade jag spilla ut hälften av kaffet. Det rann ut över halva skrivbordet, lite av det heta kaffet rann ner mellan benen på mig. Ajj, säger jag bara. My coffee burned my pussy.
Min exkompis har godkänt att jag har lagt till henne på min msn. Kan se vad hon har skrivit som publikt meddelande och det ser man ju bara om personen ingår i ens kontakter. Hmm, det är väl ett steg. Undrar om hon kommer online idag?
Lacka ur
Hemma från underbara Ikea. Jag vill ha en miljon och shoppa loss på Ikea! Köpte ett litet soffbord, ett sidobord för 99 kronor, för jag visste inte hur mycket pengar jag hade kvar på kontot. Det är det negativa med att ha VISA. Man kan ju bara shoppa och shoppa utan att veta hur mycket det finns kvar på kontot. Nu kollade jag kontot när jag kom hem och jag hade ju en del kvar. Hade faktiskt haft råd med det större soffbordet som bara kostade 200. Men, men. Det lilla sidobordet jag köpte nu ser likadant ut som det större så jag kan ju köpa det nästa månad. Sidobordet kan jag ha som nattduksbord sedan när jag fått det större soffbordet. Har inget nattduksbord nu.
Sitter och flabbar lite åt att soffbordet heter "Lack" för när jag letade efter hyllan på Ikeas självplocklager där bordet fanns så var jag nära att lacka ur när jag inte hittade hylla 18. Hyllorna var nämligen inte numrerade i nummerordning. Efter hylla nummer 17 kom hylla nummer 23. Då tänkte jag "Amen nu lackar jag ur snart..." likt en nollåtta. Jag sprang runt och letade i 10 minuter innan jag tittade bakom mig och då såg hylla nummer 18.
Ikea är lite roliga med sina namn på prylarna. Dom har en väggklocka som heter "Dekad"...och ramar som heter "Ribba" hmmm. Heter Ikeas grejer samma sak i andra länder eller översätts namnen till respektive språk? Invånarna i andra länder (än de nordiska) måste i sådana fall ha det svårt med å, ä och ö. Är ju som med Pippi Långstrump när hon var sakletare och hittade en spunk. Undrar vad spunk översattes till i de engelska böckerna? Spunk på engelska betyder ungefär att man har råg i ryggen, "You've got spunk", man har mod.
Spunk är även ett brittiskt och amerikanskt slanguttryck för sperma. Hrrmm.
Sitter och flabbar lite åt att soffbordet heter "Lack" för när jag letade efter hyllan på Ikeas självplocklager där bordet fanns så var jag nära att lacka ur när jag inte hittade hylla 18. Hyllorna var nämligen inte numrerade i nummerordning. Efter hylla nummer 17 kom hylla nummer 23. Då tänkte jag "Amen nu lackar jag ur snart..." likt en nollåtta. Jag sprang runt och letade i 10 minuter innan jag tittade bakom mig och då såg hylla nummer 18.
Ikea är lite roliga med sina namn på prylarna. Dom har en väggklocka som heter "Dekad"...och ramar som heter "Ribba" hmmm. Heter Ikeas grejer samma sak i andra länder eller översätts namnen till respektive språk? Invånarna i andra länder (än de nordiska) måste i sådana fall ha det svårt med å, ä och ö. Är ju som med Pippi Långstrump när hon var sakletare och hittade en spunk. Undrar vad spunk översattes till i de engelska böckerna? Spunk på engelska betyder ungefär att man har råg i ryggen, "You've got spunk", man har mod.
Spunk är även ett brittiskt och amerikanskt slanguttryck för sperma. Hrrmm.
Är så hyperaktiv...
Har varit vaken hela natten såsom Pia förutspådde, haha. Som alltid när jag är vaken länge är jag nu hyperaktiv. Har kommit på flera grejer, några av dom ska jag göra idag, de andra blir nu i helgen. En grej som händer idag är att jag ska köpa nytt soffbord. Ikea har ett som heter "Lack" för 200 kronor bara. Jag ska köpa det ekmönstrade, mycket tjusigt och i perfekt storlek. Jag har ju redan ett soffbord men det är alldeles för stort, det tar upp för mycket plats i en så liten lägenhet som min. Tyvärr, skulle gärna vilja behålla det men det är bara för stort. Ska ringa någon secondhandaffär och be dom hämta soffbordet. Är ju inget fel på det, tvärtom är det väldigt fint: 120 gånger 90 centimeter och helt i furu, rejäla grejer. Tungt som fan! Jag kan knappt lyfta ena änden. Snart är jag av med det iallafall, ska ringa secondhandaffärer idag och så kommer dom väl nästa vecka och hämtar. Idag ska jag köpa nytt soffbord, vill inte vänta tills jag blivit av med det gamla. Vill ha nytt NU! Tyvärr öppnar inte Ikea förrens klockan 10...blä...jag vill till Ikea nuuuuu ju! Ska passa på och köpa ett skohorn till min killkompis E. Han sa igår att han ville ha ett och på Ikea kostar sådana där långa skohorn bara 10 spänn. Har ett sådant själv, det ser ut som en orm (kolla här). Nu när jag var inne på Ikeas hemsida så kunde jag inte låta bli att dregla lite över soffan jag går och suktar efter... Den är ju så fiiiin. Så stilren på något sätt. Kolla här.
Åh jag är så hyperaktivt kreativ! Alltid när jag är vaken länge så kommer jag på saker, jag får så mycket idéer, listar ut saker, ser lösningen på problem. Det är som om min hjärna fungerar bättre när jag varit vaken länge. Börjar känna av tröttheten dock. Känns i ögonen att jag börjar bli lite trött och blodtrycket är nog rätt lågt nu. Är lite yr. Ska äta frukost och vila en stund. Och få kaffe intravenöst.
Behöver en förlängningssladd förresten. Undrar om dom har det på Ikea?
Sårbar
Känner mig lite sårbar nu. Tog en promenad idag och gick sedan till min killkompis E. Hade ju inte sett hans nya lägenhet. Fan vad fin den var...jag blev grön av avund: 2 rummare med en matplats i anslutning till köket. Fast köket var litet. Annars var lägenheten asfin verkligen. Jag och E kom att prata om min exkompis. Henne har jag ju inte haft någon kontakt med sedan i maj förra året. E och jag satt och pratade och jag såg min exkompis' msnfönster hoppa upp eftersom E var inloggad på sin msn. Jag satt tyst en stund och frågade sedan E ifall han trodde att min exkompis saknade mig. E svarade att jag det gjorde hon nog för hon hade frågat om mig, hur det var med mig och så. Jag sa att jag saknade henne och när jag sedan kom hem så satt jag och funderade ett tag.
I maj förra året då jag aldrig hörde av henne igen efter en festkväll så blev jag övertygad om att det var slut på den vänskapen. Jag tog bort henne från min msn, raderade nästan alla foton jag hade på henne, och sist - flera månader senare - så raderade jag hennes nummer från mobilen. Nu när jag var hemma hos E idag så fick jag tillbaka min exkompis' nummer från E och jag har nyss lagt tillbaka henne på min msn. Hon var offline nu dock så jag får inte veta säkert om hon vill ha tillbaka mig förrens nästa gång hon loggar in på sin msn. Hon måste ju godkänna det. Msnreglerna är ju sådana, man måste godkänna en kontakt innan man kan börja snacka.
Jag känner mig lite sårbar nu faktiskt. Tänk om hon inte vill ha tillbaka mig som kompis?
I maj förra året då jag aldrig hörde av henne igen efter en festkväll så blev jag övertygad om att det var slut på den vänskapen. Jag tog bort henne från min msn, raderade nästan alla foton jag hade på henne, och sist - flera månader senare - så raderade jag hennes nummer från mobilen. Nu när jag var hemma hos E idag så fick jag tillbaka min exkompis' nummer från E och jag har nyss lagt tillbaka henne på min msn. Hon var offline nu dock så jag får inte veta säkert om hon vill ha tillbaka mig förrens nästa gång hon loggar in på sin msn. Hon måste ju godkänna det. Msnreglerna är ju sådana, man måste godkänna en kontakt innan man kan börja snacka.
Jag känner mig lite sårbar nu faktiskt. Tänk om hon inte vill ha tillbaka mig som kompis?
Usch
Nej. Usch. Fy. Jag vaknade för 40 minuter sedan. Usch, usch, usch.
80talister regerar
Håhåjaja. Varför har gamla människor tekniska prylar? Min låtsasfarmor kan inte ens få ut cdsläden på sin dator. Jeezez.
Datorer är inte gjorda för de okunniga direkt, inte heller för de som är rädda för teknikens framgång. Datorer och ITvärlden tillhör 80talisterna. Vi växte upp med datorer i hemmet, det var vi som befolkade internet via våra föräldrars 56,6 kbpsmodem. De som är födda sent 70tal kan ju räknas in bland 80talisterna när det gäller datorvärlden. De som är födda på 90talet följde i våra upptrampade spår och de som är äldre: födda på 60talet och senare är inte lika haja på IT som de yngre. De lärde ju sig maskinskrivning i skolan...varning för pekfingervalsen. Lady Angel, född 1983, är fräck nog att härmed säga: datorvärlden tillhör 80talisterna!
Alla har vi varit okunniga i datorns värld. Jag minns någon gång i lågstadiet då vi skulle lära oss ordbehandling. Jag råkade radera hela texten jag skrivit och blev ledsen. Var ju typ 9 år då och började gråta när elaka datorn trollade bort all text jag skrivit. Jag tyckte inte att datorer var så roligt då, fattade inte grejen med dom. Då borde jag hos min "mamma" och hade inte dator hemma heller. Enda kontakten med datorer jag hade haft innan skolans dataundervisning var ju när jag var liten. Det var den underbara speldatorn Commodore 64, eller C64, som jag hade lärt mig som barn. Den datorn kunde jag. Min pappa hade ett par Commodore 64 då på 80talet och dom spelade jag alltid spel på. Jag och mina systrar satt många timmar framför C64 och spelade. Men datorerna vi skulle lära oss i skolan 1993, cirka 6 år efter mitt spelande på C64, var inte roliga alls. Vad var poängen med dom? Det gick ju inte att göra så mycket på de datorerna heller, inget som var intressant i ett barns ögon iallafall. Jag var inte det minsta intresserad av datorer förrens jag flyttade till min pappa 4 år senare. Han hade datorer hemma och en av dom fick jag ha i mitt rum. Vi drog en internetsladd och sedan lärde jag mig datorer och internet på egen hand. Tadaa: ITvärlden som den var då. Det är det enklaste sättet att lära sig datorer; sätta sig ner och leka lite: vad händer om jag klickar här? 1 år senare var jag datorhaj, och idag: 11 år senare kan jag klara av det mesta, kan typ allt. Nemas problemas.
I 12 år i rad har jag haft datorer att leka med och jag har gjort en hel del med dom. Jag internetdejtade 1998 när jag var 15 år. Jag och killen träffades och var ihop ett tag. Jag chattade långt innan det blev vardagsmat - och senare passé. Jag stämde träff med främmande män/killar långt, långt, långt innan kvällstidningarna började rapportera om farorna med internet. Kunde internet vara farligt? Det fanns inte liksom. Tanken slog mig aldrig och ingen sa något om att det kunde vara farligt. Det var väl som med att lifta på 60talet: har hört av de som var tonåringar på då att de ofta liftade och det var inget konstigt med det. När jag var tonåring blev jag ofta varnad för att lifta, "kliv aldrig in i en bil med någon som du inte känner..." löd det. Det gjorde jag ändå och klarade mig fint. Fick höra samma varning från dom jag liftade med dock, speciellt en man kommer jag ihåg. Han var kanske 60 år och som en snäll farfar när han ojade sig över att jag liftade och sa att han tyckt att han var tvungen att plocka upp mig så inget hände mig. Han körde mig långt, jag liftade för att komma till staden där min pappa bodde vilket var ungefär 20 mil från där min "mamma" bodde. Den där farfarsliknande mannen körde mig ända fram till huset där pappa bodde fastän jag sa att jag kunde gå från city, han tyckte att det var hans ansvar att se till så jag kom fram. Han var den siste jag liftade med för det han sa till mig gjorde susen: jag förstod att det kunde vara farligt att gå längs motorvägen med tummen upp i luften. Men när jag träffade främmande män på internet och sedan IRL så tänkte jag aldrig tanken. Varför skulle något hända mig liksom? Inget hände heller. De män jag träffade ville bara bjuda mig på mat eller fika och prata innan dom sa hejdå. Nu i efterhand verkar det nästan som om internet var pedofilfritt då. Jag träffade bara en man över internet som senare visade sig vara någon helt annan när jag träffade honom på McDonalds. Han ville fota mig naken och lovade mig pengar ifall jag ställde upp. Jag hotade honom med polisanmälan så han pep iväg rätt snabbt. Jag var aldrig någon osäker tonåring i den aspekten. Har tänkt på honom ibland och hoppats att han inte fick tag på någon annan tonårstjej istället för mig. När varningarna om farorna med internet började komma var jag redan trött på chattande och att träffa främlingar. Jag slutade med sådant innan det blev farligt verkar det som.
När jag gick i högstadiet skulle alla i klassen ta det där datorkörkortet, ECDL tror jag det hette. Läraren berömde mig när jag klarade av det när de andra i klassen bara hade kommit halvvägs. Idag har jag knappt något minne av det jag lärde mig dock...vad var poängen med ECDL? Jag minns något med Powerpoint och Word som man skulle lära sig för att klara ECDL och det kan jag ju idag. Men det andra?
80talisterna fick lära sig datorer och hela datorvärlden på egen hand. Bra, det är lite coolt. Vi var först med att kunna det bättre än (nästan) alla andra. Vi lärde oss själva. Tyvärr innebär det att vi måste lära dom som är äldre och är rädda för datorns värld. Sådana som min låtsasfarmor, född 1940, som inte vet vart hon ska klicka för att svara på ett mail.
Suck och stön. Det funkar inte att bryskt säga till henne "Lär dig själv, det gjorde jag." trots att det är fruktansvärt irriterande när hon ringer och frågar ifall Nortons uppdateringar av virusdefinitionerna innebär att hon kommer få virus i datorn. Suck och stön.
Datorer är inte gjorda för de okunniga direkt, inte heller för de som är rädda för teknikens framgång. Datorer och ITvärlden tillhör 80talisterna. Vi växte upp med datorer i hemmet, det var vi som befolkade internet via våra föräldrars 56,6 kbpsmodem. De som är födda sent 70tal kan ju räknas in bland 80talisterna när det gäller datorvärlden. De som är födda på 90talet följde i våra upptrampade spår och de som är äldre: födda på 60talet och senare är inte lika haja på IT som de yngre. De lärde ju sig maskinskrivning i skolan...varning för pekfingervalsen. Lady Angel, född 1983, är fräck nog att härmed säga: datorvärlden tillhör 80talisterna!
Alla har vi varit okunniga i datorns värld. Jag minns någon gång i lågstadiet då vi skulle lära oss ordbehandling. Jag råkade radera hela texten jag skrivit och blev ledsen. Var ju typ 9 år då och började gråta när elaka datorn trollade bort all text jag skrivit. Jag tyckte inte att datorer var så roligt då, fattade inte grejen med dom. Då borde jag hos min "mamma" och hade inte dator hemma heller. Enda kontakten med datorer jag hade haft innan skolans dataundervisning var ju när jag var liten. Det var den underbara speldatorn Commodore 64, eller C64, som jag hade lärt mig som barn. Den datorn kunde jag. Min pappa hade ett par Commodore 64 då på 80talet och dom spelade jag alltid spel på. Jag och mina systrar satt många timmar framför C64 och spelade. Men datorerna vi skulle lära oss i skolan 1993, cirka 6 år efter mitt spelande på C64, var inte roliga alls. Vad var poängen med dom? Det gick ju inte att göra så mycket på de datorerna heller, inget som var intressant i ett barns ögon iallafall. Jag var inte det minsta intresserad av datorer förrens jag flyttade till min pappa 4 år senare. Han hade datorer hemma och en av dom fick jag ha i mitt rum. Vi drog en internetsladd och sedan lärde jag mig datorer och internet på egen hand. Tadaa: ITvärlden som den var då. Det är det enklaste sättet att lära sig datorer; sätta sig ner och leka lite: vad händer om jag klickar här? 1 år senare var jag datorhaj, och idag: 11 år senare kan jag klara av det mesta, kan typ allt. Nemas problemas.
I 12 år i rad har jag haft datorer att leka med och jag har gjort en hel del med dom. Jag internetdejtade 1998 när jag var 15 år. Jag och killen träffades och var ihop ett tag. Jag chattade långt innan det blev vardagsmat - och senare passé. Jag stämde träff med främmande män/killar långt, långt, långt innan kvällstidningarna började rapportera om farorna med internet. Kunde internet vara farligt? Det fanns inte liksom. Tanken slog mig aldrig och ingen sa något om att det kunde vara farligt. Det var väl som med att lifta på 60talet: har hört av de som var tonåringar på då att de ofta liftade och det var inget konstigt med det. När jag var tonåring blev jag ofta varnad för att lifta, "kliv aldrig in i en bil med någon som du inte känner..." löd det. Det gjorde jag ändå och klarade mig fint. Fick höra samma varning från dom jag liftade med dock, speciellt en man kommer jag ihåg. Han var kanske 60 år och som en snäll farfar när han ojade sig över att jag liftade och sa att han tyckt att han var tvungen att plocka upp mig så inget hände mig. Han körde mig långt, jag liftade för att komma till staden där min pappa bodde vilket var ungefär 20 mil från där min "mamma" bodde. Den där farfarsliknande mannen körde mig ända fram till huset där pappa bodde fastän jag sa att jag kunde gå från city, han tyckte att det var hans ansvar att se till så jag kom fram. Han var den siste jag liftade med för det han sa till mig gjorde susen: jag förstod att det kunde vara farligt att gå längs motorvägen med tummen upp i luften. Men när jag träffade främmande män på internet och sedan IRL så tänkte jag aldrig tanken. Varför skulle något hända mig liksom? Inget hände heller. De män jag träffade ville bara bjuda mig på mat eller fika och prata innan dom sa hejdå. Nu i efterhand verkar det nästan som om internet var pedofilfritt då. Jag träffade bara en man över internet som senare visade sig vara någon helt annan när jag träffade honom på McDonalds. Han ville fota mig naken och lovade mig pengar ifall jag ställde upp. Jag hotade honom med polisanmälan så han pep iväg rätt snabbt. Jag var aldrig någon osäker tonåring i den aspekten. Har tänkt på honom ibland och hoppats att han inte fick tag på någon annan tonårstjej istället för mig. När varningarna om farorna med internet började komma var jag redan trött på chattande och att träffa främlingar. Jag slutade med sådant innan det blev farligt verkar det som.
När jag gick i högstadiet skulle alla i klassen ta det där datorkörkortet, ECDL tror jag det hette. Läraren berömde mig när jag klarade av det när de andra i klassen bara hade kommit halvvägs. Idag har jag knappt något minne av det jag lärde mig dock...vad var poängen med ECDL? Jag minns något med Powerpoint och Word som man skulle lära sig för att klara ECDL och det kan jag ju idag. Men det andra?
80talisterna fick lära sig datorer och hela datorvärlden på egen hand. Bra, det är lite coolt. Vi var först med att kunna det bättre än (nästan) alla andra. Vi lärde oss själva. Tyvärr innebär det att vi måste lära dom som är äldre och är rädda för datorns värld. Sådana som min låtsasfarmor, född 1940, som inte vet vart hon ska klicka för att svara på ett mail.
Suck och stön. Det funkar inte att bryskt säga till henne "Lär dig själv, det gjorde jag." trots att det är fruktansvärt irriterande när hon ringer och frågar ifall Nortons uppdateringar av virusdefinitionerna innebär att hon kommer få virus i datorn. Suck och stön.
Mötet
Kom nyss hem från mötet. Kvinnan jag fick träffa var trevlig. Väldigt förstående också. Praktiken skulle vara mellan 06 och 10.15 och inga bussar går så tidigt, dom börjar gå klockan 06 och är ute vid praktikplatsen drygt 30 minuter senare. Kvinnan sa att hon inte kunde göra några undantag för någon när det gällde tiden: jag skulle vara tvungen att vara på plats prick 06, no matter what. Med mina sjuka sömnproblem, panikångest och dammallergi så skulle det städstället vara det sämsta för mig. Jag tänkte direkt att det inte var någon idé att ens försöka, ingen idé att praktisera eftersom jag vet hur det skulle bli. Jag skulle få gå upp 03.30 varje morgon och cykla till praktikplatsen 05.30. Med min panikångest behöver jag lite extra tid på morgonen, med mina sömnproblem är jag inte speciellt anpassningsbar när jag har varit vaken 30 timmar, och att ha det plus tanken att "jag måste cykla i 25 minuter för att få jobba gratis", ja det är inte ens någon idé. Även om jag fick betalt så är det ingen idé att ens försöka. Blev ledsen på mig själv och kände mig dum vilket jag sa till kvinnan också. Hon sa att jag inte behövde känna mig dum, att det inte var något att göra åt. Hon själv tyckte att det lät hemskt jobbigt att behöva cykla i 25 minuter med mina sömnproblem och panikångesten. Hon verkade snäll och förstående som chef.
Jag vill poängtera att jag inte saboterade mötet genom att vara blasé. Det var bara en oseriös tanke jag hade innan mötet. Tvärtom, jag kom dit och gjorde mitt bästa. Jag blev ju inte direkt besviken när jag fick höra arbetstiderna och att det var dammstädning, men jag blev lite ledsen ändå. Även om det hade varit ett skitjobb så hade det iallafall varit ett jobb liksom. Kvinnan jag träffade nu var väldigt noga med att säga att min praktik absolut skulle leda till vikariat i sommar. Någon som min före detta chef aldrig gjorde. Hon gjorde snarare tvärtom. Häxa.
På hemvägen nu så gick min cykel sönder också. Inte direkt sönder, den gick ju inte i bitar men bakhjulet verkar vara löst för det fastnade mot cykelramen och ville inte lossna. Jag fick gå hela vägen hem med cykeln dragandes efter mig. Får ta och lämna in den på verkstaden. Förra gången jag lämnade in den, ganska exakt 1 år sedan, så sa verkstadskillen att jag behövde ett nytt bakhjul för det var en buckla i det och med tiden skulle hela bakhjulet bli snett. Det är väl vad som hände nu. Konstigt att det gick problemfritt att cykla vägen till mötet.
Nu måste jag iväg igen. Ska installera MS Office på min låtsasfarmors dator. Jag har redan installerat det på mina datorer så nu får hon den sista licensen. Förresten: det heter inte "licensera" som jag har skrivit förut när jag har skrivit om MS Office, det heter "licensiera". Faktiskt. Jag blev förvånad själv. Att jag av alla människor stavar fel!? Det händer ju bara inte. Världen är upp-o-ner idag.
Jag vill poängtera att jag inte saboterade mötet genom att vara blasé. Det var bara en oseriös tanke jag hade innan mötet. Tvärtom, jag kom dit och gjorde mitt bästa. Jag blev ju inte direkt besviken när jag fick höra arbetstiderna och att det var dammstädning, men jag blev lite ledsen ändå. Även om det hade varit ett skitjobb så hade det iallafall varit ett jobb liksom. Kvinnan jag träffade nu var väldigt noga med att säga att min praktik absolut skulle leda till vikariat i sommar. Någon som min före detta chef aldrig gjorde. Hon gjorde snarare tvärtom. Häxa.
På hemvägen nu så gick min cykel sönder också. Inte direkt sönder, den gick ju inte i bitar men bakhjulet verkar vara löst för det fastnade mot cykelramen och ville inte lossna. Jag fick gå hela vägen hem med cykeln dragandes efter mig. Får ta och lämna in den på verkstaden. Förra gången jag lämnade in den, ganska exakt 1 år sedan, så sa verkstadskillen att jag behövde ett nytt bakhjul för det var en buckla i det och med tiden skulle hela bakhjulet bli snett. Det är väl vad som hände nu. Konstigt att det gick problemfritt att cykla vägen till mötet.
Nu måste jag iväg igen. Ska installera MS Office på min låtsasfarmors dator. Jag har redan installerat det på mina datorer så nu får hon den sista licensen. Förresten: det heter inte "licensera" som jag har skrivit förut när jag har skrivit om MS Office, det heter "licensiera". Faktiskt. Jag blev förvånad själv. Att jag av alla människor stavar fel!? Det händer ju bara inte. Världen är upp-o-ner idag.
Urfa
Vaknade av klockradions helvetiska piiip strax efter 11. Fick hjärtattack av piiipet, mycket bryskt uppvaknande. Jag måste ha tryckt på snooze på mobilen när det alarmet gick igång prick klockan 11 för klockradion hade jag ställt på 11.10. Har absolut inget minne av att jag tryckte igång mobilens snoozefunktion. Vaknade iallafall, tack o lov. Ska på möte idag, ska träffa en kvinna på Samhall angående praktikplats som städare. Lyckligtvis, fucking lyckligtvis, är det inte samma kvinna som var min chef i somras. Thank the Lord, min före detta chef slipper jag. Detta är något som EB tvingar mig till. Jävla EB. En del av mig har lust att sabotera det så jag slipper slava gratis likt en jävla prao hela sommaren. Eller förlåt, arbetsprövning heter det ju. En del av mig har lust att göra det, träffa den här kvinnan och bete mig så blasé att hon inte vill ha mig som praktikant. Mycket ful tanke, jag vet men det är bara en tanke. Jag hatar att jobba gratis. Hatar att tvingas utföra exakt samma arbete som alla andra utan att få något för det. Hatar att inte vara berättigad att känna orättvisan: cheferna tycker ju att man ska vara tacksam över att få jobba gratis. Idioti är vad det är. Om jag tvingas slava gratis hela sommaren, om jag inte får lite ledighet den här sommaren, om jag inte får åka till sommarstugan när det är som mest sommar, ja då vet jag inte vad jag gör.
När jag träffade pappa igår över en fika så berättade jag det att jag kanske måste slavjobba/praktisera hela sommaren. Han undrade om det verkligen var lagligt. Tyvärr är det ju det. Pappa tyckte att jag skulle skita i att praktisera och istället koncentrera mig på att ta körkort nu i sommar. Körkortet ger ju en större chans till jobb. Det är ju det jag vill, jag vill bara ta körkort, få ett jobb och sedan slippa allt vad praktik, FSK och Arbetsförmedlingen innebär. Men jag måste praktisera. Fy fan alltså. Skulle inte förvåna mig om jag tar livet av mig om jag måste jobba gratis hela sommaren. Ingen vill fatta hur jävla förnedrande det är att gratis tvingas utföra samma jobb som de andra som får betalt. Man förväntas tillochmed vara tacksam och glad över "chansen". Sjukt.
När jag träffade pappa igår över en fika så berättade jag det att jag kanske måste slavjobba/praktisera hela sommaren. Han undrade om det verkligen var lagligt. Tyvärr är det ju det. Pappa tyckte att jag skulle skita i att praktisera och istället koncentrera mig på att ta körkort nu i sommar. Körkortet ger ju en större chans till jobb. Det är ju det jag vill, jag vill bara ta körkort, få ett jobb och sedan slippa allt vad praktik, FSK och Arbetsförmedlingen innebär. Men jag måste praktisera. Fy fan alltså. Skulle inte förvåna mig om jag tar livet av mig om jag måste jobba gratis hela sommaren. Ingen vill fatta hur jävla förnedrande det är att gratis tvingas utföra samma jobb som de andra som får betalt. Man förväntas tillochmed vara tacksam och glad över "chansen". Sjukt.
Laglydig
Sisådär ja. Nu har jag installerat mitt lagliga Microsoft Office på både min laptop och min stationära dator. Har även lyckats fixa nytt antivirus till laptopen. Hade McAffe förut och det störde jag mig på. Nu har jag F-Prot istället, pappa gav mig en licens så jag kunde få det. Nu är båda datorerna helt lagliga med sina program, underlig känsla. Lite tråkig känsla alltså. Var ju lite skoj att vara småkriminell.
Är någon dokumentär på tv4 om det där flygplanet som landade på Hudsonfloden. Intressant. Synd att jag missade början.
Är någon dokumentär på tv4 om det där flygplanet som landade på Hudsonfloden. Intressant. Synd att jag missade början.
Snark
Jag lyckades komma upp efter femtielva tryck på snooze. Är beroende av snooze. Att trycka på snooze, få tänka "dra åt helvete mobiljävel" när den sjunger alarmmelodin för miljonte gången, det är tillfredsställelse. Älskar snooze. Att snooza är underbart. Snooze. Har inte sovit länge, somnade typ vid 04 eller något.
Pappa ringde nyss. Hans resa till Kina är uppskjuten tills i maj så nu har han lite semester. Han ville fika idag. Det är våran oregelbundna fader-dotterritual: att träffas på ett café i stan och fika och prata. Den här gången vet jag varför han vill fika. När vi var i sommarstugan, då på långfredagen när han sa något till mig som var hemskt elakt och som jag helst vill glömma, så började jag gråta och sa till honom att jag kände mig helt oälskad av honom. Det är väl det han försöker gottgöra nu. På många sätt är min pappa som ett barn. Gör han något fel så förstår han inte varför det var fel, gör han någon ledsen så skäms han och drar sig undan. Han kan inte hantera känslor, varken sina egna eller någon annans. Han ger pengar istället och jag hatar det.
Har funderat på att flytta långt bort, till ett annat land, så jag inte behöver träffa honom och därmed inte bli sårad av honom.
Vågar lite
Kort snack med min kusin över msn messenger. Igen lutar jag mot att börjar plugga i höst. Är dock fortfarande osäker efter EB's uttalande "Men klarar du det då?" före helvetesmötet då jag sa att jag ville plugga. Kollade universitetets hemsida nu och blev fylld av längtan efter en utbildning. Jag tror jag ska ansöka trots jävla EB och hennes kommentar. Har ju som sagt lagt ner EB nu, hon kan inte göra ett skit för mig så varför ska jag då lyssna på henne? Jag ska kolla upp hur det blir ekonomiskt för mig när jag pluggar, om jag kan få studielån eller kanske måste ta socialbidrag igen. Har haft socialbidrag förut ju och den hjälpen och det stödet man får från soc är exceptionellt dåligt med tanke på deras syfte. Socialen ska ju hjälpa folk. Snarare stjälper dom. När jag slapp socbidrag för cirka 3 år sedan så svor jag på att aldrig mer komma dit, aldrig mer behöva gå upp till kontoret vareviga månad och lämna in papper och sedan hoppas på att det kom pengar efter några dagar. Det var det värsta med att ha socialbidrag: att aldrig veta ifall det skulle godkännas. En handläggare jag hade verkade älska att jävlas med mig och drog ut på tiden så att jag alltid fick bidraget flera dagar för sent. Jag hatade att behöva gå dit varje månad. Om det nu blir så igen så känns det inte så hemskt i tanken. Om jag ska plugga så måste jag ju ha något att leva på och det är inte säkert att CSN ger studielån för vuxenutbildningar. Ska ringa och fråga dock men egentligen är socialbidrag det bästa alternativet. Studielån ska ju betalas tillbaka och eftersom utbildningen jag tänkt gå bara är en förberedande kurs för universitetet så kan det ju vara bra att slippa skulder så länge som möjligt. Jag måste ju plugga mer efter den här kursen och då kan jag ju ta studielån. Måste ringa runt och kolla upp hur sådant här funkar.
Jag vet att EB inte kommer att hjälpa mig med det här, jag tror att när jag träffade henne så var det ett misstag alltså. Hon kommer att bli en sådan där person som blir diffus i mitt minne. Bilden och minnet av EB kommer blandas ihop med alla andra som genom åren fått fallet Lady Angel på sitt bord men misslyckats och sedan överfört mig till någon annan.
Det är märkligt hur många människor jag har träffat på genom åren. Alla dessa människor, nu meningslösa, som hade som jobb att hjälpa mig men misslyckades. Alla dessa människor som jag litade på, som jag berättade min historia för, om och om igen. Alla dessa människor som kom med löften om att nu skulle saker och ting bli bra och jag trodde dom. Jag tog till mig deras löften och vågade hoppas och tro på att det var sant. Alla dessa människor som försvann och aldrig hördes av igen fastän dom lovat att dom verkligen brydde sig. De är alla diffusa idag, jag minns dom knappt när jag läser genom min gamla dagböcker. Det är det enda stället där dessa människor fortfarande finns kvar: i mina dagböcker och jag minns inte ens deras namn fastän jag kan läsa dom. Om jag mötte dom idag skulle jag inte känna igen dom.
"Hav mod att göra bruk av ditt egna förstånd, utan någon annans vägledning."
Ingen kommer att vägleda mig genom mina studier. Känns läskigt men jag är min egen lyckas smed. Kusinen hejar iallafall på mig. Tror hon kommer heja på mig i mina studier. Det gör du väl kussen? Alla bloggläsare: hejar ni på mig genom mina studier i höst? Jag skulle behöva en hejaklack nämligen. Vart tog Tess vägen?
Dessa 2 låtarna berör mig så. När jag hör dom så kan jag se framåt på något sätt. Dom får bli soundtrack till Lady Angels framtid.
Fnys...
Har varit nyttig och cyklat idag. Cyklade ut till köpcentrat, handlade lite nödvändigheter och cyklade sedan hem igen. Hade motvind på ditvägen så jag tänkte att då har jag väl medvind på tillbakavägen. Nix, vinden hade vänt så jag fick motvind på hemvägen också. Typiskt min tur.
Det här med att sluta röka går inte så bra för mig. Köpte 7 paket cigg när jag handlade ute på köpcentrat. Hmmm. Tror jag köper det av vana liksom. Har ju rökt sedan jag var 16, snart 10 år nu. Sa detta till M igår och han fick för sig att räkna ut hur många cigg jag hade rökt på 10 år. Jag stoppade fingrarna i öronen och skrek "lalalalala" för jag ville inte veta. M räknade ut det ändå men var schysst nog att inte säga svaret till mig, puuuh. Han då? Han började röka när han var drygt 20 så då har han rökt i cirka 25 år nu. Hur många cigg det blev totalt ville mattegeniet inte räkna ut. Fast han satt tyst en stund och såg ut att fundera på något så jag tror han räknade ut det ändå. Och M röker mycket, går åt 2 paket om dagen. Ibland 3 paket. Han har en cigg i munnen typ hela tiden. Jag har kollat igenom alla foton jag har på honom och det fanns inte många foton där han inte hade en cigg i handen eller i munnen. Bara på foton där han står i duschen (mmm...) och när han sover var han cigglös. Nej, usch. Cigaretter är ett gissel. Önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och säga till den 16åriga Lady Angel att rökning inte var så coolt som det tycktes vara. Fast jag vet varför jag började röka. Det var för att min "mamma" alltid hatat cigg och inte låtit mig vara i närheten av folk som röker när jag var yngre och bodde hos henne. När jag flyttade till pappa när jag var 14 år så rökte jag min första cigg. Minns att jag tyckte det var hemskt äckligt och jag blev jättesnurrig när nikotinet kom ut i kroppen efter några minuter och då trodde jag att jag var på väg att svimma. Förstod inte förrens några år efteråt att det var det som kallades "nikotinkick". Jag började inte röka på allvar förrens jag var 16 dock. Då jobbade min pappa utomlands nästan hela året och satte in pengar till mat på ett konto som jag hade bankomatkortet till. Jag fick 500 i veckan och mer ifall jag frågade. Det var rätt sällan jag handlade mat för de pengarna faktiskt. Åt oftast på resturang eller hemma hos kompisar och shoppade hellre kläder och smink för pengarna. Det var väl då jag fick för mig att jag skulle börja röka. Minns faktiskt hur det gick till när jag köpte mitt första paket. Jag hade nyss köpt lite bröd och sådant på Konsum och gick förbi en liten tobaksaffär. Gick in och bad om ett paket Marlboro och åkte hem och rökte på balkongen. Det var så spännande tyckte jag. Lite vuxet och farligt liksom.
Dumma tobakshandlare som inte frågar efter leg. På tal om leg: kan ni tänka er att jag faktiskt fick visa leg idag när jag köpte cigg??? Jag fyller för fan 26 i år. Vilken förolämpning. Tjejen i kassan var fan yngre än jag ju. Sist jag var på systemet så fick jag minsann inte visa leg och det är sällan dom vill se mitt leg på just systemet. Lite konstigt: jag ser ut att vara gammal nog att köpa sprit men inte gammal nog att köpa cigg. Jag kanske har ett utseende som gör det svårt att bestämma min ålder? Fleppo sa till mig för några månader sedan att jag såg ut att vara 17 år. Pffft. Även Gamlingen sa något i stil med "oj är du 25, ojdå" när han kollade på mitt personnummer. Fnys. Pffft.
Det här med att sluta röka går inte så bra för mig. Köpte 7 paket cigg när jag handlade ute på köpcentrat. Hmmm. Tror jag köper det av vana liksom. Har ju rökt sedan jag var 16, snart 10 år nu. Sa detta till M igår och han fick för sig att räkna ut hur många cigg jag hade rökt på 10 år. Jag stoppade fingrarna i öronen och skrek "lalalalala" för jag ville inte veta. M räknade ut det ändå men var schysst nog att inte säga svaret till mig, puuuh. Han då? Han började röka när han var drygt 20 så då har han rökt i cirka 25 år nu. Hur många cigg det blev totalt ville mattegeniet inte räkna ut. Fast han satt tyst en stund och såg ut att fundera på något så jag tror han räknade ut det ändå. Och M röker mycket, går åt 2 paket om dagen. Ibland 3 paket. Han har en cigg i munnen typ hela tiden. Jag har kollat igenom alla foton jag har på honom och det fanns inte många foton där han inte hade en cigg i handen eller i munnen. Bara på foton där han står i duschen (mmm...) och när han sover var han cigglös. Nej, usch. Cigaretter är ett gissel. Önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och säga till den 16åriga Lady Angel att rökning inte var så coolt som det tycktes vara. Fast jag vet varför jag började röka. Det var för att min "mamma" alltid hatat cigg och inte låtit mig vara i närheten av folk som röker när jag var yngre och bodde hos henne. När jag flyttade till pappa när jag var 14 år så rökte jag min första cigg. Minns att jag tyckte det var hemskt äckligt och jag blev jättesnurrig när nikotinet kom ut i kroppen efter några minuter och då trodde jag att jag var på väg att svimma. Förstod inte förrens några år efteråt att det var det som kallades "nikotinkick". Jag började inte röka på allvar förrens jag var 16 dock. Då jobbade min pappa utomlands nästan hela året och satte in pengar till mat på ett konto som jag hade bankomatkortet till. Jag fick 500 i veckan och mer ifall jag frågade. Det var rätt sällan jag handlade mat för de pengarna faktiskt. Åt oftast på resturang eller hemma hos kompisar och shoppade hellre kläder och smink för pengarna. Det var väl då jag fick för mig att jag skulle börja röka. Minns faktiskt hur det gick till när jag köpte mitt första paket. Jag hade nyss köpt lite bröd och sådant på Konsum och gick förbi en liten tobaksaffär. Gick in och bad om ett paket Marlboro och åkte hem och rökte på balkongen. Det var så spännande tyckte jag. Lite vuxet och farligt liksom.
Dumma tobakshandlare som inte frågar efter leg. På tal om leg: kan ni tänka er att jag faktiskt fick visa leg idag när jag köpte cigg??? Jag fyller för fan 26 i år. Vilken förolämpning. Tjejen i kassan var fan yngre än jag ju. Sist jag var på systemet så fick jag minsann inte visa leg och det är sällan dom vill se mitt leg på just systemet. Lite konstigt: jag ser ut att vara gammal nog att köpa sprit men inte gammal nog att köpa cigg. Jag kanske har ett utseende som gör det svårt att bestämma min ålder? Fleppo sa till mig för några månader sedan att jag såg ut att vara 17 år. Pffft. Även Gamlingen sa något i stil med "oj är du 25, ojdå" när han kollade på mitt personnummer. Fnys. Pffft.
Dumt
Fan jag vaknade för en liten stund sedan. Dumt. Jag vill vara normal och vakna när alla andra vaknar.
Starving
Är hungrig igen fastän jag åt 3 stora grillkorvar och potatismos vid 20tiden. Är förvisso 6 timmar sedan. Men jag är väldigt hungrig nu, skulle kunna äta lika mycket igen och jag var proppmätt efter middagen. Hmm. Underligt att jag är så himla hungrig. Magen knorrar efter mat redan. Märkligt alltså. Känner mig nästan utsvulten men jag vet ju att jag åt. Mycket märkligt.
Bra film
Åh "Cruel Intentions" är på tv ikväll. Bra film. På dumma svt 1, blä. Varje sällsynt gång svt prickar in en film som jag vill se så blir det jobbigt liksom. Jag har vant mig vid reklamavbrott och jag gillar det för då kan man gå på toa, fixa något att knapra på eller göra annat. Ser jag film som svt visar så blir jag otålig på något sätt, brukar sitta och tänka "är det inte reklam snart..." för jag vill ut i köket och hämta macka eller något sådant. Jävla svt. Så lagom oberoende... Ska iallafall gosa ner mig i soffan med M (som fortfarande piper att hans mage gör ont efter vaxningen) och titta på sexiga "Cruel Intentions". Godis skulle vara gott...funderar på att köpa massa lösgodis imorgon. Ibland kan jag köpa 1 kilo lösgodis och så räcker det ett tag. Ibland upp till 2 veckor om jag är smart och ställer undan det för då glömmer jag bort att jag har godis. Är såååå sugen på godis nu. Tänker inte cykla ner till bensinstationen dock, dom är för dyra. Dom tar ju 26 spänn för en 200grams Marabou. Mataffären Willys tar bara 16 kronor. Dumt att jag så sällan handlar där. Nä godiset får vänta till imorgon. Men då köper jag nog 1 kilo.
Lena ben
Jag har lena ben och en sur KK nu. Har vaxat benen idag. Det gör inte så ont som man tror. Känns litegrann bara. M tittade på när jag vaxade benen och sa "aaaa..." och "uuuuh..." varje gång jag rev bort vaxet. Jag sa till honom att det inte gjorde så ont och tyckte han skulle prova. Gick emot honom med en vaxremsa och han backade. Fegis. Jag jagade honom ett tag och lyckades till sist få på en vaxremsa på hans mage. Hehe, han blev sur och ville inte dra bort den. Jag fick dra bort vaxremsan istället, ritsch, snabbt och enkelt. Fan vad M skrek. Jag skrattade så jag dog. Så jävla ont gör det ju inte. Jag kan inte ens definera det som smärta, det bara känns lite liksom. Testa bikinivaxning, då kan vi snacka smärta! Men M ylade att det visst gjorde jätteont och går fortfarande runt och piper av smärta fastän det var 2-3 timmar sedan. Minsann, jag tror bestämt att män är känsligare för smärta än kvinnor. M ser rätt lustig ut nu med en kal fläck bland allt hår på magen och bringan. Påminner om "The 40 yearold virgin" fast M är inte så hårig som han i filmen. Men det ser rätt lustigt ut, hehe. Har sagt till M att vi måste ju jämna ut det nu och vaxa hela bringan och magen. Han stack upp långfingret åt mig så jag tror inte han är så pigg på det. Mes... Kul var det dock. Har ont i skrattmusklerna nu efter allt skrattande.
The Model
Gäsp vad nyvaken jag är. Igår kände jag inte för att blogga mera, det var så fint väder så jag tog cykeln och stack ut. Cyklade runt hela stan, går en cykelbana runt stan liksom, och när jag kom hem var jag död typ. Jag orkade bara duscha och äta lite och sedan somnade jag. Idag har jag fruktansvärd träningsvärk alltså. Gör ont efter sadeln och i baksidan på låren mest men jag tycker hela kroppen gör ont. Jävla cykel, aj. Jag vill vara utan muskler ett tag tack.
Den här låten kom i mp3spelaren igår när jag cyklade runt. Var sååååå länge sedan jag hörde den sist. 10 sedan kanske. Låten passade in så bra på mitt humör då. Ännu en låt till Lady Angels Soundtrack of my life.
Ingen bra dag
Vaknade för inte så länge sedan, kollade posten och hade fått Herr Hårdhänts redovisning. Han gjorde tydligen en arbetspsykologisk utredning på mig. Kunde ha inte ha sagt det? Jag visste inte det. I redovisningen, som är rätt kort, gör han klart att jag har en personlighetsstörning kring axel II i DSM-IV men han utvecklar inte det längre. När jag kollade Wikipedia nu så är personlighetsstörning kring axel II i DSM-IV en vid diagnos, inget som är inprickat direkt. Verkligen inte huvudet på spiken och jag vill gärna veta vad fan Herr Hårdhänt anser att jag har. Den personlighetsstörning han hänvisade till i sin redovisning hänvisar i sin tur till 10 olika personlighetsstörningar. Vilken av dom anser han att jag har?
Och nu blev jag förbannad. Läste igenom hans bedömning som han skrev i slutet av redovisningen och jag gillar den inte så jag hänger ut honom här på min blogg. Såhär skriver han (ersätter mitt riktiga namn med Lady Angel, annars ändrar jag inget, inte ens hans dåliga användande av kommatecken):
"Resultaten från den arbetspsykologiska testningen visar att Lady Angel har genomsnittliga förmågor intellektuellt och har även resurser vad gäller uthärda stress under dessa betingelser. Lady Angel hittar fungerande strategier för problemlösning under testningen. I verkliga livet har dock Lady Angel stora problem med anpassningen och att hitta fungerande rutiner som förenklar vardagen. Arbetsprövningen på secondhandaffären som i sig kan beskrivas som en mycket anpassad arbetsplats fallerar. Orsakerna är flera, men i botten finns en besvikelse från Lady Angels sida på utformningen av prövningen. Istället för att då påtala detta för handledare och diskutera fram en lösning, stannar Lady Angel hemma i ett apatiskt tillstånd. Lady Angel har genomgått ett flertal större utredningar, men rekommendationerna från FMU:n har inte följts fullt ut. Det råder mycket oklarhet runt diagnos och behandling, klart är att Lady Angel har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden i dagsläget, sömnstörningarna gör att planering på normal arbetstid är svår och det finns en social problematik där Lady Angel kan få ångestattacker samtidigt som hon enligt min bedömning kan uppfattas som annorlunda av andra. Vad gäller tidigare diagnoser ser man inget i den arbetspsykologiska testningen som stöder en uppmärksamhetsstörning/impulsivitet.
I våra samtal upplever jag Lady Angel som både begåvad och provocerande, hon pratar i samma tonläge utan någon större emotionell färgning. Jag ger Lady Angel feedback på hur jag uppfattar henne i kontakten, hennes sätt att märka ord och ge något märkliga kommentarer och hur hon tror att detta påverkar andras bild av henne. Jag uppfattar då att hon är medveten om att detta kan göra andra osäkra och att hon bitvis njuter av detta, det ger makt för en stund. Lady Angel ger uttryck för en önskan att bli sedd av andra, att sticka ut, men är samtidigt mycket osäker på sin allmänna förmåga. Det är min bedömning att Lady Angel är i stort behov av den psykoterapeutiska behandling som rekommenderas i tidigare utredning. Likaså bör sömnstörningarna utredas grundligt. Utformningen och resultat av den psykoterapeutiska behandlingen är avhängigt en korrekt diagnos, enligt min bedömning finns det en hel del i Lady Angels sätt att tänka, känna och bete sig som tyder på en störning kring axel II i DSM-IV. I dagsläget är Lady Angels arbetsförmåga mycket svårbedömd, då hon inte klarade av en anpassad arbetsplats i mer än två dagar, med stor negativ påverkan psykiskt för Lady Angel."
Okej. Mina kommentarer:
1. Genomsnittliga förmågor? Han sa till mig att jag låg över genomsnittet på de där testerna.
2. Jag stannade inte hemma med vilje från praktiken. Herr Hårdhänt får det att låta som om jag tänkte "äh jag skiter i praktiken för det var inte roligt" men så var det då fan inte. Han sa ju själv att jag hade dissociativt beteende.
3. Jag har INTE genomgått "ett flertal större utredningar", det är faktiskt bara två stycken.
4. Rekommendationerna från min FMU har inte följts alls.
5. Herr Hårdhänt hittar inga drag av ADHD i mig, det får jag väl vara tacksam för iallafall. Den där jävla ADHD diagnosen har jag dragits med sedan 2005 och jag har alltid sagt att den inte stämmer, min styvmor som är psykologterapeut säger detsamma, två terapeuter som var med och gjorde min FMU sa också att jag inte hade ADHD. Nu har jag äntligen det svart på vitt: jag har inte ADHD, tack så mycket för det.
6. Vaddå "pratar i samma tonläge utan någon större emotionell färgning"? Jag höjer/sänker inte rösten mot någon om jag inte är förbannad, ivrig, ledsen eller glad. Att ständigt höja och/eller sänka rösten blir jobbigt att lyssna på. Dessutom har jag ett professionellt tonläge: jag pratar på ett visst sätt till folk som jag inte känner. Det är knappast enbart jag som har en attityd i professionella sammanhang, man för sig på ett visst sätt i vissa sammanhang. Man dyker inte upp på jobbet i mjukisbrallor och trasig tshirt och tar en långsittare på toan det första man gör. Måste man ändra tonläge hela tiden eller? Gissa vilken ton min röst är i nu...?
7. "Något märkliga kommentarer"? Jag sa till Herr Hårdhänt att han går som en polis för han gör det. Han går på samma sätt som M gör; sådär målmedvetet, självsäkert och respektingivande, rak i ryggen och blicken framåt. Det är förvisso en märklig kommentar men vaddå då? Jag sa inte det till Herr Hårdhänt för att göra honom osäker utan för att han helt enkelt går som en polis. Punkt. Herr Hårdhänt är ju inte polis vad jag vet men en man i hans familj kanske är det, exempelvis hans pappa, och undermedvetet vill Herr Hårdhänt härma sin pappa. Psykologisk lekmannabedömning av Lady Angel: män vill undermedvetet likna sin pappa, kvinnor vill undermedvetet likna sin mamma. Stämmer narturligtvis inte på alla även om det låter logiskt i mitt huvud: jag vill absolut inte liknas vid min "mamma" men vissa drag har jag narturligtvis. Det vore konstigt annars.
Att jag lägger märke till detaljer hos folk och ibland ger luft åt vad det får mig att tänka på gör jag inte för att känna makt över någon, göra någon osäker och sedan njuta av det. Om det var sant så vore det hemskt, tyder ju på en viss sadistisk läggning. Jag ser detaljer helt enkelt, varför jag ser detaljer vet jag inte. Jag är väl uttråkad eller så har jag fallenhet för det kanske. Ibland kallar jag det för "lillasystersyndromet" och utgår enbart från mig själv när jag drar slutsatsen att yngsta syskonet görs maktlös av äldre syskonen i många situationer i barndomen. För att få revansch som vuxen, för äldre syskon vill gärna av vana sätta sig på en även i vuxna år, lär man sig att lägga märke till drag och vanor hos syskonen som dom helst vill dölja och som man sedan kan använda mot dom. Det är en viss maktkamp och den börjar redan i barndomen: yngre syskonen lär sig väldigt snabbt att om man börjar gråta och skrika när de äldre syskonen är dumma så kommer mamma och pappa och skäller på de dumma äldre syskonen. Det funkar inte när man är vuxen, alltså hittar man andra sätt. Så är det iallafall i min familj och med mina syskon.
Och att jag märker ord? Okej, kanske irriterande för den jag anmärker på men jag är noga med språket. Misshandla det inte i min närhet för jag lägger märke till det automatiskt utan att jag behöver försöka. Jag vet vad orden betyder och använder du ett ord som kan ha både positiv och negativ betydelse så vill ju jag veta mer exakt vad du menar. Jag letade inte efter interpunktionsfel när jag läste Herr Hårdhänts redovisning: jag såg dom bara, det går automatiskt. Voilà: ordnazist.
Funderar på att maila Herr Hårdhänt och fråga vad han menar. Det verkar som om han tycker jag har en personlighetsstörning enbart för att jag sa att han går som en polis. Han är luddig i sin redovisning och jag har många frågor nu. Suck och stön, jag önskar att jag aldrig träffat honom. Det känns som om ingen står på min sida.
Och nu blev jag förbannad. Läste igenom hans bedömning som han skrev i slutet av redovisningen och jag gillar den inte så jag hänger ut honom här på min blogg. Såhär skriver han (ersätter mitt riktiga namn med Lady Angel, annars ändrar jag inget, inte ens hans dåliga användande av kommatecken):
"Resultaten från den arbetspsykologiska testningen visar att Lady Angel har genomsnittliga förmågor intellektuellt och har även resurser vad gäller uthärda stress under dessa betingelser. Lady Angel hittar fungerande strategier för problemlösning under testningen. I verkliga livet har dock Lady Angel stora problem med anpassningen och att hitta fungerande rutiner som förenklar vardagen. Arbetsprövningen på secondhandaffären som i sig kan beskrivas som en mycket anpassad arbetsplats fallerar. Orsakerna är flera, men i botten finns en besvikelse från Lady Angels sida på utformningen av prövningen. Istället för att då påtala detta för handledare och diskutera fram en lösning, stannar Lady Angel hemma i ett apatiskt tillstånd. Lady Angel har genomgått ett flertal större utredningar, men rekommendationerna från FMU:n har inte följts fullt ut. Det råder mycket oklarhet runt diagnos och behandling, klart är att Lady Angel har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden i dagsläget, sömnstörningarna gör att planering på normal arbetstid är svår och det finns en social problematik där Lady Angel kan få ångestattacker samtidigt som hon enligt min bedömning kan uppfattas som annorlunda av andra. Vad gäller tidigare diagnoser ser man inget i den arbetspsykologiska testningen som stöder en uppmärksamhetsstörning/impulsivitet.
I våra samtal upplever jag Lady Angel som både begåvad och provocerande, hon pratar i samma tonläge utan någon större emotionell färgning. Jag ger Lady Angel feedback på hur jag uppfattar henne i kontakten, hennes sätt att märka ord och ge något märkliga kommentarer och hur hon tror att detta påverkar andras bild av henne. Jag uppfattar då att hon är medveten om att detta kan göra andra osäkra och att hon bitvis njuter av detta, det ger makt för en stund. Lady Angel ger uttryck för en önskan att bli sedd av andra, att sticka ut, men är samtidigt mycket osäker på sin allmänna förmåga. Det är min bedömning att Lady Angel är i stort behov av den psykoterapeutiska behandling som rekommenderas i tidigare utredning. Likaså bör sömnstörningarna utredas grundligt. Utformningen och resultat av den psykoterapeutiska behandlingen är avhängigt en korrekt diagnos, enligt min bedömning finns det en hel del i Lady Angels sätt att tänka, känna och bete sig som tyder på en störning kring axel II i DSM-IV. I dagsläget är Lady Angels arbetsförmåga mycket svårbedömd, då hon inte klarade av en anpassad arbetsplats i mer än två dagar, med stor negativ påverkan psykiskt för Lady Angel."
Okej. Mina kommentarer:
1. Genomsnittliga förmågor? Han sa till mig att jag låg över genomsnittet på de där testerna.
2. Jag stannade inte hemma med vilje från praktiken. Herr Hårdhänt får det att låta som om jag tänkte "äh jag skiter i praktiken för det var inte roligt" men så var det då fan inte. Han sa ju själv att jag hade dissociativt beteende.
3. Jag har INTE genomgått "ett flertal större utredningar", det är faktiskt bara två stycken.
4. Rekommendationerna från min FMU har inte följts alls.
5. Herr Hårdhänt hittar inga drag av ADHD i mig, det får jag väl vara tacksam för iallafall. Den där jävla ADHD diagnosen har jag dragits med sedan 2005 och jag har alltid sagt att den inte stämmer, min styvmor som är psykologterapeut säger detsamma, två terapeuter som var med och gjorde min FMU sa också att jag inte hade ADHD. Nu har jag äntligen det svart på vitt: jag har inte ADHD, tack så mycket för det.
6. Vaddå "pratar i samma tonläge utan någon större emotionell färgning"? Jag höjer/sänker inte rösten mot någon om jag inte är förbannad, ivrig, ledsen eller glad. Att ständigt höja och/eller sänka rösten blir jobbigt att lyssna på. Dessutom har jag ett professionellt tonläge: jag pratar på ett visst sätt till folk som jag inte känner. Det är knappast enbart jag som har en attityd i professionella sammanhang, man för sig på ett visst sätt i vissa sammanhang. Man dyker inte upp på jobbet i mjukisbrallor och trasig tshirt och tar en långsittare på toan det första man gör. Måste man ändra tonläge hela tiden eller? Gissa vilken ton min röst är i nu...?
7. "Något märkliga kommentarer"? Jag sa till Herr Hårdhänt att han går som en polis för han gör det. Han går på samma sätt som M gör; sådär målmedvetet, självsäkert och respektingivande, rak i ryggen och blicken framåt. Det är förvisso en märklig kommentar men vaddå då? Jag sa inte det till Herr Hårdhänt för att göra honom osäker utan för att han helt enkelt går som en polis. Punkt. Herr Hårdhänt är ju inte polis vad jag vet men en man i hans familj kanske är det, exempelvis hans pappa, och undermedvetet vill Herr Hårdhänt härma sin pappa. Psykologisk lekmannabedömning av Lady Angel: män vill undermedvetet likna sin pappa, kvinnor vill undermedvetet likna sin mamma. Stämmer narturligtvis inte på alla även om det låter logiskt i mitt huvud: jag vill absolut inte liknas vid min "mamma" men vissa drag har jag narturligtvis. Det vore konstigt annars.
Att jag lägger märke till detaljer hos folk och ibland ger luft åt vad det får mig att tänka på gör jag inte för att känna makt över någon, göra någon osäker och sedan njuta av det. Om det var sant så vore det hemskt, tyder ju på en viss sadistisk läggning. Jag ser detaljer helt enkelt, varför jag ser detaljer vet jag inte. Jag är väl uttråkad eller så har jag fallenhet för det kanske. Ibland kallar jag det för "lillasystersyndromet" och utgår enbart från mig själv när jag drar slutsatsen att yngsta syskonet görs maktlös av äldre syskonen i många situationer i barndomen. För att få revansch som vuxen, för äldre syskon vill gärna av vana sätta sig på en även i vuxna år, lär man sig att lägga märke till drag och vanor hos syskonen som dom helst vill dölja och som man sedan kan använda mot dom. Det är en viss maktkamp och den börjar redan i barndomen: yngre syskonen lär sig väldigt snabbt att om man börjar gråta och skrika när de äldre syskonen är dumma så kommer mamma och pappa och skäller på de dumma äldre syskonen. Det funkar inte när man är vuxen, alltså hittar man andra sätt. Så är det iallafall i min familj och med mina syskon.
Och att jag märker ord? Okej, kanske irriterande för den jag anmärker på men jag är noga med språket. Misshandla det inte i min närhet för jag lägger märke till det automatiskt utan att jag behöver försöka. Jag vet vad orden betyder och använder du ett ord som kan ha både positiv och negativ betydelse så vill ju jag veta mer exakt vad du menar. Jag letade inte efter interpunktionsfel när jag läste Herr Hårdhänts redovisning: jag såg dom bara, det går automatiskt. Voilà: ordnazist.
Funderar på att maila Herr Hårdhänt och fråga vad han menar. Det verkar som om han tycker jag har en personlighetsstörning enbart för att jag sa att han går som en polis. Han är luddig i sin redovisning och jag har många frågor nu. Suck och stön, jag önskar att jag aldrig träffat honom. Det känns som om ingen står på min sida.
Licenser
Har varit hos min låtsasfarmor. Hon ringde mig och sa att hon tappat bort laddaren till mobilen hon köpte av mig. Jeezez, hur lång tid tog det? Drygt 1 månad innan hon tappade bort laddaren. Mobilen hade hon iallafall kvar, annars hade jag faktiskt blivit sur. Förvisso är det ju hennes mobil nu men hon måste ju ta hand om den. Jag fick slänga mig på första bästa buss in till stan och möta min låtsasfarmor på Clas Ohlson och se till så att hon fick tag i en ny laddare. Först kunde jag inte hitta rätt laddare och bad en säljkille om hjälp. Han tog fram en laddare, ickeorginal, som vi nästan köpte, när vi stod i kassakön så upptäckte jag att det inte alls var rätt laddare. Den laddaren var inte ens till SonyEricssons mobiler utan till Nokia för fan. Big fucking mistake. Jag och min låtsasfarmor gick tillbaka till hyllorna med mobiltelefontillbehör och då såg jag rätt laddare. Konstig säljkille som försökte sälja oss en Nokialaddare när vi sa SonyEricsson, det stod ju klart och tydligt "Nokia" på laddarens förpackning. Sedan gick min låtsasfarmor och jag hem till henne och fikade och jag fick lära henne mobilen igen för hon hade glömt bort allt. Jeezez igen. Kvinnan kan inte ens hantera T9. Suck och stön. Satt och tragglade med henne i 2 timmar och sedan kunde hon det. Nu borde hon komma ihåg det en liten stund iallafall. Ett par veckor eller så.
Sedan bestämde vi oss för att köpa Microsoft Office och dela på licenserna. Jag har glömt bort att maila Microsofts kundtjänst men min pappa säger att programmet licenseras till en person så man borde ju kunna dela på licenserna. Jag köpte programmet nu idag så det licenseras till mig när jag får det nästa vecka och då ska jag installera det på min låtsasfarmors dator. Förvisso står det att licenserna gäller för 3 datorer i samma hushåll men hur fan ska Microsoft få reda på att min låtsasfarmors dator inte är en laptop utan en stationär? Hur ska dom få reda på att den datorn inte är min utan någon annans? Jag menar, jag kan ju ha en dator hos min låtsasfarmor som alltid står där och eftersom licenserna är mina, står i mitt namn, så kan ju jag installera det på 3 datorer. Jag har ju köpt det lagligt ju, det är mitt nu liksom. Så jag tycker ju att jag borde kunna ge min låtsasfarmor en licens. Annars får hon väl köpa det själv och det vore väl onödigt: hon behöver ju bara 1 licens och Office kostar ju 1000 spänn. Enda anledningen till varför jag gav upp nu och köpte Office lagligt var för att jag hade råd och så tyckte jag liksom att det var värt det eftersom jag behöver 2 licenser. Hade jag bara behövt 1 så hade jag aldrig köpt det men har man 2 datorer så har man. Men kalaset gick på 999 spänn inklusive frakten för jag ville ha cd:n och manualen. Kan ju vara bra att ha.
Nu har jag knappt något kvar av de retroaktiva pengarna jag fick igår men jag får ju lite imorgon så det räcker till räkningar och blir över. Har inte börjat betala tillbaka skatten dock. Måste komma ihåg att ringa Skattemyndigheten och fråga hur jag ska göra för att betala tillbaka lite varje månad tills allt är betalt. Jag fattar inte hur jag ska göra för att betala tillbaka lite varje månad utan att ha något OCRnummer. Det är väl i november som det måste vara betalt så jag löser väl det tills dess. Är ju 7 månader dit och jag behöver bara 5 månader för att betala tillbaka det. Har tänkt betala 500 per månad nämligen och då tar det ju 5 månader innan de 2600 är betalda.
Gud vad jag hatar min före detta chef som bara drog 12 % i skatt. Jävla Margaret Thatcher. Fast det är ett för snällt namn på min före detta chef: Margaret Thatcher hycklade ju inte med att hon var hård och elak, men min före detta chef gjorde det. Hon var, när man var ensam med henne, som en helvetisk version av Margaret Thatcher men uppförde sig, bland folk, som om hon var Moder Theresa med en gloria. Pffft.
Sedan bestämde vi oss för att köpa Microsoft Office och dela på licenserna. Jag har glömt bort att maila Microsofts kundtjänst men min pappa säger att programmet licenseras till en person så man borde ju kunna dela på licenserna. Jag köpte programmet nu idag så det licenseras till mig när jag får det nästa vecka och då ska jag installera det på min låtsasfarmors dator. Förvisso står det att licenserna gäller för 3 datorer i samma hushåll men hur fan ska Microsoft få reda på att min låtsasfarmors dator inte är en laptop utan en stationär? Hur ska dom få reda på att den datorn inte är min utan någon annans? Jag menar, jag kan ju ha en dator hos min låtsasfarmor som alltid står där och eftersom licenserna är mina, står i mitt namn, så kan ju jag installera det på 3 datorer. Jag har ju köpt det lagligt ju, det är mitt nu liksom. Så jag tycker ju att jag borde kunna ge min låtsasfarmor en licens. Annars får hon väl köpa det själv och det vore väl onödigt: hon behöver ju bara 1 licens och Office kostar ju 1000 spänn. Enda anledningen till varför jag gav upp nu och köpte Office lagligt var för att jag hade råd och så tyckte jag liksom att det var värt det eftersom jag behöver 2 licenser. Hade jag bara behövt 1 så hade jag aldrig köpt det men har man 2 datorer så har man. Men kalaset gick på 999 spänn inklusive frakten för jag ville ha cd:n och manualen. Kan ju vara bra att ha.
Nu har jag knappt något kvar av de retroaktiva pengarna jag fick igår men jag får ju lite imorgon så det räcker till räkningar och blir över. Har inte börjat betala tillbaka skatten dock. Måste komma ihåg att ringa Skattemyndigheten och fråga hur jag ska göra för att betala tillbaka lite varje månad tills allt är betalt. Jag fattar inte hur jag ska göra för att betala tillbaka lite varje månad utan att ha något OCRnummer. Det är väl i november som det måste vara betalt så jag löser väl det tills dess. Är ju 7 månader dit och jag behöver bara 5 månader för att betala tillbaka det. Har tänkt betala 500 per månad nämligen och då tar det ju 5 månader innan de 2600 är betalda.
Gud vad jag hatar min före detta chef som bara drog 12 % i skatt. Jävla Margaret Thatcher. Fast det är ett för snällt namn på min före detta chef: Margaret Thatcher hycklade ju inte med att hon var hård och elak, men min före detta chef gjorde det. Hon var, när man var ensam med henne, som en helvetisk version av Margaret Thatcher men uppförde sig, bland folk, som om hon var Moder Theresa med en gloria. Pffft.
Lady Angel är bakis
Blöööahahaha! Nyvaken och bakfull. Igår blev det lite oplanerad fest. M kom hem på eftermiddagen och ringde mig vid 19tiden och frågade ifall jag ville hänga med honom och ett par kompisar ut. Jag följde såklart med, jag var lite partysugen och pengar hade jag ju även om det senare blev så att jag inte betalade något. Kompisarna vi gick ut med var samboparet, ni vet dom som bjöd in mig på julmiddag när dom fick höra att min pappa och min syster lämnat mig i sticket. Jag åkte ju till min faster istället men borde nog ha varit hos samboparet. Fan alltså vad jag gillar dom! Tjejen är så rolig och så jädra schysst liksom, killen är ja, faktiskt rätt jobbig men han är rolig han med. Vi gick ut och åt pizza på en uteservering och drack öl och massa vin. Långt efter pizzorna var uppätna så satt vi kvar på uteserveringen: vi var de enda som satt ute. Det var lite kallt men vi fick filtar och personalen satte på infravärme så det blev riktigt mysigt efter en stund. Vi blev ju inte så lite fulla...vi fick för oss att vi skulle leka den där underbara leken "Jag har aldrig..." då man ska dricka om man har gjort något som någon säger då. Exempel: Jag har aldrig haft sex i en hiss (jag drack och alla stirrade på mig), Jag har aldrig haft sex i tvättstugan (M och jag fick dricka för vi nuppade i min tvättstuga i vintras), Jag har aldrig haft sex med någon som jag inte vet namnet på (jag och tjejen i samboparet drack och killarna glodde på oss), Jag har aldrig använt sexleksaker (alla drack), Jag har aldrig tittat på porrfilm (alla drack), Jag har aldrig haft sex med någon och fantiserat om någon annan (jag och sambotjejen drack igen), Jag har aldrig haft sex i en polisbil (jag och M drack och fick busvisslingar från samboparet, M försvarade sig med att jag tvingade mig på honom, haha), osv, osv. Det är en kul lek att leka när man sitter med alkohol och vänner.
Var svårt att resa sig efteråt dock. När vi hade festat klart någon gång runt midnatt så raglade jag iväg åt fel håll, M fick springa efter mig och leda mig rätt. Sedan gick vi hem till samboparet och hade efterfest med ännu en dryckeslek. Vi satte på "Resovoir Dogs" och drack en klunk öl eller vin varje gång dom i filmen sa något svärord. Fan vad fulla vi blev. I den filmen säger dom ju "fuck" i varannan mening. Är rätt så bakis nu alltså. Brukar inte bli bakis mer än att jag är lite trött dagen efter. M brukar säga att bakfyllan blir värre ju äldre man blir. Oh no! Börjar jag bli gammal? Fast jag brukar alltid dricka 1 liter vatten när jag kommer hem efter festande, det gjorde jag inte igår. När M och jag tog taxi hem till mig runt 02 så somnade jag i taxin. Han var vaken dock. Undrar varför han inte blev så full? Jag vaknade till när jag kom ut ur taxin för det blåste kallt och jag hade glömt min jacka hemma hos samboparet men när jag kom in igen så somnade jag direkt. Tror jag har fått lägre tolerans för alkohol. Jag brukade kunna dricka rätt mycket men i typ november 2007 så sjönk min toleransnivå. Det var då jag blev jättefull och var nära att däcka inne på nattklubbens toa. Sedan var jag inte ute och festade förrens i maj 2008 och då drack jag knappt något, festade några gånger i somras men annars inte mer. Nu var det rätt länge sedan jag drack så jag blev full. Har definitivt fått lägre tolerans alltså.
Var svårt att resa sig efteråt dock. När vi hade festat klart någon gång runt midnatt så raglade jag iväg åt fel håll, M fick springa efter mig och leda mig rätt. Sedan gick vi hem till samboparet och hade efterfest med ännu en dryckeslek. Vi satte på "Resovoir Dogs" och drack en klunk öl eller vin varje gång dom i filmen sa något svärord. Fan vad fulla vi blev. I den filmen säger dom ju "fuck" i varannan mening. Är rätt så bakis nu alltså. Brukar inte bli bakis mer än att jag är lite trött dagen efter. M brukar säga att bakfyllan blir värre ju äldre man blir. Oh no! Börjar jag bli gammal? Fast jag brukar alltid dricka 1 liter vatten när jag kommer hem efter festande, det gjorde jag inte igår. När M och jag tog taxi hem till mig runt 02 så somnade jag i taxin. Han var vaken dock. Undrar varför han inte blev så full? Jag vaknade till när jag kom ut ur taxin för det blåste kallt och jag hade glömt min jacka hemma hos samboparet men när jag kom in igen så somnade jag direkt. Tror jag har fått lägre tolerans för alkohol. Jag brukade kunna dricka rätt mycket men i typ november 2007 så sjönk min toleransnivå. Det var då jag blev jättefull och var nära att däcka inne på nattklubbens toa. Sedan var jag inte ute och festade förrens i maj 2008 och då drack jag knappt något, festade några gånger i somras men annars inte mer. Nu var det rätt länge sedan jag drack så jag blev full. Har definitivt fått lägre tolerans alltså.
Fulllullfull
Fullull. Full lillördag fullilull. Pizza o öl och massa vin. Allt försvann och full. Det var kul med full och pizza och vänner. Full jag sova nu.
Cigg?
Nu är tuggummit riktigt gott faktiskt, fruktigt och mumsigt. Är dock så van vid att sitta med en cigg när jag bloggar så jag vill tända en. Tittar hela tiden efter mitt ciggpaket. Kan inte ha en cigg och tuggummi samtidigt nu, då blir jag nog stirrig. Har några cigg kvar och har inte tänkt köpa fler. Ska försöka att inte köpa fler, har 4 stycken kvar och dom ska jag väl röka upp. Ska spara dom till något tillfälle, typ när jag tar morgonkaffet. Då vet jag att det kommer bli svårt att inte få ta en cigg. Likaså när jag festar...alkohol och cigg hör ihop alltså. Det bara är så och jag röker som en borstbindare när jag dricker alkohol. Jag funderar på att bli feströkare kanske? Att jag får röka när jag festar men inte annars. Ciggen till kaffet kan jag snabbt vänja mig av vid men att dricka alkohol utan cigg... Fan det blir svårt. Jo det får nog bli så att jag feströker. Jag festar ju inte så ofta ändå så.
Har startat ny kategori nu där inläggen handlar om att sluta röka. Heja på mig!
Har startat ny kategori nu där inläggen handlar om att sluta röka. Heja på mig!
Nytt
Strax efter att jag hade vaknat öpnade jag posten och såg att jag fått retroaktivt bostadstillägg. Det fanns 3000 på mitt konto så jag stack ut till köpcentrat för nödvändigheter. Hade tänkt shoppa mat men jag orkade inte. Tror jag köper pizza ikväll... Gick in på apoteket istället. Köpte vitaminer och Clarityn mot pollenallergi. Och så köpte jag faktiskt nikotintuggummin. Den senaste tiden har jag känt att jag inte tycker det är kul att röka längre och att jag vill sluta. Det är inte så speciellt att ta en cigg längre, jag brukade tycka att det var speciellt faktiskt. Jag tänker försöka sluta röka nu. Så nu köpte jag Nicorette Frukt med 2 mg nikotin. Fan vad äckliga dom är att tugga på när nikotinet kommer fram efter några tuggningar. Nu sitter jag och försöker tugga bort nikotinet, går långsamt men det går. Fruktsmaken kommer fram istället.
Var inne på Siba också, köpte en ny vattenkokare. Äntligen!!! Min gamla gör mig vansinnig. Den är så långsam att det inte är sant. Låter gör den också, låter som en moped. Kollade under min gamla vattenkokare, på klisterlappen som sitter där, och nu fattar jag varför den är så långsam. Den var ju bara på 1200 watt. Skitlite ju. Vattenkokaren jag köpte nu är på 2400 watt, har redan testat den och den kokar upp 2 liter iskallt vatten på knappa 2 minuter. Min gamla vattenkokare tog evighetslånga 7 minuter för att koka 1,7 liter ljummet vatten. Solong, don't come back.
Var inne på Siba också, köpte en ny vattenkokare. Äntligen!!! Min gamla gör mig vansinnig. Den är så långsam att det inte är sant. Låter gör den också, låter som en moped. Kollade under min gamla vattenkokare, på klisterlappen som sitter där, och nu fattar jag varför den är så långsam. Den var ju bara på 1200 watt. Skitlite ju. Vattenkokaren jag köpte nu är på 2400 watt, har redan testat den och den kokar upp 2 liter iskallt vatten på knappa 2 minuter. Min gamla vattenkokare tog evighetslånga 7 minuter för att koka 1,7 liter ljummet vatten. Solong, don't come back.
Fan
Skit jag vaknade nu. Varför sover jag till 14? Bajs alltså! Jag kan inte sova hela dagarna, måste för fan ringa och göra upp en avbetalningsplan och dom har ju bara telefontiden mellan 09 och 11. Jävla tandläkare.
Blä, blä, blä
Typiskt att jag så fort jag kommer hem vänder på dygnet igen. Nu under påskhelgen när jag var i sommarstugan så sov jag faktiskt på nätterna. Oftast iallafall, jag vaknade ju ibland av bebisen som skrek likt en felinställd väckarklocka. Men jag gick ändå upp på morgonen, vid 09 som senast och det är ju en helt acceptabel tid att vakna på. Men så fort jag kommer hem så vänder jag på dygnet igen. Nu är jag trött liksom. Ska sova nu men inte hela dagen. Måste upp vid 11, senast, och ringa om min tandläkarräkning på 2200 spänn. Gnidare. Ska be att få dela upp betalningen, 500 åt gången går väl an. På min förra tandläkarräkning, som jag fortfarande betalar av på, så försökte jag att betala 400 i månaden men det gick inte för då blev det så mycket i ränta. Det är så dåligt att det inte är sant alltså. Om man vill betala av med mindre än 500 per månad så stiger räntan på det jättemycket. Minns inte nu hur mycket ränta det var, tror det var 4 %. Väljer man att betala av 500 i månaden så är räntan 1,5 % på det. Faktiskt en stor skillnad. Jävla tandläkare.
Det här är inget bra år för mig. Åker på både restskatt och feta tandläkarräkningar.
Det här är inget bra år för mig. Åker på både restskatt och feta tandläkarräkningar.
Kan inte sova
Har suttit och tänkt på helvetesmötet förra veckan. Dagen innan mötet mailade jag EB och bad att få komma lite tidigare för jag ville prata med henne innan Terminatorn från FSK och arbetspsykologen Herr Hårdhänt kom dit. Varför jag ville träffa henne ensam innan mötet var såklart för att berätta att jag inte hade varit på praktiken. EB blev sur när hon fick veta detta och jag försökte förklara hur jag tänkte om hur det gått. Det är svårt för mig att minnas vad jag har gjort när jag har varit i det där dissociativa skedet. När jag kommer ur det så är det som att vakna upp från en lång sömn ungefär och timmarna/dagarna då jag varit borta är som en diffus dröm. Först var det ju att jag inte mådde bra som var anledningen till varför jag inte var på praktiken. Då var jag dissociativ och gick runt som i en dimma utan att riktigt vara vid medvetande. EB fattade inte varför jag inte hade ringt till praktiken och sagt att jag inte mådde bra och jag förklarade så gott jag kunde. Hon var lagom sur och ropade att jag skulle förklara varför jag inte hade meddelat åtminstonde henne. Jag kände mig som en idiot när jag förklarade att jag inte kunde, jag fungerade inte.
EB verkade inte tro på mig men jag förklarade så gott jag kunde iallafall. Sedan sa jag att tredje veckan av praktiken, då jag mådde bra igen, så skämdes jag för att jag inte hade ringt veckan innan. Hela vecka 3 hade jag liksom i huvudet den där tanken att det var meningslöst att praktisera. Hur duktig man än är på en praktikplats så spelar det ingen roll: cheferna vill ha obetald arbetskraft och tar gärna in praktikanter som slavar utan att någonsin ha för avsikt att anställa praktikanten. Dessutom gick jag och tyckte att va fan ska jag praktisera för, jag ska ju plugga i höst! Det var iallafall min tanke och min lilla plan att läsa några förberedande kurser så jag får behörighet till universitetet. När jag nämnde det för EB då innan helvetsmötet så tittade hon medlidande på mig och sa: "Men klarar du det då? Ta studielån och gå i skolan och passa tider?" i en ton som antydde att jag inte skulle klara det. Då blev jag så osäker. Om inte hon tror att jag klarar det hur ska jag då våga hoppas på det? Jag vacklade och kände hur jag trycktes ner i skorna liksom.
Jag var nedbruten redan innan helvetsmötet och när det sedan började fanns det inte mycket liv kvar i mig. Mötet pågick i 1,5 timmar och den sista halvtimmen var jag bortkopplad från verkligheten. Jag hade inte stängt av mig helt men jag var på väg hela tiden att dras in i det svarta hålet. Hela tiden kämpade jag för att hålla mig vaken, ovanför ytan liksom, och när jag gång på gång lyckades så blev jag gråtfärdig när jag hörde vad EB, Terminatorn och Herr Hårdhänt sa om mig. I tredje person dessutom. Jag kände mig så hjälplös och kraftlös, som om jag inte orkade kämpa mer. All min styrka verkade gå åt till att hålla mig vaken. Mot slutet av mötet mådde jag så dåligt att jag satt och ropade på Dots inom mig. Han skulle förstå mig, jag har en känsla av det liksom att han skulle kunna hjälpa mig så mycket mer och bättre än EB.
Efter mötet när jag inte längre behövde kämpa för att hålla mig ovanför ytan så satte jag mig på en bänk en bit från Arbetsförmedlingen. Även då satt jag och ropade på Dots, tyst inom mig utan att använda min riktiga röst. Satt där länge, har ingen aning om hur länge men det var nog 30 minuter för mötet slutade strax före 12.30. Minns att jag tog en buss som gick från torget prick klockan 13. När jag kom hem vid ungefär 13.15 hade jag tänkt maila Dots och be om lite diamantglitter strödd över min framtid men det blev inte av. Jag gick in i mig själv innan jag hann maila honom. Sådant stöd har han alltid varit bra på. Det är det jag menar: han förstår mig och EB gör inte det. Hon lägger sig till med en mammig attityd när hon ska hjälpa mig och visst, det är väl lite skönt att ha en sådan arbetsförmedlare, men det hjälper inte. Medlidande är inte förståelse. Snällhet à la morsa är inte hjälp. Jag behöver inte en mamma: jag har klarat mig utan en mamma i 25 år nu liksom. Jag behöver någon som kan och vill hjälpa mig. Jag behöver någon som gör något konstruktivt i sitt arbete för att hjälpa mig, inte bara kalla till möten i tid och otid.
Jag lägger ner EB nu. Om hon kallar mig till fler möten så går jag nog inte ens på dom. Det är fullständigt meningslöst, hon är meningslös och hon kan inte hjälpa mig. Jag kan slå vad om att jag snart blir flyttad till en annan arbetsförmedlare för tidsgränsen är nådd. Det har gått 8 månader sedan EB blev min arbetsförmedlare och hon har inte kunnat hjälpa mig alls. De senaste 2 månaderna har jag känt en viss hopplöshet efter möten med EB, en känsla av att det är meningslöst och den där känslan har jag fått förut: strax innan jag blivit överflyttad till någon annan handläggare på FSK och soc.
När som helst nu tar det slut. Och börjar om igen. Det är en ond cirkel. Moment 22.
Som hittat
Nu hittade jag Sopkvasten! Eller hon hittade mig rättare sagt. Jag är förvisso datanörd men jag fattar inte msn spaces. Hela grejen är ologiskt uppbyggd ju. Sedan får det väl finnas en gräns på hur många nätverk och communitys man kan vara med i. Jag är med i 4 nu med msn spaces eller 5 om jag räknar med bloggen. Faktiskt 6 om jag räknar med Youtube. Fler orkar jag fan inte med. Någon måtta får det väl vara. Men nu har jag hittat Sopis igen iallafall. Då passar den här låten bra, varsågod Sopis! Hon är en liten Earth Angel. Låten hörde jag när jag tittade på "Back to the future" förra veckan och den fastnade i mitt huvud. Söt låt ju. Jag går och nynnar på den hela tiden.
Kärring
Fan. Jag öppnade nyss min deklaration. Jag ska betala tillbaka 2600 spänn. Först fattade jag ingenting, hur fan kan jag åka på så mycket i restskatt liksom? Jag har ju inga tillgångar och äger inget av värde, jag handlar inte med aktier eller något sådant. Men så letade jag fram ett papper från jobbet. Det där jobbet jag hade i somras. Jag fick ett papper därifrån för ett tag sedan, någon specifikation över hur mycket jag hade tjänat totalt. Det verkade vara något skumt med siffrorna på pappret så jag ringde min låtsasfarmor. Jag är liksom inte så bra på det där med skatt. Läste upp vad det stod på specifikationen och min låtsasfarmor skrev ner var jag läste upp och sedan räknade hon ut att min arbetsgivare i somras bara har dragit cirka 12% i skatt från min lön. Idioter! 12% liksom! Dom skulle ha dragit typ 25 eller 30% ju! Ååååh vad jag hatar min före detta chef! Jävla kärringjävel! Åh hon borde fan lynchas! Häxa! Häxa! Bara för att hon var snål eller lat eller både och så måste jag betala 2600!
KÄRRING!
KÄRRING!
Sova ut
Jag måste ha varit trött efter påskhelgen. Varje morgon väcktes jag ju av bebisen men idag fick jag sova ut, vaknade strax efter 14. Det var så skönt att sova så jag struntar i att bli sur för att jag sov så länge. Annars brukar jag ju bli det. Har drömt något konstigt men minns inte vad. Ibland kan man drömma konstiga drömmar utan att minnas dom, man går bara runt med den där konstiga känslan i några timmar. Inatt somnade jag runt 01 och slumrade ett par timmar. Vaknade vid 03 av att jag var så törstig att behovet av vatten kändes primitivt på något sätt. Jag raglade in i köket och sörplade i mig vatten direkt från kranen. Sedan var jag vaken en stund och började så smått packa upp min necessär. När jag grävde med handen i necessären så kände jag något konstigt, jag tryckte lite på det och drog med fingrarna över det utan att komma på vad det var. Jag tryckte till med fingrarna lite hårdare och då kom jag på vad det var. Den konstiga saken längst ner i min necessär var min Gilette Venus rakhyvel. Nu har jag rätt djupa märken efter rakbladen på mina fingrar. Så smart av mig att dra fingrarna över något utan att veta vad det var. Aj.
Hemma igen!
Så skönt så skönt att komma hem igen. Tåget rullade in klockan 20, 9 minuter försenat. Varför är det tåget alltid försenat? Varenda gång jag åker till eller från sommarstugan så är tåget försenat. Fucking SJ. Nu var det nog försenat för att vi stod stilla i 15 minuter i en jävla håla. En fucking håla till samhälle. Jävla SJ alltså.
Okej, en snabb update av vad som hände under påsken innan jag hoppar in i duschen.
Syrran 78 och hennes pojkvän X åkte också hem idag. Deras bebis också, tyvärr. Den var så sööööt igår när den tultade fram till mig och kramade mina ben. Mitt cyniska hjärta smälte... Huuuu vad sött! Jag vill ha barn nu, haha. Igår gjorde jag korvstroganoff som alla åt massor av. Bebisen tyckte min mat var jättegod för den plockade upp skålen och drack upp såsen när korvbitarna var uppätna. Sicken duktig liten bebbe...18 månader gammal och kan dricka ur glas och skålar. Bebben gillar bollar och bilar och blev väldigt konfunderad när jag trollade bort bilarna och sedan trollade fram alla bilarna igen. Sötnosen såg ju inte att jag pillade upp bilarna i tröjärmen. Bebisen klappade händerna när jag hällde ut alla bilarna ur tröjärmen igen. Huuu så sött!
Det blev ingen övningskörning dock. Syrran sa först att jag måste ha tillstånd, grön skylt och allt det där för att få övningsköra men hon hade inte fattat att jag bara ville köra på de där små grusvägarna vid stugan. Det är en backe där och jag skulle gärna vilja öva start i backe men det blev inte tid till det. Dessutom var syrran småsur och trött hela tiden. Det var jag också, först var jag ledsen i 2 dagar pga pappa och sa knappt ett ord till någon. Pratade bara med bebisen som lyssnade väldigt uppmärksamt. Tror bebisen gillar min röst, jag och 78 har väldigt lika röster så bebisen tyckte väl att det var 78 så pratade. Sedan ringde M i lördags morse. Han var på östkusten hos sin exfru och sina barn nu över påsken. Han är där fortfarande förresten, kommer antagligen hem imorgon. Jag började gråta i telefonen när jag berättade vad pappa sagt till mig. Jag har verkligen ingen lust att gå in på det nu men pappa var väldigt elak. Jävligt mycket von oben också. Tror det är ett släktdrag för äldsta syrran 71 och vår "mamma" är också sådana. M fick fullt upp med att trösta mig och samtidigt hålla isär sina barn som bråkade i bakgrunden. På min sida av telefonlinjen skrek syrrans bebis så det blev ett kort samtal med M, vi smsade istället och sedan ringde han igen på kvällen när det var tyst och lugnt hos oss båda.
Typ det hände i helgen. Vi körde ju runt också, besökte olika fina platser som jag inte kan skriva om eftersom jag är anonym i min blogg. Ett av ställena älskar jag att vara på, det är där jag är så ofta jag kan och det ligger inte så långt från sommarstugan heller. Min bok utspelar sig där också, fick lite inspiration nu när jag var där även om bokskrivandet ligger nere nu. Har aldrig tid att skriva nuförtiden tyvärr. Jag saknar det, jag längtar efter att få förlora mig totalt i bokskrivandet och sitta dag och natt och drömma fram handlingen. Nåja, den tiden kommer snart igen. Det verkar som om jag inte kommer få något jobb i sommar så då får jag väl skriva istället.
Äh orkar inte duscha. Trött nu...sova...utan bebisskrik, tjoho!
Okej, en snabb update av vad som hände under påsken innan jag hoppar in i duschen.
Syrran 78 och hennes pojkvän X åkte också hem idag. Deras bebis också, tyvärr. Den var så sööööt igår när den tultade fram till mig och kramade mina ben. Mitt cyniska hjärta smälte... Huuuu vad sött! Jag vill ha barn nu, haha. Igår gjorde jag korvstroganoff som alla åt massor av. Bebisen tyckte min mat var jättegod för den plockade upp skålen och drack upp såsen när korvbitarna var uppätna. Sicken duktig liten bebbe...18 månader gammal och kan dricka ur glas och skålar. Bebben gillar bollar och bilar och blev väldigt konfunderad när jag trollade bort bilarna och sedan trollade fram alla bilarna igen. Sötnosen såg ju inte att jag pillade upp bilarna i tröjärmen. Bebisen klappade händerna när jag hällde ut alla bilarna ur tröjärmen igen. Huuu så sött!
Det blev ingen övningskörning dock. Syrran sa först att jag måste ha tillstånd, grön skylt och allt det där för att få övningsköra men hon hade inte fattat att jag bara ville köra på de där små grusvägarna vid stugan. Det är en backe där och jag skulle gärna vilja öva start i backe men det blev inte tid till det. Dessutom var syrran småsur och trött hela tiden. Det var jag också, först var jag ledsen i 2 dagar pga pappa och sa knappt ett ord till någon. Pratade bara med bebisen som lyssnade väldigt uppmärksamt. Tror bebisen gillar min röst, jag och 78 har väldigt lika röster så bebisen tyckte väl att det var 78 så pratade. Sedan ringde M i lördags morse. Han var på östkusten hos sin exfru och sina barn nu över påsken. Han är där fortfarande förresten, kommer antagligen hem imorgon. Jag började gråta i telefonen när jag berättade vad pappa sagt till mig. Jag har verkligen ingen lust att gå in på det nu men pappa var väldigt elak. Jävligt mycket von oben också. Tror det är ett släktdrag för äldsta syrran 71 och vår "mamma" är också sådana. M fick fullt upp med att trösta mig och samtidigt hålla isär sina barn som bråkade i bakgrunden. På min sida av telefonlinjen skrek syrrans bebis så det blev ett kort samtal med M, vi smsade istället och sedan ringde han igen på kvällen när det var tyst och lugnt hos oss båda.
Typ det hände i helgen. Vi körde ju runt också, besökte olika fina platser som jag inte kan skriva om eftersom jag är anonym i min blogg. Ett av ställena älskar jag att vara på, det är där jag är så ofta jag kan och det ligger inte så långt från sommarstugan heller. Min bok utspelar sig där också, fick lite inspiration nu när jag var där även om bokskrivandet ligger nere nu. Har aldrig tid att skriva nuförtiden tyvärr. Jag saknar det, jag längtar efter att få förlora mig totalt i bokskrivandet och sitta dag och natt och drömma fram handlingen. Nåja, den tiden kommer snart igen. Det verkar som om jag inte kommer få något jobb i sommar så då får jag väl skriva istället.
Äh orkar inte duscha. Trött nu...sova...utan bebisskrik, tjoho!
Seger
Det är jobbigt med bebisar. Syrrans unge skrek hela natten till igår. Natten till idag också men det hörde jag inte för jag tvingade syrran och X att ha bebisen inne hos sig. Natten till igår sov bebisen ensam i rummet brevid mitt rum. Väggen mellan rummen är supertunn, är typ bara en masonitskiva och man hör ju allt. Natten till igår hörde jag hur bebisen började pipa sådär varnande, då man kan höra att om inte mamma och pappa kommer NU så bryter helvetet lös. Jag låg kvar i min säng och satte på mig hörlurar för att slippa höra det. Syrran 78 och X hade sagt att dom skulle höra om bebisen skrek och att jag inte behövde gå in dit. När en låt slutade och det var några tysta sekunder innan nästa låt spelades i mina hörlurar så kunde jag höra hur bebisen skrek. Jag tänkte fortfarande att 78 och X hade hört bebisen för länge sedan och redan var där inne och tröstade, jag tyckte att jag hörde dom hyssja på bebisen. Så jag låg kvar i sängen och dåsade till när det kom en lugn låt i hörlurarna. Men bebisen bara fortsatte skrika så efter kanske en kvart tyckte jag att jag var tvungen att gå in och kolla ifall bebisen var ensam eller ej. Det visade sig att 78 och X inte alls hörde ett enda jävla dugg av bebisens skrik eftersom dom var 2 stängda dörrar bort och dessutom sov med öronproppar. Idioter liksom. När jag gick in till bebisen blev den tyst en stund men sedan märktes det att jag inte var mamma eller pappa så då satte skrikandet igång igen. Jag viskade något om att bebisens mamma och pappa skulle komma snart men inte fan gjorde dom det. Jag fick gå in till dom och rycka i 78as fot för att dom skulle vakna. Jag var lagom sur då, ryckte ordentligt i syrrans fot och sa "Bebisen har skrikit i 20 minuter nu." och gick sedan ut för att röka medans 78 och X rusade upp för att ta hand om den mycket ledsna och sura bebisen.
Vid frukostbordet igår morse var jag rätt sur för bebisen var typ tyst i 30 minuter i taget innan skrikandet satte igång igen. Det är ju som sagt bara en tunn masonitskiva mellan rummen så det var som att sova med en mistlur 2 meter från sängen. Jag var tillräckligt sur för att hota 78 och X med att antingen fick dom ta in bebisen till sig inatt eller så skulle jag bära ut bebisen i trädgården nästa gång den började skrika. Både X och 78 hävdade att bebisen alltid sov bättre i ett eget rum. Jag kontrade med att sommarstugan inte är bebisens hem, att sova ensam i ett rum hemma går säkert bra men bebisen är ju inte så van vid sommarstugan. Eftersom sommarstugan är ett främmande ställe för bebisen så trodde jag att det skulle hjälpa om bebisen sov i samma rumm som mamma och pappa, känna deras närhet och lukt liksom. Så det var bara att välja: bebisen inne hos mamma och pappa eller ute i trädgården. När jag är sur är jag en jävligt hård förhandlare. Jag vann: bebisen sov inne hos 78 och X natten till idag och jag vann dubbelt för bebisen sov nästan hela natten.
Pilutta småbarnföräldrarna! Singeltjejen vet mer om barn!
Frusen
Nu fick jag äntligen internet att funka! Jag kunde inte hitta lösenordet till internetanslutningen här i sommarstugan, tog ett tag innan jag hittade pappret som det stod på. Jag kunde lätt nå internet genom sommarstugans dator men jag pallar inte med den. Så långsam... Igår skulle jag kolla tvguiden och det tog ju flera långa minuter innan sidan hade laddats klart på den datorn. Pappa bestämde sig för att ha den nyinköpta datorn hemma hos sig istället för i sommarstugan. Han tyckte det räckte med att reparera den gamla datorn som är här.
Det är kallt här, 16 grader inomhus justnu för pappa vill inte elda. Jag går hela tiden och längtar efter mitt badkar och min dusch. Att duscha här i sommarstugan är inte speciellt trevligt: duschen är i källaren. Där finns också spindlar...bläää. Fast dom brukar inte visa sig så ofta och om dom gör det så är det bara att spraya hårspray på dom. Det värsta med att duscha här är ju att det är så satans kallt när man kommer ut ur duschen. Källaren värms ju inte upp av något element eller av kaminen och temperaturen där brukar hålla sig runt 8-9 grader, både sommar och vinter. Det är hemskt otrevligt att stiga ut ur duschen, varm och gosig, och sedan få gåshud över hela kroppen av kylan. Det går inte att duscha så länge heller för varmvattenstanken är bara på 30 liter. Det rinner ju till mer vatten allteftersom den töms men det vattnet som rinner in är ju kallvatten. Tar ett bra tag innan det vattnet blir varmt. Så man får spara på varmvattnet genom att stänga av duschen när man schampoonerar håret, tar i balsam, tvålar in kroppen. En jobbig procedur. En dusch här i sommarstugan är som ett race mot varmvattenstanken. Jag var smart idag och duschade först av alla imorse, då var ju varmvattentanken full och jag kunde slösa med vattnet. Syrran 78 och henns pojkvän X duschade efter mig och sist pappa. Han fick duscha kallt. Det var rätt kul för 78, X och jag satt vid frukostbordet och lekte med bebisen när vi hörde hur pappa vrålade ner i källaren. Sedan lät det "uuuhhuhuhuhuhu" och efter en stund kom han upp och såg frostig ut när han sa att vi hade slösat på varmvattnet för det tog slut när han duschade. Jag slösade ju på varmvattnet när jag duschade men det struntade jag i. Att få en isdusch kunde pappa gott ha, han var dum mot mig igår och jag började gråta. Det tog 2-3 timmar innan jag kunde öppna munnen utan att känna hur gråten ville ut och när 78 och X kom hit igår så var jag helt förstörd. Jag vägrar att prata med honom, säger bara "ja" eller "nej" om jag måste svara på någon fråga.
Det är kallt här, 16 grader inomhus justnu för pappa vill inte elda. Jag går hela tiden och längtar efter mitt badkar och min dusch. Att duscha här i sommarstugan är inte speciellt trevligt: duschen är i källaren. Där finns också spindlar...bläää. Fast dom brukar inte visa sig så ofta och om dom gör det så är det bara att spraya hårspray på dom. Det värsta med att duscha här är ju att det är så satans kallt när man kommer ut ur duschen. Källaren värms ju inte upp av något element eller av kaminen och temperaturen där brukar hålla sig runt 8-9 grader, både sommar och vinter. Det är hemskt otrevligt att stiga ut ur duschen, varm och gosig, och sedan få gåshud över hela kroppen av kylan. Det går inte att duscha så länge heller för varmvattenstanken är bara på 30 liter. Det rinner ju till mer vatten allteftersom den töms men det vattnet som rinner in är ju kallvatten. Tar ett bra tag innan det vattnet blir varmt. Så man får spara på varmvattnet genom att stänga av duschen när man schampoonerar håret, tar i balsam, tvålar in kroppen. En jobbig procedur. En dusch här i sommarstugan är som ett race mot varmvattenstanken. Jag var smart idag och duschade först av alla imorse, då var ju varmvattentanken full och jag kunde slösa med vattnet. Syrran 78 och henns pojkvän X duschade efter mig och sist pappa. Han fick duscha kallt. Det var rätt kul för 78, X och jag satt vid frukostbordet och lekte med bebisen när vi hörde hur pappa vrålade ner i källaren. Sedan lät det "uuuhhuhuhuhuhu" och efter en stund kom han upp och såg frostig ut när han sa att vi hade slösat på varmvattnet för det tog slut när han duschade. Jag slösade ju på varmvattnet när jag duschade men det struntade jag i. Att få en isdusch kunde pappa gott ha, han var dum mot mig igår och jag började gråta. Det tog 2-3 timmar innan jag kunde öppna munnen utan att känna hur gråten ville ut och när 78 och X kom hit igår så var jag helt förstörd. Jag vägrar att prata med honom, säger bara "ja" eller "nej" om jag måste svara på någon fråga.
Ziiing
Nähä nu har jag piggnat till av bensinstationens enormt starka kaffe. Det sa ziiing i hjärnan nyss och jag kände hur koffeinet spred sig i kroppen. Är ju som knark typ. Nu får jag nog sluta dega framför datorn. Måste plocka ihop de sista grejerna och fixa mig. Ska ta bussen in till stan om 1 timme och tåget går klockan 09. Finns ingen senare buss jag kan ta tyvärr så jag måste vänta på tågstationen i 40 minuter. Bajs. Jädra skärtorsdag.
Solong. Bloggar igen när jag har kommit till sommarstugan i eftermiddag någon gång. Glad Påsk.
Solong. Bloggar igen när jag har kommit till sommarstugan i eftermiddag någon gång. Glad Påsk.
Morgonsarkasm
Äh, äppelskrutt. Har sovit precis nada inatt. Var jättetrött när klockan var runt 23 så jag gick och la mig men fick ingen ro. Så fort jag började dåsa till kom jag på grejer jag var tvungen att packa ner. För att inte glömma bort det så var jag ju tvungen att gå upp och leta fram prylen, packa ner den och sedan kunde jag lägga mig igen. Låg sedan i sängen 30 minuter innan jag kom på ännu en pryl som måste packas ner. Upp igen, leta fram prylen, packa ner den, gå tillbaka till sängen. Det där upprepades nog 10 gånger under natten och när klockan var 05 så sket jag i att försöka sova. Ingen idé liksom, jag hade tänkt gå upp vid 06 ändå så. Kan sova på tåget. Lite efter 05 cyklade jag ner till den nattöppna bensinstationen i ösregnet och köpte en kaffe latte. Jag har inget kaffe hemma nämligen, inte ens snabbkaffe, så det fick bli morgongympa för att få kaffe idag. Det ösregnar verkligen. Så roligt att jag glömde ta på mig mössa när jag cyklade iväg. Nu när jag kom hem var mitt hår så blött att det droppade från det. Jag kunde ju inte hålla i pappersmuggen och cykla samtidigt så jag fick ställa muggen i cykelkorgen och undvika groparna i asfalten när jag cyklade hem igen. Jag såg knappt någonting: att cykla i ösregn med ihopknipna ögon när man behöver glasögon för att se, det är inte lätt alltså. Brillorna blir ju fan immiga också. Täckta av vattendroppar och immiga av andedräkten trots att jag försökte andas ut åt sidorna. Blev sur på regnet och svor en lång harang när en lastbil körde förbi mig och tutade så jag blev halvdöv. Jävla lastbilschaufför! Klarade mig hem iallafall, fick ta av mig glasögonen för jag såg ändå inget. Utan glasögonen så såg jag ju definitivt inte groparna i asfalten. Det skvätte ut lite kaffe men muggen höll sig upprätt iallafall. Nu har jag värmt kaffet i micron och fått i mig några mackor. Bensinstationen har gott kaffe. Latten är absolut värd 20 spänn.
Och nu börjar jag bli sömnig. Det var väl som själva satan i helvete också. Fuck that, jag går fan inte och lägger mig nu. Glöm det din dumma jädra hjärna. Är tjurig som fan nu. Blir så tjurig på min hjärna ibland när den vägrar att sova när jag vill och sedan vill sova när jag inte vill. Samarbeta för fan.
Och nu börjar jag bli sömnig. Det var väl som själva satan i helvete också. Fuck that, jag går fan inte och lägger mig nu. Glöm det din dumma jädra hjärna. Är tjurig som fan nu. Blir så tjurig på min hjärna ibland när den vägrar att sova när jag vill och sedan vill sova när jag inte vill. Samarbeta för fan.
Ska ut och resa
Var inne i stan tidigare idag och köpte tågbiljett. Imorgon åker jag till sommarstugan. Den här gången hämtar pappa mig i en stad lite närmare så jag slipper åka 3 tåg och 2 bussar och sedan gå 2 km upp till själva sommarstugan. Samma stad som han skjutsade 78 till i februari när vi hade firat hans 65årsdag. Så den här gången behöver jag bara resa i 3 timmar och med 2 olika tåg. Skönt att slippa väntetider och byten. Syrran 78, hennes pojkvän X och deras bebis kommer också. Pratade med syrran nyss, dom ska köra sin bil dit och jag ska få övningsköra lite med henne nu i helgen! Först var 78 lite tveksam till att övningsköra med mig men jag sa att jag har haft 17 lektioner och kan kopplingen. Vi ska ju bara köra på de där små landsvägarna där ute vid sommarstugan, knappt någon trafik alls. 78 var ändå tveksam så jag mutade henne med att jag kan vara barnvakt några timmar nu i helgen så att hon och X kan gå till någon äng och hångla. Det hjälpte, syrran gav med sig så jag ska få köra med henne! Hon måste ha varit hångelsugen...
Måste packa klart för imorgon hinner jag inte packa, tåget går klockan 09, men just nu får jag inget gjort. Jag får inte ordning på tankarna liksom. Ska nog fixa mat så går det nog bättre sedan. Bäst att skriva packningslista, det brukar gå lättare att packa ner allt då. Ska packa ner Körkortsboken och laptopen. Pappa har köpt en ny dator till sommarstugan men den vill jag inte blogga från. Min blogg är ju hemlig för min familj och när jag har bloggat från sommarstugans dator så har jag varit tvungen att rensa datorn internethistorik efter varje gång. Nu har jag ju en alldeles egen laptop som jag slipper rensa internethistoriken på efter varje användning. Mycket bekvämt. Bara att sno internetsladden och blogga. Ger mig fan på att jag glömmer packa ner strömsladden dock. Bäst att slänga ner den nu.
Jag har gjort slut
Jag har dumpat min bredbandsleverantör. Någon från Tele2 ringde för en stund sedan och frågade ifall jag ville flytta mitt bredband till dom. Jag valde att göra det för jag är såååå trött på jävla Comhem och deras krångel! Det krånglar ju inte ofta men när det gör det så är det krångel länge och lycka till med att nå kundtjänsten. Nu när jag ringde Comhem för att säga upp mitt bredband så fick jag vänta en kvart i telefonkö innan jag fick prata med någon och sedan blev jag kopplad hit och dit. Solong Comhem med sina jävla telefonköer och snobbiga personal! För samma pris som jag betalar till Comhem för 8 mb/s så kan jag få 24 mb/s hos Tele2. Det upptäckte jag nu i efterhand, skit också, jag tecknade mig för 8 mb/s hos Tele2 nu ju. Kan säkert byta upp mig senare. Nu får jag ett splitter nytt modem som kan kopplas till 4 datorer och som är trådlöst! Tralala, min laptop har wifi. Skoj. Fast wifi drar rätt mycket ström från batteriet. Är dock kopplad till Comhem i 6 veckor till. Hur ska man återvinna ett gammalt bredbandsmodem? Comhem ville nämligen inte ha tillbaka det som jag har idag. Jag kan ju inte slänga det i kökssoporna direkt.
Ovanligt för mig att nappa på telefonförsäljarnas erbjudanden. Jag brukar aldrig köpa något eller gå med på att binda mig till någon operatör när dom ringer med sina erbjudanden. Snarare brukar jag vara otrevlig och säga att dom ska ge fan i att ringa mig. Brukar rabbla "Nejtackjagvillintehanågotvaddetänärdusäljerhejdå" och sedan lägga på. En gång var det någon från BBB som ringde och ringde och ringde och det på kvällen, efter klockan 21. Jag tycker det är oartigt att som främling ringa till folk så sent och tvinga på någon stackare ett erbjudande. Då har jag som regel att jag är otrevlig. Ringer man till främlingar så sent på kvällarna så får man fan skylla sig själv. Är faktiskt med i Nix men dom som ringer från Comhem, Telia, BBB, Tele2 osv, brukar inte respektera det. Har sagt att jag är med i Nix men då får jag ett svar i stil med "...ja men vi har rätt att ringa dig." eller liknande. Antar att hemligt nummer är enda lösningen.
Ovanligt för mig att nappa på telefonförsäljarnas erbjudanden. Jag brukar aldrig köpa något eller gå med på att binda mig till någon operatör när dom ringer med sina erbjudanden. Snarare brukar jag vara otrevlig och säga att dom ska ge fan i att ringa mig. Brukar rabbla "Nejtackjagvillintehanågotvaddetänärdusäljerhejdå" och sedan lägga på. En gång var det någon från BBB som ringde och ringde och ringde och det på kvällen, efter klockan 21. Jag tycker det är oartigt att som främling ringa till folk så sent och tvinga på någon stackare ett erbjudande. Då har jag som regel att jag är otrevlig. Ringer man till främlingar så sent på kvällarna så får man fan skylla sig själv. Är faktiskt med i Nix men dom som ringer från Comhem, Telia, BBB, Tele2 osv, brukar inte respektera det. Har sagt att jag är med i Nix men då får jag ett svar i stil med "...ja men vi har rätt att ringa dig." eller liknande. Antar att hemligt nummer är enda lösningen.
Virgin state of mind
Somnade efter mitt förra inlägg. Sov ett par timmar tills pappa ringde och frågade om jag skulle med till sommarstugan över påsk för han skulle köra dit så snart han hade pratat med mig. Om jag ville åka med honom till sommarstugan så skulle jag alltså rafsa ihop kläder för 4 dagar och vara klar inom 1 timme. Så mycket tänkte han på mig. Jag ljög och sa att jag hade körlektion idag och då sa han att jag fick ta tåget istället. Han sa inte att han skulle betala tågresan men det får jag väl anta att han gör, annars kan jag inte komma dit för jag är pank. Efter samtalet så somnade jag om och vaknade lite efter klockan 22.
Har varit vaken sedan dess och funderat på allt. Varför tänker min pappa på mig i sista sekunden? Han verkar inte räkna in mig i något. Varför får jag ingen hjälp av EB och Terminatorn från FSK? Varför har jag inte fått en psykolog att prata med trots att varenda människa jag mött på socialen och FSK genom åren har sagt att jag skulle få en? Att det är på gång nu, att det verkligen inte kommer att rinna ut i sanden. Det har gått lång tid nu utan att jag kommit ett enda steg framåt. Tror jag snarare har gått bakåt för min situation är sämre nu än vad den var för 1 år sedan. Jag behöver hjälp med samma saker som förut plus ett par grejer till. Det bara byggs på och jag håller på att ramla ner i sprickorna igen. Det finns ett system i samhället, ett system som man ska få hjälp från men man kan ramla ner i sprickorna i det systemet. Hamna emellan liksom. Det där systemet har jävla massa sprickor, socialen har sprickor, Försäkringskassan har sprickor, Arbetsförmedlingen har sprickor. Hamnar man i en spricka får man ingen hjälp, man blir bortglömd på något sätt. När jag hade socialbidrag var jag en lång tid i en sådan spricka. När jag var 18 år hade jag socialbidrag och det var meningen att det bara skulle vara för en kort tid. Istället blev det nästan 5 år. Socialen fortsatte att betala ut bidraget utan att ställa några krav, utan att fråga några frågor. Nu i efterhand tycker jag att det var som om dom bara gav mig pengar för att jag inte skulle ställa frågor eller vara till problem. När jag var 22 år blev jag sjukskriven pga av stress över min framtid och sömnproblem och sjukskrivningen skulle vara i 2 år. Egentligen skulle jag har blivit sjukskriven 2005 men jag hade hamnat i en av systemets sprickor och blev inte sjukskriven förrens året efter och fick 1 helt års aktivitetsersättning retroaktivt för det. Det var mycket pengar kan jag säga, inte ett öre finns kvar idag. Sjukskrivningen gick ut i maj förra året men har förlängts ett par gånger sedan dess. Orsakerna till sjukskrivningen finns fortfarande kvar: jag har fortfarande sömnproblem och jag är fortfarande stressad över min framtid. Det var ju meningen att jag skulle få hjälp med de problemen och ett tag verkade det jättebra. Jag hade en handläggare på FSK som verkligen brydde sig och jag tyckte att hon hjälpte mig så bra. I några månader iallafall. Sedan blev jag flyttad till handläggaren som jag har nu, Terminatorn, i februari/mars 2007. Hon verkar inte bry sig alls för jag har aldrig haft kontakt med henne bortsett från några möten här och där. Hon har inte hjälp mig heller, jag står kvar där jag var för 3 år sedan när jag blev sjukskriven.
Nu med fler problem som jag behöver hjälp med och det allt mer akut. Nu har jag sömnproblem, stress, panikångest, depression, självmordstankar och dissociation. Det sista är de där avstängningarna då jag går in i mig själv och slutar fungera när verkligheten blir för påtaglig. Arbetspsykologen Herr Hårdhänt sa igår att mina avstängningar är ett dissociativt beteende. Mitt dissociativa beteende är rätt nytt, jag hade sådana perioder när jag var tonåring men inte på samma sätt. Tror det kom för 2-3 år sedan ungefär. På engelska Wikipedia står det att dissociation är (översatt till svenska): "...är en oförväntad splittring, helt eller delvis, av den normala samverkan mellan en persons medvetande eller psykologiska funktioner som inte är lätta att förklara för personen i fråga. Dissociation är en mental metod som avbryter en förbindelse till en persons tankar, minnen, känslor, handlingar, eller identitetskänsla. Dissociation är en normal respons till trauma och tillåter sinnet att distansera sig från upplevelser som är för mycket för sinnet att ta hand om för tillfället. Dessa splittringar kan påverka alla aspekter av en persons funktioner. "
Det är första gången jag läser om de här avstängningarna som jag kallar dom. Det lilla som stod på svenska Wikipedia stämde rätt bra och det jag har läst hittills av vad som står på engelska Wikipedia om dissociation stämmer ännu mer.
Önskar att jag hade haft ett namn på det för länge sedan. Jag mår så mycket sämre nu än vad jag gjorde för 3 år sedan när jag blev sjukskriven. Jag mår myckte sämre än vad jag gjorde för bara 1 år sedan. Var är min hjälp?
Smsräddning
Ibland är det som om min syster 78 känner på sig när hon ska smsa mig. Hon smsade nyss och frågade om jag skulle till sommarstugan över påsken. Mobilens smssignal var tillräckligt för att jag skulle vakna upp och känna att något höll mig kvar här. Jag skrev tillbaka att jag inte vet om jag kommer, att jag är deprimerad, 78 svarade att jag då behöver komma till sommarstugan och leka med hennes bebis. Känner hur jag vaknar lite igen.
Några smssignaler bara.
Några smssignaler bara.
Apati
Jag vet inte vad jag ska skriva. Det var ett helvetesmöte. Mötet tog nästan 1,5 timmar, efter 5 minuter ville jag gå därifrån och gråta. Terminatorn från FSK, arbetspsykologen Herr Hårdhänt och min arbetsförmedlare EB var så meningslösa. Dom har inte gjort någon skillnad sedan jag träffade dom. Jag sitter fortfarande i samma sits: inget jobb, ingen utbildning, outredda sömnproblem, outredda psykiska problem, en ADHDdiagnos som dom alla säger är fel men ingen gör något åt det. Speciellt EB är meningslös: jag har haft henne som arbetsförmedlare sedan i augusti eller något och hon har inte förmedlat några arbeten åt mig. Bryr hon sig ens? Terminatorn från FSK har varit min handläggare på FSK lång tid nu, ända sedan innan jag träffade Dots som var min arbetsförmedlare innan EB. Terminatorn har inte gjort något för att hjälpa mig fastän jag kom till henne i mitten av 2007. Arbetspsykologen Herr Hårdhänt som jag har tyckt om hittills: han ljög mig rätt upp i ansiktet nu på mötet. Dom pratade om praktikplatser och arbetsprövning och jag kände hur jag gick in i mig själv, hur jag drogs ner i ett svart hål. Jag fick kämpa för att hålla mig kvar och det var knappt att jag lyckades. Jag sa någonting om hur jag inte såg poängen med att praktisera och praktisera, arbetspröva och arbetspröva i all oändlighet utan att det ledde till något. Herr Hårdhänt sa något om att det var ju meningen att det skulle leda någonvart och att det var en jättechans för mig. Jag blev för ett ögonblick sur och fick styrka från ilskan: sa till honom att om han skulle jobba som sopgubbe hela dagarna och detta gratis, skulle han då tycka det var en "jättechans"? Jag tittade noga på honom när han svarade. Han sa "Ja eftersom det leder någonstans så skulle jag tycka det." och jag la märke till hur hans ögonlock fladdrade sådär nervöst som de gör på folk när dom ljuger. Idioten kollade tillochmed till vänster: ännu ett lögntecken. Jag fnös åt honom och sedan sa jag knappt något mer. Styrkan från ilskan försvann och jag satt tyst och kämpade för att inte dras ner i det svarta hålet. Jag kom nyss hem och har slutat kämpa emot. Snart kommer den där avstängningen, jag går in i mig själv och slutar fungera, blir apatisk. Jag känner hur det kommer nu.
Mötet var meningslöst. Det ledde ingenstans förutom att jag nu överväger att ta livet av mig. Jag har tabletter, det skulle inte vara svårt för mig att ta alla dom och sedan slippa allt det här. Den lilla styrkan som finns kvar i mig försöker hela tiden hålla mig vaken och kvar i verkligheten. Den där lilla styrkan kan klara det, det har hänt förut. Kan räcka med att den lilla styrkan får mig till att sätta på radion bara och avstängningen stannar. Ibland när jag har sömnbrist, som nu, kan det räcka med att jag vila en stund och sedan är jag mig själv igen. Vem det nu är.
Mötet var meningslöst. Det ledde ingenstans förutom att jag nu överväger att ta livet av mig. Jag har tabletter, det skulle inte vara svårt för mig att ta alla dom och sedan slippa allt det här. Den lilla styrkan som finns kvar i mig försöker hela tiden hålla mig vaken och kvar i verkligheten. Den där lilla styrkan kan klara det, det har hänt förut. Kan räcka med att den lilla styrkan får mig till att sätta på radion bara och avstängningen stannar. Ibland när jag har sömnbrist, som nu, kan det räcka med att jag vila en stund och sedan är jag mig själv igen. Vem det nu är.
Helvetesmöte
Ska ha det idag. Klockan 11 var det. Usch alltså. Jag vet inte vad jag ska säga till EB och Terminatorn från FSK om att jag inte har varit på praktiken. Jag sabbade det helt enkelt. Första veckan glömde jag ju bort det, andra veckan mådde jag så dåligt, men tredje veckan och den här veckan kunde jag ju ha praktiserat. När tredje veckan kom, förra veckan alltså, så mådde jag okej igen. Hade lite sömnproblem men det har jag ju alltid, så jag borde verkligen ha varit på praktiken. Jag kände mig bara så dum som inte var där på hela praktikvecka 2 utan att ringa och säga att jag inte mådde bra. Det borde jag verkligen ha gjort liksom men det var som om dagarna bara gick och jag inte hann med något. Speciellt praktikvecka 3 borde jag ju ha ringt och bett om ursäkt för att jag inte varit där. Så gör man när man är vuxen. Att göra så som jag gjort nu: gömma sig under täcket, det gör barn. Jag skäms så för detta!
Hur kunde jag klanta mig så ofantligt? Jag skäms för det här så otroligt mycket.
Det här blir verkligen ett helvetsmöte. Jag saknar Sopkvasten, min extramamma. Jag har inte klurat ut hur jag ska hitta hennes blogg nu när hon flyttat till msn spaces för jag har inget msn space. Snyft, snyft, jag vill ha min extramamma! Jag saknar Dots också. Det är lite töntigt kanske men jag skäms fortfarande för mitt klanteri gällande honom. Där sabbade jag det oredentligt och det blir väl aldrig var det var innan. Jag tyckte verkligen om den kontakten med honom, det var ju lite speciellt: min arbetsförmedlare råkar hitta mig blogg liksom. Dots förstod mig så bra på något sätt. Om han kritiserade mig så var han så noga med att blanda in positiva grejer i kritiken så jag kunde se det från hans synpunkt. Vilket var en väldigt bra synpunkt, för det mesta. Han kallade mig obstinat en gång, hmmm. Det håller jag inte med om. Jag är väl inte alls obstinat... Underläppsplut...
Usch och fy. Helvetsmöte om typ 3 timmar och jag har redan panikångest. Förra (här och sedan de följande 3 inläggen) gången jag hade helvetsmöte hade jag åtminstonde Dots med mig, nu blir jag ensam på det här helvetsmötet. Fast jag hade ett helvetsmöte här också men helvetsmötet som var B.T.F var ju det som var värst, egentligen.
Bläää
Uuuuusch. Varför vaknade jag efter 16 idag? Så onormalt att det inte är sant. Jag gick ju och la mig vid 01 ungefär, borde faktiskt ha vaknat tidigare istället för att sova som en död i 15 timmar. Iallafall vid 12 typ. Då borde jag ha vaknat. Bläää alltså. Det här är en av de värsta känslorna: att känna hur man misslyckas så ofantligt att man gör sig själv besviken. Grrr.
Att förutspå
Har nyss kommit hem, tog sista bussen hem och det var precis så jag hann med den. Hos min låtsasfarmor fanns inte bara I utan även I's tvillingsyster R. Henne har jag inte träffat på, ja det är nog 3 år sedan. Minst. Vi gick på bio, såg "En shopaholics bekännelser". Den var rätt dålig faktiskt. Men min låtsasfarmor fick en lugn stund för sig själv när jag tog barnen på bio.
Konstigt hur olika I och R har blivit jämfört med när dom var små. Första gången jag träffade dom var år 2000 när dom var 4 år gamla och fick bo hos sin farmor för att det var strul med deras föräldrar. Mamman drack för mycket och pappan jobbade typ dygnet runt. Då var I den vilda och R den lugna. R ville helst krypa ihop brevid mig och titta på tecknat eller bara sitta tyst med mig. I var gnällig och skrikig och sprang omkring hela tiden. När vi var ute på stan fick jag alltid hålla I i handen eller i tröjan för hon kunde springa iväg närsomhelst, ut i gatan eller bara springa iväg. R var lugn och fin och gjorde som man sa till henne och hon ville hålla mig i handen, I försökte alltid göra sig fri från mig när jag höll fast henne så hon inte skulle springa ut i gatan.
Nu är dom nästan tvärtom. R är fortfarande den som är lugnast av de 2 men hon har blivit vildare, mer högljudd och trotsig. I är fortfarande, ja rätt jobbig som när hon var liten, men helt klart lugnare. Det roliga är att jag förutspådde detta. Jag sa det till deras farmor och deras föräldrar att R skulle bli vild när hon blev äldre och I skulle bli lugn men alla sa de att jag hade fel. Nu har flickorna blivit så som jag förutspådde. Jag såg det i R's ögon när hon var liten: det där trotset, det där vilda liksom, jag såg det. Samma uttryck finns i mina ögon när jag kollar på foton av mig som barn så det var inte svårt att se samma uttryck i R's ögon. R och jag är rätt lika när vi var barn. Vi höll allting, alla känslor, inom oss. I agerade ut, hon skrek och gnällde när hon blev ledsen eller arg. För R kommer det där nu, det behovet av att agera ut, få ur sig allt. Det kommer nu i tonåren, precis som för mig. Jag var vild som fan när jag var tonåring, det gick inte att kontrollera mig då. Det är nästan så att jag tycker synd om mina föräldrar faktiskt.
Konstigt hur olika I och R har blivit jämfört med när dom var små. Första gången jag träffade dom var år 2000 när dom var 4 år gamla och fick bo hos sin farmor för att det var strul med deras föräldrar. Mamman drack för mycket och pappan jobbade typ dygnet runt. Då var I den vilda och R den lugna. R ville helst krypa ihop brevid mig och titta på tecknat eller bara sitta tyst med mig. I var gnällig och skrikig och sprang omkring hela tiden. När vi var ute på stan fick jag alltid hålla I i handen eller i tröjan för hon kunde springa iväg närsomhelst, ut i gatan eller bara springa iväg. R var lugn och fin och gjorde som man sa till henne och hon ville hålla mig i handen, I försökte alltid göra sig fri från mig när jag höll fast henne så hon inte skulle springa ut i gatan.
Nu är dom nästan tvärtom. R är fortfarande den som är lugnast av de 2 men hon har blivit vildare, mer högljudd och trotsig. I är fortfarande, ja rätt jobbig som när hon var liten, men helt klart lugnare. Det roliga är att jag förutspådde detta. Jag sa det till deras farmor och deras föräldrar att R skulle bli vild när hon blev äldre och I skulle bli lugn men alla sa de att jag hade fel. Nu har flickorna blivit så som jag förutspådde. Jag såg det i R's ögon när hon var liten: det där trotset, det där vilda liksom, jag såg det. Samma uttryck finns i mina ögon när jag kollar på foton av mig som barn så det var inte svårt att se samma uttryck i R's ögon. R och jag är rätt lika när vi var barn. Vi höll allting, alla känslor, inom oss. I agerade ut, hon skrek och gnällde när hon blev ledsen eller arg. För R kommer det där nu, det behovet av att agera ut, få ur sig allt. Det kommer nu i tonåren, precis som för mig. Jag var vild som fan när jag var tonåring, det gick inte att kontrollera mig då. Det är nästan så att jag tycker synd om mina föräldrar faktiskt.
Rostigt
Oj vad jag sov. Sov, sov, sov liksom. Vaknade ungefär 13.40 av att M rostade bröd och hade bränt det så han stod och skrapade brödskivorna. Det där är väl ett tecken på att han är en dålig kock? Han vred ju upp rosttemperaturen till 9, vilket är det högsta, fast rosten alltid står inställd på 5. Dålig kock. Smsar lite med min tjejkompis N nu och skrev att M hade bränt brödet i rosten. Jag fick tillbaka: "Typiskt manligt fel. Män tror att starkast är bäst, det var därför han vred upp rosten till 9." och visade det smset för M. Han ryckte åt sig min mobil och skrev tillbaka till N: "Ett typiskt feministfel är ju att ni håriga lebbar skyllar allt som är fel i världen på män." haha. N fattade ju att det inte var jag som skrivit så och skrev tillbaka, bara för att retas med M: "Men det är ju mäns fel. Män styr världen så det är ni som startar alla krig.". M mumlade något om att N var en jobbig feminist och försökte få tag i min mobil igen men den ligger säkert i min behå nu. Där kan han inte ta den utan att jag märker det. Behån är ett bra gömställe för allt möjligt. När jag är ute och festar så har jag både mobil, pengar och smink i behån. Speciellt bra för förvaring är en pushupbh för den har ju fickor.
Nähä, nu får jag komma igång. Min låtsasfarmors barnbarn I är på besök och ville att jag skulle komma. Tänk att hon är 13 år nu. Tiden går fort...numera vill hon inte gå till lekparken längre...hon vill ut och shoppa smink. Sist jag träffade henne så fick jag pengar av hennes farmor så vi kunde gå ut och handla kläder åt I. Vi köpte en massa kläder och jag godkände allt innan jag tog fram pengarna och betalade. Men när I ville handla stringtrosor så sa jag nej. 13åringar ska fan inte ha stringtrosor! Jag vägrade att låta henne köpa det fastän hon tjatade och sa att det inte var mina pengar utan hennes farmors. Den där tjatsituationen har vi alla varit i, man tjatar på sina föräldrar om att få något och man kommer ju på världens bästa argument för att få det. Intressant att uppleva det från andra sidan: i föräldrasitsen då man ska säga nej. Eftersom jag är typ 12 år äldre än I så kunde jag komma på ännu bättre argument för att hon INTE skulle få köpa stringtrosor och när jag hade tjafsat emot så var I tyst. Sur och tyst och muttrade något om att hennes mamma skulle låta henne köpa det och hon skulle ringa sin mamma när vi kom tillbaka till farmor. I ringde sin mamma när vi kom tillbaka och mamman sa narturligtvis nej hon också och tackade mig för att jag hade sagt nej. Ha.
Det var rätt intressant att uppleva den där tjatsituationen från föräldrasidan, jag hade ju dittills bara upplevt den som barn då jag alltid förlorade tjatningen.
Nähä, nu får jag komma igång. Min låtsasfarmors barnbarn I är på besök och ville att jag skulle komma. Tänk att hon är 13 år nu. Tiden går fort...numera vill hon inte gå till lekparken längre...hon vill ut och shoppa smink. Sist jag träffade henne så fick jag pengar av hennes farmor så vi kunde gå ut och handla kläder åt I. Vi köpte en massa kläder och jag godkände allt innan jag tog fram pengarna och betalade. Men när I ville handla stringtrosor så sa jag nej. 13åringar ska fan inte ha stringtrosor! Jag vägrade att låta henne köpa det fastän hon tjatade och sa att det inte var mina pengar utan hennes farmors. Den där tjatsituationen har vi alla varit i, man tjatar på sina föräldrar om att få något och man kommer ju på världens bästa argument för att få det. Intressant att uppleva det från andra sidan: i föräldrasitsen då man ska säga nej. Eftersom jag är typ 12 år äldre än I så kunde jag komma på ännu bättre argument för att hon INTE skulle få köpa stringtrosor och när jag hade tjafsat emot så var I tyst. Sur och tyst och muttrade något om att hennes mamma skulle låta henne köpa det och hon skulle ringa sin mamma när vi kom tillbaka till farmor. I ringde sin mamma när vi kom tillbaka och mamman sa narturligtvis nej hon också och tackade mig för att jag hade sagt nej. Ha.
Det var rätt intressant att uppleva den där tjatsituationen från föräldrasidan, jag hade ju dittills bara upplevt den som barn då jag alltid förlorade tjatningen.
Cuddly Toy
Jag och M åt pannkakor och kollade på "Tillsammans". Jädra bra film det. "Äh vaddå, jag kan väl stå såhär med foten ovanför? Luften är ju fri eller hur?" Det är den bästa repliken i hela filmen. Den eller "-Du har ju tjejskor ju! -Jävla facist!" den flabbar jag åt. Innan det garvade M åt att jag tog sönder spisplattan. Vad var det för kul med det? Hmmm. Skadeglädje är väl den enda sanna glädjen. Jag skrattar ju fortfarande åt att han inte har hittat de sista 3 kaffedoftljusen som jag gömde i hans lägenhet förra året. Det var nog i oktober jag gjorde det, gömde 10 kaffedoftljus i hela hans lägenhet och han har bara hittat 7 av dom. Tror han har gett upp trots att det stinker kaffe i hela hans lägenhet hehe. Speciellt på kvällen... Med tanke på hans yrke så borde han ju ha listat ut vart de 3 sista doftljusen är gömda.
Nu har jag nyss kommit ur duschen. Är Dovedoftande och sömnig nu. Naken också, haha, sitter faktiskt framför datorn i bara handduken. Dags att nanna kudde nu. Gosedjuret M, my cuddly toy, ligger redan och väntar. Han verkar inte vara så förtjust i det smeknamnet fastän han har gått och gnällt om att jag ska ge honom ett. Får fortsätta kalla honom "Musse" tills jag kommer på något nytt smeknamn. Han gillar ju inte att bli kallad Musse heller men det får han hålla tillgodo med. M har Musse Piggs glada ansikte tatuerat på rumpan, är därför jag kallar honom Musse. Passar ju skitbra...
Sov så gott alla mina bloggläsare. För en gångs skull verkar det som om jag kommer få göra det. Ta i trä.
Det sa PANG
Steker pannkakor nu. Tänkte använda den stora spisplattan, den som man knappt använder. Den använder jag nästan aldrig, har den mest som avställningsplats. Nu när jag skulle använda den såg jag att den var flottig och dan så jag satte på plattan för att "bränna av" den. Enklast att rengöra spisplattorna så faktiskt. Sätt på plattorna och vrid på fläkten bara. För att få bort det sista så hällde jag på lite varmt vatten. Då smällde det till högt som fan och jag förstod inte varifrån det kom. Sedan såg jag en spricka i plattan. Jag blev livrädd! Tänkte att jag skulle få en elektrisk stöt eller att det skulle börja brinna eller något sådant så jag stängde av plattan och ringde pappa. Han brukar liksom ha svaret på alla möjliga teknikfrågor. Han gissade på att det var ett fabrikationsfel på min spis, kanske i kombination med att jag inte har använt plattan på väldigt länge. Att jag hällde på vatten trodde han inte hade någon betydelse för när man lagar mat så kan det ju koka över. Låter ju logiskt. Pappa trodde inte heller att det var någon risk för elektriska stötar eller brand för tydligen är det keramik under plattan, inga elsladdar som jag faktiskt trodde. Han sa också att spisplattorna är gjorda av gjutjärn som är ett poröst material så det måste nästan ha varit ett fabrikationsfel på spisen.
Jag vågar ändå inte använda plattan. Nu när den har svalnat så syns inte sprickan längre. Frågade pappa om det kanske hade läkt ihop av sig själv men han svarade att gjutjärn inte gör det. Jag har aldrig hört talas om spisplattor som går sönder. Någon som har varit med om detta???
Jag vågar ändå inte använda plattan. Nu när den har svalnat så syns inte sprickan längre. Frågade pappa om det kanske hade läkt ihop av sig själv men han svarade att gjutjärn inte gör det. Jag har aldrig hört talas om spisplattor som går sönder. Någon som har varit med om detta???
Men...AAAAJ!
Tandläkarjävel. Eller det var en tandhygienistjävel denna gången. Hon rengjorde mina tänder med något ultraljudsverktyg som skapade samma ljud som naglar på svarta tavlan och bestick mot porslinstallrik. Brrr. Lyckligtvis har jag aldrig varit speciellt känslig för sådana ljud men det var lite jobbigt att höra det där ljudet i en hel timme. Det där ultraljudsverktyget stack och gjorde ont som fan! Det tog all min självkontroll att inte brotta ner tandhygienisten på golvet och utföra samma stickande behandling på henne. Det där var fan den mest smärtsamma tandprocedur jag varit med om! Att dra ut en visdomstand som inte ens kommit upp ännu, vilket jag gjorde 2006: det gjorde fan mindre ont! Hade förvisso bedövning då ju, men ändå. Fick även en väldigt vass lagning och en annan ojämn lagning nerslipade litegrann. Är jämnare nu, förut var det som om tungan fastnade i lagningarna när jag var där och pillade. Nu har jag väldigt vita och fina tänder! Tralala. Är jättehungrig och sååååå törstig men tandhygienisten la på någon sorts tandlack på mina tänder så jag får inte äta eller dricka något på 2 timmar. Det är typ 45 minuter kvar nu. Det där tandlacket smakar pyton! Det luktade som nagellack när hon la på det fast det gör det ju inte nu när det har torkat. Men smaken alltså. Smakar mint och kemikalier. Smakar likadant som aceton och nagellack luktar. Typ lacknafta blandat med tuggummi. Urrrrk!
Tandhygienisten jag var hos idag var trevlig och tillmötesgående, en ovanlighet hos Folktandvården. Tror fan att det var första gången jag blev så trevligt bemött, hon var verkligen jättetrevlig. Har helvetet frusit till is? Hon var så trevlig och tillmötesgående att jag fortfarande är chockad... Hon ska få rengöra mina tänder fler gånger, haha. Hon hade vackra ögon också. När man ligger i tandläkarstolen så finns det inte mycket att titta på förutom tandläkarens ögon. Dom har ju en sådan där mask på sig så man ser ju bara ögonen och jag brukar titta på dom. "Min" tandhygienist hade väldigt vackra ögon alltså. Fin sminkning också. Jag var på väg att säga det till henne för hennes ögon var så himla vackra men jag tänkte att det kanske skulle bli konstigt ifall jag sa något.
Fick svar på ett par frågor också. Tandläkaren jag varit hos förut var så sur att jag inte vågade fråga så jag frågade tandhygienisten nu istället. En tand som lagades i början av februari gör ju ont när jag tuggar på den sidan. Isar gör det också. Jag frågade ifall hon trodde att detta kunde vara permanent och vad man i sådana fall kan göra åt det. Jag fick svaret att det inte behöver vara permanent, antagligen blev tandroten lite skadad vid lagningen och behöver tid att återhämta sig. Tanden gör ju lite mindre ont nu så tandhygienisten trodde att det säkert skulle gå över men att det kan ta tid, kanske 6 månader. However: om det inte går över så blir det en rotfyllning. Iiiiih.
Det är tandläkarjävelns fel! Jag hade aldrig några problem med tänderna, aldrig ont, aldrig ilningar. Det har aldrig varit några problem med mina tänder, jag hade inte ens några hål förrens jag var 19 år. Problemen med tänderna började när jag gick till Folktandvården för en rutinkoll för cirka 2 månader sedan. Svavel och lava!!!
Min pappa går till en privattandläkare. Man kanske borde byta till en sådan? Folktandvården har dåligt rykte. Det har ju stått i tidningarna att röntgenmaskiner varit så fel inställda att bilderna blivit suddiga och omöjliga att avläsa, helt friska tänder har dragits ut, hål som inte ens existerar har lagats, och självklart: otrevlig personal. Privattandläkarna har jag inte hört något sådant om.
Med svavel och lava hälsar Hitler alla tandläkare välkomna till helvetet!
Tandhygienisten jag var hos idag var trevlig och tillmötesgående, en ovanlighet hos Folktandvården. Tror fan att det var första gången jag blev så trevligt bemött, hon var verkligen jättetrevlig. Har helvetet frusit till is? Hon var så trevlig och tillmötesgående att jag fortfarande är chockad... Hon ska få rengöra mina tänder fler gånger, haha. Hon hade vackra ögon också. När man ligger i tandläkarstolen så finns det inte mycket att titta på förutom tandläkarens ögon. Dom har ju en sådan där mask på sig så man ser ju bara ögonen och jag brukar titta på dom. "Min" tandhygienist hade väldigt vackra ögon alltså. Fin sminkning också. Jag var på väg att säga det till henne för hennes ögon var så himla vackra men jag tänkte att det kanske skulle bli konstigt ifall jag sa något.
Fick svar på ett par frågor också. Tandläkaren jag varit hos förut var så sur att jag inte vågade fråga så jag frågade tandhygienisten nu istället. En tand som lagades i början av februari gör ju ont när jag tuggar på den sidan. Isar gör det också. Jag frågade ifall hon trodde att detta kunde vara permanent och vad man i sådana fall kan göra åt det. Jag fick svaret att det inte behöver vara permanent, antagligen blev tandroten lite skadad vid lagningen och behöver tid att återhämta sig. Tanden gör ju lite mindre ont nu så tandhygienisten trodde att det säkert skulle gå över men att det kan ta tid, kanske 6 månader. However: om det inte går över så blir det en rotfyllning. Iiiiih.
Det är tandläkarjävelns fel! Jag hade aldrig några problem med tänderna, aldrig ont, aldrig ilningar. Det har aldrig varit några problem med mina tänder, jag hade inte ens några hål förrens jag var 19 år. Problemen med tänderna började när jag gick till Folktandvården för en rutinkoll för cirka 2 månader sedan. Svavel och lava!!!
Min pappa går till en privattandläkare. Man kanske borde byta till en sådan? Folktandvården har dåligt rykte. Det har ju stått i tidningarna att röntgenmaskiner varit så fel inställda att bilderna blivit suddiga och omöjliga att avläsa, helt friska tänder har dragits ut, hål som inte ens existerar har lagats, och självklart: otrevlig personal. Privattandläkarna har jag inte hört något sådant om.
Med svavel och lava hälsar Hitler alla tandläkare välkomna till helvetet!
Vrbmnhtgrebwe
Har sovit en stund, kunde inte motstå sömnbehovet. Jisses vad groggy jag är nu. Helt snurrig och groggy. Vill inte till tandläkaren. Vill inte, vill inte. Blääää, kan jag inte få ringa och ställa in? Fast jag måste verkligen gå dit. Har ju inte kunnat tugga på vänster sida på 2 månader. Lömska tandläkarjävlar. Jag hade aldrig några problem med tänderna innan jag gick till tandläkaren.
Hoppsan
Shit pommes frites. Hoppsan hejsan tjolisvejsan. Jag ska ju till tandläkaren idag! Huuuu vad nära det var att jag gick och la mig nu! Suck, suck, suck. Då får jag hålla mig vaken. Bra förresten, då kan jag ju ta och vrida rätt på dygnet också. Det går lättare när jag verkligen måste vrida rätt på dygnet när jag har möten eller andra tider att passa. Om jag försöker av "fri vilja" så funkar det inte lika bra. Någonstans i bakhuvudet ligger alltid tanken att jag kan ju gå och lägga mig om jag vill. Jag får ju. Nu får jag inte det. Har tandismöte. Oj så skoj... Kommer att vara insomniahagga från subbadimensionen när jag kommer till tandläkaren klockan 13. Det kan dom gott ha...moahahahahahaha. Dryga jävlar med hutlösa priser. Min skuld till tandläkaren, som jag betalar av på, är redan uppe i 3 lakan.
Svavel och lava.
Adelante
Håhåjaja varför var jag vaken hela natten igen? Porques? Det var väl onödigt gjort? Fy på sig Lady Angel, skäms! Ingen är duktigare på att straffa mig än just jag. Jag är min egen värsta kritiker i allt. Anledingen till att det blev hela-natten-vakenhet för jag fick för mig att jag skulle ha hit M efter hans halva nattpass som slutade 03. Han kunde inte hitta sin nyckel som han har till min lägenhet och sa retsamt till mig "...om du vill ha ett knull får du hålla dig vaken och släppa in mig." när jag suckade över att han tappat bort nyckeln. Jag svarade att jag kunde väl ställa upp porten och sova med min dörr olåst men M sa att det inte var någon bra idé att göra så i området där jag bor. Hmm? Det är väl inget dåligt område direkt, beror väl på vilken del av området man bor i. Västra delen av området är lite sämre, om man får säga så. Där är det röj varje helg: vill man festa så är det bara att traska dit för där är det nästan bara unga, festsugna människor och socialen har rätt många lägenheter där. Inget ont om socialen, jag fick min lägenhet genom soc men i västra delen har det blivit så koncentrerat med "problemfamiljer". Östra delen, som jag bor i, är lugnare och har en bättre blandning av hyresgäster. Gamla och unga, barnfamiljer och singlar, svenskar och invandrare, festprissar och enstöringar. Ändå påstår M att hela området är ett dåligt område och inatt gjorde han 2 besök här för att det var bråk. Efter lite påtryckningar från min sida så erkände han dock att det faktiskt var till västra delen av området som polisen får åka titt som tätt. Men han ville ändå inte att jag skulle sova med min dörr olåst så jag höll mig snällt vaken för att släppa in honom. Det var värt att hålla mig vaken: M är ett väldigt bra ligg. Bästa jag haft...bättre än Fleppo faktiskt. Fleppo var liksom inte bra hela tiden och han var rätt tråkig att vara med påklädd. Jag tror att det enda jag gillade med Fleppo var sexet och det när det var som bäst. Vilket inte var varje gång för när jag tänker efter så fanns det många sexningar som var åt "blahahållet" då jag hellre hade avslutat jobbet på egen hand. M är däremot alltid bra, trevlig, gosig, rolig och intressant att vara med utöver sexet. M är lugn som en filbunke och jävligt manlig. Helt klart snyggare också. Snyggare kropp, hehe. Mycket bättre på att kyssas. Jävligt mycket bättre med händerna. Nu blir jag ännu mer konfunderad över varför jag gick vilse i relationen med Fleppo. Fattar noll alltså. Vad fan skulle jag där och göra??? Har inte fått fler sms från honom, inte sedan 24 mars (här). Väldigt skönt. Fast jag har ju inte varit på körskolan heller, var nog 10 dagar sedan eller något sådant jag var där senast. Antar att han smsar igen så fort jag visar mig på skolan. Suck och stön. Det är väl därför jag inte varit på skolan, har tänkt "Äh...jag tar det imorgon..." och liknande. Selektiva bortförklaringar.
Nu äter jag frukost och försöker blogga så tyst som möjligt för att inte väcka M. Funderade först på att dra in internetsladden i badrummet och blogga från laptopen så han skulle få sova ostörd men batteriet behövde laddas så jag orkade inte krångla med strömsladden. M har inte vaknat ännu och jag har skrivit rätt länge nu. Tangenterna låter en del när dom trycks ner och mina långa naglar gör ett klickande ljud mot tangenterna när jag skriver. Fan vilken festlust jag fick nu när jag hörde den här låten. Ös. Party, party. Para donde? Cono! Para Adelente! Ah!
Yo Norrmannen: du skrev faktiskt "Om det är din pappa som betalar så är du riktig omogen person!!! " som om det var just det som avgjorde saken. Kolla själv här vad du skrev. Jo jag skulle gärna vilja snacka med körskolans chef om allt för hon var schysst och vettig liksom, men nu har det ju gått så lång tid. Det är ju ganska exakt 1 månad sedan. Känns löjligt att komma så långt efteråt och dra upp allt igen. Och jo, visst jag lärde mig en del när jag körde med Fleppo. Självklart gjorde jag det, men det jag lärde mig är en droppe i havet i jämförelse med vad jag har lärt mig från Gamlingen som har varit körlärare sedan 1976 och är fantastiskt bra på att lära ut. Jag har skrivit förut att efter varje lektion med Gamlingen så har mitt huvud varit fullt med nya grejer och att det verkligen känns som om jag lär mig, på riktigt. Borde verkligen kört med honom redan från början men det är ju lätt att tänka så nu i efterhand. Jag trodde det skulle bli lättare att köra med Fleppo än med någon annan eftersom jag redan kände honom. Han var mer "Äh va fan, kör du, jag struntar i vad du gör" ungefär och ville hellre prata om gamla tider.
Är ju som att cykla...
Har nyss kommit hem från min första cykeltur i år! Hela dagen har det varit urfint väder så efter 18tiden tänkte jag traska iväg och handla lite. Hade dock inte lust att gå så jag tog upp cykeln ur förrådet istället. Oljade kedjan och pumpade däcken och sedan var det bara att cykla iväg. Det är ju som att cykla, hehe, jag kunde cykla fastän det var evigheter sedan jag ställde ner cykeln i förrådet. Det var nu idag jag fattade vad som menas med "överinlärning", det står i Körkortsboken som ett exempel på inlärningstekniker, och jag har inte riktigt fattat varför cykling är överinlärning. Nu när jag satte mig på min cykel igen för första gången sedan i september förra året så fattade jag varför just cykling är överinlärning, och varför det står i Körkortsboken att man ska sträva efter det när det gäller bilkörning. Allt det tekniska: växla, bromsa, svänga osv, (både med cykling och bilkörning) ska ju gå automatiskt utan att man behöver tänka.
Agera utan att behöva reagera. Ahaupplevelse.
Nu fattar jag hur mycket mer jag behöver öva på att köra bil. Det dåliga är ju att pappa vägrar att köra med mig så jag får ingen kontinuitet i körningen. Den där lilla vanan med att köra bil börjar jag så smått få in, några grejer går helt på rutin men när det går för lång tid mellan lektionerna så glömmer jag bort känslan. Inlärningen avbryts på något sätt och det går liksom hackigt.
Jag har haft 17 körlektioner nu och behöver säkert 30 till, Gamlingen gissade på det när jag frågade honom. Köper man körlektionerna en och en kostar dom 400:- men köper man ett paket med 10 lektioner så kostar det 380:- styck. Hu vad jag kommer kosta min pappa pengar! Kolla på denna uträkningen:
10 körlektioner 3800:- multiplicerat med 5 är lika med 19000:- (11400:- är redan betalt)
Teorilektioner 1200:- (redan betalt)
Halkbana 1650:-
Riskutbildning 900:-
Bok 250:- (redan betalt)
Syntest 50:- (redan betalt)
Lån av bil vid uppkörningen 500:- (det måste ju vara en bil med dubbelkommando...)
Körkortstillstånd 220:- (redan betalt)
Teoriprov 220:-
Uppkörning 700:-
Tillverkning av körkort 200:-
Totalt 24890:- och det inkluderar ju inte bilen jag ska få.
Usch! Usch. Ja det får bli jag som tar hand om pappa när han blir gammal och trött.
Nu tycker väl "Norrmannen" att jag är jätteomogen. Det där får du gärna förklara för mig: varför är jag omogen för att min pappa betalar mitt körkort?
Agera utan att behöva reagera. Ahaupplevelse.
Nu fattar jag hur mycket mer jag behöver öva på att köra bil. Det dåliga är ju att pappa vägrar att köra med mig så jag får ingen kontinuitet i körningen. Den där lilla vanan med att köra bil börjar jag så smått få in, några grejer går helt på rutin men när det går för lång tid mellan lektionerna så glömmer jag bort känslan. Inlärningen avbryts på något sätt och det går liksom hackigt.
Jag har haft 17 körlektioner nu och behöver säkert 30 till, Gamlingen gissade på det när jag frågade honom. Köper man körlektionerna en och en kostar dom 400:- men köper man ett paket med 10 lektioner så kostar det 380:- styck. Hu vad jag kommer kosta min pappa pengar! Kolla på denna uträkningen:
10 körlektioner 3800:- multiplicerat med 5 är lika med 19000:- (11400:- är redan betalt)
Teorilektioner 1200:- (redan betalt)
Halkbana 1650:-
Riskutbildning 900:-
Bok 250:- (redan betalt)
Syntest 50:- (redan betalt)
Lån av bil vid uppkörningen 500:- (det måste ju vara en bil med dubbelkommando...)
Körkortstillstånd 220:- (redan betalt)
Teoriprov 220:-
Uppkörning 700:-
Tillverkning av körkort 200:-
Totalt 24890:- och det inkluderar ju inte bilen jag ska få.
Usch! Usch. Ja det får bli jag som tar hand om pappa när han blir gammal och trött.
Nu tycker väl "Norrmannen" att jag är jätteomogen. Det där får du gärna förklara för mig: varför är jag omogen för att min pappa betalar mitt körkort?
Drinking in L.A
Seg dag idag, jag vaknade vid 14. Gick förvisso och la mig 07 imorse så det jämnar ut sig. Idag ska jag egentligen tvätta men jag struntar i det. Ids bara inte tvätta idag för jag ska till tandläkaren imorgon. Skumt att jag ska dit på en lördag. Måste be om att dom fixar en tand som lagades för ett par veckor sedan eller när det nu var. Det var länge sedan den lagades men jag kan fortfarande inte tugga på vänster sida. Allt som är hårdare än bröd gör svinont att tugga. Tandläkarbesöket imorgon är förberedande inför ett besök i maj då en visdomdstand ska tas bort. Synd egentligen, nu kommer jag bara att ha 2 visdomständer kvar av de ursprungliga 4. En av dom togs bort för några år sedan för den kom upp snett och nu ska dom ta bort nummer 2 för det är hål i den och det går inte att laga för tanden har inte kommit upp ännu. Den kommer ju inte att komma upp heller, den har varit på väg upp sedan jag var typ 18 år eller något. Drygt 7 år senare är den fortfarande till hälften täckt av tandköttet.
Varför heter det visdomdstand egentligen?
Nu har 2 gamla bloggkompisar bytt bloggar. Sopkvasten har nu sin blogg på msnspaces och där kommer man inte in utan att vara inloggad på sitt eget space. Jag har inget space ju. Inte vad jag vet iallfall. Vad är det? Jag får ta och maila Sopis och fråga...
Stanna
Ibland kan jag stanna upp i något jag gör. Jag kan sitta vid datorn och blogga, kolla på film, prata i telefon eller vara ute på promenad och jag stannar upp. Hela min värld stannar på något sätt och allt blir svart. Jag blir orkeslös och står och stirrar ut i tomma intet. Då kan jag undra varför jag inte tog livet av mig när jag var tonåring. Varför lyckades jag inte med det? Varför tog jag inte bara en kniv och skar upp mina handleder? Då skulle jag ju ha sluppit allt som jag måste gå igenom nu. Jag hade sluppit att gå i terapi pga min barndom, jag hade sluppit ångesten inför min framtid, jag hade sluppit den här känslan av att vara värdelös, jag hade sluppit att leva. Det hade varit så mycket lättare om jag inte fanns nu liksom.
Att fucka upp
Usch jag har verkligen fuckat upp nu. Sömnproblemen är extra stora nu och jag har inte varit på praktikplatsen på 2 veckor. Vecka 12 glömde jag ju bort att jag skulle börja praktisera så då blev det bara 2 dagar för jag fick ledigt på fredagen eftersom jag hade möte då. I början av vecka 13 mådde jag dåligt, jag var väldigt deppig och ledsen och låg mest och stirrade i taket hela dagarna. Resten av den veckan var jag helt avstängd på något sätt, jag brydde mig inte om någonting liksom. Nu är det vecka 14 och jag har inte varit på praktiken denna veckan heller, mest pga sömnen. Har fuckat upp lagom mycket. Nu på tisdag har jag möte med EB och då ska arbetspsykologen Herr Hårdhänt och FSK's Terminator vara med. Massmöte. EB mailade detta för ett par dagar sedan att de 2 skulle vara med. Jag hade sjuk sömnbrist och var lättretlig så jag skrev tillbaka något i stil med "Oj så roligt för mig då." eftersom det var så jag tänkte justdå.
Jag avskyr dessa massmöten då en grupp irriterande välvilliga människor sätter sig ner för att diskutera vad som är fel med mig och detta över mitt huvud. Grundregeln för tal och språk är att man inte ska tala om någon i tredje person och denne är i rummet för det är oartigt. På dessa massmöten nämns mitt namn X antal gånger och alla pratar i mun på varandra utan att jag får öppna munnen eller blir tillfrågad vad jag tycker. Jag kommer stänga av mig på tisdag. Jag vet att jag kommer göra det. Jag kommer gå in i mig själv och distansera mig från verkligheten för det är så jag reagerar. Det bara blir så när jag blir deprimerad och tvingas inse hur oduglig jag är och jag kan inte styra det. Avstängningen kommer automatiskt.
Vad fan ska jag säga på det mötet? Terminatorn från FSK är ju med där och hon vill ju narturligtvis ha en förklaring till varför jag inte har varit på praktiken. Varför måste hon vara med? Jag gillar inte henne, alla möten med henne har slutat med att jag mått skitdåligt och stängt av mig. Jag vet inte varför jag stänger av mig sådär ibland. Jag gjorde det förra veckan, jag bara la av liksom. Slutade att fungera och gick in i mig själv.
Jag känner mig så dum! Varför fuckar jag upp såhär? Jag hatar att jag är så dysfunktionell att jag inte ens duger till att jobba gratis. En del av mig förstår varför jag inte har varit på praktikplatsen, det är för att jag inte mått bra ju. Att jag hellre vill plugga istället för att slava gratis spelar säkert in för på något plan så ser jag inte poängen med att praktisera. Jag vill ju plugga för fan. Resten av mig är bara besviken på mig själv för att jag klantar mig så.
Jag avskyr dessa massmöten då en grupp irriterande välvilliga människor sätter sig ner för att diskutera vad som är fel med mig och detta över mitt huvud. Grundregeln för tal och språk är att man inte ska tala om någon i tredje person och denne är i rummet för det är oartigt. På dessa massmöten nämns mitt namn X antal gånger och alla pratar i mun på varandra utan att jag får öppna munnen eller blir tillfrågad vad jag tycker. Jag kommer stänga av mig på tisdag. Jag vet att jag kommer göra det. Jag kommer gå in i mig själv och distansera mig från verkligheten för det är så jag reagerar. Det bara blir så när jag blir deprimerad och tvingas inse hur oduglig jag är och jag kan inte styra det. Avstängningen kommer automatiskt.
Vad fan ska jag säga på det mötet? Terminatorn från FSK är ju med där och hon vill ju narturligtvis ha en förklaring till varför jag inte har varit på praktiken. Varför måste hon vara med? Jag gillar inte henne, alla möten med henne har slutat med att jag mått skitdåligt och stängt av mig. Jag vet inte varför jag stänger av mig sådär ibland. Jag gjorde det förra veckan, jag bara la av liksom. Slutade att fungera och gick in i mig själv.
Jag känner mig så dum! Varför fuckar jag upp såhär? Jag hatar att jag är så dysfunktionell att jag inte ens duger till att jobba gratis. En del av mig förstår varför jag inte har varit på praktikplatsen, det är för att jag inte mått bra ju. Att jag hellre vill plugga istället för att slava gratis spelar säkert in för på något plan så ser jag inte poängen med att praktisera. Jag vill ju plugga för fan. Resten av mig är bara besviken på mig själv för att jag klantar mig så.
"Ur funktion"
Är så nyvaken att jag inte kan skriva något. Men jag är iallafall vaken. Är bara det att min hjärna inte fungerar justnu.
